frankfurt i backspegeln

det kom en värmebölja  till frankfurt, lördagen var mer än varm. solen sken från klarblå himmel. och luften stod still.

att bevista frankfurts nattliv är inget jag skulle rekommendera. när man ser stadens självutnämnda jetset spatsera på stadens gator i billiga kopierade kläder och staden fylls av husvagnar med fast food, anar man att klubben är covers, remix och bartendern serverar flasköl eller burkcider, oöppnad, för att gästerna inte skall få i sig märkliga substanser.

tragiskt men det är verkligheten. och man kan avstå- tyskt blubbliv, inte bara berlin är en europeisk institution. något alldeles extra, eller var. men inte nu. nya krafter har tagit över och vi som var med på new wave- tiden får lägga oss tidigt en lördagkväll och stiga upp i gryningen.

även här i frankfurt anser man att kaffeburken är till för att besökas. på mitt hotellrum  vandrade man in och snattade kaffe, med skitiga skor och tydligen var den av solen spröda gardinen i vägen, så man slet sönder den. och det var inte jag. ännu ett tecken på frankfurts dåliga smak och relationer.

vad är det man kontrollerar. det blir inte roligare än så här. det är fel folk, det är fel attityd. och då blir det inget.

men frankfurt har fantastisk arkitektur, vackra parker och barnen är gulliga och hjälper sin mamma, i värmen.

jag hade tänkt besöka Kölnerdomen men tror att industristaden Saarbrucken kan vara ett intressant fenomen i det moderna tyskland. det mångkulturella samhället. här är man bara ett pinnhål från gratislektion i salsa och remixad colombiansk dansmusik. och då är man i göteborg. staden där man slår sönder sina spårvagnar för att få åka gratis. logiskt.

vad är arbete, en kulturell konstruktion eller säljandet av arbetskraft….

Genom frankfurt flyter floden main och här har en ny modern arkitektur fått faste. Att promenera längs floden main och se dessa moderna hus är intressant. Och det finns små restauranger längs floden.

Jag serverades av en gästarbetande kroatiska. Restaurangen var tom på gäster, som vanligt, och jag serverades en halv portion av spagetti på ett uppläggningsfat. Detta är inte ett uttryck för tysk arbetsmoral utan för östeuropeisk humor.

På cafeet vid centralstationen står en annan gästarbetande kroatiska och bre ett berg av smörgåsar i den öde lokalen. Toaletten var inte städad, dock hade tvålen försvunnit. Och detta är inte tysk arbetsmoral eller kroatisk humor. Detta är kroatisk mentalitet. Hon vill inte städa toaletterna och då behöver hon inte det. För hemma hos mormor i kroatien var det hon som bestämde. Denna sociala struktur är fatal.

Att städa en tysk toalett är inget problem. Tysken är renlig och har en uppfostran hemifrån hur man beter sig i offentliga rummet. Att komma som utlänning med ett språkligt handikapp och kräva att få arbetsträna och inte sköta arbetsuppgifterna för att de är tråkiga, det är vanligt förekommande men ger inga internationellt vänliga relationer. I sverige har vi också i människor med internationell bakgrund som enbart sköter halva arbetsuppgiften. De vill inte. De har inte den traditionen osv.

Vid vistelsen i kroatien under min årslånga resa, min första och sista, aldrig mer, hände rföljande incident.

Jag frågar om det finns ett badhus för jag behöver röra på mig och simning är relativt billigt och ganska lika över allt.

Först visas jag fel. till ett badhus som inte fanns. Man hade aldrig fått frågan om ett badhus förut och fann frågan märkligt i zagreb, kroatien. Man har alltid förväntningar på hur gästen skall bete sig.

Då frågan upprepades fick jag tipset att simma i floden. Man kunde simma i floden som rinner genom zagreb.

Detta var ett skämt för man vet att floden är förgiftad och används som soptipp. Och detta tyckte man var lustigt.

Jag som kommer från sverige, där man under sextio-sjuttiotalet rensade upp hela mälaren och renade vattnet till badbar nivå finner skämtet töntigt och osmakligt.

Jag som kommer från sverige och följt den strid och argumentation som varit om norrländska älvarnas utbyggnad för energifrågan, finner skämtet abnormt och osmakligt.

Att norrlänningar skulle använda dessa älvar som soptipp är otänkbart, det man stred för var orörd natur och ädelfiske.

Och där i zagreb, kroatien utsätts man för traktens mycket lokala humor då man frågar om staden har ett badhus.

Att i västeuropa se kroater gästarbeta på hotell och restaturnag ger en absurd känsla. tidningar och tv i kroatien ger en seriös och medveten bild av landes kunskapsnivå. Att i frnakrike få rummet städat med kläder som doppats i skurhinkar, fått kadffemuggen urinerad av en kroatiska som sökt arbete och inte vill sköta arbetet. Troligen kroatiska kanske polska. Varför skall dessa människor, med dåligt språk och obefintlig arbetsmoral arbeta utomlands.

Och det skall spanas och det skall snokas i hotellrum. Varför? Den information de får klarar de inte av att sortera. De vet inte vad de ser, eller vad de gör eller varför. Men de gör detta. Är de programmerade eller?

Spanien, frankrike och tyskland har från att ha varit trevliga och intressanta turistländer med en personlig och snabbtänkt personal blivit något helt annat, och man behöver inte vara någon einstein för att förstå vad som har hänt. Och det är ju en viss grupp i samhället som inte klarar av att tänka själv.

Kanske man kunde låta ursprungsbefolkningen ha sina caféer, restauranger och hotell ifred. Det finns språkskolor och det finns litteratur i dessa länders historia. Om man nu har en känsla för att möta en främmande kultur.

Genom att umgås med nomader har jag lärt mig hur man möter andra kulturer, hur man beter sig i främmande miljö och hur man snabbt etablerar sig. Jag har aldrig tagit jobben från dessa grupper eller tagit deras hem ifrån dem, utan enbart i samtalets form utbytt information. Jag har aldrig sökt igenom deras garderober eller packning. Har inte lust och tycker det är extremt oartigt. Jag har heller aldrig följt efter dem för att se vad de gör. Man frågar eller också berättar de, och bestämmer själv vad man vill delge i det offentliga samtalet. Jag är inte deras familj och har en formell ställning i samtalet, och det fattar vi, utan ord.

Det finns grupper i västeuropeiska samhället som det kommer att ta generationer att anpassa, och det finns grupper som det tar fem minuter. Och det är samma europa och det är samma tid. Hur kan det komma sig?

vi vill ha ungdomarna kvar i byn….

Svensk glesbygd hur skall man definiera den. Med rötter i bondekulturen och livsmedelsproduktion som huvudnäring, eller bilberoende och stora hus. Hur ska man definiera glesbygd 2012 i sverige.

Man uttrycker att man vill att ungdomarna skall stanna kvar i den byn. Och visst kan det vara trevligt att den sociala strukturen bevaras. Och det finns bostäder, men hur är de beskaffade?

Jo vi vill att ungdomar skall bo kvar, bilda familj och bosätta sig i byn. Det kan vara mellan sex och tio mil till närmsta förlossningsvadelning, prmärsjukvården, barnavård, mödravård och tandvård sker på annan ort.

Jo vi vill att ungdomarna skall stanna kvar i byn, skaffa jobb och försörja sig själv.

Det är få företag i dagens ekonomi som har råd att utbilda arbetskraften inom företaget. Än mindre lära dem att prata. Kanske man kan tänka sig Itbaserade företag, men här krävs en utbildning som oftast finns i tätorten och den kompetensen finns redan. Och man har av tradition en misstänksamhet till främlingar. Dem man inte känner. Att satsa på turism i en sådan attityd är fatalt, och sverige får ett rykte efter det bemötande som glesbygden gett. Eller de människor som befolkar glesbygden.

Jag ser inte på bussen rosenkindade svenska ungdomar full av liv utifrån en trygghet i den sociala strukturen, efter att dagligen se mormor. Jag ser ungdomar som spenderar mycket tid på bussen och har tråkigt. Resvägen till skolan är lång och enformig, eller alternativt skall de skjutsas till kamrater och aktiviteter. De kanske längtar till london eller paris. De kanske vill studera utomlands.

Detta betyder inte att de skall studera utomlands, men jag finner åsikten att man vill ha kvar ungdomar i byn som en klichée. Den betyder ingenting, man bara tycker så för man har alltid tyckt så.

Har jordbruket en framtid i sverige. Skall sverige som tyskland odla honung i plastboxar på taken och parkeringen för att undvika vitt socker från latinamerika. Skall höns och grisar få tillträde till tätorten för att vi har främmande kulturer med den traditionen, eller skall vi se jordbruket som ett lantligt fenomen, och köpa gårdsodlade morötter ur en trälåda på höstmarknaden.

Och de ungdomar som skall bo kvar i byn, hur är deras tankar om bondekulturens utveckling. Extensivt eller intensivt jordbruk. Privata maskiner eller leasing. Eu.s kvotindelning.

På tåget ICE genom tyskland fick man en klar bild av hur den tyska kvinnan hanterar jordbruksfrågan. Hon ser inte ut. hon ser inte den bild som visar att detta är en tyst kupé, utan diskuterar utan betänkligheter sina medpassagerare, utan hämningar och utan gränser. Och är man så ointelligent att man inte ens ser skylten i kupén bör man inte uttala sig offentligt om tysk jordbrukspolitik, det är min åsikt. Fortsätta att köpa billigt kaffe i invandraraffärer och använda vitt socker. Dricka kaffe med sin latinska granne och på så sätt förenkla sitt tyska idiom. Enligt västerländsk forskning har vi erkänt grammatiken som gräns för tanken.

Detta betyder inte att tysk jordbrukspolitik är ointressant. Långt ifrån. Man har uppdaterat i alla led. produktion, distribution, lager, grossist och daglighandel.

Detta pågår i detta nu även i sverige i ett sk euanpassning. Och har pågått i många år. Import av grönsaker, olja och sötningsmedel, blev det bättre.

Var tog debatten om närproducerat vägen?

Och var är svenska ungdomar som skall stanna kvar i gelesbygden i det här. Hur ser deras roll ut i den närproducerade grönsaks och blomsterhandeln, i grossistled, i försäljningsled.

De som skulle stanna kvar i glesbygden, för att den sociala strukturen var en trygghetsfaktor.

Svensk TVtittande har minskat och vad beror det på?

 

Tiden framför tv.n har minskat och det kan vara bra och det kan vara mindre bra. Om den minskade tiden har blivit mer kvalitativ, och mer informativ, allmänbildande är det bra.

Om denna tid enbart går åt till att titta på livsstilsprogram eller aktionserier är det mindre bra. Att se rollfigurerna i navy sci prata franska, tyska, spanska tyckte jag var roligt. Och matlagningsprogrammet halvåtta hos mig i olika länder, en perfekt middag, på olika språk var mycket intressant. Man fick en inblick i hur köken var beskaffade, hur olika personer bedömer bra råvaror och konsumentmönster, och samtalet var autentiskt. På främmande språk var det trevligt, medan halvåtta hos mig känns tamt och igenkännbart. Men man förstår att det har ett värde för människor med annan språkbakgrund. Svensk kulturdebatt, litteraturdebatt har skämt bort den svenska tittaren genom att ha kunniga ciceroner och alltid är med i det senaste, vilket ger en fadd och menlös framtoning av de andra ländernas kulturella program. Detta är min högst personliga åsikt och den r inte vetenskapligt grundad.

I de länder med minoritetsspråk, belgien ,luxemburg är det intressant att studera deras egna språkligt baserade kanaler, även om man inte kan språket får man en bild av deras språkliga influenser i ett jämförande perspektiv med landets andra språk. Att jämföra med samiska och svenska nyhetsprogram. Det är en snabb och effektiv grundkurs om man vill förstå den debatt som sker i landet.

Detta är inget jag använder när jag tittar på svensk tv. Jag följer inredningsmagasinen, undviker morgonsoffan och föredrar sci- serien framför svenskproducerade underhållningsprogram, sing- a- long. Lotta på liseberg eller allsång på skansen. Inte min grej, inte min karamell.

Anser kanske att sporten har för många kockar. En expert kan väl vara ok. Men alla dessa proffstyckare, det blir pinsamt. Svensk tv går på tomgång, medan kanaler som flamländska belgiska tv har medvind genom den långvariga språkliga debatten. Kanaler i luxemburg likaså. Man har helt andra program och helt nya lösningar på gamla problem. De piggar upp.

De tvåspråkiga nationernas tv ger också ett mer korrekt språkbruk. Man undviker modeord som,

Sjukt galet

Tokkär

Galet bra, därför att de enbart har sitt värde inom en begränsad grupp. Slanguttryck har enbart sitt värde inom en begränsad grupp, liksom yrkesjargonger och blir i ett annat sammanhang enbart löjliga. Och detta slipper man hör i till exempel belgien eller luxemburg. Barnprogram producerade på flamländska har ett helt annat tempo, innehåll än de franskproducerade, mer anpassade efter språket, mentalitet och attityd.

Baskien likaså. Och nu får man komma ihåg att i dessa länder är språket ett verktyg som alltid skall vara knivskarpt. Om man i svensk tv använder språket som utfyllnad mellan sångerna så använder man språket i dessa länder som informationsbärare, för att öka allmänbildningen, kunskapsmängden. Och här förstår man verkligen att samhället är en kulturell konstruktion, och det kan vara intressant som omväxling, tycker jag.

vem kan turismens spelregler, när blir turismen to much….

att resa med färjan från trelleborg till sassnitz tar fyra timmar. nu är färja inte min favoritsysselsättning. från sassnitz till berlin kan man ta tåget. och även här finner man att de små städerna som inte är kopplade till flaggskeppet ICE är kraftigt eftersatta i underhåll. och även i sassniz får man anta att unga människor skall till större utbildningsorter.

det är självklart att alla stationer inte kan se ut som berlins hauptbahnhof, men jag finner orättvisan skrämmande. i europa.

väl i berlin hamnade jag i ett turiststråk med krossade ölflaskor och slagsmål. okända människor vandrade ut in i mitt rum, så jag valde att besöka bernau i utkanten av berlin och fick en svans av östeuropeer med i bagaget.

och naturligtvis fick jag resväskan undersökt och kläder nedsmutsade och förstörda i hotellrummet. bernau är en historiskt intressant stad med många infallsvinklar på tysk historia, och det är kanske därför man reser, i alla fall om man kommer från väst.

i samtal med berliner har man antytt att man tycker turismen är förslummande.och det är fel sorts turism. och när östeuropeer skall arbeta i väst blir det en katastrof. halva portioner serveras till fullt pris.

att se dessa människor i kopierade billiga kläder kraftigt berusade eller påverkade av knark är ointressant. och att skicka sina tyska ungdomar till detta, jag skulle inte rekommendera detta.

tåget från berlin till frankfurt tar cirka fyra timmar med ICE och här talar den tyska ordningen sitt tydliga språk. kvalitet och en skötsam befolkning ger inte slitage utan de flera år gamla tåg-seten är fortfarande intakta. som i Frankrike, som i spanien.

och det diskuteras om att ta seden dit man kommer. men ser man inte. i europa håller man inte på och vandaliserar eller förföljer folk. man har annat att göra.

under hela resan skulle dessa kraftigt avvikande personer i sina billiga kopierade kläder och vanvårdat yttre, bära upp cyklar, äta och i de tysta kupeerna skull man diskutera. och ingen säger något. vad ska man säga. östeuropa är inte västeuropa. tyska människor klarar av att fostra sina barn att vistas ute i samhället utan ölflaskor och droger i kroppen. de klarar av att bete sig i samhället. de ungdomar med tysk härkomst som besöker sin huvudstad skriker inte, eller dricker öl. man vet konsekvenserna.

det förekommer alkohol i det tyska samhället och det förekommer våld i det tyska samhället. och den tyska människan är inte född till att trakasseras, eller den franska eller den spanska.

att trakassera ursprungsbefolkningen är inte ok. det är mer än illa. och får konsekvenser enligt de diplomatiska spelreglerna. och det ska man fatta. ingen är intresserad av att se en turist cykla på trottoaren eller äta glass på gatan eller spatsera runt med en ölflaska. och det är inte svenska turister eller polska turister eller kroatiska turisters sak att lära tyska människor deras hemlands kultur. eftersom detta kallas att trakassera ursprungsbefolkningen.

tuff får du spela på din egen bakgård, och ta konsekvenserna av detta.

även i tyskland finns internationella journalister, och internationella observatörer.

och ostädade toaletter i bakvattnet på de östeuropeiska gästarbetarna. tvättar man aldrig händerna innan man tar i maten i hemlandet. det är förslummat, och de polska bussbolagen konkurrerar med gamla bussar och billiga priser.  men var bor man?

och varför ska man in på hotellen och duscha i de betalda rummen. och man arbetar inom livsmedelsbranschen.

och serverar halva portioner. slänger mat, så slaskigt.

turism i sverige i ett mångkulturellt perspeketiv

turistsatsningar i svensk glesbygd kan få märkliga effekter.

katrineholm har haft många industrinedläggningar och är väl för svenska r kanske mest känt för att det är där man byter tåg. inget mer,

men katrineholm har en turistsatsning och STF har ett vandrarhem där. detta vandrarhem ligger avsides samt är öppet på vintern. då jag besöker denna anläggning möter jag en höggravid kvinna med man och två barn. hon arbetar heltid och eftersom det är vinter snöar det. det är ingen som begär att den höggravida kvinna skall hålla snöfritt i de trapporr och gångar som hör till den gård från sjuttonhundratalet. mannen har inte den traditionen och det kan vi nästan räkna ut själva eftersom han kommer från afrika. han är ledsen och vill ha en festival med afrikansk musik, och anser att den höggravida kvinnan skall ta hand om vandrarhemmet, sina barn och fixa en festival med afrikansk musik, då mannen inte pratar så bra svenska.

anläggningen är inte städad då mannen har varit ledsen och efter att de trettio vännerna har lämnat anläggningen, de musicerade och umgicks och nu har de åkt, gästerna städer sina rum och skottar i trappor och gången till duschen som ligger i en annan byggnad.

det kan var lite svårt att vet hur traditionen i sverige är mellan man och kvinna. och det går ju inte att ta reda på.

kvinnan undervisar dessutom i afrikansk dans ett par källar i veckan. och det finns inte varmvatten i huset de bor. de duschar i en angränsad byggnad och pulsar i snön under den kalla årstiden.

det är tio minusgrader ute och anläggningens bostadshus är inte vinterisolerade. mannen anser att tjugoåtta grader är en lämplig innetemperaturenligt hemlandets seder och bruk, och man har ju inte vatten inne i hemlandet.

de journalister som kommer från katrineholmskuriren intervjuar denna trummande herre från gambia och finner det hela exotiskt. han håller trumkurser. de beskriver sin nya vän som en tillgång för katrineholms turistsatsning.

men det gör inte jag. jag anser inte att detta är en turistsatsning. jag anser att slaveriet har upphrt genom amerikanska inbördeskriget och att genusordningen i sverige inte skall ta ett steg tillbaka. detta är inget jag vill se. jag såg för mycket av detta i det moderna östeuropa.och är inte intresserad. det är för låg nivå.

också ville han ha en dator. han kollade upp min på natten

kyliga relationer

om man i sitt nya hemland anser att man lär känna ursprungsbefolkningen genom att rota i deras vinds eller källarförråd, rota igenom deras lägenhet och följa efter den, då är man naiv och ointelligent. man bor i förorten.

om man i sitt nya hemland ska lära känna ursprungsbefolkningen och börjar fråga  andra invandrargrupper om hur just ursprungsbefolkningen är, är man oförskämd, och hamnar i förorten.

om man anser att SFI är dålig och inte anser att sven ska skolsystemet eller barnomsorg som anses, eller ansågs var ett av de främsta skall man inte vistas i sverige. man har inte den globala orientering som behövs för att fungera i ett modernt samhälle som sverige utgör.

om man som invandrare anser sig inte kunna ta ett nekande från ursprrungsbefolkning i egenskap av privatperson trakasserar man.

trakasserar man ursprungsbefolkningen, kan man  förvänta sig kyliga relationer från omvärlden. man har inte världens förtroende, och kanske det forna hemlandet blir target för sanktioner.

alla individer som privatpersoner av ursprungsbefolkningen har rätt att göra val. förstår man inte detta kanske ambassaderna kan visa på länder där man kan utöva sina teorier. man skall inte vistas i sverige, vare sig som enskild eller som grupp.

ursprungsbefolkningen är inga leksaker till invandrare.

hur svårt kan det vara?

turistströmmen uteblev. de är få turister som kommer till sverige och utsätts för märkliga människor med invandrarbakgrund inom turistnäringen.

dålig lokalkännedom, dåligt språk. dålig kunskap om andra kulturer.

skitigt och skräpigt, och ouppfostrade människor som enbart har sin omedelbara tillfredställelse för ögonen. det stjäls, det förstörs och denna personal leker. det är dålig kvalitet på turistsektorn i sverige, och de stora städerna är nedslitna.

inga turister vill se sönderslagna spårvagnar i göteborg. över hela europa betalar man för kollektivtrafiken som privatperson. skolbarn i grundskolan undantagna. det är det som gäller.

över hel europa finns mcdonalds och folk klarar att slänga papper och skräp i papperskorgar. så märkligt.

det finns unga kvinnliga turister som sextrakasserats av representanter från den svarta befolkningen. de besöker inte sverige för att träffa en livspartner de skaffar sig global omvärldsorientering, för att kunna delta i den europeiska debatten. för att kunna fungera som fullvärdig medborgare i den moderna civilisationen, och inte hamna i förorten, där man inte kan ta ett nej.

turister färedrar danmark, norge och finland. det är fräschare. bättre personal och bättre service.

en patriarkalisk genusordning eller något annat….

när man reser runt i europa är det självklart att man jämör olika fenomen.

genusordning. vi har i västeuropa haft en kvinnlig frigörelse och den har sett olika ut i olika länder. men den är.

och denna genusordning av jämställdhet mellan könen är av godo för samhällsutvecklingen, men den kan se olika ut.

särskilt märkbart blir det i jämförelse med balkan länderna, där rollerna är mer än låsta. de är cementerade.

i baltikum finns också en tydlig genusordning men i den yngre generationen sker är förändring, troligen genom utbildning och information. dator, i den äldre generationen kan finnas viss motvilja mot ny teknik emedan i den yngre generationen är det ingen skillnad mellan kvinna och man och dator. och det får vi vara tacksamma för.

i balkan finns fortfarande en motvilja mot att kvinnor skall bli för tekniska, för självständiga. och denna genusordning kan får konsekvenser för den frigjorda unga kvinna som reser runt i östeuropa. man glömmer lätt bort detta.

som ung modern kvinna i tjugoårsålder har man kanske svårt att sätta sig in i den makedonska medelålderns kvinnas livrum, eller den bulgariska kvinnan, om man inte blir påmind om det. det är inte självklart att dessa kvinnor har full information, av tradition, och detta ger en viss karaktär åt dessa länder. manenns privilegier och mannen som överhuvud kan verka märkligt för den frigjorda svenska eller tyska kvinnan som självklart har fått en uppfostran av frihet under ansvar. att själv söka sin information och själv ta ansvar för sitt agernade.

i dessa kvinnliga respektive manliga roller och domäner är informationen olika. det finns ämnen som inte skall beröras respektive enbart hållas inom genusordningen, och frågan blir hur skall informationen konstrueras inom eu för att matcha dessa länder.

och skall man ta hänsyn till detta.

en liknande debatt har förts i sverige om de invandrande gruppernas genusordning och dess bevarande som familjesystem.

det finns en aggressivitet på berlins gator….

här i berlin ligger aggressiviteten under ytan. vi ser unga människor som går med den till synes oskyldiga ölflaskan, och de svarta kängorna med stålhättorna och den okunnige turisten förstår inte att man är provocerad.

kanske kommer man från ett system av manligt privilegium. en föråldrad genusordning. kanske balkan kanske afrika. där kvinnan är mer en leksak än en människa. man har lite svårt att acceptera en självständig kvinna. vill gärna gå in i hennes hotellrum, vill gärna ha med av hennes ägodelar eller pengar. kanske har man ett asiatiskt ursprung. eller afrikanskt, eller bara en svenska förort.

man glömmer lätt bort att tyskland är den nation som har kommit längst i jämställdheten, man har många kvinnliga politiker som man älskar och beundrar, författare eller professorer. alla lika älskade för sin charm, sin styrka och sin intelligens.

det kan var lite svårt att förstå detta när man som invandrare städar på hotellet och anser att man kan göra lite som man vill.

och man använder sin yrkesroll till att lägga gästers kläder i hinken med smutsvatten, bara för att man vill. eller  klippa söner kläderna. eftersom man inte blir tagen på allvar. aldrig har blivit,

och man använder semestern till att städa på hotellet, kanske man bor gratis. och man har kanske blivit manipulerad att tro att man är hemlig agent.att man har ett uppdrag att söka information, som på TV. och man tror på det. man är uppfostrad så, i ett patriarkat. där mannen inte får sägas emot.

och hotellet säljer en dålig tjänst,  och den kvinnliga turisten är illegal arbetskraft.

och dessa mäns uppfattning om verkligheten är tämligen märklig.  som en liten flickas. så märkligt.

vad hade denne man gjort utanför på gatan som polisen läxade upp. kanske hade han varit inne i ett rum på hotellet, som han inte hade lov att vara i. som en liten flicka. liten och beroende av snälla människor.  osjälvständig och beroende. som en liten flicka. eller som en tillfällig städerska på hotellet som leker hemlig agent på spaningsuppdrag, från balkan, kanske polen troligen kroatien. och den svarte mannen på gatan och fem poliser. det är verkligheten i en liten polsk flickas semester. eller kroatisk. här i europa, berlin. som har kommit längst i jämställdhetsfrågor i världen enligt min åsikt.

det finns en underliggande aggressivitet i berlin, men man måste kunna spelreglerna för att förstå detta. och det gör man inte om man har en liten flickas verklighetsuppfattning.

kanske skall man låta berlinarna arbeta på sin egna hotell, parisarna arbeta på sin hotell, nantesborna arbeta på sina hotell och spanjorerna arbeta på sina egna hotell. de har större kännedom om det passande.

det är tomt på gator och torg i turistsverige

Utländska turister, internationella besökare sviker sverige.

Hur kan det komma sig.

Även om svenska människor anser att skräpiga gator, råttor, nedklottrade fasader samt ouppfostrad attityd är en värdig tillvaro, bara man får bo med sina vänner, är detta inget som man bör visa upp för politiskt medvetna, flerspråkiga samt resvana människor.

De delar inte din uppfattning.

Även om man tycker om att gå och hämta kläder i återvinningscontainrar, klä ut sig och gå på lustiga sätt, dra en väska på tågstationen delas inte denna uppfattning av en yrkesarbetande, läskunnig och kulturellt medveten person.

Man tycker det är pinsamt att se dessa rollspel utföras. Eller se en omedveten människa på en stulen cykel.

Man tycker det är helt ointressant att besöka de dåligt städade hotellrummen, den ouppfostrade städerskan med invandrarbakgrund som inte kan språk, som anser sig ha rätt att kontrollera resväskan och hygienartiklar men inte behöva städa.

Man delar inte den uppfattningen.

Och man åker inte till sverige för att se ursprungsbefolkningen leka märkliga kulturella lekar. Det är ointressant.

Detta kan vara svårt att förstå när man lever isolerad utan annan information än den som via TV,n adresserar lättillgänglighet och ytlighet.

Det är få turister, kanske från ett katolskt land, som anser att sex är något man utför på en offentlig toalett i en kristen lokal.

Det är få turister som anser att uppvaktning av invandrare är attraktivt. Att dessa grupper av män inte ens kan ta ett nej ger det hela en mer osmaklig bild av sverige.

Utländska turister sviker sverige. Det är inget att visa upp. Och även om mantycker att man är gullig när man urinerar i bassängen, blåser upp magen eller haltar för att de ärvda skorna hade svampinfektioner, så anser inte omvärlden detta.

Man söker sig till andra resmål.

Får man dessutom gammal mat i förpackningen när man handlar av en oförskämd kassörska utan intelligens i ICA, där personalen själva har packat om maten är det fatalt. Lite äckligt.

Och detta i ett land där man inte gör rent kaffemaskinerna automatiskt. Man är barista. Sverige i det mångkulturella samhället.

jag tror det kallas turistbojkott eftersom man trakasserar ursprungsbefolkningen.

att leva i östeuropa, zagreb…. reflektion

Den moderne kroatiska mannen vaknar tidigt. Han har tagit tag i sitt liv efter den kalla vintern. Kliver upp ur sängen, grabbar abonnemangstelefonen och screenar fram väder appen. Temperatur, lufttryck, vindstyrka, pollenhalt och becerel redovisas i digitala siffror.

Så bra. Det blir en varm dag i zagreb.

Han kastar i sig två toast med nutella och tar på sig de kinesiskproducerade nikeskorna, kopior. Han skall ta sig en joggingtur innan biltrafiken blir för på trängande i denna pulserande östeuropeiska stad.

Han tar soppåsen som står utanför dörren, låser säkerhetsdörren och proppar ner plastpåsen i den överfulla sopcontainern på gården.

Han joggar längs floden som rinner genom staden.

De har gjort iordning så det är promenader på båda sidor, med lampor. Pittoreskt faktiskt.

Den inhemska youghurten , bröd från bageriet och inhemskt producerad ost är för gamla tanter och inget för den moderna kroaten.

Han joggar, och hälsar leende på dem han möter. Man skall ha en munter och positiv attityd i zagreb. Denna arla morgonstund. Inga sura miner.

Väl hemma, dressar han om efter duschen och hoppar över vattenpölarna och sprickorna i asfalten.

Han hann bytra några nyheter med en granne i hissen ner. Om köttrea och ny mobilabonnemang med tusen sms. han känner sig uppdaterad.

Han hoppar på den ultramoderna blå spårvagnen och har en biljett på mobilen som enbart betalas om det blir kontroll.

Han klarar sig och känner sig äntligen fri,

Han börjar sin tolv timmar lång arbetsdag i en livsmedelsaffär. Tunga luft och kassaband från tidigt femtiotal. Han är frisk och stark. På två nutella-mackor klarar han sig till lunch halvtvå. Han känner sig fräsch faktiskt.

Han tittar ut genom fönstret ser kedjan i svängen som markerar att man inte får gå ut i gatan, tittar upp på den svartnande fasaden, ett minne från koleldningens dagar. Konstigt att de aldrig tvättar fasaderna, som i paris. Märkligt.

Han tar upp abonnemangstelefonen och mässar ett meddelande till ett av kortnumren.

Utan min mobil är jag blott ett jon från forna jugoslavien säger han till sig själv. Jag har mina vänner.

I zagreb skall regeringen ha resultat av investeringar i humankapital. Man anser inte att mjuka värden är intressant. Teknik, matematik prioriteras framför humanistiska ämnen. Individen är det den presterar, varken mer eller mindre. Kunskap skall var mätbar, enligt empiriska lagar. Empiri.

Hemma var det ett kaos.

Frun, blond och smal kopierade diorklänningar för avsalu. Hon hade sett dem i en tidning och köpt billigt syntetsiden och sydde nu för brinnande livet.

De skulle på semester till kusten. Spatsera i de romerska städerna med avloppen som rann rätt ut i havet. En bra dag med frånlandsvind kunde det vara riktigt bra vatten. För barnen.

Men vad gjorde det om hundra år.

Det skulle bli ännu en varm sommar. Ökenklimat. Det berodde visst på ozonlagret. Det hade visst kraschat över polen efter brunkolseldandet. Och en spricka låg över östeuropa.

Hans fru sa att det var för att änglarna skulle se sina favoriter. Ha full koll på läget. Alla vet ju att de vackraste kvinnorna finns i kroatien och det är klart att änglarna vill se blonda smala och brunbrända kvinnor. det vill väl alla.

Hon skulle nog få sy mer. Den stulna cykeln började kännas barnslig. Den kom från sverige. Och han ville ha en bil. en gammal bil gjorde ingenting. Men han ville känna sig modern och ha full koll på läget. Och vad gjorde det om hundra år. En gratis solbränna var väl helt ok.

Stanken från soptunnan blev vid tolvtiden outhärdlig och sopbilen kom. De rämnade trottoarkanterna och den spruckna asfalten gjorde tunnan svårmanövrerad. Och glasflaskorna i de osorterade soporna gjorde att om tunnan välte skulle det bli merarbete.

Det var en vanlig dag i kroatien. En varm dag. termometern var uppe i femtio grader. Men det kanske inte var sant. kanske termometern ljög. han valde att tro det.

och i denna tid, på den ultramoderna spårvagnen var den moderna kroatiske mannen fullständigt övertygad om att politikerna var korrumperade och att det som stod i landets tidningar var nonsens och lögner, för det hade grannen sagt.

relation, tillit, verkligheten….

jag umgås främst med en människa för att vi hittar något intressant att prata om. om människan har en annan bakgrund än jag själv kan var en intressant aspekt, men behöver inte vara det.

om vi pratar olika språk kan detta var en intressant aspekt, men behöver inte var detta.

intresset, det gemensamma intresset är primärt, ursprung är sekundärt.

detta ger mig många sällsamma möten. dessa möten är sä’lsamma men sällan vackra. vi utgör sällan ett vackert par.

en vacker bild, en perfect match. vi ser nog ut som två vilda kattor, om man ser oss utifrån.

men vi förstår varandra. och i denna förståelse, i denna gemensamma sfär finner vi tillit till varandra, och  i denna tillit till den andre så finner vi tillit till oss själva. vi kan kalla det stärkande samtal, vi kan kalla det att sätta ett kunskapens träd. och detta är min definition av  en relation.

vad är en relation? en relation kan först uppstå då det finns en tillit, och i den tilliten finns en optimering, en ökning av kunskapen.

alla barn har rätt till sin egen framtid.

alla barn har rätt till en relation till omvärlden, och denna relation skall vila i tillit. när ett barn genomskådar omvärlden, då är samhället raserat. och detta är fruktansvärt.

så enkelt är det.

investeringar i humankapital och samhällsutveckling

em i fotboll med plats i ukraina och polen har väl undgått få, och även om man inte är fotbollsintresserad så väcker det ju frågor.

ukraina, jag har aldrig besökt ukraina, men min mor var involverad i arbetet runt ett barnhem och har besökt ukraina ett antal gånger, med anledning av detta.

den ekonomiska och politiska situationen gör att barnen inte automatiskt lever i de bästa av alla världar.

sport, relation till sport. i sverige har vi tagit avstånd från den tigida specialträning inom idrott som man har i öst med argumentet att barnen skall sköta sin skolgång, de skall leka och inte tränas ensidigt.

sverige har ett skolsystem som under en tioårsperiod fullständigt rasat samman. vi är väl sämst i världen.

vi har duktiga idrottsmän. en ung simmerska tog osguld, femton år gammal och ingen vare sig journalist eller vän anser att denna unga femtonåring är abnorm på något sätt. och jag antar att det ligger många timmar i bassängen innan man kliver upp på ospallen.

vi ser unga människor som på förmiddagen spatserar på staden gator, då de rimligen borde vistas i skolan. skolan är obligatorisk i sverige inte frivillig, men har fått rollen som en plats man går till när man inte har något annat för sig.

det finns åsiktsbärare som anser att lärande sker överallt, på gatan i livet, där du minst anar det.

jag undrar vilka gator?

vilket liv?

gäller detta alla gator i europa, eller bara vissa gator. vilekt liv. livet framför plaman där man ser topmodel USA eller en blondin i fyran som tillsammans med en andra generationens italienare och en serb diskuterar enskilda spelares skötsel under match.

italienaren och serben är där i egenskap av sin härkomst. inte kompetens. och vad de har att säga är inte intressant. hade de däremot berättat om fotbollens roll i det länder de har rötter från, hur fotbollen ses i livsrummet. hur stor del av tid den tar i anspråk, hur den speglar attityd till sport, lagsport. hur stor del av stadens ekonomi i respektive länder som läggs på fotbollsplaner eller andra sportanläggningar, då hade det blivit intressant. vad kostar östs idrottssatsningar i pengar och i anseende. hur hare denna syn förändrats från Sovjettidens inflytande. och se detta i ett jämförande perspektiv med italien. som inte är sverige.

men det blev inte så.  och att denna fördjupning inte sker är den blonda samordnarens fel, anser jag. som inte  kan leda och fördela resurserna. hon investerar inte i humankapitalet, hon är en amatör.

men hon har internationella relationer. hon är inte rasistisk.

att denne serb skull engagera sig i ett ukrainskt barnhem är knappast troligt. och det är inte därför han sitter i tvrutan, men ändå. är det inte så att vi har attityden att: lilla vän, du kommer från svåra förhållanden, och det räcker att du yttrar dig så har du gjort ditt för dagen. man kan inte begära mer.

under min tid i göteborg träffade jag andra generationen invandrare från kroatien. och vi umgicks inte  för att de kom från kroatien, utan för tt vi hade intressanta diskussioner.

och ofta återkom dessa personer till en jämförelse av svensk och kroatisk journalistik, och ansåg att den kroatiska journalistiken är mer på djupet. mer analytisk och mer faktaspäckad, är svensk journalistik. som gärna vidrör och gärna faller in i konceptet. våld säljer, utan att fråga sig varför- utan analys. man bara säger, man bara gör. och man tillåts att köra på. stressfaktor. vi har inte tid.

detta är definitionen på vakum.

man kan inte träna barn i idrott för de skall ha tid till skolarbete, barnen har en attityd att skolan är sekundär. man behöver  inte studera. man behöver inte kunna.

panelen som har till uppgift att sköta snacket runt fotbollsarrangemanget kan inte analysera, har ingen kunskap mer än att de vet att bollen är rund. och man får inte ta i bollen med händerna.  bara målvakten för har han har en annan färg på tröjan, kodat och klart.

och vad gör jag som är så märkvärdigt. mallar jag mig bara?

självklart, jag håller nu på att studera beduindiktningens tekniker i poesin, som i Frankrike. det är ju så att i Frankrike med den stora afrikanska invandringen finns naturligt en vilja att förstå olika delar av befolkningens bakgrund. och beduiner, nomader har en egen tradition av diktning, som skiljer sig från den orala traditionen som afrikanska människan har naturligt. man använder språket som kunskapsbärare och kunskapsförmedlare.

och beduinerna använder sitt livsrum för att förklara olika fenomen, och detta försöker jag ta reda på hur detta kan gestalta sig.

och så skickade jag en dikt till redaktionen för glänta, årstider. och om den blir publicerad så vore det intressant om denna dikt fick bli steg ett i förståelsen av beduinernas diktning. ty, dessa dikter är mycket vackra.

hotell, kultur eller arbetsplats

vi säljer vår arbetskraft här i västeuropa. denna arbetskraft kan vara så beskaffad att man säljer per timme, eller beting eller ackord.

vi säljer inte vår kultur, och det blir i det perspektivet totalt ointressant att prata ett annat språk, visa upp sitt hemlands privilegiesystem eller visa upp bestraffningssystemet från hemlandet.

västeuropas hotell ingår i ett system av lagar. och i dessa lagar finns tydliga restriktioner mot diskriminering, och det finns tydliga lagr hur tjänstetillsättningen skall fungera.

att använda gästernas kläder för rengöring är inte hotellkultur, det är diskriminering. att detta utförs av människor som inte är födda i västeuropa, vad har det med saken att göra.

att skära sönder kläder och skor är inte hotellkultur, eller ens att rota i resväskor, man diskriminerar och är allmänt ouppfostrad.

ointelligent.

att byta ut fräscha städsvampar mot äldre är inte hotellkultur. jag har under mina resor mött svenskar, från malmö, som i ett slags högmod skall spela på den internationella arenan.

och det blir ett magplask. man pratar inte korrekt, och man har dålig lokalkännedom. man gör ett ointelligent intryck. och är jag inte intresserad av vad en svensk har att säga i hemlandet så är jag definitivt inte intresserad av dess endimensionella analyser i främmande land. och betalar jag för ett enkelrum finns det ingen som helst anledning att denne ointelligente receptionist har tillträde till detta rum. dessa gästarbetare har dessutom dålig kunskap om landets prostitutionslagar, försäkringar och hur arbetet rekryteras, samt vad detta innebär för turismen. turismen dels i sverige dels i landet de delger sin närvaro.

dessutom har man en slags idé om att man är sexig i sin roll som hotellarbetare, men tyvärr, världen har andra skönhetsideal.

vem avgör vad som är sexigt. kanske modevärlden är en faktor. kanske det finns en korrelation mellan att vissa grupper inte går på fashinweeks och att deras utseende är omodernt. eller kanske finns det en annan anledning till att vissa grupper inte rekryteras. de kan inte bete sig, vet inte hur man behandlar andras kläder. man är vårdslös och oduschad. vi pratar om rykten.

visst kan det vara intressant att man i svenska förorten sitter och ältar orättvisor, och anser att man missat något, men att från detta till att arbeta på europeisk arbetsmarknad är steget långt. kanske ett språng. kanske man skall betrakta det som ett språng, man har fjärmat sig från verkligheten och platsar inte på den europeiska hotellarenan, en ens som assistans. man är för avvikande. och kriterier som  effektivitet, anpassning och kvalitet är inte definierade.

kunden köper inga dåliga tjänster, och för sin  klagomål vidare till instanser som har reell makt, och det är inte du. turismen uteblir. det är ett demokratiskt tillvägagångssätt i en demokrati. avståndstagande. man vill inte delta.

man skulle kunna starta ett krig, men det tar för mycket tid, och kanske de internationella observatörerna skulle se andra saker osv.

malmöfestival eller skulpturpark….

jag är trött på festivaler, som de är arrangerade i nuläget.

jag är inte mot festliga arrangemang i staden. men just festivalen är tråkig.

den är allmänt hållen. skall passa alla. lite försäljning, lite mat och musikunderhållning.

jag funderar på kulturbegreppet, hur definieras detta.

män äter, man handlar och man lyssnar på musik.

men kultur är inte statiskt. kulturen 'är en spegel av samhällsdebatten. eller kultur är en röd tråd genom utvecklingen. opera, balett, konst osv. speglar och ifrågasätter sin samtid. litteratur likaså.

och detta omformas till en folkligt evenemang där man äter, shoppar och lyssnar på musik. och för någon presenteras en ny maträtt, eller en ny musikgrupp och för någon är detta  något gammalt och vant.

det skulle passa alla. alla skall kunna delta på sina vilkor ochi festivalen få en kulturupplevelse. men blir det så?

det finns festivaler som hållit på i trettio år. samma koncept samma plats osv.

är det kultur. eller försöker man överföra institutionernas struktur på ett folkligt arrangemang. man har tradition av handel, marknaden är ett argument.

men är detta kulturbegreppet vi ska använda. marknadspaltsen i bondesamhället, och kalla detta för kultur. i min hjärna blir detta fel. jag säger att jag är inte emot folkliga arrangemang, arrangemang med stora delar av stadens involverad, men jag ifårgasätter om kulturbegreppet blir tillgodosett.

jag vänder blicken till andra sidan östersjön. som har en anknytning till sverige i bondesamhället osv. de har midsommar. de har festival. kyrkofestival i riga. eller folkmusikfestival. tallinn har trädgårdsfestival i parkerna oh de har sina underbara skulpturparker.

ventpils har en med marint tema och klaipeda har en med stenhuggeri.

och vi har stenhuggare i sverige. med tradition. vi har skulptörer i sverige med tradition. är de detta kultur.

kan en skulpturpark uppväga förlusten av malmöfestivalen eller götborgskalaset. för mig har detta mer substans än som stadsfestivalerna är uppbyggda just nu, och kanske måste sverige närma sig europas övriga städer i fråga om kulturarrangemang.

påkörd cyklist avled mitt i centrala malmö en måndag….

hur är det i malmö egentligen.

under måndagen läste vi i tidningen att en tjugoåring kört genom malmö och mejat ner två äldre cyklister. innan dess hade han försökt att preja ett par poliser.

det förekommer svaga antydningar om att polisen kanske hade gjort fel och att detta utlöst situationen.

i samtal med samhällets olycksbarn finns en uttalad sanning att polisen faktiskt hypar vissa personer. man följer efter dem, uppträder provocerande samt har spejare i civilbefolkningen.

och eftersom jag själv har blivit förföljd av unga spejare med journalistambitioner, så tvivlar jag inte på att detta är sant. när man till och med utomlands reagerar på den svenska invasionen på tågstationer, på hotell och restauranger  eller

spatserande på stadens gator. man hjälper försäkringskassan. detta är ingenting som försäkringskassan har befogenheter att göra och har heller inte gjort. det är en lögn som genererar sig själv.  och det är malmö och det är göteborg som sysslar med denna verksamheten.

jag utgår från att denne tjugoåring hr blivit trakasserad länge av uniformerad polis, eller deras vänner. och jag utgår från att det förekommit utklädd polis utan utbildning i denne persons närvaro.

att polisen i malmö har speciella befogenheter har alla förstått. liksom vaktbolagen. securitas omhändertar ryggsäckar på tågstationen och ger städfirmans tillfälliga vikarier. inte hittegods som man kunde förvänta utan just städfirmans vikarier.

och detta är internationell informtion eftersom det sker i det offentliga rummet. i det offentliga samtalet.

malmö har lite svårt, liksom göteborg att skilja på det privata och det offentliga. man vill gärna blanda ihop det. och förstår inte varför omvärlden inte delar denna åsikt. att man är samma person överallt. att man inte har en yrkesidentitet och ett privatliv. kan det ha med skolutbildning att göra. de investeringar i humankapitalet har inte samma utfall som i övriga sverige. och detta är en attityd. man behöver ingen utbildning i malmö eller ens göteborg.

vi läser i tidningen att syrier som sökt politisk asyl skall beviljas detta pga av krig i hemlandet.

FN.s internationella observatörer har funnit situationen ohållbar. det är krig.

vi har ett annat krig i minnet. flyktingar från forna jugoslavien. hur var det nu? fick de adekvat behandling i alla leden av utbildad personal, eller var det inte så att outbildade skulle lära sig på vägen.

internationella flyktinglagar, FN.s konventioner om ursprungsbefolkningen och flyktingar. rättigheter och skyldigheter. och lärde man sig? klarade man av det diplomatiska språket eller la man boken åt sidan och hittade på.

och internationella militärlagar. det finns säkert i denna flyktingström olika yrkeskategorier representerade. hur gör man, om man inte har utbildning. skickar man spejare?

och detta sker i det offentliga samtalet och blir en internationell nyhet.

man får tänka sig för i göteborg man får tänka sig för i malmö, innan man flippar ut, man måsdte hålla ihop linjen. man måste veta vad yrket innebär. vilka lagar som styr. inte vem man tycker är gullig, och inte den som man tycker är ful. eller konstig.

reflektion över em i fotboll….

det pågår em i fotboll för herrar i ukraina. dock, jag har inte följt alla organisatoriska arrangemang i detta, men flera matcher spelas i polen.

den kvinnliga kommentatorn på TV 4 möter på första dagen upp i TV med utslaget blont hår och kycklinggul topp, är,lös och stilettklackar. med ett kvinnligt uttryck av avslappnat och med i gänget. de manliga bisittarna hade dock kostym, så hela bilden blev slaskig.

hon gjorde ett slampigt intryck.

när hon sedan med en grov gest frågar den serbiska bisittaren

och den kroatiska spelaren hur skötte han sig?

och han svarar lydigt,

första matchen var kroatien mot irland, tror jag.

vi får komma ihåg att östeuropa har idrott  och beträffande lagsport som fotboll är satsningen på kvinnofotboll och manlig fotboll helt olika. man har ingen tradition i kvinnofotboll. och naturligtvis satsas mer pengar på manlig idrott än kvinnlig idrott i dessa länder. samtidigt har man ett inte oansenligt antal sexshopar, där trafficking och människohandel är tydliga inslag.

dessa länder har inte heller haft en kvinnlig frigörelse, och man kanske kan tona ner sin egen betydelse i TV som obildad blondin. man kanske kan tänka över hur man uttalar sig, och hur det uppfattas.

de bisittare med invandrarbakgrund är produkter av sin kultur och sin miljö. och att de skulle automatiskt börja jämföra kvinnofotbollen och proffskontrakt för kvinnliga östeuropeiska spelare är inte troligt. de har ett endimensionellt tänkande. men vid ett påpekande har de självklart en åsikt.

men denna blonda samtalsledare har inte den dimensionen av idrott. i sin egen bubbla och uppfylld av sin egen förträfflighet,  behöver man inte ens förbereda sig . det räcker att man har en tung kvällsmakeup.

jag skulle vilja sätta denna blondin i en serbisk förort, med en rea blondering  kan hon sitta i radonbetongen och själv skaffa sig en uppfattning om hur hennes favoritlag sköter sig i och utanför plan. kanske de kan ha en facebookgrupp. hon ska inte vara i TV. hon har ingen mediavana och hennes analyser platsar i en knattefotboll.

och hon är inte snygg, enbart otrevlig med obscena gester.  hon ska inte vara i TV. sverige behöver inga amatörer i TV. och de flesta svenska tittare har sett en dum blondin förut, inget nytt.

en lyckad passning…

efter all oro har nu svenska folket fått sin belöning. alla fotbollsspelare hade duschat, ätit mat och klarat av att klä sig korrekt.

Ukraina hade gula tröjor, och svenska laget hade blå. och lagkaptenen hade klarat av att sätta upp håret. och skorna var knutna.

och svenska folket skäms inte ett enda dugg.

efter att under två år kontrollerat, följt efter, arbetat outbildade och med dåligt språk i hotell och caféer fick de u ett kvitto på sitt passande och kontrollerande. spelarna var klädda.

och svenskar med näsan i vädret har under en tvåårstid rotat i min resväska. snattat hygienartiklar, lånaat säng och lånat dusch. det har varit ett fadligt springande, hypande. och anledningen är oro.

och förorten är som vanligt värst. och man har haft utbrott och man har skurit sönder kläder, man har skurit sönder skor och förstört mp3spelare. man ger sig på en främmande människa och kontrollerar.

vad är det man kontrollerar. att jag sköter mig?

men ta en titt i spegeln. du är inte attraktiv. du anses som mer än dum. du anses avvikande i ditt snokande och stjälande. du anses som kleptoman och mytoman i dina lögner. och du kan inte arbeta. detta är svenska folkets rykte som turist utomlands. och man skäms inte ett dugg. man har internationella vänner.

den svenska turisten från arbetarklassen har så låg allmänbildning och brist på folkvett att det är skrämmande. och nu fick man än en gång kvitto på sin insats, förlust men uppsatt hår. om i os i peking.

och svenska folket fattar ingenting. man ska också göra. europas historia har inslag av judeförföljelse, förföljelse av zigenare. europas historia har inslag av trakasserier av homosexuella och starka kvinnor, och meningen är att dessa beteenden skall upphöra, men det förstår man inte i sverige. blond och med anpassad studiegång har man internationella vänner och då är man speciell. man har ett högre värde och kan ge sig rätten att kontrollera dem som man anser vara ovärdiga. man ger sig rätten att utan politisks kunskap utan ekonomisk kunskap utan språk och historiska referenser arbeta och informera ute i europa. i lufsenoverall och i flipflop spatserar man i europas städer och anser sig lite förmer än omvärlden. och man viftar i händerna och pratar låssaspråk. att ukraina skulle vara värd för fotbolls.vm är sedan länge bestämt. och man har naturligtvis skickat ut spejare i europa som får berätta hur man hanterar en svensk grupp, för det har man ju förstått tt detta måste vara någonting alldeles speciellt.

och att man skall smutsa ner kläderna, använda sängen och duschen ta matvaror och snatta hygienartiklar. som man är van.

anar man ett förakt. varför skulle svenska spelare vara stolta över att bära de svenska färgerna. detta land där man utan betänkligheter skvallrar, ljuger, smiter från arbetsplatsen , skall ha roligt på andras bekostnad.

varför skulle denna grupp överhuvud taget gå ut på planen, för att du gillar fotboll. du skall ha roligt.

svenskar har dåligt rykte. svenska kvinnor anses som skit under naglarna. och de är inte sexiga.

defensiv spelstil i ukraina…

sverige gjorde ingen succé i första matechen. det var tvekande och defensivt.

vi får ju komma ihåg att de är på östeuropeisk mark. och det kan hända att dessa känsliga människor blir sura. städerskan på hotellet kanske vill prova kläder, eller skära sönder skor, eller snatta hygienartiklar. vi måste komma ihåg att i östeuropa gör man som man vill. och är mer intresserad av skvaller än av att sköta sitt arbete. och de fulla svenskarna på läktarna kanske hade en skrämmande effekt på situationen.

vi har ju en mängd självutnämnda fotbollsproffs i sverige som från tvsoffan, i dålig fysisk och psykisk kondition hjälper laget till som i detta fall en blek insats.’

ett proffs är ett proffs. glöm aldrig detta. jag är övertygad om att dessa män kan spela boll, men kanske platsen är så beskaffad att man intar en defensiv attityd. arrangemanget kanske inte är riktigt i toppklass. troligen.

IKEA ställs mot lammhult

besöket på IKEA och framför allt hotellet tyckte jag var fräscht. den lilla staden erbjöd många blickfång och det hela var en trevlig utflykt i en svensk företagsamhet.

och det var väl tanken med förra årets utflykt i möbelriket och lammhult.

i denna lilla ort fanns ett vandrarhem och jag betalade för ett enkelrum, och anser väl att det borde vara ganska självklart att man får ha sin säng ifred, men den man med två kvinnor och pratande på främmande språk hade en egen teori om min närvaro. på något sätt ville han få mig delaktig i sin bristande potens, och ansåg  att min säng skulle vara länken. detta kallas i min värld oförskämt och trakasserier av ursprungsbefolkningen.

jag hade inte bjudit in honom. jag hade över huvud taget inte pratat med honom och vi får väl anta att det fanns droger med i bilden.

i lammhult, möbelriket. konkurrensen med övriga möbelfabrikanter av kvalitetsmöbler är hård och det gäller att man har goda  relationer för att överleva. jag har en ganska avmätt attityd till människor utan potens och social kompetens. och hade väntat mig ett annat, låt oss kalla det  utfall i besöket i möbelriket. jag vet inte varför jag skall behöva acceptera att invandrare lånar min säng i ett syfte att prestera. polskor eller latinamerikaner. jag finner det oacceptabelt och oförskämt. och för att uppskatta den humorn kanske man är blond och försöker kommentera fotboll i reklamtv. vi andra tycker det är kanske animalistiskt. utan anständighet.

Med mörka ögon i malmö

 

Jag vistades en natt i malmö. En natt promenerade jag omkring i Limhamn. Ett medelklassområde som jag tycker mycket om av olika anledningar. Jag tycker om limhamn för dess stabilitet, dess straka kvinnor och kloka barn. Jag beundrar limhamns befolknings sensibilitet och medvetenhet. Husen är från olika epoker och olika storlek och alla husen bär sin historia, sig egne historia, och detta finner jag intressant.

Min nattliga promenad var uppmärksammad. Det var natten innan kristihimmelfärd och denna dag är röd i vår almanacka vilket gjorde att många var lediga den dagen. Denna natt sov de flesta av limhamns befolkning. Och det var taxibilar säkert tio stycken i området som ingen hade beställt eller ens behövde. Det var unga människor som skränade och låssades gå till eller från en fest som inte fanns, då limhamnsborna sov.

Och i villaområdet kilade en råtta under ett plank. Den var inte ett naturligt inslag i miljön. Den var ditplacerad.

Och ut från en trädgård kilade en råtta genom en häck. Den bodde inte i trädgården. Den var ditplacerad.

Människor från city åkte alltså ut till limhamn med två råttor för att släppa ut dem framför mina fötter. Och hur ser deras historia ut. dessa unga människor, kvinnor som gjorde detta.

Kommer de inte från gedigna malmöhem, arbetarklassen, kanske fadern blev arbetslös under strukturomvandlingen kanske från kockums. Kanske denna arbetslöshet tog hårt på stoltheten och det var svårt att kommas tillbaka. för det är ju så i sverige för arbetarklassen att arbetet är en stor dela av identiteten, man är uppfostrad så. I svensk tradition en svensk arbetarkultur.

Och kanske denna tråkiga fader inte är lika rolig som den från latinamerika inflyttade äldre mannen. Med långt hår och ungdomliga kläder. Fast de är lika gamla. Han latinamerikanens revolutionära rövarhistorier kanske är mer spännande för den runt tjugo åriga blondinen som anser att fadern är tråkig, men revolutionären är rolig, spännande kanske exotisk.

Han som kom – runt -75 utan böcker, utan verktyg och hävdade sina mänskliga rättigheter för att skapa sig en ny plattform i sverige. Rebellisk och med en kultur från en annan världsdel. Politisk flykting.

Kanske har denna politiska rebell arbetat outbildad på en fritidsgård eller annan ungdomsverksamhet. Kanske spelar han gitarr, eller målar tavlor med nonfigurativt motiv. Han är så häftig. Och han pratar med ungdomen så att de förstår. Men det gör inte fadern. Den grå musen som inte klarade av att se strukturomvandlingen äta upp malmös identitet med varven, arbetets organisering. Kanske känner fadern en bitterhet emot facket som bara gick med på allt.

Den sexprocentiga ekonomiska tillväxten under efterkrigstiden som sjönk och skapade panik. Kanske arbetarklassen hade en annan syn på ekonomisk tillväxt. De var dock politiskt skolade i socialdemokratin eller vänstern.

Och så han rebellen som fick fler bröder från andra delar av världen. Afrika. Arabvärlden och kanske de slaviska språkgrupperna.

Och alla är så häftiga, så fräcka. Med långt hår eller någon annan liten detalj som små flickor tycker är intressant. Man vet aldrig.

En ung fru, eller bara tajta vänner. Och en slapp, busig attityd. Vara ute på nätterna och kontrollera olika fenomen. En person. Man gjorde så i hemlandet. Man kan byta arbete. Det är inte kvalitet men det är kul.

Fadern ville inte byta ut sin anställning. Kanske han var plåtslagare, eller svetsare, eller fräsare, vad vet jag. Han vill ha en gubbe på en plats. En heltidsanställning. Inga säsongsarbeten, inga tredagarsveckor. Industrin på sjuttio-åttiotalet hade många trix och fix med arbetskraften, men om detta vet den politiske flyktingen ingenting.

Så märkligt. Och inga böcker och inga verktyg hemifrån. Var han inte arbetarklass. Var han inte lojal? Eller var alla kulturarbetare i hemlandet. Danslärare?

Och så ser man dessa trotsiga unga kvinnor, med råttor krälande runt i limhamns trädgårdar en onsdag i maj, på bushumör. Ha lie skoj. Vara fräcka för att plocka poäng. Finns det negativa poäng, eller finns det bara språkbarriärer i det politiska klimatet i malmö. Staden med en stark flyktingström av ensamma manliga flyktingar, för kulturens skull. Man tycker det är kul med sommarunderhållning och malmöfestivalen. Kul på något sätt. Man träffar folk och får en massa nya vänner. Det är relaxat och man kan slappna av. Har alltid någonstans att gå. Alltid någon att prata med. Någon som förstår, att man är rebell i hemlandet.

Inte tråkig arbetare från sverige som kom i kläm i en gigantisk strukturomvandling av näringslivet i sverige. För ekonomins skull.

IKEA i spegeln av ett hotell

 

Visst är allt fräscht och förföriskt. Och de små opretantiösa mödrarna har tagit sig n dag off. Och i avklippta jeans och det blekta håret slarvigt uppsamlat i ett skatbo på huvudet ska man ha det mysigt på IKEA, med en väninna. Samtidigt som man gör nytta genom att köpa ljushållaren nils och nya grytlappar. Kanske en halldetalj. Och pratar strunt. Man pratar av sig.

Och i detta paradis av inredning, hyllsystem och bord och förvaring. Kylskåp med islucka och allt

Åker en tanke till berlin, london, paris. belgrad, riga och ljubliana

Hur ser verkligheten ut i de riktigt stora städerna.

Tredjehandskontraktet, sju trappor utan hiss, vattenläcka eller out of electricity.

Och de människor med sin dr martens eller underground. Som de sover i. nitarna på jackans rygg för att stå emot kedjorna eller polisens batonger när det blir en konflikt.

Hur fungerar designen i IKEAs värld för dem. Eller skall vi acceptera att denna design enbart är för en gången tid. Här gäller inga nyheter. Här sejfar man och vänder man sig till den lite sömniga publiken som tycker allt är häftigt efter en massiv tillvänjning. Igenkänning.

Är designen för enbart dem. Den folkliga designen.

Eller skall man erkänna att det finns en uppväxande generation som lämnat etablissemanget.

En generation vars ideal är solidaritet, hållbart, och resurssnålt

Skönhet eller komfort är underordnat lättskött och kanske vikten.

Sängen och soffan tar enbart plats från cykeln som måste förvaras i lägenheten pga stöldrisken. Eftersom man flyttar så oft och sju trappor är mycket är soffan och sängen överflödig. Garderoben är ointressant.

Hur ser deras design ut.

Vi pratar

Industriella element

Betong

Armeringsjärn

Byggnadsställningar

Mattor

Multifunktion lådor, för förvaring och sittmöbel.

Stegar

Det är så lätt att förföras likt ullareds besökare som shoppar fel, men det gör inget.

I en handelsekonomi kan man exploatera kapital, råvaror eller arbetskraft.

Folk gillar att shoppa. Vi säger det. man tycker om att förnya sig. Nya textilier en ny kudduppsättning.

Om man ser detta i ett designperspektiv. IKEA har en linje av rena möbler. Inga detaljer. Förvaring och bord. Dessa hålls i neutrala färger och material. Och har ett bestående värde för köparen. Man kan lätt placera dem och de kan förändras med dukar och så vidare. Jag skulle önska att en återvinning av material fanns i en linje av shoppingcentret. Ullared, IKEA. Åk till ullared med en rensad garderob. jobben ökar.

Materialet återvinns. Och arbetskraften exploateras. Ingen second hand. Det ger inga arbeten.

Forskningen av återvinning av material är efterbliven.

Och IKEA.s sortiment utesluter stora grupper av befolkningen genom sitt billighetskoncept och stela inredningsidéer. Jag vet inte vad jag ska tycka om detta.

Kanske man skall inordna världen i att kunna handla säng och soffa på IKEA, eller också anpassa IKEAs sortiment till en bostad i tredje hand, där elen kan vara avstängd. Vattenläckan i bottenvåning ger inget vatten och en säng gick inte att bära i spiraltrappan.

älmhult är mer än IKEA

efter växjö hr turen kommit till älmhult i min lillas smålandsresa. och denna lilla stad är mer än IKEA. vackra välbevarade trähus som ger staden en pittoresk karaktär. till det stora varuhuset hör ett hotell, och detta var en nyhet för mig. jag visste inte att det fanns. men det är trevligt. inrett ed ikeas produkter och har ett nyskapande koncept genom sin koppling  till shopping i varuhuset.

jag tycker det känns fräscht. och eftersom jag inte besökt ullared med liknande områden i Frankrike finner jag hela  konceptet intressant. en helg eller tre dagar v semestern i älmhult, varför inte.

lookbook>sweden>älmhult/IKEA

stadshotellet i växjö

detta hotell har fyra stjärnor i kvalitetssäkring på skylten utanför, och sedan slutar resan för denna gången.

innanför väggarna befinner vi oss i en fritidsgård i en av sveriges förorter. renoveringar av huset är inte fackmannamässigt utförda. den frukost vi serverades har inga kallskänkor lagt sin hand på i presentation. billiga råvaror och odiskat porslin. personalen har ingen köksutbildning. att döma av personalens svaga språk får vi anta att de arbetsbeskrivningar och lagar som gäller inom hotell och restaurang förbises i denna miljö, då man har svårt att tillgodogöra sig skriftliga instruktioner. man har har gjort detta till sitt eget ställe och sammanhållningen i arbetslaget sker genom trakasserier av ursprungsbefolkningen och gäster. man håller varandra bakom ryggen och har små hyss och gags för sig. ingen av de anställda har en naturlig känsla för den hotellkultur och stadshotellets roll i svensk turism.

städpersonalen ägnar sig åt lek och trams, man leker med gästernas saker och provar kläder, sliter sönder kläder och gnom arbetslagets sammanhållning kan man tänja gränserna. hotellet är mer än halvtomt liksom övriga hotell i södra sverige. servicen är erbarmlig och personalen mer än obildad. den allmänbildning som man kräver av utbildad personal, den yrkeskompetens man kräver av utbildad personal kan man inte finna här. här är en mer basal nivå. personalen skall ha klarat av att komma i tid, vilket inte alltid lyckas, klara av att sluta i tid, vilket inte alltid lyckas. man går gärna tidigare. man har vänner på besök i hotellet.  mat och städning hålls på en nivå som förorten då personalen inte känner till traktens specialiteter. småland har liksom övriga södra sverige ett jordbruk som producerar livsmedel, men här är personalen kulturella representanter, som i sitt hemland säger sig ha erfarenhet av yrket. och hur den erfarenheten är beskaffad har jag redogjort för tidigare. och vad betalar man som gäst för i sitt eget land. en grupp obildade människor som har gjort detta till sitt ställe, och anser att deras rättighet är att se vad gästerna har i resväskan.

frågan blir vad är kompetens. varför blåser det högervindar i europa. vad är läskunnighet.  varför vet man inte att dessa stjärnor är kvalitetssäkringar.  och varför skall jag acceptera en fritidsgårdsmiljö från förorten på det fyrstjärniga hotellet i småstaden växjö? att förflytta sig från en punkt till en annan kallas att resa, inte att var leksak åt obildad människor. dessa vanmäktiga varelser utan initiativförmåga och intellektuell status. jag är inte intresserad. dessa människor är inte mottagliga för information. de lever i ett vakum som inte har med verkligheten att göra.

och vilken facklig representant står bakom det här? hotell och resturang har meddelat att de skall ha aktioner för att förbättra deras medlemmars arbetsvillkor. jättefint tycker jag. kanske en påkläderska och en frisör. som sätter gummisnodden mitt bak i testarna.

man är inte resvan

väl tillbaka till sverige, helsingborg, en gedigen skånska kuststad med spännande historiska byggnader och underbara promenadstråk i olika delar av staden.

vid ett av mina besök i staden var det fotbollsmatch mellan malmö och helsingborg med tillhörande kringarrangemang. fanclubarna gjorde upp på gatan efter matchen. och mitt i detta tumult möter jag två tioåriga pojkar med invandrarbakgrund. små barn skall inte möte detta i så tidig ålder.

helsingborgaren har ett fotbollsintresse, men inte ett intresse av våld.

tankarna vänder åter till danmark. bortsett från de tre stora storstadsområdena köpenhamn, aahus och odense är danmark ett småstads och landsbygds dominerat land. man har en gedigen kunskap av pedagogik  och barnpedagogik. om man använder piagets utvecklingsspykologi kan jag i nuläget inte svara på.  man är ledande i vindenergi i världen och kanske den skolform danmark har främjar ett högteknologiskt, innovativt tänkande.

danmarks jordbrukspolitik är anpassad till eu och har en lokal förankring och de närproducerade livsmedlen är lättillgängliga.

hur ser östeuropas jordbrukspolitik ut?

hur anpassar de jordbruket till eu?

hur ser  östeuropas energipolitik ut?

hur främjar skolsystemet i dessa länder ett högteknologiskt, innovativt tänkande?

detta är ingenting man diskuterar på danska hotell med den tillfällige receptionisten, eller städaren som ska skoja lite grann.  eu är en union och märker man att man som arbetskraft sackar efter bör man själv se till att det åtgärdas. inte dra ner övrig arbetskraft till samma krälande nivå.

märker man inte att man sackar efter, bör man inte delta i europeiskt arbetsliv.

så sitter vi i skåne, helsingborgs trestjärnig hotell.  polsk städerska och polsk serveringspersonal.

var är de skånska specialiteterna,  var är skånes närproducerade livsmedel, som vi ville ha lättillgängliga.

fiskprodukterna, äpplena,osv.

jag såg dem inte vid  frukosten.

däremot såg jag en an som sökte uppmärksamhet, en polska med dålig hållning och billiga livsmedel. jag har sett det förut och är inte och var inte imponerad. på rummet är en glödlampa trasig, och toaletten spolar inte. och städerskan har fullt upp att ringa privata samtal på arbetstelefonen.

och jag är inte imponerad.

det var  en markant skillnad i svenska människors beteende och de danska människorna.. danskarna har en mer genomtänkt linje i sitt agerande, och så pratar de danska, inget låssasspråk.

svenskarna från vänerbrog och trollhättan, jag antar att  det var därifrån de kom, framstod som mindre vetande. även i hotellmiljön. och ingen hade för avsikt att diskutera  energi eller jordbrukspolitik med dem. en grillad med bröd bara.

svenskt skolsystem har försämrats under en tioårsperiod, och om det i danmark är skillnad mellan stad och land, så är linjen total i sverige.

outbildad personal, som anser att familjeangelägenheter kan skötas på arbetstid. man går in på toaletten bara. och man skäms inte ett dugg. och man kan gå från lektionen för att en familjemedlem skall ha uppmärksamhet, och man förstår inte vad man gör. eller rättare sagt

vad gör man där?

inte en rad står skrivet…..

sörmland har fem dagstidningar av lokal karaktär. dalsland har två. vid besök i respektive landskap läser jag, och fler med mig den lokala tidningen. dessa finns också representerade på internet. men den lokala karaktären beskriver inte den lokala miljön. frågan blir då varför?

ortsborna säger

nej, jag läser inte tidningen, det är inte värt pengarna. båda dessa landskap är jordbruksorienterade. genom eu.s ganska strama jorbrukslinje kan det bli svårt att följa direktiven, på lokal nivå. och inte en rad om detta i tidningen. kanske man skulle anställa någon som är skrivkunnig och som har den lokala befolkningens förtroende. kanske man skulle skaffa sig en informationsutbildning för att möta de kriterier som man inom eu ställer på information. och kanske man skulle börja arbeta. det är hel oacceptabelt att presstöd skall utgå till lokalt skvaller presenterad på enkel svenska av människor som lever i sin egen verklighet.

i jämförelse med danmark beträffande journalistik, beträffande jordbrukspolitik och jorbruket har vi två helt olika linjer. debatten i sverige har vridits till att handla om staden och integrationsproblem.

och det finns individer som anser att deras åsikt bör skådas av världen, men en tidning har ett ansvar att tillvarata hela läsekretsens intressen, och inte specifika grupper eller individers egotripp. det inger inte förtroende. de stökiga områdena i storstaden har en acceptans, arbetslösheten har en acceptans, och barnfamiljers behov har en överdriven acceptans. om msan inte klarar av att anpassa sig till sitt boende finns det alternativ, i hemlandet eller utomlands. eller?

danmark i backspegeln…

resan i danmark är över. syftet var att studera jordbrukets roll i samhället, och efter att ha rest runt i södra sverige, anser jag att om man jämför dalsland, skåne och sörmland, så är det skillnader.

naturligtvisd får man ta hänsyn till jordmån, klimat och andra  låt oss kall det fasta faktorer, men jag finner ändå att skåne har ett mer offensivt jordbruk. nya grödor och kanske nya metoder och tekniker. investeringarna är de samma, maskiner och annat kosdtsr lika mycket.

kanske är det närheten till danmark som avgör, eller kanske har jordbrukaren en annan status i skåne. dalsland har inga dåliga bönder, sörmland har inga dåliga bönder.

jag tror att informationen brister. eu har sina direktiv som ska överföras till nationell nivå, till regional nivå och till lokal nivå. och jag tror att här finns det olikheter, skillnader kanske till och med orättvisor i informationens tillgänglighet.

och en dialog. stat och jordbruk, kommun  och jordbruk, länsstyrelse och jordbruk, lantmännen och stat.

att subventionera mjölken kanske inte är enda lösningen för att hålla landskapet öppet och odlat.

samhällsdebatten har avstannat och jag är osäker på hur exakt den närodlade, närproducerade maten skall produceras och distribuerad.

för att få en referens hur ett idealjordbruk skall var beskaffat har jag nu rest runt på danmarks flesta öar.

tanken var väl att med hjälp av hotellpersonalen få en bild av allmänhetens åsikt och  engagemang i den danska livsmedelsproduktionen, men det var tyvärr inte riktigt deras kunskapsområde. allmänbildning och kompetens  om nationens ekonomiska sektorer avser inte produktionssektorn i den danska  hotellpersonalens  register. de läser inte ens dagstidningen.

danmark har lite mer än danskt öl att erbjuda. här som i övriga europa skiljer sig servicen i stad och landsbygd. även om den stora staden erbjuder fler caféer, restauranger och gatuliv, så erbjuder den lilla stden eller byen detta också. skolor, sjukvård, vägar slits hårdare i staden, men om man inte kan leva utan kongliga tetern och ballett är köpenhamn, aarhus och odense de enda alternativen. som är de te större städerna i detta lilla kungarike danmark.

slotten är många och har en spännande historia. jo det var trevligt i danmark. själland är min favorit, men det är en smaksak.

jag hoppas att cabinn, odense har inflytelserika vänner

att döma av nedskräpningen utanför hotellets entrè här i odense får vi förmoda att fler än jag reagerar på snyltgäster, och här handlar det om latinamerikaner.

jag har redan talat om min åsikt beträffande den folkgruppen. trakasserier av ursprungsbefolkningen är inte acceptabelt. jag har fått min lägenhet demolerad. jag har blivit sparkad i huvudet, och jag har övergett min lägenhet.

detta talar sitt tydliga språk. jag dansar inte salsa, och kan inte sänka mig till deras låga kunskapsnivå. Vi har absolut inget gemensamt, och jag anser att dessa invandrares beteende är helt ointressant. jag har inget som helst ansvar för invandringen till europa, och är väl ingen vän av gitarrspelande trubadurer. att denna grupp frivilligt skulle böja sig för  för logiska argument är knappast troligt, så det får väl bli tuffare tag.

den trinda tillfälliga receptionisten är kanske rädd. att vara rädd på sin arbetsplats är ingen bra lösning, att var rädd i sitt eget hem är ingen bra lösning, och ändå finns det kvinnor i sverige, i danmark som måste vara det för deras invandrande pojkvän har problem, med ekonomin bland annat. att ge sig på enskilda individer och använda våld, kan diskuteras.

och invandrare avvisas, och invandrare hänvisar till mänskliga rättigheter. skall vi tyck synd om denna invandrare, som kastats ut från ett antal hem i sverige på grund av sitt hårdhänta beteende. jag har visat göteborgarna hur denna grupp tolkar mänsklig rättigheter, och den tolkningen är helt egen från övriga världen. skall världen anpassa sig till latinamerikas exilmedborgare, eller skall de anpassa sig till världen.

och än en gång. skall jag tycka synd om hotell cabinn, skall jag tycka synd om illegala invandrare. respekterar man inte mig i mitt eget hem, eller på min arbetsplats, så blir det konsekvenser i hemlandet. mexico har vart i blåsväder förr. eller? har danmark råd med detta?

vegeterian gillar inte lukten av kött…

tre dagar i odense är äntligen över. en trött stad utan puls och kunskap om moderna samhället.

en unken lukt infinner sig i mitt hyrda rum. jag förstod inte först vad det var, så jag var tvungen att äta fläsk i federicia, och då klarnade det.

duschen används och det är folk inne i mitt rum när jag är ute.

men att man ska begära att personalen i receptionen skall veta detta, är det ingen som begär. är man fyra år i huvudet och vill vara snäll så blir det så.

det är viktigare att låna ut betalda rum än tänka på sitt rykte. sitter man säkert då.

muslimer har svårt med fläskätare. de luktar. som vegetarian har jag svårt att klara köttätare. men jag står inte så nära allah. det är mil emellan oss, jag är kristen och anser att en human djuruppfödning är att föredra framför en slöja på huvudet. vi ska inte diskutera etik i europa. det är för komplicerat.