lookbook> spain>mojácar

från almeria till mojacar vid havet….

Almeria är en modern spansk stad, gigantisk.

Och efter att ha missat elvabussen gick nästa buss klockan två från denna moderna kombinerade buss och tågstation.

Och nu har jag sett en öken. Vi åkte genom ett ökenlandskap, och det var fantastiskt att se hur man meter för meter erövrar öknen, genom att odla i plastväxthus.

Mil efter mil av dessa funktionella växthus, med intilliggande hus.

En ny värld öppnade sig.

Det är oktober nu, och förhållandevis svalt om man jämför. Termometern visar tjugofem grader.

Väl framme i mojacar, sa mig en dam på en restaurang att playan är trevligare. Det var långt att gå men nu är jag på ett hotell på la playa och ser havet från min balkong.

Ja se detta var en del av världen som var ett äventyr.

extra tidsuttag, extra arbetsuttag, extra allt….

Det springer runt svenska turister här på granadas gator. De stör.

Ingen har bjudit in dem.

Ingen har bjudit hit mig, jag kom själv. Och det skulle inte anses som helt anständigt, om jag började stjäla cyklar, skära sönder spanjorernas skor och stövlar. Jag tror nästan att sverige skulle få dåligt rykte.

Men detta kan man göra som invandrare i sverige. Alltid retar det någon. Och visst retar det någon.

Hur är den hjärnan konstruerad som frivilligt söker sig till sverige, och ger sig på svenska ursprungsbefolkningens skor och stövlar, eller cyklar.

Hur förväntar man sig att man som grupp skall bli behandlad.

Sverige har idag stora problem med personalens bristande kompetens. Man följer inte arbetsbeskrivningar, man anställer egna ersättare, man avviker från arbetsplatsen. Och man arbetar långsammare än övriga europa.

Och hur är dessa hjärnor konstruerade. Varför skall sverige ha egna beräkningar av uttag av resurser, tid , arbetskraft, lokal, verktyg, kläder, fordon.

Resultatet blir sämre än i övriga europa och det tar dubbelt så lång tid. Av detta kan man dra slutsatsen att sverige inte kan arbeta. Man klarar inte av att hålla sina gränser. Och ny arbetskraft drar med sig äldre, erfaren arbetskraft.

Att städa ett hotell, eller vandrarhem hur svårt kan det vara.

Men om man använder tiden till att rota i väskor, ner i sängarna, ha sönder gästernas tillhörigheter, så klarar man inte av att arbeta.

Och vad gör man med människor som inte klarar av sitt arbete. Skickare dem på utbildning, eller nyanställer.

Jag är ganska övertygad om att de svenska turister som springer runt på granadas gator, har samma status som de journalister i etiopien, man måste lösa biljett för att se dem.

Jag har inte mycket till övers för dessa journalisters beteende i främmande land. jag måste säga det.

lookbook> spain>granada

en regnig eftermiddag i granada

granada, en vacker stad med underbar arkitektur, vackra parker och ett centrum med alla modehus representerade.

i området albaicin bör mest yngre, politiskt orienterade, kanske konstnärer.

i de små butikerna, finns mycket orientaliskt, afrikanskt att köpa.

smycken, kläder, sjalar, lampor. det ger området en karaktär som kan vara svår att efterleva någon annanstans. jag tyckte mycket om att gå i dessa kvarter.

katedralen är stor och imponerande.

denna regniga eftermiddag möttes man av ett hav av paraplyer, och alla är inte vana att flanera i stora staden. det blir många stopp och många incidenter.

det hela är tröttande, regn och kanske har bråttom. man kan bli provocerad.

de turister som besöker granada är entusiastiska, högljudda och tar mycket utrymme i anspråk. för mig verkar detta lite annorlunda i en så stor stad som granada. många kulturer, många nationaliteter brukar ha en dämpande effekt både på klädval och på volymen.

men visst granada är vackert i både regn och solsken.

och dessa tillrättalagda skyltade promenader fungerar utmärkt. granada är en riktigt stor stad, och visst är det lätt att villa bort sig, och taxis kör inte i gränderna.

de skyltade promenaderna är ett utmärkt sätt att ta sig runt i granada.

En militant feminist ser på europa

 

Detta är inte vetenskapligt underbyggt utan högst perosnliga iakttagelser.

Kvinnan och bilen

Den franska kvinnan, om hon kör bil skall det vara i en gammal fransk bil, gärna Citroën. Det skall vara hemsydda överdrag till bilstolen eller något annat högst personligt i bilen, av nostalgiska skäl. Man är retrochic och har en mycket personlig relation till sin lilla bil.

Den tyska kvinnan, är likställd mannen. Det spelar ingen roll om det är mamma eller pappa som skjutsar det lilla barnet till fotbollsklubben. Bilen är ett transportmedel och skall fungera. De byts med jämna mellanrum till en nyare modell och man kör gärna tyskt.audi, opel, BMW eller liknande. Man vill inte gärna hålla på med bilen. Den ska fungera, färg är ointressant. Den ska vara praktisk.

Kvinnan och maten

Den franska kvinnan går med sin shoppingvagn och handlar baguetter och croissanter. Köket är hennes domän och hon lagar familjens mat med sina beprövade recept. Och liksom vägrar inse att lantarbetaren kräver en annan typ av mat än den stillasittande stadsbon. Maten ser ut som den alltid gjort. Och brie och camembert, och baguette och cider och rödvin.

Den tyska kvinnan lagar också mat, men livsmedelsaffären ser lite annorlunda ut idag än den gjorde för tio år sedan. Något har hänt. Det är biologiska alternativ. Det är glutenfria alternativ och det är ekologiska alternativ. En liten summa av förpackningen går till olika välgörenhetsprojekt, och man köper en plastkasse. Man har uppdaterat det tyska köket. Det är brett emellan gångarna för kundvagnen och alkoholhyllan är inte överdrivet stor.

Kvinnan i det offentliga rummet

Den franska kvinnan vill ha blommor. Rabatter skall fyllas med blommor, i glada färger. Blommor är en viktig del i hennes vardag. Den franska kvinnan promenerar gärna i stadens gröna rum, parken, och anser att växandet, växter är en del av livet.

Den tyska kvinnan uppskattar blommor, men om stadens rabatter är ovårdade, eller dåligt skötta blundar hon och tittar åt ett annat håll. Hon promenerar inte i stadens parker, fast hon gärna skulle vilja. Tiden räcker inte till, utan det blir om det kommer besök eller liknande.

I båda länderna har kvinnorna ett långt arbetspass. Yrkesarbete, hem och familj samt restider. Resandet i staden eller pendlandet ger en extra belastning i båda kvinnornas liv. Och om den kollektiva trafiken försenas, eller trafiken stoppas blir tiden än mer knapp.

Vad kan man göra för dessa kvinnor. Vad kan dessa kvinnor göra.

Minska arbetstiden per dag. Förbättra kollektivtrafiken. Eller kanske kan dessa kvinnor omorganisera och effektivisera sina hemuppgifter. Ta tid till rationaliseringsåtgärder.

Båda dessa kvinnor tittar på TV och ser en femtiotalsinspirerad hemmafru som fullständigt förnöjd häller tvättpulver i en tvätt maskin, och finner lycka i rena kläder. Som menar att lycka är en chokladbit, och får hon dela sin lilla chokladbit med en man, då är hon salig. Reklam i TV har en fördummande effekt på intellektet.

Och så har hon, liksom vi andra, representanter från utomeuropeiska kulturer som anser att den europeiska kvinnan är båda lat och osexig. Detta är en lögn, och den vilar på okunskap.

Jag tycker dessa representanter skall ta sig en titt i spegeln och fundera på med vilken rätt man har åsikter om en grupp i samhället som man inte vet ett dugg om. Man använder TV som referens för att bedöma den europeiska kvinnan. Amerikanska såpoperor, och reklamen.

publicerad i glänta nr 2 2011

Glänta 2.11 nogueria s 57

I numret 2.11 av glänta läser jag på sidan 57 en text författade av en brasiliansk man som lever i sverige.

Artikeln handlar om drottningen av sverige och ett större smycke som hon bär vid högtidliga tillfällen.

Enligt skribenten har detta smycke tillkommit genom slavarbete i brasilien för mer än 200 år sedan.

Artikeln baseras på skribentens ihärdiga sökande efter information om smyckets historia och han menar att drottningen borde ge tillbaka smycket till brasilianska gruvarbetare.

Denna typ av retorik är fatal. Att använda en erkänd svensk institution, att hänvisa till en sk vetenskaplig metod och bortrationalisera naturlagar, ekonomisk och politiska faktorer, tidsaspekt och rumsaspekt.

Dagens brasilien är världens största producent av apelsinjuicekoncentrat. Och denna sektor inom brasiliansk livsmedelsindustri har sällan ekologi och fackföreningar på agendan.

En icke oansenlig areal odlas med sockerrör, och en icke oansenlig areal odlas med bomull. Inte heller dessa sektorer har ekologi och fackföreningar på agendan.

Och här är tidsaspekten intressant då det händer idag. Den metod som används i informationen om dessa livsmedelssektorer är FN, WHO och liknande institutioner.

Skribenten söker i gamla källor. Visserligen är böckerna tryckta, men kraftigt färgade av tidens ideal. Man bör inta en kritisk hållning till äldre källor av denna art.

Tanken är att smycket skall återbördas till brasilien och detta i av skribenten hemmagjord definition för rättvisa.

Vad är felet?

Här tydliggörs yttrandefrihetens baksida.

Att fokusera kungahusets smycken kan ha den effekten att kungahuset i sverige får en negativ klang, då man inte jämför med liknande kungahus till exempel norge eller danmark. Det finns en riktning i polemiken, som kan kallas för propaganda.

Att bortse från tidsaspekten, man måste redogöra för de värderingar som rådde i brasilien under denna tid och hur utvecklingen av gruvdriften utvecklas under tvåhundra år. Man bör också jämföra med en annan bransch i samma land till exempel plantageodlingen, för att det skall vara vetenskapligt korrekt och ha en argumentation som kan kallas bärkraftig.

Att fokusera runt diademet leder inte framåt, det finns ingen strukturerad tanke i texten.

Och denna enkla polemik hör inte hemma i ett politiskt sammanhang. Detta är en polemik som man hör i svenska förorter. Där den här typen av argumentering förekommer. Att håna och förlöjliga svenska institutioner och fenomen. Och till vilken nytta?

Vem har bjudit hit nogueria, för att höra denne mans vishet? Svaret är ingen. Han kom själv. Man får gärna resonera om maktstrukturen monarki – republik. Man får gärna diskutera brasiliansk gruvdrift i ett längre tidsperspektiv, men det kan uppfattas som propaganda om man utpekar en person och ett fenomen.

Den här artikeln är felaktigt uppbyggd, men bland svensk outbildad arbetarklass får den fäste. Utbildad arbetarklass börjar kritisera och använder förekomsten fackföreningar, privata investeringar och exploatering av brasiliansk arbetskraft som motargument. Men i den outbildade arbetarklassen är detta ”en bra grej”.

Kanske nogueria skall ta klivet ut i kosmos, och ”von oben” studera det globala perspektivet och delge oss sina sanningar därifrån. Där tid transformerats till ljusets hastighet och rummet är vakuum. Kanske kommer det en ängel och knackar på luckan, och kanske det går att öppna den utan att syret försvinner. Man kan ju bortse från vissa grundläggande fakta. I vetenskapens namn.

I mitt huvud växer en bild fram. Mannen bor i göteborg, och tycker det skulle vara häftigt att bli publicerad i glänta. Han har skickat ut sina vänner i sökandet efter detta smycke. Han har bortrationaliserat vissa fakta och byggt upp artikeln som on den vore vetenskaplig. Och yngre kvinnor, gärna blonda blir imponerade, och tycker att detta var avslöjande. Ett scoop. Nogueria borde bli journalist. Och vem vet han kanske blir krönikör på göteborgsposten, omvärldsanalytiker. Han ger folk vad folk vill ha. Och när blev arrogans ett stilistiskt grepp? Och när blev outbildad arbetarklass talesman för hela svenska folket?

Om kungahuset i sverige dricker apelsinjuice, jag skiter i. det finns inget som är mer ointressant än detta. Själv dricker jag inte apelsinjuice av politiska skäl. Jag anser det vara en ovärdig produkt, från brasilien.

på väg till sevilla…

På väg till sevilla, åker jag från munchen till paris. Vi var en timme försenade. Det var inte ICE snabbtåget men rent och snyggt. Väl framme i paris säger man mig att montparnasse är ”le gare” som har tågen söderut.

Väl på montparnasse, jag har stått där förut. Visar det sig att tygskynkena i taket har skitats ner uppifrån. Det regnar in. Jag har stått där förut och detta har skett sedan jag var där förut. Jag skulle ha märkt det. Jag ser sådant.

Och det är inte av sig själv detta har hänt.

Någon har tackat för de skitiga lakanen i sängen. Paris har problem med hygienen. Man bör inte låna ut betalda hotellrum för privata syften om man vill ha goda internationella relationer.

Terrorism och sabotage är här för att stanna.

När man kommer till en tågstation i en större stad bör man ha i åtanke att ca tio till tjugo procent av besökarna har droger i kroppen. Det är verkligheten. All personal som arbetar med stora grupper av människor, intar automatisk en proffesionell hållning. Man serverar dig kaffe och baguetter, och skiter i dig. M. säkerhetspersonalen har sina uppgifter osv.

Att gå ”over the top” kan verka provocerande, rent av frånstötande, och tyvärr jag har sagt det förut, när svenska blondiner kommer uppklädda i secondhandmode och flamsar och flirtar. De väcker anstöt. De är töntiga. Det finns fyra miljoner människor i paris och vi kan utgå från att de har sina relationer.

Det regnar i paris. Svensk outbildad arbetarklass kan in te interagera med omvärlden. Man är inte hemma på gården. Det spelar ingen roll att man har en granne som har invandrarbakgrund. Man ger helt fel signaler i en storstad.

Reflexion över miljörörelsen. sverige

 

Svensk miljörörelse och organisering har en militant ordning. Man arbetar inom strukturen och gör det bra.

I min information till olika grupper använder jag olika nivåer av miljömedvetenhet. Och malmö hemlösa vilka jag har kommit i kontakt med under ett år vet mer om miljörörelsens tankesystem, än den normala parisaren kommer att lära sig under sitt liv.

Vad menas då med tankesystem. Tankesystem är inte att källsortera, och att inte lägga fönsterkuvert i papparsåtervinningen. Tankesystem kopplar historiskt, idag och frmatiden. Tankesystemet poalriserar och visar funktionen.

Miljörörelsen idag är ense om att manipulera atomkärnan är ett oacceptabelt verktyg. Vi har ingen kunskap om vad som händer i fusionen eller fusionen.

Därefter finns det två skolor.

De som menar att man kan göra vad man vill, bara man håller atommassans vikt intakt, det finns teknik i framtiden som sorterar på atomär nivå.

De andra säger man får inte göra något inom generationen som man inte kan ta hand om i sin livstid. Kommande generationer skall inte behöva lösa historiska problem.

Detta ger en struktur för agerande, agerandet är inte lagstadgat som petflaskor och källsortering utan går mer på djupet, och detta tänkande har malmös bostadslösa med sig i sitt agerande. Och det tycker jag om.

När jag står på montparnasse stationen och ser de skitiga tygerna i taket. Och jag har åkt metro från gare est. Det var trappor, det var gångar och det var station efter station. Då tänker jag på den kvinna jag såg i Lilles rusningstrafik. Med fyra matkassar och en barnvagn och fem små barn.

Hon finns i paris också. Hon kör inte bil, och hon kan inte åka metro. Men kan vissa tider på dagen åka buss med sina barn. Hon är hänvisad till närmiljön.

Med bussen följer avgasproblematiken. Hon kanske inte skulle bo i paris kan man tycka. Men nu är det så. Kvinnan bo i paris med sina barn.

Och många utomeuropeiska kulturer har familjen som sitt skyddsnät. Familjen består av olika relationer, många generationer och de skall vara samlade. Därför bor de i paris. Att flytta ut hela familjen till en liten ort är inte enkelt, det skulle förändra den demografiska bilden.

Alltså bör kollektivtrafiken ses över, förbättras för att kvinnan och barnen skall få den frihet staden ger.

Detta innebär att privatbilismen får maka på sig, och där är vi nu. Och denna kvinna snattar inga t-shirts eller virkningar på tågen, det gör andra kvinnor. kvinnor där man inte ser konsekvenser av ett agerande. Kanske man borde reformera skolsystemet så att dessa kvinnor kunde delta i det normala samhället, och inte ha en egen speciell plats i samhället. Denna speciella plats där samhällets konventioner råder och felaktigt agerande bestraffas. I den vanliga samhället förväntas att man ska kunna ta en skriftlig och muntlig instruktion, men det förväntas också att man skall kunna sortera informationen, insamla information, bearbeta och agera utifrån den informationen. Annrs anses man som ohyfsad och dum i huvudet. Kanske har störda relationer i barndomen eller bara är bortskämd, för ingen ville ha dem, eller ingen vill ha dem.

från ronda till granada med renfe i gryningen…

jag lämnade hotel morales i Ronda klockan fem på morgonen. det regnade i Ronda.

jag såg senare på nyheterna att det har varit översvämningar i spanien, om detta skett i ronda vet jag inte.

och naturligtvis hade man varit på mina hjul på resväskan.

jag har lite svårt att förstå hur man kan släppa sina unga flickor att hjälpa latinamerikaner istället för att skicka dem till universitetet.

ronda är ett samhälle i stillastående, isolerat. och samhällsutvecklingen skall tydligen gå bakåt till de fasta genuina värdena. kvinnan vid spisen och barnen på golvet. en lantlig idyll och mannen som en liten guldkant i denna trygga vardag.

lite överviktig som betyg på att den unga hustrun kan laga mat. man måste ha mat.

detta samhälle lämnar jag.

tågen Renfe, fungerar alldeles utmärkt. om de är nationella eller regionala vet jag inte men troligen är de nationella. snygg design, invändigt och utvändigt. funktionellt och man kan använda de befintliga stationerna med mosaikinläggningar och allt. högsta betyg.

och med kompletterande moderna bussar så är detta ett utmärkt alternativ till privatbilismen. här är spanien ett föredöme. och vägen kantades av vindkraftverken i det otroligt vackra andalusiska landskap.

verkligen bra.

här i Granada får vi se vad spanien i europa har at erbjuda.

infrastrukturellt fiasko…

Om cadiz var ett infrastrukturellt mönster är ronda dess raka motsats.

När det inte finns lekplatser i stadskärnan, blir frågan

Vem har rätt till staden.

Ronda har etablerat sig som spansk turistort och vänder sig främst till den spanska turismen.

Detta ger lite exklusivare varor. Alla turism drar med sig en viss typ av människor och här i staden har ett stort antal latinamerikaner etablerat sig, och de har ingen flamencotradition och de har ingen politisk tradition.

Här florerar de låga känslorna fritt. Och en latinamerikan säger det han vill, sant eller inte bara det låter bra. Om dagens unga människor skulle vilja ägna sig åt en sportaktivitet. Simning, cykel eller aikido kan man glömma det. Unga människor skall vara med sin familj. Eller promenera på de smala trottoarerna.

Detta är ett skämt till stad. Det ligger vackert, bilarna har access överallt. Husen är vackra, men det har hänt en del sedan staden byggdes. Och det är få av dagens unga som kan etablera sig som matador. Inte för att det är ointressant, men arbetsmarknaden för matadorer är begränsad. Staden har en av landets äldsta tjurfäktningsarenor.

Här är den unga generationen helt annorlunda än i sevilla och cadiz.

Och det är möjligt att man tycker att en äldre man och en yngre kvinna är ett lämpligt försäljningsargument i ronda. Men för mitt vidkommande som anser att privatliv och offentligt liv är två helt olika saker, drar detta ned det redan låga betyget.

Ronda är annorlunda är övriga andalusien och jag är ganska övertygad om att detta beror på den stora latinska befolkningen som utan att tveka anser sig klara av de flesta arbete, och de flesta uppdrag, och så blir det inte så. Och detta har vi sett nu.

För man vill ju så gärna lyckas….

från emmaboda till ronda….

Ja här i andalusien kan man verkligen bearbeta alla sina barndomens oförrätter.

Här kan man galoppera på stranden på hästar, andalusika hästar som korsats med arabiskt fullblod. Och det är inte kattskit, det är klös i dessa kusar. En upplevelse.

Och här i andalusien kan man få tårtor dekorerade värdig en kunglig hovleverantör.

Och här i andalusien kan man få en äkta hombre flamenco som dansar bara för dig med inåtgående klackar och castanuleos.

Här kan man verkligen bearbeta sin barndoms oförrätter.

Varför mamma inte kunde skjutsa till ridningen för hon arbetade skift. Här i andalusien kan man förverkliga alla sin barndomens drömmar.

Personligen vandrar jag förnöjt i stadens trädgårdar, tittar lite på hus och studera menyerna utanför restaurangerna.

Går man in på ett kafé för att köpa cigaretter, kommer man ut med en matsedel för kommande tre veckor. Här finns verkligen mat. God mat i alla prisklasser. Från det enkla hushållets husmanskost till exklusiva spanska delikatesser.

Från ronda, von oben, styr jag nu min färd mot granada, till palatset alhambra, och får lite inspiration hur man kan leva.

Jag har nu upptäckt två nya domäner i andalusien.

Apelsinjuicemaskinen Zummo, som pressar färsk apelsinjuice enligt ett mekaniskt schema. Man stoppar apelsiner i en korg uppepå, maskinen är etthundratrettio centimeter hölg och trycker på en knapp. Och se, ett skådespel startar och svaret blir ett glas nypressat apelsinjuice, och restprodukter i två fack. Helt otroligt.

Den andra domänen är andalusiern, en spansk häst som kan göra cirkuskonster. En häst med naturligt böjd nacke och används för dressyr. Men den spanska skritten överlåter jag till proffsen. Men hästen är så vacker. Varmblod.

Men apelsinjuicemaskinen zummo. Är min favorit.

var kom inspirationen till spanienresan.

svaret blir tveklöst: bodega el toro i emmaboda. ett svenskt landsortshotell med spanska influenser och det tycker vi om. i sverige.

Hur hittar man rätt i flamencon….

 

Om man betänker att flamencon är en vanligt förekommande dans i andalusien , den är var människas egendom. Även om man inte dansar eller sjunger eller spelar gitarr själv så är man uppvuxen med detta.

Man måste komma ihåg att all levande kultur influeras, speglar sin samtid och följer moden, trender och utvecklas. Så även flamencon.

Men det måste finnas en plattform som utövarna har. Grundsteg och handrörelser som man använder i dansen för att uttrycka olika känslor eller sinnesstämningar. Så bör det vara.

Man får också komma ihåg att dansen har olika roller. Spelet emellan man och kvinna, och att dominera och erövra.

Dansen bör ha revir som man upprätthåller och attackerar. Och i alla danser finns en samhällelig underton. Här tydliggörs psykologiska fenomen, som negativa: hat, svartsjuka, avundsjuka, dominans

Och positiva som glädje, kärlek, passion och gemenskap.

Min bild av spanien är familjen är tätt sammanknuten och föräldrar och barn har alltid full kommunikation, vilket ger de små markeringarna i uppfostran.

Spanien är en kommunikativ miljö, där alla ska delta, hela tiden. För mig som ofta promenerar i staden för att sortera tankar, bygga nya tankesystem blir detta en utmaning , att dels interagera med omgivningen och dels bygga nya tankar i hjärnan, och detta i en ny miljö och ett nytt språk, som jag verkligen inte behärskar.

Och så finns det turistflamenco, en allmänt hållen dans som inte speglar nutid, aktualitet utan enbart visar upp dansens tekniska möjlighet.

Och så funderar jag på publikens reaktion.

Man måste förstå att det alltid finns en nummer ett. Den vackraste, den mest omsvärmade. Och hon har en vacker kjol och solfjäder. Och dansar , och då skall man som publik förstå att detta är duende. Nu får alla extra energi och dansar till duende.

Om man som publik tycker att solfjädern är löjlig, eller blir arg på den vackraste, kanske man inte skall besöka en flamencodans. Man kanske kan besöka en tangosalong eller se en fandango.

Det är också trevligt.

Där man kan ha åsikter anser jag, är tekniken. Det finns självklart olika stilar, och jag tycker personligen att de stora gesterna, de rena linjerna och när dansaren är expressiv och tar mycket utrymme är snyggt.

Men det går mode i danser och trender i tekniker. Det är inte alltid man dansar som jag vill.

När man ser en turist, som vill komma bort och väljer sevilla, kastar i resväskan i hotellrummet och ger sig iväg för att konsumera flamenco på en bar. Jag har svårt att tro att detta är rätt modell. Man måste komma ihåg att dansen lever i ett sammanhang, och att dansarna lever i ett större sammanhang. De har inte skapats för att du ska ha något att uppleva.

Flamencon är en dans som till stor del handlar om respons, och feed-back, vilket är en spegel av samhället i sevilla och i spanien. Man vill gärna ha bekräftelse. Detta innebär inte att man ska enbart

Säga bonito och buen, utan använda andra uttryck. Man ska vara levande.

Och om du besöker en flamenco uppvisning tror jag att du får mer behållning om du visar vem du är, klädkod, entré, språklig kunskap, allt avläses på fyra sekunder, och i detta får du godkänt eller underkänt. Spanjorer är ett mycket artigt folk, men dansen blir efter de signaler du gett.

Om man tänker sig för och visar vem man är, så får man bekräftelse.

Man ska passa sig för en dansare. De är inga leksaker.

Så hittar man rätt i flamencon. Som en spegel, av samhället, av dig själv, och av kommunikationen.

Vad är duende. Duende är när publiken lyfter dansarna eller dansaren till svindlande höjder, här är kommunikationen emellan dansare, gitarr, sång och publik i ett enda crescendo, och detta händer absolut inte varje dag, tro inte detta.

jag är lite känslig när det gäller flamencon. jag vill gärna att man ska veta vad detta är och hur man beter sig.

från cadiz till ronda med lokalbussen tre timmar av andulisisk natur

Denna dag skulle jag göra något roligt. Klockan nio noll noll gick den lokala bussen från cadiz med slutdestination ronda.

Och i tre timmar fick jag resa genom det andalusiska landskapet. Först slättlandskapet för att senare klättra upp i bergen. Och det var liksom spanien fast högt upp i luften. Och det fanns små städer där uppe luften. Jag blev förvånad.

Så vackert.

Cadiz var enastående, arkitektur, trädgårdarna längs havet. Och hamnen. Det var en fantastisk upplevelse. Och som det regnade den morgonen, det spöregnade, och tre på eftermiddagen kom solen. Gatorna torkade upp, alla planteringar var så völ dränerade att allt bara rann dit det skulle. En pedantskött infrastruktur. Och det finns gröna träd och planteringar på alla gator.

Hade detta regn varit i göteborg eller malmö så hade översvämningen och katastrofen varit ett faktum. Där ser man vad , om det är romare eller morer som har byggt grunden i detta, men det var helt otroligt.om man skall anlägga en ny stad, nya avlopp eller nya planteringar så rekommenderar jag Cadiz som modell. För detta var helt magnifikt.

Bussresan , det var min lilla stund i livet. och här kom en hel kollektion, collection andalusia, till. I ett rutmönster, med jordfärger. Tunga tyger som böljar likt landskapet. Och olivträden i rader som accent. Very cool.

Andalusien i oktober är verkligen som en saga. Om jag bodde här skulle jag vara en äkta lantis. Varje morgon när jag släpper hunden och katten så tittar jag ut över landskapet, slätten.

Jag kan tänks mig att det som man känner till är badorterna, men regionen är så mycket mer.

Här uppe i bergen har man utsikt. Jag var tvungen att kontrollera den först. Nu är jag i den nya delen av ronda, och det är mycket vackert.

Men i morgon skall jag forcera peunte nuevo över ravinen och besöka den gamla staden.

I en bar fick jag smaka ett regionalt vin. Tinto de ronda. Med namnet alto cielo 2009. Och det var inte dumt alls. Helt ok faktiskt.

Detta var inget lättsamt vin. Men man kände andalusiens karga natur komma svepande ner i glaset, och landa i en blåröd ton av kärv, inte surt, kärv dryck. Detta var ett vin. Ett rödvin.

lookbook>spain>ronda

Lite barnslig får man vara…

Efter fyra timmar började det yla i korridoren, den skenheliga klubben för inbördes beundran var här, hitskickad från sevilla.

Detta är klubben med två hjärnceller och detta är semestervarianten. De måste ha instruktioner i hur man gör, och på detta sätt reser de runt i europa. Väljer ut en oskyldig människa som de förföljer. Och detta får de för de har bestämt att de hjälper folk. Fast utan hjärna och i konsensus.

Schackspelarens teknik, glöm det, de använder fotbollsmetodik, och nu har de lärt sig att använda sprayen. Utan skrupler sprayar man på sig äckliga dofter och håller masken. Man har instruktioner.

I denna fotbollsteknik ingår upprepning. Och denna upprepning går ut på att blöta ner mina kläder. Man har instruktioner. Och så reser man runt med en ryggsäck, det finns inga jobb,

Och den förföljda får inte säga till, detta är leken.

Vi reser nu i europa, i demokratiska länder där individen skall känna till lagar och förordningar, men de är den skvalpande hjärncellen på semester som måste ha instruktioner.

För att åter påpeka att de syns och avviker virkade jag en supportermössa i real madrids färger, och nu blev det problem.

Vad är real madrid?

Och nu vimlar de runt i cadiz sökande efter ett apotek för att gå in och titta på calciumburk och en karoteenburk, och fundera vad detta kan vara?

Det finns inga jobb, och nu skall jag itll rondo. Och ge instruktioner: hoppa.

Nu förstår alla, vad som hände i sevilla.

Och när dessa går in och utan logiskt tänkande och utan kunskap går in och arbetar som receptionist i ett främmande land, så sjunker detta lands förtroende. Att städa hotellrum kräver hos en normalbegåvad inte särskilt mycket. Man följer de rutiner som städning innebär. Sjukhusstädning har sina rutiner och kontor har sina och hotell har sina, alla vet. Det hör till allmänbildningen och det är logiskt. Denna grupp har ingen allmänbildning.

Här i cadiz förväntas man kunna klä sig. Skor och klädbutiker håller kvalitet före priset, och detta bör man känna till när man sätter ner foten i denna stad.

Annars stör man och det finns jeans och det finns jeans.

Jag kan tänka mig att klubbmedlemmar ansåg sig vara fullt kapabla att dansa flamenco på scen.

Men de är svaga för smicker, socker och beundran.

Och så applicerar de fotbollsträning på livet.

Vem ger instruktioner? Det är väl någon IQ-befriad varelse utan logik och utan folkvett.

Jag ser för min inre syn en fetlagd medelålders man med långt hår, korta ben och bättre begagnade kläder , ärvda gymnastikskor, som har en fråga

Varför har man gardiner?

På den frågan kan man svara Fråga lund, eller man kan slå upp gardinfabrik på internet, man kan besöka en tygaffär.

Man får ju inte säga till. Man liksom föser gruppen in i en fålla. Alla måste förstå att det är något som inte klickar, och så glöm inte att klubben är hemlig. En hemlig klubb som förföljer folk för att få svar på frågan

Varför har vi gardiner?

Det blev ingen tjurrusning i detta land. spanien är ett land där man har tjurfäktning, och gardiner. Det ger ett mer kvalitativt intryck. Mer arbetat.

Jag är intresserad av arkitektur, och tur är väl det. Så man har något att titta på.

lookbook>spain>cadiz

cadiz i gryningstimman….

cadiz är en vacker kust stad, denna dag regnade det och hösten är här.

klockan slog sju i katedralen då jag började min dag.  en vandring runt i staden, som vaknade tidigt denna måndag och stadens artificiella ljus byttes mot den grå gryningen vid halv nio. stadens katedral i barock och ny klassicistisk stil enligt guiden,, var ett oväntat möte denna höstmorgon i spöregnet. den var behändigare. katedraler kan ofta bli pompösa och man blir ödmjuk, men denna kändes lättsammare och mer tillgänglig. jag brukar göra dessa promenader tidigt på morgonen och känner mig störd och kontrollerad i denna tidiga timme av nyfikna efterföljare.

2012 skall denna stad vara kulturhuvudstad vilket ger en vacker inramning åt kulturen. staden har en vacker arkitektur och ett spektakulärt läge genom att vara omgärdad av vatten på tre sidor. den spanska kulturen är kanske inte min favorit , men den har säkert sin publik. den lokala kulturen handlar mycket om att  driva med politiker och fenomen i samhället, vilket för mig verkar lite överarbetat då man är mycket känslig för kritik i det privata livet. det finns alltid ursäkter varför man inte hunnit eller varför man inte kan…politiker är inte valda för sin enfald utan just för att man driver samhällsutvecklingen framåt, man driver inte med samhällsutvecklingen.

det enda jag har att säga i denna kulturella cirkus är att titta över skräphanteringen. när jag söndag morgon hittar resterna efter en kulturell trupp i en portuppgång. jag besöker ett café denna söndagsmorgon i sevilla och framför mig sitter två kvinnor, de äter frukost tillsammans och diskuterar och pratar. jag kan inte tänka mig att dessa två spanska kvinnor slafsade patatas fritas ur en kartong  och halsade öl i en portuppgång i den sena lördagsnatten. det var en annan typ av kulturella fria rebeller som ägnade sig åt detta.

sevilla är en fantastisk stad, men den sortens turism som besöker staden är för okänslig och för egocentriska, i sin egen bubbla, för att

kunna optimera stadens intentioner. de är där för att konsumera upplevelser, och det kan man göra, men det passar inte mig.

från sevilla till cadiz

sevilla är en mycket intressant stad, och kanske särskilt nu på hösten. lite svalare och lite mer vardag.

och detta hade man upptäckt. jag var inte ensam. det var mycket turister, och alla kanske inte riktigt har förstått den spanska folksjälen. som jag tolkar spanjoren och spanjorskan är estetiken ganska viktig. man uppskattar det vackra i livet. och har man intentionen att dra runt i santa cruz med en kasse öl, så är detta inte korrekt.

man får gärna dricka öl, men man gör som lokalbefolkningen, man sätter sig på en av de många cafeteriorna och dricker ur glas.

men en underbar stad.

på ett hostal i san sebastian fick jag se ett av dessa fantastiska spanska hus. hela entrén var dekorerad med mosaik och smidda räcken mot den vita väggen, och trappan upp, så vackert. emedan rummen är mer stramt hållna, som en balans. jag tyckte mycket om.

och för att ytterligare gå in i den spanska dimensionen, köpte jag mig en flaska lokalt producerat rödvin. och se, en underbar mörkt röd färg, det doftade frukt och blommor utan inslag av nöt. och vinet var som fjärilar i munnen, ett lätt och inte så ambitiöst rödvin. trevligt. spanien är ett land,

och denna söndag tog jag bussen till Cadiz, vid havet.  och åkte genom det andalusiska landskapet och kände evert taubes poesi strömma in i bussen. 

playlist med öken videos

jag har en ny playlist nu:

frozen by madonna. madonna the one and only. detta är drottningen. nummer 1. never forget

som klar två kommer pitbull och mark anthony with rain over me-

nummer tre depeche mode route 66, underbar video

nummer fyra tarkan från turkiet med sin kuzo kuzo och vem blir nummer fem i min playlist

vi väntar på britney spears ökenvideo , då är hon med i de stora flickornas klubb

som femma

Cameroon - Zangalewa - Zamina - Waka Waka Time for Africa - Original Full Length Version

här får vi äkta kamp och ökenkänsla.

kom igen nu britney spears en ökenvideo, så är du med i klubben.

till siat kör vi en song to bajkal med red armys coir och här tar vi bildspel till en helt ny nivå.

alla förstår efter denna uppvisning barnens förtjusning för kamelen. öknen är tidens melodi

lookbook>spain>sevilla

från sevilla till madrid…

sevilla är en underbart vacker spansk stad. den moderna arkitekturen understryker den äldre bebyggelsen och tillför staden en ny dimension. sevillaborna älskar sin stad.

tyvärr tillhör jag väl inte den vanliga kategorien turister, som i denna höst invaderat sevilla. jag är lite för anpassningsbar. jag vill gärna se stadens själ och då måste man inta en helt annan attityd än “jag är turist”. även om sevillaborna klär sig som de vill, de arbetar eller de hr sin fritid, betyder detta inte att man klär sig för beachen i ett katolskt land. det stör och provocerar.

och man kommenterar inte folks beteende, oavsett om man använder facebook eller inte.

den turism som gjort denna höstresa, är märkliga. man kräver utrymme. man gör intrång i människors vardag, och detta är inte acceptabelt.

de har inte bjudit in dig, det var du som kom. dessa människor har sina liv här och de behöver inte be om ursäkt för detta. de har sin nätverk, skyddsnät och sina liv.

tanken var att köpa ett par kastanjetter och lära mig hantera dessa. tanken var att se hur den arabiska arkitekturen gestaltar sig i denna av tradition mångkulturella del av europa.

men staden har invaderats av okänsliga människor som gör sin pryl, och detta är helt ointressant.

jag reser vidare, någon sa mig: Cordoba. men jag väljer Madrid.

nu är jag så berest att detta med sevilla inte var någon livsdröm. men att se dessa europeiska människor vandra runt i en dimma, helt förutsättningslöst, historielöst. jag kan avstå.

kallt eller varmt i luften…

 

Här i sevilla nådda termometern 27 grader under dagen.

Jag har levt underåtta års tid med en temperatur vintertid på 16 grader inomhus. I göteborg, i angered. Samtidigt kunde man gå in i min lägenhet och låna min tvättmaskin, eller kolla om det fanns något i mitt kylskåp eller skafferi.

Detta var sanktionerat av fastighetsskötaren. Han ville inte bli kallad rasist. Jag är född i sverige, och använder ett skarpt språk. En rak dialog. Jag är inte invandrarvänlig, jag är objektiv. Jag har många vänner från främmande land, de är mina vänner för att vi har ämnen att diskutera, utbyter information.

Detta är inte samma sak som att vara lojal mot invandrare. Vi utbyter information. Vi spelar inte trumma tillsammans. Vi dansar inte, vi har inte radion på. Vi pratar och försöker förstå hur den svenska invandrardebatten tänker. Vilket land i världen trycker ner sina landsmän till förmån för de nya. I fredlig tid. Baltikum ockuperades av forna ryssland, och tvingades att ta vissa beslut angående befolkningens frihet.

Det råder fred i sverige, svenska flaggan och tidningarna skriver på svebska. Men vad säger man? Hur resonerar man?

Det är kallt i sverige ser vi på väderkartan. Det blir en kalla vinter.

från munchen till sevilla i ett svep…..

Att ta sig till Sevilla i oktober var en resa fylld av umbäranden.

Eurolinjes från Malmö till Bremen, två nätter i Bremen för att lördag morgon via Bilbao hamna i Sevilla var planen.

Eftersom tyskarna har sin oktoberfest i denna månad blev allt betydligt svårare. I Bremen var alla hotell fullbokade, vilket resulterade i en omdisponering till München. Festen gick av stapeln och jag deltog inte.

Efter fyra nätter i München åkte jag nattåg till paris och från paris till Bayonne och frän Bayonne till Bilbao och nu nattbussen till Sevilla.

Om resan emellan Bremen och München var en tågresa av det hårresande slaget var bussen emellan Bilbao och Sevilla det samma. Bilbao ligger i norra Spanien och Pyrenéerna antar jag kräver en viss typ av buss då vägarna är slingrande och branta.

Den bussen bussbolaget union valt var flaggskeppet Volvo, och om denna buss finns det en del åsikter.

De stora vägarna i Spanien är bra, mer än bra, bra skyltat, det går snabbt och trafiken flyter dygnet runt.

Volvobussen har stora fönster vilket gör det kallt. Stolarna var fyra – fem centimeter för låga sammantaget med förlängda säten ger en extrem vinkel för knäna. Har man dessutom en brant trappa där trappstegen är smala och avståndet är högt emellan stegen blir detta negativt.

Till detta har man smala hyllor med femton centimeter emellan förvaring och tak. Du når inte lampa eller ac. Stolarna har placerats så snävt och tillsammans med långa säten och ej nedfällbara ryggstöd, blir detta en obekväm och statisk ställning som inte är acceptabel.

Jag har långa ben och har en viss tolerans för detta. Men framför mig satt två spanska damer i det kortare formatet från Bilbao. Dessa kvinnor är vana att röra sig obehindrat i skog och mark, och vandrar, med eller utan powerwalkstavar i Pyrenéerna, och när dessa börjar knorra skall man ta den kritiken på allvar.

Bussen passar inte för 13 timmar, för sightseeing kanske men inte för långa färder.

I Cordoba bytte jag buss, till en Mercedes buss, en röd.

Och se, knäna slutade värka, solen kom fram och vi for fram genom det andalusiska landskapet, och helt plötsligt var Spanien ett vackert land.

Vinkeln i knäna blev rätt och trappan var konstruerad för människor. Till och med min granne i bussen som varit som ett åskmoln hela resan från Bilbao, satte upp håret i Cordoba och grabbade tag i sin väska och med fjäderlätta steg försvann denna unga dam i natten, äntligen fri.

Sverige skall inte bygga bilar eller bussar. De kommer aldrig upp till samma nivå som mercedes och bmw. Sverige skall ägna sig åt möbler och inredningstyger. Där är designer och människa ett, där finns känsla av kvalitet. Men bilar, det finns många fabriker dom gör detta bättre.

Volvo profilerar sig som säkerhet. Men tyvärr, det räcker inte. Tretton timmar i bussen kräver en annan form av kunskap. En grundläggande anatomisk kunskap, att vinkeln i böjningen i ett statiskt läge, måste vara korrekt.

När skall världen lära sig att infrastruktur och institutioner inte har ett eget värde utan fungerar som en länk emellan individ och behov.

Individen skall inte känna,

Och nu måste jag gå på bussen, tänka om jag faller….

Nu måse jag besöka försäkringskassan, och där fattar man ingen ting, där måste man förklara självklarheter, är de födda utan IQ eller är det en miljöskada.

skitiga tåg i tyskland

DSB emellan Bremen och Munich.

En resa på sex timmar. Genom det tyska bondelandskapet.

Vid påstigningen i Bremen fylldes tåget mer än fullt. Det är fredag, och jag hade väntat mig att fler skulle stanna kvar i Bremen för att delta i stadens freimarket. Ett årligt arrangemang, med nöjesfält och lokalbefolkningen säljer sina traditionella rätter med lokal anknytning.

Bremen är den mest anskrämliga stad jag sett i hela mitt liv. Den äldre bebyggelsen är överlastad och man anar skrytbyggen. Denna lokala tradition har den moderna arkitekturen anammat och staden är idag en plats för uppvisning av mycket för pengarna.

Tåget var överlastat, och de två platinablonderade extra tågvärdinnorna sprang med pappmuggar med kaffe. Detta sker av naturliga skäl inte i vanliga fall. Att den enskilda gästen tar ansvar för den egna kaffekoppen är naturligt om tåget kränger. Men tio koppar på en briska. Detta är oansvarigt.

I tågset 22 var båda toaletterna ur funktion. I vagnen finns små, riktigt små barn och det kan skapas en viss osäkerhet om man i tidig ålder tvingas vingla mellan vagnarna för att gå på toaletten.

Vid två tillfällen attackerades jag av tyskar som anser sig ha reserverat just den platsen.

Var har de fått den informationen.

De arbetstelefoner som personalen använder skall inte användas till privatsamtal, utan just till att påtala att toaletterna skall lagas. Mattan är mer än smutsig vilket leder till en allergisk reaktion med snuva. Jag kan inte gå på toaletten för att dörrarna är låsta.

Och dessa med blont hår som slår i gult balanserar tio koppar kaffe på en bricka i andra klass.

Tåget försenas mer och mer och man talar om för mig at signalerna rivs ner.

Som i sverige man river ner gamla ledningar för att komma åt kopparn. Som till största delen kommer från chile. Chile är en stor exportör av koppar, den åtråvärda kopparn, vilket skulle göra chile rikt idag om inte en felaktig politik lett till investeringar utomlands.

De är få arkitekter som anser sig behöva arbeta med dessa sk blodspengar. Det får outbildade arkiteketer och byggbolag de.

Kanske bremen har en stämpel av detta. Man vet ju inte säkert men anar,

Tågen försenas mer och mer. Mattorna blir smutsigare och smutsigare.

Varför skall man åka tåg när man kan åka buss.

Och var skall de sk blodspengarna investeras nästa gång. Vi tittar österut.

Vad hände med de misslyckade blonderingarna. De åkta av , togs ifrån telefonerna. Hur så.

Det är klart att det finns folk som kollar arbetstelefonerna. Min dator har jag också folk som kollar vilka som går in .

Och naturligtvis var min virkning borta, när jag kom fram. Ett gult och ett rött garnnystan och en virknål stulen ur kassen.

Jag blev så trött.

vänthallen på munchen hauptbahnhof

Det var oktoberfest i munchen. Vi var många som vistades i vänthallen. Av olika anledningar.

Många tåg var försenade. Folkväntade och slumrade över sina resväskor. Det är normalt.

Många hamnade där efter festandet och det var varmt och man somnade. Det är normalt. Det händer i alla städer alla lördagar.

Och även några hemlösa munchenbor sov sittande eller liggande i hörnet. De snarkade inte ens.

Emellan bänkarna låg en man och sov. Ingen stördes av detta.

Det var den lugnaste platsen i hela munchen. En sovande människa stör inte.

Plötsligt halvfyra på morgonen kommer två vakter in och väcker de utpekade offren. De var tre som togs ut ur väntsalen och fördes vidare.

Ingen fattade något. Vi har åter sett en rasistisk handling från den utomeuropeiska invandrande världsförbättrande befolkningen, genom att en representant som under hela kvällen sovit med sin resväska och nu skulle köpa sig lite vatten. Dessa människor som genom sin kultur anser sig rätt att utnyttja myndigheter för sina syften.

Att munchenborna skall reagera på detta begär ingen. De vet inte vad som hände. Efter en stund sover den utomeuropeiska mannen på sin plats efter att ha druckit vatten.

Vi vänder blickarna till sydafrikas kåkstäder. De ickeofficiella bosättningarna. Vi minns 2008 då en man brändes till döds i utanför sin bostad. Han var inte född i sydafrika utan i ett annat afrikanskt land. ramaphosa park. 62 människor miste livet i denna kravall och de flesta hade en annan födelseort än just sydafrika.

Det är allmänt känt att diskriminering, hot, attacker och mord sker i just kåkstäderna då den inhemska befolkningen gör etniska rensningar efter födelseortsprincipen.

Detta sker över hela afrika.

Och detta våld att vända folk mot folk i en orimlig situation, är inte ett beteende man kan acceptera i Europa. Vi behöver inte den delen av afrikansk kåkstadskultur.

Låt Munch enborna sköta sina hemlösa, de pratar samma språk.

Vi kan vända folk mot folk och massavvisa folk som inte är födda i landet, kanske de bor inneboende i de stora städerna. Kanske de inte har korrekta papper. De är ju inte födda här, enligt afrikanskt kåkstadsmönster.

Europa är ett civiliserat land och en sovande människa stör inte. Man kan inte sina frustrationer och inbillade hotbilder spela över oskyldiga människor. Detta är inte normalt.

De securitasvakter som utförde handlingarna, hade intreuktioner att se emellan fingrarna då det var oktoberfest och detta är en tysk kulturell fest. Denna dag hade hemmalaget vunnit i fotboll så munchenborna ansåg sig ha anledning att fira i sin egen hemstad. De är födda här.

Jag tar kraftfullt avstånd från den här typen av onödigt skvallrande. Jag finner det lågt och ovärdigt. Vi var alla lika slafsiga, sov och många var onyktra. Vi var ohygieniska och hade ätit kött. Vi var alla okammade och det låg papper på golvet. Ingen hade pissat och ingen hade spytt. Ve oss dåliga europeer som använder alkohol. Ingen var påtänd. Det fanns inget knark.

Och att munchenborna skall reagera ur ett politiskt perspektiv, det begär ingen.

När man under sin kulturella fest tillbringar den med en öl i handen på stadens centralstation, funderar man på om det över huvud taget finns en aktivitet i hjärnan. De skulle kontrollera staden. Promenera och se till att folk skötte sig.

Och var munchenborna hämtar information till sin omvärldsanalys, så inte är det ur der spiegel. Det är nog från facebook, där psedonymer skriver personangrepp och uppförstorat skvaller. Detta tillsammans med tyska kriminalserier på plasman är den externa information man har, resten blir illusioner, påhittade stories och omedelbar behovstillfredsställelse.

Och kontrollen av centralstation. Jag anser att munchenborna skall ta en titt i sin egen garderob. Den är en säkerhetsrisk, man kan skrämma små barn.

Jag har aldrig sett något liknande. En stadsplanering som liknar corbusier on crack.

En mentalitet som härstammar från ett Zoo. Och äter hela tiden. Tuggande är ett självändamål i denna staden. Kliar det i tänderna eller?

oktoberfesten refelktion

Jag sitter på munchens centralstation och väntar på ett tåg till paris och måste sortera mina intryck.

Jag har inte en invandrarvänlig attityd. Detta innebär inte att jag attackerar invandrare, och det betyder att jag inte går in i djupare relationer med invandrare. Detta ger mig en objektiv hållning och en kritisk attityd.

Det är självklart att jag anser att alla människor i sverige skall leva och bo i fred.

Vi har åsiktsfrihet i sverige och det låter bra men kan ha oanade konsekvenser.

Eftersom jag har en stram och kritisk attityd blir jag ofta rådfrågad i spörsmål rörande minoriteter. Denna minoritet kan vara av religiös karaktär, eller kulturell, social eller politisk karaktär.

Jag får ofta reda ut konflikter eftersom jag använder intellektet och inte underlivet. Jag har inga lojaliteter osv.

Under mina resor omformas detta av främst representanter med utomeuropeisk bakgrund, som ser som sin plikt att informera omvärlden om hur jag är. Detta innebär att jag har karlar på rummet och har ett minst sagt ohämmat leverne.

Det är sant att det förekommit besökare i mitt rum, men då har jag inte varit där.

Under min vistelse i sverige roade någon med att pissa i min skor.

Och lakan luktar främmande. Jag har människor som litar på mig, och i detta ingår att min resa skall ha det syfte, jag sagt. För mig är det viktigt att ha goda relationer med olika grupper i samhället. Och grunden i denna relation är inte ”tycka om” utan att ge perspektiv, och ett ökat medvetande i denna relationen. Denna grund är naturligtvis ömsesidig. Varför skulle vi annars ha en relation. Man kan inte bygga upp en relation på lögner.

Min kritiska inställning gör att jag inte är lättmanipulerad. Och jag är inte svag för smicker. Men det finns grupper i svenska samhället som anser att deras närvaro kräver extra uppmärksamhet, och detta är deras åsikt inte min.

Som aktivt kristen kommer jag inte för att du vill, utan för att du behöver mig.

Detta med mitt politiska basarbete anser inte jag att jag behöver berätta i ett inledande skede under mina resor i främmande land.

Likväl anser jag det mycket olämpligt med personangrepp tagna ur luften, och behöva försvara sig mot lögner, men tyvärr det finns grupper i samhället som anser att deras kulturella minoritetsstatus ger dem privilegier utanför lagens ramar. Och var kommer den uppfattningen ifrån.

Oktoberfesten i munchen anser jag vara en kulturell företeelse, som jag inte har tillträde till. Jag förstår den inte helt enkelt.

Alltås valde jag att vistas på centralstationen i väntan på morgontåget till paris. Och det var mycket folk på centralstationen, många äldre och många äldre kvinnor som spatserade runt på stationen och kontrollerade. Och vad såg de?

De såg sex män som lagade en ledning som var trasig, och tåget till ausburg en närliggande stad var inställt hela natten till ausburgsbornas förtvivlan. De ville he efter att ha deltagit i nattens kulturella fest. De hade ingen lust att gå runt och fråga efter hotellrum i ett fullbokat munchen.

Detta såg de. De såg också skräp, felparkerade taxibilar, nattöppna caféer och vad observerade de.

Fråga dem, du blir förvånad vad olika vi fokuserar saker.

Jag lever som en gift kvinna, och det skulle aldrig falla mig in att svika mina ideal.

lookbbok>germany>munich

uppmaningar i det offentliga rummet