en skitig heltäckningsmatta och rökning utomhus..

Hotellen i uddevalla är nog det absolut värsta jag varit med om. Det kostar 100 euro per natt och personalen har inte ens folkvett. Man har en idé om att ej betalande gäster skall se på rummen. Detta innebär att man ger sig rätten att kontrollera resväskor. Man ger sig rätten att klippa sönder underkläder och strumpor. Man har påtagir sig en roll av kontrollant. Det ingår inte i arbetet på hotell. Man ger sig rätten att gå in i privata datorer, man kontrollerar.

På detta hotell, designhotell har man helt missförstått designens idé. Det är postorder. Man har lagt ner pengar på burkar och brickor, och i bokhyllan står litteratur som folk har lämnat. Man måste förstå att betalar man 100 euro per natt är man läskunnig. Kanske det hade varit på sin plats att ta fram mer litteratur från lokala författare. Birger sjöberg känd vänersborgsprofil eller nya författare allan johansson.

Man betalar inte för att se en burk för thepåsar eller brödskivor. Denna inredning är som något Lulu carter snickrat ihop genom att plagiera Tricia Guild i Tvprogrammet ensam hemma. Det fyrstjärninga hotellet några kvarter bort har en heltäckningsmatta som inte rengjorts på säkert trettio år. Personalen är arrogant och anser sig ha rätten att vara fräck. Man är obildad.

Det är otvättade händer, det är städmaterial framme och det är allmännt förort. Personalen är tillfällig och man har satsat på blondiner. Vill jag se blondiner som är stolta över sin kropp köper jag en herrtidning och får den stimulansen.

Man betalar inte 100 euro för att ta skit från en ouppfostrad människa som inte har på stället att göra. Det är mycket som fallerar. Rökning utomhus innebär att man tar hänsyn till allergiker och för brandrisk. Men dammet, kemikalierna. Det hela är bisarrt. Det är inte värt pengarna.

Sverige har en hotellkultur som liknar en fritidsgård i förorten. Det kommer kamrater inramlande och skall hälsa på. De har inget att göra och vill prata. Detta är ett tre-stjärnigt hotell med många brister. Och den så kallade designen som man anser som flaggskepp är töntig. Inte funktionell och är inte inredning. Det är utställning och fungerar inte som boendemiljö. Ingen betalar för att bo i en IKEAkatalog. Om jag var en internationell gäst skulle jag tappa förtroendet för sverige och svensk arbetskraft. Det hela går långsamt och de blonderade städerskorna är inget man visar upp i internationellt sammanhang. De signalerar helt andra saker än renhet och kompetens. Hotellen i uddevalla är inte genomtänkta. Man famlar i mörkret och har gått in i en sfär man inte behärskar.

Det hela är pinsamt, och går man ner på vandrarhemmen är katastrofen ett faktum. Vi läser om lussaneringar. Vi läser om elräkningar som kommunen skall betala. Vi pratar om personal som inte behärskar svenska språket och därmed inte kan läsa de lagar och förordningar som avser inkvarteringar.

Vi har en personal som inte kan skilja på sin fritid och sitt arbete utan anser att deras personliga privilegier är viktigare än service. Varför är det stjärnor på skylten utanför? Varför är det markerat med STF:s flagga. I den normala världen är detta en symbol för den service man kan förvänta sig innanför väggarna. Och detta uppfylls inte för personalen har helt andra ting framför sina ögon. Man skall tigga pengar åt en kamrat med invandrarbakgrund. Tiggeri och snatteri är förbjudet på ett hotell. Stölder är förbjudet på hotell. Och detta snokande, av en outbildad personal som skall retas. Det står ingenstans att personalen har en bevakande, kontrollerande och retsam roll, med inslag av snatterier, vandalisering och oförskämdheter.

Detta är en svensk arbetsplats. Inte en kulturell miljö med uppvisande av utomeuropeiska privilegiesystem. Och fattar man inte detta, vad gör man på hotellet.

Det finns en bevakande attityd, man kollar när gästerna går ut och då passar man på att kontrollera väskor och hygienartiklar och man skäms inte ens. Man tycker att man stöttar en kamrat, man gör som en kamrat gjorde i en helt annan miljö. Det finns kartor, det finns jordglobar och det finns GPS. Detta har man för att visa upp olika platser på jordens yta, och fattar man inte detta skall man inte vistas på hotell. Man bör vistas på en institution med lärande av socialisering. Det finns lagar och regler för att undvika ocker, tiggeri, bettleri och vi har hygienregler för att undvika sjukdomar och löss. Och därför hyr man ett rum på hotell betalar man 100 euro per natt innebär detta att man skall garanteras att lakanen inte används av hundar eller utomstående. Fattar man inte detta, har man inget att göra på ett hotell. Det finns säkert en restresa till östeuropa, det finns säkert en restresa till latinamerika så man kan utöva sin kultur och sina egenheter i trygg miljö, där man blir förstådd. Men i sverige resulterar detta enbart i irritation och man vidtar åtgärder som inte alltid är trevliga.

Vi har ett mått på tjänstekvalitet. Hotellen är en service som säljer tjänster enligt ett stjärnmärkningssystem för nivån. Tjänstekvalitet i europa mäts i kundens tillfredsställelse. Detta är inte samma sak som att kamraterna får information av skandalkaraktär. Hotellen har inte skapats för att personalen skall ha något att prata om på festen. Gästerna betalar inte för att kontrolleras eller ifrågasättas, av kulturellt obildade människor utan folkvett. De gäster som kommer är ofta väl bevandrade med historisk och nutida traditioner i landet, de känner igen kvalitetslitteratur och söker sin information i andra möjligheter än de människor som vandrar utanför staketet. Kommer man som turist från ett europeiskt land är man ofta påläst politiskt, den normal kulturen om litteratur, musik och baletter. Man är inte intresserad av en grupp i stadens periferi och deras privata göromål.man har andra intressen än att leka språklärare. Vi pratar hotellkultur i sverige, i europa i en modern teknologi och en modern miljömedveten livsstil. En burk för thepåsar eller knäckebröd är lite för enkelt, lite för billigt för mig som turist. Jag kan köpa den på postorder. Detta är inte design, detta är inte inredning. Det är bristande respekt och kunskap. Te stjärnor eller inte. Äckligt.

hunden tigger inte på daghemmet i gbg

Den lilla hunden möter upp i hotellreceptionen på det trestjärniga hotellet sköna rum i Uddevalla. Hunden är söt och trevlig, lite väl nyfiken bara. Det är inte bekvämt. Men han är tydligen van att var i centrum hela tiden, för han får uppmärksamhet säger ägaren.

Jag blev orolig över branden i vandrarhemmet och det visade sig att det var löss som orsakade allting.

I göteborg har alla hundar löss, det vet man om man bor i förorten och har rötter från främmande land.

Det var ju så att när jag kom till förorten, efter en tids arbete i centrum. Vi pratar daghem nu. Så kom det barn som var sk hemmabarn och hälsade på. Man var nyfiken. Och detta gör man inte i centrum i göteborg. Hemmabarnen ville ha grejer. Och jag tycker inte detta är ett lämpligt beteende. Att kliva in på en kommunal verksamhet där man inte har tillträde och börja tigga. Men detta är tydligen göteborgsmodellen. Vi läser om mutskandaler, fribiljetter och trasiga spårvagnar. Man tigger i göteborg.

Då jag påkallade detta beteende stötte detta på mycken indignation av förortens kvinnor. hur kunde jag påpeka ett fel hos deras barn. Jag känner ju inte ens dem. De sökte upp mig på min arbetsplats.

Och barnen tigger. Då får vi väl skaffa en hund då, och visa hur man lär lägre stående varleser att inte tigga. Jag tog med hunden till daghemmet och ingen var allergisk. Tvärtom, flera föräldrar tyckte att edtta var intressant. Barnen fick lära sig att ta hand om en hund på daghemmet, och man kunde ställa frågor och lära hunden att inte tigga.

Kanske man skaffade en egen hund till barnen senare.

Och nu blev edt stor uppståndelse i området. Människor som inte hade med saken att göra hade åsikter om hundar på kommunal verksamhet. De kunde ha loppor och löss.

Hunden togs ur verksamheten och se. Det kom löss i barngruppen. Men hunden var inte kvar. Va konstigt.

Det föds barn i japan med genetiska skador än idag, efter atombomben. Och det finns förorten. Där argumenten växlar efter humör och efter årstid, inte efter logik, lagar eller anständighet som i till exempel göteborgs centrum, där barnen är exemplariska. Det var barnen i förorten också till slut.

Det måste vara svårt att vara latinamerikansk politisk flykting, när man har så stora bekymmer över hur den kommunala verksamheten styrs i samråd med föräldrar. Och man tigger. Nu funderar jag på båtarna i mexico, är de städade. Det var ju så att oljekatastrofen i mexikanska golfen, detta sedan länge utfiskade vattendrag har en del fattiga mexikanska fiskare. Har de städat båtarna, man vill ju inte ha petrolium i maten.

Man tröttnar. Det är argument så man har inte tid. Och detta tar tid. Självklarheter och bagateller förstoras upp av dessa latinamerikanska prinsar och prinsessor. Och ingen orkar förklara för dem att åsiktsfrihet är inte det som kommer ur din mun. Det är trakasserier.

Be mig inte förklara varför situationen i malmös rosengård ser ut som den gör. Be mig inte förklara varför det väller in illegala vapen i staden malmö. Och koppla för guds skull inte in förföljelse, stölder och tiggerier i detta. Det är fria människor som har en historia bakom sig och ett antal individer som anser sig ha åsiktsfrihet och yttrandefrihet.

Vi har alla rätt till integritet, etnicitet, religion, genus och det finns en anständighet. Nu ska jag till belgien och ta kontakt med turistdelegationen och diskutera outbildad arbetskraft, hygien och försäkringar med dem. I Belgien. och jag kommer inte att stjäla cyklar, eller knarka eller spela kung i baren.och hunden har inga löss, och alla kom ur vandrarhemmet utan brännskador eller andra men, tack vare personal.

göteborg får lyxhotell för internationella gäster

…och äntligen invigs göteborgs nya lyxhotell i posthusets gamla lokaler. det kan ju vara något att tänka på när medborgarna får långväga gäster, som ska studera göteborgs gatuliv och kultur, man kan bo på hotell. men det kostar ju, det är inte gratis. och markservicen är nog tillräcklig för dessa gäster….

hygienen i mathanteringen…

jag äter ogärna i sverige. maten smakar inte. jag vet inte varifrån det kommer, men man slickar på fingrarna, stoppar fingrarna i munnen. man smakar med teskeden och stoppar tillbaks den i burken. jag tappar aptiten direkt. och under min tid med den oinbjudne bolivianen i min lägenhet fick jag skåda en mathantering som jag aldrig trodde var möjlig, han kommer från en kåkstad där rent vatten är en bristvara och det är märkligt vad barndomens etikettsregler vid matbordet sitter i resten av livet.

utomlands har man exakt samma reaktion på svensk hygien vid mathanteringen. och finner väl svenska husmanskosten ointressant. det handlar nog inte om recepten eller råvarorna, utan den personliga hygienen samt kökets renlighet. man har skitiga trasor och städar med skitiga städredskap. eller har kemikalier i samband med matlagning. man ställer in använd disk i skåpen. det är klart man tappar aptiten då.

jag äter ogärna i sverige. katrineholm, malmö, växjö eller uddevalla.

det har brunnit i ett vandrarhem i stockholm läser vi i dagens nyheter tisdagen. 200 människor evakueras och vid den brevidliggande gymnasieskolan 650 elever. och då undrar man har personalen på vandrarhemmet utbildning att evakuera 200 man. hur gör man för att undvika panik, i trappor och folk är rädda för att kvävas eller dö. brandmän och polis har ju krisutbildning, men personalen. hur reagera de?

och så minns man östeuropa. tyllgardiner, heltäckningsmattor, plastmaterial, syntetmaterial och andra brandfarliga, rökutvecklande material i inredningen, och trappor. har de utbildning på folk med panik? hur gör man när man evakuerar 200 man i göteborg, i katrineholm, i lund. och så funderar man på alla hotellen i berlin, där man har illegala invandrare som bor i rummen, eller paris där familjer bor i rummen. vad händer om en person bränns inne som inte finns. eller sextio personer eller en illegal invandrare brännskadas. var får den personen vård. det är många frågor som dyker upp när det brinner i ett hotell eller som nu ett vandrarhem.

jag äter ogärna på svenska hotell. manstoppar fingrarna i munnen, tar med otvättade händer på bröd och livsmedel som andra skall äta. och blir förnärmade vid en tillsägelse. då säger vi inte till.

i malmö florerar illegala vapen. och så märkvärdigt är det inte att bli serverad av en svensk outbildad artonåring med hängade hår och otvättade händer. man kan avstå.

kvalitet, effektivitet och anpassning….

Vi ser en kvalitetsförsämring inom svensk arbetsmarknad. I ett jämförande perspektiv med övriga europa är svensk arbetskraft inte lika kvalificerad, om man utgår från de kriterier som man använder vid bedömning av tjänstekvalitet, kvalitet, effektivitet och anpassning.

Och vad beror detta på? Vi får väl anta att de lagar och förordningar som reglerar arbetsuppgiften inte efterlevs efter som man inte läst dem. Man kan inte läsa dem för man har inte den språkliga kompetensen att tillgodogöra sig detta språk. Utan istället använder man ett privilegiesystem, som man skapat i sin hjärna. Man kan kalla det kulturella aspekter, man kan kalla det lokala traditioner eller man kan kalla det personlighet.

Och detta får konsekvenser för tempot. Det tar längre tid att utföra arbetsuppgiften än om man kunde läsa och förstå arbetsbeskrivningen.

Vi har ett överuttag av tid i sverige. Vi arbetar för långsamt. I ett jämförande perspektiv av europa. Och det finns dem som anser att i afrika och i latinamerika så är detta OK. Och vi får komma ihåg att detta är helt andra ekonomiska och politiska strukturer.

Vi har också en grupp i samhället som anser att de har till uppgift att uppfostra andra individer. De tar inte ett nej, eller de skall behandlas med respekt.

Och detta kan innebära att man går in och gör ekonomiska sanktioner. Vi har också grupper som anser att de skal ha belöningar för att utföra sitt arbete. De skall ha presenter, belöningar och andra förmåner för att utföra sitt lönearbete. Vad innebär detta i praktiken.

Det kan innebära kommunikationsproblem då arbetskamraten inte kan prata rent. Det kan innebära att man får mindre betalt från försäkringskassan eftersom man inte gett en klocka till den som inte kunde prata rent.

Vidare har vi i sverige en strikt uppfattning om sexuella tjänster. Man får sälja sex, men det är olagligt att köpa sex. Torsken är förbjuden. I östeuropa är sexshopen en vanlig företeelse och detta påverkar samhällets syn på sexualitet och kvinnans roll i samhället. I västeuropa har vi en annan syn på detta och man bör förstå om man inträder på svensk arbetsmarknad att östeuropas ideologier från forna kommuniststater inte är acceptabelt i en demokrati. Vi har rätt att avstå. Vi har rätt att ifrågasätta arbetets kvalitet, effektivitet och anpassning. Vi har också en etisk aspekt på ursprungsbefolkningens tradition. I varje land finns entradition att utföra ett arbete. Det finns också en tradition att enbart ta instruktioner från ledningen, om en sådan finnes. Eller fackföreningar. Att kamratgruppen har åsikter om hur arbetet skall skötas är tyvärr inte intressant, inte lagligt.

Vi ser en kraftig försämring av arbetets urförande i sverige och samhället degenereras, släpar efter i utvecklingen.

Tandläkare och läkare vad ska vi ha dem till. De har två funktioner. Förebyggande såsom diet och preventivmedel och botande om skadan väl har skett. Och vi ska ha kompetent och utbildad personal på sjukhusen, som opartiskt behandlar patienten utifrån sin utbildning och inte utifrån kamratgruppens åsikter om anpassning.

Det finns lagar och regler i svenska samhället och det finns dem som noga läser och tar reda på vad som gäller, och det finns dem som anser att de inte behöver detta. De anser att deras närvaro på arbetsplatsen åtta timmar om dagen fem dagar i veckan förgyller livet för de övriga, och det är tyvärr inte så.

Det är få arbetsbeskrivningar som har humor som en arbetsuppgift. Det är få arbetsuppgifter som är upprättade för att personalen ska ha något att berätta för sina kamrater. Och det är ingen arbetsplats som är upprättad för att man skall snatta cigaretter, skära sönder stövlar eller använda andras privata kläder. Tyvärr har svenska människor inte förstått sin roll på svensk arbetsmerknad, utan omformar arbetsuppgiften till en slags uppfostrarroll. En slags bestraffning.

Vi vänder blickarna till malmö, en stad i våldsamheter tecken. Och ser alla dessa övertramp dagligen och vi ser en våldsam utveckling. Det finns människor som fortfarande lever i en värld av kommunismdiktatur och anser att respekt är att ringa försäkringskassan och ljuga för att individer skall få lägre ersättning. I sverige. Det finns människor som komna från fascistdiktaturer som ringer polisen och ljuger på oskyldiga människor för att på så sätt få uppmärksamhet. Och som man ropar i skogen får man svart. Det är en territoriell tradition.

Skånska människor är stabila, så även malmö. Skånska människor är intelligenta och har en tradition ur arbetarklassen. Utvecklingen i malmö är svensk arbetarklass markering av ett avståndstagande från privilegiesystem som inte kan införlivas i svensk lagstiftning. Jämställdhetsfrågor. Kvinnofrågor, lönefrågor och rättigheter.

Att avvika från arbetsplatsen under arbetstid för att utföra privata ärenden, med en ersättare utan behörighet kan upplevas som nonchalant och bristande respekt. Att inte använda de språkliga konventionerna kan uppfattas som bristande respekt och nonchalans och det ger också ett tillstånd av felaktig information och kommunikation. Arbetsplatsen och arbetsuppgiften skall ses som ett slutet system och man kan inte låta kamratgruppen förhandla om detta. Klarar man inte av språket så är man inte lämplig.

Kvaliten, effektiviteten och anpassningen av tjänstekvlaitet i sverige är inte jämförbar med övriga västeuropa. Och detta ger en sämre ekonomi, det ger en osäkerhet och avsaknad av trygghet. Sverige har lagt tillverkning av produkter utomlands eftersom arbetskraftens sammansättning inte är värd pengarna. Man kan kalla det höga löner.

Och nu hamnar vi i tjänstesektorn. Vi vill inte ha svenska arbetskraft som inte kan förhålla sig till sin arbetsuppgift på ett anständigt sätt. Man diskriminerar, man har olika regler för man och kvinna. Man missbrukar förtroende och man anser sig ha rätt att bestämma arbetsplatsens konstruktion utifrån. Vänersborgs tågstation. En städerska med invandrarbakgrund. Denna kvinna klarar inte av att själv säga till att städutrustningen är feldimensionerad, utan ringer en manlig bekant som skall förhandla med arbetsgivaren om städerskans städutrustning. Och detta är hemlandets tradition att kvinnor går till mannen. Denne pojkvän dras nu in i kvinnans arbetsuppgifts skötsel och det är inte lagligt.

Och städerskan förstår inte att i hennes arbetsuppgifter ingår att se till att man har rätt städmaterial. Och i hennes arbetsuppgifter ingår skötsel av städmaterial. Och om detta vet denna kvinna ingenting. Ingen har berättat detta för henne. Det finns arbetsbeskrivningar och svensk arbetsmarknad kräver att man skall känna till alla regler runt arbetsuppgiften. Men det behöver inte hon veta för hon har en annan bakgrund.

Som utomstående får man inte förtroende för detta. Man tröttnar. Och kastar pappmuggar och godispåsar på golvet, bara för att det hela är så pinsamt och ineffektivt, kvalitativt och missanpassat. Denna kvinna är inte lämplig att städa. En städare har en låg status på svensk arbetsmarknad. Det är en uppgift som man tar efter skolan eller under sommarlivet, i normala fall och det är självklart att man ser till att man har rena trasor. Det skall man klara i Sverige. Vi har inga martyrer inom protestantismen. Dessa finns i katolicismen, och detta är inget katolskt land, och om man skall vara martyr skall detta ske via påven i rom. Man kanoniseras, tror jag det heter. Och detta gäller avlidna personer, och detta gäller inte städerskan på vänersborgs tågstation.

Tre meter är hästarna i östeuropa i mankhöjd. Man har egen avel.

vi betalar inte fölr dåliga tjänster i sverige

På bussen från brålanda till vänerborg funderar man på kollektivtrafikens beskaffande. För mig är det en självklarhet att man har en kollektivtrafik som är ett värdigt alternativ till bilen i stad och i glesbygd.

I göteborg infördes terminskort för skolungdomar ganska sent in förhållande till andra kommuner, och vad detta beror på kan man enbart ha aspekter på, i det privata samtalet. Skolan var statlig och lokaltrafiken var kommunal. Vilket innebar att pengar överfördes från den statliga budgeten till en kommunal budget, och detta kom resenärer till godo.

Tider förändras och skolan blir kommunal och varför skall skolan vara kommunal? Man ville ha lokala läroplaner och kursplaner, och detta i en tid som universitetsstudier skall standardiseras i hel europa för att eleverna skall vara flyttbara. Ersmusstipendiet infördes. Och tyvärr de skolor som hävdat sin lokala kursplans suveränitet halkar utanför denna struktur. Dessa elever har svårt att hävda sig i den internationella konkurrensen.

Svenska skolan är i kris. På tio år har betygen som är det mått världen har på kunskap rasat så att dessa elever inte klarar av en normal universitetsundervisning.

Och kollektivtrafiken i de olika regionerna är allt annat än rättvist. Södermanlands länstrafik är toppklass. Man bytte ut alla bussar samtidigt och barnvagnar eller resväskor har samma prioritet som en skolungdom. Det är ett värdigt alternativ till privatbilismen.

Politiker idag lyssnar på signaler från väljarna och från marknaden, och marknaden har överblick framförhållning, och medborgarna tycker saker och lever i nuet. Det verkar impulsivt och oövertänkt de folkliga aktioner som dagens politiska struktur innehåller. Och internationellt i europa får sverige ett litet löjligt intryck. Och detta får vi leva med.

Vi lever i en tid av brytning.

Sverige har en historia som följer övriga europa, men inte afrika och inte latinamerika och inte asien. Vi har haft ett starkt motstånd emot statusjakt och prylhets, som invandrargrupper inte haft. Och detta leder till olika värderingar, bedömningar om vad som är status.

Sverige liksom övriga europa har haft en jämställdhetsdebatt och en kvinnorörelse som inte övriga världen haft. Och detta enligt demokratiska rättigheter. Man har rätt till sin egen ekonomi, sin egens kropp och sin egen utbildning, val av yrke och barnantal. Detta är inte en självklarhet i afrika, latinamerika och asien.

Och vi har svenska kvinnor som ger upp sin självständighet, man förändrar sin kropp för att behaga, man ger upp sin utbildning, sitt språk och sina livsvillkor för att följa mannens kulturella mönster, och utomlands skrattar man åt oss.

Och man funderar, liksom jag, i vad bestod den där kampen om självständighet som gjorde att du flydde. Hur definierar man självständighet när man ger sig på ursprungsbefolkningen i det nya landet, språk och personlighet skall anpassas efter mannens kulturella regler. Och invandrargrupper hävdar att deras kultur skall betalas av skattepengar, och vi ska spela enkla handtrummor och dansa afrikanskt och salsa. Och detta begränsar den svenska kulturens utveckling. Och hur kan man hävda detta i en demokrati. Och hur kan svenska människor acceptera att underskatta sin egen kultur till fördel för en primitivare kulturyttring.

Om man tittar historiskt, politiskt och socialt så har vi redan klarat av dessa hierarkiska system som invandrarkulturerna påvisar som sin personlighet. Och varför skall vi återgå till ett lägre stadie i utvecklingen? Och när man diskuterar detta utomlands så förstår man att den svenska kvinnan inte är riktigt med i debatten. Hon anses som ett våp utan hjärna, och hon trivs med detta. Att uppge sin självständighet, och ingår i en stereotyp massa som anser det jobbigt att behöva tänka och använda hjärnan och konklusionen i detta är att hon föredrar att använda ett parti som sitter sextio till sjuttio centimeter nedanför halsen. Då slipper hon tänka på sin egen självständighet. Sina egna kulturella kläder och sina danser, berättelser, sin historia och sitt kulturella arv. Hon blir något annat.

Och så hamnar vi i malmö. De våldsamma staden. Där dessa stereotypa kvinnor, en produkt av lokala läroplaner och kursplaner samt enkla, standardiserade kläder skall yrkesarbeta, eftersom de inte klarar av att studera.

Och när dessa kvinnor kommer i mer sofistikerade miljöer, med sin erfarenhet av lokala kursplaner och tvärsäkra åsikter om hur man ska bete sig, så är detta inte ett beteende som europa delar. Det avviker. Att man på trestjärniga hotell, fyrstjärniga hotell utan betänkligheter ramlar in med sitt blonderade hår och tygskor. Att detta hår är oklippt och vanvårdat. Det ser man inte för man har aldrig fått lära sig vad som krävs i ett internationellt sammanhang, i europa.

Och europa är inte mexico, europa är inte gambia eller kina. Och på ett hotell i europa förväntas det att man skall klara av de europeiska klädkoderna. Och gör man inte det förstår folk att man inte hör dit. Att man är lite efter i utvecklingen.

Och man tycker om invandrare. Men vad hjälper det på ett hotell i saragozza, om du tyckte om en invandrare i Möllevången, malmö.

Och man skall hjälpa invandrare så de ska vara som sitt hemland och om någon ifrågasätter eller avstår från detta är den dum och ska diskrimineras. Men vad flydde de ifrån. Var det inte rätten till att välja. Rätten till att avstå, rätten till en egen åsikt. Och detta funderar vi på i belgien, spanien, italien och frankrike. Och vi undrar hur det står till i hjärnan på den personal som arbetar i jämlikhetens, demokratins sverige. Och vi får inte ihop ekvationen.

Och något man känner igen? Vad är det? och då ska jag också göra så? Men var är din självständighet? Och man får inte säga till? Men var är sin självständighet? Och man ser svenskar i bryssel och frågar: är du född dum eller?

Och man diskriminerar, och förstår inte att man riskerar något? Man riskerar sin demokrati? Man riskerar sin självständighet? Man är för endimensionell för att leva i ett fritt land. kollektivtrafik, lokala kursplaner. Man stjälper sig själv, och man fattar inte detta. Man kände inte till. Man är politiskt medveten.

Och man frågar sig hur denna omtyckande av invandrare är beskaffad, genom att laga sönder mina tänder på tandläkarhögskolan? Hur hjälper man en invandrare då? Eller att jag skall få mindre ersättning från försäkringskassan? Hur hjälper man en invandrare då, i en demokrati, i ett självständighetens land?

Och hur påverkar man genom att inte köpa kläder, utan att hämta dem i återvinningscontainern? Hur påverkar man barnarbete, ekologiskt odlade naturmaterial genom att rota i min resväska och var är demokratin om man inte får säga till, ha en åsikt eller avstå från en bekantskap.

Diktaturen fostrar, oavsett om det är fascistisk eller kommunistisk, och detta har europa sett nu, gapande.

Malmöborna. Spottande eller snattande, ingen är förvånad över våldsamheterna i malmö. De lokala kursplanerna kanske skulle utformas mer efter mänskliga rättigheter än efter utomeuropeiska gruppers privilegier. Och nu skall jag till belgien, bryssel. I belgien pratar man franska, och då gör jag det med. I belgien.

och vi betalr inte för dåliga tjänster i sverige. och vi har inga kulturella och politiska aspekter i arbetsmarknaden i sverige. och svenska stereotypa kvinnor utan egen åsikt får gärna vara såp men försök inte påverka mig. det gör man inte i en demokrati. man förväntas känna till sina rättigheter och skyldigheter, och som god medborgare, vilket är daghemmets huvudfunktion så främjar man samhällets utveckling. och detta är inte samma sak som att arbeta outbildad i främmande land. det främjar inte samhällets utveckling om man betänker

kvalitet

effektivitet

anpassning. och är man så beskaffad att man går igång på att en människa besöker ett bibliotek, så att man spottar på den personen, skall man ha kraftfull gränssättning.  svenska kvinnor anses vara töntiga, och malmö toppar den innelistan. internationellt.

sverige, bryssel och europa…

Socialdemokraternas partiledare har avgått. Och man kan se detta i ett perspektiv av förtroendekris eller i ett perspektiv av nydaning.

Och kanske siktar den slutade ledaren på en karriär i Bryssel. Belgien är ett fantastiskt vackert land och intressant ur många aspekter. Språkligt och hur man hanterar information. Här vet man allt. Och här har jag rest runt, träffat medarbetare till olika länders politiker, journalister och diskuterat invandrarfrågor, diskriminering, kvinnofrågor och miljöfrågor.

Det finns en hög nivå av allmänbildning i landet och genom sin multi lingualitet har man ett kontaktnät som ger en jämförelse.

Socialdemokratin som den utformats i sverige har varit ett konkretiserande. Man har betonat konkreta frågor och handlingsplaner framför ideologiska spörsmål. Och detta var säkert nödvändigt med tanke på sveriges roll i europa. Man intog den linjen framför att helt gå upp i eu-debatten. Men jag tror att man måste kliva ur de lokala träskorna och se den arbetarorienterade, reformistiska politiken i ett europeiskt sammanhang. Se mellankrigstidens och efterkrigstidens handlingsprogram i ett nytt ljus. Vad innebar den solidariska lönepolitiken, vad innebar alva myrdals sociala ingenjörskonst i ett internationellt sammanhang. Hur har de internationella relationerna förändrats. Arbetskraftens sammansättning i dag har en helt annan uppbyggnad än då men ideologin är den samma. Skall den offentliga sektorn förändras, eller skall ideologin förändras?

Och jag tror att man skulle vinna på att förstå att ideologin, visionen är den samma nu som då, arbetskraftens sammansättning har förändrats och anpassningen bör ske i ett perspektiv av detta. Jag tror också att man bör bli mer europaorienterad. Se hur de stora städerna löser urbaniseringen. Hur de stora städerna löser massinvandringen. Legal och illegal. Och hur andra länder löser miljöfrågor och kvinnofrågor. Spaniens sätt att hantera energifrågan är annorlunda än sverige. Och socialdemokratin skulle få större handlingsutrymme om man toppstyrde partiet mer. De lokala förmågorna klarar inte alltid av situationen. Jag tänker göteborg, jag tänker malmö. Där en stor del av makten läggs på lokala förmågor. Och de har en dålig inblick i europeisk politik eftersom deras nätverk inte har kompetens och skolbildning. Utbildningen kan inte negligeras.

Vi har duktiga politiker i sverige. Och vi har journalister som är i en fas av förändring. Man vet inte om man skall vara en lokaltidning eller ett partiorgan. Man vet inte hur man skall förklara europas påverkan på det lokala samhället, och man vet inte hur stort utrymme internationella nyheterskall ha i förhållande till lokala nyheter. Kunskapen om europas länder på en bred nivå är tämligen dålig. Och man har en ny kunskap genom facebook. En fragmentarisk kunskap om lokala företeelser och individer. Men inte en övergripande kunskap om infrastrukturen. Detta är en tid då informationen är tillfällig och ytlig och tämligen ointressant. Och självklart att socialdemokratin i detta måste hitta nya aspekter och närma sig sin international.

I malmö beskrivs verkligheten som att det finns inga bostäder och det finns inga jobb.

Samtidigt som malmö är en expanderande kommun med bostadsbyggen längs hela stranden. Dock är dessa bostäder tänkta för en arbetskraft med egen ekonomi och kompetens, utbildning som större delen av malmös befolkning inte har.

Och detta för att den demografiska utvecklingen består i inflyttning i samband med malmöfestivalen av främst unga män utan arbete och utan utbildning. I malmö den våldsamma staden.

Det har havererat en lyxkryssare i den italienska arkipelagen. Jag tycker den får utgöra en illustration av malmö och göteborgs ekonomier med styrning av lokala politiker. emedan de mindre städerna och, glesbygden har sina relationer i en helt annan ordning.

Kanske jag skall resa i belgien?