miniblogg

jag tycker tonen i svenska dagstidningar är lite tystare, lite mer mindre svarta rubriker. hur kan det komma sig?

är presstödet i farozonen? eller har den oseriösa journalistiken ifrågasatts? av rätt person.

om jag satt i den positionen att bestämma svenskt presstöd, skulle inte många tidningar bli kvar. en rabatt kupong till en grammatikkurs, och en kurs i användandet av källor, hur man beskriver en argumentation, en debatt. det har varit en ensidig opinionsbildning som liknar en skoltidning eller någon ungdomsgrupps medlemsblad. skrämmande vad man kan tillåta sig som stressad journalist. jag skulle utan att tvke skära bort åttio procent av dags och kvällspress.

arbetskraftens sammansättning i göteborgsmodellen…..

Alla mina resor i europa

Östeuropa

Frankrike

Spanien

Har gått i diskrimineringens tecken. Särbehandling och kontroll har varit stående ingredienser på dagordningen. Man har kontrollerat min resväska, min dator, och man har följt efter mig då jag promenerat på gatan. Jag har fått min telefon stulen ur väskan på gatan. Jag har fått min mp3spelare förstörd på hotellet, under natten, då man gått in och kontrollerat mitt privata handbagage( i sevilla).

Jag har fått min dator förstörd (I zagreb) och man har stulit hygienartiklar och kläder.

Och alla dessa incidenter utförda av sk hotellpersonal.

Det är fascism.

Kameror har stulits. Och i ärlighetens namn. Jag tror dessa människor är så dåligt informerade att de inte vet att de använder ett förbjudet politiskt system inom auropas arbetsmarknad. Och vad gör dessa människor där. Man har en slags idé om att hotell och andra inkvarteringar har skapats för att de ska få leka och ha skoj. Var tog hjärnan vägen. Det blev ett mellanrum emellan huvud och kropp. Och utan att fundera kommenderar man vänner och bekanta att traska runt i staden för att kontrollera en turist förehavanden. Och man arbetar på hotellet. Och under tiden rotar man i väskan, och som i Byonne använder sängen till sexuella aktiviteter.

Detta är att sälja dåliga tjänster. Ingen efterfrågar en dålig tjänst.

Har man vekligen en så egocentrerad bild av sin egen person, att man tror att gästerna betalar för att få visa upp sina tillhörigheter, kan man lika gärna flytta till en annan världsdel. Detta beteendet är i europeiskt.

I sverige har vi stora problem med människor som inte vet vilket klimatzon de befinner sig i, de vet inte vilken världsdel de befinner sig i, och har en slags idé om att på svensk arbetsplats skall man ha hemlandets kulturella aspekt på arbetet. Man är inte anställd för att utföra ett arbete. Utan att kontrollera hur arbetet i sverige utförs.

Vi har i sverige outbildad personal med bristande språkkunskaper som anser sig ska ha presenter, klockor, fotollar och kläder för att infinna sig på arbetsplatsen, för att kunna kontrollera hur ett arbete utförs i sverige. De har en annan tradition. Och detta skall svenska människor, ursprungsbefolkningen acceptera.

Det finns saker som jag har svårt att acceptera. Det är när man pratar dialekt eller med brytning med människor, barn eller vuxna, som håller på att lära sig språket. Jag har också svårt att acceptera märkliga skojerier och lustifikationer med människro som betalat för att få en tjänst utförd. Man förväntar sig att tjänsten skall utföras korrekt. Invandrare eller ursprungsbefolkning, det ger dåligt rykte.

Och jag har fruktansvärt svårt med människor som ljuger en rakt i ansiktet när det ingår i tjänsten att informera. Och alla dessa beteenden tillåter man sig på europas hotell, man skojar.

I vilken arbetsbeskrivning står det att man skall manipulera gäster och besökare. Visa mig den, eller ta anställning på en cirkus som trollkarl, men vistas inte i hotellbranschen.

Systematisk förföljelse är förbjuden i alla europeiska länder och ändå kan man göra detta i ovan nämnda länder. Man hjälper en kamrat.

I munchen sa man att alla hotell var fullbokade under oktoberfesten, en svart man kallade på vakter för att plocka ut hemlösa från vänthallen på munchens tågstation. Det är rasism. Vi behöver inte importera rasister, vi har så det räcker av den varan. Den hemlösa skickades ut och någon kröp runt på golvet och snodde min vattenkokare ur väskan, som var placerad på golvet. Jag köper inga vattenkokare för invandrare i munchen skall få presenter.

Europa är ett förfallet samhälle. Orättvisor och diskriminering överallt. Outbildade människor som inte kan läsa utan har egna regelsystem, med favörer och favoriter. Europa är äckligt. Som en sliten förort där dumhet och fjäskande, lismande ger favörer. Europa är en plats där man inte kan skilja på yrkesroll och privatliv. Man har en vidrig familjär attityd, fjäskig och kamratlig. Man tar över varandras arbetsuppgifter, arbetsbyten. Okunniga och hjälpligt språkbegåvade amatörer sätts i tjänst och visar enbart upp sin egen bristande kompetens.

Och denna fascistiska tendens, denna övertro på sin egen fantasi, när man totalt respektlöst spottar på arbetarklassens värderingar, organisering, kamp för bättre arbetsvillkor, hur får man bort den från europas arbetsmarknad.

Vi har inte barnarbete i europa, det är förbjudet. Det har man i andra världsdelar. Vi har en arbetsmiljölagstiftning i europa, det har man inte i andra världsdelar.

Vi har reglerad arbetstid och avtalsenliga löner i europa, det har man inte i alla världsdelar.

Att man frångår arbetarklassens principer, man gör som man vill. Man fjäskar in sig och kräver lägre lön är ett svek. Och europa behöver inte den sortens arbetskraft. Det räcker att dessa människor finns i förorten, outbildade och med socialbidrag för att man aldrig i hela sitt liv betalt fackavgiften. Göteborg, angered med kulturell karneval, och fullständigt avsaknad av kunskap om integritetslagar, personuppgifter etc. håll ihop det här nu, förklara för europas arbetsmarknad vad det är som gäller. I översvämningen.

jag mötte morgondagen på TGV….

På tåget emellan avignon och dijon en söndagskväll möter man olika sorters människor, och även en grupp unga män. Jag har inte riktigt mött dessa unga franska män tidigare, jag vet inte varför.

De är födda här i frankrike och skall väl troligen ta över makten i frankrike. Tjugo till tjugofem år. Ganska avskalad look, snaggat hår, diskreta färger och kläderna skall inte synas, de skall vara funktionella.

Jag känner inte deras historia, men man känner igen dem. Kanske kommer de från en förort i en fransk stad, troligen. De kan slåss och de har rätt attityd. Väcker aldrig mer uppmärksamhet än de ska.

Jobbar sig inte. De observerar och analyserar. Jag tycker om dem.

De har sett vad de ska av turkar, araber, afrikaner och finner inte detta exotiskt. De bara är, och självklart kände vi alla med den svarta kvinna som dödstrött satt och sov på vägen emellan lyon och dijon.

I avignon fick jag uppgift om att tåget till Lyon var fullsatt och det gick inga andra tåg än dessa. Och där på tåget i dijon stannade tåget i lyon. Detta är att sälja en dålig tjänst. Vi får anta att denna kassörska i avignon ansåg sig lite förmer än andra och ville skoja på arbetstid, det får man göra om man är riktigt ointelligent.

Denna kvinna vet alltså inte att hon är i tjänst. Hon skall vara lite lustig. Jag vet inte hur TGV:s ekonomi ser ut, men jag skulle aldrig anställa ett sådant vrak. Hon passar i en sexshop i östeuropa. Varför skall man behöva ta sånt i europa. Hon var ologisk och obekväm.

Är jag sexistisk? Det får man vara om man inte vet bättre.

Dessa unga män. Vem ser till deras kultur. Vad är deras kultur? Arkitektur finns det en arkitektur som anpassas efter deras avskalade smak. De är inte spetsgardiner, järnsängar och trägolv i monmartre. Men de är.

Musik finns säkert. Litteratur. Vad läser dessa unga män? Troligen inte dagstidningar och troligen inte poesi.

Vad har de för konstideal. Troligen graffitti. Och de möbler med märkliga vinklar och vrår passar inte dem. De är för krångliga. Detta är unga män och jag finner deras åsikter, deras attityd mycket intressant. Men de skriver inga reportage i le figaro, inga noveller. Men de måste ha en uttrycksform. Hur visar dessa unga män sin glädje, sin vrede, och vem bryr sig?

De är en ganska stor grupp i samhället. De har gått ut skolana och de arbetar kanske, eller inte. Denna söndag satt de på tåget emellan avignon och dijon.

Och vad jag har sett på fransk TV, så är detta inga soffliggare som slötittar på TV en hel helg. De skulle inte klara av detta.

Och fransk modern konst, fotografiet. Tappra fotografer porträtterar minoritetsbefolkningar och kåkstäder för att väcka debatt. Detta passar inte denna generation. De har sett detta redan och tagit ställning. De skriver inte poesi. De målar inte graffiti på muren vid järnvägen. Hur uttrycker de sig. De pratar med varandra.

Och det accepterar man i frankrike, att en ung generation bara pratar med varandra. För de bråkar inte i bostadskön. Men de har en kultur. Lite sport, lite kampsport, lite krig och lite känslor, och en mängd observationer av samhället, och en mängd analyser av samhället som de bildar sin uppfattning om. Sina politiska värderingar och sin tanke om framtiden. Och ingen bryr sig? Man känner inte dem.

Det är oförskämt. De kanske kan prata. De kanske kan skriva, de kanske kan måla och kanske är de helt nyskapande. Men ingen bryr sig.

Dessa unga män har inte tagit på sig världsförbättrarkostymen och skall automatiskt delge omvärlden sina åsikter, men kanske de borde.

Jag känner instinktivt att de har en analysmodell som man borde ta i beaktning. De lever snabbt, de observerar snabbt, och får de bara rätt matchning så är detta morgondagens lejon.

Jag träffade dem på tåget emellan avignon och dijon. Jag har sett dem kanske i madrid, kanske på en tågstation, kanske.

maktförskjutning i europa…

Denna resa i spanien ger en aning om framtiden. I den ekonomiska världen använder man kapital och arbete för att analysera ekonomin. Det är den modell man använder.

Spanien säljer dåliga tjänster. Arbetskraftens sammansättning gör att den ekonomiska ramen inte kan användas. Spanien är kanske ett kapitalstarkt land, men arbetsvariabeln gör att landet inte är intressant, ur någon aspekt. Till detta hör en infrastruktur som har en orättvis fördelning och allt detta vilar i ett system som liknar ett totalitärt styre.

Man förföljer turister på gatan, man har åsikter om deras självständighet, man har åsikter om deras matvanor, utseende och alkoholvanor. I de hyrda hotellrummen ger man sig rätten att kontrollera, stjäla eller förstöra gästens tillhörigheter, och man är okunnig om lagar, kulturella mönster och har bristande folkvett. Man ger ett ointelligent intryck.

Östeuropa har inget kapital och arbetskraftens sammansättning är ointressant. De säljer dåliga tjänster och har en attityd som hör hemma i ett totalitärt styre.

Den politiska makten kan inte existera i dessa länder., utan måste förskjutas till regioner där kapital och arbete samverkar i en riktning som främjar samhällets utveckling.

Under min vistelse i spanien fanns andra turister, inklusive östeuropeisk turism. Deras attityd ger ett störande inslag i stadsbilden. De är inte västeuropéer. Dessa turister ger sig rätten att i en improviserad tillvaro delge omvärlden allehanda information. Denna information har låg sanningshalt och är olaglig. Om man inte kan följa de demokratiska spelreglerna kanske man inte skall ha dessa störande grupper i väst. I spanien har man en stor dela illegala invandrare främst från afrika. Som turist kan man inte ha åsikter om landets utlandspolitik, det ses som en kränkning som kommer ur okunskap. Det man kan ha åsikter om är konsekvensen av den illegala invandringen. Stölder, långtidsboende på hotell och kontroll av betalande gästers tillhörigheter.

Spanien liksom frankrike står inför ett val. Kan man inte garantera turister säkerhet genom sin tolerans för arbetskraftens manér blir kapitalet mindre då efterfrågan av tjänsterna inom landet försvinner.

Det servicesystem som spanien har med stjärnor fungerar inte. Det beror på arbetskraftens goda vilja om man skall ha ett städat rum eller inte. Och detta är inte acceptabelt.

Arbetskraftsvariabeln är helt oanvändbar som ekonomisk faktor. Den kan liknas vid en knarkorigie, och ingen betalar för en dålig tjänst.

I sverige har vi en skarp skiljelinje emellan den traditionella utbildade arbetarklassen som solidariserar med arbetarrörelsens värderingar, och vi har en ny grupp som anser att arbetet skall sättas i ett perspektiv av kultur. Och denna kultur är av utomeuropeiskt ursprung. Detta resonemang är ologiskt och den traditionella arbetarklassen tar avstånd från detta. Gruppen med kulturell aspekt på arbetet har egen information och deltar inte i samhällsdebatten. Den information de har tillgång till är deras egen. Denna grupps konstruktion är kontrollerande. Man arbetar inte egentligen utan kontrollerar arbetet. Man har en åsikt om att man inte utför ett arbete utan har en kontrollfunktion om arbetets karaktär, som man delger sin grupp. Och konsekvensen blir en dålig tjänst, som ingen vill ha.

Östeuropa säljer dåliga tjänster, inom hotellbranschen och har dessutom en katastrofal miljöpolitik, de som söker sig till denna del av europa, har ingen utbildning eller skall köpa sex och billig sprit.

Frankrike säljer dåliga tjänster. Vägar och hus är i en grad av förslumning som är oacceptabel. Katedralerna är orenoverade och strändernas kvalitet kanske borde fräschas upp.

Spanien säljer dåliga tjänster. Och detta i en struktur, en miljö som förfaller, för det kostar för mycket. I det moderna samhället finns skriftlig och muntlig information. Detta skall man i det moderna samhället förstå. Dels att det finns och dels hur den används.

Denna grupp som anser sig vara kontrollerande har ett slags testbeteende, och detta accepteras inte på arbetsmarknaden. På ett Zoo möjligen, eller en djurpark. Man tar över buren, och utför olika improviserade akter och ser hur omgivningen beter sig. Och här blir frågan : har djuren en kultur? Har djuren en kultur som är global eller finns det avvikelser i förhållande till livsbetingelser?

Denna kontrollerande funktion av arbetet ger diskriminering, särbehandling och en ineffektiv ordning, och kan i det närmaste liknas vid fascism.

Man kanske skulle föreslå att Europas tv-stationer visar en repris på sesame street, på landets originalspråk . Ett tvprogram som kom till då harlems barn i NY skulle lära sig att prata. En slags förberedelse för skolan. Man lär sig siffror och bokstäver, grundläggande begrepp. Hit och dit, jag och du, mitt och ditt. Under förevändning för att det var barnen som behövde detta gick man systematiskt igenom språkliga konventioner., då grupper i dessa regioner, svarta harlem och spanska Harlem hade egna definitioner på språk, lagar och privat ägande.

Och att arbetarrörelsen skall dra lasset i detta är otänkbart. och Europa har kraftigt förslummats genom denna grupps insatser.

Ett exempel på denna grupps kontrollerande arbetsinsatser är tågen. Att de vill veta hur det är att arbeta på x2000. Och klär ut sig i personalens uniform.

Folk blir nervösa när dessa invandrarvänliga socialfall skrider runt och improviserar utifrån sina impulser. De kan inte klockan, de kan inte läsa tidtabellen. De kan inte svara på en enda fråga. Det är oroväckande. Signalfel säger personalen i malmö. Man klipper kabeln i göteborg och i malmö. Det handlar inte om pengar. Det handlar om bristande respekt för arbetet, för resenärerna och en ovanligt hög kvot av bristande intelligens samlad i en individ. Det är bara en tidsfråga tills signalerna kopplas ihop så det blir en krock på spåret för man vill veta hur det är.

Tåg till Zaragona.

Zaragonas tågstation. Reflexion över byggnaden. Under min resa i spanien får man intrycket att den infrastrukturella planeringen är genomtänkt och funktionell, praktisk med individens behov i centrum. I Zaragoza ställs allt detta på huvudet. Inne i byggnaden, som är gigantisk finns en riktning hur man styr användarna. Nedgång till tågen i ena ändan och uppgång i andra ändan. Kontroll av allt bagage för att undanröja alla möjligheter till terrorism. Och jag kan hålla med om att denna övertydliga arkitektur behövs. Spanjoren är ingen storstadsmänniska. Man vill gärna se sin egen uppenbarelse som betydelsefull. Har svårt att se hur man skall förflytta sig i det offentliga rummet för att undvika onödiga stopp och irritation. Därav arkitekturen.

Byggnaden är modern och funktionell, men omgärdas av borar och större vägar. Jag saknar cykelställ och parkeringsplatser till detta gigantiska komplex. Det finns enbart en busshållplats placerad i ena änden av byggnaden. Och hur man än vänder sig i detta, ger det ett felaktigt intryck. Pendlaren har svårt att komma till och komma från. Och även om man använder metron, som har en station inne i byggnaden, blir det onödiga promenader. Det finns en inbyggt i arkitekturen en känsla av översitteri, tanklöshet och att inte ta konsekvenser av det man satt igång, och ingen arkitekt arbetar tanklöst. Detta är det första man får lära sig när man sätter foten i arkitektskolan, att man bygger för trehundra år framåt. Varje pennstreck har en betydelse.

Så anledningen finns att söka i andra faktorer. Kanske arbetskraftens attityd. Kanske i stadens attityd. Vad vet jag?

Kaffeskörden i Brasilien har inte samma volym som tidigare år. Väder och vind har påverkat skördevolymerna, och detta på verka världsmarknadspriset. Pris på kaffe, olja och socker kommer att fluktuera den närmaste tiden, och har man nationella egen import, utanför EU kan priset variera.

En annan känslig bransch är mediciner, där priset kan fluktuera och lokala avvikelser kan förekomma i Frankrike, i Spanien och även i Sverige.

Från taragona gick tåget via barcelona till figueres. Barcelona är en sliten storstad som i det närmaste liknar östeuropa. Betonghus, utländska investeringar i kontorsbyggnader. Vägar och stadens bussar ger ett slitet och vandaliserat intryck och bostäderna är byggda i billiga material för att svara emot marknadens behov av billiga tillfälliga bostäder då man upplever barcelonas kulturliv. Och vi får anta att skolor och sjukvård följer samma linje. Och det finns en marknad för detta. Grupper i samhället med en attityd och en egen uppfattning om vad samhället skall innehålla. Och hur internationella relationer skall skötas. Man understryka gärna basen, botten och tar sig an dessa representanter i en anda av världsförbättrare, och detta sliter på olika kapital. Bostäder överbelastas, kulturlivet utarmas och infrastrukturen anpassas till invånare inte besökare, vilket ger ett överutnyttjande och de beräknade slitage och livslängdskostnader fungerar inte. Detta kallas kaos,

Och det finns olika teorier i dessa samhällen, även barcelona, om vad det beror på. Journalister, TV eller politiker. Att man själv som långtidsbesökare har en del i detta kan vara lite svårt att förstå, när man bara vill hjälpa barcelonas kulturliv till en alternativ nivå. Man musicerar i det mångkulturella samhället, och lagar mat tillsammans. Under enkla och billiga former. Man är liksom medveten. Den informella ekonomin hur är den beskaffad i barcelona. Man kanske skall kolla upp detta.

Hur ser hushållsbudgeten ut för den vanliga barcelonabon.

Del av inkomst till klädinköp, livsmedel, mediciner, litteraturinköp, och hur stor del av budgeten går till resor, etc. detta för att skapa en bild för marknaden om behovet i barcelona. Behövs kläder i barcelona? Hur pass modemedvetna är barcelonaborna?

personale är inte nykter….

Tre månader i spanien har gått och jag är inte intresserad. Oseriös personal, dåligt skötta hotell och restauranger. Allt andas för detta, man får en känsla av detta är östeuropa eller latinamerika.

Allt är föråldrat. Turismen utvecklas inte. Och vi köper cafe con leche och vi dricker riojaviner, det är tråkigt. Det är oinspirerat och tämligen intelligensbefriat.

Grammatiken sätter gränser för tanken säger man. Det är en vetenskaplig tanke, och kanske är det så. Här finns ingen kreativitet. Här finns inte nytänkandet. Här finns inga lokala nyskapande eller nytänkande sensationer. Det är menlöst.

Och kanske är de utländska influenserna en sordin i tanken. Kanske eurokrisen är en faktor eller att man helt enkelt anser att samhället är för komplext, så man resignerar och vandrar på i samma hjulspår.

Som ett trött och kommunikationslöst äktenskap. Enligt mitt tyckande är spanien ett misslyckande, och den politiska, ekonomiska makten finns inte här.

Det finns tre block i europa som har halkat efter. Spanien , frankrike och hela balkan.

Den nya ekonomin, och den ekonomiska makten får nog läggas annorstädes. Dessa tre block har svikit arbetarklassen till förmån för utländska investeringar och invandrargrupper. Och då blir det så här.

En avsaknad av kritisk samhällsdebatt eller tystnad har aldrig främjat utvecklingen. Ett sockrat fjäskande har aldrig byggt något samhälle. Att tvinga och särbehandla turister har aldrig utvecklat internationella relationer, och vi får väl anse att frankrike, spanien och balkan är före detta maktcentrum, och lämnar detta till second handrotarna,

De som finner billigt krafs intressant. Detta är billigt. Och nu återstår väl bara kraftfulla regleringar av kapital, investeringar import och export för att balansera upp statsbudgeten.

Utanför tarragona gick tre oljebåtar, de var ur farleden och gick för nära stranden. Var detta en tillfällighet? Eller ett tydliggörande av en felaktig politik.

Man behöver inte vara intelligent för att förstå att oljan är en maktfaktor. Eller?

Turisterna kommer att utebli nästs år i östeuropa, frankrike och spanien

Man vill inte bli diskriminerad

Man vill inte bli förföljd

Man vill inte bli kontrollerad

Och man vill inte köpa leksaker och kläder som är förbjudna inom EU eftersom de är producerade av barn eller under omänskliga förhållanden.

Vi har dessa produkter i Sverige också, de säljs på marknader av ambulerande försäljare och de är särskilt intresserade av festivaler, karnevaler och marknadsdagar.

Och vi tycker inte om.

Stadens butiker har regler som de följer och vid orättvis konkurrens har de svårt att överleva. Man kan inte som medveten konsument acceptera detta.

Östeuropa har en miljöpolitik som är förkastlig och har ett kommunikationsnät, tåg, stadsbussar, spårvagnar som inte är acceptabelt.

Man vill inte, som turist bli trakasserad av hotellpersonal eller hotad av den svarta befolkningen.

Det är en fråga om kultur.

Sevilla, Cadiz, Bayonne, Granada. Tyvärr men era städer är inte intressanta.

Cadiz säger sig vara kulturhuvudstad 2012, och vem vill bli trakasserad på gatan av ointelligenta spanjorer, och vem vill dricka svagt kaffe ur en skitig kaffemaskin. Och vem vill vada runt i skräp och löv, då personalen inte ska sköta sitt jobb. Och vem vill checka in på ett hotell där personalen inte pratar engelska. De är få. Eller att alla hotell i staden skulle vara fullbelagda. Och vi vill gärna äta vår tradionella mat, och vi vill ha vår egen kultur.

Och vem vill besöka en stad där svart arbetskraft arbetar på hotellen, med utländsk bakgrund. Tillfälliga turister som inte kan svara på en fråga. Östeuropéer med dålig skolgång. Det är en fråga om kultur. Eller svart personal som hotar gästerna. Listan kan göras lång över dessa områdens beteende. Och det handlar om att här förstår man inte vad man gör. och man tigger presenter, klockor för att arbeta.

Detta är inte Latinamerika, detta är inte Afrika. Vi ska kunna veta att de varor och de livsmedel vi köper i Europa är producerade enligt EUs krav på mänskliga rättigheter.

Man säljer en vedervärdigt dålig tjänst och efterfrågan blir därefter.

I Italien var det inte så.

handel på festivaler, karnevaler och marknader…

I sverige har vi ambulerande försäljare, de så kallade marknads försäljare. Dessa människor reser mycket, och har stora kontaktnät, och de har en åsikt. De tycker saker, de ser saker och kan lätt avgöra var man har hamnat, och anpassar sortimentet efter detta.

Gnestadagen är en lantlig marknad, och det sortiment som var presenterat på den marknaden speglar Gnestabornas inställning. Och när det i Gnesta springer runt arbetslösa malmöbor med en sk global medvetenhet, och informerar gnestaborna om allehanda ting, så blir tragedin ett faktum. Man betraktas som mindre vetande.

Hammarkullekarnevalen är en kulturkarneval och sortimentet speglar den kultur som visas upp. Det är mycket barnarbete och det är produkter som producerats enligt omänskliga arbetsvillkor, som en spegel av en kultur man vill visa upp.

Och i sverige har vi lagar som säger att man inte får förfölja, inte får förtala och inte får uppvigla därför detta är diktaturens spelregler. Och så tar arbetarrörelsen avstånd, och så tar kapitalet avstånd och så tar miljörörelsen avstånd, och man har fullt utrymme, man har fri lejd, att visa upp sin kultur och sin politiska nivå. Och man har inte världens förtroende.

Och i sverige inom den östeuropeeiska språkgruppen finns stora motsättningar. De finns dem som anser sig ha flyttat till sverige för att skaffa sig en framtid för sig och sina barn. De vill delta i den svenska samhällsdebatten och vara en del av miljörörelsen, arbetarrörelsen och lämna hemlandets livsstil, och så finns de dem som anser att de i det nya landet kan inta diktaturens position och spela översittare över ursprungsbefolkningen. Man förföljer , förtalar och trakasserar. Och så stänger vi ner informationen och visar tydligt och klart upp för omvärlden, journalister, politiker v hur dessa människor beter sig och så får man själv avgöra vad som är rätt och vad som är fel. hur svårt kan det vara?