jag läser i hemslöjden nr 5 2012 att fyra hälsingegårdar tagits upp på UNESCO.s världsarvslista. och det känns fantastiskt, men jag blir lite tveksam. att bygga bostäder av trä finns i flera länder. skandinavien, baltikum och ryssland. kanske de också har intressant arkitektur i trä. den ryska dachan. den finska timrade bostaden.
och frågan blir. är hälsingegårdarna så extrema. kanske de är det. de är vackra, och de ligger vackert, i en harmoni med omgivande landskap. jo de är bra.
jag tycker den tatueringstävling. sveriges ink master som går just nu på tv6 är riktigt intressant. juryn har attityd och deltagarna är innovativa och skickliga.
man kan tycka vad man vill om tatueringar, men de finns och är här för att stanna. just nu har jag en billogga på vänster arm, men jag funderar på om jag inte skall utgå från de svenska folkdräkterna, använda en broderad eller spetsdetalj och tatuera. för mig skulle det ah en särskild betydelse, på resande fot. något att relatera till när man är i upp och nervända världen. alla platser är inte som nynäshamn. tro mig. detta skulle kännas självklart mör mig. ett kvinnligt uttryck, med rötter i svensk kulturhistoria, allmogens uttryck i ny kostym. och kanske man kan associera till tribetatueringen, men lie mer sofistikerad, lite mer diskret. jag funderar och som alltid när man besöker en subkultur så finns vissa oskrivna lagar, allt är inte okej. och man vill ju inte verka töntig.
kockarnas kamp i fyran är tyvärr slut. österlen, så vackert och alla dessa tävlande med olika specialiteter, men alla en elit. ett välproducerat program. vackert filmat och bra flyt i filmen. inga överraskande zoomningar, inga märkliga klipp. allt var ett flöde av kvalitet. men man kunde kanske önska att det var något tävlingsmoment från det ryska köket. Den ryska mattraditionen är en vit fläck på den gastronomiska kartan. men inte helt oävet. råvaror, tillagning och tillbehör ger en ny fräschör till middagsbordet.
när det gäller östersjön är jag överkänslig. öresundsbron, byggandet av denna bro medförde protester. och nu skall norvikshamnen byggas i nynäshamn. jag betvivlar inte en sekund på att hamnen blir den bästa av alla hamnar, det jag reagerar på är omgivningen. hur påverkas omgivningen av detta mastodontbygge.
idag finns en gigantisk marina, en färjehamn för gotlandstrafik och skärgårdstrafik. det finns den sk oljehamnen och nu gods hamnen. hur påverkar detta den sköra skärgårdsfloran och faunan. jag vet inte. och hur påverkar det vattenkvalitet, vattenströmning och undervegitation på en större yta.
kanske är jag nojad.
nynäshamn är en 15 tusen invånare. och man har flera stora hotell. tre och fyrstjärniga. och hotellen är tjusiga och med spa anläggningar. utsikten meeting har 400 rum. och jag tänker mig att alla dessa gigantiska hotell under tre månader är fullbelagda. kanske är jag nojad. men klarar infrastrukturen detta. pendel, vatten, avlopp sophantering. och hur skall dessa tusen besökare sysselsättas. i en kommun av femtontusen invånare. och detta är ett tecken i tiden.
och här blir referensen bohusläns skärgård. där skärgårdsborna skuttar runt på klippor och bryggor. hanterar vant sin lilla båt med utombordare och förtöjer båten samtidigt som man hanterar motorn. man är motoriskt fulländad. rörlig och har en kroppskontroll som anstår en sjöman, och detta oavsett kön eller ålder. öborna hävdar sin strandrätt , bevakar sina fågelöar och man får inte gå iland under förbjuden tid. det är så annorlunda synsätt mot denna ostkustort, som har enligt restaurangen “aya beach” ambitioner att likna st tropez. en jetsetbardort i frankrike.
kanske, man skall landa i den sörmländska verkligheten. kanske man skall titta lite på förutsättningar, livsvillkor och anpassning till verkligheten.
jag ser att någon av reklamkanalerna skall visa ett program där falugruppen mando diao skall tolka fröding. jag kan i nuläget inte tänka mig ett större magplask.
fröding var poet- en poet arbetar med språket som verktyg för att tolka olika känslor och emotionella tillstånd. en mycket själslig, men framför allt en mycket sensibel syssla. men måste vara sensibel lyhörd och framför allt kunnig för att lyriken inte skall falla platt till marken. och det är inte alla förunnat.
perspnligen hade jag mando diao i mp3spelaren i östeuropa. jag tycker väl att de platsar i den östeuropeiska populärmusiken. vackra silikondamer som sjunger pop. mando diao, tondöv, enkla rim och billiga lösningar hade säkert kunnat skapa sig en nisch i denna värld, östeuropa där de seriösa musikerna flyr, eller börjar spela klassiskt i symfoniorkester för att överleva mentalt.
mando diao en fartig och kaxig grupp från landsbygden. spontanspelar i kulturlokaler i förorten då de kommer till stora staden. för att ha något att göra.oops.
jag tror de skulle matcha kroatiens unga popstjärnor eller polens kvinnliga dynamitesingers.
men att ge sig i kast med fröding många gånger snåriga lyrik. det kräver en större grad av förståelse. allt är inte som det synes vara.
lyriken kräver ett större sammanhang en placering i tid och rum, därför säger regissören. stycket har aktualitet än idag, eller stycket har en förnyad aktualitet. attityder, åsikter och känslor flödar genom människa och samhälle, den uppstår, transformeras och försvinner, ty vore den statisk då var det ingen attityd då var det en fördom, en inskränkthet eller ett uttryck för intolerans.
ett annat magplaskprogram är eb kvinna som reser runt i världen med en röd väska och intervjuar kändisar. med en folklig och avspänd attityd klampar denna dam in i hemmen och ställer frågor, dålig tajming och en skandalhungrig blick,
om denna unga dam studerat ophrah istället för sin egen spegelbild, eller sitt eget fotografi. vem vet det kanske hade blivit intressant.
men den unga damen tycker att det är roligt. att hjälpa till. edward blom, varför kan ingen skicka iväg edward istället. så jag fick roligt. edward kommer hem till dolph. då skulle det hända grejer.
vad gör man om man är doktorand i främmande land. man kommer från ett ryskt skolsystem och är van att diskutera samhället. man har en turbulent historia, Sibirien. intellektuella, Uralbergen, och ett begränsat språk. alla pratar inte ryska i främmande land. men man måste hålla sin hjärna igång. man kommer ju hem till ryssland igen.
jag tror att man skriver en bok. inte så avancerat. man behöver inga källor och man kan vandra fritt i historien. det ger en frihet. man kan även göra egna tolkningar, utan att det blir fel eller uppfattas som slarv. en liten bit varje dag. kanske man finner ursprungsbefolkningen lite ytlig, enkel. kanske man tröttnar på öldrickandet i nationens uppiffade lokal. man är väluppfostrad och pratar inte om pengar eller smak.
man är diskret, men måste hålla hjärnan i trim, eftersom man skall hem till Ryssland.
och boken blir bra. man har tid. inte så långa resvägar som i moskva. man använder tiden väl. och på föreläsningarna gör man dispositioner. håller språket levande. det är så det fungerar, i en tvåspråkig miljö. hur det fungerar i en halvspråkig miljö? ja det blir inga böcker skrivna. man har svårigheter att läsa lappar. trots vodkan har man en intellektuell tradition i ryssland. man kan sina ryska mästare. använder dem som vägvisare i livet. det går fortare att hitta rätt. rätt väg.
och så tittar man på TV. föredrar de engelskspråkiga programmen och ser reklamen mest som ett uttryck. för sexism, men man är så väluppfostrad att man avstår att kommentera. det spar man tills man kommer hem. till ryssland.
jag hittade under mitt tvtittande en ny kärlek. kaptenen på forskningsfartyget Tara. ett franskt program där detta fartyg med marinbiologer skall undersöka alla världens hav och kaptenen på skutan är så snygg.
forskningsteamet är fransktalande och kapten en talar med en välmodulerad stämma och en utsökt franska. han är kompetent och har en modern look. och när forskningschefen förklarar strategin för kaptenen förstår han alltihop och kan med sin kompetens tillföra forskningen en finess. denne kapten inser att han inte är marinbiolog men kan tänka ut hur forskningen skall bedrivas. man besöker en virvel, man besöker kroatien osv. och forskningsteamet pratar samma språk, har ordentliga kläder med reflexer och den senaste utrustningen. så jag är lugn.
frankrike och jag har en särskild relation. det kanske man inte vet om, och jag är inte den skrytiga typen. men jag har rest i Frankrike jag har franska vänner i sverige och vet det mesta om frankrike, genom att studera deras dagstidningar. och har läst deras litteratur. klassik och modern, poeter osv.
och havet angår oss alla, särskilt för brettonarna. inte sant. det franska programmet som sänds i tv om gatukonst har precis den fragmentariska, moderna och underliggande kritik som jag tycker om, fräschör, inte övertydligt. ju mer man kan, ju mer förstår man. annars kan man ju alltid se på vackra bilder. det är ju så, massmedia fungerar. en medium som når alla samtidigt. kanske en upplysning som svensk tv kan ta till sig, när man skickar hälsningar till enskilda personer. det är smärtsamt pinsamt, och så förort. det är min åsikt , så får andra ha sin åsikt, eller sitt privilegiesystem, för det är det vi pratar om. att utnyttja sitt privilegie eller utnyttja yttrandefrihet är två helt olika saker, två skilda fenomen. och det kan man fundera på, det lär väl ta en stund.
i värmland är man mycket ekologiskt orienterad. den kollektiva kunskapen är hög om miljö och ekologi. och naturligtvis är vänern bland andra slöar av största intresse. oavsett om man badar eller seglar eller fiskar så har pappersmasseindustrierna varit en väckarklocka, och vatten är en viktig ingrediens om man väljer universitets- eller högskolestudier.
till min förvåning hittar jag inte samma intresse i nynäshamn. man har flera hamnar. färjeterminalen, oljehamnen och en ny hamn planeras. småbåtshamnen är mer än överdimensionerad, på öarna ligger sommarbostäder.
men hur stort är intresset för marinbiologi. vad vet man om havet och vad lär man sina utomeuropeiska invånare om östersjön, om skärgård, båtar och historia.
jag är inte invandrarvänlig, ärligt talat jag bryr mig inte om du är zigenare, ryss, algerier men om jag bodde i nynäshamn skulle jag nogsamt och med djupt allvar informera om allmogens båtar, havet och hur man beter sig med ursprungsbefolkningens båtar, och detta på ett sådant sätt att alla skal förstå.
att min dotter skulle nöja sig med att stå i ett café och springa ärenden åt den äldre manliga befolkningen. hon skulle få stryk. jag skulle låta mina barn förstå att deras vilja var ekologi med marint tema.
men kan man inte sin foucault, så blir man ett lätt byte för kapitalet.
när det gäller foucault är jag en expert.
under helgen har en arena invigts. men höll den budgeten? det gjorde den nog.
när i nynäshamn har en höstmarknad gått av stapeln under helgen. jag besökte inte den, och fick informationen muntligen. jag besökte inte den eftersom jag anser att ursprungsbefolkningen bör lämnas ifred. den tjugofjärde oktober var FNdagen som påminner om mänskliga rättigheter. inklusive rörelsefrihet och rätten till sin egen kultur. men en fråga dök upp i huvudet, malmöoperan. hur går det n med denna kulturella företeelse. eller göteborgsoperan. jag är ganska övertygade om att de besökare från dessa regioner som helt plötsligt skulle besöka nynäshamns höstmarknad, som ett självutnämnt jetset bevista denna lokala företeelse och ha markservicen ordnad. vet de hur dessa institutionella kulturfenomen fungerar. i ett internationellt perspektiv. relationer, kompetens osv.
personligen anser jag att det är för mycket pengar och naturkänsliga områden för att outbildade politiker skall få utrymme. för mycket rysk roulett, felaktiga spekulationer och allmänt töntigt.
och att jag skulle engagera mig i denna regions sociala struktur. aldrig. jag föredrar människor som är läskunniga. gärna moderna ryssar. de är uppdaterade, drar spår till historien och de ser ruskigt bra ut. hur vet jag det. tja.