en dekadens i en tid av mörker //för bearbetning

kristallglaset flög genom rummet. gardinstången hängde i en krok.
nicolas var arg. lämna mig inte skrek han. jag kan inte vara ensam det vet du. de svarta lockarna skakade av indignation.
lämna mig inte.
rummet var en enda röra av damm, piller, champagne flaskor och möbler, sängkläder.

kvinnan i rummet som kunde vara nicolas mor, men inte var hans mor. hon var hans älskarinna.
och nu ville hon att nicolas skulle skaffa sig en kvinna i sin egen ålder.
därav detta fruktansvärda utbrott.
vi skall gifta oss.
hon kände sig inträngd i ett hörn, han var emotinellt efterbliven och kunde inte hantera starka känslor. han var fel.

hon ville bara bli av med honom. i början hade hon tyckt att det spröda, sensitiva var erotiskt laddat men inte nu. lika spännande som en odushad torsk.

vi kanske skall resa till florens bara du och jag, sa hon.

så du får lugna ner dig. du är så labil, lille nicolas.

hon hade försökt att luska reda på  hur denna emotionella störning uppstått, men slutat efter att det uppenbart var i relationen med modern som hans obalans uppstått.
nicolas hade alltid fått spela roller som hans mor regisserat i sina karlmöten. han hade tidigt fått lära sig att uppmärksamhet inte var naturligt. han hade tidigt fått lära sig att prestera något för att få något. han hade varit som en liten apa som moderna visat upp för sina nya bekanta. det var uppenbart att bestående relationer inte ingick i nicolas världsbild.

hon hade känt att hon inte skulle kunna hantera kunskapen och valt att stänga den dörren.
men visst var det jobbigt att ha en nervklen person i sin närhet dygnet runt.
hon ville som sagt bli av med honom.

han hade alltid panikångest, han tålde inte sprit och var allergisk mot nötter.

de tog tåget till florens, mer romantiskt. och färgen återvände på nicolas kinder efter ett par kärleksakter på tågets toalett, i en korridor mitt i natten. lilla nicolas tyckte att det fanns en erotisk spänning i att bli upptäckt.

någon hade frågat om de var mor och son hon svarat att de var ett par, hade den nyfikne mannen blivit sur. vad han nu hade med det att göra.
nicolas var glad igen. trygg.

efter tre dagar i florens kommer nicolas fram till att han är homosexuell och skall inte följa med till sverige han har en italiensk älskare, guillamo eller något liknande.
tågresan hem sker i tystnad, utan erotiska spänningar.

tillbaks i huset där de fyra kvinnorna bor hänger skylten
stör ej kvar på dörren till rummet för nicolas utbrott.
ingen har varit inne i rummet och röran är kvar.
hon går ut och stänger dörren bakom sig.

en dörr öppnas någonstans i huset och en halvklädd rödhårig kvinna kommer i hallen.
nicolas är kvar i florens
jag visste inte att ni varit i florens

kvinnan redogör för nicolas nya homosexualitet i det att hon åter öppnar en champagneflaska och häller upp ett glas.

men hur kommer nicolas hem. vi kan ju inte låta modern bära ansvaret för sin sons impulser.

vi ordnar detta, nån dag.

den rödhåriga kvinnan är så söt. en riktig pappas flicka.
hon var gift med en muslim men blev förskjuten då han hittade en bättre kvinna.
så kan det vara i ammens värld. en bättre.
hon hade varit lat och osexig hade han sagt, och släpat ut henne ur hemmet. historein slutade med att den kvinnan som var bättre blev utbytt efter tre månader mot en muslims kvinna, sjutton år, från hemlandet.
hon hade flyttat in i huset samma dag och fått en egen sextoy i present. mattias.

jag trivs så bra med mattias han är så skojig.

kvinnan just hemkommen från florens går in i rummet och suckar och går ut igen.
varför skall hon städa efter en störd människas utbrott.
hon går in i ett anna rum lägger sig på soffan och somnar.

dörren öppnas och en tredje kvinna visar sig i dörröppningen. åh det var längesedan. var har du varit i hela mitt liv?
du väckte mig, så jag vill inte prata med dig. är du full eller? du ser väl att jag sover. du luktar gå och borsta tänderna.

jamen du kunde väl vara glädjedödare i alla fall. jag ville bara önska välkommen tillbaka. men visst dålig aandedräkt är ingen kick precis.

hon försvinner in i badrummet, för att borsta tänderna.

tystnaden sprider sig i rummet.

kvinnan försöker reda ut sina upplevelser efter nicolas, den spröda. med sina tics, tummen i mun och frustandet som en tjur i pamplona, när han blev upprörd. han var bara för mycket.
han blev ofta upprörd.
när han inte fick klänga, när han skulle upphöra med det han höll på med. det var många saker som blev stort för nicolas.
han ville ha stort utrymme i det sociala rummet. om man aldrig fåt vara sig själv utan alltid spelat apa så blir det så.
en barnslig mamma. och denna mamma hade fortfarande inte förstått att hennes agerande skadat ett barn för livet.
hon lekte ju bara.
hon lekte ju bara.

men nu var nicolas borta och det fanns ingen möjlighet att de skulle bli ett par igen, och detta visste nicolas av sig själv.

det enda ansvar hon hade i detta var att ta honom till sverige efter utflykten i bögvärlden.

hon hade alltid varit så söt i sitt röda hår. alla sa alltid att hon var så söt och pappas flicka. hon hade varit ett stöd för fadern, hon var så stolt över att modern var svartsjuk. hon tyckte att hon gjort något bra. hon var alltid vid sin fars sida, glittrande.
så klivet in i den islamska världen hade inte varit så stort. hon var van att behaga. hon var alltid vid sin mans sida. så fort han var hemma. han fick företräde före barnen, hon ville alltid visa sin lojalitet till mannens ursprung.
så fånigt, att lev efter en förvrängd arabisk sed i europa. hon hade ju aldrig v arit i mannens hemland. vad visste hon om arbiska seder.
konskevensen blev att hon släpades ut ur hemmet på grund av vanvård av barnen.
för att klara frigörelsen från sin arabtrip hade hon färgat håret rött.
idag skulle hon agerat på ett annorlunda vis. men om man levt hela sitt liv med fokus fadern.
nej hon skulle vara annorlunda idag, tack vare mattias.

kvinnan med den dåliga andedräkten, hur löd hennes historia.
samma löjeväckande beteende som de andra. vid sjutton års ålder hade hon färgat håret blont och beslutat sig för att trasha ett äktenskap.
med ungdomlig fräschör hade hon förfört mannen oh skilsmässan var ett faktum. men hur roligt är det att leva med en gammal gubbe. han kunde inte äta någonting för han blev fet. han kunde inte äta någonting för han fick gasbildningar.
det var slut med festandet på krogen, de skulle vara hemma. de kunde inte inte ha middagsbjudningar för gubben blev fet och fick gasbildningar.

visst, hon förstod att han var gammal, och skilsmässan var ett faktum.
väl i huuset hade hon inte en självklar plats. de andra kvinnorna, särskilt ägarinnan höll henne kort. hon fick inte göra som hon brukade. skratta bort sina misstag eller vara charmig.
de var av hårdare virke, mer världsvana. det var som att växa ur barnskorna.  idag visste hon att hon var trögfattad, att hon var fel. att de arbetade med att få henne anpassad till en grupp.
de andra hade alltid älskare men inte hon, inte alltid.

och hon som just brutit upp från en relation hur löd hennes historia. tiden med nicolas var över, han var som en liten hund.
"får man ta hunden med sig in i himlen han var trogen och skatten är betald".

hon hade varit den andra kvinnan i radhusområdet. hon hade varit älskarinna åt en gift man som inte kunde lämna sin självmordsbenägna fru.han hade besökt henne tio minuter mitt i natten och kunde dyka upp vilken dag i veckan som helst. hon skulle vara till hands.
han hade inte tid att stanna. han ville bara hälsa på. hon mindes att hon gick förbi den lilla radhustäppan och låtsades som ingenting. där inne satt familjen och grillade och samma natt knackade det på dörren.
hon hade gjort intrång och skulle tillrättavisas.
efter ett antal år hade hon brutit upp, sagt att hon ville vara ifred.
hon reste en vecka till paris och när hon kom tillbaks hade mannen skaffat en nyckel till hennes lägenhet och rotat i hennes tillhörigheter och kissat i hennes säng.
vart hade han fått nyckel från?
när hon påtalat det hela för fastihetsvärden bad han henne flytta.
hon köpte huset, om man sitter hemma i flera år har man pengar.
och de vinddrivna existenser som bodde där var hennes familj.

idag när hon tänkte tillbaka på den tiden undrade hon hur det blev så. hur manipulerad hon hade varit.
och hon tänkte med en rysning tillbaka på de kvinnor som var kvar i denna patriarkatsörja.

de fyra kvinnorna levde ett liv i sus och dus.
sov när de var trötta, åt när de var hungriga och brydde sig inte så mycket om omvärlden. livet var huset, de unga älskarna och restaurangen där de hade kredit.

på restaurangen som låg vid floden i staden levde man ut sin sorg, sin glädje, sin sensualism.

det var enkelt.
i huset som var stort, för stort levde de fyra kvinnorna med sina tillfälliga unga älskare. huset var inrett för romantik.
dammigt, sammet, spetsar och svarta dammiga skåp fyllda med skor med höga klackar, underkläder och neglige.
allt var medvetet inrett för att var sinnligt och opraktiskt.
man hyllade sensualism, dekadens och bara hatade vitamintabletter, fotriktiga skor och växtfärgning.

den enda gången man städade var när man skulle ha en ny langare. det var mycket droger i de fyra kvinnornas liv.
piller och linor.

njutning, välllust, gränsöverskridande.

dessa kvinnor hade tagit dekadensen till en ny dimension.
kroppslig njutning.

detta var dåliga kvinnor. och de levde verkligen upp till sitt rykte.
som en medveten maktdemonstration mot präktigheten.
det var aldrig brist på älskare. de bara kom.nicolas med emotionella störningar som blev homosexuell, mattias som hjälper den av islam förskjutna kvinnan.
manslukerskan, förförerskan som krossar äktenskap.
tiden var som en diffus skugga och huset var redan betalt.
de fyra kvinnorna hade föga kolla på varandra, man levde i sin egen bubbla, och försvarade sin existens med att man revolterade mot ett tidigare liv. man gjorde upp med sitt gamla liv, med sina gamla ideal och det kan ta tid.
om man tittar på den kvinnoforskning som den etablerade världen gör så har vi en maktdefinition.
i ett patriarkat kan förtrycket vara
sexuellt
ekonomiskt
fysiskt

vi har i alla fall bekämpat två av tre, tänkte hom i sitt berusade tillstånd av champagne.

det ekonomiska förtrycket hur tar vi oss ur det ekonomisk a förtrycket, vill vi bli fria från restaurangen. i nuläget nej. vi har det liv vi förtjänar.

vi saknar någon. det skulle vara fyra.

vi saknar offret, den slagna kuvade kvinnan. vi saknar offret för det patriarkaliska samhället. hon som skulle sköta markservicen.
hon är upptagen, homn lanske sover eller bara vill vara ifred. vi får vänta tills hon behagar syka upp på arenan.
en frigjord kvinna ber inte om ursäkt för sin existens. hon har inget värde i manglade lakan och strukna näsdukar
hon väljer. hon har ett val en valfrihet.

hon går sällan ut ur rummet. hon broderar sitt liv. det är svart och det är rött som blod.
och grått.
dagligen misshandlad fydidk och psykisk under tioårs tid gör verkligheten ganska svart.
arbetarklass och fylla tisdag fredag lördag.
lite speciell, hennes man. alla andra super till mitt i veckan, onsdag men inte han. han äer speciell och tar ut festen i förskott.
vid tolvtiden brakade helvetet löst varenda tisdag. vicevärden sa inget. han var en duglig arbetar och kärringen fick det hon förtjänade.
grannarna hade inte tid, ville inte.

han hade som försvar att hon hade dålig jagkänsla och skulle lära sig att
"ta för sig".
hans festande var en belöning att han arbetade. att hon arbetade, sket väl han i.
hon var lat och osexig, egentligen en flata som tillfredsställde skig själv i stället för att gå  på gatan, ta kunder.
hon var för lat helt enkelt.
istället städade hon trappor.eller rättare sagt. hon satt i trappan och rökte den lata kärringen.
han hade som uppgiust att banka vett i skalaen på henne, och det var minnsann inen lek. det var en mycket viktig position.
till slut hade en av hyresgästerna i huset dätr hon städade trapp<n tipsat om huset och hon flyttade samma dg. en väska bara.

de tre kvinnorna frågade inte så mycket. ville inte veta.
hon hade självklart en vacker ung älskare vid sin sida och broderade som sagt sitt liv. hon var på restaurangen med de andra men var lika gärna hemma med sin unga älskare. tyst och tillsammans.

de kulörta lyktorna vajade i vinden , svälkomnande till terassen som låg vid floden. ljuset var vänligt och kvinnorna var vackra. milda.

här var krediterna det enda som växte.
restaurangen var ett tillfälle för glädje eller sorg. det fanns alltid en orsak till festande.

ett ekonomiskt förtryck som var behagligt, den enda fasta sanning som fanns i dessa dekadenta kvinnors liv.
dekadens och njutning.
man hade gjort det till en konstform.

vad gör man på en restaurang. man äter för mycket, dricker för mycket. ett par dansar tätt omslingrande och man är i en bubbla av egocentrism.
imorgon är en annan dag.
vad är frihet?

de filosofiska diskussionerna var alltid i fokus. de var kreativ, konstruktiva.
genus, makt, tabu och inskränkthet kunde diskuteras i timmar och visst blev det mer otydligt ju längre fram på natten man kom.
men de hade tid.
patriarkatets makt är sexuell, fysisk eller ekonomisk.

att frigöra sig från dessa strategier kräver mod, brudar. har ni mod?

vi är inte modiga bara fulla som ägg.han kände et ansvar för hem

makten har många ansikten.
och vill sätta på ett ansikte?
nej sluta genast. nu är det torsk stritan nivå och det är degenererande som en sambakurs i göteborg.

i det svartvita splittret av en sanning. som ekärvor, fragment, reflexer av de stora orden sagda av de stor atänkarna. de som lever i framtiden och bevakar nuet från en annan  dimension.
där i detta kaos finns en frihet, en kroppslig frihet vilket ger en känsla av själens låsning, men tänk djupare, svart vitt själ och kropp. i ett symbiotiskt förhållande där det en ainte kan existera utan et andra.
där finnes inga kompromisser, pendeln rör sig sakta fram och åter för att stanna i universums origo.

så kunde nätterna gestlata sig i de dekadenta kvinnornas liv. ett flöda av ord som kopplades till varandra i ändlösa kedjor och fick någon frid.
friden sänker sig.

kvinnan utan nicolas, ville genast kasta sig in i en ny relation med muskler.
om nicolas varit spröd, var bordsgrannen nicolas raka motsats. hur han hamnat i detta sällskap kan ingen svara på. uttråkad kanske, sökte efter spänning, och varför inte en äldra kvinna utan moral verkade som en utmaning.

den rödhåriga, förskjutna var lite mesig, samma, samma hela tiden. och han hade uppenbarligen fastnat i det tillhanda hållande, lugna, föklarande storebrorsrollen.
det var ett förtryckande förhållande, de kvävde varandra, men säg det till henne.
hon skulle inte förstå.
han kände ett ansvar för henne ochg hon var så van att förlita sig på en karl att det inte fanns en annan väg.
manslukerskan haded en desperat sökande period, drack för mycket, skrattade för högt och ville behaga.

hennes tillrättaläggande fick en avtändande effekt. hon var en riktig snygging, of course men rädslan att bli över kvävde allas intresse.
hon fattade detta, men hade fastnat i en kramp. den broderande kvinnan hade alltid sin lilla hundvalp till karl med sig, och detta var liksom en institution. ingen kunde tänka sig något annat.
kvinnan utan nicolas summerade.

gjorde vi rätt eller fel. och hur skulle mitt liv getaltat sig om jag fortfarande suttit i lägenheten och väntat på de tio minuterna, vankat utanför staketet vid grilltider och alltid redo, städat och nyduschad, fin i håret och med diskret makeup.

jo det var tider det.

och hon den förskjutna, fick klänga och klättra på sin kavaljer. alltid tillsammans för det mesta i sängen.

den broderade kvinnan som misshandlats i tio års tid. kunde inte ha det bättre. som hand i handske skulle man kunna säga.

men manslukerskan. att splittra äktenskap bara för att man inte har något vettigare att sysselsätta sig med. så patetiskt.
hon måste byta kostym. femme fatale funkar inte.
snygg,
men nymfomanämne. sjukt.
vi måste samla pengar. det behövs till nicolas biljett. glas och porslin behöver återinskaffas och rummet målas om. vilken utbrott.
jag var övertygad om att han skulle döda mig.
känslor. stor känslor i en liten kropp.

och tre dagar senare jag är homosexuell.
jag kan tänka mig tio dagar på reperbahn. jag har varit där förut. jag har ett rykte.
brodösen bleknade.
manslukerskan blev tyst.
kvinnan med sin nyvunne vän hade inga planer på att lämna hemmet.

när man lever i gråzonen mellan dröm och verklighet. när verkligheten luckras upp och livet utanför verkar främmande, är depressionen alltid närvarande.
den kan komma smygande, eller drabba dig.
det är en del av oddsen.
dessa kvinnor vet mycket väl att allt har ett pris även själens frid.
i alla dessa kvinnor finns en obesvarad fråga.i alla dess kvinnor finns en ilska.

vad gör du när du känner desperationen komma. vad gör du när du hamnat i passivitetens hav. vad gör du i en sjö av ångest.

beställer tid hos hårfrisören.
söker läkare
ringer en vän
dricker för mycket
röker för mycket
äter för mucket

detta för mycket, för mycket för mycket.

eller slutar äta, slutar ringa en vän, slutar dricka  slutar röka.
detta är för lite, för lite för lite
ett tomrum ett svävande i en evighet utan början utan slut

och vem ska berätta deras historia?
ja inte du i alla fall, så mycket vet vi.

zagreb – pula med tåget

efter tre dagar i zagreb är jag i pula. resan var en räcka umbäranden.
enligt internet skulle det gå ett tåg vid tiotiden. det avgick 12.30. i  rijeke var det buss och sedan tåg.
jag var framme vid tiotiden.
det är ordentligt hett.

jag hade bestämt att denna resa skull enbart var buss och de tågfärder jag gjort bekräftar bara det beslutet.
varför skall jag se stationspersonal behöva koppla vagnar manuellt, ha undermåliga kläder och skor. deras personalutrymmen är ett skämt.

gamla tågset, billigt.
och varför är vissa banvallar tomma på ogräs och bredvid högt gräs. är det kemisk bekämpning.

hur får man behandla sinpersonal i detta infrastrukturella inferno.

väl framme. en vacker badort, men vackra exteriörer, caféer och restauranger.

pula är en vacker stad. närheten till italien avspeglar sig i arkitekturen, både äldre och nyare. arkitektoniska inslag i stadsbilden av romersk historisk karaktär utgör en del av charmen. amfiteater, triumfbågar och valv.

allt i den ljusa kalkstenen.
det adriatiska havet är helt annorlunda från östersjön. ett hel annat ljus.
och på onsdag går båten till zadar så jag får åka ut på böljan den blå.

i denna lilla vik har barnen seglarkurs, optimist och laser. och de ser ut att trivas med det.

en resa i balkan med tåget

imorgon lämnar jag bratislava för att åka tåget till zagreb och vidare till kusten.

tiden i baltikum är över för denna gång. det har varit mer en bekräftelse än en ny upplevelse.

tågresan till zagreb ser ut enligt följande. vi lämnar bratislva i gryningen och väl i budapest är det fyra timmar innan samma tåg avgår till zagreb.

detta innebär att jag har fyr atimmar i ungerns huvudstad innan jag åker vidare. och enlig mina möten med ungerska mödrar har man inga fula kläder i ungern, så det är bäst  att kliva ur de slitna paltorna och dressa om. inget slitet och trasigt här inte. det skall var pressat och glittrigt korrekt.

jodå. enligt svenskl skollag skall alla barn introduceras till ett ekologiskt perspektiv, umgås med olika miljöer, bland annat skog och mark. och för detta ändamål klär alla föräldrar sina barn i oömma kläder men inte ungerskan.

hon har inga gamla kläder, läs slitna och trasiga. synd.

inte nog med att man skall sköta sitt arbete man skall  ta särskild hänsyn till ungerska klädvanor. vita kläder fungerar inte i skog och mark en tidig vårmorgon. man blir smutsig.

men nu skall jag inte vara småaktig utan plocka fram en glittrig dress för promenad på en av budapests boulevarder, som enligt reklamen skall likna paris.

jag ser så fram emot detta stadsbesök. det måste vara något alldeles extra.

på grund av denna fyra timmars väntan anländer vi till zagrebs station i skymningen. och där skall man inte springa runt  oh nej.

man får inte hitta något skoj. man skall fort iväg till sin inkvartering.

jag är medveten om…

att resa i östeuropa gör en trött. man ser alla miljörörelser som inte finns. man ser alla kvinnofrågor som inte diskuterats. man möter kronras som efter frigörelsen från kommunismen skall spela enligt de kapitalistiska spelreglerna. och jag ser enbart förfallet.
konkurrens och kvalitet.

hur marknadskrafterna agerar. när en kvinna i biljettkassan inte pratar engelska. hon har aldrig varit i de länder som hon säljer biljetter till.
den fria marknaden har tydliga regler för information.
den fria marknaden har tydliga uttalade regler om konkurrens.

att se alla gamla beteenden som finns kvar i samhället sedan rysstiden. klockan går. almanackan byts ut, men inte i den östeuropeisk mentaliteten.
det kommer att bli fruktansvärda konflikter i euparlamentet. skall västeuropeiska kvinnor sänka sin medvetandenivå för att passa östeuropa eller skall den östeuropeiska kvinnan höja sin medvetandenivå till västeuropa. och vilken objektiv fristående institution skall sköta denna uppgift.

öst och väst pratar inte samma språk i kvinnofrågor.

man ser konsekvenser av den obefintliga miljöpolitiken. man ser konsekvenser av den obefintliga miljöaktivistens information till omvärlden.

skall väst sänka sig till östeuropas medvetandenivå eller skall östeuropa höja sin nivå till väst. det handlar om konkurrens och kvalitet i enligt de fria marknandskrafternas spelregler.

att sopa banan. i kaunas, litauen föll träden över gatan mitt i centrum, kanske som ett tecken till att göra nya kvastar till gatsoparna. bind din egen kvast och få vänner. som en konkret miljöaktivitet i det lilla formatet.

svenska kvinnor… från ett annat håll

när jag var i sverige, var jag bara irriterad. efter tre månader mötte jag åter eden svenska kvinnan. jag insåg att svenska kvinnor är töntiga.
fullständigt övertygade om att käckhet, bra skelett och en äppelkäck attityd öppnar alla dörrar.
sjuttiotalets kvinnokamp för mänskliga rättigheter i sitt eget land. rätt till sina egna pengar, sin egen kropp sina egna åsikter gick fel någonstans.
den svenska kvinnan ser ur som ett kronras, hon är ett lydigt arbetsredskap.

enligt alexandra kolontaj skall den ryska kvinnan främst tillhöra sin klass och därefter genus. det är deras tradition.

i sverige har kvinnokampen en annan inriktning. man vill gärna lyfta fram specifika kvinnofrågor.man har även sett patriarkatet som en institution som bör reformeras.

men att från detta vända helt till att gå in i en slags machokultur, där man är man och kvinnan får vara kvinna.
var kommer det ifrån?
och det måste man väl acceptera att svenska kvinnan har en annan historia och ett annat förhållande till omvärlden än de områden som anses vara machorelaterade.

vem har definierat machokulturen i sverige.
den svenska kvinnan är patetisk, i sin desperation av utanförskap.
hon tillåter sig att torka upp efter mannen när han skvätt vatten på golvet. var är kvinnligheten?
hon tillåter att man gör sig beroende av en tjänst i hemmet. beroende. hon lagar alltid maten.

och alla kulturinstitutioner, pedagogiska institutioner följer den lagstiftade jämställdheten, barndaghem, skolor, bibliotek osv.

och sedan har vi det svenska hemmet där kvinnan skall vara kvinna. och detta innebär att man blonderar håret och sköter hemmet.

och blir en löjeväckande figur som man kör till ett slott på söndagarna så hon kan leka prinsessa, i rosa.

den svenska kvinnan är bara så fel.
det är möjligt att hon klarar en semesterresa enligt charter, men att resa på egen hand fungerar inte.
min son reste själv med tåget från sju års ålder, min dotter reste själv till USA när hon var tretton.

de svenska kvinnor jag möter kallar sig invandrarvänliga. lojala med uländer. och detta genom att skämma bort en man med invandrarbekgrund. var är kvinnligheten?

9:16 valdimerasnoveller

bell.bell.bell
han skrek så det lät genom väggarna. det adhd-skadade barnet hade ett av sina utbrott igen. vårdades i hemmet med fruktansvärda vredesutbrott.
han kunde inte kontrollera sin ilska. han bara trumpetade på, skoningslöst.
familjen var utmattade men sjukhuset ville ha en billig vårdform så han vårdades i hemmet.

det var första dagen på det nya arbetet. hon hade i hela sitt vuxna liv skött markservicen till sin man. och två barn. men nu nu 48 år skulle hon ut i arbetslivet. hon hörde genom väggen vrålet från den skadade mannen som vårdades i hemmet.

Man var tvungen att följa med honom ut för han kunde inte läsa kartan.

Hoppas att de vuxenstuderande eleverna var snälla. hon skulle undervisa i konst. hon hade aldrig studerat konst. hade en broderad tavla på väggen och tre tavlor inhandlade på ikea för de hade samma färg som soffan, brun.
men som grannen sa, du kan mer än barnen.
tja det var ju alltid en tröst. hon hade läst på. det var så länge sedan hon kom i kontakt med bokstäver så de hoppade och studsade runt på raderna.

jag heter bell andersson sa hon och rodnade, nu blev det fel igen. hon hette ju inte bell.

hon skrev bell andersson på tavlan och eleverna var tysta.
de märkte hennes osäkerhet.

hon hade läst på....

bell,bell,bell

han skrek så det skallrade i fönsterrutorna. lekterapeuten hade kommit och hade med sig en fotboll och en darttavla.
för motoriken. hon var inte utbildad terapeut men hon ville så gärna hjälpa till. kanske lite egoistiskt, men hon lärde sig mycket under tiden.
knyta ihop soppåsen och kamma håret med vänster hand, för man pratade i telefon samtidigt.
för henne var detta stort.

på tv:n var en märklig man i blå cowboyhatt, blå baddräkt  och rumpan bar, glittrig som sjöng.
stand by your man. hon fattade inte.

bell,bell,bell
vrålade den skadade mannen...

han hörde genom väggen. nu är den i gång igen. han grejade med sin senaste cykel. han hade hittat den under natten.  han var ledig från jobbet hade tagit sig en lite fest, det ena och det andra och lite pulver och hittat cykeln och nu skulle den transformeras till oigenkännlighet. han var euforisk av alla droger och det enda som störde arbetsron med cykel var den skadade mannen på andra sidan väggen.
den som ägde cykel egentligen hade säkert försäkring, intalade han sig själv. en ny cykel för självrisken det är
billigt.

det fanns en ringklocka på styret han testade den och så
klockan klämtar för dig, det lät snyggt.

bell, bell,bell
mannen hade arbetat upp sig till frenesi och tuggade fradga han ramlade ihop på golvet och fisk kramper. han hade fått sitt första EPanfall.

nej tänkte hon, nu åker jag till england. jag måste träffa Steve. hon packade ryggsäcken, stor ryggsäck bak och liten rygga fram och gick ut genom dörren, vände sig om, stängde dörren tyst, tog upp nyckeln och låste dörren. hon var på väg till den ende som förstod henne, Steve.
det blev tyst efter fallet. några små kvidande som kunde tolkas som sexualdrift eller vad som helst faktiskt.

för bell andersson kröp tiden fram långsamt, långsamt. pinsamma tystnader och ett förnärmat mummel. hon vandrade på nattgammal is kunde man kunna säga och visste att klockan ringt för sista ronden.

lekterapeuten stod där med en fotboll i vänstra handen och en darttavla i den högra och stirrade på det snyfta nde byltet hon hade framför sina fötter.hon visste inte vad hon skulle säga. hon kunde prata egentligen. hon brukade prata i telefon samtidigt som hon kammade håret.
familjen kom och lyfte upp den skadade mannen i soffan. han hade kissat på sig  i anfallet.
och precis då  flög en gök ut ur ett  gökur och sa
koko, koko, koko tre gånger klockan var tre på eftermiddagen.
- ja kanske skall komma tillbaks en annan dag då allt har lugnat ner sig.
- inte alls sa fadern. vi tränar gärna motoriken. kanske han skall gå på en salsakurs och lära sig förflyttningar i rummet, från ena väggen till den andra väggen. till musik. han log.

mannen i köket med cykeln började bli trött. ofokuserad. han fumlade med skruvmejseln, han hummade och pratade som med en osynlig kamrat.
han fick snedtändning och kastade mejseln i väggen och vrålade. bell, bella, bello, bellisimo.

men detta hörde inte hon som var på väg till england, till sin DJ som kände hela rockeliten.
detta hörde inte bell andersson som frågade eleverna.
är det någon som varit på lousiana i danmark. det är ett trevligt museum.
klockan ringde och lektionen var slut. bell andersson fick en ny diskborste i present av sin man den kvällen.

cykelmannen fick lämna in cykeln till polisen som hittad. den skadade mannen med EP fick en ny medicin.
och lekterapeuten fick gå på salsakurs för egna pengar och lära sig enklare förflyttningar i rummet.  till musik.

och mannen på tv. jamen det var ju bell. andy bell från erasure.

hills of crosses

denna den tredje dagen i litaunia, skulle jag hyra en cykel och ta mig till detta hills of crosses.

jag gick till turistinformationen och hyrde en gul cykel i fyra timmar,

det var varmt och cykelvägen var allt annat än i ordning. som en latinamerikansk stenläggare hade en dålig dag. kanske ilska i kroppen hade lagt plattorna.

efter halva vägen gick vevhuset i bitar. det skramlade och lät. mitt ibacken skulle jag pilla rätt alla delar.

efter att fått sju cyklar stulna i malmö av immigranter som skall ut och cykla, blev jag förbannad.

och här kommer västeuropa in.jag har alltid klarat av att hålla mina cyklar i perfekt trim, det är därför de försvinner.

det är roligt när man kommer från ett annat land att se hur en cykel skall fungera.

här i östeuropa fixar flickorna inte med cyklar. klarar de av att sätt upp håret är detta tillräckligt. och stolpa fram i höga klackar.

de skall ju sköta markservicen åt mannen.

man kan köpa souvenirer i butiken vid entren.

så vist är det ordnat i litauen. man hyr syklar och köper souvenirer.

var får man pengar ifrån?

inte mitt problem.

hillc of crosses sauli

 

sauli dag 2

 

gårdagens café innehöll mer än bara träskulpturer. en levande boaorm, ett akvarium med hajar i. uppstoppade djur.

ett stort äventyr för ett litet barn.

förra gången jag var här i sauli påbörjade jag en solpromenad. de har en temapromenad med sju objekt med anknytning till solen, dock kunde jag inte avsluta promenaden då för det var för varmt. jag höll på att svimma men idag kunde jag avsluta den.

glasmålningar i konserthuset, skulpturen av gryningen.

om vi bor i riga och jag skall presentera litania så skulle jag ta buss från riga till sauli två timmar. på på ett hotell med pool.

jag skulle hyra cykel för en tur till hills of crosses. jag skulle gå temapromenad sol och på kvällen en ko9nsert i detta underbara glashus.

och en dag skulle jag besöka denna restaurang pluta brolia.

under tiden äta någon lokal maträtt och dricka lokalt öl.

här är mina intryck av litaunia

så trevligt.

sauliai

efter konstrundan i riga åkte jag till sauki i litaunien.

detta är alla backpackers highlight och visst är det en trevlig stad.

första inkvarteringen var i universitetsmiljö. intressant på många sätt att se hur studenterna har det under terminerna.

dag två gick åt till at hitta en ny inkvartering och jag hittade en privat ackommodation.

denna dg skulle jag till hill of crosses, men missade totalt avstign ingen occh åkte för långt. på tillbakavägen hittde jag ett café som var typiskt för landet och det var intressant.

otur att jag skulle missa hållplatsen.

jag får hyra en cykel imorgon och cykla till krysna kavlas.

hill of crosses.

solen sken från en klarblå himmel och det var varmt. förra gången jag var i sauli höll jag på att svimma. det var åska i luften och när jag satt på bussen var det ett åskväder som hette duga.

konstrunda i riga

nu efter två veckor är min konstrunda till ända.

det har varit en trip som en berg och dalbana. från skönklingande konstupplevelser till mardrömsbilder.

museer, gallerier, skulptur och den offentliga bilden.

att komma in i riga slott tyckte jag var kul. museum of foreign art.

en fontän med en fetlagd nyfm som skyddar sina fem barn med ett snäckskal är en höjdare.

själv har jag vandrat runt som en fetlagd kerub på guds gräsmattor, som en hyllning till avbildandet.

nu är det slut med fetmaepoken. jag skall bli bofast och behöver inte sätta mig i respekt.

jag skall ägna mig åt kläder, nästa kollektion heter

din linnekostym efter två veckor i öknen.

som ett alternativ till denimkollektionen

en natt i containern.

jag trodde jag upplevt allt i skulptur efter att ha sett mussolinis sportarena i Rom där manskroppen dyrkas i betong.

men nu har jag hittat en ny fantastisk upplevelse. ett monument.

man vill ju gärna ha något vackert att titta  på.

själv är jag så lat och osexig att jag behöver konsten levande i min  vardag.

varför dricker de så mycket?

8:16

i förorten finns alkoholister. de dricker, dricker, dricker,

de säger:
jag vill ha ett samhälle
- där barn är barn
- där barn kan gå till skolan utan att bli retade, slagna, hånade eller förlöjligade

- där barn är barn och inga ekonomiska garantier eller instrument för intriger med x:et

de säger: 
jag vill ha ett samhälle

- där jag kan prata mitt eget språk,
- ha min egen kultur och bestämma själv om jag vill dricka en, två eller tre öl

ingen lyssnar. de säger detta lugnt och stilla som man gör i ett demokratiskt land. det är inga konstiga krav eller

överdrivna. det är normala tankar, men ingen lyssnar.
det finns alkoholister i förorten, de sricker, dricker, dricker.

de är vårt dåliga samvete. man tycker synd om dem. så löjligt.

att se på stjärnorna…som i reklamen

7:16

ja, sa min nyinköpte kamrat, jag har knak.
efter att ha smörjt munlädret med diverse stimulantia, lossnade tungans band. med knak menade hanatt käkarna var låsta.
efter skilsmässan bick jag alltid och hämtade mina barn tolv på natten för att se på stjärnorna. inte tänkte jag på att barnet kanske cov.
han var stenad och allt eftersom historien flöt på blev gesterna yvigare mer okontrollerade, han hade svårt att fokusera, smällde i dörrar, frågade vad klockan var så jag gick.

några år tidigare hade det, nu mindes jag, ringt på därren toöv på natten. jag öppnade och utanför står en latinamerikan och undrar hur han skall göra. han vill träffa sitt barn.
ögonen står helt stilll i skallen så jag utgår från att han är stenad.
stenad som efter en latinsk matlagningskurd, pulver, pulver, pulver.

han kommer in och börjar presentera en obegriålig historia och ber att få låna telefonen.
ja men det är väl klart att han ringer polisen.
nu vet alla att polisen fungerar som wc-fresh åt immigranter, men jag trodd att de skulle ha lite urskillning i knark och skilsmässor och så.
men inte.va gör man inte för lite smörgåstårta.

anledning till besöket var att modern hade herrbesök och  någon vännina hade påpassligt ringt och skvallret. därav den plötsliga faderliga omsorgen.

ett slagsmål utbröt mellan den nye mannen och mitt besök vi kan kalla honom carmen.
polisen menade att detta var kulturellt betingat, och kunde inte ingripa.

och det lilla barnet. han låg väl och skakade ac skräck under sängen eller i en garderob. det var ett ordentligt vrålande på gården. några dagar senare ringer telefonen och en retfull röst frågar om carmen är hemma.

detta hände i reservatet, där machokulturen kräver informatörer, sin information.

och se denna hjältesaga vandrar i alla svenska kulturarbetares arbeten. som ett tema finns carmen med. i dikter.
där man skriver om tjackpundaren som skall låna socker.
i uttalanden som
- i shall kill a yankie.

och det finns säkert brudar som tänder på detta. som vill byta plats med barnet. känner sig speciell i denna överdrivna svartsjuka. blonderar håret och klär sig i billiga kläder. inte för fint.

som förstår att man kan inte lämna honom ensam för då busar han, skär sönder stövlar eller nåt.

i förorten har man egna regler.

varför de skilde sig?
han fick väl inte hundraprocentig uppmärksamhet. hon var väl tvungen  att ägan någon minut åt barnet. och det passade väl

inte, så efter otrohet och barnsliga utfall så gick carmen därifrån.
och att de kvinnor som var i telefonen skulle ägna någon energi att skydda sin väninna. glöm det. skadeglada skator.  de finns överallt.

modellfamiljer kommer in i bilden, konkret

6:16

i förorten kom en grupp politiskt skolade immigranter,
araber. som kunde sätta gränser för sina barn alldeles själva.
efter att ha sett den ena efter den andre löjeväckande invandraren kändes det helt plötsligt som att komma tillbaka till verkligheten. sverige.

den spansktalande språkgrupp som var dominerande klarade väl inte riktigt av sin uppgift, att skapa en tillvaro i främmande land.

detta var en en designprodukt. arbaiska familjer med flickor som hade hög utbildning.

deras uppgift var att visa hur familjer ser ut och agerar i främmande land.

de köpte sina kläder i affärer och gick inte i conteiner och hämtade.

de hade sin fru och sina vänner inga älskarinnor.och deras uppgift var att visa att flickor kn ha cyklar, skridskor och baddräkter.

de skulle fungera som konkreta modeller, då läget var sådant att man kunde inte prata, säga till.
för en utomstående ter sig det hela besynnerligt.

man skall ha två älskarinnor med spiraltrappa emellan.

denna grupp studerade på chalmers eller handels i göteborg.

de skulle ifrågasätta alla chilenska fotbollsproffs och livvakter. de ljög så de trodde sig själva.

i denna sörja av älskarinnor, unga fruar och barn som tillkom på de mest besynnerliga premisser. skulle dessa familjer vara
invandrare från diktatur som levde normalt.

vi gör så i europa, vi sätter barnen före vår egen njutning. tänker på kommande generationer och framtiden.
det är ett allmänmänskligt fenomen. djur tänker inte så.

denna grupp av män och kvinnor hade två uppgifter med sitt boende. att skap ett politiskt klimat i det nya landet. att agera i det gamla landet informera om politiska fångar, situationen.

de krävde inte att kvinnorna skulle vara blonderade eller äta laxermedel för att hålla midjan smal.
de hade inga älskarinnor, de hade ett aktivt och värdefullt sexliv med sin fru, sina barns mor.
kanske var et så att de fått sin fru utvald som små, kanske var det inte passionerat, men det fanns en respekt emellan makarna och barnen mådde bra i detta.

- jag har varit alliendes livvakt, sa han på bruten svenska. det var liksom hans grej att inte prata rent. man mumlar pratar otydligt sa att mottagaren hör et jan vill höra.

detta kanske fungerar om man vill ha en granne på rygg, men det fungerar definitivt inte om man skall lära arabiska barn att prata svenska.

personligen tycker jag det är synnerligen osmakligt att använda politiska frontfigurer för att imponera på en brud.
äckligt.

att skryta om att man varit fotbollsproffs eller livvakt kanske fungerar i förorten  där anpassad skolgång upp till nionde klass är det normala där man anser att tidningar är till för att göra rent vasken med, efter potatiskalningen.

att vara ful är en sak, att var dum är en sak. men att tro att detta är ett ideal, att man är en ikon är ofärdigt.

en parentes

när jag öppnade dörren var hon där. den kvinnliga backpackern.

liten ryggsäck fram och stor ryggsäck bak.

var kommer du ifrån?

hon tog liksom kommandot där i frågan.

svaret blev inte vad hon tänkt sig

last stop was lithuania saulai.

och det var väl synd att svaret inte blev som hon tänkt sig, bär hon var så liten och hade latinskt påbrå.

hon hade ett överdrivet poserande rörelsemönster som jag tolkade som att hon ville höra att hon var söt.

på eftermiddagen sov jag en halvtimme, blev väckt och denna söta varelse frågar om jag vill ha choklad.

denna individ reser runt i baltikum och köper vänner med choklad. byter frisyr tre gånger om dagen , hon kunde sätta upp håret på huvudet och på sidanoch ha det hängande.

hon poserar och ler.

hon var söt. om hon varit fyra år hade det kanske lyckats.

nu var det enbart osmakligt, äckligt.

men det finns säkert killar som tänder på det.

reser med henne och äter den märkliga pastarätten, när denna latinamerikanska kraftigt bränd efter dagen,(berusad) skall koka pasta och laga mat.

sjukligt beroende av uppmärksamhet.

jag gav henne något att skriva i sin facebook.

jag gjorde gymnastik.

..och mallar sig…

5:16

det är svenskar i Riga. de mallar sig och sitter på uteserveringar och beställer öl.tuffar sig.

man prat högt och fotograferar.man har en självpåtagen storasysterroll, och är allmänt störig.
detta har förekommit förut och får sina konsekvenser.

på nittiotalet var london ett alternativt resmål. jag var inte inblandad i detta men har fått glimtar presenterat för mig.

lilla london skulle till stora staden.
jag vet inte hur det uppstod. kanske någon självutnämnd trendsetter ordnade konceptet.

jag vet att en fritidsutbildning i göteborg var i londons förorter och studerade lekplatser i tatchers reformpolitiska

program.

i slumområden lekte barnen i skrot. rostiga järnsängar blev till stora skepp osv. och gruppen bodde i sovsäck i en skolas

gymnastiksal, detta var ett attraktivt resmål för politiskt sinnade barnpedagoger, man skulle till londons förorter.

och så skulle vanligt folk till englands förorter, gå på pub, och shoppa loss.
londonbon är ingen nybörjare på något sätt.
och tydligen var göteborgaren i full frihet något alldeles extra och gav tydliga avtryck i den engelska debatten.

om den pedagogiske göteborgaren hade studerat barnet strategier i den stora staden london 12 miljonr invånare. lekmiljö och

kommunikation, transporter, offentliga sektorn, skolan ,museum.
men att fokusera slumområdens lekmiljöer, är löjeväckande.
om svenskarna skall studera rigas förorters lekmiljöer, finns det inga. riga är en modern, alldels typisk, europeisk storstad

där barnen är en familjeangelägenhet och inte ett samhällsproblem och om detta kan man tycka vad man vill men så är det.

om barnen vill leka båt får föräldrar köpa en uppblåsbar för stranden och en liten i plast för badkaret. den obligatoriska

sandlådan är sällsynt.

flerfamiljshusens innegård är asfalterad och hyser soptunnor och kanske något förråd.

som det fungerar i de flesta europeiska storstäder.

varför skulle man ut i londons förorter och se detta. det är människor som bor där, de är inga objekt.

tydligen hade man gått över gränsen, när den outbildade arbetarklass med anpassad skolgång i bakfickan skulle ha åsikter om

öldrickande, rökvanor, bilkörande.

och nu är moben här i riga. proleteriatet skall bilda opinion och kontrollera hur det fungerar.
löjeväckande och pinsamt,
dessa svenska människor har inte läst en dagstidning om lettisk ekonomi eller aktiekurser. de vet inte vilken regering man

har och inte vilken export och import landet har, men man tycker.  pinsamt.

och går i riga old town och pratar en hemmagjord engelska. med självförtroende.

4:16

vad skall man göra ?

i den svenska förorten finns olika tekniker att stärka barn och ungdomars självförtroende, självkänsla. detta för att de

skall stå emot droger.alkohol, narkotika och tobak.

en höjdare på pedagoghimlen är boxningen.
i boxni ngsklubben f¨år man kamrater, man hittar sin självkänsla och axlar ingen annans mantel.

jag har tränat boxning på proffsnivå och är en tungviktare i självförtroende.
tro mig.

det finns föräldrar i området som inte vill att deras barn skall boxas. det finns barn i området som inte vill boxas.
kanske tycker man att det räcker att vara med familjen, gå på pianolektioner i kommunala musikskolan eller så, vad vet jag.
det finns oliak sorteringsinstrument hur man blir boxare. språket kan ha betydelse om man förstår språket.
ålder kan vara av betydelse.
förmågan till attack. man måste vara fräck, orädd och snabb.

jag är snab, fräck och orädd. jag är en tungviktare i självförtroende, absolut.
hur yttrar sig då detta självförtroende.
tja. man saboterar på lektionerna, går på stan, kanske utklädd eller pratar ett påhittat språk, ryska eller så.
man spottar på gatan eller på folk.
man följer efter folk, systematiskt.
men man använder inte droger, alkohol eller tobak.
efter gårdagens konditions- och snabbhetsträning till musik fick rigaborna uppleva denn självförtroendehöjande verksamhet.
en upplevelse som några taxichaufförer, en polis och några hemvändande lettisk medborgare.
nu måste man komma ihåg att den lettisk unga generationen äer fruktansvärt diplomatisk och korrekt i kontakt med främlingar.

jag spottade på gatan, attackerade, gick dnabbt och ingav respekt.

alla var rädda för mig.
och detta mina vänner betalar malmö stad föreningsbidrag för.

om den vanlige svensken känner vanmakt och tycker att det blir övermäktigt med tonåringars frigörelse är detta ingenting emot

förortens självförtroendehöjande verksamheter.
kulturer, skolan, familjen någon kvällsaktivitet allt i en enda sörja. alla tycker olika om de tycker något alls.
det finns familjer som har en tanke med sitt liv, sin familjs liv och hur man vill att vardagen skall gestalta sig.
men.. det finns villkor och det finns viljor det finns krafter som motverkar varandra.

vad skall man göra? sa min granne i det mångkulturella samhället.
ett land bestårär mer komplext än folkdans och traditionell mat. politiskt klimat, traditioner och streetlife, stadens puls,

stadens själ.

när man går här i riga och ser alla barn som pratar lettiska och resonerar med sin förälder på detta obegripliga språk.
eller fröken som tågar med rettio barn i trafiken, bussar, bilar trolleybuss och spårvagn på sin färd till museet, blir man

matt.
har de inget självförtroende?

snart är det dags för en träningsrunda i boxning till musik...

sverige måste pmdefefiniera kulturbegreppet. boxning är en sport.

alla stora städer har ett mångkulturellt klimat.

.. om jag frågar vill jag ha svar…..

4:16

det är en fråga om hur man beter sig.

jag förstod inte varför hon blev så arg, sårad.
jag blev helt chockad. jag var tvungen att prat med mina vänner alla tjugo. hur hade hon mage att lämna rummet. att inte svara på tilltal.
så oförskämd.
jag ställde bara en enkel fråga, eller två. ville vara hjälpsam, kontrollera hur min arbetskamrat hade det.

onanerar du?
är du lesbisk?

inte visste jag att det var sexuella trakasserier, i mitt land som jag lämnade för 15 år sedan, frågar vi kvinnorna rakt ut.
man vill ju gärna veta.

alla vänner som jag pratade med tyckte att hon var oförskämd som inte svarade på tilltal. de menade att man får pressa lite hårdare hålla kvar, har man invandrarbakgrund och ställer frågor till en kvinna kräver man svar, det är en kultur.

språket?
man vill ju gärna veta.

arbetsmiljölagen. jämställdhetslagen. sånt tjafs.

3:16 ….han bar sin egen betydelse……

3:16

han hade utnämnt sig själv till trendsetter. han ville så gärna ha uppmärksamhet. allas blickar skulle vara riktas mot honom.
han började bli gammal. färgade håret. tränade varje dag disciplinerat för att hålla formen.
ansiktet blev mer fårat, linjerna rynkorna gjorde honom gammal.
han hatade sin spegelbild.

han hade gjort de botoxbehandlingar han hade råd med. han ville vara vacker.

när han vaknade visste han att det var fel. något var fel. han var gammal och förbrukad, han visste det, men ville inte erkänna det,
den unga kvinnan bredvid var snäll och lydig.
han fick göra som han ville, hon var med på allt.
hon beundrade honom och var lojal.
kärlek.
man känner kärlek till ett  land till en ledare, inte till en kvinna.
det var hans kultur.

han var trött på umbärande.
han hade det svårt. språk, utbildning, arbete och hygien.
tankarna snurrade så fort att han inte kunde städa en gång.
hann inte. var tog tiden vägen.

han rapade och sa högt
-ursäkta min dåliga franska.

han reste sig ur sängen och de för stora kalsongerna kasade ned på halva ändan. det var sexigt.
han hann inte äta.
hur länge hade detta pågått?
sedan han kom in i lägenheten ett antal år sedan. det spökade.

han såg sig själv som turist. han hade rest i tre år nu. bott på samma ställe i två år. men fortfarande hade han sina kläder

i sopsäcken. från början var det en ryggsäck i sopsäcken men det var länge sedan. nu var det bara en plastsäck.
svart som hans själ.
hans tankar.

den unga kvinnan. en ytlig bekantskap sedan ett par veckor tillbaka. hon var inte vacker, men lydig.
något sexliv kan det inte bli tal om. en kamratlig relation. att vara vänner, hjälpa varandra.
väl uppe ur sängen tittade han sig i spegeln, en själ skymtade förbi och kvar blev ett skal.

det toviga håret var smutsigt. han såg ovårdad ut, som en alkoholist.
vin och vatten, rött och vitt, vitt och vitt.rött blod.
var kom alla tankar från.
han kände ingen hunger, ingen lust.
han var tom, ett skal.

men vacker. han var vacker. alla sa att han var vacker. vit och vacker. solen stack i ögonen. var han en vampyr?

saken var biff. de skulle gå in i ett rollspel, som vampyrer. de skulle klättra in i källare på nätterna och leta grejer.
kläderna hämtade de i en tvättstuga som var lätt att bryta.
lever jag.
jag är på resa. jag söker mig själv.

han undrade om vampyrer har underkläder. han hade hört att franska modeller inte har underkläder, och fann tanken

tilltalande, att var en fransk modell.
visa kläder och fotograferas.
spegeln visade ingen energi.

han hade inte brytt sig om att lära sig landets språk, det var häftigare att vara på resa, utan ansvar.
man kunde delge ortsbefolkningen sina erfarenheter och synpunkter.

- i litauen har man larm på bilarna, varför har ni inte larm på bilarna.
det hade varit inbrott och fyrtio bilar hade fått sina sidorutor förstörda i ett förortsområde. detta tyckte han var så

löjeväckande.
man har larm på bilarna.
det var mycket som var löjeväckande i mannens värld. man och man han var mer pojke eller barn.
bristen på mat och dagsljus hade skapat en genomskinlighet en transparenthet som var overklig.
men alla sa att han var vacker.

de kläder han skaffat sig i tvättstugan var omgjorda för att han ville ha en egen profil, det var häftigare så...
och den nya bekantskapen ville var som han. ha håret likadant och hon hade inga underkläder.som en fransk modell.
.......

2:16

on mindes smärtan som outhärdlig.
än idag femton år senare lika ont, lika obarmhärtigt.
och hon hatade det. smärtan, sjukhuset och barnet,

ungen hade kommpt till på en svensk daghemstoalett.
hennes dåvarande pojkvän hade ett gett öga till en i personalen och hon hade varit mycket där och bevakat så att han inte skulle vara otrogen. sedan visade det sig att hon tyckte att den lilla daggmasken han hade mellan benen enbart dög till att meta med och hon var inte intresserad av fiske.
när ungen väl kommit fram ville han ha sin frihet. han kände sig bunden med allt ansvar det innebar att ha barn. hon anade att det var en ny flicka på gång.

stadens förlossningsavdelning var väl inte den allra bästa.
sliten skitig och  med trött personal.
teknikerna var lika gamla som utrustningen.
i tredje världen hade den fungerat men inte i en moderna civilisation.
i allt detta med uppbrottet, ekonomiska bekymmer ett barn glömdes det liksom bort.
ingen tänkte på henne, att hon ville prata om sig själv.
dagarna gick och det svarta hatet vällde fram. ensamhet, missförstånd, övergivenheten grävde stora hål i skalet.
stora djupa hål som en latinamerikansk landsväg.

visst hon mindes ensamheten, de sårande orden i relationen.
hon mindes sin panik om han skulle vara otrogen.
så dumt.
ungen sov. allt var stilla
hon vet inte varför hon gjorde det. borrade sina vass naglar in i armen
ungen skrek, hon kände sig levande. äntligen kände hon sig fri.
när ungen skrek kände hon att hon faktiskt kunde kontrollera omvärlden.
hon hade tagit kommandot över verkligheten.
men kära nån vad har hänt sa de på akuten.
äntligen ett erkännande att något var fel.

jag somnade...
det var en viss tillfredsställelse att få måla upp en ny verklighet, en som var mer dramatisk än vardagen. att få ljuga.
att få bli mytoman.

hon fick kraft av sina egna historier. de var bra. hon var bra.åh så bra hon var.
och äntligen kunde de ta hand om ungen och hon fick vara ifred.
vara ifred. det var så länge sedan hon var ensam.
han hade alltid passat henne. hon hade hela tiden ögon på sig.
av omtänksamhet. hon var ju så liten och dum. kanske inte dum men obetänksam.
tänkte sig inte för.
han fick panik när hon var ute själv och ringde polisen.
han ville att hon skulle stanna hemma själv, eller ha någon med sig, som kunde kontrollera henne.
i ett år hade detta pågått. och det var tryggt att ha det så.

hon var femton år och hade växt upp med sin mamma. hela sin barndom var fylld av sjukhusbesök. det hände olyckor. hon snubblade, hon föll, hon skar sig.
och hela tiden var hennes mamma där och rättade till, förklarade bort det hela och strök över. la en skyddande duk över situationen.
hon var femton år och fick inge hund i födelsedagspresent, hon tog kniven och högg i armen, borrade in kniven i armen. kände inte smärtan först, vred om och svimmade.
hon vaknade på sjukhuset och hörde
men kära nån vad har hänt ?

och mamma var inte där, hon var ensam.....

1:16 valdemieranoveller

jag träffade henne på bussen till sverige. vi hade båda varit utomlands.
bussen for fram i det tysta svarta landskapet, den talande natten.

hon tyckte om att prata.
en fetlagd kvinna i fyrtioårsåldern, tajta kläder och färgat hår.

jag har varit gift i lettland sa hon liksom triumferande.
jag är skild nu.
vi hade fem barn men jag lämnade alla barnen i lettland, så deras far har något att göra. jag hinner inte.
vi pratde alltid svenska, jag är ju svensk och lettländerna är vana att vara förtryckta, prata ryska eller svenska
vad spelar det för roll. ska ryssarna förtrycka så skall jag förtrycka. jag har min kultur.
så lätt kommer de inte undan.

var är jag, tänkte jag. har jag hamnat i ett reservat för åsiktsbevarande. var är jag.
att titta ut genom fönstret gav ingen ledtråd. det svarta mörkret sa
-klara dig själv. du har din kultur.

jag ville att vi skulle prata svenska hemma, barnen blev lite isolerade för det var inte många barn som pratade svenska. men

jag anser att modersmålet är viktigast för kontakten med barnen.
en känsla av att vara speciell. så de kan prata med farmor och så.

jag brukade skoja med min man och lära barnen koder, så att bara vi förstod men inte han.
det tyckte vi var roligt att säga fel.
och på fredagarna gick jag ut och dansade. jag måste träffa svenska turister. det blevlite mycket sprit men jag hade i alla

fall barnvakt.

jag kunde inte prata med min man. jag förstod inte vad han sa.så jag använde fredagarna till att fråga de svenska turisterna,
vi hhade liksom en anlys av min man. jag berättade episoder och de fick ge sina synpunkter. ju fullare vi blev ju rolaigare

var det.

ibland ringde jag polisen om jag fick panik, eller taxi. sa att han var instabil och att de skulle kolla upp honom. jag fick

alltid panik. tänk om han träffade någon. de kanske började prata.

de flesta ville hjälpa till,alla ville hjälpa mig, de förstod vilket helvete jag hade med en psykiskt instabil man. det blev

kanske lite intimt men jag bvisste ju inte var gränsen gick. lilla jag som kommer från ett annat land. invndrare.
ed svenska turisterna följde efter honom när han gick atill lekparken med barnen, till affären med barnen.
de ville ju gärna se hur en idiot ser ut.
nu är jag ingen doktor men alla kan ju se att det var mnågot fel, så menlös. tyst och var bara med sina barn hela tiden.
man måste ju prata med andra.

det glimtade till utanför fbussfönstret, det var en reklamskylt för laxermedel. en kvinna var bunden med rep. jag minns att

jag tänkte
-så passande.
var är jag? frågan snurrade runt i huvudet på mig.
jag har min kultur.

jag vet, att jag var otrogen flera gånger, men han var så menlös.
mina nyfunna vänner såg direkt att han inte mådde bra. han var ledsen.
ok, de hade druckit för mycket och det var en kort tid vi umgicks. men de tyckte jag gjorde rätt som skiljde mig.

jag kunde inte prata med min man, så jag skickade folk jag träffade att skicka hälsningar till honom.
men han var mycket med barnen.

ja,efter det misslyckandet skall jag hem till sverige. jag skall ha en invandrare den här gången, lära mig ett annat språk.
jag behöver en riktig karl, som kan slå näven i bordet. och inte dra sig för att slå en kvinna. jag behöver gränser.
och i göteborg skall de tydligen vara värst. en större utmaning.
har du varit i göteborg.

javisst, jag kände mig åldrad, naiv och efterbliven.
denna kaskad som forsade ur munnen på min granne var helt obegriplig. hur man kan bete sig så.
och inblandadet av fulla turister som skulle bedöma hennes man i lekparken. totalt omedveten om att hon lämnade ut sin

familj.
och otrogen, han var barnvakt, betalade hon honom också då eller? 1500:-i månaden.

att detta var en outbildad kvinna som levt i sin egen dagdröm alldeles för länge.
och hur hon isolerat mannen och barnen med språket.
jag har sett dem för ofta i förorten.

kommer du från göteborg
staden där man inte har pridefestivaler

- du borde skaffa dig en latinamerikan, sa jag. de är bäst.
en liter rom i kylskåpet och en bunt gummisnoddar, så de kan sätta upp båret då de slafsar i sig muslin.
lägg i lite frukt i romen så de får vitaminer och inte tappar håret.
stadens ljus uppenbarade sig och vi var framme i staden där invandrarna var den största utmaningen och man inte hade

pridefestivaler.

skaffa dig en latinamerikan, själv skall jag köpa en hund, för skogspromenader. vi är olika
du har din kultur och jag har min.

tjugo procent utanför arbetsmarknaden……

svenska dagbladet publicerar den 22 februari 2010 lettlands arbetslöshetssiffror. strax under tjugo procent.

det är ett europeiskt land det gäller. ett land som haft en kvinnlig president, en mycket omtyckt kvinnlig president.

lettland är idag ett land med skulder, vilket innebär skattehöjningar och neddragningar inom offentliga sektorn.

den diplomatiske unge lettländaren kallar det infrastrukturella problem, jag ser lite allvarligare på denna ekonomiska soppa.

och nu har den uunga svenska kvinnan hittat till riga i platinablont hår och jeansshorts, så att lettländerna skall

ha något vackert att titta på.

jag tror nog att de har sina egna skönhetsideal, och det ger inga pengar att berusad springa sunt i riga old town  och skrika på nätterna.

man brukar satsa på

bostadssektorn

transportsektorn

utbildning

för att få fart på de ekonomiska hjulen i en fredlig situation.

det finns områden i riga där trettio procent av bostadsbeståndet står tomt och otjänligt som människobostad. varför?

varför tillåts daugavpils, lettlands andra stad att köpa göteborgs gamla bussar. varför?

…och pappas lilla flicka är så söt i sitt blonda hår, och bara ben….