man använder ett maktspråk härstammande från en kommunistdiktatur……

Så här berättade kvinnorna från forna jugoslavien för mig i sverige. På dålig svenska och med barnens hjälp.

I den östeuropeiska familjen är inte kvinnor och barn fullvärdiga människor. De uppfostras och styrs enligt metoder från det forna Jugoslavien. De utsätts för ett maktspråk som härstammar från en kommunistdiktatur.

En toppstyrd organisation.

Sverige är ingen diktatur.

Det finns inga kommunisktstyrda länder i östeuropa längre.

Men så fort den östeuropeiska mannen hamnar i affekt så åker hårdhandskarna på.

Detta berättar de för mig, för jag skapar förutsättningar för detta samtal. Vi har tid, vi är trygga och vi broderar.

De skulle aldrig berätta detta för en polis, en diplomat eller ens för sin man.

De är rädda. De hatar.

Det är fel på SFI säger dem. Och jag tror på det.

Nu är jag här och det som kunde berättas på en timme har tagit två månader.

Mannen har inte full kontroll över mig och tar till maktspråk, han påtalar omgivningens uppmärksamhet och så lugnar det sig. Och man påtalar lite till ett nytt utbrott. Ett par skor går sönder. En tvättmaskin läcker. En vattenkokare går sönder. Och så lugnar det sig. Och vi tar en liten bit till.

Det som skulle ta en timme att berätta tar två månader. Det mina vänner är löjligt.

Och nu hade man planerat en ny maktdemonstration, men det gick om intet.

Jag hade polisbeskydd från väst.

Jag har arbetat med fascistiska maktspråk också. Det är samma sak faktiskt.

Kvinnor och barn hålls nere med metoder som härstammar från en diktatur i en toppstyrd organisation.

Jag vet att kroatiska ambassaden anser att jag har stundom ett ovårdat språk, och jag säger bara, tänk dig för ambassadör. Kanske jag är en spegel. Kanske är det ett manligt språk jag använder.

Och detta har västeuropa sett för länge sedan men inte den östeuropeiska manliga delen av befolkningen.

Man måste använda ett maktspråk för att få människor att förstå. Människor med makt måste få smaka sin egen medicin.

Skall jag nu lägga ut den korrepondens jag fått på nätet, eller,

Stalkning är ett växande problem. Det finns en SOU från 2008 med nummer 81.

Och vilket språk användes i telefonen nattetid då det busringdes. Exakt samma känsla som ni fick, fick jag. Och jag var nyskild, arbetade heltid och hade två små barn.

Man blir arg. Man måste kunna kontrollera sina känslor och ta reda på varför.

Man kan fråga varför säger du så till mig. Och då kan jag berätta.

Precis som de östeuropeiska kvinnorna berättade för mig.

Nu har jag ett visum, nu skall jag skaffa mig en språklärare i kroatiska, och sp skall vi diskutera hur det blev så här och detta skall göras inom landets gränser.

Jag kan bara två knutar.

Slipsknut och svansknut.

en levande geografilektion….

när en västerländsk kvinna sätter foten i ett östeuropeiskt labd inträder en förändring. hon förvandlas från att ha varit en fri kvinna, kanske student eller yrkesarbetande, läser dagstidningar varje dag och är en aktiv föreningsmänniska.

hon förvandlas till ett objekt för att stilla östeuropeens nyfikenhet. man är nyfiken. detta objekt fråntas vilja, historia och  kunskaper.

hennes privata ägodelar är inte hennes de är varuprover. man kan ta schampoo, tamponger, hudlotion ett par trosor, ett par strumpor.

och objektet skall vara tacksam att någon bryr sig.

man kollar upp sker och ting. och för denna självpåtagna uppgift skall man ha ersättning.

har objektet bett att få bli brydd om.

objektet betalar för en sängplats eller ett rum och detta innebär automatiskt att objektet vill bli utsatt för tester, små amatörteaterakter av bedrövlig kvalitet. där personer hittar på var de kommer ifrån.

och detta vill objektet.

om objektet frågar konstiga frågor om vägbeskrivningar  till muser eller kyrkor är detta för att objektet egentligen vill vara kvar på hotellet. objektet vill egentligen se ett manligt könsorgan.

objektet vill egentligen serva hotellpersonalen med vin och cigaretter.

objektets skor är egentligen inte hennes utan studiematerial eller objekt för ilska. man kan skära sönder dem. objektet åker de kollektiva färdmedlen och det betyder att objektet vill bli styrd. man pratar i telefonen  och agerar modell. man talar om för objektet vad som väntar genom att berätta i jagform. och objekktet som är från ett annat land skall acceptera detta.

objektet skall vara tacksam för kontrollen.

hyr objektet en lägenhet och betalar hyra skall hyresvärden kolla upp lägenheten då objektet inte är hemma och ta kaffe, duscha kanske låna sängen och objektet skall vara tacksam för uppmärksamheten.

och varifrån kommer denna människosyn. varifrån kommer den självpåtagna uppfostrarrollen. vem har tillåtit detta?

och man söker information om objektet. man ställer provocerande frågor. man analyserar objektet och finner defekter. alkoholproblem, självdestruktiv, snålhet etc.

som objekt kan man också bli utsatt för practical jokes. 16,17 november befann objektet sig på dubrovnika avenue för att söka en adress till en språkskola. och samtidigt var det oväsen i den lägenhet som objektet hyr.var objektet iblandad i bråket. troligtvis inte. ett nytt objekt hade tagit objektets plats.

och man tar självklart på sig rollen som världsförbättrare utifrån sin femtio år gamla världsbild, där kvinnan är kvinna och mannen är man. en ålderdomlig förlegad syn och med ålderdomliga kapitalistiska spelregler kräver man betalt.

och vem vill utsätta sig för detta under sin semester?

var kommer det ifrån

jag vet inte men här kommer en till

i Angered i Göteborg , nyskild med två barn och arbetade heltid, ringer telefonen nattetid och söker Irena en polsk prostiruerad.

jag beslutade för att ge den mannen en läxa, man busringer inte till mig nattetid. jag tolerar inte det.

så jag gav honom en livets läxa. han glömmer mig aldrig. jag var den perfekta.

han arbetar som lokalpolitiker nu. styr massorna från sin Ford, den dra två liter milen och har automatväxlar och elhissar.

han är där i egenskap av sin lokalkännedom. var man kan köpa nattamat, rama iväg för att köpa billiga cigg mitt i natten. var man kan hitta svamp och bär i skogen och barnen kan bygga kojor.

detta i ett område med människor från jordens alla hörn, alla religioner, alla kulturer ,språk och kanske tragisk upplevelser från sin historia.

han är mycket populär. han kanske har en ny bil nu.

och nu är jag i Kroatien och här har vi en ny folkets ledare, fast en budgetvariant, tigger cigaretter.

jag köper mitt kaffe, i Italien.

jag kommer aldrig att förlåta dessa nattliga samtal, aldrig och jag kommer alltid att ha en kraftfull kritik mot just lokalpolitiker.

ett politiskt ställningstagande….

nu vill jag tacka mina kurdiska vänner för all lärdom jag fått, och skall självklart arbeta för ett fritt kurdistan.

att involvera östeuropeiska människor i detta arbete är helt otänkbart.

här plockar man hellre sönder grannens nyplanterade blommor för att framstå i bättre dager. den nivån är et här.

att solidarisera med

stoppa valjakten

verka för ett fritt kurdistan existerar inte. den lilla världen. att vara högsta hönset i hönsgården.

och detta är naturligtvis inget jag spelar med i. jag är här för att lära mig språket.

och tredje statsmakten kan väl ta en kurs i pepiermachétillverkning. ingen läser ju ändå vad som skrivs.

här får man inte säga till, så jag sa ifrån.

så var det

äktenskapet som institution

I 10 procent av de kroatiska äktenskapen behandlas hustrun som en fullvärdig människa.

mannen litar på att om hon säger att hon ska gå och köpa tre kilo potatis så äg et det hon gör.

han respekterar hennes önskningar, henns intressen och hennes behov, av närhet av ensamhet av yttre kontakter.

och de 10 procenten blir kallade mesar, töntar eller kärringr. de har inte kontroll.

nej de har en annan utgångspunkt för sitt äktenskap.

denna människa som de lovat att älska till livets slut

de övriga 90 procenten sätter upp villkor för äktenskapet. de använder omgivningen för att kontroller henne. hon får inte bevista en ballett, för han tycker inte om ballett. om hon ändå gör det ifrågasätts hennes sexualitet på bussen eller gatan. korrumperade taxichaufförer kör fel, eller på ett annat sätt visar mannens missnöje.

hon ska inte vara säker på att om hon går på ballett att han inte har haft ett romantiskt äventyr.

och som i alla förre detta diktaturer tar mannen till ett maktspråk så fort han känner sig hotad.

jag tolererar inte detta.

det finns en tradition i östeuropa att mannen har hand om de stora besluten, ekonomi osv.

detta är tradition, men den legitimerar sig int själv.

samhället utvecklas och familjen som institution står still. det är fel.

kvinnan blir förtryckt, hon utvecklas inte och hon skall under dessa kontrollerade och begränsade omständigheter, sköta hem, barn arbete, studier.

hon är inte trygg. äktenskapet fungerar som en begränsande, förtryckande faktor.

jag tolererar inte detta.

så kommer vi till barnen, och där avstår jag att agera. jag har ingen distans och tar till ett maktspråk som är förgörande. jag blir för mycket.

det överlämnar jag till dem som kan hantera detta.

detta är min åsikt så får andra ha sin åsikt.

diplomater tar sitt land i örat…

vi satt och såg på nyheterna pa TV.

“plötsligt kom han in i lägenheten, slet ner kvinnan på golvet och började sparka med kängor”

det där har jag varit med om många gånger. polisen i göteborg gjorde ingenting.

han slog sönder hela köket och slet ner garderobsdörrar, slet loss kylskåpsdörren.

grannarna ringde polisen.och “nu skall ni sova”

detta var inte misshandel. det var uppfostran enligt chilensk modell. hon ville inte prata spanska eller dansa salsa.

malmöpolisen var av en annan åsikt. hon fick polisbeskydd och skyddad identitet.

chilenska diplomater var av en helt annan åsikt . de satte sig på planet till sverige och talade till det latinamerikanska folket, och  det var ord och inga visor. ingen fick rlöra henne. och de gjorde de inte heller. de lydde diplomatin.

nu är jag i Kroatien, jag har ett visum. jag har blivit trakasserad på gatan i mitt hem och i de inkvarteringar jag nyttjat. jsg har blivit systematiskt förföljd.

nu ska vi se hur den kroatiaska diplomatin hanterar detta.

hur den svenska ambassaden hanterar detta vet vi.

man har redan börjat byta ut personal på bussar, i kiosker och affärer. stalkning är ett växande problem. det finns frivilliga föreningar som följer upp detta. och i balkan vet man inte vad man gör. man tycker det är roligt att busringa polisen, man tycker det är roligt att hitta saker att prata om.

man har en efterbliven samhällssyn. man har en defekt och kan inte fungera i ett civiliserat samhälle.

Detta är oerhört

Denna dag mådde jag inte bra. Kanske omställning, kanske den otillåtna vistelsen i den lägenhet jag hy gjorde att jag behövde sova lite extra.

Vi 23-tiden ringde jag den inkvartering jag använt och där finns personal dygnet runt. Jag förklarade var för jag inte svarat på SMS och telefonsamtal.

Strax efter det gick jag ut för att köpa cigaretter. Hela byn var stängd. Kiosker, restaurangeren fredagkväll.

Jag började gå och de bensinstationer jag sett längs vägen var stängda. Det gjorde mig ingenting. Jag behövde gå.. jag gick nor en mil i vardera riktning.

I västeuropa är et en självklar rättighet att ensamma kvinnor alltid har telefonkontakt med någon när de vistas ute i storstäder, efter mörkret eller ensliga ställen. Alltid.

Jag ringde två gånger till inkvarteringen där det finns arbetande personal. Och den tredje gången var telefonen avstängd. Han ville inte bli störd.

Kanske kroatisk medai, press och redio på enkel kroatiska kan förklara för sina landsmän vad arbete betyder, jour och beredskap.

Kanske man på enkel kroatiska kan förklara att kvinnor kan bli överfallna, man kanske tar deras pengar och cigaretter. Visar respektlöshet genom sitt fysiska övertag. Kanske våld.

Och nu kommer ett antal stadsbussar som inte är enligt tidtabellen och de stannar inte. De kör förbi.. ett antal polisbilar kommer och kör förbi. Samt ett antal privatbilar.

Man kan anta att spejare sett mig gå ut och ringt bussbolag och polis.

Ett resursslöseri kan man tycka.

Och den arbetande personalen behövde sova på arbetstid.

Vad är detta. Östeuropeiskt manschauvinism kallas det.

Kanske jag kan få ha mina cigaretter ifred efter denna incident. Man kanske inte behöver smyga in nattetid och snatta cigaretter, man kanske inte behöver ryta dagtid efter cigaretter.

Kanske mormor och farmor kan få ledigt från barnpassningen och ha rätt till sin egen tid.

Kanske patrasket kan köpa sina egna cigaretter, och lära sig att ett nej du får inga cigaretter av mig betyder att man får hitta en annan lösning.

Det finns gränser i ett modernt industrisamhälle med kapitalistiska förtecken.

Och det först en person som är systematiskt förföljd får lära sig är att inte provocera, och att försvara sig.

Och jag kan slåss. Det behöver jag inte bevisa.

reseminne 2010>3

När jag betalar för en inkvartering så:

Tolererar inte jag att personalen

Undersöker mina tillhörigheter

Leker privat växelkontor nattetid

Stjäl mina serbiska dinarer

Ryter åt mig för att jag ska ge dem cigaretter

Kräver att jag ska ha skor på fötterna

Att min säng används när jag inte är där

Att man förstör min vattenkokare

Följer efter mig eller skickar en spejare att kontrollera mina ärenden.

Dricker på arbetstid

Avviker från arbetsplatsen

När jag betalar för en lägenhet tolererar inte jag

Att man stjäl min mat

Mitt diskmedel

Att man lånar mina kläder utan att fråga

Att man har besök och äter duschar när jag inte är där

Att man har en överlägsen attityd

Att man skickar ut spejare för att kontrollera mina ärenden

Att man stjäl cigaretter nattetid

Och jag tolererar inte att man bombar min telefon med SMS och telefonsamtal

Och därefter bankar på dörren, använder nyckel och tränger sig in i min lägenhet och säger sig vara utsatt för stress

Och jag tolererar inte att man efter denna behandling, jag är ensam i ett nytt land och talar inte språket, att man kallar mig ”insane., har alkoholproblem, och ljuger”

Jag tolererar inte detta

Jag har blivit systematiskt förföljd i mitt hemland sedan 1988 och har polisbevakning så kallad civilklädd polis

Så är det

Och det är nog bäst att östeuropeiska med borgare anpassar sig efter det effektivt och med kvalitet, för jag kan ställa till grejer. Try me.

sommaren i balkan 2010> reflexion

Jag fick ett visum, men middag, nejtack. Otvättade händer och dålig tuggteknik. Kroater skall äta med de sina.

Nu fokuserar vi på turistsäsongen som varit. Unga kvinnliga travellers. Alla amatöranalyser på facebook. Alla oönskade graviditeter. Alla märkliga lojalitetskrav.

All östeuropeisk personal med en amatöristisk,oseriös approach.

En trevlig resa med nya intryck. Att få en upplevelse som man kan bygga vidare på ehmma i sina mångkulturella miljöer.

Man kanske ville vara artig och se var sina klasskamrater kommer från. Man kanske ville öka sin omvärldsorientering, allmänbildning. Geografikunskap.

Och se hur bemöttes de. Fick de rätt information i turistbyrån. Fick de betala rätt pris för tåg- och bussbiljetten? Av damen som inte kunde engelska, som inte förstod, som hörde fel eller inte kände till.

Hur var servicen i detta östeuropeiska block. Och hur var det i storstäderna, dessa miljonstäder , där gamla gubbar stod och stirrade med öppen mun. Där skaror av unga flickor med mobilen i hand refererade besökarnas avsikter. Och alla detektivarbeten packningarna.

Hur kan man bara bära sig åt så.

Vem har uppfostrat detta lans. Mormor. Eller farmor. I generation efter generation.

Och vilken uppfattning har nu formats av det forna Jugoslavien?

Tja, vi åker väl till england och frankrike nästa år, som vi brukar. Vi kan språket, och de snorkiga fransoserna låter åtminstone vi och vår packning vara ifred. Och engelsmännen markerar hela tiden att de vill vara med de sina. Det är mer normalt.

att bli tagen i örat

en hälsning till alla kvinnorörelser i europa. från en ikon

 

i göteborgs outbildade arbetarklass i förorten använder man denna metod dagligen i uppfostraned syfte. det ni har blivit utsatta för är en daglig dos av vett och etikett i de områden jag arbetar.

motvikten mot detta var utbildad dagispersonal som invandrare spottar på, förnedrar och förföljer.

den outbildade arbetarklassen förnedrar, förolämpar man pratar om dem med omgivningen, man skriker åt dem, men man lär dem ingenting.

och vad har de gjort?

ingenting.

som medmänniska måste man på något sätt  agera för att få ett slut på detta fruktansvärda inkompetenta beteende.

som medmänniska måste man visa ett alternatiiv.

är detta en spröd människa ni har hört orera. är detta en svag och hjälplös människa som behöver hjälp och stöd.

och tpå detta organiserade hon ett medborgargarde på 200 man som skulle agera i hennes syfte.

detta var min granne. och hon gör aldrig om det. så arbetar jag. en dag på jobbet bara. att bli tagen i örat.

nå, blir det ett visum eller?

bilismen i storstaden

miljöorganisationerna har i de stora västeuropeiska städerna länge sökt lösningar för privatbilismen

här i östeuropa är problemet växande. ofta äldre modeller med en typ av bränsle, inga parkeringsplatser gör att bilar ställs på trottaren. trottoaren är inte byggd för detta och rämnar vilket ger en omöjlig situation för renhållning, sopbilar och snöröjning.

vägarna är inte byggda för denna enorma vikt vilket gör att de rämnar. detta leder till att cykel inte fungerar. det är omöjligt att cykla i dessa städer.de ekonomisk styrmedel som parlamentarismen kräver, skatter och avgifter är satta ur spel. varför är det fritt att ha bil.

varför kan man inte behovspröva bilismen i stora städer. barnens hälsa är i fara. jag försökte diskutera detta på en polisstation igår kväll. jag var där i ett annat syfte. språksvårigheter gjorde att besökets syfte förfelades.

och där blev frågan.

men varför har de så fruktansvärda uniformer. gräsliga.

jag har även sett trafikpoliser i fullständigt felaktig klädsel. de står mitt i trafiken imörkblå syntetkläder med en väst i neongult. hela dagen i den luften gräsliga arbetsvillkor.

och privatbilismen är inte bra ett problem med luft, vägarna är inte byggda för den enorma påfrestning.

morgontrafiken, köer av bilar med en person, enperson e person, som kryper fram i

splendid isolation.

var är lojaliteten, var är kamraterna, kollegiallt samarbete.

det är sjukt.

reseminne östeuropa 2010>2

Reseminne 2

Jag kommer aldrig att glömma den behandlingen, den dagen. Jag hade hyrt ett privat rum för att ¨vara ifred. Rummet hade egen ingång så man behövde inte störa personalen.

Jag var i rummet och vad jag gjorde kan kvitta. Helt plötsligt hör jag tunga steg i korridoren och någon ryter

Mitt namn, give me a cigarett.

Och jag öppnade dörren för att behaga värden. Värden var sur och behövde gå ifrån en stund, men behövde värma upp. Kanske var det ett uppbyggligt samtal med någon väninna i ett lydnadsärende. Jag blev orolig. Inte för väninnan. Men jag hade betalt rummet och har ingen som helst anledning att stötta personalen med cigaretter.

Jag blev olycklig. Ringde min vän i Sverige och grät. Jag reser ensam och behöver inte ta det där.

Jag har rest ensam i balkan i åtta månader och det är klart att mitt psyke och min kropp är ansträngd.

Kan det vars så svårt att fatta.

reseminne östeuropa 2010>1

Skitiga lakan

När jag kom ut i gårkväll ni den lilla byn, där man hjälper varandra stod en bil parkerad mitt på trottoaren.

Jag vänder mig om och säger

Flytta på bilen. Ikväll kommer jag ut och det är trettio biilar parkerade på trottoaren.

Alla västerlänningar hickar.

Trottoarer är inte byggda för den vikten. Det kommer att bli sättningar. Gropar för snö och is. Det finns snö här. Jag har frågat.

Sättningarna kommer att påverka staketet till trädgårdarna som kommer att bli snett, och vägen kommer att rasa så trottoarkanten rämnar.

Varför kan man inte lyssna. Det måste komma från rätt person säger man mig. Omrätt person säger till lyder man, i Östeuropa.

Nu till de skitiga lakanen. Idag säger man mig att om jag får skitiga lakan ber man om nya lakan.

Jag tror inte det.

Jag vet att om en traveller har mage att be om nya lakan, inträder en kollegial informationskedja att den och den skall ha skitiga lakan, som straff.

Det är fina krabater man har i sin arbetskraft. Här i Östreuropa.

Detta är förföljelse, olagligt men vanligt. Man har egna regler. Man ägs inte.

Alla vet att rena privata lakan är ingen lyx, de är till för att undvika epidemiska sjukdomsförlopp,

Förkylningar, eller aids till exempel. Smittar via kroppsvätskor.

Man söker andra turistmål med högre allmänbildning bara. Ingen friktion, ingen konfrontation, ingen konflikt

.

och vi tackar solen…..upp

Också denna dag tackar vi solen, för dess lyskraft och livgivande elixir.

Denna dag, då förortens kvinnor med muslimsk bakgrund, som skall fungera som en typisk kulturrepresentant, gift genom barnäktenskapet, denna dag gråter hon inte i duschen, lämnad ensam med sin sorg, sin smärta, sin saknad efter en förlorad ungdom.

Denna dag gråter inte hon i duschen, hon skrattar.

Kanske mannen är ute och studerar sverige med sin svenska blonda hemmagjorda guide. Vad vet jag.

Denna dag andas det överviktiga barnet i soffan framför TV:n lite lättare efter alla år av mobbande från hemspråksläraren. Föräldrarna är förtvivlade och byter man skola blir det bara värre. Denna dag kan edt barnet andas lite lättare.

Och nu tar jag inte upp de systematiska våldtäkterna i lydnadsleken. Ni kan själva fundera ut scenarier.

Jag har inte pratat mitt modersmål på åtta månader men denna dag fick jag ned hela sveriges etablissemang på knä. Och jag är inte ens mänsklig. Jag är inte anpassad. Inte ens det.

Det går runt i förorterna

Akalla, tensta, rinkeby, angered, rosengård människor., som efter trettio år inte behärskar sitt nya modersmål. De säger att det är fel på SFI.

Hur svårt kan det vara. Pratar man inte med varandra. Efter trettio år utan ett språk. Och detta är sverige.

Man tror att et är en slags verbal fotbollsmatch.

Spela inte fotboll med mig. Jag spelar inte fotboll. Jag bombar planen och publiken. Fotbollspelandet överlämnar jag till det självutnämnda chilenska fotbollsproffset. Inte jag.

Också använder man våtservetter av hygieniska skäl. Efter att ha gjort något stort.

Kunde jag något eller?

vet folk om detta, vanligt folk, jag undrar.

I mitt område, där jag bor har vi ett kulturellt centrum vi är ett kulturellt centrum vi arbetar med våra relationer.

Om man är ensam uppvaktar man fel person och vips kommer en svartsjuk individ och skall kämpa. Om den ensamme är man kommer det en kvinna.

Detta hände mig. Och det har hänt förut. Så jag gjorde en undersökning

Vad vill du ha

Han ville ha kontroll, svartsjuka, tillgjordhet och en amatörmannekäng som poserade. Och det fick han.

Han lever nu i en relation av misstänksamhet, bevakning, och så poserar man framför TV:n . man visar upp kläder.

I detta självutnämnda kulturcentrum.

Och jag är så ledsen.

Ibland drabbas de av en slags eftertanke. Men hon. Vad gör hon nu.?

Hon gör en livets resa.

Han fick sin livsresa. De kommer alltid att vara tillsammans. Honkämpade och vann en man.

Vi guidar vidare. Tvättstugan. Detta är hus byggda förra sekelskiftet. Det finns många dörrar och prång, dåligt belyst. Men istället för att initiera en ombyggnad där tvätt kan hanteras effektivt och rörelsehindarade och handikappade kan ha sin värdighet kvar i och med handikappanpassning så har en sjuksköterska lärt dem lyftteknik. Man böjer på knäna och har rak rygg. För mannen tvättar inte. Det ingick i kampen att visa sin duglighet i markservice. Att behaga. Det är så man gör i kulturcentrumet. Man visar sin kvinnlighet.

Lite ålderdomligt kanske men tydligen ett värdigt alternativ i kulturcentrumet.

Området är multikulturellt. En hög grad av ensamma män med utländsk härkomst. De får inga jobb men håller igång, musicerar och går på stadens nattklubbar och restauranger. Dricker aldrig för mycket.

De har sin kultur. Och så musicerar de klinkar på ett instrument och lär sig under tiden.

De har sin invandraridentitet. Och de har den perfekta relationen, för de arbetar med relationen.

Mannen har hand om den intima delen. Tre kvällar i veckan skall man betala för markservicen. Städning, disk och matlagning.

I detta kulturcentrum finns en torghandel som säljer frukt och grönsaker.

Torghandlarna lever i det moerna kapitalistiksa samhället där pengar utgör batlning för en tjänst eller vara, och de försöker värna om anpassning och kvalitet.

Men se det går inte.

Man vill ha billiga varor. Vida dagens slut försöker handlarna rensa ut dåliga eller skämda produkter, kasta dem men se det går inte. Kulturcentrumet känner inge kvalitet. Man får inte kasta mat.

De rotar gärna i gammal frukt och skär bort det skämda. Det går så bre.

Sopebilen kommer och det står en vakt från ett bevakningsföretag och ser till att handlarna inte slänger mat. Den ska ätas i kulturcentrummets vardagsrum, framför TV:n. med sked.

Detta är ett konsensusbeslut som kulturcentrummets invånare har kommit fram till. För barnens skull. De ska lära sig att rota i soptunnor efter mat.

Eller varför gör man så.

Vi lever i ett modrnt samhälle.

För att undvika att vännerna springer och tjuvlånar kläder har man i konsensus betämt att alla har lika kläder, eller lkinande kläder.

Man diskuterar sina vardagliga bestyr och detta tar mycket tid. Man har tid. Man får inga jobb. Man vill vara hemma, hemmafru.

Och man är duktigt. Supportar varandra. Fysisk beröring efter schemat.. man tar en promenad i området och ser att allt är OK. Husen är nedklottrade. Papperskorgarna söndersparkade. Återvinningsstationerna överfulla, gungorna trasiga . Och hålen i asfalten växer som de ska. Tung trafik går genom bostadsområdet alla tider på dygnet.

Nej allt är som det ska.

Man hjälper varandra.

Detta är tecken, det är inte vandalisering. En nedklottrad husfasad betyder något. Kanske man skall renovera invändigt, eller byta trappbelysning. Och det tycker man inte om. Det kan betyda ökad hyra. Det är en ekonomisk konsekvens.av folklig makt.

Man skojar till det också i kulturcentrumet.

Man kan stänga av vattnet i tvättstugan så tvättiden är förgäves. Skoj.

Man kan skruva ur alla lamporna i trappan så det är mörkt, och man vet precis hur de kommer att reagera

” så trycker de på knappen och säger ÅH” jag visste et jag visste det.

Eller stänga av hissen temporärt.

Små hyss som väcker oss.

Vi börjar tänka.

En gång gick inte portdörren att öppna, man hade skruvat bort handtaget. Det kan börja brinna men inte här.

Man kan stänga av portkoden, den fungerar inte. Skoj.

Vi tar hand om informationsbiten.

Någon arbetar på en tidning och delger oss nyheter som vi behöver per mail. Man går med i gruppmail.

Vi hjälper varandra. Vi behöver inget mer. Har alltid varandra.

Vi har utarbetat ett språk, ett eget språk som bara vi förstår. För att stänga ute dem vi inte tycker om. Och vi är ett multikulturellt centrum. Vi ägnar oss inte åt handikappade, homosecuella eller politiskt aktiva. Vi ser ingen anledning att vara miljövänliga. Vi tar hand om invandringen. Vårdar våra invandrarmän. Lagar mat, tvättar och diskar, och vi gör det bra. Se så lyckliga de är. De ser bra ut. Det ät viktigt att se bra ut. Att vara vacker. Nyduschad och fräsch.

Och att vara sexig. Det är viktigt. Det är kittet i vår relation. Att vi fortfarande har lågan.

Vi har sett nog av tråkiga äktenskap där man håller ihop för barnens skull. Man skall vara vacker för den man älskar, och sexig.

En liten morot.

Hur får du mig att duscha och tvätta håret? Vilka knep och trix använder du?

Och när man kommer oduschad i området förstår alla. Aha de arbetar i sin relation.

Är det en fnurra på tråden?

Och nu måste vi arbeta med varandras relationer. Man går hem till varandra och pratar om problemen. Hur mår du?

Är allt Ok?

Man kollar disk och städ och om det finns toalettpapper på abdrummet.

Också pladdrar man på om ingenting. Ord betyder ingenting.

Man visar varandra vad man behöver. Man behöver en tvål..

Och detta tar tid. Att se varnadra. Man har tid. Man har bara varandra.

Egen information

Egen mathållning

Eget språk.

Och besökare tala inte om det.

Så har vi det i vårt kulturella centrum. Och vi är alltid hemma.

och nu mina vänner skall jag visa vad jag kan….

klockan är nu 08.00 i zagreb det är torsdagen den 25 november.inom 24 timmar har jag ett visum för printning i min mail. ett dokument som ger med mänskliga rättigheter, landets rättigheter till beskydd, korrekt behandling, kvinnofrid, hemfrid och rättighet att tala.

och jag vädjar till mina italienska vänner, amerikanska vänner, kurdiska vänner, arabiska vänner att studera detta noggrannt.

för det här är äckligt.

detta är kroatisk amatördiplomati..

jag skriver en bok

och ser att min dator får besök. bilder försvinner.

jag söker ett visum och kontaktar kroatiska ambassaden.

så här skriver man inte i de kretsarna.

hur mycket skall östeuropeiska unga män få leka i officiella sammanhang. skall de ta över korrespondensen bara för att de har erektionsproblem. det är nöjligt att detta är en form av östeuropeisk humor men jag ser mer seriöst på internationella relationer än så: detta är mitt syfte med vistelsen

Bilaga till ansökan om visum

Turistnäringen i balkan.

Under min resa här i balkan har jag mött de mest märkliga beteenden. Jag anser att det bottnar i respektlöshet.

Efter att ha varit i Prag och hamnat i Sofia, agerade jag. Med i den resan var tre amerikanska studenter. Under sommaren har det studerats turistnäring i Balkan. Välutbildade människor från den industrialiserade världen med representanter från de flesta yrken och miljörörelser. Och det har varit under all kritik.

Nu vet inte jag vilken diplomatskola krotiska ambassaden har gått, men att hålla detta barkom ryggen, att försvara en så degenererad bransch kan få konsekvenser.

Personal använder passnumren för att kolla bankkonton, polisregister och andra konfidentiella uppgifter.. Och dessa syntetpajaser till poliser är ett skämt.

Vi pratar handelsförbindelser, handelsavtal. Vi pratar investeringar internationellt.

För detta krävs Trust, inte kollegial lojalitet.

Och när diplomatin håller detta bakom ryggen så självklart sker vissa åtgärder från det kapitalistiska, moderna samhället.

Den typen av informationsbehandling är inte acceptabelt.

Attityder

Det finns beteende i det östeuropeiska samhället som legitimerat sig själv. I Sverige finns grupper av individer som inte är omtyckta eller populära, invandrare till exempel. Sverige har en generös invandrarpolitk och det medför att olika språkgrupper, religioner, kulturer samlas på en begränsad yta. I Sverige klassificeras dessa områden som skumområden. Svenskarna vill självklart inte se st land förslummas. När turister kommer till Balkan, utnyttjar de inkvarteringar som finns och de offentliga nöjen som finns möts de av befolkningens förakt. Vi tycker inte om vissa invandrargrupper, det betyder inte att vi stjäl deras toalettsaker, rotar i deras tillhörigheter eller förtalar dem. Man pratar med dem.

Jag befinner mig nu i en by 20 kilometer utanför Zagreb. Jag städar lägenheten, handlar min mat, syr mina kläder är artig och väluppfostrad och vad händer.

Detta väcker avundsjuka. Jag är för bra. För lycklig. För självständig.

Och detta mina kära diplomater är slumattityd. Så agerar man i slumområden där frustration och kommunikation emellan människor är obefintlig.

Min bakgrund

Jag har tidigare nämnt min utbildning och bott och arbetat i Sveriges storstäders förorter. Min kvalitet är att jag kan , och lös nu noga, att jag kan anpassa extrema grupper in i samhället så att de kan bemöta och bemötas med respekt. Vi pratar muslimer, vi pratar fd drogmissbrukare. Vi pratar homosexuella För edtta ändamål krävs en tydlighet. Att som i Balkan ha en flörtig attityd skulle enbart förvärra. Det krävs ett tydligt språkbruk och en respekt dels mot gruppen, och dels mot omgivningen. Och för att klara detta krävs en lyhördhet, en kunskap , en allmänbildning och en specialkunskap om projektet. risktagande osv..

Östeuropeisk invandring i Sverige

Förorten i Sverige är ingen lugn uppväxtmiljö, och de östeuropeiska grupperna kan vara aggressiva. Vid samtal med representanter för grupper framkommer att man är missnöjd med SFI svenska för invandrare. Och när man studerar andra generationen finner man ett bristfälligt språk, med inslag av ljud, andra språk och slanguttryck, och man finner föräldrar som inte kan korrigera detta på grund av bristfällig svenska.

De säger själva att SFI inte fungerar.

Vid vidare undersökning finner vi att svenskar alldeles utnärkt kan lära sig ett främmannde språk i ett svenskt skolsysstem.

Europeiskt perspektiv

Jag vet,, eftersom jag inte ingår i kroatiska diplomatklubben att inom EU strävar man efter ett gemensamt utbildningssystem. Detta för att öka rörligheten mellan nationerna inom u nionen, arbete och studier.

Frågan blir nu :

Skall de pedagogiska metoderna vara likartade eller skall hänsyn tagas till kulterell, nationell och religiös tradition.

Och den frågan har ni aldrig ens funderat över.

Och här kommer min visumansökan in i bilden. Jag ämnar lära mig kroatiska, ett slaviskt språk, som jag aldrig kommit i kontakt med förut och stufdera de pedagogiska metoder som ges inom landet.

Hur svårt kan det vara.

Jag har ett politiskt uppdrag. I förorten i Sverige finns en hög procent arbetslöshet, på grund av bristande språkkunskaper och bristande allmänbildning. Detta leder till en isolering av vissa grupper. Denna isolering får konsekvenser som är farliga för samhället. Kravaller är ett exempel, gängkrig är ett annat.

Det finns i Sverige grupper som arbetar på gräsrotsnivå, som lobbyister för att fungera som en informationnslänk mellan ”makten och folket” och det är viktigt att den informationen är korrekt.

Att den politiska observatören har en korrekt analysbas.

Och den analysbasen är obefintlig bland östeuropéer i Östeuropa, eftersom de inte har det västerländska perspektivet.

Jag vet inte vilken diplomatskola kroatiska ambassaden har gått men, att bemöta turister med förakt, att söka konfidentiella uppgifter om enskilda personer är inte seriöst.

Att använda information om enskilda individer för att skaffa hållhakar, eller ett psykologiskt övertag är inte seriöst.

Man skulle kunna tala i termer som oacceptabelt. Att detta inte är lagligt behöver vi inte diskutera i den här klubben då syntetpajaser och diplomater slickar i samma skål. Alltså får vi informera världen om läget.

Men detta hjälper inte den europeiska beslutsapparaten om gemensamt utbildningssytem för att främja rörlighet på den globala arbetsmarknaden.

Syfte med vistelsen

Jag lena bäcklin ansöker härmed om ett visum på 6 månader för att studera kroatiska språket i en kroatisk vuxenutbildning i Kroatien. Orsak se ovan.

Hur svårt kan det vara.

Fick ni inte lära er något om internationella relationer i diplomatskolan.?

Den frågan ställer sig omvärlden nu i ämnet Balkan, nytillkomna medlemmar i Europeiska Unionen.

Som sagt jag tappade bort det förra mailet i samband med utrensningen, städningen av kroatisk turistinformation från kuststädernas dykningscenter. Jag ville studera botten.

och får detta bullshit till svar.

Dear Madam,

Referring to your e-mail dated 17 and 23 November 2010 we would like to inform you as follows:

The nationals of Kingdom of Sweden do not require a visa for entering the Republic of Croatia and for a stay of up to 90 days but they may not work or study in the territory of the Republic of Croatia on the basis of a non-visa regime.

To study in the Republic of Croatia you would need to request a temporary residence permit.

The procedure upon your request for residence permit should be finished before the start of course.

Application at Police station in Zagreb in your case would be possible only if you are holder of a scholarship within the framework of a programme approved by the ministry responsible for education and science matters.

In other case, you should submit your application at Croatian Embassy in Stockholm.

You would need a letter of acceptance from Zagreb University in order to apply for residence permit.

Basic documentation includes valid passport, 2 photos, evidence on clear criminal record, evidence on possession of residence (verified statement by the owner would be ok), evidence on possession on sufficient funds for support of your stay (your bank statement, or any other evidence on your income).

Evidence on health insurance is not mandatory if you are applying for residence permit on the grounds of studying. In that case, you need letter of acceptance from the University.

Also, please not that all documentation on foreign language needs to be translated into Croatian by verified translator, and in some cases verified with Apostille stampel.

det är ingen diplomat som uttrycker sig så. detta är någon som delegerat sig.

äckligt

.

.

jag leker diplomat, jag pratar ski…

När jag var i sarajevo hände en märklig incident. Ut från en av de arabiska ambassaderna kommer en besökare.

Han får se mig och ser sin chans.

Du får inte ta bilder på ambassaden.

Han kommer från besöksingången. Ingen personal kommer därifrån.

Vi tittar på nyheterna. De filmar ambassaders fasader de intervjuar i ambassader, det är demonstranter framför ambassaden.

Denne privatperson passade på att skämta. Jag fann skämtet dåligt och markerade.

Alla vet att ambassader är offentliga byggnader och dess fasader skall behandlas som vilken byggnad som helst.

Att man här i östeuropa inte klarar av att spela efter de demokratiska spelreglerna är tragisk men man kan inte ta hänsyn till detta.

det blev ingen dans….

Jag tänkte gå på en ballet här i zagrebs operahus.

men så mindes jag malmö operan faust. Framsjungen i pyjamasbyxor och t-shirt.

Och då tappade jag aptiten.

Detta kanske imponerade på några malmöbor, men den lustifikationen fick andra konsekvener.

Kan förorten i göteborg hosta upp lite klöver till burdamönster till invandrarföreningarnas folkkostymer, så kanske malmöoperan kan göra detsamma.

Elitkkultur och allt..

Projekt runaway har under flera säsonger hjälpt vilsna amatörstylister.

Wrestlingkläder för malmöflickaorna när de slåss om grabbarna.

Balklänningar för förortens bröllopskalas

Omsydda kläder om för de bantande kvinnorna.

Etc etc

Inköpt av tv tre för att vi ska se något vackert.

I Serbien och bulgarien har man tagit skönheten till en ny nivå.

FashionTv så man kan gå vackert.

Jojo

Markservice skall det vara, och den skall vara perfekt. Gnällde den arbetslöse genuine arbetaren i förorten..

Och på toppen license to grill, med olika recept för det amerikanska barbequeköket.

så balletten får vänta. Och det spelar väl ingen roll. Bensprattel.

Och gränserna sätter man själv. Man behöver inte se allt. Förstå allt, höra allt.

Clean your own bathroom part 3

 

Nu fortsätter hjältesagan

Och en dag var den ordinarie dagisfröken inte där.

Vad hade hänt.

Hon var sjuk. Översexuell.

Hon var lat och osexig och hindrade mannen från att spela musik med sitt hemlands språk.

Han hade varit på toaletten och hans väninna hade enbart kommit med papper. Det fanns inget papper. Och detta hade den frigida paranoida människan gjort om till en sexuell fantasi.

Och hon tiggde cigaretter. Hon fick väl köpa sina cigaretter, som hederliga människor.

Och han hade minnsann inte tagit cigaretter från henne.

Och han hade inte rotat i privata väskor eller skåp.

Han var äntligen glad att få lätta sitt hjärta över den smälek som han fått utstå.

Han var en kulturell varelse och var enbart på jobbet för att sköta sitt jobb.

Och han leker inte med barn, han lär dem livets realiteter.

Han sitter i köket, vid köksbordet och pratar med kokerskan. Håller reda på var hon har de olika ingredienserna. Och han informerar minnsann enbart om den mat han tycker om inget annat.

Att tolerea en så kallad utbildad daisfröken ifrågasätter hans närvaro.

Vad gör du här, egentligen så fräckt.

Han arbetar så klart med kropp och själ. Han informerar barnen om olika företeelser. Vad som kan hända…

Fingrar kan brytas.

Man kan bli slagen…

Man kan få sina skor sönderskurna….

Så praktiskt.

Man måste hjälpa varandra.

Och vänninnans närvaro på toaletten var enbart för att pappret var slut.

Och när dagisfröken försvann, ja se då hände det grejer.

Kommunen skulle spara pengar. Så kokerskan försvann från köket. Men köksbordet var kvar.

Varje måndag kom en polsk vaktmästare med papper. En hel bal. Han svängde in på gården och tutade.

Åhh sa vaktmästaren och med en dramatisk gest sa han något fult på polska. Han dängde in balen och fyra kartonger med pulverkräm, och en flaska tabasco tog alltid fram ett äpple ur fickan, sa hej till barnen så gick han.

Sen kom väninnan och satte sig på toaletten och rökte cigaretter som ett supportcenter.

Sen kom alla barnen från runt omkring och lekte. Strängt var et inte. Man slängde jackan på golvet kastade runt skorna rörde ihop lite kräm och gick omkring med tallriken och åt. Sedan ställde man tallriken där man var, eller under soffan.

Sen kom ungdomarna och satte på musik

”jag ska måla hela världen lilla mamma, med ulla billqvist”

Och hade med sig sprayburkar, och ölburkar och startade ett projekt. Ett graffittiprojekt på väggen mitt emot. Dödskallar, kors, farliga grejer och mitt i allt det mörka var ljuset. ABC som ljuset i mörkret.

Och tiden försvann. Dagis var alltid öppet. Och vikarien städade och diskade. Han skötte minnsann sitt arbete, som en hederlig arbetare.

Sofforna försvann, de var bara tvåsits och man kunde inte sova i dem så man behövde nya soffor, tresits, och mer telefoner så man kunde ringa hem.

Strängt var det inte.

Och dagisfröken, ja hon var så lat och sexig och satt bara så hon fick gå på dataskurs, så kunde hon skriva åt alla andra..

och allt liksom andades av ödmjukhet och respekt.

Ja, se det var en riktig saga det. Om livets realiteter

Och nästa vecka informerar vi om en kung som satte sin prinsessa i ett torn, så man fick tänka tankar om henne, på spanska. Kungen var spansk, det var en spansk kung. Spännande.

I formen magisk realism..

Om sagan är sann? Sann och sann det fanns våtservetter på toaletten.

Clean your own bathroom part 2

Nu fortsätter den pedagogiska hjälesagan för barn

 

Vid matbordet råder disciplin på dagis. Man äter med kniv och gaffel. Två barn dukar fint och viker servetter till de andra barnen.

Fröken tar först och den mat som serveras är lagad i köket av kokerskan.

Det ser ut så här.

Potatis, rotsaksgryta med ost, kokos och jordnötter också oliver förståss. För tarmens skull.

Man äter lugnt och ber om mer eller ber att få avstå.

Man serverar sig själv och det finns en öppning att smaka på nya ingredienser. Och hassan som kommer från ett annat land får inte äta gris och inga som är vegeterian får inte äta kött eller fisk.

Det förstår de andra barnen

Men ibland har man en vikarie. Han pratar konstigt och vill inte sitta still. Han går runt i rummet med tallriken och äter med sked.

Han är rolig.

Kom ner så vi får ha lite roligt.

Menyn byts ut och det är varmkorv för alla och pulvermos och på detta häller han tabasco.

Till efterätt är det pulverkräm och det ser ut så här.

Så gott. Vikarien smakar med skeden i munnen, så gott.

Menyn är inte så pedagogisk men god och roligare.

Han är så rolig och populär bland barnen. Och det är viktigt att vara populär.

I vanliga fall är det samma mattider men om det är vikarie, är det olik, för han har ingen klocka.

Åhh han tycker så mycket om klockor, tänk om någon ville ge honom en klocka, säger vikarien på sitt eget språk.

Efter maten går barnen in och lyssnar på Rhianna umbrella. Rhianna är en bra förebild för barnen. Hon är fräsch. Vikarien är inte fräsch.han duschar inte om han inte får hjälp att skrubbas på ryggen.

Han är invandrare och tycker så mycke tom att leka med invnadrarbarnen.

Han tycker inte om den ordinarie personalen. De är stränga mot barnen.

Barn ska leka som i chile tycker vikarien, leka på en sophög, en soptunna kan vara spännande eller klappan en lösdrivande hund. Eller reta en lösdrivande hund, kasta sten och så. Det tycker vikarien är bra förebilder för barn.

Rihanna och madonna är löjliga.

Rätt vad det är blir vikarien arg. Skriker på barnen,

Åh säger han och med en dramatisk gest säger han något fult på sitt eget spårk. Han är upprörd, och då kommer en väninna och de går in på toaletten en stund.

Swedan är vikarien lugn igen, och flickvännen går hem igen.

Va bra. Vi visste inte hur man skulle göra.

Dagisfröknarna blir aldrig så. De kan bli arga på barnen, om de är dumma mot någon eller inte ställer rätt skorna efter utevistelsen, slänger jackan på golvet men de går aldrig in på toaletten med en vänninna.

De är mer fokuserade.

Vikariens utbrott stör. Barnen blir olustiga och leken avstannar. Det tar ens tund att komma i ordning igen.

Men han är invandrare, han har et svårt så barnen måste förstå.

Vi måste hjälpa varandra.

Det regnar ute.

pedagogisk saga:Clean your own bathroom

Här kommer en pedagogisk saga för barn

I formen diskbänksrealism

 

Så här ser tvålen ut på dagis som barnen använder efter toalett besöket.

Så här ser våtservetten ut som barnen använder vid toalettbesöket.

Så här ser golvet ut efter att barnen lämnat badrummet. På dagis.rent och snyggt.

På dagis finns en ”cleaninglady from US” och hon blir så glad när barnen gör det rent och snyggt, städar efter sig själva.

Hon berömmer barnen.

Vi guidar oss vidare och ser vad barnen gör på dagis.

De lyssnar på musik.

Madonna sjunger ”who `s that girl” från en cd-spelare.

På dagis är madonna en bra förebild. Hon är alltid nykter och vill att barnen skall ha näringsriktig kost.

Och vem vet kanske städerskan är en högt uppsatt politiker som köper nya tandläkare till staden. Eller nya böcker till skolorna. Vem vet?

Och dagisfröken som undervisar barnen får en Oscar för sin insats. En statyett från Hollywood så hennes hemmaman med invandrarbakgrund har något att damma.

Han får inget jobb.

Det finns inga jobb, så han arbetar hemma.

Ibland säljer hanelefanter, snidade från sitt hemland. Han ringer på dörren, visar fram en elefant och en lapp som dagisfröken har skrivit.

Han säger:

Äkta hantverk, fina grejer, kosta inte mycket, köpa, köpa.

Man måste hjälpa varandra.

Falling in stairs.

Falling in stairs.

Jag arbetade hemma ig år, med musik. Jag såg Mark Morris ballett ” falling in stairs”

Och då vaknade jag upp.

Jag har tidigare reflekterat över de många trapporna i Östeuropeiska inkvarteringar och burit min tunga resväska upp och ner för trappor, under sju månader i Östeuropa.

Jag vaknade upp. Och mindes

Varför kastade jag mig ut för trappan klockan fyra på morgonen med min kaffekopp?

Och varför bemödade sig personalen inte ens att kolla vad som hänt? Trappan i fullstänsigt mörker. Varför?

Det finns en annan grupp än Travellers som utnyttjar billiga inkvarteringar.

De är födda i kroatien av kroatiska föräldrar och pratar kroatiska. De kan inte ta nasvar för den centraliserade sjukvården som landet har.

Dessa människor är i Zagreb för att besöka sjukhuset. Och man kan förmoda att detta är en känslosam upplevelse. Man kanske är orolig, man kanske har värk.

Man kanske känner obehag.

Varför hittar jag en av dessa människor inkvarterad fyra trappor upp.

Varför ser jag på första våningen fullt friska ungdomar i bomullspyjams med nallebjörnar och kaffekopp i handen klockan elva på förmiddagen.

Dess inkvarteras nära personalen så de kan supporta och hjälpa till. Kanske är de mörkrädda.

Kanske bara söta och man vill ha dem ” hängande runt sig”..

Free food.

Att vara dansare är ett yrke. De får ofta höra att deras existens är överflödig, onyttig och kanske töntig. Man går inte på ballett.

Men att vara dansare innebär att var ytterst lyhörd, sensibel och gestalta olika människors livsvillkor.

Och nu kanske vi kan uppdra till ”travellers club” att i FACEBOOK diskutera existensberättigande. Vem har rätt att ha åsikter om intelligens. Livsvillkor och rörlighet.

Och i konsensus redogöra för vikten av att kontrollera, studera, undersöka personer i sin omgivning och tycka om eller inte tycka om. Man gör bedömningar, tar beslut för individer.

Man skall påverka.

Allt detta finns i diskussionsgrupper på Facebook.

Va fint..

Varför kastade jag mig ut för trappan klockan fyra på morgonen i totalt mörker. Kanske var detta för att gestalta en människas livsvillkor. Kanske var det för att berätta något för den stora världen.

Vi följer nu ”travellers clubs diskussioner över facebook med spänning. Exating.

Vem behöver nya batterier till sin leksak för självtillfredsställelse?

Denna dag var en dag på jobbet.

Jag arbetar hemma, med musik.

Jag använde you tube och städade huset, dushade och broderade. Som avslutning stickade jag 50 gram mohairgarn.

Jag arbetade från åtta till tolv, stängde av datorn en timme för att laga mat, lunch. En timme.

Jag åt vitkål, kikärtor och youghurt, med citron och curry.

Klockan ett startade jag datorn igen fram till fem. dessa åtta arbetstimmar var inte särskilt ansträngande för mig, men för en östeuropeisk kvinna skulle detta vara en mycket ansträngande dag.

Hon skulle behöva ringa väninnor, skvallra av sig lite granna. Hon skulle vis kvällens inträde vara trött.

I och med EUreformen ERASMUS om att med stipendiehjälp studera ett år utomlands, fann jag det naturligt att under min långa resa hitta möjligheter till boende för stuudenter. Här i östeuropa är det vanligt att inkvartering sker i Hostel. En enklare inkvartering men med privata rum.

Tillgång till kök, tvättmöjligheter och dushar.

Under vinterhalvåret är det inte lika attraktivt, och min tanke var att kanske studenter kunde söka sig hit.

Rent tekniskt är detta en möjlighet, men det finns ett men.

Det handlar om approach. Om du är töntig eller på något sätt stör kan det bli konskevenser. Det kan handla om övervikt, för pedantisk, ålder eller liknande detaljer.

Jag är resvan och gör som en turist gör i en storstad. Ren och fräsch, med bekväma kvalitetskläder för att ta del av stadens kultur och sevärdheter.

Propert yttre och med guider och lexikon försöker man hitta de olika attraktionerna.

Jag störde.

Den ordinarie besökaren är smutsig, trött, med skrynkliga kläder och vavårdat hår.

Man ägnar mycket tid på hostelet. Där man tittar på när personalen lagar sin mat, äter sin mat eller dricker sitt kaffe.

Detta är en ingrediens i vistelsen.

Man använder köket mest som en samlingspunkt och drar sig inte för att snatta mat. Det är en attityd. Man vill ha free food. Man diskar inte eller städar undan. Detta är en attityd. Man dräller runt i en bomullspyjamas med nallebjörnar på fram till tolvtiden då man funderar på om man skall duscha eller inte.

Om man som jag går ut klockan åtta, nio, äter min frukost på café kan man vid återkomsten finna att en tillhörigheter genomsökts. Det fattas hudlotion, schampoo, eller tamponger.

Underkläder kan försvinna.

Någon kanske har haft en stund i sängen, varvid lukt uppstår.

Om man hy ett privat rum och inte är i sitt rum kan man finna att den privata vattenkokaren är trasig, lakana luktar och det fattas personliga tillhörigheter.

I det trådlösa nätverket finner man datainrång och bilder försvinner.

Man kan också finna att ens märkliga personlighet diskuteras på facebook av personal och övriga gäster.

Under besöken i kyrkor, badhus eller museer har man spejare som med sin telefon informerar omgivningen om besöken.

Detta leder till en fundering om hemförhållanden. Den kroatiska familjen lever tillsammans, om

Möllevången, Malmö Sverige

 

Om Man under en tid av ett år följer lokalpressens rapportering av möllevången , gör en sökning på nätet finner man en motsägelsefull information.

Dubbla budskap.

Wikipedia säger kulturellt centrum med levande nattliv.

Restauranger, pubar och musikklubbar.

Media säger

Råttproblem

Kvinna fritagen med kran av malmöpolisen efter inlåsning

Dödskjutning

Trafikolyckor

Hemsidan Malmö stad säger 4 % arbetslöshet

Media säger att endast 60 procent klarar grundskolan.

Orsak disciplinära problem i skolan, outbildade lärare.

Och detta är bara yten, vad döljs bakom dörrarna. Alla vet.

Om man sedan tittar på medborgarkontorets funktion. Hade dess i tid bevakat medias rapportering hade mycket av det som skrivs kunnat undvikas.

Denna sommars ständiga bråk och vandaliseringar var att

”stoppa buset” det var en utrensning. Varför såg man inte medborgarkontorets roll i det hela?

Mycket medvetet.

Vad skall man med medborgarkontor till när de inte kan jobba? De pengarna kunde man lagt på markarbeten eller avlopp istället.

Kan de inte svenska eller har de ingen utbildning? Har de invandrarbakgrund eller söker de information?

När man sedan ser den kulturella filmen blir man beklämd.

Under min resa träffar jag olika människor och de använder internet för sökning och många är intresserade av sverige. Men de blir bestörta och hånar, med all rätt faktiskt.

Möllevången är löjeväckande.

Och ingen vill till Malmö, man vill ju gärna ha sin rörelsefrihet, som volvoreklamen säger…..

ett kärt återseende med Freire.

Jag kom i kontakt med pablo freire första gången i tjugoårsåldern.och jag fick chansen att friska upp minnet med den bekantskapen.

Han hade utarbetat en metod, en pedagogisk metod för att lära urbaniseringens offer i kåkstäderna att läsa och skriva. Metoden var enkel, man använder språket. Talar om basala saker, som att tvätta händerna efter toalettbesöket, tvätta händerna innan man hanterar livsmedel. Har egen handduk och sover i sin egen säng. går inte in till grannen och lånar socker, eller näsdukar utan lov. eller papper.det kallas stöld. det är omoraliskt och leder till ett förfall, en passivitet.

Detta för att undvika bakterier, epidemier och överföring av smitta. Han diskuterade avlopp, hur man hanterar med urin och andra kroppsvätskor.

För en västerlänning kan problemet tyckas oförklarligt. Man i dessa urbaniseringsmiljöer är situationen annorlunda.

Fattiga lantarbetare kommer till staden för att arbete. I det kapitalistiksa systemet är konkurrens en viktig faktor och vem vill anställa en människa som inte kan hålla sig ren.

Välgörenhet är kyrkans sak och lönearbete företagarens.

Detta förklarades i befrielseteologin.

Vad händer. Den katolska kyrkan sätter sig emot., emedan man i samma andetag talar om de sju dödsynderna, lättja eller högmod.

För en västerlänning blir det hela absurt.

Vad händer. Freire tvingas fly. Är detta en konsekvens av katolska kyrkan. Är det initierat av företagen.

Svaret blir nej. Detta måste vara en folklig, populistisk aktion. var det inte så att helt plötsligt kunde man skaffa information, organisera ett kontrollsystem, informatörer, för att stoppa dessa idéer. var et inte så. han var farlig. någon har sagt. information genom mun mot munmetoden. lägga till och dra ifrån. patetiskt.

För en västerlänning med en skolplikt, oftast medlem i en sportförening och har en aktiv kamratrelation, familjerelation verkar det hela oförståeligt.

Vem kan inte tåla folkbildning?

Vem reagerar negativt på att man får lära sig undvika sjukdomar genom säkerhetsåtgärder?

Och eftersom jag inte förstår problematiken, avstår jag från att ta reda på orsaken. Jag vill över huvud taget inte ha med den kategorin av människor att göra.

Det är en degenererad handling av en degenerad kultur i ett degenererat samhälle. Den enda förmildrande omständigheten jag kan finna är att atomvikten hos populationen uppväger atomvikten på andra sidan jordklotet så att det finns en balans.

När dessa politiska flyktingar skall visa mig sin kultur, det har hänt, blir jag negativ och accepterar inte den formen av kulturimperialism.

Att påtvinga svenska människor ett förfall, och depraverat leverne är pinsamt. Löjeväckande och äckligt.

Och pastor freire, lydig och snäll, utarbetar en metod för att få folk att tvätta händerna. Vad skulle du ha gjort? vem vill ha mer?

Immigrationens offer

Det moderna industrisamhället, som sverige utgör kräver en del av sina arbetare. Vissa basal grundläggande beteenden.

Hygien, att kunna klä sig efter aktivitet eller väderlek samt kunna kommunicera på landets språk för att kunna tillgodogöra sig information. Det moderna industrisamhället spelar efter de kapitalistiska spelreglerna, och landets utbildningsväsen inklusive vuxenutbildning, har tydliga föreskrifter och läroplaner.

I de immigrantdominerade områden främst i storstädernas utkanter förekommer förföljelse av

Politiskt aktiva

Daghemspersonal

Lärare

Homosexuella

Dessa har fullständiga rättigheter att utöva sitt yrke, sin ideologiska aktivitet. De är anställda av en arbetsgivare som informerat dem om verksamhetens innehåll eller de lever under beskydd av svensk lag.

Men inte. De finns individer som blir förföljda för en tillsägelse, ett missförstånd och precis som i freire situationen kan man nu organisera sig.

Man skaffar information

Man förtalar

Man förföljer

Och denna masshysteri denna masspsykos får fortsätta. Man finner en viss tillfredsställelse i detta. Man känner makt. Man drar inga paralleller till arbetslöshet, nedslitna skolor, orenoverade lägenheter. Man är så fylld av sin egen förträfflighet. Man kallar det rollspel.

Anpassningens offer

I de immigranttäta områdena finns även svenskar, outbildad arbetarklass, ovan att hantera och bearbeta skriftlig information. Man har ingen tradition av media, bibliotek eller att söka korrekt information utan frågar gärna en granne, eller sin pappa. Och dessa svenska människor får ju av naturliga skäl en isolering från svenska samhället och upptas i det mångkulturella samhället. Man har ett enklare språk, ett sämre ordförråd, man har ett sämre utgångsläge på arbetsmarknaden eftersom skolorna i området har ” problem”.

Dessa svenska människor har olika lojaliteter till invandrargrupper. Och är en av dem.

Det finns ett antal festivaler med invandrarkulturella förtecken och man filmar olika sekvenser av folkliga danser och maträtter.

Och man får dålig smak i munnen då malmös möllevångsrespresentatnt

En blondin, en grå mus utalar sig i bostadspolitiska frågor: vi tycker inte om….?

Inte, de är så välformulerad lilla vän. Kan du fler flerstaviga ord eller? Pratar du fler språk? Engelska eller tyska, franska. Reser du mycket?

möte med svenska ambassadens blonda bombnedslag…..en fräck blondin

Vid ett besök idag på svenska ambassaden i Zagreb möttes jag av en fräck blondin.

Hon skulle passa på och ha lite roligt.

Skoja lite, hon var charmig och förvirrad.

Tyckte att det var passande att hänvisa till svenska ambassaden i stockholm.

Hon sa så. Svenska ambassaden i Sverige.

Vi pratar nu om ett förlängt visum för att studera kroatiska i kroatien.

Och nu ska jag vara fränck och ha lite roligt.

Kanske svenska regeringen kan skicka ned en hundralapp till en dildo så denna människa kan tillfredsställa sin lustifikation på en låg nivå. En dildo och en veckas semester,

Det var helt uppenbart att hon hade andra sake i huvudet än att sköta sitt jobb och låter man underlivet styra sitt liv skall man inte arbeta på en ambassad. Det finns andra lokaliteter för den typen av arbeten här i östeuropa.

Oförskämd och sitter och ljuger folk rakt i ansiktet för att , ja det var väl en uppställning för en karl eller så. Frivlligt.

hon kanske behöver pengar för att köpa sig en kamrat.

detta var min åsikt så får andra ha sina åsikter. vi har åsiktsfrihet i Europa. det gäller att kunna läsa.

och i vilken arbetsbeskrivning för ambassadpersonal står det att man ska passa på..

att man ska vilja eller inte vilja sköta sina arbetsuppgifter. man har en lön så fungerar det. annars kan få betalt i natura och det har vi lagstiftat bort i det moderna samhället. och om detta kan man tycka vad man vill men så är det.

.

Zagreb, Zagreb, stad i världen….

Zagreb, stad i världen.

Jag har nu vistats en tid i denna östeuropeiska metropol.

Och det finns fördelar och det finns nackdelar.

Jag kan inte nog berömma stadens kollektivtrafik. Moderna spårvagnar som dagtid har en rejält tilltagen tidtabell, med täta turtider. Bussarna kompletterar. Och kvinnor och barn använder ett ekologiskt alternativ.

Dock har bilen företräde. Morgon och kväll ser man bil efter bil med en passagerare, och kvällstid parkerade överallt.

Men bilen är här för att stanna.

Zagreb i höstkostym är en vacker stad. De många parkerna ger färg åt staden, och är till för rekreation och andhämtning i den pulserande storstaden.

Hösten skördetid, då stadens centrum fylls av marknadsstånd med olika delikatesser med nationella förtecken. Äpplen i alla former, viner, oliver allt producerat och förnämligt förpackat inom landet. Denna matmarknad med närproducerad livsmedel är en fest för öga och gom.

Eftersom jag är vegetarian kan jag enbart beskriva alla köttbaserade produkter. Men det är gott, jag lovar.

Nu skall jag försöka undvika EU:s jordbrukspolitik och dess ibland förvirrade konsekvenser.

Att Kroatien idag har en levande landsbygd, råder inga tvivel om. Och man får hoppas att denna blomstrande sektor får behålla sin kvalitet och sin mångfald.

Matmarknaden är välbesökt, och det finns en glädje och stolthet i detta.

Den återkommande aktivitet jag än så länge skaffat mig är att jag besöker ett av stadens tre badhus två gånger i veckan. Invånarantalet är en miljon så badhusen är välbesökta. Det är simskolor, simklubbar och vattenpolo men även utrymme för motionssimning, vilken är min aktivitet. Det är rent och snyggt, och väl organiserat, så även om man som jag inte kan språket så kan man anpassa sig.

Jag besöker stadens museum och försöker skaffa mig en bild av historien. Det etnografiska museet med sin samling av ”folkcostumes” är väl i nuläget mest attraktivt. Men även det arkeologiska och ”art and craftmuseet” skall besökas.

Museerna är inrymda i pampiga gamla byggnader, som i sig är värda ett besök. Undantaget är contempory museum som har en spektakulär arkitektur. Såklart.

Som bortskämd Västeurope har jag börjat vänja mig med att söndagar är butikerna stängda. Livsmedelsbutiker och kiosker har öppet, men det är också allt.

Jag försöker hitta den östeuropeiska själen, men har ännu inte lyckats.

Den bild jag hade från Sverige, med sextiotalets östeuropiska tecknade barnfilmer på TV finns inte mer. De broderande tanterna med östeuropeiskt ursprung som snabbt sydde sina blommönster finns inte mer. De intellektuella andravågenimmigranter från universitetet kanske finns, men inte i min närhet.

Dock finns bilden av östeuropeiska lägenheter i betong kvar. De stora likriktade betongblocken med lägenheter i rader hus efter hus, i olika grader av förfall. De finns kvar.

Livet i en östeuropeisk storstad har börjat.

Närmast i framtiden ligger ett besök på stadens operahus. En premiär på en modern ballet. Ljudet av tystnaden eller något liknande, känns fräscht.

Att börja studera språket känns nödvändigt. Och hösten är vacker och äpplena röda.

Jag har inga problem att finna mig tillrätta i denna annorlunda miljö. Att jag skulle vara anpassad känns inte rätt men hittat min nisch.

Vegetarian, kulturell invandrare från Sverige.. tycker att kvinnorna skall tänka lite mer på sig själva. Man är så noga med barn, hus, trädgård, familj och alla åtaganden, men glömmer ofta bort sig själv. Egentid.

Jag finner det märkligt. Jag trodde att i ett politiskt system där jämlikhet emellan könen är regel skulle den feministiska debatten vara överflödig, men jag är inte så säker.

Men vad vet jag, en invandrare från Sverige .