tjugohundra tolv….

Betraktelse 2012

Detta är året då sommar-OS skall vara i london. Man har en lite annorlunda inställning till arbetet här i sverige, än i övriga europa. Man kan sjukskriva sig lagom till OS, så fungerar det inte i andra länder. Att ha lagenligt semester ifrågasätter ingen. Men att man har den inställningen att man skall arbeta för att vara sjukskriven det verkar lite överjobbigt.

Detta är året då man har väntat klart på att situationen för regnskogarna skall vara löst. Jag hade en förhoppning under de tio år jag bodde i göteborgs förort att samtal med latinamerikanska invandrare skulle ge avtramp i den sydamerikanska regnskogens framtid.

Jag trodde att dessa kulturella representanter, som hade en ambition att ta över, visa upp sin kultur skulle lösa denna situation, men det blev inte så. Kulturen var på ett annat sätt beskaffad. Riktigt hur ve t jag inte. Men det ingår mycket blonderingsmedel.

Detta är året så man väntat klart på polackerna och de övriga östeuropeerna då de skulle löst katowice miljöförstrrning. De skulle ha löst luftföroreningsproblemen i de stora städerna, ssanerat minerna efter kriget och byggt upp bombruinerna. Men detta hr inte gjorts. Dessa polacker som i göteborgsförort hade så många åsikter om svenska kvinnor okunnighet.

Detta är året då göteborg sörjt klart sina brandoffer. De unga människor som dog eller brännskadades svårt i en festlokal, med elfel.

Vi väntade länge på att de skulle ringa elektrikern, men det skedde aldrig. Kanske de inte ansåg sig behöva konsultera en elektriker för att fråga: varför? Dessa nyfikna östeuropeer som skall lära sig hur det är i sverige.

Har man sett Futurscope och disneyland paris i europa är liseberg kanske i mesigaste laget. Man har en amerikansk förebild men når inte ända fram, och nöjesattraktionerna är stora men inte tillräckligt.

Det är ganska många som varit i USA och sett de amerikanska åkattraktionerna. Kanske man istället hade behållit den europeiska karaktären på nöjesfältet och i det lilla formatet bestämt att det är för barnen i åldern 1- 10 år. Och de övriga får skåda blomsterrabatterna och äta glass och korv.

Detta är året då finanskrisen skördar nya offer. Grekland har fått sitt. Sapnien har fått sitt, lettland har lite besvärligt. Och hur blir det med suezkanalen. Skall den stängas för oljetrafik eller skall det bli ransoneringar.

Detta är året då göteborgsoperans öde skall avgöras.

Och detta är året då väderomslaget kommer att kulminera. Stormar och lågtryck verkar vara i en tidslinje med tvådagarsintervaller. Det är kallt, det regnar, det är stark vind och det är halvklart och det är mulet och det är duggregn.

Detta är året då paniken kommer att bli en rest i kylskåpet. Där bredvid ostskalken som ser ut som en skidbacke och smöret som står utan lock och har stekflagor i smöret. Detta är året då buljongtärningarna i facket i kylskåpsdörren passerat bäst föredatum och grannen vägrar att ta in dörrmattan, för att underlätta för städerskan. Detta är ödesåret då cocacola etiketten skall få en smalare design. Den ska bli mer bandlik, för att spara papper.

2012 kommer att bli ett kärvt men händelserikt år. Former kommer att förändras, ismer kommer att dö, riktningar kommer att komma ur kurs, flera grader. Detta är de stora svängningarnas tid.

Kyrkklockan kommer att pendla enligt mekanikens lagar. Detta år avgör du själv.

Detta är krävs det självkontroll, utbildning och språk för att kunna hantera situationen vid övergångsstället. Man står still vid rött och går över gatan vid grönt ljus.

Och nyårslöftet att sluta röka, banta, börja motionera, bli sundare, äta mindre godis är inte en fråga om karaktär eller vilja. Det är en fråga om hur fort fjärrkontrollen reagerar på dina tryckningar. Kanske man kan bli en bättre människa genom att byta ut batteriet i fjärrkontrollen till ett laddbart. Sluta att använda engångsbatterier och använda laddbara.

Programmens innehåll. Jag använder inte salt, inte ens flingsalt.

harkness deborah: alla själars natt

under sommaren undersökte jag genren; änglar.

jag tyckte om och fann den mer substansiell än vampyrkassen.

nu har jag rekommenderats och läser.

harkness deborah; alla själars natt.

den är lättläst och utspelar sig i univesitetsmiljö. författaren har satt sina karaktärer, trollkarlar, häxor, vampyrer och människor i en modern tid och fösöker hitta en balansgång emellan vetenskap och magi.

den är skriven i underhållningsgenren men ger änså vissa tnakeställare i vetneskap, vad ska vi ha forskning till. och vem har rätt till kunskap, utbildning och information.

jag tyckte den var ett intressant tidsfördriv och fann sällskapet värt att slösa tid på.

den svenska blondinen…

det finns en trend, den har funnits länge, att den svenska kvinnan skall färga in håret platinablont.

för mig, ser hon ut som en plastdocka tillverkad av barnarbetare i taiwan eller kina.

de är blonderade, ofta slår färgen i orange och det är flammigt, håret är plastigt och livlöst och kvinnan är plastig och livlös, och i en billig kollektion som andas postorder.

vem har skapat denna trend? det är inte svenskt, och det är inte internationellt. var kommer det ifrån.

brålanda hotell och vandrarhem, en anläggning med femhundra sängplatser är till salu. den blonda plastdockan i receptionen hade

ingen aning

om det var sålt. och det är väl ingen som begär att en plastig och livlös docka skall veta detta. projektet är intressant, och med rätt matchning kan det bli en knallsuccé.

jag skulle gärna se internationellt kapital, i den anläggningen. det skulle vara bra för trollhättan nu när SAABaffären kablats ut i media, på ett inte helt korrekt sätt.

svensk journalistik är i en fas av omdaning. man säker andra arbetsmetoder för information och det kan stundom landa i ett vakuum. om man jämför svensk journalistik med internationell journalistik och undviker skvallerpressen hittar man förebilder, dels i de stora drakarna men även där man inte förväntar sig detta. kroatisk journalistik, rysk journalistik är fräsch och nyskapande och man kan inte kalla den plastig och livlös.

trollhättans fanclub….

 

Jag har aldrig varit i trollhättan. Det jag visste var att volvo flygmotor, saab och fallens dag finns in trollhättan. Och så kom jag med bussen från uddevalla och fick se en hel exposé i modern industridesign för det lilla företaget. Helt OK. Snygga lokaler med funktionalitet i centrum. Välorganiserat och lättarbetet. Det var intressant.

I studiet över kartan så fanns det en insjöhamn, äventysbad, och shoppingcenter. Mitt i centrum finns ett bibliotek.

Under mina resor i frankrike och spanien märker man ett intresse för sverige. Charterturisten har sin publik, men det finns en annan kategori av turister. De som vill se vardagen. Man kanske har ett intresse av miljö, politik eller litteratur.

Sverige fick sin plats på kartan främst genom kronprinsessans bröllop, och nu nobelpristagaren i litteratur. Vi har stora författare i sverige och vi har stora poeter. Från anna-maria lenngren över k öijer, karin boye , elsa beskow, till östergren, stig larsson, mankell och sjöwall-wahlö.

Kan sedan fransmannen få sig en lokal mattallrik med vänsergösen och en akvavit, då har trollhättan en vän för livet. En egen fanclub.

Och så sockrar man med lite lokala konstnärer och skulptörer.

Trollhättan är en svensk småstad med en intressant bostadarkitektur från olika nittonhundratalsepoker, och jag tror nog att den svenska trädgården kan vara intressant och ge många anledningar till samtal med turister. Frankrike och spanien har sina botaniska trädgårdar och sina parker, och i det ligger underförstått att man har ett intresse av trädgårdsdesign.

Vi måste komma ihåg att både Frankrike och Spanien har egen kust. Medelhavet har sina båtar, sina marinor, atlanten lika så. Man har sett en båt, och man har sett en uteservering.

Man vill ha svenskt, man vill ha nya perspektiv, nya vägar. Man vill ha rekreation och inspiration. Man vill uppdatera sig på semestern. Nya lösningar, nya idéer.

Hotell i trollhättan med omnejd är allt från fyrstjärnigt till brålanda hotell och vandrarhemsanläggning vilket ger ett alternativ för turisten.

Men detta med busskortet på stadsbussen kan verka lite överjobbigt för den turist som inte har det obligatoriska blå kortet. Det tar lång tid och joxa med bankomatkortet och kön växer. Ett dagskort eller tredagarskort eller veckokort kanske vore ett alternativ för den lokalt orienterade turisten. När turisten smälter in i lokalbefolkningens vardag och blir övernormal, översvensk och en kulturell representant för trollhättans sunda och småstadslivstil. Man gör som man ska. En äkta turism.

Kanske en liten folkdräktsavdelning på stadens museum eller allmogemålade möbler i traktens lokala mönsterpalett.

Då kommer den internationella supporterklubben.

Besöket i Uddevalla blev en flopp.

Uddevalla är en sommarstad och det finns säkert dem som trivs med detta. Vinterhalvåret blir då ett vakuum. Har man dessutom besök från Göteborg dras tempot ner ytterligare. I denna stad där allting går sin gilla lunk. I samma gamla hjulspår.

Att bo på ett fyrstjärnigt hotell i Uddevalla, är att kliva in i en dammsugarpåse, som man tömt på heltäckningsmattan. Hotellet kändes sunkigt, och det är som butikspersonal mycket lätt att hängiva sig åt dålig service. Kanske man var tillfällig. Kanske man inte var i form. Det var mellandagsrea, och kanske man behövde något nytt.

Bussarna var i äldsta laget och vägarna kanske borde ses över. Tjälskador och hål i asfalten är ingen bra reklam för uddevalla som stad.

52.000 invånare och en vacker vit kyrka med klockstapel som blickfång, samt närheten till havet gör staden till en stad, men det räcker inte.

Jag hävdar att alla städer har en själ, och vårdar man inte stadens själ, så blir intrycket lamt. Kanske det finns en fritidsgård, vad vet jag.

Stadens invånare har en attityd av main stream. Man vill gärna flyta in i den grå massan. Vara vanlig, och staden saknar karaktär, attityd. En svensk småstad, där ingen känner någon. Man flyter med och har inga åsikter. Man kontrollerar varandra, utan att egentligen se. Man gör det för att man tror att det förväntas av en. Man har en slags bils av det sociala nätverket, men allt är förfelat. Det känns som staden smyger. Jag kan inte beskriva det bättre. Staden smyger fram i natten, utan att se. Man har ingen riktning i sin utveckling, man bara gör som man tror att det förväntas av en. Man försöker flyta in i en omgivning som försöker flyta in i en omgivning.

Tämligen ointressant, men solen sken idag och igår var det kraftig vind. Bron stängdes.

Och det skitiga hotellet med fyra stjärnor får nog ha lite längre stängt än bara över nyårshelgen. Miljöförvaltningen kommer inte att låta detta hotell bedriva verksamhet.

Jag köpte en telefon också på elgiganten och det visade sig att personalen skulle skoja och helt plötsligt skulle kortläsaren bytas. Det här är diskriminering. Telias kundservice hade också en del lustifikationer för sig.

Det är nolltolerans emot diskriminering. Vi köper inte dåliga tjänster och varor i sverige.

Det troliga är nu att turistströmmen söker sig till andra orter och hamnen får mindre att göra. Har uddevalla råd med dessa dyrköpta skämt? Jag tror inte det.

Göteborg har redan fått bita i det sura äpplet och surt sa räven om rönnbären. Göteborg har fel internationella relationer. Så enkelt är det. men man leker med vatten. Alltid något.

översvämning igen. stormen bedarrar…

göteborgarna behöver inte läsa om att deras operahus är i kris.

att övriga världen älskar balett och opera. att musiksmaken breddats genom youtube och ett ökat resande har inget med göteborg att göra. göteborg är en rockstad. man vill ha sina gratisbiljetter till en festival med amatörmusiker. då mår man bra.

amatörband som man kanske känner, eller har an kompis som känner.

i göteborg vill man läsa om vädret. det är kallt. det är varmt. det regnar. det snöar. det är något man känner igen. det är något som man kan gnälla över. opera och balett. man har inte den traditionen. och nu blev det översvämning igen. då har man nog med detta. att prata om vatten. det är ett aktuellt ämne som alla kan ha åsikter om. man pratar om detta, åker och tittar på detta och tar kort till fotoalbumet med detta. det är intressant, att titta på och att prata om. man har sin tradition. man vill gärna behålla sina traditioner i göteborg. man tar spårvagnen ner till översvämningen. en kompisringde och så ringer man till en granne, och så har man att göra den dagen. man är aktiv, man påverkar, man har en politisk åsikt. kanske man informerar stadsdelspolitikern om hur det såg ut.

det var vatten. man blev blöt. man fick vatten i skon. det plaskade. det är viktig information som man kan ha åsikter om.

turistströmmen till göteborg avstannade under 2011 och kommer väl att minska än mer 2012. och det ser vi fram emot. så göteborgarna får vara ifred. betal ut sina löner, ersättningar och kanske någon liten krona privat. då mår man bra. i sin lilla grupp, där man känner varandra.

alla journalister, unga blivande forskare, ekonomer, kulturdebattörer hr besökt denna stad och sett översvämningarna, och man var väl inte så där helt imponerad. diskrimineringen av daghemsfröknar och singelmammor, homosexuella liksom drar ner intrycket på denna stad. man är fördomsfull, inskränkt och intolerant. och det får man väl vara. göteborg är en rockstad, man vill ha sina gratisbiljetter. och ha lugn och ro. man vill inte ha information. man vill skapa sin egen information. som man är van.

överlevnad i ett kulturellt perspektiv i krig och fred….

Jag skulle ha behövt en överlevnadskurs.

Det är kraftig storm ute. Uddevallabron är avstängd och de är byig vind, och då tänker jag så här:

Kan man ha överlevnadsläger för barn i storm. Man söker kulturbidrag från stadsdelen och bygger vindskydd och köper kanoter, och fiskar och grillar korv.

Och under vinterhalvåret planerar man, man söker bidrag för att kunna köpa överlevnadsutrustning. Ett eldon, lightsticks så man kan läsa kartan på natten, eller ha i vindskyddet. Sovsäckar och en kardborreanordning för bowiekniven så man kan ha den på låret. Och ryggsäckar. Ja det krävs en del för att överleva i skogen, det gör det.

Och så reser jag till en krigszon, och ser avspärrningarna där husen är minerade. Bussen passerar bergen där markminor fortfarande är aktiva. Djur och bärplockare kan mycket väl flyga i luften. Eller dalen med alla bombade hus.

Jag kanske skulle ha behövt en sån där överlevnadskurs där i forna jugoslavien. ECU hette föreningen. Eriksbo civilförsvars ungdom. De hade tipspromenader och sov i vindskydd. Satte barn i kanoter så de kunde fiska. De kunde inte simma, men man övade sig i överlevnad.

Jag skulle ha behövt en sådan där utrustningskatalog med vindtäta material, linor och knivar och kängor. Jag hade bara en arabisk militärkniv i fickformat, och den stal dem. Man kunde ha den i handen också och slå. Den ansågs farlig.

Men jag hade ingen bowiekniv i en kardborregrej på låret. Men jag var där och såg bombade hus. I denna krigszon. Jag skulle ha haft en sådan där civilförsvarskurs med i den stora resväskan. Då hade jag kanske gjort nytta. Att jag inte tänkte på det. att i efterhand tala om hur man överlever i naturen i en krigssituation, och barnen och så.

Och så kunde jag ha sökt bidrag från kulturavdelningen för överlevnad i fält. Fallskärmslinor i kamoflagemönster, det är inte billiga men man måste överleva. Eller ett bälte som man kunde fästa eldonet i.

Och så kunde jag ha gjort upp eld och vi kunde grilla korv och berätta minnen från armén. Någon hade en gitarr och vi sjöng sånger i sann överlevnadsanda. Vad gjorde jag då.

Jag skrek mest om trafiken och att barnen skulle gå på trottoaren och inte bilarna. Att kvinnor har rätt till sin egen tid. Jag var nog inte så överlevnadsinriktad utan tänkte mest på framtiden på relationen till eu. Och att vägarna i staden måste vara anständiga tågen måste vara moderna och spårvagnarna inte fick vara gamla. Jag skulle nog ha varit mer överlevnadsinriktad. Och haft mer utrustning. Då hade jag haft en äkta svensk förortsapproach. Och så gick jag på museum och tittade på folkdräkter, en historisk återkoppling. De var ju vackra och välgjorda men jag hade nog inte rätt look. Och så hade jag en tjock guidebok på engelska. Jag skulle nog haft en signalspegel och kompass, och så hade jag en vattenflaska. Jag läste nu att man kan ha en slng kopplad till ett vattensystem innanför stridvästen, det gäller ju att överleva. Jag skulle haft en sådan och en kamoflagemålad kanot. Det fanns ju floder genom de flesta städer. Då hade jag ingett förtroende. Jag hade blivit folkets gode ledare, en hjälte från svenskt civilförsvar. Fullt utrustad för överlevnad.

Eller i spanien. Där i öknen där skulle man ha en överlevnadskurs för barn, planera upp under vintern vad behöver man i en öken. Hur får man vatten från en kaktus. Och så kunde man ha en civilförsvarsapproach. Att man var där för att hjälpa civilbefolkningen. Och vem vet. Det var lite stökigt på andra sidan havet i alger, i libyen och då är det bra att kunna överleva och då behöver man en överlevnadskurs i sverige. I förorten. Det finns en miljötanke i detta också. Att man har en utrustning som ger en miljövänlig framtoning. En ekologisk approach. Eldon, och kardborreanordning för bowiekniven när man skall tälja sin egen grillpinne för korven. Man gör uppen eld på stranden och sjunger sånger. Man kan tälja ut små tecken i kaktusarna också under promenaden, så att man hittar hem. Förmågan att tyda symboler i ett kontextuellt sammanhang, som en fågel eller en kamel. Då är man rustad för överlevnad ifall kriget kommer, som civilist alltså enligt göteborgsmodellen.

Spanien har haft många turbulenser i sina dagar. ETA heter en , franco heter en. Och jag kände att här är jag otillräcklig. Jag har ingen utrustning för överlevnad som civilist. Jag får köra turistbagen.

Man kanske skulle ha haft en fallskärmslina med sig och en ryggsäck med ett bälte för eldonet. Så att man ingav förtroende i krissituation. Kanske den baskiska kulturen hade mått bra av en äkta överlevnadsmänniska i full uniform. Eller madrid. Eller där i öknen. Bland kaktusar och contemporypark med ökentema. Där var jag. I parken och satt på en bänk i solen och studerade dessa installationer i ökensymbolens kontextuella sammanhang. Någon var ute med hunden. Hunden behövde motion och man gick förbi i parken. Ner till stranden. Eller ut i öknen. En liten bit bara, så man hade kontakt med bebyggelsen.

Man skulle haft en crossmotorcykel eller fyrhjuling. Det kanske man kunde ha sökt kulturbidrag för i göteborgs förorts stadsdelsnämnd. Pedagogiskt.

Jo, dagis är nog bra. Ökentema på dagis. Lånar böcker på bibliotket. Ser på film, åker till borås djurpark och ser på kamelen. Men det är ingen aktion. Civilförsvaret måste vara mer aktion. Överlevnad måste vara tempo, humor och lite skoj. Då har man folks förtroende. Dagis simskola löjligt. De lär sig vid behov.

Jo, jag skulle haft mer överlevnadsutrustning, då hade jag haft respekt.

persienner och skolböcker…

 

Vad kan en göteborgare ha i sitt källarförråd? Det vill man gärna veta. Och hur skall man få reda på detta. Kanske en översvämning kan ge oss svaret. En översvämning måste ju rent logiskt fylla källaren först. Och så redovisar man för försäkringsbolaget, som tipsar sina grannar och vänner om vad som göteborgaren har i sitt förråd. Så kan man göra.

I göteborg tycker man mycket om att rota i andras källarförråd. Man vet aldrig, man kanske behöver något. En persienn kanske. Eller en kurs i spanska.

Så kan man göra om man vill ha information.

Och så blir det städat också, och det är ju bra. Städade källarförråd i göteborg. Då har man plockat poäng.

Och detta är bara början.

man tigger i affären…

Uddevalla har problem med ekonomin. vägnätet bör ses över och stadsbussarna bytas ut till en mer miljövänlig variant.

kanske någon kyrklig förening kan lära uddevallaborna hur man hushåller med pengar, så de slipper springa i hotellrummen och stjäla kaffepulver och våtservetter.

TV4 har under åren i olika matlagningsprogram visat mer eller mindre kända människor i en mataffären. hur man drar en vagn, hur man bär en shoppingkorg och hur man plockar ner varor i korgen eller vagnen. detta för att lära svenska kvinnor hur man beter sig i en affär. dessa människor följer inte efter andra kunder för att se vad de handlar, de punktmarkerar inte en individ. i en svensk livsmedelsaffär har man frihet att välja de varor man vill. det finns larm i kassan och säkert övervakningskameror. svenska kvinnor behöver inte se som sin plikt att kontrollera andra människor och deras livsmedelsinköp, och verkligen inte spraya på sig illaluktande gaser mot överfall klockan åtta en torsdagsmorgon på Willys. det är ingen som vill våldta dessa kvinnor, ingen vill över huvud taget ta i dem med tång.

i japan, Tokyo fanns det en grupp människor som sprayade nervgift i terroristiskt syfte, en mångmiljonstad.

och har man en verklig svält kan man prata med en diakonissa inom kyrkan och få en rekvisition till kaffe och våtservetter. dessa kvinnor har förståelse, annars hänvisa jag till TV4 hur man handlar i en affär. uddevalla.

rättvisemärkta varor i den kommunala upphandlingen

Så här de sista dagarna på året 2011 så surfar jag på olika märkningar för livsmedel.

Fair trade/ rättvisemärkt

Rainforest alliance certified

Krav

Och andra ekologiska kvalitets system.

Inom fair trade och rainforest alliance så finns kriterier för motverka barnarbete och diskriminering. Där finns också kriterier för hållbart jordbruk och ekologisk turism.

I sverige finns 40 kommuner som uppfyller fairtrades kriterier. Kommunen köper enbart de produkter som uppfyller fair trades villkor för livsmedel, tvättmedel och hygienartiklar. Rainforest alliance arbetar inom plantageodling av kaffe. Gigantiska privat ägda kaffeodlingar i latinamerika, där man ifrågasätter kemikalier, genmanipulerade grödor och arbetsvillkor, lönesättning.

I sverige finns 40 kommuner som uppfyller fair trades kriterier. De invandrartäta kommunerna som göteborg och malmö finns inte med i denna uppräkning. Detta ger anledning att titta över kommunal upphandling inom kommunen inför 2012.

Hur sker upphandlingen av varor till daghemmen och skolorna i göteborg, och malmö. Hur sker upphandlingen av varor till sjukvården i göteborg som inte har ett landsting. I denna stad där man eftersträvar en renhet. I denna stad där man eftersträvar en städad miljö, en städad fasad.

Hur sker den kommunala upphandlingen i denna stad? Vilka varor man har rekommenderar respektive stadsdelsnämnd. Man har sagt mig att man har lokala avvikelser i sortimentet. Man har lokala regler.

Denna stad som satts under luppen under årens lopp. Denna stad som engagerar poeter, journalister, vetenskaplig forskning i världens alla hörn.

Det är många som undrar hur denna stad läser politiska beslut. Det är många som undrar hur stadsdelspolitiker agerar utifrån det som står i politiska beslut. Denna stad som satts under luppen av världen. Har göteborgs stadsdelsnämnder världens förtroende.

Bra fråga, fler bra frågor?

mattor skall rengöras på fyrstjärniga hotell i sverige, varför har man annars städerskor.

best western vill ha feedback på vistelsen…

Best western hotel carlia i uddevalla fyrstjärning hotell

Man vill ha feedback.

Detta är ett rökfritt hotell. Vi får anta att det är för allergiker. I alla korridorer har man heltäckningsmattor, och städerskan klarar inte av att hålla dessa mattor rena. Är det fel på städutrustningen eller är det fel på städerskan. Man ska inte komma och säga att man visar hänsyn när man inte ens kan hålla mattorna rena.

Fyrstjärnigt hotell och när jag var ute och rummet så passade man på att undersöka rummet, visade upp det för eventuella gäster. Blonda hårstrån i sängen och passat på att proviantera i mina hygienartiklar.

Vad betalar man för?

Folkhögskolor som folkbildare.

 

Under min tid som fritidspedagog, under tio år i en förort hände det ofta att människor kom fram och frågade saker.

Kommunal barnomsog är inget privat. Man får alltid komma ihåg att man är en kommunalarbetare. Och i dessa informella samtal fick man ofta svara på frågor runt verksamheten, det var aldrig så att folk frågade om enskilda barn, aldrig. Utan man fick beskriva verksamheten utifrån den läroplan man hade, och ofta utmynnade samtalet i en historisk analys. Personen hade barndomsminnen att berätta eller också kunde personen beskriv a hur man gjorde i en annan stad i en annan kommunal barnomsorg. Detta är informella information och som personal anser man att detta är en naturlig dela av arbetet. Man skapar ett förtroende för kommunal verksamhet.

Men markerar att man inte är intresserad av att prata om enskilda barn i ett informellt samtal. Det gör man inte som utbildad svensk barnpedagog, eller diskuterar kollegor. Detta kallas skvaller och det finns dem som ägnar sig åt detta på arbetstid och på fritid. Andra kategorier.

Jag surfar mycket och uppdaterar och nu var jag inne på folkhögskolor, och finner att förorter har stödnätsprogram. Detta gäller kvinnor. en slags kvinnokurs.

Och upptäcker att de mer lantligt belägna skolorna inte har detta. Varför?

Jag mailar till en lantlig folkhögskola och introducerar denna skillnad.

Och jag förväntar mig att denna skolledare skall surfa på nätet och se hur skillnaden emellan förort och lantliga skolors uppbyggnad ser ut, men får till svar

Jag kan inte ta till mi detta, jag vet inte vem du är?

Och här har folkbildningen och arbetarrörelsen hel smackat in i bergväggen. Här finner vi en människa som satt sig på höga hästar. Här finner vi en människa som helt är inne i en egen verklighet av privilegier.

Här finner vi en männisak som utan betänkligheter börjar sortera människor, och inte information.

Och då har vi lämnat jämställdhetens, neutralitetens, och förbud emot diskriminering och hamnat i en slgas machokultur.

Här har vi inte längre yrket, utveckling och skolansrykte framför sina ögon, utan bär sin egen betydelse.

Jag vet inte vem du är? Detta är inte svenskt. Detta är inte folkbildande, och detta är inte en skolledares uppgift att ha en personlig kontakt med sin omgivning. Det får hon sköta på fritiden.

Denna kvinna kan inte tänka att det finns kvinnor i hennes närhet, som behöver en kurs. Denna kvinna kan inte se att så sent som 2011 fick saudi kvinnlig rösträtt och att det fortfarande 2011 finns kvinnor som förvägras högre utbildning på grund av religiösa och kulturella restriktioner.

Denna kvinna skall verka för folkbildning. Vad har man för folkvett i sverige?

Om jag mailat denna person privat och påpekat att hennes hårfärg var vacker. Hade jag då varit godkänd.

Jag mailade till hennes arbetsplats. Detta innebär att det är en officiell, formell synpunkt att det finns kvinnokurser i förorternas folkhögskola men inte i de lantliga och man kanske skall titta på detta, då det kan synas märkligt i ett större sammanhang är vid kaffepausen. Att det verkar lite omodernt, att det verkar lite som om man isolerat sig från verkligheten. Att man på något sätt anställer personal som enbart passar in i klubben. Folk man känner, det kanske rent av är en kulturförening som bedriver skolan. Det kanske inte är en folkbildande och förberedande kurs för högskola och universitet, med en standardiserad utbildning inom europa och man strävar efter en studentgrupp som läser utomlands. Man kanske vill ha sin lantliga grupp människor, som går på skolan och trivs med varandra.

Folkhögskolan i sverige är pinsam. Folkhögskolan i Sverige har helt isolerat sig från samhället i övrigt. Man vet inte vad som krävs av eleverna i framtiden. Man har aldrig hört talas om erasmusstipendier. Man har ingen aning om Bolognaprojektet. Och man har ett folkbildande syfte.

elefanter är exotiska, spännande företeelser, men en folkhögskola bör ha folkets förtroende. inte sant?

thomas tranströmer nobelpristagare i litteratur

europa. vi lever i en modern tid. vi har olika kulturer.

i spanien fanns inte en diktsamling av nobelpristagaren i litteratur dagen efter prisutdelningen i bokdiskarna i spanien.

inte en bok av de övriga pristagarna. jag kräver inte att de ska vara på spanska men de kan finnas på engelska.

i tyskland hade man översatt tranströmer till tyska, och de fanns tillgängliga i pocketshopar på tågstationer.

vad är kultur?

och vem har rätt till kultur? i sverige fastslår kulturdepartementet att barn har rätt till sin kultur utförda av proffs. är tranströmer översatt till serbiska, bulgariska eller polska. jag betvivlar detta.

och ändå är poesin så beskaffad att den inte kräver mycket förkunskaper då den ofta ger en inre beskrivning av ett fenomen. en outtalad sanning.

men man måste kanske ha mött pesin tidigare för att förstå.

jag förstår inte det här, så kan det låta. och då vet man. denna människa är fördomsfull, inskränkt och intolerant. denna människa bör itne befinna sig bakom hotelldiskar, i skolsituationer eller ens i livsmedelsaffären. där behövs en annan människortyp. en lyhörd, sensibel och tänkande människa.

Ur diktsamlande för levande och döda- (1989)

Djupt i Europa

jag mörka skrov flytande mellan två slussportar

vilar i sängen på hotellet medan staden omkring vaknar.

det tysta larmet och grå ljuset strömmar in

och lyfter mig sakta till nästa nivå : morgonen.

Avlyssnad horisont. De vill säga något, de döda.

De röker men äter inte, de andas inte men har rösten kvar.

Jag kommer att skynda genom gatorna som en av dem.

Den svartnande katedralen, tung som en måne, gör ebb och flod.

ett förtydligande….

 

Jag har rest under en tvåårsperiod och ett år i östeuropa. Där roar sig hotellpersonalen med att rota i resväskor och man förföljer turister på gatorna.

Men man ansr sig också ha rätt att undersöka privata datorer genom WIFI och man anser sig också ha rätt att kopiera upp privata bankpapper.

Genom mitt besök i östeuropas städer och kuster som är turistorter genom att man har kartor, turistinformationer och säljer guider i bokhandlarna på engelska bl a. inte en gång vistades jag i ett privat hem utan att betala. Jag hyrde en lägenhet i två månader.

När jag återvänder tills verige hittar jag blonderade pölskor i hotellreceptioner, obehöriga som går in i datasystemen.

Jag hittar obehöriga polskor i disken på banken. Swedbank och nordea.

Och i sverige har vi en polis som inte vet vad de skal göra. De lånar ut polisuniformer och de äter smörgåstårta och förstår inte någonting.

I malmö har det varit ororligheter med östeuropeiska medborgare inblandade. Och nu förstår alla att det var ingen bra idé att kopiera upp mina privata papper. Det var heller ingen bra idé att kopiera upp nyckel till det föråd jag hyr de hos shurgard.

Jag använder inte polisen i detta. Det är för avancerat för deras hjärnor. Det är för stort.

Man får använda internationella journalister, och man får använda gatans parlament, som beskriver situationen uppåt i deras hiearki. Och situationen är väl sådan att turismen uteblev i östeuropa. Turismbrnasschen i östeuropa har dåligt rykte och de arbetstillfällen som turismen för med sig uteblir.

Finanskrisen i den monetära unionen kommer att få en tequilaeffekt i de östeuropeiska valutorna.

Och detta är inte samma sak som att edt sitter en obehörig polska i nordeadisken i malmö. Hon har ingen vetskap om vem hon har framför sig. Hon känner inte mig. Och man ska vara lite försiktig när man arbetar inom serviceyrket.

Man ska vara lite försiktig när man kliver in på svensk mark, man ska vara lite försiktig med hur man beter sig emot ursprungsbefolkningen, annars kan det hända att edt blir oroligheter inom hemlandets gränser. Och man har inte överblick över den ekonomiska makten bara för att man har varit inne i en privat dator hos en turist.

Österuopas medborgare har dålig kunskap om hur samhället fungerar. Man vill gärna tro att kvarteret är världen, och har man grannarna med sig så är man stark.

Man vill gärna kalla journalsiter och politiker i östeuropa för korrumperade. Det är inte så. Dessa grupper vet mycket väl vilka tendenser som en grupp hotellpersonal kan få för sig. Och när man har en så snäv verklighetsuppfattning så blir det gärna så att man spelar översittare emot turister. Man går in i en lek av vi och dom. Detta är inte intelligent men det förekommer. Man har en snäv kunskap om konsekvenser.

Och går man på mig och leker, så blir det konsekvenser. Och jag kan alla spel och jag kan alla lekar.

Och tycker väl inte att sexshoparna i östeuropa är riktigt fräscha.

Jag anser väl att kommunikationer, arbetsmiljö och avgaser i städerna. Vattnet runt badorterna inte är fräscha. Östeuropa är en ofräsch region. Och man har lite för mycket vi och dom gentemor muslimerna i t ex sarajevo för att det skall kännas riktigt fräscht. Och så har vi behandlingen av funktionshindrade människor. Handikappade och utvecklingsstörda. Det är mycket som inte är fräscht i östeuropa. Och så kopierar man upp bankpapper och nycklar och skickar dem i sverige att kontrollera. Kläder, böcker, prydnadssaker, en lavalampa. Pärmar skolmateril. Det är lite vad ska man säga. Tattarfasoner. I östeuropa. Och detta accepterar inte jag. Och mormor har hand om barnen, ger dem sitt kulturarv. Och man tillåter förbjudna ogräsmedel på åkrar och på banvallar. Och det är billigt.

Och det förstår alla

Att skatteverket, polisen och socialkontoret kan inte hante detta- det är fö stort. Det handlar om helt andra spelregler är att polskorna har det svårt att få det att gå runt i trerummaren i rosengård och att karln aldrig är hemma. Skulle inte jag heller vara. och därför reser jag. vi pratar arbetsbeskrivningar nu. vad ingår i arbetsuppgifterna. och vad är kultur?

miniblogg

det har rests en del från sverige under 2011. man har tydligen frikostigt delat ut bidrag för folkhögskolors studieresor.

och vad är en studieresa?

i berlin befann sig en folkhögskola i derlins hauptbahnhof under en dag. de tog över  expediters roll i olika caféer, eller traskade runt i vänthallen med väskan i olika sinnestämningar. man var arg, ledsen, glad eller haltade. detta var ett rollspel. vad man inte såg var att man serverade en dålig service, man hade ingen rutin på caféverksamhet.

dessa experiment är inte acceptabelt. svenska folkhögskolor bör ha lite högre syften med sina studieresor. samma procedur upprepades i köpenhamn. resenärer behöver inte ta ett dåligt uppförande av folkhögskoleelever från sverige. det är allmänt känt att svenskar inte klarar det tempo som övriga europa har i sitt arbete. svenskarna är för känsliga, för tröga för att platsa på europeisk arbetsmarknad och detta behöver man inte bevisa. alla vet. svenskar klarar inte av tonen, de kan inte ta instruktioner utan har en personlig misstanke i instruktioner av arbetsuppgifter. de kan inte arbeta som övriga europa gör, utan måste ha en skyddad verkstad där allt succesivt, sakta, steg för steg  introduceras för unga svenska människor. och dessa folkhögskoleelver som lever i sitt internat har en egen bild av sin egen roll i verkligheten, och detta kan man som resenär inte tolerera. man har ett trögare tempo i sverige, kanske beroende på grammatiken som sätter gränser för förståelsen. dessa människor har en slags idé om att världen vill hjälpa dem och har tid att vänta då de fumligt och omständigt försöker hitta rätt i det virrvarr som ett caféarbete innebär. byta kaffepulver hålla rent och snyggt. det är svårt om man som på folkhögskolan tror att världen skapats för ens egna behov. det är inte så.

är det fel på lärarna?

är det fel på befolkningen i berlin eller köpenhamn?

eller är det fel på eleverna?

jag betalar inte för dåliga tjänster..

vi har i sverige en ISOmärkning för tjänstekvalitet.

jag hyrde en postbox, och se, jag fick min post uppvisad för invandrargrupper i malmö. de skulle lära känna sverige.

jag hyrde ett förvaringsförrås och se, östeuropeer skulle se på mina saker, och låna mina grejer. stolar och symaskin och kläder. jag var ju ändå inte hemma. och argumentet var att jag var i östeuropa och tittade på saker och då kunde de, i rättvisans namn se på mina saker och låna.

jag betalar inte för detta.

jag hyr en box eller ett förrås för att ha min integritet och mina personliga tillhörigheter i säkert förvar, och betalningen sker genom pengar.

jag anser inte att dessa två företag skall finnas i sverige. jag anser att den arbetskraft som var anställd i dessa två företag i malmö, skall bortrationaliseras ur arbetsmarknaden i europa. jag anser att deras kompetens är obefintlig. jag ägnar mig inte åt välgörenhet, och köper jag en tjänst skall den utföras korrekt. köper jag en människa så gör jag vad jag vill med den, inte sant.  jag har blivit bestulen och man har tiggt presenter och grejer av mig under flera år. vi kan kalla det ett köp. sverige är ett uland beträffande arbete inom vissa sektorer. inom göteborgs och malmös tjänstesektorer har en kraftig försämring av arbetskraftens kompetens inträtt. kan det bero på språket<+ kan man inte använda de språkliga konventioner som språket bärs upp av. är det fel på SFI eller är det fel på läraren? och hur dåliga argument skall man få använda för sina dagisfasoner. att förortens pedagogik skulle vara en modell för svensk tjänstekvalitet, då har man en egen logik. då är man i ett reservat.

europa undrar över en del saker…

Under mina resor har jag blivit kontrollerad och systematiskt förföljd av svenska främst unga människor. Detta ses inte med blida ögon utomlands.

Och efter samtal med dessa individer uppstår tre frågor

Hur sker invandrarpolitiken i sverige

Hur sker kulturpolitiken i sverige

Har man ett skolsystem i sverige

Dessa svenska människor är ofta inte födda i sverige utan har sitt ursprung i främmande land. Och i samtalet framkommer att de skall visa sin kultur.

I frankrike och spanien skedde denna förföljelse av svarta män med anknytning till sverige. Dessa människor som förföljer är inte normala. Det beter sig inte normalt, de pratar inte normalt och de har inget begrepp om landets kultur, sin egen kultur och sveriges kultur.

Journalister tar kontakt med mig och vi reser tillsammans. På många ställen i europa finns övervakningskameror. I affärer, på hotel och på varenda buss och tågstation, i vänthallen, vid påstigning och in och utfarter. Även andra turister uppmärksammar dessa parodier på detektivuppdrag och agentfilmer och det hela urartar. Sverige blir ett löjligt land.

När jag visar de kontakter jag haft med diskrimineringsombudsmannen, skatteverket och så vidare förstår dessa journalister vad den svenska polisen inte förstår. Turister filmar förföljelsen och den ligger säkert på youtube.

Och hela europa vet hur svenska myndigheter diskriminerar sin ursprungsbefolkning med uttalandens om

Det är inte mitt bord

Det är en utredning

Och man skaffar sig en klar bild om kompetensen hos svensk arbetskraft. När denna svenska arbetskraft skall arbeta i hotellets olika verksamheter är tragedin ett faktum. Dessa människor är inte normalbegåvade. Utan logik och utan att kunna tänka i två steg griper ed sig an hotellets datasystem, kontrollerar kylskåp och linneförråd. De visar upp uthyrda rum osv. och allt sker inför övervakningskameror.

Man vet vem som går in i vilket rum. Malmö stoppar näsan i vädret och tycker inte om turister.

Man vill vandra runt i möllan bland skräp och trasiga flaskor, överfulla soptunnor och nedklottrade fasader. Man känner sig hemma. Detta är mitt område. Och så kallar man det internationell miljö.

Europas befolkning undrar..

Och att ha en kultur innebär att man har Självkontroll, oberoende, jämlikhet, egna val.

Och det är inte samma sak som att smyga runt med svart jacka och blont hår ute i europa, och man ska kolla upp en sak.

Miniblogg

 

Jag läser i folkhögskolans kursprogram över landet att på trettiotvå folkhögskolor har man kurser och program med hotell, turism och restaurang som inriktning.

Och man har en tydlig målsättning med dels varför vi har turism, och dels hur man bemöter och behandlar en turist, och hur man agerar i olika konfliktsituationer.

De flesta av dessa studieorter är belägna i Värmland.

Värmland har en inte oansenlig mängd tysk turism, som kraftigt påverkar relationen till Tyskland negativt. Och för att motverka detta skapar man en utbildningssituation som ger ursprungsbefolkningen en plattform för dels beteende, och dels argument i en förhandling. Den grupp jag mött under de tre dagarna här i malmö, har inte deltagit i någon som helt utbildning innan de klev bakom disken i receptionen eller in i restaurangen.

De är formade i den folkliga andan av att man inte tycker om turister, och låter vissa gäster städa av hotellnotan. Detta är inte acceptabelt. Att man har sina bekanta boende i rummen kan jag inte uttala mig om, men jag antar att det är som på aquakul att i diskriminerande syfte ringer man efter sina vänner för att dessa skall trakassera. På aquakul pissar dessa bekanta i bassängen och här går man in i mitt rum. Detta är IBIS och här diskriminerar man vissa gäster. Och detta i en expanderande fas i malmö stads utveckling. Stora hotellkomplex är planerade. Det norska hotellföretaget Clarion/quality har planerat ett hotell med över tusen sängplatser per natt i samband med det planerade nya konserthuset. Kanske man skall rekommendera denna personal att gå en sådan utbildning antingen i folkhögskola eller universitetets regi.

Turisterna kommer inte för att se receptionistens hårfärg , man kommer ofta av helt andra anledningar och man kommer definitivt inte för att besöka rosengård. Ofta har den utländska turisten ett kontaktnät hemma, journalister, investerare eller politiker och detta kontaktnät kan hjälpa eller stjälpa. Och ingen är intresserad av flyktingpolitiken i lsverige. Man har samma problematik i sitt eget land. obetalda elräkningar och obetalda gasräkningar gör att vissa områden i städerna förslummas och eleverna inte klarar skolan, och eftersom de inte klarar skolgången får de inget arbete, och i denna spiral arbetar invandrare i europas städer.

Man är troligen i malmö för att se det skånska hantverket, keramiken. Korsvirkeshusen och de traditionella allmogebåtar som finns runt om i skåne. Och de finns här och enbart här.

helår och heltidsanställning….

Arbetarrörelsen och fackföreningen har alltid varit en maktfaktor inom svensk ekonomi och inom svenska samhället. Så har det alltid varit sedan industrialismen inträdde och bytte ut bondesamhällets lantliga liv till staden och industrierna.

Idag har vi krafter som verkar i motsatt riktning. Facket har alltid strävat efter att ha helårsanställningar och heltider för att undvika exploatering av arbetskraften samt ge kontinuitet och trygghet till individen. Man skall kunna köpa sin bostad, man har en inkomst hela året.

Och det finns ekonomier i europa som bygger på helt andra principer. Arbetaren har säsonganställning, eller har två arbeten parallellt för att klara den levnadsstandard arbetaren valt.

Och detta ger en inflationistisk ekonomisk politik. Man använder inflationen istället för regleringar av räntor. Och detta är inte en arbetskraftsvänlig politik, och detta vill man ha i Sverige.

Och detta förklaras med att man vill ha större frihet. Och nu är den logiska faktorn helt ur spel. Man vill ha sin frihet. Och denna frihet innebär att man inte har en säker inkomst, och därmed är isolerad från bostadsmarknaden. Man vill ha sin frihet, och detta skulle innebära att man lever i en slags skymningsland av inneboende och andrahandskontrakt. Man vill ha sin frihet. I sverige. Var kommer denna typ av argumentering ifrån.

Skattekontoret i malmö har ingen kvinna vid namn gun-britt henriksson anställd vid sitt kontro. Och ändå anser sig denna kvinna kunna tala i skatteverkets namn. Hur går den logiken ihop.

Är namnet fingerat eller arbetar denna kvinna på ett annat ställe och låter hälsa från skttekontoret. Detta är den verklighet som svenska skattebetalare lever under idag. Det finns alltså kvinnor inom förvaltningar som pekar ut ett offer, som de på olika sätt i fingerat namn förföljer och trakasserar. Varför har jag rest utomlands under en tvåårsperiod, och endast haft kortare besök i sverige. Och vilka kontaktade jag under denna tid.

Under min vistelse har även svenska människor funnits i min närhet. Och i viss mån östeuropeiska kvinnor, som med sin begränsade kunskap om landets lagar och kultur undersöker och forskar i allehanda ting. Som de rapporterar till sina vänner inom gruppen. Man kan kalla des secret agents.

De flyter runt i europa, helt inne i sin egen verklighet. De tror att de är osynlig, eller skall vi kalla det övernormala. De vandrar inför tågstationernas övervakningskameror.de smyger i hotellkorridorer och övervakningskameran registrerar. Och de förstår inte att detta är en arbetsplats. Någon har talat om för dem att det är så man gör i ett annat land i en annan världsdel. Och dessa övervakningskameror och dessa märkliga kvinnor vimsar runt i eusopa och ger information. Och dessa människor förstår inte att de hotell och de tågstationer får ta konsekkvenserna av detta beteende. De förstår inte att finanskris och hög arbetslöshet i samband med en hög grad av illegal invandring gör att detta beteende skadar branschers rykte.

Europas länder lever under en spänd situation, och alla är måna om att hålla standarden på sina branscher. Annars försvinner den branschen. Och vem vet i paris om det är en illegal svart invandrare eller en svensk medborgare med dubbla medborgarskap som var inne på hotellrummet i bayonne.. och provade min säng, inför övervakningskameran.

Det finns ett intresse för sverige utomlands.

Man undrar hur kan ett land överhuvudtaget existera med en så ojämn arbetskraft. Det finns nobelpristagare i litteratur samtidigt som det finns människor som inte förstår att de syns och märks. Jag vet inte om jag anser att detta rykte som sverige har är bekvämt.

Skattekontorets lilla jävulskap. Kanske man får anta att de har blonderat hår. Att de ingår i miss piggy-klubben. Och man ska jävlas på arbetet. Man ska jobba sig.

Och de journalister jag träffade. Vad anser de om sverige och om svensk journalistik. Katrineholmskuriren, skånskan. Eller vad tycker de om de städerskor som pratar låtsasspråk och inte är anställda utan städar på semestern för att ha något att göra.

Man söker information om sverige. Man förföljer en individ, på gator , affärer och gallerier. Denna individ studerar städernas arkitektur och konsekvenserna av landets miljöpolitik, och det fattar inte dessa agenter. För de kan inget om samhället.

Man undrar utomlands vad har man för skolssystem? Hur sker invandringen? hur sker arbetsrekryteringen i detta land? för när man tittar på övervakningskameran verkar de närmast neddrogade, och kanske är de det. de är på semester. I ett annat land, bort från den sociala kontrollen och passar på.

I en demokrati förutsätts självkontroll, kunskap om lagar och regler, folkvett och anständighet. Att informera genom fingerat namn utifrån sin myndighet, är detta anständigt.

Att klä ut privatpersoner i polisuniform, är det anständigt.

Att åka till sverige och ta en trafikskylt med en älg på, är det anständigt.

Att kasta soppåsen i stadens flod för att tjäna in sophaterings kostnad. Är detta anständigt. Det undrar man i utlandet. Kanske man arbetar som journalist, eller arbetar på TV.

Det är finanskris i europa. I sverige omstrukturerar man verksamheter för att bli av med gängen som inte riktigt klarar av sina arbetsuppgifter. I andra länder har man andra metoder.

malmö i en dynamisk, expansiv fas…

Man river kvarter

Jag sitter på ett hotell i utkanten av malmö. En stad som expandera. Man bygger i västra hamnen. Man bygger nya bostäder, man bygger nytt konserthus och man har ett samarbetsprojekt med köpenhamn runt denna del av östersjön.

Man såg på TV konsekvenserna av olyckan i mexico. Och malmö samarbetar med kötenhamn för att utan allt för stora miljökonsekvenser göra hamnen till en levande arbetsplats.

Om detta var tysklands stora städer hamburg, berlin eller frankfurt skulle man riva hela områden för att bygga stora höga komplex i stål och betong. Orsakerna kan vara många,

att man investerar innanför tullmuren EU. Att man vill skaffa sig kontroll över en stad, eller att man vill ha inflytande i staden.

Här i malmö satsas stora summor på kultur. Man har gratisspelningar under sommarhalvåret, man har projekt på konserthus, i hamnen ligger en ny dansteater.

Och man svarar emot den urbaniseringsvåg. Ensamstående unga ensamstående män, utan utbildning och med främmande språk som modersmål. Denna inflyttning som har sitt ursprung i malmöfestivalen och så blev man kvar, för kulturen. Och malmö svarar på denna signal.

Man är intresserad av kultur, och vill bo i malmö. Man är ung och har utländsk bakgrund och vill bygga upp något i sverige.

Och var tas dessa kulturpengar ifrån. Skattemedel, och vilken sektor får då mindre pengar till sin verksamhet. Är det barnomsorgen, skolor eller är det sjukvården.

Och denna investeringsboom av utländskt kapital. Om man investerar i bostäder vill man ha en fungerande infrastruktur. Och man vill ha en social service, försäkringskassa, skatteverk, och en polismyndighet som är korrekt, kompetent och kan sitt yrke.

Och så läser vi kulturdepartementets beslut om barnkultur.

Barnkultur som tillväxtmotor i samhällsutvecklingen

Regeringen fastslår att:

Barns och ungas rätt till kultur innebär både att få uppleva professionell kultur av hög kvalitet

och att ha goda möjligheter för att utveckla sitt eget skapande. Att skapa, få uttrycka sig och ta

del av andras skapande ökar vår förståelse av oss själva och av omvärlden. Det bidrar till

reflektion och kritiskt tänkande. Att lära känna kulturarvet och förstå historiska sammanhang

stärker identiteten och ger perspektiv på tillvaron. Det är viktigt att den unga generationen har

de redskap som krävs för att möta morgondagens behov. (Kulturdepartementet, 2009 b, s 1).

Och nu börjar begreppet kultur få en mer komplex innebörd. Barnkultur och amatörkultur och professionell kultur.

Och investeringar. Utländsk kapital investerar i malmö. Det är inte otänkbart. I detta land har man en frisk arbetskraft och en sund ekonomisk politik, och en miljölagstiftning som gör att landet är intressant.

Och så har vi områden som enligt malmös politiker förslummas. Möllevången heter ett. Man vill inte ha bostadsrätter. Vad vill man då ha? Att hela området rivs för att bygga ett kontorskomplex i stål och betong, så utländskt kapital får inflytande innanför eu.s tullmur. Är det detta man vill.

Malmö har av tradition en stark arbetarrörelse. En stark fackföreing och starka argument. Men argumenten börjar tunnas ut. den starka arbetarrörelsen som var en förhandlingpartner emot kapitalet har en svag röst. Den motarbetas av unga ensamstående män som vill ha kultur.

Och detta odefinierade begrepp kultur. Vems kultur. Och kan man tillåta sig att barnomsorg, skolor och sjukvård eftersätts för att få denna odefinierade kultur? Tydligen.

Kvinnan skall vara hemma, och ta hand om barnen. Det är inte modernt.

Det finns självutnämnda rebeller här i malmö som talar till folket. De finns i möllevången, och de finns i rosengård. De tycker saker. De har dålig uppfattning om samhällets konstruktion och samhällets spelregler men de tycker saker. Vad händer om dessa områden blir kontroskomplex i glas och betong.

Jag sitter här på ett hotell i utkanten av malmö, och har rest i österuopa, frankrike, tysklans och spanien. Tre olika delar av europa. En världsdel som idag har en finanskris.

Dessa regioner har helt olika ekonomiska system, och de har olika dagstidningar och egna tvkanaler. Men alla nyheter i dessa medier köps och styrs av mediabolag. Som riktar informationen efter de signaler som ges av läsaren, arbetaren.

Och jag reste, låt oss säga att vi tog följe med journalister i europa. Och vi pratade. Vi tog in på samma hotell och vi visade varandra hur europas arbetskraft är sammansatt i dag 2011. En del av arbetsmarknaden. Inom tjänstesektorn, hotell och restaurang.

Europa är inget ekonomiskt centrum på något sätt. Vi är en perifer ekonomi som genom våra internationella relationer får del av kakan.

Och att som outbildad ensamstående ung man med invandrarbakgrund börja ha åsikter om hyror, elräkningar, livsmönster för svenska kvinnor och skolundervisning och detta i ett jämförande perspektiv med hemlandet. Det är inte acceptabelt.

När dessa kulturkonsumenter dessutom går in i administrationen och har åsikter om utbetalningar från försäkringskassan och skatteverket etc.

Då har vi en situation som kallas, inte maffia, utan något mycket större. Och det kallas makt. Ekonomisk makt. Sverige har en liknande situation i göteborg. Man vill ha kultur. Men itne barnkultur och inte opera och ballett. Man vill ha kultur på gatan och i en kulturlokal, som betalas med skattemedel.

Om detta vore tysklad skulle flera av de bostadsområden som finns i dessa städer jämnas med marken och man skulle bygga stora skyskrapor i glas och betong. Det är företags- och finanskulturer.

varför betalar man för en tjänst?

vilken typ av tjänster behöver sverige?

eurokrisens dagar. finanskrisens dagar. spaniens arbetslöshet på tjugo procent. alla investeringar alla ekonomi grundas i trust.

varför hyr man ett förråd hos shurgaard. ett amerikanskt företag med svensk personal i malmö. man ska ut och resa, vistas utomlands i ett år. och vid hemkomsten visar det sig, att shurgaards personal har förevisat mina tillhörigheter för obehöriga. östeuropeiska nyfikna hyenor anser att de har rätt att kontrollera mina tillhörigheter för att jag vistats i deras land och bott på hotell och besökt museum och gått på deras gator.nu hamnar vi i östeuropeisk logisk briljans.

dessa östeuropeer vistas i sverige. de bor här, de har ingen aning om hur miljöpolitiken är beskaffad i sitt hemland. men man ska rota i min tillhörigheter i ett hyrt förråd, för att jag besökt deras land som turist.

och så fick de gå in i mitt förråd. detta är svensk arbetskraft i dagens finansiella kris. ingen kan ha dessa i sitt företag, det går inte. alla måste förstå att här har man tagit. logiken, tjänstekvalitet, ISO-system till en helt ny nivå.

och i dessa människors bekantskapskrets är detta ett fullt logiskt resonemang. malmö promotar sig själv som ungdomlig stad där alla vill bo. jag kan avstå. jag kräver lite mer av arbetskraften än denna stad kan visa upp. man bör kunna klockan? man bör kunna läsa en karta. man bör kunna skilja på vissa grundbegrepp, ditt land, mitt land, EU och nationsgränser, anständighetsgränser osv…

vad är barnkultur?

Barnkultur som tillväxtmotor i samhällsutvecklingen

Regeringen fastslår att:

Barns och ungas rätt till kultur innebär både att få uppleva professionell kultur av hög kvalitet

och att ha goda möjligheter för att utveckla sitt eget skapande. Att skapa, få uttrycka sig och ta

del av andras skapande ökar vår förståelse av oss själva och av omvärlden. Det bidrar till

reflektion och kritiskt tänkande. Att lära känna kulturarvet och förstå historiska sammanhang

stärker identiteten och ger perspektiv på tillvaron. Det är viktigt att den unga generationen har

de redskap som krävs för att möta morgondagens behov. (Kulturdepartementet, 2009 b, s 1).

Detta är ett regeringsbeslut. Och de platser där detta regeringsbeslut skall infrias är hemmet, skolan, barnomsorgen, föreningslivet och fritidsgården.

Vad är professionell kultur?

Vad är kulturarv?

Vad är historiskt sammanhang?

Det finns grupper i svenska samhället som har svårare att få professionell kultur. Det finns barn av grupper i svenska samhället som har svårare att få redskap att förstå sitt historiska sammanhang, sitt kulturarv.

Det finns barn i svenska samhället som inte förstår de ovan nämnda rader, och det finns barn som har vuxna runt sig som inte heller förstår de rader ovan.

Och då blir frågan, vems är felet. Är det fel på regeringen?

Skall vi fly och kämpa för våra rättigheter, eller skall vi låtsas som detta beslut inte finns. Och vad är rättighet som barn.

I det mångkulturella samhället pratas mycket om kultur, och detta likställs med musicerande. Man dansar, eller spelar ett instrument eller sjunger.

Och detta sker ofta på amatörnivå. Man tycker det är kul att bilda ett band. Man tycker det är kul att lära barn dansa.

Och det finns grupper av barn i det svenska samhället som har svårare att nå den professionella kulturen av hög kvalitet.

Och kvalitetsbegreppet är definierat. Det finns en definition på vad hög kvalitet inom professionell kultur innebär.

Hur kan den gruppen som har svårare att nå professionell kultur se ut.

Det kan vara barn i glesbygden.

Det kan vara barn som fostras i hemmet, tillsammans med många syskon.

Det kan vara områden där kulturen enbart vänder sig till vuxna

Och det kan vara områden där man föredrar sina egna resurser för att man vill ha kända ansikten bland de boende.

Och ändå står det ett regeringsbeslut. Som svenska politiker skall följa.

Städerna göteborg och malmö har stadelspolitiker som skall vara nära de boende, fungera som en länk emellan folkets röst och maktens röst. Men gör den det?

Är det regeringens fel?

Är det folkets fel?

Eller kan man påstå att stadsdelspolitikerna inte är kompetenta att sköta sitt uppdrag.

Det finns stadsdelar i dessa städer som till punkt och pricka sköter sitt uppdrag. Och det finns stadsdelar som har en egen linje i kulturdebatten. Och det bildas en orättvisa i kulturmötet.

Samma stad får olika definition på vad en kultur kan vara.

Är det barnens fel? de som inte läser regeringsbesluten?

Eller är det medborgarkontorens fel som inte läser regeringsbesluten och informerar de boende om vad regeringen har beslutat.

I staden malmö stadsdelen rosengård. Har ett stort bibliotek och där finns utställningar, barnen har sitt och de vuxna har sitt. Limhamn och bunkeflo har sina bibliotek och sina aktiviteter för barn och ungdomar. Men det finns andra områden, där amatörismen har fritt spelrum. Skapandet på sina egna villkor?

Barn och ungdomar skapar. Hittar de ett kritiskt tänkande och en form för reflektion. Eller hur formas dagens barn och ungdomar i malmö idag. Är de en tillväxtmotor för framtiden.

Eller hammarkullen i göteborg med sin karneval. Hammarkullens bibliotek lades ner på grund av bristande besöksunderlag.

Det bildas en orättvisa. Och svenska regeringen har bestämt, och då får andra grupper ta över.

Samhället finns inte.

Barnomsorgen, skolan föreningslivet och hemmet. Klarar de av att kompensera de tjänster som biblioteket förmedlade?

Man kanske skall fly och kämpa för att ge sina barn en rättvisare framtid, kämpa emot regeringen.

Man tröttnar. Stadsdelsreformen är inte logisk, inte konsekvent och definitivt inget att vara stolt över.

hotellens klassificeringssystem i form av stjärnor…

denna skrivelse kommer jag att skicka till franska och spanska ambassaden samt till EU Bryssel svenska delegater samt den s.k. turistdelegationen. en liknande skrift kommer att författas över svenska hotell och vandrarhem. arbetets sammansättning i svensk tappning är under all kritik. vi får väl hoppas att de kapitalstarka ländernas investeringar inte uteblir. att USA.s företag fortfarande har trust, förtroende för svenskt näringsliv, och att den svenska arbetskraften fortfarande håller hög internationell standard. annars blir det som i Östeuropa. turisterna stannar hemma. att före denna diskussion över hotell i Östeuropa är inte intressant. de har ingen stjärn klassificering.

Jag har rest i Frankrike och Spanien, under året 2011, och har väl en del synpunkter på hotellens standard.

Detta är Europa. Vi lever i en tid då tjänsteproduktion och tjänstekonsumtion är en större del av ekonomin än varuproduktion och varukonsumtion.

Turistbranschen är en känslig sektor ur flera aspekter. Turisten inför ett redan skattat kapital och betalar för ett boende. Turisten använder landets vägnät, kollektivtrafik, avlopp, vatten osv. och om detta kan man tycka vad man vill. Men så länge turisten betalr för sitt hotellrum så är det ett köp av en tjänst. Och hotellen i dessa länder är certifierade enligt ett stjärnsystem. Och det var dessa jag använde. Auktoriserade hotell .

Syftet med resan var att besöka dels städer i olika storlekar, pröva landets tåg och besöka kusterna.

Tåg och städer för att jag skriver en bok, med staden som fenomen som ämne och kusterna för att jag har ett ekologiskt intresse, ett miljöpolitiskt engagemang.

Hotellen har använts som lekplats för olika invandrargrupper. Outbildade människor i receptionen ur den svarta befolkningen med begränsad kunskap om hotellbranschen och än mer begränsad kunskap om landets kultur, hotellkultur och gästernas kulturella bakgrund.

Anledningen till att de befinner sig i receptionen är enbart för att de vill leka i hotellen. En impulshandling. De arbetar inte. Det enda som händer är att de drar ned landets rykte. Det är inte bra att entren till landet, det första man möter är en outbildad människa utan vare sig logiskt tänkande eller kunskap. I städerna är jag främst intresserad av arkitekturen och de parker och grönytor som staden har, inte invandrare. Om jag var intresserad av afrikas kåkstäder reste jag till afrika.

Dessa människor pratar i och för sig franska men har en attityd som inte passar inom hotellbranschen, då deras kultur är ett privilegiesystem och inte en kultur. Hotellbranschen är ett serviceyrke och det krävs att man kan hotellkulturen och den är inte kopplad till världsdel eller hudfärg, eller kön.

Det blir fatalt att jag skulle fjäska för en svart man, för att få bättre service.

Och som alltid när invandrare är inblandade, så skall man visa respekt. Och det förekommer repressalier. Man förstör resväskor för någon påhittad oförrätt. Man rotar i resväskan, och det får man eftersom turisten besöker landet och detta är en enkel och primitiv form av logik.

Städerskan kan stjäla hudlotion, vitamintabletter, våtservetter och prova kläder, för det förväntas att jag skall prova kläder i affärerna. Denna logik passar enbart på mentalsjukhus, inte i verkligheten.

Till saken hör att jag aldrig eller mycket sällan besöker en klädaffär, och de kläder jag köper provar jag inte. Jag vet mina storlekar. Och detta är den outbildade, inkompetente arbetarens sätt att hantera verkligheten. Det antas mycket. Det spekuleras mycket folk brukar göra så.

Och som sagt, detta drar ner landets rykte till en bottennivå.

Stölder och invandrares inkompetens behöver inte redovisas i hotellreceptionen. Alla har en aning om svårigheterna utifrån sina hemländers liknande grupper.

Att jag i egenskap som turist skulle gå in i grannens rum och prova dennes kläder, snatta hygienartiklar eller ens vara intresserad av denne fullständigt okända människas personliga tillhörigheter är helt otänkbart. Jag reser inte till främmande land för detta ändamål. Och kräver att bli behandlad efter de lagar och regler som tillhör turistbranschen och hotellen.

I Sverige har vi ett treårigt program i turism, som mycket seriöst behandlar denna ekonomiskt bärkraftiga sektor. Och dess utveckling. Branschen är sitt rykte, och när man i Bayonne upptäcker att sängen använts för sexuell aktivitet under min promenad i staden blir man negativt inställd till landet, till Baskien och till den personal som säger sig arbeta där.

Det har varit mycket förföljande och mycket kontroll under besöken i dessa två länder, främst av östeuropéer och av den svarta befolkningen. Båda dessa grupper är kända för sin oförmåga att förstå formella texter. Och man förstår att anpassning och respekt inte står på dagordningen i dessa människors dagliga liv.

Europa, en världsdel som tappar mark. Kapitalet är i kris och arbetskraftens sammansättning så obildat att man inte kan lita på att de vet vilken världsdel de befinner sig i.

Och om man tror att man har en slags uppvisning i hemlandets kultur, är hotellen i Frankrike eller Spanien inte rätt plats för dessa övningar.

Vidare tillhör jag den kategorin att jag drar alla över en kam. Arbetar man som hotellstäderska, oavsett kön eller hudfärg, kräver jag att arbetet skall utföras på europeiskt vis i Europa. Och städpersonalen har inga befogenheter att kontrollera upp min resväska.

Jag skulle önska att detta kompislekande försvinner från hotellen. Att den illegala invandringen regleras och att en standardisering av hotellets tjänster införs. Att personalen i receptionen är ren och välkammad, pratar mer än slang och har anständig klädsel inköpt under 2000-talet.

Det kanske fungerar i den invandrartäta förorten att dra på sig något, för att man försov sig, men det fungerar inte i receptionen på ett trestjärnigt hotell.

Vidare anser jag att det är helt ointressant att hotellpersonalen beskriver turisterna som ska komma, enligt sina egna högst personliga analyser.

Alkoholvanor, tjock eller smal, klumpig eller vig .ful eller snygg. Man har som turist ett annat liv än hemma. Och ingen turist klär upp sig för en outbildad invandrarpersonal i hotellreceptionen. Man är inte där för att visa upp resväskan eller göra vikarien på gott humör. Kan dessa inte ens visa på kartan var olika turistattraktioner finns för att man är så busig. Då kan man glömma turistbranschen. Då uteblir turisterna och hotellen står tomma. Så roligt är det inte att vandra i franska småstäder i en kraftig grad av förfall och förslumning. Så roligt är det inte att dra resväskan på dålig underhållna kullerstensgator i små städer. Utvecklingen har gått framåt. Och även om turister kan besöka turistorter. Har vi olika syften med våra resor. Kanske man vill kolla upp landets kultur i olika typer av regioner, i olika typer av städer, kanske man har en politisk tradition som förbjuder diskriminering, arrogans och stölder på arbetsplatsen.

Och kanske man inte accepterar en snorkig, intelligensbefriad tillfällig personal från främmande land. och kanske man har kontakter som inte anser att detta är ett fullgott investeringsalternativ och kanske att konsekvensen blir ett investeringsstopp och en ekonomisk kris. Man vet aldrig.

Men så långt skall man väl inte gå.

Det finnslekplatser i de flesta städer och en fotbollsplan. Där kan man leka och rasa ut sina impulser och sin märkliga humor. Inte i hotellreceptionen. Svart eller vit, man eller kvinna. Från afrika eller östeuropa. De ska inte vara i hotellreceptionen, de har ingen kunskap om hotellkulturen eller besökarens kulturella livsstil. Vi behöver inte ta diskussionen om rättvisebegreppet. Det är för ologiskt resonemang.

det skrivna ordet, välformulerat och exakt…

Under mina långa resor i europa har jag haft två livlinor. Busschauffören och skrivandet på svenska. Utan dessa två faktorer hade min erfarenhet blivit lite annorlunda.

Busschauffören är lika överallt. Oavsett vilket språk han pratar så är han eller hon, effektiv, lite barsk och skall ha biljett och bussen ser likadan ut i alla länder och det är ett igenkännande fenomen.

Och de har sina körtider, och så tänker man så här. Varför har man körtider. Man kan väl köra lite till, eller lite längre.

Nej. Börjar man att skjuta på gränserna så fortsätter man. Nu kör busscahuffören ett antal timmar och sedan byter man. Om man kör en extra timme, så kör man två extra timmar, och till slut har man chaufförer som kör dubbla pass och arbetstillfällena minskar och det blir en dålig service. Och detta vill man inte. Det man vill i europa är att det skall finnas en standard för busshållplatserna. De skall vara lika skyltade, innehålla samma service och ha samma tillgänglighet och vara avsedd för dagens bussar och dagens busstorlek. Detta är kampen. Inte att få billiga biljetter. Det finns en konkurrens inbyggd i denna bransch. Flera bolag på samma linjer och konkurrens med privatbilism, tåg och flyg. Passar det inte kan du cykla eller gå. Då är det billig. Pilgrimsvandra till santiago de campostella och möta gud, men gnäll inte över bussbiljetten.

Att sortera information kan vara lite trixigt om det står på kyrilliska bokstäver , och man inte pratar landets språk. Att sortera information kan vara lite trixigt om man samtidigt skall hitta vatten, någonstans att bo och hitta en citymap på dessa kyrilliska bokstäver. Här måste man vara kreativ. Och informationen är ofta så konstruerad. Att det finns inbyggda språkliga barriärer, eller personliga barriärer.

Bilden är den enklaste information. Den ger oss ett budskap. Toalett, övergångställe, buss osv.

Ett budskap fritt från tolkningsramar, från erfarenheter och fritt från värdering.

Språket är ett verktyg för kommunikation. Det finns olika typer av texter, som förmedlar olika budskap och har olika tolkningsramar.

Texten är en avgränsad information, sorterad och utvald. Man kan tolka en text, förstå och beröras.

Mitt skrivande skall ha

En form

Ett innehåll

En ton, en författarröst.

Formen har högsta prioritet. Hur man sorterar informationen, och hur man presenterar den. Första meningen , där avgörs om läsaren fortsätter eller väljer att göra något annt.

Första meningen.

Texten skall ha ett flöde. Om det finns hack i flödet är detta avsiktligt, för att man inte ska gå in i automatläsandet. Man ska ha en öppen attityd till läsandet, en koncetration.

Flödet skall vara så uppbyggt, att det finns citat, som man kommer ihåg. Texten skall vara så konstruerad att man skall läsa flera gånger och hitta nya citat eller nya tolkningsramar. Texten skall följa läsarens inre.

Texten skall helst tillföra ny information. Oavsett om man bearbetar en händelse eller om man söker nya fakta, nya perspektiv. Personligen har jag svårt med tidsfördriv. Det finns i diskarna en ny genre, skräck och spänning. Detta är tidsfördriv.

Formen skall understryka innehållet i texten. Och tonen anger hur texten skall tolkas. Är det för barn, för profeter, är den arrogant, ironisk eller undrande. Och kanske man kan läsa på olika sätt.

Och detta skall presenteras i första meningen. Tonen skall anges i första meningen.

Oavsett om jag skriver en övning: 1000 ord på trettio minuter, så skall det finnas en ram, en första mening och formen skall understryka ämnet. Det skall finnas ny information.

Eller om jag skriver en mobildikt i mobilen i stadsbussen på fem minuter.

Just i detta nu skriver jag.

Street

Graffiti

Det finns streetmode, gatans språk, stadens puls och detta skall jag överföra till text.

Väggar målas med graffiti. En grafisk bild i flera färger målad på en mur, uppstår, lever och uppskattas för att målas över och en ny kommer till.

Mina mobildikter, nedkrafsade i mobilen skal fungera på exakt samma sätt. De är privata, skall inte publiceras. Möjligen kan man lägga ut dem på en diktsajt för inspiration, för att inspirera och citera.

Tidsdokument. Jag försöker få ned tiden på papper. Denna tid, detta ögonblick i detta nu.

Jag skriver inga historiska romaner. Kanske i framtiden, men inte nu.

Jag pressar hela tiden för att hitta nya former.

Ett projekt heter waldimeranoveller. Det var en bro med sexton valvbågar som var vacker. Denne valdimera var en författare som menade att tonen och språket är en spegel av nationen av folksjälen i nationen, och detta var författarens uppgift att beskriva.

Kanske är det så. Men personligen skulle det var för begränsat att enbart skriva som en femtioårig kärring. Att tonen alltid skall vara en eftertänksam äldre dams förnuftiga stelnade visdomar som skuttar ur pappret. Det skulle bli tråkigt.

Jag skulle aldrig läsa något sådant.

Poesi

Novell

Reflexion

Miniblogg

Artikel

Detta är former, och de kan ha samma innehåll, de kan ha olika innehåll. Men de har en egen ton, beroende på ämnet och läsaren.

Och detta håller jag på med, dag efter dag. tjugoåtta bokstäver, som vi har i vårt alfabet och det är lika roligt varje dag. det är märkligt.

Jag ska skriva på engelska och franska efter nyår. Samma sak på tre språk. Det är en utmaning.

lookbook>city>hamburg

Varför skriver jag hela tiden?

Detta är min egen kontroll över hur balanserad jag är i psyket. När jag inte kan hålla tråden, när jag börjar gnälla och sätta mig på höga hästar, är jag inte i balans.

Varje sak har sin tid, sin plats.

Att skriva är dels att beskriva verkligheten men också hur man uppfattar verklighetn. Och nu har jag bestämt att jag skall ha ett analytiskt förhållningssätt till nya miljöer. Och då kan man inte vara bitter elle gnällig.

Därför skriver jag. För att kunna balansera upp psyket. Och jag vet exakt när jag är i balans.

Vad hände. I bilbao gick jag av banan och genom hela frankrike blev allt ett förhållningssätt av distans. Jag vill inte vara här. Och detta måste naturligtvis sorteras.

Och det här med tåg måste sorteras om. Nationella tåg, regionala tåg och pendeltåg och lokala tåg. Det är för rörigt.

Man måste ta in tidsaspekt. Delar av dag. när går den typen av tåg.

Man måste sortera, koordinera. Och sätta verkligheten i fokus.

Resenär och alternativ. Sätta rörelsen emellan a och b i fokus.

Tågstationerna har en multifuktion och fungerar som en osortrad information om trender, gatan och samhället, om man kan tolka dessa signalr vet man mer . om man föörsöker imponera genom att köra ut hemlösa har man grundligt missförstått europa. Europa måste profilera sig. Europeisk livsstil. Euroepisk livsstil. Kläder, vanor, hur man uppfattar information, hur man agerar.

Vi har inga religiösa riter på tågstationen i europa. Vi inträder i en gestaltning utan värderingar utan politisk tillhörighet.

reflexion> resetid

Personligen väljer jag långfärdsbuss framför tåget. Men jag inser att det är olika sätt att färdas.

Bussen är mer privat på något sätt. Sätena är vända åt sammma håll. Bagaget är under och man sitter och tittar ut genom fönsret. Ingen springer omkring. Och det finns inga vattenflasautomater som ska provas. Någon går på toaletten men i övrigt åker man fram och i rörelsen kan man fundera på olika ting. Man kör inte bussen. Det finns en chaufför, och det finns en bussvärd. Och så sitter man där och kan tänka över olika ting. Man kan planera, organisera eller bearbeta.

Man kan kalla det att ha själen med sig.

Tåget, oavsett om det är Renfe eller TGV eller ICE eller X2000. Bagaget får aldrig plats. Folk springer omkring och helt plötsligt skall man äta, dricka och gå på toaletten ideligen. Det är störningar hela tiden. Och man skall sitta mitt emot varandra och stirra dumt överallt utom rakt fram, för man vill egentligen inte ha kontakt med den som sitter mittemot. Det är inte privat. Och tågstationerna har , eller skall ha samma system, samma skyltar och samma information. Men det fungerar sällan så. Tågstationer är av olika kvalitet, olika ålder och personalen har olika arbetsvillkor. Man känner sig otillräcklig. Om man är västeuropé. I alla fall gör jag det. man reser i spaniens Renfe, och de nya stora stationerna är moderna funktionella och tågen är ergo dynamiskt utformade i modern funktionell design. Men avviker man från de stora linjerna hälsar historien på, som en våldgäst. Det är ett orättvist system. Liksom inbyggt i systemet av land och stad. Och det var ju inte meningen.

I Frankrike, visst TGV är skojigt med orange och lila stolar och TER har fräschat upp designen, men känslan av orättvisa kvarstår. Personalen vimsar runt i mörkret på de ålderdomliga stationerna med otillräcklig belysning på alla perronger, i grå kostym och röd skärmmössa. Det är beklämmande.

Och är detta resenärens fel? det känns så. Och så känns det gamla europa, trögtänkt och tänker bara halvvägs och kommer på i efterhand att l belysning vore väl bra.

Och man kan säga. Vi håller på. Vi håller på med vadå.

Vi ska inte jämföra med USA.s järnvägar som byggdes under 1800-talet, eller transsibiriska järnvägen . det vore fel, det vore cyniskt. Och cynism håller vi inte på med i europa. Vi är civiliserade, har god ekonomi samt en moral och en kristen grundsyn.

Och så sviker man arbetarklassen, dels som resenär och dels som personal. Och man kan till och med tillåta sig att ta in outbildade vikarier, bara för att skoja. Vem önskar detta. Vem går igång på att få köpa tågbiljetten av en polsk, dum blondin ( till exempel). Och har vi skapat tågsystemen för att denna polska intelligensbefriade blondin ska ha lite roligt. Prova på. Jag vill inte ha denna osäkerhet inom statliga och privata tjänster. Jag skiter i denna polskas glädje eller sorger. Det är mig komplett likgiltigt om hon kommer från ett annat land, ska lära sig ett nytt språk. Jag ville inte se outbildade människor, vare sig i biljettluckan, klippandes biljetter, eller körande tåget. Detta är europa, arbetarklassen har alltid strävat efter att göra ett gott arbete. Och i detta kan man förhandla om lönevillkor, arbetsförhållanden och barnomsorg. Denna lakej går under i lön, fjäskar in sig i en krets där hon inte hör hemma. Och detta kan man inte acceptera. Det är möjligt att detta är ett normalt beteende i Polen, men inte i europa. Och vem ska lära invandrare hur en europeisk arbetstradition är? Vem ska lära en invandrare hur man sköter sitt arbete i Europa, utan inblandning av andra länders kulturella skillnader? Och hur ska man kunna skilja på en thailändsk tågsystem och ett svenskt tågsystem. En liten ledtråd kan ju vara loggan på tåget. Står det SJ så är det Sverige. Det ger en liten ledtråd om vad klockan är, vilken dag det är och vilken tidszon och vilken klimatzon som avses. Och står det SJ sår det svenska staten som är arbetsgivare och man är statligt anställd av Svenska staten, och det är inte samma sak som att man vill prova på. Mänsklig dumhet, vid vilken punkt förstår individen själv:

Jag har gjort bort mig? När kommer den tanken in i huvudet? Och hur kommer den tanken in i huvudet? Genom en interaktion med omgivningen eller genom att söka i sin privata erfarenhet eller i den kollektiva kunskapen som finns i samhället. Och om man inte tillhör samhället, eller arbetarklassen. Vad händer då? När förstår man att man inte är kompetent, att arbetsuppgiften är ohanterlig för en amatör. I ett tågsystem.

Möte med den tyska polisen.

Tåget kom till offenburg 22.30

Och på nattåget var man tvungen att ha en reservation.

Alltså fick jag invänta morgontåget. Fem timmar.

Och se där kommer tyska polisen springer upp på perrongen och kollar så att väntrummen på alla perronger är stängda.

De var stängda. Det ingår i personalen på tågstationen att stänga dem när tågen inte går, och då gör de det.

Och när allt var kollat, kom de fram till mig och log. Nyfikna och sakdeglada. Frågade om det var kallt.

På det nekande svaret, kom det en information, om att det fanns små hus på perrongen. Jag svarade att jag inte var intresserad.

Man säljer sig billigt i Tyskland.

Och jag är lite distanserad till den tyska turisten. I värmland har man haft stora problem med tyskar som med motorsåg röjer i skogen. På privat mark sågar man ner stora träd, enligt allemansrätten.

Och så grenar man av i skogen och lever vildmarksliv. Och det kan utbryta skogsbränder. Det är mycket skoj man kan göra för att få gilla en wurste.

Och man plockar gärna ner trafikskyltar med älgar på, som en liten souvenir, gärna framför barnen.

Och är man på kusten plockar man ägg från fridlysta fåglar. Och det får man göra enligt allemansrätten.

Och den tyske familjefadern bär ner sin skitiga kanot och lägger i den i privata kräftvatten. Och det är så roligt att paddla, just där. det är mycket skoj man kan hitta på i svenska skogen, och jag lovar dig att ingen som hyrt ut en stuga i sverige rotar i privata resväskor eller datorer. Det gör man bara inte. Men det gör man i tyskland.

Och ingen skickar fram några halvmessyrer till poliser för att ta reda på om man är nykter. Pinsamt.

Och här i tyskland går man in i privata datorer och privata resväskor. Man är nyfiken och rädd om sitt rykte, jo hej du.

Tysk logik liknar med ett bristande ansvarstagande. Men det var fint i sverige. Vacker natur, och rent.

Den tjugoförsta december filmades hauptbahnhof. Det var spännande. Polisen patrullerade, inte den riktiga förstås, utklädda. Och man hade bytt ut personal. Allt filmades och ligger nu på you tube. En kommentar var att poliserna med broschyrerna var för feta. Hur kan de springa. Den blonda till exempel hon såg inte ut som en polis.

Frankfurt är superstars, i att vara övernormala, med polsk assistans.

Tusk turism i sverige ses inte med blida ögon. De spelar över och är oförskämda emot svenskar. Die dumme schweden. Och efter idag kan man fundera på vad är dumt och vad är friskt.

Miniblogg

Göteborg

Nu ska jag argumentera på svensk nivå. Jag brukar hålla näsan över ytan men så här bemöts man i svensk administration

Och vad ska man göra med översvämningarna i göteborg. Kanske man behöver gummistövlar. Det är bara att hämta på dagis. Stjäl ett par gummistövlar från en ensamstående mamma, skicka in ett barn bara, det får man.

Och varför svälter man i eritrea och varför svälter man i somalia? Jag vet inte, men tycker inte om att man stjäl gummistövlar från barn på dagis. Bara det. man betalr inte för en dålig tjänst, inte ens i angered.

Och så här ser mina nya stövlar ut, från italien. Skodda bakkappor ifall den latinamerikanska outbildade daghemsfröken skulle få för sig att visa sin kultur. Det är inte kultur att förstöra stövlar. Det är bristande respekt för ursprungsbefolkningen, och brist i uppförande. Och hur hanterar man detta? Att jag skulle skära sönder ett par stövlar är otänkbart. Det är resursslöseri. Och jag har lite svårt för blondiner. Det är någonting med miss piggy i sesame street. Rosa brodyrklänning och mycket kkänslig. Att dessa stövlar säljs i göteborg betvivlar jag. Det vore för känsligt. De kan bli oroade.

Malmö

Vad ska man göra åt alla förseningar i tågtrafiken i malmö. Jamen det är väl självklart att illegala invandrare skall åka gratis. Det är kulturellt. Och i bolivia har man naturgas, egna källor. Det är kulturellt. Man säljer gasen, till världsmarknadspriset.

Köpenhamn

Varför är det så svårt att hantera långfärdsbussarnas stationer. Vi lever i den fria marknadens tidevarv, och det är kunden som väljer färdsätt. Vi har ISO-systemet för kvalitetsmärkning av tjänster, varför kan man inte inse att tågen och långfärdsbussarna inte är konkurrenter? De kompletterar varandra. Kunden väljer färdsätt. Det är olika sätt att resa bara. Man måste se till säkerheten. I Köpenhamn stannar bussen mitt i trafiken. Resenärerna stoppar cykeltrafikanterna och det är inte resenärernas sak. Det är inte busschaufförernas sak att se till att trafiken flyter runt en busshållplats. Det är löjligt. Att bussarna i europa har varierande standard på busstationen bör ju vara en angelägenhet för nationen, eller om man är medlem i EU, en standardisering. En uppfräschning. Och garage kanske inte är den optimala lösningen, som i paris, som i avignon. Man bör titta över standarden.

Eller också kan man knacka upp asfalten och vi är i östeuropa. En riktig komet på kommunikationshimlen.

Frankfurt am main.

I denna stora, stora stad har man en stor hauptbahnhof. Och man har en biljettförsäljning och man har ICEtåg och man har affärer och caféer, och man har resenärer. Och man har vakter och man har poliser.

Det finns dem som arbetar där och dem som passerar, och dem som väntar på nästa tåg.

Och detta är i ett offentligt rum, med kameraövervakning och tågstationen är ingen ny företeelse. Den har funnits i cirka 200 år. Tågen har ungefär samma utseende och går på räls, och även om tavlan är datoriserad och lyser så är det ungefär samma sak nu som då. Tägen har nummer, en chaufför och en konduktör. Och det finns dem som sitter och tittar på förbipasserande, antingen på caféet eller på en bänk. Man bor i staden och tillhör staden, och i staden bor det mycket folk. Det tycker man om. Och så tittar man på förbipasserande. Det är en livsstil. Varken mer eller mindre.

Och biljettförsäljningen ser ungefär ut nu som då. Resenären säger var man skall och om man skall tillbaka och hur många biljetter man vill ha. Och så får man en biljett och betalar vad den kostar. I tvåhundra år. Och så finns det automater om man har bråttom och det är för lång kö. Detta för att avlasta personalen.

På frankfurt station kan man inte få en karta över tysklands stora städer i turistinformationen. Man kan ha internet i telefonen, men detta måste man se som en privat företeelse. Tjänsten bygger inte på privata alternativ. Man ger ett utbud som efterfrågas.

Om man som resenär vill, under tiden man väntar ladda sin telefon, är detta enbart möjligt där man köper biljetter. Det finns fyra kontakter. I frankfurt. Det finns fetio olika näringsställen med liknande sortiment och fyra kontakter.

Man kan köpa böcker, och man kan köpa halsband och sjalar. Man kan köpa skor, men man kan inte köpa ett par läsglasögon. Ingenstans i detta. Det har hänt att ett par glasögon förläggs eller går sönder eller glöms hemma. Och detta kan man inte köpa på frankfurt tågstation. Och så vimsa det runt folk med eller utan bagage och de ser inte. Ingenting. De ser inte vem som har bråttom. Vem som är liten eller vem som går lite långsammare. Man ser bara sig själv. Man är noga med att gå framför en perosn som har bråttom. Det ser man. Och man ser vem som köpre kaffe och vem som köper ciggaretter.

Alla förväntas ha internet i telefonen, så man kan kolla tågtider och kartor i telefonen. Men alla har inte internet i telefonen. Man kanske medan man väntar vill maila någon, eller studera tågtider längre fram i tiden eller på en annan plats. Och det kan man inte göra på frankfurt tågstation. Man säljer en halv tjänst och alla skall kompensera väntetiden med att äta. Men alla vill inte äta. En del är mätta, en del anser att de kan tugga och inte behöver träna denna rörelse. Men man vill kanske veta hur tyskland stora städer är placerade, eller hur tåget går från den plats man besöker om en vecka då man skall hem. Eller läsa en bok som man köper i bokhandeln. Det kan hända. Emedan man väntar.

I europa där vi har ISOsystem för kvalitetsmärkning av tjänster. Men vi har ingen reklamation av felaktiga tjänster utförda av en tillfällig turist, som ville prova på. De felen får rättas till i andra sammanhang. I hemlandet till exempel.

Och jag tänker. Varför skulle jag i frankrike sätta mig i biljettkassan och sälja biljetter till fransmän och turister. Varför skulle jag det. och vad skulle jag lära mig. Och vid vilken tidpunkt skulle jag förstå att jag inte har rätt kompetens. Och vad händer då jag upptäcker att jag har bristande kompetens. Att jag helt enkelt är för trögfattad för att vara i den position som jag försatt mig i. och detta kan få konsekvenser. Kan få, kommer att få.

Det finns ingenting att se i östeuropa.

 

När man reser i östeuropa möts man av en infrastrukturell misär. Arbetare i miserabla kläder, maskiner och fordon som är mer än kasserade. Man möts av en befolkning som är högfärdig, oförskämd, stjäl och tigger.

Man vill inte se en arbetarklass som inte har sina rättigheter tillgodosedda. Östeuropa är inte västeuropa och frågan är om det är europa.

När man ser sopkärlen stulna från rastplatserna, för att folk inte kan köpa sina egna sopkärl. När man ser floderna fulla i skräp för att man inte vill betala för sophämtning.

När kassörskan stjäl mynt ur näven och ostskivor är stulna ur osålda förpackningar. Man blir otrevligt bemött och folk beter sig som djur.

Hus, vägar och trottoarer är dåligt skötta.

Och det är klart att man säger till folk att detta är inget att se.

Man höjdea vgiften på sophämtning, vatten och värme i zagreb. Och nu blev man kreativ. Det bildades en motståndsrörelse för att få dessa kostnader billiga. Amatöristiska elinstallationer. Det är farligt.

Som västeuropeisk turist solidariserar man med arbetarklassen. Deras arbetsvillkor skall tillgodoses och utbildade hantverkare sköta elinstallationer, rör dragningar etc.

Det finns inga turister i östeuropa. Man vill inte delta i detta.

Och turismen uteblir.

Nu hamnar vi i frankrike och spanien. Det finns inget att se.

Slitna hus och croissanter. Det räcker inte. Otrevligt bemött och dåliga hotell. Det blir ingen turism. Och att skicka ut lokalbefolkningen på gator och caféer, tåg och busstationer att spela rollspel, snarare förvärrar än förbättrar ryktet.

Som turist har man lite svårt att acceptera förfall. Förfallna hus, förfallna industrier och en märklig utomeuropeisk befolkning som tillfälligt huserar i hotell och caféer. De pratar dålig franska, spanska och är inget exotiskt. Snarare en brist i samhället.

Det kommer inga turister för att se detta. Och att lokalbefolkningen tigger på gator, man mår illa.

Det finns inget att se och folk är otrevliga. Vill man inte ha turister bygger man inga hotell. Man leker inte och skojar med turister. Det gör man inte i europa. Det finns lagar och bestämmelser om integritet och det finns anständighet. Att överviktiga tonåringar följer efter en på gatan och pratar låtsasfranska ger ett ointelligent intryck av skolsystemet.

Och man pratar när man kommer hem. Det är mycket möjligt att detta är mexikanskt eller latinamerikaskt kultur, men detta är inte latinamerika eller asien. Det är europa. Självständiga länder och självständiga individer. Och det kommer att bli uppfostran enligt de signaler man sänt ut. som i göteborg, som i malmö som i polen osv.

Spenien och frankrike.

Det är få turister som går igång på förfallna och slummiga hus.

Det är få turister som går igång på oförskämda ortsbor som pratar dialekt

Det är få turister som går igång på skitiga lakan och ostädade hotellrum

Och det är få turister som går igång på försenade tåg och oförskämda biljettförsäljare.

Det är få turister som går igång på illegala afrikanska invandrare.

Oftast har man dem i hemlandet så det räcker och blir över.

Detta kallas bristande social kompetens.

Man ser förfallna hus och en bristande infrastruktur i dessa länder. En stor social orättvisa emellan stad och land. Man ser en yngre generation som inte syns. Unga män och unga kvinnor födda i spanien, födda i frankrike som var man än kommer så finns inte de. i kyrkor, katedraler, museer, teater, balletter. De finns inte. Det enda som är ungdomligt är cocacola, sport och hamburgare.

Och amerikanska filmer på dvd och bio.

Deras syn, värderingar och behov finns inte representerade någonstans mer än på gatan och caféer. Och så har man en slags ie om östeuropa.

Har man varit i östeuropa. Har man sett under vilka arbetsvillkor banarbetare arbetar. Förbjudna ogräsmedel på banvallarna , manuella växlar, otympliga arbetskläder. Och i spanien och frankrike raljerar man över detta.

Arbetarklassen i dessa länder är inte längre med i leken. Och jag återkommer till vandrarhemmen i sverige. Där arbetare själva skulle kolla upp hur olika platser såg ut, prata med dem som bodde där, och skapa en enhetlig arbetslinje. Fransk och spansk arbetarklass är pinsamt omedveten om sitt lands möjligheter, och villkor.

Vi har i sverige en grupp som inte tillhör arbetarrörelsen. Vi har överklass, medelklass arbetarklass och en grupp som står utanför detta, för deras agerande är degenererande för alla. Vi kan kalla dem förorten, betongbarn eller allmänt intelligensbefriade. Deras ageranden har en fullständig brist på logik och mening.

Och i detta går fyrtioåriga kvinnor och ska vara sexiga. Det är hemskt.

Det är få turister som besöker en förort, av intresse för arkitekturen. Eller människorna. Detta är en form av slumturism.

Turismen uteblev en säsong i östeuropa. Vädret var ok sträderna var tomma. Man leker inte med turister.

Och nu i frnakrike och spanien kommer fotbollssäsongen fokuseras. Supporterklubben sparar pengar för att stuera fransk och spansk kultur.

Man slåss på gatorna i zagreb. Eld krossat glas, och polisen tränas i att läsa lagen. Bra tycker jag. You schould learn to behave.

När man reser i östeuropa möts man av en infrastrukturell misär. Arbetare i miserabla kläder, maskiner och fordon som är mer än kasserade. Man möts av en befolkning som är högfärdig, oförskämd, stjäl och tigger.

Man vill inte se en arbetarklass som inte har sina rättigheter tillgodosedda. Östeuropa är inte västeuropa och frågan är om det är europa.

När man ser sopkärlen stulna från rastplatserna, för att folk inte kan köpa sina egna sopkärl. När man ser floderna fulla i skräp för att man inte vill betala för sophämtning.

När kassörskan stjäl mynt ur näven och ostskivor är stulna ur osålda förpackningar. Man blir otrevligt bemött och folk beter sig som djur.

Hus, vägar och trottoarer är dåligt skötta.

Och det är klart att man säger till folk att detta är inget att se.

Man höjdea vgiften på sophämtning, vatten och värme i zagreb. Och nu blev man kreativ. Det bildades en motståndsrörelse för att få dessa kostnader billiga. Amatöristiska elinstallationer. Det är farligt.

Som västeuropeisk turist solidariserar man med arbetarklassen. Deras arbetsvillkor skall tillgodoses och utbildade hantverkare sköta elinstallationer, rör dragningar etc.

Det finns inga turister i östeuropa. Man vill inte delta i detta.

Och turismen uteblir.

Nu hamnar vi i frankrike och spanien. Det finns inget att se.

Slitna hus och croissanter. Det räcker inte. Otrevligt bemött och dåliga hotell. Det blir ingen turism. Och att skicka ut lokalbefolkningen på gator och caféer, tåg och busstationer att spela rollspel, snarare förvärrar än förbättrar ryktet.

Som turist har man lite svårt att acceptera förfall. Förfallna hus, förfallna industrier och en märklig utomeuropeisk befolkning som tillfälligt huserar i hotell och caféer. De pratar dålig franska, spanska och är inget exotiskt. Snarare en brist i samhället.

Det kommer inga turister för att se detta. Och att lokalbefolkningen tigger på gator, man mår illa.

Det finns inget att se och folk är otrevliga. Vill man inte ha turister bygger man inga hotell. Man leker inte och skojar med turister. Det gör man inte i europa. Det finns lagar och bestämmelser om integritet och det finns anständighet. Att överviktiga tonåringar följer efter en på gatan och pratar låtsasfranska ger ett ointelligent intryck av skolsystemet.

Och man pratar när man kommer hem. Det är mycket möjligt att detta är mexikanskt eller latinamerikaskt kultur, men detta är inte latinamerika eller asien. Det är europa. Självständiga länder och självständiga individer. Och det kommer att bli uppfostran enligt de signaler man sänt ut. som i göteborg, som i malmö som i polen osv.

Spenien och frankrike.

Det är få turister som går igång på förfallna och slummiga hus.

Det är få turister som går igång på oförskämda ortsbor som pratar dialekt

Det är få turister som går igång på skitiga lakan och ostädade hotellrum

Och det är få turister som går igång på försenade tåg och oförskämda biljettförsäljare.

Det är få turister som går igång på illegala afrikanska invandrare.

Oftast har man dem i hemlandet så det räcker och blir över.

Detta kallas bristande social kompetens.

Man ser förfallna hus och en bristande infrastruktur i dessa länder. En stor social orättvisa emellan stad och land. Man ser en yngre generation som inte syns. Unga män och unga kvinnor födda i spanien, födda i frankrike som var man än kommer så finns inte de. i kyrkor, katedraler, museer, teater, balletter. De finns inte. Det enda som är ungdomligt är cocacola, sport och hamburgare.

Och amerikanska filmer på dvd och bio.

Deras syn, värderingar och behov finns inte representerade någonstans mer än på gatan och caféer. Och så har man en slags ie om östeuropa.

Har man varit i östeuropa. Har man sett under vilka arbetsvillkor banarbetare arbetar. Förbjudna ogräsmedel på banvallarna , manuella växlar, otympliga arbetskläder. Och i spanien och frankrike raljerar man över detta.

Arbetarklassen i dessa länder är inte längre med i leken. Och jag återkommer till vandrarhemmen i sverige. Där arbetare själva skulle kolla upp hur olika platser såg ut, prata med dem som bodde där, och skapa en enhetlig arbetslinje. Fransk och spansk arbetarklass är pinsamt omedveten om sitt lands möjligheter, och villkor.

Vi har i sverige en grupp som inte tillhör arbetarrörelsen. Vi har överklass, medelklass arbetarklass och en grupp som står utanför detta, för deras agerande är degenererande för alla. Vi kan kalla dem förorten, betongbarn eller allmänt intelligensbefriade. Deras ageranden har en fullständig brist på logik och mening.

Och i detta går fyrtioåriga kvinnor och ska vara sexiga. Det är hemskt.

Det är få turister som besöker en förort, av intresse för arkitekturen. Eller människorna. Detta är en form av slumturism.

Turismen uteblev en säsong i östeuropa. Vädret var ok sträderna var tomma. Man leker inte med turister.

Och nu i frnakrike och spanien kommer fotbollssäsongen fokuseras. Supporterklubben sparar pengar för att stuera fransk och spansk kultur.

Man slåss på gatorna i zagreb. Eld krossat glas, och polisen tränas i att läsa lagen. Bra tycker jag. You schould learn to behave.