sorry sir i am in scrna gora

 

två innehållsrika dagar i Kotor. när vi kom med bussen uppenbarade sig underbara scenerier och allt bara fortsatte.
båtar, scotrar, restauranger, gränder i en salig blandning.
promenad i gamla stan, eller promenad längs strandpromenaden.
helt plötsligt började grannen "shaka loss" med en röjsåg i trädgården. det var så mycket vegetation och två man fick slita ordentligt för att få fason på häckar och buskage. det var effektivitet.

söndagen vaknade jag tidigt. när jag passerade marknaden klockan sju på morgonen, var alla i färd med att packa upp inför dagens kommers, utom två kvinnor, poff och alla blommorna var på plats. underbara buketter och jag vet inte hur de används men det var kors fyllda med vita rosor. så vackert.

morgonen var fräsch och strålande sol. med berg på båda sidor fick ljus och skugga fritt spelrum och som jag satt i hamnen i skuggan med solen på andra sidan gick solen över bergskammen och hela kotorbukten skimrade av ljus. och mitt i detta kommer en femmastad räseglare in i hamnen. ohboy, ohboy, ohboy.

eftersom jag var uppe så tidigt kunde jag fotografera små detaljer som annars försvinner i mängden.

för  att komma från gränderna klättrade jag i bergen. ingen utrustning och det var länge sedan jag höll på med detta. men bergen ovanför gamla staden har en slags ringmur som var så spännande.
jag klättrade helt efter regelboken upp, men nerför var inte lika elegant. jag är inte van att klättra ner, man slajdar i repen. det var lätt en sexa efter svensk gradering, och vill man ha svårare kan man ju alltis sajta en tia, de sk strukturtapeten, på andra sidan eller följa muren, rasta i en historisk port högt upp. så spännande.

eftermiddagen ägnades åt dalmatisk fishplate och vin från montenegro, så så gott.
och om man nu känner att kotor, crna gora/ montenegro är intressant kan man ju alltid ta en kurs i marinbiologi vid platsens universitet, men då bör man kunna dyka.
och detta är inget problem, i dubrovnik finns tre divingcenter och "apartimenti ten meters from sea and special price for you".
man kan ju alltid hacka upp ett par kilo korall så har man resan betald, julklappar och så.

jag vet inte om man får det men tanken är tilltalande.

budva.

en expanderande region i kotorbukten.
turismen har här ett starkt fäste.

jag vandrade längs den långa stranden, fullproppad med barer, restauranger, bungy jumps, alltalltallt och hittade en ekologisk öppning. en stranstol i trä i ddenna plastiska värld.
inkvarterad i en familj med två små barn, och där mötte jag crna goras blivande regeringschef. en vilja av stål. dottern i huset på fem år. en verkligt " hot banana" uppbackad av lillebror en pakt skulle man kunna säga.
jag blev imponerad, och kände att här har jag en överman.
Budva,, stränder, old city en kust stad i crna gora, med sommarturism.

podgorica.
en liten stad i ett litet land. med nybyggt och renoverat centrum. shopping och restaturanger.
här blandas gammalt och nytt i den fysiska niljön och även nya intryck och värderingar.
alla invånare kanske inte finner utvecklingen lika intressant.
man sersin stad förändras för mycket, för fort.
om jag skulle bo där skulle jag öppna en vegetarisk restaurang. en riktig ärt och bön och pressad morotsjuice. med olika stolar och mycket mönster, det typiska vindruvstaket och två utgångar.
i varenda hus finns alltid flera utgångar. frihetsälskande och flyktbenägna kanske.
i denna stad finner man montenegro. funktion prioriteras före färg och form. det skinnas en funktion. och kan man äta en meningsfull måltid och smtidigt se vilke stol man tycker är bra, vad man tycker om för mönster, poff. åh så praktiskt.
så är det.
vid ett besök på ett av stadens museum "ju muzeji i galerije podgorice" hänger en utställning. jag kan inte säga vaf konstnären heter för den var under uppbyggnad vid mitt besök.
med kvinnan som objekt, subjekt omgiven av symboler, koder överlämnar konstnären åt betraktaren att bilda sig en uppfattning om sexualitet, sensualism, vad är kvinnligt och vad är betraktarens projeceringar.
järv och elegant. jag tyckte mycket om.

till sist landade denna montenegro/crna gora resa i tivat. ett litet samhälle i kotorbukten som ännu inte nåtts av den stora vågen av turism.
inkvarteringen skedde i ett hus med flera utgångar som var under renovering. ägarna hade börjat en stor renovering av huset och förväntade sig väl att säsången skulle vara över, inte. nu hade backpackers nosat upp crna gora och nu skulle det besökas.jag var med på en rundtur med båt i kotorbay, mycket vackert med flerspråkig guide. turen skulle ta hela dagen från 9.30 till 18.00. start och mål i tivat.
det bästa med den båtturen var ett strandhugg i en liten by där man kunde campa under olivträden, så vackert.
med på båten  var ett kamratgäng från BUdva som skulle ha en trevlig lördag och de hade de. de drack och besökte alla attraktioner med samma entusiasm, och drack och åt. det hela var kaotiskt och vi blev försenade. 200.00 var jag i BUdva, fel buss och fick ta en lokalbuss till tivat.
de var glada och personalen var trött.
men man kan ju alltid promenera, titta på bergen och båtarna i hamnen.
jag känner väl att turismen utvecklar samhället i en riktning som inte var riktigt meningen, och att många tappar fotfästet i denna turistcirkus.sista kvällen var det ett hemskt åskväder. hela kotorbukten stod i givakt.

man skall ta han d om sina båtar.

dubrovnik

denna visit i denna plats har varit intressant. hamnen full med båtar av alla de slag. kryssningsfartyg, yacht and utflyktsbåtar.

brad eller gamla stan, är väl kanske som de andra kuststäderna, men visst är det vackert.

en underbar utställning med giacometti, skisser, fotografier och skulpturer.

men jag har sett det förut. jag saknar överraskningen. turistgruppen är för homogen för att det skall glittra.

fragment från en resa

bilder pula och zadar

   

pula – zadar med båt

efter fem dagar i pula var det åter dags att upptäcka något nytt. klockan 07.00 i gryningen avgick båten till Zadar. kroatien andra stad i storlek, med hamnen mitt i centrum. när man går av båten är man i staden.det var lätt att hitta och allt var glittrande vackert.

 

resan började i högt tempo men efter andra ön så blev det “engineproblem” och båten gick som vilken skärgårdsfärja som helst. så två timmar senare än beräknat kom vi fram.

runt zadar finns många små byar. jag tänkte att jag kanske skulle hyra en cykel, eller en moped eller bil, men la ned detta omedelbart. trasiga bromsar kan vara en trafikfara.  nu får man ju komma ihåg att västeuropa och östeuropa inte är samma sak. att en cykeluthyrare på gotland automatiskt kollar cykel efter varje uthyrning betyder inte att en sextonårig sommarvikarie i Zadar klara av samma moment. jag tror inte ens hon vet vad hon skall kontrollera.

inget på hjul att hyra för min del, inte här i östeuropa, där man tror att facebook fixar bromsarna.

jag får gå i stadskärnan.vi är i östeuropa nu. engineproblem.

det är väl inte första gången man får en dålig produkt av en östeurope, eller?

dag två vaknade jag tidigt och tog en promenad i den tidiga morgonsolen längs strandpromenaden.

här i medelhavaet har man  möjlighet att ha större båtar än i svenska vatten. skärgården.

och precis som i sverige vill ägarna ha sina båtar i fred.jag minns tydligt de immigranter i skåne som lät sina barn fullständigt förstöra vår lilla båt.de har sina rätigheter, grillar på stranden och barnen leker.

dagarna gick i släpande tempo. jag har nu vandrat runt i spilts gränder, i pulas gränder och i zadars gränder. dalmatien har sin specifika arkitektur.

sista kvällen vandrar jag och ett antal västeuropeiska turister runt i gränderna i zadar och se två poliser kommer tågande. en kvinnlig polis som med utsläppt hår som hon draperar på ena sidan och anser sig vara vacker. jag tror att de flesta västeuropeiska turister har sett en airbag, man har dem i ratten, i bilen.. ingen är intresserad.

det måste finnas reglementen även i östeuropa hur en polis skall vara klädd. att gå och fixa med håret under patrulleringen. löjeväckande.tror hon att kvinnlig skönhet skall pigga upp kåren eller? de manliga kollegerna klarar nog av att förse sig med detta i hemmet.

vad kan hon göra när en pundare kraftigt snedtänd sparkar in dörren hos sin f d för att hämta ungen på en stjärnpromemenad mitt i natten. blända honom med sin nya frisyr?

vem styr informationen i detta fria land? inte utbildade journalister i alla fall.

vi får se vad morgondagen har att erbjuda.

zadar – dubrovnik med buss

resan till Dubrivnik gick längs havet. det var en upplevelse.

väl framme i denna stad ganska sent på kvällen, överöstes vi av rumsuthyrare.

jag fick en inkvartering, men kan inte sluta förundras över denna okunnighet i miljöfrågor. jag vet inte hur många allergiska reaktioner jag haft under resan gång. det är för starka tvättmedel…miljöfarliga och allergiframkallande tvättmedel som släpps ut i vattnet.

och ingen reaktion.

var är miljörörelsen?

hur fick man en ändring i västeuropa, var det möjligen genom information, konkreta handling och opinionsbildning i media.

staden är vacker och har många besökare.

och som sagt vägen hit var vacker.

men, vid de flesta rastplatser saknads soptunnor vilket innebar att folk slänger skräp rakt ner i backen.

jag tror nog att det fanns sopkärl, men att någon tagit dem för husbehov.

och journalister i östeuropa, vad sysslar de med?

valmiera 10:16 tidningsankan

till alla örnar i göteborg....

en vanlig tisdag fick chefredaktören nog. på den lilla lokaltidningen hade nyhetsförmedlingen fått stå tillbaka för skvaller, korsord, kakrecept och annat trams. artiklarna var lika urvattnade och plagierade som de solglasögon man köper på gatan. kopior av kopior.
och journalisterna vankade på.
jo det är bra, jag får göra det jag vill. jo det är bra.

nu skall vi ha en kick-off av det imaginära slaget.
han ringe traktens slott och bokade borggården en heldag, inklusive ankor, gäss och gräsänder.

menyn skulle bestå av anka, utspädd, blaskig skumpa och bordet dukas med läckande blomvaser.
så symboliskt. en slags humor av det journalistiska slaget.

dagen skulle inledas med utklädsel, så de kvinnliga gästerna fick leka prinsessa i rosa med strumpeband, oh herrarna fick var
"kung för en dag"
de fick också ansvaret att hålla ordning på agendan.
svårt men ansvarsfullt.
efter utklädsel skulle ankorna visas fram. för att umgås med ankorna fick de härma ankorna och sjunga sånger med ankmotiv. de var ju så söta så det var roligt att härma och peka.
sedan fick gåsen komma fram, som en gest åt den kvinnliga delen av gruppen. de vaggade fram som gäss och sjöng sånger om gåsen.
till sist skulle det hela avrundas med en vildare variant. gräsanden. hanen skiljer sig frn honan, och detta kunde man tydligt se. de snattrar.

fåglarna fördes ut och nu skulle det bildas pysselstationer.

station ett. en kines lär ut enklare origami och med hjälp av tillklippt tidningspapper viker man en fågel i kolossalformat. lite knixigt men jag tror de flesta kunde prestera.

station två. en dagisfröken lär ut hatten. att vike en enkel huvudbonad för kräftskivan. en trekantig. trevlig kultur tyckte de flesta. och billigt.

station tre. lite trixigare. här skulle man blåsa upp en ballong utan att smälla den och forma en anka med hjälp av sönderrivna tidningar och tapetklister. så kladdigt, men inspirerande. ankann har en lätt form som man kan forma i ett tidigt statium. det blir fort resultat om man säger så.

station fyra. och nu kommer en gammal klassiker, palmen. man skulle rulla ihop en tidning och inte hoa i röret, inte slå röret i huvuet på grannen. röret skulle klippas i en kanten och sedan, vips man drar inifrån och palmen formar sig framför dina ögon.

materialet var så gott som gratis, och produkten hade ungefär samma läsarvärde som artiklarna under det senaste halvåret.
de röda flammorna på journalisten på utrikes tydde på att hon fattat att någon borde höja ribban.
de 28 tecknen som utgjorde alfabetet kunde användas lite oftare. inte bara bilder.
rubriksättaren fastnade med fingrarna i röret och kunde inte dra ut palmen. kinesen fick hjälpa till, och se rubriksättaren har en palm i sin ägo.

nu var et underhållning på borggården. en scen hade byggts upp och där kommer traktens stjärnreporter som flyttat till USA, eller.
det var inte stjärnreportern, det var en look-alike som på scenen mellan två brunnar läste en dikt. i den ena brunnen fanns konsonanterna och i den andra fanns vokalerna.

dikten handlade om sanningen och den var allvarlig. look-alike läste med stor inlevelse och all förstod seriositeten, i yrket.

poeten möter journalisten i en gränsöverskridande punkt där saga blir sanning och sanningen blir dikt.
att nå denna punkt är få förunnat.lennart hyland i karusellen nådde denna punkt under sin karriär.

för att lätta upp det hela och behålla glättigheten sjöng look-alike en sång om tryckfelsnisse.

nu var et supé.

bordet var dukat och vattnet droppade över hela linneduken. en läcka.

ankan kom och skumpan var blskig och allt var så skojigt, så skojigt så skojigt så.
skrattet fastnade i halsen för ankan var seg och trådig.
den röda tråden hade gjort entré.

och nu skulle tacktalet hållas av den kvinnliga journalisten som också var författare till den provocenade och humoristiska boken "den lilla rosa under kudden"
tacktalet skulle ha en feministisk vinkel på anktemat. talet var spirituellt.
för att inte bländas av denna skönhet skulle solglasögonkopiorna tas på. och där satt hel kåren i kopior och åt trådig anka i vattendroppet.
så symboliskt.

alla tågade ut till den väntande limon, med utstyrslar och presenter.
ja se det var en riktig jul, som för föräldralösa barn.
blev tidningen bättre. man kan inte göra guld av hamstrar, så är det.
och chefredaktören köpte sig en ny krokidocka, istället för den som försvann ur lägenheten. var tog den vägen?

svarta madam i backspegeln

att resa tre månader i de baltiska länderna är en upplevelse utöver det vanliga. jag började lifta i sverige när jag var tretton år och har under åren hunnit med en del reseäventyr.

kom ihåg nu att dessa länder har tjugo procentig arbetslöshet, stora ränteskulder till privata investerare. en ekonomi som inte tillåter en infrastrukturell utveckling osv.
den turism som finns är inte alltid välkommen. den språkliga bristen i engelska skulle väl annars lättavhjälpas med ett lexikon och en språkkurs, eller?

och hur skall den som köper biljett i ett annat land veta detta. man tror ju att researrangören har ett respektabelt rykte och samarbete med landet.

de privata inkvarteringar som erbjuds pratar ägaren inte engelska. de billigare alternativen pratar receptionisten inte engelska. det är mycket fingrar i luften.
en normal person använde papper och penna för att kommunicera, men inte i balkan.
ofta vid en längre vistelse anmodas man byta rum, då det kommer en grupp.
förmodligen kan de inte datasystemet.
inte engelska och inte datasystemet. och fingrar i luften. lite imbecillt kanske.

de flesta svenskar är mycket resvana. utbildning och planering av bl a bostad har gett en ansenlig summa pengar att spendera på resor. oftast längre bort kanske thailand, och man reser för en upplevelse, mat, natur och bemötande.
ett fat med dumplings bacon och smält smör är väl kanske inte den optimala resupplevelsen.

när man kommer av färjan känner man direkt, och så går man till IKI rimi eller likande och lastar kundvagnen med öl, vin och sprit. det är inget kul.
de infrastrukturella bristerna gör sig gällande i bristande sjukvård. du ser kvinnor med felaktig medicinering, du ser ohälsosamt leverne, i detta kapitalistiska fria land.

i frankrike, särskilt i norra frankrike är det en naturupplevelse, ett spännande möte med maten. att beställa fruit de mer och få goffa i ostron, musslor, hummer krabba havskräftor och räkor, är en upplevelse.
en tallrik dumplings är det inte.

i frankrike betalar man inte för en dålig produkt. det gäller mat, det gäller hyrda cyklar. det känns mer tryggt som västeuropa att spela efter de moderna kapitalistiska spelregler, där kvalitet och service är egenskaper man värderar och
"TRUST"är en oskriven regel. i östeuropa har man andra värderingsnormer. mycket kontroll, mycket spela dum, taxichaufförer hittar inte i sin egen stad.

nu är väl inte jag den som skall uppfostra vuxna människor, men det är löjeväckande i baltikum.
men de har ju sina monument.
stockholm räknas som en av världens vackraste huvudstäder, så turisten behöver inte den behandlingen.

och skvallrar. här flödar informationsflödet, men när det gäller service och västeuropeisk standard, inte.

som resvan, fri svensk är det inte roligt att förpassas till gamla stan och dess uteserveringar. och som en highlight sexklub.
det är kanske ett fåtal procent som anser att detta är semester men de flesta tycker det är pinsamt.
det är lite ulandsbetonat, lite mexiko, chile över nattlivet. billigt.

som att titta på svensk tv.