Linje 6
Att ha en uppsatt position i samhället
I staden finns sju linjer för kollektiv kommunikation
Den här linjen går från centrum till ytterrområdet och på vägen dit händer ….ingenting. En ung mamma sitter med sin barnvagn i en halvtom vagn. Hon sitter tyst och betraktar de övriga resenärerna då en ny mamma med vild blick kliver på. Hon uppmanar den sittande mamman att flytta vagnen för hon skulle ställa sin vagn just där. Mamman nekar och hänvisar till motsatta sidan där man också kan ställa barnvagnar. Mamman med den vilda blicken ser inte sin egen aktivitet som oförskämd. Hon har sina rättigheter, hon är väl van att styra och ställa i sin omgivning, kanske har hon mesiga föräldrar.
Den nya medresenären ställer motvilligt barnvagnen på tilldelad plats och tar fram mobilen. Två hållplatser senare flyger en ny krigare på genom bakdörren och stirrar på mamman i skinnjackan som nu lyfter fram ett sovande barn som var orsaken till att hon inte ville flytta sig.
Den nekade mamman hade ringt till en väninna som skulle ”titta till” situationen och hjälpa den nekade modern. Det hela blev bara pinsamt och den unga damen hade gjort sig skyldig till en tjuvåkning.
I min bok skulle man skicka den nekade modern till stadens nöjesfält och när tornet fritt fall nått högst upp stänga av strömmen.
Där kunde hon sitta ett antal timmar och ringa till sina vänner, studera sitt imperium från ovan. Känna makten, sin betydelse, och tidningarna skulle skriva om mardrömmen att vara översittare.
Henne eller situationen?
Och hur gör man med fuskåkare? Vi var på väg till stadens centrum ett plats för högmod, uppblåsthet och själviskhet, och vi åkte kollektivt. Så motsägelsefullt.
