inte en rad står skrivet…..

sörmland har fem dagstidningar av lokal karaktär. dalsland har två. vid besök i respektive landskap läser jag, och fler med mig den lokala tidningen. dessa finns också representerade på internet. men den lokala karaktären beskriver inte den lokala miljön. frågan blir då varför?

ortsborna säger

nej, jag läser inte tidningen, det är inte värt pengarna. båda dessa landskap är jordbruksorienterade. genom eu.s ganska strama jorbrukslinje kan det bli svårt att följa direktiven, på lokal nivå. och inte en rad om detta i tidningen. kanske man skulle anställa någon som är skrivkunnig och som har den lokala befolkningens förtroende. kanske man skulle skaffa sig en informationsutbildning för att möta de kriterier som man inom eu ställer på information. och kanske man skulle börja arbeta. det är hel oacceptabelt att presstöd skall utgå till lokalt skvaller presenterad på enkel svenska av människor som lever i sin egen verklighet.

i jämförelse med danmark beträffande journalistik, beträffande jordbrukspolitik och jorbruket har vi två helt olika linjer. debatten i sverige har vridits till att handla om staden och integrationsproblem.

och det finns individer som anser att deras åsikt bör skådas av världen, men en tidning har ett ansvar att tillvarata hela läsekretsens intressen, och inte specifika grupper eller individers egotripp. det inger inte förtroende. de stökiga områdena i storstaden har en acceptans, arbetslösheten har en acceptans, och barnfamiljers behov har en överdriven acceptans. om msan inte klarar av att anpassa sig till sitt boende finns det alternativ, i hemlandet eller utomlands. eller?

danmark i backspegeln…

resan i danmark är över. syftet var att studera jordbrukets roll i samhället, och efter att ha rest runt i södra sverige, anser jag att om man jämför dalsland, skåne och sörmland, så är det skillnader.

naturligtvisd får man ta hänsyn till jordmån, klimat och andra  låt oss kall det fasta faktorer, men jag finner ändå att skåne har ett mer offensivt jordbruk. nya grödor och kanske nya metoder och tekniker. investeringarna är de samma, maskiner och annat kosdtsr lika mycket.

kanske är det närheten till danmark som avgör, eller kanske har jordbrukaren en annan status i skåne. dalsland har inga dåliga bönder, sörmland har inga dåliga bönder.

jag tror att informationen brister. eu har sina direktiv som ska överföras till nationell nivå, till regional nivå och till lokal nivå. och jag tror att här finns det olikheter, skillnader kanske till och med orättvisor i informationens tillgänglighet.

och en dialog. stat och jordbruk, kommun  och jordbruk, länsstyrelse och jordbruk, lantmännen och stat.

att subventionera mjölken kanske inte är enda lösningen för att hålla landskapet öppet och odlat.

samhällsdebatten har avstannat och jag är osäker på hur exakt den närodlade, närproducerade maten skall produceras och distribuerad.

för att få en referens hur ett idealjordbruk skall var beskaffat har jag nu rest runt på danmarks flesta öar.

tanken var väl att med hjälp av hotellpersonalen få en bild av allmänhetens åsikt och  engagemang i den danska livsmedelsproduktionen, men det var tyvärr inte riktigt deras kunskapsområde. allmänbildning och kompetens  om nationens ekonomiska sektorer avser inte produktionssektorn i den danska  hotellpersonalens  register. de läser inte ens dagstidningen.

danmark har lite mer än danskt öl att erbjuda. här som i övriga europa skiljer sig servicen i stad och landsbygd. även om den stora staden erbjuder fler caféer, restauranger och gatuliv, så erbjuder den lilla stden eller byen detta också. skolor, sjukvård, vägar slits hårdare i staden, men om man inte kan leva utan kongliga tetern och ballett är köpenhamn, aarhus och odense de enda alternativen. som är de te större städerna i detta lilla kungarike danmark.

slotten är många och har en spännande historia. jo det var trevligt i danmark. själland är min favorit, men det är en smaksak.

jag hoppas att cabinn, odense har inflytelserika vänner

att döma av nedskräpningen utanför hotellets entrè här i odense får vi förmoda att fler än jag reagerar på snyltgäster, och här handlar det om latinamerikaner.

jag har redan talat om min åsikt beträffande den folkgruppen. trakasserier av ursprungsbefolkningen är inte acceptabelt. jag har fått min lägenhet demolerad. jag har blivit sparkad i huvudet, och jag har övergett min lägenhet.

detta talar sitt tydliga språk. jag dansar inte salsa, och kan inte sänka mig till deras låga kunskapsnivå. Vi har absolut inget gemensamt, och jag anser att dessa invandrares beteende är helt ointressant. jag har inget som helst ansvar för invandringen till europa, och är väl ingen vän av gitarrspelande trubadurer. att denna grupp frivilligt skulle böja sig för  för logiska argument är knappast troligt, så det får väl bli tuffare tag.

den trinda tillfälliga receptionisten är kanske rädd. att vara rädd på sin arbetsplats är ingen bra lösning, att var rädd i sitt eget hem är ingen bra lösning, och ändå finns det kvinnor i sverige, i danmark som måste vara det för deras invandrande pojkvän har problem, med ekonomin bland annat. att ge sig på enskilda individer och använda våld, kan diskuteras.

och invandrare avvisas, och invandrare hänvisar till mänskliga rättigheter. skall vi tyck synd om denna invandrare, som kastats ut från ett antal hem i sverige på grund av sitt hårdhänta beteende. jag har visat göteborgarna hur denna grupp tolkar mänsklig rättigheter, och den tolkningen är helt egen från övriga världen. skall världen anpassa sig till latinamerikas exilmedborgare, eller skall de anpassa sig till världen.

och än en gång. skall jag tycka synd om hotell cabinn, skall jag tycka synd om illegala invandrare. respekterar man inte mig i mitt eget hem, eller på min arbetsplats, så blir det konsekvenser i hemlandet. mexico har vart i blåsväder förr. eller? har danmark råd med detta?

vegeterian gillar inte lukten av kött…

tre dagar i odense är äntligen över. en trött stad utan puls och kunskap om moderna samhället.

en unken lukt infinner sig i mitt hyrda rum. jag förstod inte först vad det var, så jag var tvungen att äta fläsk i federicia, och då klarnade det.

duschen används och det är folk inne i mitt rum när jag är ute.

men att man ska begära att personalen i receptionen skall veta detta, är det ingen som begär. är man fyra år i huvudet och vill vara snäll så blir det så.

det är viktigare att låna ut betalda rum än tänka på sitt rykte. sitter man säkert då.

muslimer har svårt med fläskätare. de luktar. som vegetarian har jag svårt att klara köttätare. men jag står inte så nära allah. det är mil emellan oss, jag är kristen och anser att en human djuruppfödning är att föredra framför en slöja på huvudet. vi ska inte diskutera etik i europa. det är för komplicerat.

dags att backa bandet…

runt –94 var göeteborg en hipp stad. jonglörer och de riktigt stora dj.s var i götet och rockade staden.

och det var dans- och teaterfestival, och staden hade en citypuls.

those were the days.

var tog detta vägen. och varför var de där just då.  vi måste komma ihåg att det finns en politisk elit i göteborg, tro inget annat. och underskatta inte den eliten.

kanske skulle man kolla. och vad såg man. hur betedde sig olika grupper i partyvimlet.

vem la märkliga substanser i andras drinkar. och vem snodde marker vi rouletten. och ute i vimlet där jonglörerna stod.

vem följde efter vem, och vad berättade man för de nya besökarna. och de unga sjuttonåriga blondinerna fick leka damer i sin äldre pojkväns sällskap. man kände varandra. och hur var man klädd.  var är de nu. inte i göteborg i alla fall.

sängkammarblicken från den svala blondinen hjälpte inte. göteborg fick inte godkänt. man kunde inte bete sig som folk.  man spelade över och i klubben är detta inte helt okej. 

jag kan med största sannolikhet säga att göteborg har gjort sitt på partyarenan, och får nöja sig med innersta kretsen, och deras kamrater.

till malmö kom man inte ens, man visste hur de var. internationell miljö.

i östeuropa skulle jag aldrig parta som jag är van, det skulle sluta i fullständig katastrof. man kan inte hantera sina känslor. för  att resa säkert i denna del av europa bör man vara överviktig, eller gift med en gravt handikappad. i annat fall kan det, utan orsak, hända att  en blonderad kvinna blir svartsjuk. och sätter igång ett spel. hon anser att hon är gullig. och ångrar sig sedan.

hon suggererar sig själv in i en svartsjuka som är helt grundlös och som turist med arkitektur och parkarrangemang, pröva lokala maträtter blir det hela överjobbigt.

när dessa okontrollerade nervknippen vistas inom turistbranschen i övriga europa sjunker kvaliteten betydligt. själva anser de att deras arbetsinsats är oöverträffad, men jag kan avstå.

sverige, kanske stockholm undantaget, har inte internationellt förtroende. katrineholms vandrarhem med sin afrikanska kultur och sönderskurna kängor. i brålanda körde några kvinnor som var helt bortkopplade från vandrarhemmet igång ett drama, för att vara gulliga. och följde efter på bussen till vänersborg. blandade in nordea banken. trakasserier mot turister och ursprungsbefolkningen är inte acceptabelt, ingen är intresserad av hysteriska kvinnor med hemmagjord sängkammarblick. i dalsland eller sörmland reser man inte för att hitta sin blivande man. och om man gör det tar man inte in på vandrarhemmet. sverige är ute. har en tråkstämpel, som östeuropa.

jag är böjd att lägga danmark till den listan. även här är det mycket sängkammarblick, en förkärlek för utgångna kläder. får svartsjukeutbrott och  när den polska städerskan byter ut städsvampen mot en äldre variant, är saken klar. förstör tvättsvampen och tömmer dammvippan i resväskan. och det är ett hotell vi pratar om nu.

gästarbetare som ska ha något att prata om vid hemkomsten. när jag lämnade fredericia fanns journalisterna på plats, de hade sett allt. när malmö skulle ta över. och en polsk sängkammarblick har inget med sexighet att göra tro mig.

och här i odense är personalen utbytt. en sömnig stad, ett tillfälligt uppvaknande vid folkmusikfestivalen, men i övrigt.

ingen puls. kläderna i affären andas tråkigt. och dessa övernerviga unga kvinnor är inget roligt att klä. kämpa på. nåt man känner igen, var det inte så. kläderna kommer från –95.

lookbook>denmark>www.cabinn.com

fredericia en pingst

och så här ser jag ut när jag rättar till botoxen. med amatörfärgat hår, jag är vacker.

det är viktigt att vara vacker, när man är ursprungsbefolkning.

här i fredericia har under denna helg rosengård tror jag tagit över. man arbetar och flanerar på gatorna. man får det. man har bestämt det, tillsammans. och man är otrevlig, tar för mycket betalt, och pratar en slags hemmagjord danska. och man får det, man retas. var bor de?  var äter man? det har varit pingsthelg, ursprungsbefolkningens helg. och svenska människor tränger sig in i hus och tar över, tar över arbetet,  och det är inte sveriges intelligentsia vi möter här.

det är samhällets botten, polska invandrare och barn från den outbildade arbetarklassen, som anser att jag inte ska få ställa de frågor jag vill om jordbruk och glesbygd. jag, jag är ganska säker på att denna invasion är sprungen ur ett rollspel.

här i fredericia är bostäderna till största delen villor. jag kan inte tänka mig att danska företag kastar jobben efter invånarna, utan det är nog ganska kärvt och man får pendla osv. husen är gedigna och stora och säkert inte gratis.

jag försöker skaffa mig en åsikt om svensk glesbygd och anser tt danmark som har en lite annorlunda utveckling av jordbruket är intressant som jämförelse. att se svenska socialbidragstagare är ingen turistattraktion, och deras kunskaper om danskt jordbruk kanske man kan lämna bakom sig.

svensk dumhet är i danmark och trakasserar ursprungsbefolkningen, för att de har bestämt sig för att ta över, tillsammans.

jensens böfhus, saltad räkning, glasskiosken i hamnen, tar för mycket betalt och delar ut kioskens material till sina vänner, så fiffig, och hotellet saltar notan, man skall hjälpa sina invandrarvänner som har det svårt. hur ser detta ut? vilka konsekvenser får detta?detta är en idé initierad av invandrare i sverige. stora brister i språket gör att internationell lagstiftning, svensk lagstiftning och dansk lagstiftning inte är tillgänglig. och man hjälper varandra.

arbetsbyten. det finns ingen svensk lag som tillåter avbytare i främmande land. och ingen turist är intresserad av invandrarfrågor på trestjärniga hotell.

vi har också en kultur, kan man tycka, och förstår här inte sin egen dumhet. turisten har också en kultur och den är inte intressant, man vill möta landets kultur i det land man gästar. och att se en obildad svensk blondin, som är glad ser ut så här. “jag kastade mig hit, man vill ju gärna hjälpa till. min pojkvän sa att jag skulle vara här, han hade inte tid. jag har inte hunnit göra iordning håret. om han är otrogen. det vet jag inte, jag ska passa turisterna”