500 ord på fem åtta minuter i ett drömtillstånd….

Familjen magnusson

”jag kommer från familjen Magnusson, sa han, kan jag hjälpa till med något?”

Han stod bredvid oss tre mitt i skogen. Vi tre hade paddlat kanot hela morgonen. Vi hade hyrt kanoten halva dagen och vi var angelägna om att lämna tillbaks kanoten i tid.

”nej tack”

Jag hade träffat denne man i andra sammanhang. Han var stadsdelspolitiker och hade fällt uttalanden som inte var lämpliga för vidarebefordran.

Han var vad man kan kalla manschauvinist, av värsta sorten. En legend inom kvinnorörelsen.

Stieg Larsson hade skrivit en bok som hette mannen som hatade kvinnor, det var han. Ingen visste varför han fått så mycket inflytande.

Troligen var det för att han gav sina vänner små benefits, små privilegier som gjorde dem på gott humör.

En liten present varje dag.

Hur kunde då dessa benefits se ut.

Vi har lägenhetsvisning här. Man visade upp olika lägenheter utan lov. Det var lite rfäckt så där.

Snattade socker och matvaror på samma gång.

Man kollade städningen och disk.

Detta var kaptens ord, det finns bara en kapten på en båt.

Diskriminering och olika behandling av familjemedlemmar och de som inte vill vara med.

Han gick utanför lagen för att nå sina syften.

Han ville ha kontroll.

Så i det ögonblicket stod det klart för stadsdelspolitikern, att allt var en dröm.

Man gör inte så, man säger inte så.

Han sprang inte, han stod med huvudet på sned och log. Han var arg, förbannad.

Detta var en man som ansåg sig ha makten och han tog inte ett nej.

Han var inte van att bli satt bredvid.

Det var första gången. Men inte den sista.

Han skulle minsann kalla in familjen. Här skulle visas vem det var som bestämde.

Det är alltid lika roligt, tycker jag, att få den obildade massan att kliva in i de olagliga kvarteren, gärna med politiska förtecken. Att sitta i politikerpositionen och sanktionera diskriminering och förtryck. Likt en diktator, domderade denne man.

Ni skulle ha hört vad han hade att säga. Han drog sig inte för att skicka ut mindre vetande unga kvinnor att speja på de människor som lämnade området.

Han ville veta vad de sa, vad de gjorde. Ekonomiska sanktioner.

Vissa fick inte den ersättning de hade rätt till. De skulle hållas kort. Man gör inte så, man säger inte så.

Och ute i europa har man kanske inte samma förståelse för familjen magnussons suveränitet. Man anser dem behöva likt en fiskare, man behöver napp. Lite barnslig får man vara.

Hur stor är familjen? Tvåhundra man.

Vi drog upp kanoten på land och bar den över det sista hindret släppte ner kanoten med en duns och satte oss och paddlade rytmiskt till andra stranden där kanoten skulle lämnas tillbaka, i tid.

Drömmen om makten var över. Drömmen om familjeföretaget var över och det började regna. Det svämmade över.

Jag satte mig upp med ett ryck tände lampan och tittade på klockan. Tio i två. Var kom denna dröm ifrån. Varför kände jag igen allt. Om och om igen….

fridfulla lilla brålanda en dag i januari 2012…

Och här i lilla brålanda är halkan det största problemet.

Allt är lugnt och fridfullt. Man läser i tidningen om malmö. Bilar brinner, femtonåringar skjuts eller femtonåringar knivskär sin moder, och vet inte riktigt vad man ska tro.

Mitt starkaste minne från malmö är dock stranden på sibbarp, när man sex på morgonen promenerar längs stranden, och möts av drivor av skräp efter grillningen kvällen innan. En container fylls per dag av gatubolagets städare.

Och det var ingen engångsföreteelse, det var varje dag hela sommaren.

På förmiddagen kommer några mammor med sina barn och dagbarn, man har filt och handduk. Lite saft och en rulle kex. Barnen badar med sina uppblåsbara simringar och hela utflykten tar några timmar. Sedan går man hem och äter middag.

Och vid fem kommer grillgruppen. Och man kör bil på gräsmattorna och man är inte tio man är tvåhundra och det är varje kväll, hela sommaren och livbojen försvinner som en souvenir. Som liten var jag mer i vatten än på land på somrarna men jag har aldrig sett något liknande. Så respektlöst har jag eller min kamrater aldrig betett oss. Vi skulle fått badförbud.

Det var och är självklart att man plockar upp sitt eget skräp.

kvinnor musicerar…

Några dagar in på det nya året bör man hitta sina kvinnliga ikoner inom musiken. Här är min playlist

Amanda Lear - Enigma (give a bit of mmm to me!) (1978)

Croatia - Eurovision Semi Final 2011 - Daria – Celebrate

Chakira Waka Waka (This Time for Africa) (The Official 2010 FIFA ...

Grace Jones - I've Seen That Face Before [1981]

Nina Hagen – Berlin

Lene Lovich - Lucky Number

Amanda lear får inleda denna kvinnolista bara för att hon är så kvinnlig. Jag finner daria kroatiens stjärnskott arbeta i samma kvinnlighet, smal, blond och med en hes röst delger daria oss livets realiteter. Som en kontrast till de två kommer latianamerikanska chakira alltid lika politisk korrekt och dansar en afrikansk dans i sällskap med fotbollsproffs, inklusive kroatien.

Som en naturlig övergång intar en drottning scenen grace jones, alltid lika kvinnlig.

Sedan kommer min naturliga musiksmak in. Punkdrottningen nina hagen sjunger en sång till sin stad och lene lovick sjunger om siffror.

Och nu har jag lekt med bokstäver och siffror. Jag lägger ingen värdering i kvinnlig komplexitet, visar bara på olika uttryck, vad man finner viktigt i livet och vad man kan sjunga om.

Polisen i Malmö drar öronen åt sig.

polisen i malmö vill ha hjälp, och då gör vi så….

Det florerar illegala vapen i staden, och det finns grupper som inte drar sig för att använda dem.

Om man minns polisens agerande, så är det en logisk konsekvens.

Varför klär man ut civila människor i polisuniform inklusive tjänstevapen och låter dem vara med vid utryckningar, lägenhetsbråk? Varför bär dessa utklädda människor vapen utan licens? Och som alla förstår är svensk polis i Göteborg, Malmö klassade som veckans skämt. De är sk femfemma.

Och Göteborg gick först, och Malmö tog över rollen, och varför? Och detta är bara mera. Man klädde ut sina vänner i uniformer och med tjänstevapen och lät dem vara med i utryckningar i förorten i göteborg och även i malmö. Och gärna hos ensamstående kvinnor, så att man riktigt fick vara kriminell och diskriminera. Svensk polis skulle imponera, skulle visa musklerna, och detta är inte acceptabelt.

De franska stora städerna är trångbodda. Många nordafrikanska medborgare söker sig norrut, för att delta i arbetskraftsreserven och uppleva kulturen i de stora städerna.

Och för dessa människor från de europeiska stora städerna är vapen, droger, misshandel vardagsmat. Ett sätt att leva. De kanske vill klä ut sig, hjälpa till och ge deprimerade svenska kvinnor en exotisk upplevelse. Med underhållningsvåld. Ett litet arbetsbyte bara. Jag blandar inte in nyårsafton i detta. Men det kanske påverkar strömmen av turister från Frankrike. Ja, jo det gör det nog.

en fräck blondin…

när jag på ett fyrstjärnigt hotell möter en platinablond brud som pratar dialekt och inte är flerspråkig, då tröttnar jag. det finns grupper i samhället som inte har förstått hur svenska samhället är uppbyggt. som inte har kvalitetskänsla och inte kan räkna.  det finns olika antal stjärnor för en kvalitetssäkring för de betalande gästerna.

och så finns det dem som kommer från stora stadens förorter som anser sig vara guds gåva till mänskligheten och det är möjligt att man är något extra utanför korvkiosken, i kassan på tappen eller kvällens höjdpunkt på fritidsgården, och det kan stanna där.

att dessa kvinnor skall in i de fyrstjärniga hotellen och spela fin dam gör bara att klasskillnaderna förstärks, att vikten av utbildning ytterligare förstärks.

förortens jetset platsar ingen annan stans än där. och när dessa platinablonda hemgjorda experter skall charma herrarna från botten, ja det är inte pinsamt, det är billigt som en herrtidning.

Scandic är enligt ett fyrstjärnigt hotell och enligt min mening ett referenshotell men den tillfälliga hotellpersonalen och dess kamrater, som agerade spejare var lite för billigt för att vara bekvämt. att under den tid jag rökte låna toaletten, inte spola och använda mina trosor som toalettpapper. tyvärr. detta är kanske fräckt i förorten, det kanske imponerar på klientelet utanför korvan men platsar inte på ett fyrstjärnigt hotell. och att man kom från malmö ger ytterligare smolk i bägaren. staden där knarket och de illegala vapnen florerar. och det är fräckt.

polisen kan inget göra och får förstärkning från övriga sverige. och eftersom ingen normalbegåvad person i sverige har förtroenden för storstadspolisen efter den slappa hanteringen av hemfridsbrott, kvinnofrid av svenska kvinnor som i sina egna hem misshandlas och trakasseras av invandrarmän. och fattar man inte det av sig själv, så får vi väl visa den uniformerade polisen, genom små tablåer visar man hur verkligheten kan te sig för den lilla människan i den stora världen. och detta är bara början.

själv har jag blivit dödshotad av latinamerikaner dels på min arbetsplats dels i mitt hem, och möttes av en passiv polis. och det accepterar inte jag och jag kan mina grejer.

dags att skicka polisbilen på service, bromsaran måste justeras, framvagnen kan vara sned. elfel kan inträffa. man måste vara vaksam på sina saker. låsa dörrarna till polisbilen och stänga alla fönster. svensk polis i malmö och göteborgmed putsade skor och klocka på armen.

anna lindh hade barn och var en svensk politiker…

jag  läste i någon av de stora drakarna dagarna runt nyår om kumlabunkern. han sitter ju där, han anna linds mördare. med utländsk bakgrund.

jag finner det märkligt. när jag reste genom hela östeuropa frågade jag många människor om de hade en politisk åsikt eller tradition. svaret blev nekande. man hade ingen politisk tradition.

och ändå kan man vid ankomsten till Sverige ge sig rätten att påverka. man kan till och med gå in i svensk utrikespolitik och göra en representant, en ung kvinna ansvarig för världens situation. jag finner detta märkligt.

man tycker ju att denna man och hans vänner skulle vara med inriktade på sitt eget lans utrikesrelationer, eller mer specifika frågor i sitt eget land. klimatfrågor, jämställdhetsfrågor och utbildningsfrågor. kanske sjukvårdsfrågor.

denna grupp får liksom ett utanförskap genom sin nyfikenhet och framför allt sin pratsamhet. man verbaliserar mycket och analyserar enskilda individer och kollar upp/checking up olika sk fakta. alkoholvanor, rökvanor och bankkonton.

jag finner det märkligt att man ger sig sådana  friheter i främmande land. man kallar det organisering. det finns ingen frihet att utöva dessa verksamheter. det finns bara agerande och konsekvenser.  och det finns bevisligen ingen politisk tradition. då använder vi kulturell tradition. för att påverka.

en 2vågenfeminist är inte en 3vågenfeminist.

som 2vågenfemnist har jag deltagit i den kvinnliga frigörelsen. rätten att bestämma över sin egen ekonomi, sin egen familjesituation och sin egen livsstil. det är friare.

dock får man komma ihåg att i det multikulturella samhället har andra människor andra erfarenheter. vi skall naturligtvis inte tolerera diskriminering av homosexuella, eller barn till homosexuella inom kommunal och statlig verksamhet. vi skall naturligtvis inte diskriminera ensamstående föräldrar och deras barn i kommunal och statlig verksamhet då svensk lagstiftning inte tillåter detta.

men vi har en gränslinje mellan anständighet och omoraliskt beteende. och detta var inget 2vågenfeminismen introducerade.

när man möts av en platinablond ung kvinna, tuggandes tuggummi i hotellreceptionen på det fyrstjärniga hotellet vars svar är i nio fall av tio

ingen aning så har vi hamnat i den sexuella frigörelsens kvarter under sjuttiotalet, då herrtidningar ökade rekordartat.

och visst man skall inte ha fördomar, men det finns vissa etikettsregler hur man beter sig i en internationell miljö, och detta har inget med vare sig rasism eller diskriminering att göra. det är samhällets konstruktion som kräver detta.

vi har koder och språk inom alla yrkeskårer, både hotell och journalistiken. så även inom porrbranschen och modebranschen.

dessa koder betecknar en yrkestillhörighet och det kanske inte är lämpligt att stoppa in en outbildad blondin i hotellen, bankerna och mäklarkontoret. man får dålig smak i munnen. och förorten har sitt språk, ett språk med enkel grammatik och få ord, där ett ord har flera betydelser för enkelhetens skull. man anser det är jobbigt att hålla många saker i huvudet.

och har man i någon form sysslat med dans på mer avancerad nivå vet man hur man beter sig i olika kvinnliga roller inom diskursen madonna – hora som katolicismen använder för att förklara kvinnans egenskaper. kristendomen sätter inte kvinnan i ett jämförande perspektiv med mannen utan förklarar kvinnan i just ovan nämnda diskurs.

lite mer avancerat och lite mer nyancerat än att hon skall vara blond och tyst.