Frankfurt i backspegeln

Det har varit lärorikt att vistas i södra tyskland. Frankfurt, köln och saarbruken. Där den fria marknaden har sitt fäste. I sverige har vi en uppblandad marknadsekonomis med en offantlig offentlig sektor.

Att leva enligt de fria marknadskrafterna är lite tuffare. Varor och tjänster värderas efter effektivitet, kvalitet och anpassning, men här har vi också tydliga fenomen som marknadens mättnad och överetablering.

Vi minns alla volvos kris och statens stödåtgärder. Så är det inte här.

Att som i sverige har outbildad personal, eller personal som diskriminerar, eller klär ut sig fungerar inte här.

Och hur vitaliseras utbudet vid en mättnad. Livsmedel är en uppvisning i detta. Ölsorter eller ostsorter. Man fortsätter att utveckla alla inhemska livsmedel och har en dialog runt kvalitet vägt mot priset. Vilket ger ett uppdaterat och fräscht utbud i livsmedelsaffären.

Till min förvåning hittar man dock ett mixtrande med hårfärgningskartongerna i affären. Man har tagit bort hälften av fixeringsvätskan och varför kan jag enbart gissa. Att hålla ett blonderat hår kräver en intensiv färgning och kanske kostnaden överväger resultatet.

Markadens mättnad gäller också andra produkter och tjänster och överetablering eller en sund marknadsanpassning varierar från stad till stad, och detta är också intressant med tanke på full information och fri marknadsetablering. Att ekonomer finner detta intressant, det är logiskt. Men att inte svenska lokaltidnings journalister har en mer offensiv sökning för att lösa lokala konflikter på arbetsmarknaden finner jag märkligt, kanske nonchalant.

Men sverige är ett land där man pratar om varandra inte till varandra. Vi läser i tidningen idag att en man fällt ett rasistiskt uttalande till en kvinna. Hade han vänt sig till engranne och vräkt ur sig samma sak hade det inte noterats.

Och här faller den svenska kulturen platt till marken. Yttrandefrihet, rensa luften, hävda sin självständighet i samhället skall helt plötsligt inte existera, utan man ska i kamratgruppen ventilera dessa åsikter, och får små kotterier, eller klubbar för inbördes beundran.

Och kanske den utpekade kvinnan som var mål för ett rasistiskt uttalande provocerat eller uttalat sig rasistiskt om mannen. Vi har vid ett flertal hört att svenskar är dumma i huvuet. Svenska barn utpekas i skolmiljön, och förföljelse förekommer av svenska barn och familjer. Man går in i lägenheten och snattar socker och kaffe. Eller rotar i garderoberna efter kläder man kan sno i tvättstugan.

Sverige är internationellt könt för att diskriminera och trakassera ursprungsbefolkningen. Och immigranter fattar inte vad de gör. Den fria marknaden har en grundregel om förtroende. Och vem har förtroende för sveriges offentliga sektor, inklusive polis och socialarbetare.

I sverige där man säljer sin arbete kulturellt. Så löjligt.

Stänger man inte kranen i tid, blir det översvämning….

ekonomisk tradition påverkar livsrummet….

Efter att ha rest i de tyska stora städerna finner jag det mycket intressant att om man har författarambitioner studera hur det ekonomiska systemet faktiskt påverkar livsrummet för individen. Det tydliggörs extra mycket i Frankfurt och köln.

När man reser i de östeuropeiska länderna finns en annan social struktur beroende på den ekonomiska historien. Och detta påverkar i hög grad individens åsikter och val.

Tyskland har dessutom en inte helt ointressant litteraturtradition. Brecht, strum und drang. Och även om den traditionella tysken inte spottar ur sig citat i affären så påverkar detta naturligtvis åsikter och attityd.

Detta ger en mångfasetterad bild av europa.

Och bilen har en naturlig plats i den europeiska staden. Och den kullerstenslagda vägen tål inte detta och de gamla historiska byggnaderna kanske inte klarar av belastningen. Men bilen finns och accepteras, och den skall finnas överallt.

För mig är en bil en camaro eller en trans am, och om jag bodde i denna stora stad, så skulle jag åka kollektivt och använda min bil, m in muscle-car som en guldkant i tillvaron. Eller en harley davidson motorcykel. Jag skulle inrätta mitt liv efter kollektivtrafiken. Och varför det.

Man lever mer i samhället i kollektivtrafiken. Det finns en interaktion i metron. Man ser andra kategorier och funderar. Man ser skolbarnen med sin lärare, som troligtvis skall besöka ett museum eller en teaterföreställning, de äkta kulturbärarna.

Och man ser människor, och det är staden. Det är stadens puls. Interaktionen mellan olika kategorier.

Och frankfurt och lund för att nämna någon svensk stad. Det är två helt olika världar. Och båda ingår i europa och båda ingår i europeiska unionen.

Och man ska standardisera utbildningen, och vems referenser är tongivande. Hur skall den standardiserade undervisningen vara beskaffad.

Vi har en kritik i svenska skolan att historia är kungarnas och årtalens historia, och kanske är detta en väg. Att skapa tidslinjer utifrån makten.

Eller skall man gå djupare och se andra fenomen. Att se progressiviteten i ett samhälle utifrån bestämda kriterier, en mer modellbaserad undervisning. Där man söker just interaktionen mellan olika fneomen.

Europas tidslinjer är epokindelade. Nu är det barock. Nu är det modernism. Och allt utgår ifrån ett stilideal. Arkitektur, litteraur och konst. Samtidigt som samhället har en ekonomisk struktur och enhandelsstruktur och en politisk struktur.

Och i den standardiserade undervisningen kan man gå regionalt eller ska man ha en svepmetod, över europa.

Personligen har jag lite svårt att skrapa på ytan metoden, känna till. Men å andra sidan är det tråkigt att se utvecklingen av äggpriserna på den lokala marknaden i sverige under 1600-talet. Hur priset fluktuerade med ett par skilling hit och dit mellan norr och söder.

Min teori är att undervisningen skall vara från fragmentet till fraktalen. Och från fraktalen till fragmentet. Det är min metod.

Men jag tycker absolut att om man har en ambition att beskriva nutiden, skapa tidsdokument bör man vistas en tid i en tysk storstad. Journalist, samhällsvetare eller varför inte sociolog. Eller författare. Det är så annorlunda men ändå välbekant. Det är svårformulerat men ändå tydligt.

Man kan generalisera och säga att i tyskland dricker man öl, kör BMW och äter schnitsel, likväl som man kan säga att i Sverige äter man köttbullar , dricker mjölk och kör volvo. Men individen är mer komplex än så.

Och så finns det de som säger man ska resa förutsättningslöst, flyta med och bara vara.

Och så finns det dem som säger, man skall vara påläst och följa den samhälleliga debatten genom tidningar och tv samt ha en historisk förankring i sitt resande, och jag tillhör den senare åsikten. Och interaktionen med ursprungsbefolkningen blir automatiskt helt olika beroende på besökarens referenser och tidigare erfarenheter. Och förväntningar.

Var tog turisten vägen?

 

Jag har förstått att den utomeuropeiska turismen svikit sverige. Och detta kan var en tillfällighet, och vad beror i så fall denna tillfällighet på.

I samtal med amerikanare utomlands säger man

Sverige är en farlig plats. Och självklart undviker man farliga miljöer. Och om man läser svenska tidningar på nätet, fragmenterad nyhetsbevakning, så fokuseras våldet. Dagligen får vi läsa om mord och överfall i svarta rubriker. Gängens framfart och polisens knappa resurser. Och det är klart att det påverkar den officiella bilden av sverige.

Kanske hotellpersonalens kompetens påverkar. Det är första intrycket. Kollegialt. Backar upp varandra. Har egen vikariepool och vägrar liksom förstå vad hotellkulturen innebär. Man använder mycket tid till att visa upp rum, prova duschar och sängar. Man har ”special treatment ”och städningen blir sekundär. Kanske detta påverkar besöksfrekvensen.

Social kompetens eller yrkeskompetens. Vem avgör vad som är korrekt beteende i en internationell miljö? Vad är felaktigt beteende. Vad är konstigt? Och vem avgör detta.

Ett uttalande som jag dricker inte öl, jag tycker inte om smaken kan få oanade konsekvenser. I sverige. Man kan anses som avvikande.

I tyskland, belgien eller holland som har tagit öldrickande och öltillverkningen till en helt ny nivå, är detta en kommentar man uppskattar. En möjlighet. I tyskland har varje ort med självaktning ett eget bryggeri. Det finns dunkles bier det finns swarz pils. Det finns nyanser som man trodde inte var möjligt. Och självklart att jag hittar en öl som faller mig i smaken i detta. I tyskland. Inte för söt, bärnstensfärgad, skum och med dragning åt mer malt än humle. Kanske.

Kanske dessa fördomsfulla och inskränkta attityder i svensk mentalitet påverkar turismströmmen.

Eller tanken om vårat gäng. Vårat plejs, där inte alla platsar. Man har ett hotell men vill gärna ha iväg turisten. Och engagerar folk utanför i kampen.

Hr massmedia krympt världen för att anpassa sig. Finns dubai, ett ekonomiskt centrum. Vet man vad som händer i new york, hur går debatten i australienska sidney eller canberra. Är detta intressant i ett internationellt perspektiv, eller är det grannens kommentarer om verkligheten som är världsbilden.

Turismströmmen har uteblivit i sverige. Och då är sverige ändå ettland som är öppet och internationellt orienterat. Man har latinamerikanska daghem i förorten. Man hälsar på en granne fast man inte kan prata med varandra. Så familjärt på något sätt.

Man vandrar okritiskt i malmös innerstad med metrotidningarnar flaxande runt benen, strövar upp mot stora torg där macdonaldsförpackningar flyger i vinden, man är okritisk. Man tolererar klottret på husfasaderna, man konstaterar och vill gärna vis upp sig på uteserveringarna på lilla torg. Man kollar upp olika personer.

Ser vad de handlar, vad som läggs i korgen. Man har liksom tagit sin bristande sociala kompetens till en ny nivå, och funderar inte ens på varför nyheterna från de ekonomiska centren uteblir. Man lever i sin närmiljö, och kollar upp.

Hur man uppfattas av en representant från den internatioenlla miljön, är helt plötsligt inte intressant.

Man kanske vill ha ett drama. Leka drama queen, på hotellet. Man är sur. Och man är arbetskraft. Och det är inte samma sak. Det kommer inga turister till sverige. Är det så? Och i så fall varför?

Ingen turist från australien, USA eller dubai kommer till sverige för att trakassera ursprungsbefolkningen. Eller ens ha åsikter om ursprungsbefolkningens kulturella seder och bruk. Och man är inte där för att införa sin hemlands kultur. Den har man lämnat hemma.

Det är egentligen mycket bekväma och intressanta människor, man kan prata med dem, om man inte tror att et i arbetsuppgiften ingår att få iväg dem.

Uddevalla, trollhättan, göteborg, malmö. Internationellt orienterade miljöer. Bilden av sverige är lite skamfilad.

lookbook>germany>berlin

Vad är europa?

 

Jag har nu rest runt och studerat europa. Denna plats som har rykte om sig att vara farlig. Denna historiska miljö. Där historiens vingslag alltid är närvarande.

Jag har varit i öst och väst och undersökt varje hörn av denna världsdel.

När jag såg den av natursten byggda privatbostaden omgärdad av en stenmur och man hade en privat olivlund, fick jag en glimt av något som kanske skulle kunna kallas europa. I montenegro, vid ett stopp med rundtursbåten i Kotorbukten där ortsbefolkningen tältade under de gamla olivträden, riktigt gamla, tändes hoppet. Det kanske finns ett europa.

Och med Renfetåget for vi till sist genom det andalusiska landskapet, den röda jorden och den industrialiserade olivodlingen, de grågröna färgen mot den röda jorden. Kanske är detta europa. Eller en bild av europa. Sedd genom olivoljans guldgula nyans, när man håller upp flaskan mot solen för att kontrollera färgen. Kanske skall man se europa så.

Eller är europa att från Berlin hauptbahnhof släntra in i ICE-tåget och fyra timmar senare se Frankfurts skylight, släntra av på den gigantiska frankfurts hauptbahnhof. Checka in på ett av alla hotell runt centralstationen.

Dagen därpå tar man lokaltåget till Saarbruken, och där finns ett gigantiskt barockslott, eller stannar vid st Wendel för att studera deras basilika. En praktpjäs. Här i södra tyskland.

Är detta europa?

Lokaltåget till saarbruken var en eäkta tågresa. Utanför fönstret fladdrade industrier, öppna marker, små städer och höga berg. Omväxlande och så europeiskt. Saarbruken en stad som anlagt en comfortzon i attityden. En relaxad stad. Man släntrar runt i bekväma skor och skrynkliga kläder , kanske med en kasse tyskt öl. Man hänger på , spatserar i den alte stadt på kullerstenar och ser folklivet från en uteservering med ännu en tysk öl framför sig. Man är lite kulturell och besöker barockslottet, sedan har man gjort sitt.

I st Wendel, en liten stad samma attityd. Bekväma skor och skrynkliga kläder men det är en kaffekopp och man strosar in i basilikan. Ett mästerverk och man är turist och pratar högt i kyrkan, pekar och kommenterar allt man ser. Man är bekväm och känner sig hemmastadd.

I denna del av europa är turismen mest landets egna befolkning. Inga utomstående hittar hit. Och det tycker man är bra. Man har tid, man tar det lugnt. Kontrollerar sin stad.

Såg jag en opelfabrik från tågfönstret. En opel, en bilfabrik. Men det är sommar nu och man tänker inte så mycket på framtiden. Vandrar fram i bekväma skor och kollar upp små detaljer i den tyska verkligheten. Tittar på de dubbade amerikanska kriminalserierna eller inhemskt producerade. Hoppar över nyhetskanalerna från BBC och news world. Det blir för komplext.

Kanske är detta europa? Det är det nog. Lite sömningt. Lite bekvämt och lite kulturellt.

Så sitter jag här på ett hotell i frankfurt och skriver kaoslyrik och känner mig som om jag hittat europa, äntligen.

Med utgångspunkt från min senaste favoritbok metro 2033 har jag mejslat ut tre karaktärer. Bibliotekarien som vaktar det tryckta ordet. Informationen som ger oss spår bakåt i tiden. Eller vägvisaren som varken är god eller ond. Som för dg dit di egentligen vill oavsett om det är ont eller gott, det existerar bara din fria vilja, och din moral.

Och maskens väktare. Masken som skapat metron , och väktaren som okritiskt dyrkar skaparen. Med sockrad verklighetsuppfattning och med okritisk attityd har man utsett sig själv till skapelsens väktare, i metron.

Dessa är mina gestalter som i frysta fragment, frysta ögonblicksbilder skall beskriva tiden vi lever i. ett tidsdokument av snabba fragment.

Och för att förstå vad jag gör bör man vara påläst i den ryska litteraturen och känna till kaospiloterna i danmark. Skall kaospiloterna landa på ett hotellrum i frankfurt, eller blir det crash and burn. Jag vet inte. Men nu ska jag undersöka lyriken som verktyg, spårklig koncentration och en stram form. En sonett, hexameter, och det roar mig mycket. Här i frankfurt på hotellrummet, där jag fann europa.

lookbook> germany>saarbrucken

tåget mellan frankfurt och saarbruken