torsdag 27 december 2012

det börjar bli för individcentrerat.

 

sverige är ett land med många starka viljor. detta kan vara på gott och ont. det jag  inte kan acceptera i detta land är administrationen som anser att man i sin position bör styra individens val. det kan gälla försäkringskassan, det kan gälla socialkontor och det kan gälla csn. man sitter på sin stol och dirigerar individen i olika riktningar som man tycker är bäst för individen. man kallar sig flexibel.

och vissa kan få mindre i ersättning, och vissa kan få mer. trots att det finns tydliga regler för hur utbetalningar ska ske. jag fivk under min sjukskrivning för lite ersättnin g. då man ansåg att mina resor till storstäder under hösten inte var lämpligt. sjukskrivningen blev sedemera sjukpensionering så jag hade haft åsikter om hemmafruars passivitet. och försäkringskassan ansåg att jag skulle visa vad jag kunde. och detta fick de se. studier, politiskt arbete och litteraturläsning. och se surt sa räven om rönnbären.

och dessa individuella lösningar är oftast inte av godo. dessa hindrande av individens planer kan ses som en tyranni. ett slags närmande till diktaturen. jag kommer från en ort där resandet är en del av vardagen. karlstad har en mycket stark tradition av politiskt arbete och detta medför många kontakter och resande. och kanske inte semesterorterna är de vanligaste resmålen i detta.

och detta fann man märkligt i göteborgs norra förorter, för man hade inte den traditionen.

och man  fann det så märkligt att man var tvungen att kontrollera min bostad, min lägenhet under min frånvaro. studier, arbete eller resor. man skulle ha kontroll. och man kunde ju passa på att skaffa sig mjölk, diskmedel, toalettpapper och schampoo när lägenheten ändå var tom. och som alltid i förorten klarar man inte av situtionen.

csn anser sig kunna styra mina studier genom ekonomiska transaktioner. och jag är inte ensam jag hörde dagligen under min studietid om människor som fått sina studiepengar försenade. och det var inte en, två dagar utan en lång tid. och i ett initieringsskede, man kanske har bytt studieort kan det vara viktigt att ekonomin fungerar då mycket är nytt. ny ort, ny kurs och nya vänner.

socialkontor anser att kvinnor inte skall ha pengar till helgen och kanske till och med anser att en informell kontakt skall hålla ett öga på kvinnans förehavande.

små finesser som man i sin position inom administrationen skaffar sig. och de innebär begränsningar för individen.

min retorik och min politiska agitation anses vara mycket farlig och förorten anser att det som jag för ut kan skada deras rykte. man tillåter sig att följa efter, som ett slags spioner.

men hur var det nu. olaga intrång, hemfridskränkning. vem skadas`

att inte få korrekt utbetalning från försäkringskassan, sjukersättning och sjukpension, vem skadas?

och vad är man rädd för. jag talar gärna om för indivien vad jag tycker, rätt i ansiktet. men det är ofta inte populärt. som man bäddar får man ligga.

som sjukpensionär har försäkringskassan ingen makt över ens arbete. jag skriver. bloggar och läses av hela världen. jag skriver en bok, en novell och sagor om europeisk industrialisering. vad är skrämmande. att du inte klarar av detta.

nu är attityden att man vill inte ha turister. inga problem. invånarna får själva betala sin stad. sophämtning, tömning av papperskorgar, lagande av vandaliserade vägar och trafiksignaler.  gatans avlopp , städning av stranden, av parken, och av centralstationen. och detta dras på kommunalskatten och trafikskatten, osv.

i en demokrati är det ekonomiska systemet uppbyggt för de demokratiska spelregelrna, och minsta störning av dessa spelregelr får ödesdigra konsekvenser för områden där man minst anar.

och dessa administrativa kvinnor med självpåtaget ansvar om individens bästa. oftast med ofullständig information om syftet, och med en avundsjuk ansats. bitterhet.

man kan inte arbeta så. det fungerar inte.

jag har skulder, och de skall ligga där. då jag ansågs behöva en illegal invandrare i lägenheten för att man skulle kontrollera om det var sant att jag vaknade fem på morgonen.

mina sovvanor skulle kontrolleras. och nu förstår alla vem jag är. att skicka folk ner i havet, steg för steg, genom att använda deras svagheter och logiska slutledningar. så arbetar man som militant feminist, militant miljörörelse. en rysk tradition.

företag lägger ner, arbetskraften arbetar i fel riktning. man mjölkar företag.

hur ska man komma till rätta med dessa familjer som har så svårt att få ihop kronor till toalettpapper. skall man ta bort toalettpapper ur sortimentet, och använda sin agen kreativitet. skall man lära folk att använda toalettpapper. eller skall man tala om för dem att man inte gärna söker deras sällskap.

eller nöjesfält i juletid, i vår klimatzon. vem anser att karusellen är första prioritet i regn eller snöstorm. och med personliga namn på tågset och spårvagnar som i gbg.

var är mänskligare samhället. att människor utan kunskap om samhället och utvecklingstendenser skall få dra tillbaka samhället till ett tidigare utvecklingsstadium. det finns reservat för sånt. skansen är ett.

att man stoppar individen utbildningsval för att det är roligt. att bråka medan kvinna läser franska eller skriver uppsats. det tycker man är roligt. man kontrollerar. vem behöver den kontrollen. det finns institutioner för sånt. behandlingshem kallas det.

och vem skall informera administrationens kvinnor att dets tår 2013 på almanackan.

onsdag 26 december 2012

en förlorad själ i berlin…

berlin har förlorat sin själ. varje stad ha ren själ.

sevilla är inte granada. paris är inte berlin. och london är inte stockholm.  berlin växer, nya grupper av människor söker sig till berlin. en europeisk storstad, men var är kulturen?

inga jonglörer på gatan. inga clowner. det är inte säsong. men hela stan var fylld av karuseller.

och när jag lämnade berlin den tjugotredje var det snöstorm. vem åker karusell i snöstorm.

det såg konstigt ut. men tåget fungerade utmärkt ända till sassnitz, via stralsund.

stralsund är med på unescos världsarvslista. vacker stad. riktigt vacker.

berlin ahr vackra sidor och mindre vackra sidor, som alla metropoler. inte sant,

och från att varit en framtidsstad beträffande kultur, och närhet till kultur. har staden blivit en stad av karuseller för barn. karuseller för barn. ett barn i berlin har väl åkt allt i nöjesfältets repertoar. besökt disneyworld utanför paris. och man anar att allt skall betalas på hyresavin, bensinpriser, höjda matpriser och höjd skatt, tågpriser osv. men man hade roligt i karusellen.

berlin saknar sina performance, sina subkulturer. får de inte existera. slås de ner på gatan. attackeras de i sina hem en dansk skalle kanske och man anmodas flytta.

kanske det är så att berlins informella makt sköts av grupper som utan hänsyn till berlinares kultur och historia försöker lösa stadens  problem. bostäder, skolor, sjukvård och kollektivtrafik.

kanske skallades de i sitt hem av en illegal invandrare, som jag då jag anmodades flytta. man ville ha min lägenhet. detta var latinamerikaner. de trafikerade min lägenhet och ansåg att läget var okej och de behövde den. och dagli misshandel i två år, fast på spanska. kanske har berlin liknande problem. bostäder.

och floden, och kajen har man helt glömt sin egen byggtradition. för vem då.

berlin, berlin. den informella makten finns bara i fantasin. i en karusell.

göteborg skall få betala för den lägenhetsvisningen. och för fel uträknad ersättning från försäkringskassan. det har gått många år nu. och det skall vara rättvist. vad nu det är?

jag har rekvirerat latinamerikanska journalister som på spanska skall låta latinamerikaner prata ut om sina problem. den rädla och ångest det medför att lämna sitt hemland.

det måste vi ställa upp på. man kan iten ringa polisen för att gå igenom en privat dator på ett hotell i berlin. det är inte normalt. ovh de måste prata sitt hemlands tungomål som känner deras kultur, och deras kulturella bestraffningar. inte sant

syntax error i hotellbranschen…

att det ska vara så svårt att förstå att man är inom tjänstesektorn. svenska hotell är dyra och dåliga, personalen obildad samt har en ovana att svara jag vet inte. man är oförskämd.

jag anmärkte på att det låg tomflaskor i byrålådan, och detta gör mig till att jag klagat på städningen. hade jag sagt hela sanningen, att man var inne i mitt rum och bytte ut en vinflaska mot en tom, att man la mina kläder i smutsigt skurvatten, och att städerskan fick stryk av okända huliganer.

på min mail hittar jag hotell linnea och jag vet inte ens att jag varit där. men drar mig till minnes helsingborg, polskor, grönmålat trä och trycker bort mailen. jag vet inte vad de handlade om. troligen ett erbjudande,

jag svarar med att jag tappat bort mailen. och se högfärdiga klubben skickar varningar. svårt att ta konflikter. tar hand om sin personal.

hel sverige är turistbojkottat men man värnar sin perosnal. vad händer när hotellen inte finns mer för att ett internationellt nätverk inte accepterar att man får betal för två nätter, att oduschat slödder skall rota i väskan.

man sliter i mina kläder.

i landet där man inte ens kan lagstifta om smällare. det skulle bli storm, folkstorm och då blir det kaos i trafiken. för att inte tala om de kopplingar man gör i sin huvudknopp.

detta är syntax error.

tisdag 25 december 2012

ecos, karuseller och tåg i vintersnö

personligen har jag lite svårt för karuseller och pariserhjul på dessa breddgrader, då snö och kyla kan ställa till problem. i berlin hade man detta år anordnat nöjesfält över hela staden och de snöoväder med stormvarning dagen innan julafton, bekräftade mitt ställningstagande.

enligt den latinska receptionisten är detta en tradition över hela europa.

i göteborg envisas man med att ha sina karuseller igång vintertid, och de har säkert sin publik, men mig passar det inte.

det jag kan tyck om detta är, att det alltid går att få igång karusellen efter regn eller snöoväder men inte tågen. kraftiga förseningar. och inställda tåg.

och var kommer detta ifrån?

enligt den latinamerikanska invandrarbefolkningen åker alla karusell i bolivia på julafton. och detta tror jag inte ett ögonblick på.

jag köpte en tidskrift i den tysk presstopp. främst för att det var ett reoprtage om sevilla. och mindes hur fantastisk denna stad är. och tidningens uppbyggnad var sådan att man mixade företeelser i Spanien och jämförde med latinamerika. det finns tidskrifter i bolivia att köpa. i allehanda ämnesområden. och de är populära och man har egna journalister och utgivare. som tolkar verkligheten åt bolivianerna i sydamerika. och dessa journalister sitter i ett nätverk av journalister och vet troligen allt som försigår i europa. olaga intrång, stölder i lastbilar, tågförseningar, utklädda poliser. rollspel på tyska tågstationer. allt.

och nu är julen slut och bombningarna av syrien fortsätter, ett inbördeskrig.

och i malmö har man outbildade tandläkare, man vill pröva något nytt och man har outbildade läkare. man tar på sig en vit rock och leker läkare. kanske man pratar ett obegripligt språk. man förstår inte.

ostrukturerade tankar inför 2013 man kanske borde göra något åt detta…..

innan man ger sig av till främmande land bör man läsa landets lagar. i de flesta europeiska länder är spel och dobbel förbjudet på hotellen. ett parti bridge på terassen kan gå bra, men att spela kort i ett hotellrum med pengar som insats är inte tillåtet. det finns casinon.

jag tycker mycket om norra tyskland. infrastrukturen, tåg, vägar, bussar, skolor och sjukvård är ekonomiskt bärande strukturer. effektivt uppbyggda med användarvänlig i fokus.

här har man inga tågset med personliga namn, eller skyltar fel för att skoja. skolor och sjukvård har utbildad personal och man har inga vänner som lånar en vit rock och går in och leker tandläkare eller läkare. man har ing outbildade läkare som pratar ett låssaspråk.

man har byggt upp en ekonomiskt effektiv struktur och detta kan verka tråkigt.

i sverige har vi tåg med personliga namna som tilldelas personliga egenskaper. vi har individer som vill pröva på olika yrken och man anser att samhällets olika positioner skall vara för alla.

vi har sett outbildad personal som inte klarar av att få femton femåringar att sitta vid matbordet samtidigt, och än mindre äta med kniv och gaffel som i övriga europa. man vill ha en personlig prägel och bygger upp en nivå runt sin egen person. och detta har en nostalgisk tradition.

jag fördrar tysklands effektivitet att även om det snöar eller regnar så går tåget efter tidtabellen, sedan är det upp till individen att hålla reda på vardag och helg. vilket jag fick erfara.

det gjorde ingenting, för hotell var öppna under juldagarna och vädret var efter inledande snökaos ordinärt. allt var till belåtenhet. det blir ofta så i norra tyskland. ett säkert kort. vackra små städer kanske ingick de i hansan, eller strax brevid. vackra välbevarade stadskärnor och havet som en vacker inramning. jordbrukslandskap med ordnade skördar och tillsatser. en bra miljö. sans och balans,och jag finner inte detta tråkigt. effektivitet är inte tråkigt.

 

i sverige har vi två typer av individer som har en formell attityd och en informell attityd. vi har skenskilsmässor då ena parten skriver sig på en annan adress för att få bostadsbidrag, barntillägg osv.

och så har vi en annan kategori av dem som skriver sig på en adressa och vistas någon annanstans. studenter. de är skrivna i sverige, men studerar på universitet utomlands. det är vanligare än man tror. och det är vanligar än man tror att man avstår från CSN som finansiär. då dessa överskrider sina befogenheter. personalen är inte utbildad i ekonomi, och gör sina egna lagar för olika studenter. och detta är i ett slags kontrollsyfte. man menar att man i egenskap av csn skall kontrollera sudieresultat för enskilda individer och styra utbildning, och utbildningsort via sin position inom scn.

och detta kan man glömma. du är en sketen assitent som enbart har de befogenheter som din arbetsbeskrivning ger dig. du har inga befogenheter att anställa egen personal, att delegera din tjänst till en annan. det ingår inte i dina arbetsuppgifter.

vi har den nivån i sverige att de kvinnor som arbetar inom administrationen har lämnat verkligheten. egen lagstiftning, egen anställning av personal och bryter integritet och sekretess utan att veta att det är detta man gör. man rådfrågar grannar och har en slags vision om att man har makt. man kan kotrollera folk, styra deras val och anser sig vara en ekonomisk profet. har du läst nationalekonomi? och man utser informella förvaltare till individer som man inte kan kontrollera från tangentbordet. man skickar spejare.

detta är inte förenligt med de demokratiska spelreglerna och jag tycker vi löper linan ut och inför diktatur.

2013 blir ett ödesår för sverige. företag lägger ner sin verksamhet och man kallar det lågkonjunktur. det är inte så. man kan inte ha en arbetskraft som inte kan läsa eller ta en instruktion. man kan inte ha en arbetskraft som sätter upp privata mål med arbetet, istället för att följa företagets linje. arbetslösheten kommer att stiga i sverige och försäkringskassan och socialkontor kommer att överbelastas.

östeuropa har redan fått inskränkningar i sina demokratiska rättigheter och kommer att få större frihet i hemmiljö och mindre frihet utomlands. arbetslöshet byts mot studier.

och övriga eu-länder kommer att fortsätta, vända trenden genom en väl underbyggd infrastruktur, ordning på sina statsmakter och ett officiellt språk.

har jag träffat journalister med latinamerika som arbetsfält. det har jag nog. och jag har gett information och fått kunskap tillbaka, som brukligt är i en struktur av information. kolla upp, läsa statistik, beakta ursprungsbefolkningens rättigheter och respektera deras kultur.

efter att ha sett chokladföretaget lindts jularrangemang, smakfullt, välarrangerad och välplacerat kommer jag naturligtvis titta efter firmamärket lindt då jag äter choklad, eller skall köpa mig en chokladbit.

men att stå i snöstormen dagarna för jul och titta upp mot ett stillastående pariserhjul är orättvist mor företaget, och mot stadens invånare. och om argumentet var att barnen i latinamerika åker karusell på jul är detta fatalt.

visst kan man ha besökande nöjesfält, men inte i vårt klimat vintertid. det är inte rimligt.

och detta lägger kommittéer ner energi på att få en karusell till staden i vintersnön, men inte att tågtrafiken eller vägnätet skall fungera. och man förstår inte varför man inte har fler besökare.

två städer i sverige har sk stadsdelsstyre. man domänindelar makten och ekonomsika resurser och har självstyre.

detta för att föra ned demokratin på en basnivå och få en närdemokrati med skräddasydd prägel. detta förutsätter dock att stadsdelens representanter tillför något till demokratin. men det finns områden där kunskapen om politiskt arbete är så låg att man får använda styrelsemötena till grundläggande utbildning i ekonomi, i demokrati, i jämlikhet. och detta tar tid och detta tar energi från det politiska arbetet. man beslutar i frågor som man absolut inte har befogenheter att besluta, i enskilda individers val. emedan de frågor som man har befogenheter i att ta beslut läggs åt sidan. man har ingen åsikt. detta sker i malmö och detta sker i göteborg. man frågade grannen och den visste ingenting.

 

och nu är det dags att betala skatt och försäkring på bilen. nu är inte jag fullständigt informerad om det är länsbaserat, men troligen är det det. och jag avstår från ett lustigt skämt om saltade vägavgifter. det är för lågt.

 

latinamerikanska journalister skall gästa sverige och göra reportage om exilflyktingar, hur gick det sen. nynäshamn, uddevalla, vänersborg, brålanda trollhättan är mina tips framför malmö och göteborg. de pratar flytande spanska och har ett brett kunnande om laitnamerikansk kultur genom tiderna. och de förväntar sig att de möts med respekt och jag förväntar mig ett tillmötesgående och korrekt svar på de frågor de ställer. och att man tvättar händerna och petar ner nagelbanden inför mötet. detta är inga nybörjare.

berlin, en stad med en mångfasetterad historia. huvudstad i tysklnad och man får anta att varje fastighet har sin ägare. och äger man en fastighet i berlin så antar jag att man vet vad man gör. det är en ekonomisk investering. och antingen skall den rivas , eller restaureras eller användas. och detta är jag fullständigt övertygad om att fastighetsägaren klarar av att sköta utan inblandning från turister eller immigranter eller kulturella grupper.

det råder brist på bostäder i berlin och många anser att man inte vill flytta från staden och många anser att berlin är passande för ens aktiviteter. men bostadsbristen leder till en mängd lösningar som innebär ett privilegiesystem eller en inskränkning i individens frihet.

och hur gör man om man ser ett politiskt problem. ett samhälleligt politiskt problem. spelar man trumma på gatan, startar men en salsaskola eller vad gör man. och om man anser sig ha ett politiskt förflutet, så starkt att man flytt. varför använder man inte sitt politiska nätverk.

svenska bankers förtroende är i gungning. personaltillsättningen verkar lite skum. mycket invandrargrupper med alltför ringa språkkunskaper för att ha en ekonomisk utbildning. hur gör man.

man bränner inte banker i sverige. skall man inrätta säkerhetskopiering. skall varje transaktion granskas av bankinspektionen, och skall personalen informeras om konsekvensen av tjänstefel.

och vem skall informera.

jag läste i veckan om ett par som ägnat sig åt hotellstölder och med fängelsestraff som följd. och jag drar mig till minnes att en mängd motorcykelgäng internerats och nu förstår alla innebörden i

jag skall vänta på dig.

företagen lägger ner, personalen delegerar sina arbetsuppgifter för de inte har tid att närvara på arbetsplatsen

hyreshöjningar, och ökade omkostnader för bil och motorcykel. men har svenska folket inget begrepp om hu ekonomi fungerar. reagerar man inte. och vem ska informera. lokaltidningen?

en fri och oberoende press, som låter sig infiltreras av olika intressegrupper. varför skall jag acceptera detta?

jag får väl hämta lite folk med inflytande. internationella journalister. det gjorde jag i zagreb. hotellpersonalen var så nyfikna, följde efter kollade upp familjeband åh hej och hå.

representanter från hela världen kom och kollade hur man spelade kort på arbetstid, drack öl och städade inte. hade sina vänner rotande i resväskor och gick in i privata datorer, stal en kul bild, kul och kolla. okej då gör vi så. och representanter från göteborg var där och visade upp sig

hallå hela pressen! minglade med internationell media. och nu kommer belöningen. i amerikanska såpor. inte illa. något man känner igen.

måndag 24 december 2012

den tjugotredje december i berlin…

den tjugotredje december drabbades norra tyskland och ner till berlin av ett kraftigt snöoväder. byig vind och snön vräkte ner. om detta hade varit sverige skulle tågtrafiken drabbats av kraftiga förseningar och tåg skulle ha ställts in.

men det tyska tågnätet är tydligen annorlunda uppbyggt. tågen gick som vanligt. mycket folk eftersom denna dag av tradition är en dag med mycket folk i rörelse. de förseningar som blev var helt normalt, den tyska tågtrafiken klarar ett kraftigt snöoväder och har kapacitet att forsla folk till rätt destination. man har kapacitet.

och då kan man ställa sig frågan. varför klarar inte sveriges tåg av ett kraftigt oväder. och varför klarar inte svenska tåg av att en större mängd människor nyttjar tågtrafiken.

under vistelsen i tyskland har jag tittat på TV. och se man har haft intressanta program. en hel timme ägnade en av kanalerna åt att presentera kameraövervakningen på tågstationer. i detalj fick vi följa hur kameran kan zooma, eller ha överblick över hela stationen och dess näringsställen. och se vem som expedierar och vem som handlar, man kan även zooma in händerna vid betalningen av kaffe och bulle.

det kan vara intressant att veta för de svenska rollspelsdeltagarna.

en hel timme ägnades åt valnötsodling i frankrike. vi fick följa skörd, skalning och hur man utvinner oljan ur valnötterna. och se stolta valnötsodlare i det franska böljande landskapet.

det kan vara ett intressant program för svensk TV. min valnötsolja ingav ju ett så stort intresse i nynäshamn, att man till och med ansåg sig kunna stjäla ur hotellrummet. fantastiskt vad man kan tillåta sig i nynäshamns trestjärniga hotell.

att sätta sin fot i nynäshamn, är inte alla förunnat.  här behandlas man efter popularitet. att man är på väg till gotland, lettland eller polen spelar ingen roll. högfärdigt och misstänksam granskas man av ortsbefolkningens representanter. bibliotek, affär och man undersöker hotellrummet, för säkerhets skull. och anser att man kan stjäla valnötsolja ur flaskan. och tydligen är detta så inarbetat att de inte förstår vad de gör.

och man har haft jubileum, och vem vågade sig dit för att se båtarna. inte många. och hotellpersonalen följer upp gästernas fortsattta resa. nynäshamnborna gav tydliga instruktioner om min tid i lettland. och skickade representanter att följa upp min tid i lettland. jag känner inte dem. pratar mycket sparsamt med personal, då jag finner dem ointressanta, särskilt i nynäshamn. man måste ha ett eget skolsystem i denna kommun. och egen lagstiftning. är gatorna privat egendom eller, trottoarer. lite annorlunda, lite avvikande. men ett program om valnötodling kanske de skulle klara, kanske. med ett antal repriser, den nyfikna kanalen.

man sa mig att det var tråkigt på vintern, och jag tror jag kan påstå att det blir tråkigt vår, vinter höst och sommar i nynäshamn. men man kan titta på TV. och bör inte gå in i privata datorer.

är detta uppfattat? och så tvättar man händerna efter toalettbesöket.

vilken turism vill man ha…

när jag reste i östeuropa, var det mycket viktigt för mig att uppleva den vanliga människan, då de grupper som vistas i sverige med östeuropeisk bakgrund, har en del märkliga uppfattningar om verkligheten.

när jag reser i västeuropa känner jag att jag inte behöver den distinktionen då jag har rest i västeuropa och anser mig vara en del av den kulturen och historien.

jag befarar att den massiva satsningen  på östeuropeiska städerskor, är ett slags saneringsarbete.

homosexuella kommer inte till berlin, och jag har tydligt och klar redogjort för hur man behandlar gästernas tillhörigheter om man inte tycker om i östeuropa.

dessutom finns det grupper som tar asvstånd från östeuropa för dessa hantering av kosovofrågan. även där förekommer aktiva attacker.

och sorterar man folk på detta vis, kommer inga kulturarbetar. dansare hatar at få sina saker genomgångna. målare och performanceartister.  vem ska de uppträda för och vem uppskattar deras visionär och innovativa arbete.

berlin kommer att bli en mainstreamstad. kärleksparen består av man och kvinna , där kvinnan är blond och inte gärna går ut på natten. redan i dag ser vi en trötthet och en uppgivenhet i vissa av berlins kvarter. ostbahnhof. man har fått fel besökare.

det är lite svårt att förstå att de människor som bor i dessa kvarter inte är skansken dekorationer, och de vill inte bli uppfostrade. de vill ha upplevelser. performanceartister. gatuartister och clowner. för det är de vana vid. var tog de vägen?

söndag 23 december 2012

fyrverkeri….

jag valde helt rätt land att vistas i under december månad. här är fyrverkerier och smällare förbjudna.

sylvester är den enda dagen då dessa förekommer och då i organiserad form.

ett förbud i sverige skulle inte fungera. och medan barnen i tyskland, frankrike, belgien osv sitter vid matbordet och äter med kniv och gaffel, äter de svenska barnen med sked. varför?

med sked framför tv.n varför.

här i tyskland dubbas alla amerikanska program och nu har jag sett star trek på tyska. det var en sällsam upplevelse.

den bästa kanalen är kabel eins. charmed, gost whisper och navy cis hela dagen på vardagarna.

och så minns jag växjö vandrarhem. ditskickad personal från malmö och bolivianer spelar gatumusik i staden, kraftigt berusade. och i ett team hjälptes man åt att stjäla min datorkabel ur ett låst rum.

det finns institutioner där man kan bearbeta sin bolivianska kultur. de kallas fängelser. att stjäla, ljuga passar inte i ett europeiskt sammanhang. och fattar man inte detta kanske man inte skall vara här.

och jag är ganska övertygad om att journalister världen över är informerade om sveriges förorter företagande i kommunal verksamhet och i privatahem. och kanske detta har med ambassaderna att göra.

lördag 22 december 2012

egenskapen>intolerans som drivkraft i samhällsutveckling…

i milano säger man mig att ca trettio procent av invånarna är illegal. de lever som vanligt. betalar hyra, arbetar kör bil osv.

i lettlands huvudstad riga, en stad på under miljonen invånare, kunde man rensa staden från illegala invånare på en vecka. staden hade svämmat över. riga är en mycket intressant och trevlig stad, vilket gör att många stannar kvar lite längre än man tänkt.

i de svenska stora städerna kan inte polisen ens försöka ta ut illegala invandrare, om man så arbetar i ett år.

vi har sagt, polisstat, och nu har vi konsekvensen av detta.

det kan yttra sig i att man bränner ner lägenheten där illegala invandrare uppehåller sig mot kontrakt innehavarens vilja. kanske en ensamstående kvinna.

vi har en attityd i svenska samhället där vissa grupper anser att det är onaturligt att en kvinna lever ensam och man sr sig som en slags frälsare. man tolererar inte ensamstående kvinnor, självständiga, för man anser detta onormalt.

sverige har en lång tradition av intolerans. häxor, homosexuella, listan kan göras lång.

och sverige har en lång tradition av information. att skapa förståelse mellan intoleranta grupper och utsatta grupper.

militanta miljörörelser. militanta kvinnogrupper låter oss förstå att klimatet av tolerans inte är svenskt. vi är i grunden mycket intoleranta för nya fenomen. och de nya grupperna drar utvecklingen tillbaka.

samhällsutvecklingen går långsamt framåt och frågan är om det behöver vara så.

jag har rest i hela europa, har aldrig satt min fot i ett tyskt hem, ett spanskt hem eller ett franskt hem. varken inbjuden eller objuden. och jag anser mig veta det mesta om dessa tre länder.

hur lär man sig förstå en befolkning?

man behöver information, och litteratur, bibliotek, dagstidningar och tidskrifter är ett sätt. museum, gallerier och arkitektur är ett sätt att förstå befolkningen.

att tala språket och att berätta om fenomen från hemlandet kan vara ett sätt. detta är den normala vägen att förstå ett land och dess befolkning. det har ingenting med, om man är ensamstående, zigenare eller homosexuell att göra.

ingen kräver att man skall gästa landet i folkdräkt eller dansa hemlandets danser, men en designprodukt från hemlandet, kanske kläder kanske en väska brukar vara intressant.

vi får acceptera att intolerans är en egenskap som påverkar samhällsutvecklingen, antingen framåt, bakåt eller åt sidan.

och varför skall jag , som under tiden acceptera, att okända människor, ur olika klasser, språkgrupper och religioner besöker mitt hem, utan mitt medgivande för att lära känna sverige. och att jag hade roliga grejer i mitt hem. detta är diskriminering. göteborgs förort är ett lågstatusområde, ett område med lågutbildning och låg kunskap om lagar och regler, vilket resulterar att man skapar informella ledare. och dessa ledare kan i sin enfald styra gruppen rätt i havet och de fattar inte att det är det de gör.

hur ser världen på göteborg? har göteborg världens respekt. eller malmö? en expanderande kommun. med en mängd projekt, kulturella satsningar. och vem söker sig till malmö, eller göteborg.

enligt statistiken manliga invandrare utan utbildning i fertil ålder. och frågan blir vem har råd med detta.

polisstat eller folklig mobb. trasproleteriat eller gatans parlament. eller ett italienskt styre där brottliga organisationer har inflytande i samhällets alla delar.

skall människor i delar av sverige få sina rättigheter tillgodoses om arbetskraften är på gott humör.

skall arbetskraften bli misshandlade i sitt hem bara för att de inte pratar på en svensk kommunal arbetsplats?

och vem skrek polisstat.

och vi tittar på hotellen. städjobben innehas av människor från delar av jorden där homosexualitet är förbjudet. eller zigenare, judar förföljs av tradition. man kanske har en traditionell misstro mot olika religioner och detta inverkar på arbetets utförande. och vi kallar oss civiliserade, moderna med internet i telefonen och rösträtt, körkort och egen snöskyffel.

europa och sverige är ett getto. ett hierarkiskt apberg, där kvinnor utan att förstå vad som sker, kryper och fjäskar för alfaledaren för att få en banan.

arbetarklassen säger solidaritet, kvinnorörelsen säger solidaritet, miljörörelsen säger växthuseffekt och förgiftat grundvatten.surt regn.och demokratins kvinnliga väktare anser att det är helt okej att gräva upp plantor och växter ur stadens planteringar och plantera i blomlådan på balkongen. och argumentet är skatten.

detta är syntax error. varken mer eller mindre. ett beteende som vilar i total avsaknad av logik.

och samma kvinna kan utan att skämmas ifrågasätta nobels fredspris som utdelades till EU. det var inte logiskt.

frågan blir finns det något som du anser vara logiskt, mer än ditt senaste toalettbesök. så du fick göra något stort. och glömde tvätta händerna efter toalettbesöket. en ängel, blond och mild.

scen ur verkligheten

jag kliver in genom dörren till hotellet, och där står en latinamerikanska, specialinkallad för att tolka verkligheten åt den gästande spansktalande mannen.

hon stoppar näsan i vädret och säger

are you checking out.

jag hade just anlänt och stod med en flaska mineralvatten i handen och sa

nonono, tre gånger för de kan ju inte ta ett nej.

och detta är så typiskt. nonchalant och familjärt. hon känner inte mig och jag är gäst. hör föreställer personal, och direkt kommer uppkomlingen fram. när ska man lära sig att anpassa sig till miljön. detta är inte svensk förort. detta är inte hennes vardagsrum. detta är ett hotell i tyskland.

hon skulle skoja. båda var från sverige. och av en tillfällighet var de också i berlin. här för att lära upp ursprungsbefolkningen hur de vill bli behandlade, när de gästar en metropol. detta är inga kosmopoliter, utan isolerade förortsbor som med dåligt ordförråd skall ha service, och efter tjugo år har de fortfarande inte förstått.

troligen har någon tysk hotellportier försökt att återföra dessa milt sagt högfärdiga gäster till ordningen, en slags påminnelse om att detta är europa. men se det vill man inte förstå. utan då ska man ha egen personal. en egen tjänare, som förstår en, utan ord.

det är cirkus i stan. cirque de soleil är på besök. där kan man skoja med publiken som pajas. hon är inte rolig.

cirque de soleil har aldrig varit i sverige. i köpenhamn. det är för farligt. vi har så nyfikna kvinnor i sverige. de kanske kommer på tanken att vandalisera eller sabotera. som på hotellet. man skojar och leker. helig agent, pajas eller journalist. kanske de får för sig att vara cirkusarbetare.

östeuropa har en tradition av cirkus. en lång tradition. cirkusartisten är gränsöverskridande, spränger vallar, och upphäver tyngdlagen och ändå har han samma atomvikt som en vanlig människa. de östeuropeer som bor i sverige har inga av dessa egenskaper. och en del undrar om de har några egenskaper alls.

om man har en dotter, eller son i malmö som trakasserats länge kanske man inte är så förtjust. kanske smuggelsprit, kanske droger. och leker hemlig agent eller hotellstäderska.

det är för farlig för en del artister. britney spears var det inte hon som fick en vinge avbruten i sista numret i malmö. varför?hur gör då en kosmopolit om den blir förföljd. kallar in militär och polis, hur så?

här i berlin har jag haft en ovanligt låg profil, och det finns en orsak till det.

detta är en diskussion om ursprungsbefolkning och invandrare. men den tar inte jag. den har förts på ambassader och migrationsverk, när man sökte uppehållstillstånd i sverige. och vad som sas där, det vet inte jag.

och att jag skulle ha ett svenskt miffo i receptionen på hotellet, aldrig.

Here comes an angel

 

Det här kan ni hoppa över, eller se som en grundkurs i retorik

Flodkamrater, nu gör vi så här. Vi borrar hål längs kajen och bygger bryggor. Femton, tjugo kvadrat

Och sedan är det fritt skapande. Vi håller en gemensam linje, blått tycker jag. Alla hus skall vara blåa, sedan är det fritt skapande. Gärna tinnar och torn som ger oss en känsla av atlantis.

Så bygger vi gemensamma bekvämlighetsinrättningar, toalett, dusch och tvätt. Turister får betala en euro.

Och för de pengarna bygger vi ett toalettmuseum. Latrinens historia från romarriket och framåt. Och här kommer sanningen fram.

Vi trycker upp semestertshirts och säljer för en billig penning. De pengarna använder vi till konstnärlig utsmyckning.

Vi badar och använder flodvattnet till egen ölframställning. Flodens vänner måste ha ett eget öl.

Och här kommer svaret till både pest och digerdödens gåta, i samarbete med toalettens historia. Det som göms i snö kommer upp i tö.

Den enda restriktionen vi har är inga akvarier då dessa inger en falsk trygghet och inga plastblommor i dekorationssyfte, här skall friheten och ursprungligheten ligga som ett täcke över hela komplexiteten.

Och här får berlins styrelse hänga med i svängarna, för här kan allt händ. Muta in en brygga, och sätt dit en redaktion frän BT. Rapport från platsen ödonvittenen berättar.

Och så sitter vi på takterasserna i våra blåa kulturella boningar och studerarar verkligheten von oben.

Enkelt.

Allt är inte så enkelt som det verkar.

En stadsplaneing innehåller skolor, sjukvård, parkeringsplatser, kommunikationer och livsmedelsaffär.

Och då kan det vara bra att ha robusta visionärer. En cykel bara, aldrig sjuk, vegetarian och äter inte gärna socker och inte konservburkar. Latrinen är lättsorterad, och soporna komposterbara eller brännbara. Cigg utan filter och enfärgade kläder i syntetmaterial.

Och här bygger vi strukturer av drömmar.

And we buid this city of dreams.

Och sentens.

Beware of the captain.

Detta är min humor. Militant feminism och militant miljörörelse fostrad I den ryska skolan. Vem sa att rysk ideologi var tråkig, det har kommit många goda tankar ur vodkaflaskan vid köksbordet i betongklossen i murmansk. Balalajkan var det enda som störde.

Vi hyr in en lindansare eller akrobat som lär oss att gå på bryggorna utan att störa friden. Och att kunna parera eventuella vindbyar. Visst, det är bra med flytväst, men lite bylsigt. Här gäller det att ha tillit till sin egen förmåga att kunna ta sig till dörren i en vindstyrka av femton sekundmeter. Det kan vara svårt. Att leva i temperamenten mitt i city. en djärv upplevelse.

Vad ska man så göra med alla frikopplade bostäder.

Då den genuine berlinaren klämmer ihop sig på flodbädden, kan man bygga etagevåningar med spiraltrappa för lottomiljonärer och utländska uppkomlingar. Dem som springer mellan städjobben och låter mormor passa barnen, allt för att pressa kostnaderna, för att kunna visa upp en städad och vacker våning. Att visa sin makt.

Och tror man att man ska få uppehållstillstånd efter att ha rotat i resväskor, varit inne i gästernas privata bankkonton och allmänt svinat sig är man inte bara naiv, man är ointelligent.

Hotellet vid zoologische garten stängdes och tyvärr, detta hus är inte ämnat för utlänningar. Man behöver utbildat folk som kan marknaden. Den ekonomiska marknaden.

Euron är en stor valuta, och att tro att ekonomin kan skötas som en tonåring med månadspeng.

Mat och bostad, kläder och busskort är fritt och pengarna används till kaffe och glass. Det är mer än naivt. Det är förödande.

På två år har berlin förfallit, både i infrastruktur och humankapital. Och detta är inte acceptabelt. Go.

Här i europa är skillnaden mellan genialitet och galenskap hårfin. En väckarklocka bara.

eco senaste nummer handlar om sevilla

i malmö kan man arbeta som tandläkare eller gynekolog utan utbildning. man kan leka eftersom man inte pratar så bra svenska.

man kan på biblioteket gå in i privata datorer och ta de bilder man behöver, eller en saga. eller kopiera. det kan vara svårt att leka författare. och man vill gärna vara lite speciell. och kommer troligen inte in på en adekvat utbildning så betygen inte är acceptabla. i malmö, den expanderande kommunen, där man anställer arbetskraft genom bemanningsföretag utomlands, och ingen förstår varför.

man har inte adekvat utbildning.

och se i sevilla hade malmöborn arrangerat en egen kursverksamhet i flamenco med latinsk tvist. oförskämd och utan adekvat utbildning skulle man lära mig dansa flamenco. och man sjöng falskt på gator, en egen tolkning av flamenco.

detta kallas trakasserier av ursprungsbefolkningens kultur, och det förstod man inte. men det var kul, faktiskt. dessutom förekom trakasserier av de manliga dansarna och detta är absolut inte acceptabelt. de är danslärare och inte prostituerade. dirty inom dansvärlden innebär att man har orena rörelser och har inget med hygien att göra. och fattar man inte det ska man absolut inte lära ut flamenco.malmö kommer få en status som zagreb, en helt egen turism. helt innovativ. förödande.

det är mycket som är roligt i malmö när man lekfullt utforskar och tolkar sin egen verklighet.

och vilka konsekvenser får detta i den internationella dansvärlden.

detta är syntax error. en konsekvens av att göra datorintrång.

och om inte malmö informerar om arbetets art för sina städerskor, på de trestjärniga hotellen får man nog sänka sig till enklare inkvartering där hemlösa rumäner skalar kabel då det inte går att bränna på hotellrummet.

efter konsultation hos de hemlösa hur man överlever dag för dag, i malmö. då man inte vill vara med i spritsmuggling, trakasserier av ursprungsbefolkningen eller andra märkliga lojalitetsyttringar. det var inte därför man kom till sverige, och man har tydligen en uppfostran hemifrån. kanske man kan fundera på detta som genuin  malmöbo.

och kanske man kan gå på toaletten, innan man hoppar i bassängen. det finns barn som lär sig simma, av en utbildad simlärare.

och det förstår alla att världen har inte samma humor, utan malmös  humorklubb får finna sig i att förlöjligas i amerikanska tvserier av varierande art. kriminalserier, häxserier, rymdserier. billig massproducerad manus som kablas ut över världen för alla.

i denna stad, det är nog den  enda stad som har systembolag där flaskorna innehåller utspädd alkohol. man häller vatten i vinet, cidern och ölet, och återförsluter. detta är inte kultur, detta är ett basebollträ. kanske man minns reclaim the street. varningar.

vinterfiske i katrineholm

jag förväntar mig ett rafflande reportage om vinterfiske efter snöstormen.

en känd katrineholmsprofil berättar om sin vinterhobby. kanske lite terminologi. borrstorlek och sittdyna på sparken.

kanske han kan visa upp fiskeväskan och affären där han köper agn och krokar till pilken. detta kanske skulle vara intressant för katrineholmsborna. och sedan får katrineholmsprofilen ha sin låda ifred, ty om tjuven är en missbrukare inträder en smärta av sällan skådat slag. och vem vet kanske han åker på relaxingresa till vimmerby, och provar isen i någon intilliggande sjö. egen fotograf och hotellrummet betalt. en rysk massage kanske.

svensk lokaljournalsitik borde få sig en omgång i amerikanska tvserier. om man nu inte läser rysk litteratur. där haglar kritiken.

som en avundsjuk alkisunge, har aldrig fått ett rättan ord i rättan tid. har aldrig fått ett magic moment. alltid en tagg, en gadd. alltid på sin vakt för att skydda sig från en sårande pik. ungen skall härdas. arrogant och synisk, uppfostrad med att be om ursäkt för att sklan skall simma eller åka skridskor, men föräldrarna är hemma. alkisungen får mat och kläder. det finns alltid anledningar till att det är synd om alkisen, men aldrig barnet. konstigt.

och vem skall skriva om det. vem instruerar sitt barn i flugfiskets ädla konst inför fotografen i katrineholmskuriren.

som en vinkel i modern journalistik för att ge läsaren vad den vill ha.

om flugfiskaren är missbrukare vet inte jag. en tvist bara för en god story.

kanske förstasidestoffet dahlström kan släppa facebook ett ögonmblick, damma av fiskelådan ta med äldsta sonen och göra en insats för vinterfisket i turismens katrineholm. där snöskovel är ett okänt begrepp. och elräkningen skall betalas.

och vi får väl anta att den tunnhåriga fiskeintresserade journalisten har egen bodyguard, i metropolen katrineholm.

vi förväntar oss ett ögonvittnes reportage från syriska damaskus, så är semsterresan betald. pratar du arabiska. annars kan det bli hemundervisning.

vill katrineholmskuriren ha besök kanske. alla förstår nu att världen har begåvats med den fulländade journalisten som oförtröttligt tolkar verkligheten i sin lokaltidning, flugfiske och dahlströms datorvanor.

kryddade med en trsfikolycka. kanske denna guds gåva till mänskligheten kan sätta fart på die welts wirtshafts sidor. jag tycker tidningen börjar tackla av. debattörerna är lite klena kanske hungerkravallerna är i antågande. det snöar, man är mycket folk och juldekorationerna för barnen på 28 platser utspridda över hela berlin, kan gör hål i stadens budget. då kan det vara bra att ha en rafflande intressejournalist som läxar upp kritiska röster, enligt stalinskolan.

vad är vakum, vad är syntax error.

jag läser hellre älvkungen, och jag har en ny nu. i grönsaksriket och vitaminlandet. en saga som tar upp industrialiseringen problematik, och alla barnen kommer att älska tomatdrottningen, storpotatiskungen. en riktig höjdare.

om man söker en vän…

om du är singel och söker ett sällskap som en hund ungefär, kan jag rekommendera nynäshamns turistindustri.

tjugo kronor och en banan och du har en vän för livet. de följer upp dig. och du blir indragna i diverse intriger. det finns singlar också. men jag rekommenderar inte flytt då hyrorna är höga eftersom närheten till havet höjer hyrorna.

som hotellgäst får man låna ut telefon och kläder då kända nynäshamnsprofiler behöver prova kläder, och kanske de behöver en vattenkokare, då tar man en. kultur du vet.

men man är vänner .

själv har jag inte tid eller lust att delta, mitt syfte med besöket var att ta färjan till lettland och stoppa detta hamnprojekt som inte är trovärdigt.

och se jag hamnade i en tunnhårig blonderad grupp kvinnor som ambulerade mellan de olika turistarrangemangen. ing aproblem . med lite fantasi löser man alla eventuella brister i kunskap. trestjärniga hotell, inga problem. man behandlar alla turister med samm skämt, slitna, billiga men fantasin sätter gränser. man känner latinamerikanen som har en nyckelposition i smahället och se, denne man är allsmäktig. han bestämmer

vem som är på innelisten och vem som är på utelistan.

så om du söker en vän för livet. en tjugokronorsedel och en banan och du är på banan, de har oljehamn också. olja på banan.

inte min kopp the, det är tråkigt på vintern.

svensk lokaljournalistik under luppen

en journalists uppgift är att tolka verkligheten på ett sådant sätt att läsaren kan skaffa sig en objektiv bild av verkligheten, i en demokrati. sverige är en demokrati och det är blågula flaggor i flaggstängerna och det officiella språket är svenska.

är detta uppfattat.

att leka ordningsvakt i kvarteret och insinuera, påminna om detaljer i privatpersoners öden och äventyr, att skicka personliga hälsningar i reportageform är dålig journalistik. att använda lokala dialektala fenomen kan man göra men inte i ett internationellt sammanhang, som internet utgör. och att sverige skulle ha läskunniga chefredaktörer är inte att begära.

man har en egen journalsitik. som läsaren vill ha.

och läsaren säger, det är inte värt pengarna.

journalistiken skall vara en länk mellan makthavare och medborgaren. och hur definierar lokalredaktören makten, och  vem är medborgaren.

är medborgaren den tunnhåriga blondinen, på väg att kemiskt skalperas, väninnan medborgaren som via lokalpress skall informeras om byn skvaller. lite för dyrt och lite för stor apparat för att vara försvarbart i ett internationellt perspektiv.

och vem ska informera journalisten om att om man ska ha roligt kan man skicka in en salsapajas med metspö, men det är inte arbetsuppgiften.

arbetsuppgiften är att hitta tangentbordet, använda säkra källor och beskriva verkligheten objektivt. sitt nätverk kan man sockra på fritiden.

att den inre resan går från underlivet till huvudet, ca sjuttio centimeter kan vi lämna därhän, men den använder man för att få en självbild. och innebär att från omedelbar tillfredsställelse av drifter vandra sjuttio centimeter till en analytisk, logisk perseption av det som sker utanför fönstret och det kallas verkligheten. man kan även läsa telefaxen för att få nyheter och dessa skall tolkas, analyseras och sättas i relation till den lokala verkligheten.

och nu börjar problemen hopa sig.

och så har vi oralorganet göteborgsposten, där den outbildade tandläkaren med invandrarbakgrund har gjort underverk med mörkningen.en innovativ journalistik där den lilla världen. toaletten, disken och mannens matvanor får utrymme som en ocean medan nationalekonomi, samhällskunskap är lite för avancerade för läsaren.

i staden göteborg där både handels och chalmers huserar. och kaosteori är modern. men detta vet inte journaliststen på gp . han läser inte tidningar eller tidskrifter. han har inte tid. utländska alltså. en vetenskapens värld kan bläddras igenom hos frisören eller på semestern men mycket mer blir det inte.

jag fick frågan på daghemmet av en chilensk ordningsvakt i kvarteret

om jag var lesbisk eller onanerade. detta var tydligen viktiga egenskaper i den chilenska världen.

jag frågar inte en göteborgsjournalist dessa frågor. jag vet. och det  tar tid. glöm inte att tvätta händerna.

och vem ska informera medarbetarna på tidningen om ursprungsbefolkningens rättigheter, privat ägande och integritet samt en adekvat dialog på sin arbetsplats, då personalen inte är allmänbildad eller kan klockan.  samt rapporter från privata vänner upptar större delen av arbetstiden då dessa varit på spejarrond.

göteborg. arlantis calling.  läs rysk modern litteratur, läs amerikansk modern litteratur. då vet ni världens åsikt om göteborg, med liseberg som ett ståtligt flaggskepp. översättningarna är bättre nu. mer detaljerade grammatik. någon har sagt till. någon som pratar rent och klart och tydligt. inget mummel i kön, inga halvkvävda visor eller katten runt het gröt. en retorik.

det kan inte vara lätt att vara fulländad, då måste man befinna sig i förortens ideella fritidsgård. spela skivor för barnen.

är intolerans en egenskap eller en social konstruktion

i milano säger man mig att ca trettio procent av invånarna är illegal. de lever som vanligt. betalar hyra, arbetar kör bil osv.

i lettlands huvudstad riga, en stad på under miljonen invånare, kunde man rensa staden från illegala invånare på en vecka. staden hade svämmat över. riga är en mycket intressant och trevlig stad, vilket gör att många stannar kvar lite längre än man tänkt.

i de svenska stora städerna kan inte polisen ens försöka ta ut illegala invandrare, om man så arbetar i ett år.

vi har sagt, polisstat, och nu har vi konsekvensen av detta.

det kan yttra sig i att man bränner ner lägenheten där illegala invandrare uppehåller sig mot kontrakt innehavarens vilja. kanske en ensamstående kvinna.

vi har en attityd i svenska samhället där vissa grupper anser att det är onaturligt att en kvinna lever ensam och man sr sig som en slags frälsare.  man tolererar inte ensamstående kvinnor, självständiga, för man anser detta onormalt.

sverige har en lång tradition av intolerans. häxor, homosexuella, listan kan göras lång.

och sverige har en lång tradition av information. att skapa förståelse mellan intoleranta grupper och utsatta grupper.

militanta miljörörelser. militanta kvinnogrupper låter oss förstå att klimatet av tolerans inte är svenskt. vi är i grunden mycket intoleranta för nya fenomen. och de nya grupperna drar utvecklingen tillbaka.

samhällsutvecklingen går långsamt framåt och frågan är om det behöver vara så.

jag har rest i hela europa, har aldrig satt min fot i ett tyskt hem, ett spanskt hem eller ett franskt hem. varken inbjuden eller objuden. och jag anser mig veta det mesta om dessa tre länder.

hur lär man sig förstå en befolkning?

man behöver information, och litteratur, bibliotek, dagstidningar och tidskrifter är ett sätt. museum, gallerier och arkitektur är ett sätt att förstå befolkningen.

att tala språket och att berätta om fenomen från hemlandet kan vara ett sätt. detta är den normala vägen att förstå ett land och dess befolkning. det har ingenting med, om man är ensamstående, zigenare eller homosexuell att göra.

ingen kräver att man skall gästa landet i folkdräkt eller dansa hemlandets danser, men en designprodukt från hemlandet, kanske kläder kanske en väska brukar vara intressant.

vi får acceptera att intolerans är en egenskap som påverkar samhällsutvecklingen, antingen framåt, bakåt eller åt sidan.

och varför skall jag , som under tiden acceptera, att okända människor, ur olika klasser, språkgrupper och religioner besöker mitt hem, utan mitt medgivande för att lära känna sverige. och att jag hade roliga grejer i mitt hem. detta är diskriminering. göteborgs förort är ett lågstatusområde, ett område med lågutbildning och låg kunskap om lagar och regler, vilket resulterar att man skapar informella ledare. och dessa ledare kan i sin enfald styra gruppen rätt i havet och de fattar inte att det är det de gör.

hur ser världen på göteborg? har göteborg världens respekt. eller malmö? en expanderande kommun. med en mängd projekt, kulturella satsningar. och vem söker sig till malmö, eller göteborg.

enligt statistiken manliga invandrare utan utbildning i fertil ålder. och frågan blir vem har råd med detta.

polisstat eller folklig mobb. trasproleteriat eller gatans parlament. eller ett italienskt styre där brottliga organisationer har inflytande i samhällets alla delar.

skall människor i delar av sverige få sina rättigheter tillgodoses om arbetskraften är på gott humör.

skall arbetskraften bli misshandlade i sitt hem bara för att de inte pratar på en svensk kommunal arbetsplats?

och vem skrek polisstat.

och vi tittar på hotellen. städjobben innehas av människor från delar av jorden där homosexualitet är förbjudet. eller zigenare, judar förföljs av tradition. man kanske har en traditionell misstro mot olika religioner och detta inverkar på arbetets utförande. och vi kallar oss civiliserade, moderna med internet i telefonen och rösträtt, körkort och egen snöskyffel.

europa och sverige är ett getto. ett hierarkiskt apberg, där kvinnor utan att förstå vad som sker, kryper och fjäskar för alfaledaren för att få en banan.

arbetarklassen säger solidaritet, kvinnorörelsen säger solidaritet, miljörörelsen säger växthuseffekt och förgiftat grundvatten.surt regn.och demokratins kvinnliga väktare anser att det är helt okej att gräva upp plantor och växter ur stadens planteringar och plantera i blomlådan på balkongen. och argumentet är skatten.

detta är syntax error. varken mer eller mindre. ett  beteende som vilar i total avsaknad av logik.

och samma kvinna kan utan att skämmas ifrågasätta nobels fredspris som utdelades till EU. det var inte logiskt.

frågan blir finns det något som du anser vara logiskt, mer än ditt senaste toalettbesök. så du fick göra något stort. och glömde tvätta händerna efter toalettbesöket. en ängel, blond och mild.

tisdag 18 december 2012

staden utan ord…

efter en promenad i staden berlin, alexandeplatz, i juletid skrev jag den här novellen

en svart saga om , ja vadå….

Staden utan ord

Jag går i staden utan ord. Som i ett moln av tystnad. Skrämmande? Inte alls. Jag känner mig bekant. Jag känner igen mig i denna gråzon mellan demokrati och tyranni.

Klockan är tidigt och solen stiger upp ur sin molnbädd. Och än så länge är allt bara försiktigt.

Klockan tolv på dagen intar jag min lunch, under tystnad. Tystnaden är så tjock att man kan såga ut block och bygga en mur av tystnaden. Den är kompakt.

Klockan fyra äter jag min middag under tystnad. Jag vandrar fram på snöiga gator som ingen sopat eller röjt. Ingen säger något. Tystnaden har en darrning av skräck, av frustration och undertryckt vrede. Ingen säger något, allt är tyst.

En människa skriker till och ramlar nerför trappan, alla tittar bort. Jag ser inget, jag hör inget.

Människan reser sig försiktigt, borstar bort smuts och sand från kläderna, tyst och med försiktiga rörelser. Liksom tafatt. Och haltar uppför trappan. Utan ord.

Alla har sett men ingen vet vad som hände. Ingen förmår sig, eller orkar se reagera i staden utan ord.

Denna gråzon mellan existens och liv.

Ett barn frågar något men tystas. Barnet stör.

Barnet stör, men tystas. Man hittar sina roller i tystnaden. Ledaren klampar och ingen hör. Man följer man börjar klampa. Alla klampar. Och ingen hör och ingen störs. Man klampar och klampar och klampar. Som sin tyste ledare.

Någon vill inte klampa, men föses undan, trycks upp mot väggen. Alla klampar i takt. Det dånar på vägen mot tåget. Tåget som skall ta dem till stadens centrum. Den trotsige som inte klampar anses vara suspekt och får inte stiga på tåget som går till stadens centrum. Ledaren klampar i otakt och alla klampar i otakt. Det låter som ett åskmuller, men det är fötter.

Ingen säger något. Och snömodden som stänkte upp på kläderna i takt med klampet börjar tina och rinner nerför kläderna ner på golvet. Men ingen säger något.

Plötsligt stannar tåget med ett ryck. Alla faller på varandra utan ett ljud.

Ingen informerar om varför man stannat och ingen frågar varför tåget står stilla.

Ingen får veta , ingen får yttra.

Vem har sagt detta?

Plötsligt hörs en röst i en högtalare. Ingen förstår vad som sägs. Högtalaren talar inte samma språk. Ingen störs av högtalaren. Ingen reagerar. Man står stilla och det kvittar lika. Man bryr sig inte om tåget åker eller om tåget står stilla, egentligen.

Man skall till stadens centrum idag eller imorgon, spelar ingen roll. Man följer sin klampande ledare. För att man måste.

Vem har sagt att man måste?. Man vill inte knuffas undan och in i väggen, eller falla i trappan,

Man följer av bekvämlighetsskäl. Av egen vilja, för att inte vara obekväm.

Högtalaren blir till ett knaster, sedan tystnad, allt är tyst och tåget står stilla. Ingen vet vad klockan är. Någon gäspar, och alla gäspar. Man har fått en ny ledare. En trött ledare, flera somnar och de som står, håller sig hårdare för att inte ramla. Man vill inte ramla.

Tåget står stilla och man väntar.

Man väntar under tystnad.

Skall man till tandläkaren?, man vet inte. Kanske. Man följer utan ord. Man är van att vänta, man är van att följa efter, av bekvämlighetsskäl.

Högtalaren knastrar till och en röst säger något på ett språk som ingen förstår. Någon börjar stampa med foten och alla stampar. Man överröstar ljudet från högtalaren och tystanden bryts. Man börjar harkla sig och hosta. Någon frustar till. Man gör ljud. Och högtalaren slutar med ett knaster.

Detta är staden utan ord. Där man talar med kroppsspråk. Men varför? Man vet inte, har ingen klocka och då pratar man inte. Man äter under tystnad med sked. Någon sätter på en radio som säger

Och det var allt från dagens eko. Man förstår orden men vet inte vad klockan är och man vet inte när tåget skall gå. En dam börjar fnittra hysteriskt och dörren öppnas så hon kan kliva av tåget. Ingen följer damen med det hysteriska fnittret. Man vill inte. Det är kallt och man skall till stadens centrum, damen letar sig upp från banvallen. Går in i ett café och dricker kaffe, med en bakelse och säger högt i tystnaden.

Nu skiter jag i det här. Jag känner mig löjlig. Jag går nu.

Då startar tåget med ett ryck. Och efter fem minuter är man i stadens centrum, rulltrappan går ner och rulltrappan går upp. Samtidigt.

Man åker i båda riktningarna. Och tåget far ut från stationen. Ingen känner saknad fast man vistats så länge i tåget. Man har haft en gemensam upplevelse men ingen vill uppleva den igen. Helt plötsligt vaknar man till ser en klocka på stationen. Den visar fem i ett. Som ett v. man sätter upp två fingrar i luften som ett v. man är segrare. Man har fördrivit tiden, effektivt. Utan ansträngning. Och det var billigt.

Man sover gott om natten, i staden utan ord. Man drömmer i svartvitt om en katt. Katten går på en räls och blir nästan överkörd men hoppar undan i tid. Man reagera inte i drömmen, störs inte av katten. Det var ju bara en katt.

och journalisten yttrade…

jag har min stilistik, sån är jag. en ny almanacka på väggen, vad bryr jag mig om det. jag gör som jag är van. världen är utanför och här är jag.

jag tycker om min stilistik. jag plockar en detalj från min observation och bygger upp ett reportage runt detta. jag har gkort så i tjugo år, och jag tar inte in för mycket. jag vill har en klar linje. en åsikt, en aspekt, en dimension.

jag tycker att endimensionella artiklar är snyggast. och jag mörkar, överdriver och förringar som jag tycker är bäst för världen utanför. de är ju inte journalister, och jag vet vad som är bäst. det har jag vetat i tjugo år nu. jag är skribent. jag tolkar verkligheten utanför mitt fönster i ett koncept som fungerat i tjugo år.

visst. det finns nya språk. datorspråk, reklamspråk. och visst. det finns olika sätt att strukturera information, men inte för mig. jag lärde mig en disposition på journalisthögskolan, och den är mitt verktyg.

vad läsaren vill ha. jag tycker inte om visionärer och utopister. jag står stadigt med båda fötterna på jorden. skriver jordnära artiklar om allehanda ting. och jag har samma glasögon som för tjugo år sedan. vi har ny teknik på redaktionen, men det säger jag. jag har min stilistik.

vad är viktigt. jag vet hur världen ser ut utanför mitt fönster. vi har nya grupper boende ibland oss. och det anstår varje individ att ta reda på den samhälleliga information de behöver.

hur ett bibliotek fungerar, det vet man väl.  det vet alla hur ett bibiotek är uppbyggt. jag vill skildra det specifika fragmentet. en konstutställning, ett tak rasar in. det är journalistik. det är konceptet. information och information. jag vet exakt vad läsaren behöver. jag behöver ingen dialog. jag har min redaktör, jag är redaktören och gör mig till tolk för verkligheten, samhällets utveckling och allt sker utanför mitt fönster. så är det. så har det alltid varit. jag är skribent. så är det. punkt.

berlin i vinterkostym och julkravatt…

hela berlin, denna metropol har klätt sig i julkostym. gatorna kantas av julmarknader och nöjesfält, med anknytning till den tyska jultraditionen.

det finns något för alla. barn och vuxna, gammal och ung. och denna lördagskväll var det trängsel och trevnad.

gluhvein, amaryllis. i love berlin tshirts.

dock fastnade jag för lindts juldekoration i kaufahus galeria vid alexanderplatz.

vid rulltrappan hade denna chokladfabrik byggt upp ett landskap och det var nyskapande och astronomiskt vackert.

alexanderplatz denna lördagskväll var trevlig och en upplyst plats, julkommersen var igång. och berlin har jul pyntat.

eftersom tidningarna påtalat bristande matematikkunskaper så tänkte jag att man kansek kunde hitta en matematikbok på tyska. med tysk effektivitet och struktur kanske man kunde arbeta upp sina algebrakunskaper. men tågstationernas bokhandlare hade inte detta. jag får söka mig till en universitetsbokhandel. på måndag.

ostbahnhof en måndag

denna måndag var som alla andra måndagar. lite kallt dåligt skottat för de gående och slaskigt. lite småsurt.

och ut från tågstationen kommer en grupp unga människor, och man kunde reagera över att de hade så praktiska resväskor. rustika och verkligen praktiska. de gjorde ett gott intryck och var som sagt en grupp unga människor, nyfikna på livet, berlin och hade praktiska resväskor.

och man drar sig till minnes åren i förorten. där den unga generationen skulle formas i miljön. de skulle vistas i bostadsområdet, och attraktionen var fritidsgården med outbildad personal från området eller att en pappa hade tråkigt och drog igång något med barnen.

han sökte kulturpengar och drog iväg oftast ut i skogen. med en tanke om äventyr, manlighet, skulle barnen grilla korv och paddla. denne pappa hade oftast som mål att vis aupp vad en riktig karl/pappa var. han drack öl, täljde grillpinnar, svor och spottade och gick undan och kissade mot ett träd. och detta var underförstått ett manligt ideal. förortens barn är mycket diplomatiska och tolererar det mesta i dumhet.

och kanske en nervös singelmamma dök upp för att hälsa på sitt barn eller bara se till att allt var bra. detta uppfattades hundra gånger av hundra som att modern egentligen kom för superdaddys skull, det är mycket sällan så. och i bakgrunden fanns alltid en svartsjuk fru, som bevakade sin man.

och singelmamman som trodde att detta var en aktivitet för barn och inte en uppvisning av ett taskigt äktenskaps bekräftelse fann sig indragen i en svartsjukehärva.

det finns i förorten äkta par som har en tydlig roll i barnens liv. deras engagemang är oftast barnens val. tro inget annat. men det är en helt annan sak.

det finns i förorten olika mansideal och olika kvinnoideal, men det är tyvärr ganska vanligt att om man söker bekräftelse att man köper barnen i kulturella aktiviteter.

men dessa unga människor, troligen från en mångkulturell miljö signalerade något helt annat. förortens alkismecka. förortens trassliga barn, avundsjukt bevakande, fångade i sin uppbackning av gård, sin familjs dryckesvanor, alltid uppbackande, och utan ord.

men dessa föräldrar hade förstått att deras ungdomar vill se världen med egna ögon och för detta ändamål införskaffat en praktisk och rustik resväska. det ingav förtroende och jag är övertygad om att denna grupp kommer att älska berlin.

och vem vill ha sönder deras resväska? detta var inte svenskt, alkismeckas döttrar. fångna i den mångkulturella mansdominerade privilegiemiljön. mannens privilegier. titta på mig.

malmö är ute och rör på sig.

och mitt i berlinarnas julförberedelse kommer malmödelegationen och skall kolla upp ett och annat.

men hur var det nu. grillkvällarna vid sibbarp. man körde bil, störde sjöfågeln, och en container per dag i skräp som anställd personal fick sköta.

och hur var det nu, med bassängen aquakul, malmöbornas bassäng som skulle stängas. hur var det nu.

det finns offentliga toaletter i malmö, städade och normalt fördelade, men malmöborna har en tendens till överdrift. man urinerar i bassängen, i havet, i buskarna vid havet,på campingplatsen och helst i en plastdunk med dricksvatten.

och stänger gärna av elen, plockar glödlampor ur trapphusen, glömmer stänga dörrar och vill inte ha renoverat.

och nu kom rättvisan, för alla. höjd kommunalskatt, höjd hyra eller månadsavgift för bostäder, inflationen ger höjda matpriser. och det är rättvist. ca 2000 i merkostnad , troligen mer 2800 kanske för alla hushåll, men man har roligt. renhållning, sophantering, snöröjning har kostat malmö stad en inte oansenlig summa.

tänker, man måste tänka efter.

och nu traskar malmöborna omkring i snömodden, man tturistar. och malmö har väl samma hyresnivå som berlin. det är marknadsanpassade priser, och inga renoveringar.

och TV har informerat om tågstationernas bevakningssystem. det är otroligt hur väl man ser. man kan zooma också. i frankfurt, berlin, munchen, köln, saarbrucken. och man ser exakt hur rollspelet fungerar, och vem som byter plats i kioskerna med vem. och städerskan på hotellet, var hon går in och vilken tid på dygnet.

det är kallt i lägenheterna i berlin, ostbahnhof. man måste ha lite roligt med hyresgästerna. som i sverige. man är hållen kort och skall visa respekt för mannen, eller vad?

och jag förväntar mig, liksom i Frankrike att de tillfälliga städerskorna baktalar zigenare, judar,kosovoalbaner. som i hemländerna,  Och detta skall man uppleva i en modern civiliserad storstad.  i ett modernt samhälle med mobiltelefon och automatväxlade bilar frodas rasism och diskriminering. och man är så ointelligent att man inte fattar vad man gör. som i sverige.

städerskan bestämmer inte gästerna, och fattar man inte det, så får man lära sig.

jag är inte invandrarvänlig. det är människor från olika platser. någon kommer från hisingen, någon kommer från kurdistan. man pratar med dem man finner intressant, och låter de andra vara. hel och ren, propert klädd och ett artigt beteende bara. det är det som krävs.  att slita sönder hemstickade tröjor som ligger ihopvikt på hyllan, anses som diskriminering. tro det eller ej.

under 2010 var alla i östeuropa och kollade upp. kvinnorörelsen, miljörörelsen, journalister, politiker. alla, genom inträdet i EU. och detta visste man inte i något av de länder jag besökte. ingen hade sagt något. och detta skall föreställa en civilisation.

kanske jag skall bosätta mig i berlin

SDC10148vind

jag använder floden. det är ju ändå ingen som äger. jag gjuter två ringar i kajen och betalar 50 euro per månad i hyra, för hålen. jag bygger en brygga och ett hus. om du vill bygga kan vi dela ett hål och betalar trettio euro per man och månad, för de tjugo euro som blir över kan vi köpa bananer eller nåt. bier kanske eller en vän. vi köper en vän.

och så sitter jag där på takterassen mitt i berlins centrum och tolkar världen utanför staketet.

min värld, som inte är journalistens värld. jag tolkar stadens puls, samhällsutvecklingen. inte en stulen cykel. inte an avstängd gata. och inte att betongen rasat i en s.bahnstation. det visste jag redan. någon hade berättat det för mig. en källa.

jag tolkaren frusen själ. en kvinna, troligen en kvinna. som tilldelades en man i sitt hemland, som följde sin man för att seden är sådan. hon fryser. och kanske är det så att det är kallt, och kanske är det djupare än så. som floden, en yta och ett djup och en botten. kvinnan säger mig jag fryser. och kanske är det så att kylan inte kan mätas i celsius eller fahrenheit. kanske sitter den djupare än så. kanske var hon en stark kvinna i sitt hemland och förstår inte allt det nya. hon kan inte spelreglerna och kan inte spela. eller kanske det regnar, det vet man inte. man måste prata med den frusna kvinnan och man måste förstå, att orden innebär en kommunikation. i mannens värld, i kvinnans värld och i journalistens värld, som tolkar det som sker utanför staketet, eller tolkar det som sker i en privat dator. informationen finns överallt. skillnaden mellan mig och journalisten är att människor pratar med mig. och vi förstår varandra på ytan, på djupet och på botten. där har journalisten aldrig varit. men det har jag. och det märks.

jag anser mig vara en flamenco dansare

jag anser mig vara en flamencodansare av rang. jag är absolut inte snabbast med fötterna eller kan spela kastanjetter så vidare bra. men jag gestaltar känslor. jag tolkar inte jag gestaltar känslor. de bubbelbottnade, odefinierade känslorna som en folklig dans innehåller. en folklig dans har mänskliga bottnar och mänskliga känslor.

jag skulle aldrig i mitt liv ta ett enda flamencosteg i hammarkullen, göteborgs förort. och jag bodde där tio år,

jag hade snokande grannar i lägenheten så gott som varje dag. nyfikna krakar, som ville ha information. men de visste inte att jag kunde dansa flamenco.

ni kan gå nu. det blir inget mer. jag behöver lägenheterna till människor som förstår göteborgarna. de som kan sätta sig i hamnen en fredagskväll och ta sin fredagsfylla och kan historien om hamnen, göteborg och dess invånare. göteborgarna förtjänar det. efter alla kulturella pajaskonster i förorten, på avenyn och trasiga spårvagnar.

jag har under två år visat världen hur man packar en resväska, så det är bara att följa. rättvisa, vem sa rättvisa. vem sa kultur.

och vem har rätt att ha åsikter, och att jag skulle dansa i hammarkullen, aldrig. jag kan inte sänka mig till en så låg nivå. tränade lite grejer i vardagsrummet för att hålla ryggen rak, i stormen. snöar det.?

fredag 14 december 2012

matematikkunskaper brister

jag läser i svenska nättidningar att elevers kunskaper i matematik är bristande.

jaha. och nu är det ju så att om man kan något kan man lära ut sa att alla förstår. i alla fall inbillar jag mig det.

jag mindes sommarmatte. chalmers satsning där man kunde via internet förkovra sig i matematikens öden och äventyr innan höstterminen började om man hade behov av teknisk matte. denna kurs låg dock inte längre fritt utan man var tvungen att registrera sig.

men jag ville ändå räkna och repetera. gamla nationella prov a – d i svensk gymnasium. men jag fann till min fasa att man manipulerat lösningar och facit och fann det hela tämligen ointressant, och sökte svaret i katrineholmskuriren. hur kan man få upp kompetensen hos svenska elever i ämnet matematik. att ge folk vad folk vill ha

och se.

på första raden hittar vi en video med en tvååring som hyllar loreen. va fint. att sprida glädje, ett leende i vinterkylan.

vad skall vi ah lokaltidningar till i sverige?

jag är in tyskland, i berlin. jag läser die welt papperstidningen och tycker inte om nätversionen. här läser jag om INTER i frankrike. här väcks frågor om turistinvesteringar i östeuropa, nordafrika och arabisk länder. moral, vinst, förtroende, relationer.

men nu hade man ett nytt grepp i journalistiken. journalisten hade gjort ett reportage om stockholm i julkostym. tillsammans med en invandrare med friska ögon, tillsammans upplever de första snön. talar om latinamerika för femtio år sedan och sverige i dag. det var bättre förr. då kvinnor var hemma och passade upp på man och barn. den moderna kvinnan med egen hjärna är så tråkig.

svar ja.

det finns grupper i samhället som anser sig vilja flytta hem. man har inte lyckats etablera sig. ingen bryr sig om hur man upplever första snön i vuxen ålder. att urskilja barnet ur den vuxna manskroppen. att förena glädjen över kylan med en vuxen rationalism. det kan bli fruktansvärda konflikter inre konflikter, stridigheter över denna händelse och då behöver man en journalist.

vad är en nomad…

en nomad är en intressant och berest människa. de finn överallt och har sett allt från mänsklig dumhet till mänsklig briljans. i och med att de träffat mycket olika människor kan man vara övertygad om att de alltid har inflytelserika vänner. en fråga om överlevnad.

beduiner eller zigenare. de är lika och de är olika. men de analyserar alltid samhället, utveckling och samtid.

detta är en del av kulturen. vi behöver inte gå in på detaljer, men det finns alltid detaljer i klädsel, val av platser osv som meddelar de inflytelserika vännerna i allehanda ting. oftast betydelsefulla detaljer.

och detta är privata ting.

när en nomad stannar är det oftast inte för att man omedelbart drabbades av kärlek till trakten, utan man har en annan uppgift. oftast av uppstramande, ordnande natur. därför att nomaden är tränad i detta. analysera, och föra rätt information till rätt plats. varken mer eller mindre. oftast är de btydelsefulla för journalister, politiker och ekonomer. de flesta anser inte att deras närvaro är störande, men det finns grupper som anser att deras närvaro är farlig. och nu vet du varför?

att åka tåg i tyskland..

här i tyskland har man en stor debatt om tågen. att ICE tåget är något alldeles extra vet alla. men reggiotågen fungerar alldeles utmärkt.

men priserna skall höjas efter årsskiftet och kanske vi kan kalla det inflation. bonn hauptbahnhof har drabbats av en bomb. tidningarna säger att det är enislamist, och kanske är det så.

men jag skulle vrida debatten till de grupper som kallar sig komma från en fölkhögskola och spelar rollspel på tågstationerna. frankfurt, munchen, berlin. och man kallar det att ta över.

i caféer, i biljettluckor, information skall dessa leka personal. och outbildade unga människor skall klippa biljetter. man leker och klär ut sig. detta barnsliga beteende kan verka provocerande. den personal jag mött har ingen allmänbildning. diskriminerar olika grupper som man ogillar. zigenare,beduiner. dessa unga människor har vänner och bekanta med sig som kontrollerar så resenärerna beter sig korrekt mot sin vän. en människa som är så korkad att den itne vet var brandsläckaren är. hela teaterinstallationen kan verka provocerande och läggas i en struktur av mänsklig dumhet.

vi har sett samma teatergrupper amatöristiskt ta över tågstationer i sverige. stockholm, resultat två utbrända tågset.

malmö, resultat inställda tåg och långa förseningar.

det finns olika anledningar till att man fascineras av tåg, men oftast är det mer roligt att gå framför fötterna på folk, att irritera stressade resenärer som har bråttom. man bildar köer vid biljettluckan, automaten och kiosken, bara för att man inte klarar av att hitta skolporten.

och nu har vi snösvängen. det har varit kraftiga snöfall i södra sverige, och jag rekommenderar inte att klaga eller ifrågasätta varför snövallarna hamnar där de är. det är snöskola. göteborg är experterna på att uppfostra stressade morgonresenärer som parkerat fel, emot datumparkeringen. man måste kunna läsa datumskylten. inte plocka ner den som en souvenir, bara för man inte tycker om texten.

sverige och tåg. den lilla, arbetslösa människan vill påverka kommunikationen och det fungerar inte. sverige föredrar sina utbildade tågvärdar och lokförare. och jag tror att tyskland anser det samma. och av de kraftiga prishöjningarna får man förmoda att man lekt med biljetpriserna, och alla får betala. hohoho.

och hur får man slut på den outbildade arbetskraftsreservens tilltag.

fotbollshuliganer..

en stad kan bestå av många komponenter. ja just det, det var hon ja, som inte kunde vara ensam. om hon lämnades ensam så fick hon panik och hade sönder saker. varför gjorde hon så. för att en hundvalp hade gjort så, och dås kulle hon också göra så.

hon var som en hund, fast inte gullig.

och så var det hon som alltid följde efter folk. det var hennes skola. hon ansåg att hon inte märktes, hängde på bara. det kostade inte så mycket.

och så var det en grupp tanter som drog omkring med tomma resväskor på tågstationen och lekte hemliga agenter. de gick hem till gården och rapporterade och det kom fler och fler. väldigt mystiskt. man lekte bara, men förstod inte att det exploderade sex bomber den våren i lägenheter.

man lekte bara, men kopplade inte samman med kabeltjuvar. sönderslagna växlar. det stod ställverk på skylten och man reagerade inte. man lekte, i sin egna bubbla.

och hyrorna höjdes, matpriserna gick upp. el och värme fördyrades och bensinpriser. men man lekte bara.

och man reste runt i europa, följde efter och strövade runt på tågstationer, tog över caféer och hotell.arbetade. man märkte inte att man var avvikande. kläder, skor, val av samtalsämnen. man lekte bara.

och man märkte inte att de roliga skämten om att det var fullt, alla rummen var upptagna, det var slut,kaffet var slut, biljettpriserna var för dyra , man fattade inte att detta var diskriminering. man kallade sig underdog. hade en pappa som var alkoholist. koncentrationssvårigheter i skolan. och detta var anledningen till att man betedde sig som en provokatör. kanske hade man invandrarbakgrund.

och så har staden en komponent som heter fotbollshuliganer. en grupp unga män, som enligt uppgift vill slåss. man säger så om dem. de vill slåss. ingen pratar med dem. eftersom de vill slåss.

har de uttalat dessa ord för någon, nej. men alla vet att de vill slåss. de säger så.

och någon har gjort sig till språkrör för dessa huliganer som vill slåss, men ingen pratar med.

och de som lekte på tågstationen, ville de slåss. de ville retas. de var många, ca hundra som backade upp varandra.

jamen det var ju roligt. vad kostar två nedbrända tågset, när folk blir förbannade av att ha dessa alkisungar springande framför fötterna, bildande kö utan anledning, springande på spåren. ingen pratar med dem. vad skall man säga till en alkisunge. de säger så, min pappa är alkoholist.

i malmö , där man inte tycker om turister. men man reser gärna omkring med tåg.

berlin är en metropol

och till denna metropol kommer folk i tygskor och en täckkappa, fullständigt övertygade om att deras närvaro förgyller stadens renome.

och utan att ens ha läst en dagstidning, inte kan ett enda dugg om fashion, konst eller litteratur anser man sig utan vidare att man är kapabel att arbeta på trestjärniga hotell i denna metropol.

matpriserna har gått upp kraftigt, kanske beroende på de snatterier ur mataffärer och caféer, som följer av turismus från folkhögskolans vänner, som ska påverka.

och denna metropol har ballett, cirkus och teater. men dit kan man inte gå i tygskor och täckjacka.

och helt plötsligt skall ha privatliv, och är så märkvärdig att man ska ha någon annans rum. och prova kläder. i denna metropol kommer förortens medlemmar och skall påverka ursprungsbefolkningen.

under 2010 reste jag i östeuropa, och hade på resan möter jag en mängd fransktalande människor.

2010 inleder frankrike ett froskningsprojekt med havet i fokus, och om detta har östeuropa ingen aning. de kan inte läsa sin hemlands dagstidning än mindre de västeuropeiska, men man kan städa på hotellet och skapa egna regler för vem som skall få tillträde och vem som skall stå utanför, beroende på vad man tycker.

man inventerade östeuropa från golv till tak, ekonomi, ekologi, demografi, skolsystem, infrastruktur, och om detta har östeuropa ingen aning. polens klatowize, zagrebs gatunät, där man fick betala statskatt för att gå på gatorna och använda papperskorgarna. men ingen visste vad som pågick. man skulle ha information.

och jag är ganska övertygad om att matpriser gått upp, hyror, bensin, värme osv.

och om detta har östeuropa ingen aning om varför det blev så. inflation, lilla vän. inflationen äter upp valutans värde.

och berlin, v ad gör du i berlin lilla vän. betalar du skatt, när du gratisåker på sbahn.

har du läst på om tysk design så man kan prata med dig som till en normal människa, eller skall du klä ut dig till polis.

man mår dåligt i receptionen…

man mådde dåligt, och var ledsen.

så kan det vara bra att arbeta på det gigantiska konferenshotellet, använda gästerna som terapimaterial. prova duschen. snatta en vattenkokare. det får man för detta gör man i andra länder. det är inte dåligt vilka argument man kan ta till för att få förstöra svenska hotell.

eller det var så roligt under seglingen. man hade fått glass av lejonet och björnen. sponsorglass, och man åt glass i flera veckor. och sedan kom hösten alla människor försvann och man mådde dåligt. hängde i receptionen med trassligt hår. ville straffa världen och drog in oskyldiga gäster som råkade hyra ett rum på hotellet, vilket är en normal sak att göra på hotellet.

och se nu blev man svartsjuk. så pinsamt. vem bryr sig om en hagga i receptionen som inte kan tvätta sig.

och så kom snön till Nynäshamn. och man frös och snösvängen hängde inte med. nu har man problem.

och då är det bra att man tänker återvända hem igen till sitt ursprungsland, få en kultur, ett liv och vi använder push aand pull effekten. behöver lägenheten. gärna tom.

man drar inte in mig i sina barnsliga intriger i en småstad. ty, då har man inga turister mer.

städning och snöröjning…

det finns grupper i svenska samhället som skall lämna sveriges nation. man vill återvända hem.

nu är vi på den nivån i sverige att man inte får anmärka på städningen på hotellen. inga problem. jag pratar utomlands, och hotellen står tomma.

nu är vintern här och snön kan komma ojämnt. det är inte alltid snöplogen når fram i tid.

vi vet alla att arbetskraften i sverige är utbytbar, arbetsbyten, så det är inga problem. om man kommer för sent eftersom snön hindrade trafiken, så får man komma ihåg att de som plogar har gjort arbetsbyte och det tar lite tid att lära sig.

om man har problem med detta, flytta till ett annat land.

och det är ingen idé att hävda sin invandrarbakgrund längre. det gick en tid men inte nu. det är för kostsamt.

arbetskraften är utbytbar. man vet aldrig när man blir utbytt och man får själv lära sig, ingen säger till.

för sen ankomst leder till avsked. och arbetskraften byts ut. vem har sagt detta? tja en kollega i förorten. så löjligt har europa blivit.

jag föredrar logiska diskussioner…

ITER den nya energin…

ITER

Jag läser naturligtvis tyska tidningar innan jag besöker landet. Detta för att se vad den allmänna samhällsdebatten innebär i detta land, och se ett halvsidesreportage om fusionsforsknings centret i frankrike, närmare bestämt staden Cadarache i frankrike. Där man arbetar med fusionsforskning i energisyfte. 2018 skall detta energicenter tas i bruk och man skall fusioner atomer.

Högteknologiskt, modern och verkligen tilltalande. Jag förfördes av detta teknologiska underverk. Teknik, god moral och miljövänligt.

Men då kom älvkungen flygande och så här var det.

Älvkungen talar allvarsamt med älvorna.

Alla älvorna hade kallats in till kongress om atomer. Och älvkungen klev ur sin spindelvävstron och gick fram till talarstolen. Spindelvävstronen ser mest ut som en låda av stålull, men då solen skiner in genom det blyinfattade fönstret och strålarna träffar stålullen, så inträder ett skimmer i regnbågens alla färger. Detta är ett” magic moment”, en magisk sekund. Som ett fruset tillstånd i en regering högt över oss i en annan dimension. Ett fruset tillstånd av fusion där stålarna tar tillbaka sin tjuskraft och värme blir ljus och skimret blir nya tankar.

Vi ser att atomen är på tapeten, sa älvkungen. Universums lagar förbjuder oss att manipulera med atomkärnan. Och ändå ser vi att människorna startat ett fusionsforskningscenter. Man skall använda helium3 eller väte. Och 2018 skall det hela vara en sanning.

Kom detta ihåg. Jordens bana runt solen är inte elipsformad. Banan svänger hit och dit och korden guppar upp och ner. Vi vet att gravitation är avhängig vikt och densitet. Vi vet att atomklyvning och atomfusion frigör energi som minskar vikten. Vi ändrar gravitationen.

Vad säger att dessa fissioner och fusioner inte händer på andra planeter, och vad händer om vi ändrar gravitationen mellan planeterna.

Vi natar att gravitationen blir för svag och jorden flyger ur sin bana. Den svävar i rymden och vattnet täcker hela planeten. Vi antar att till slut når den ett nytt solsystem och kilar in sig i banan runt den nya solen. Och hur stor är sannolikheten att denna plats har de egenskaper vi behöver för mänskligt liv.

Och om vi nu har sådan tur att dessa egenskaper existerar så tar evolutionen tid.

Vi har hoppet kvar att en ny civilisation skall komma om eoner av tid och det blir en klok och förnuftig ordning i kosmos.

Denna institution ändrar atomvikten på jorden. Och det är icke acceptabelt.

Den nya planeten, sa älvkungen. Ger oss nya förutsättningar. Denna planet är helt vatten täckt, och densiteten i magman kommer att förtätas vilket innebär att den inre kärnan krymper och ett hålrum bildas mellan kärna och skal. Detta innebär att skorpan, jordskorpan blir skör och det kommer att flyga bitar ur skalet, ut i rymden. Den glödande magman kokar havsvattnet och det bildas vattenånga. Denna planet kommer att ha två element, vatten och eld. Vilket innebär att älvorna måste transformeras i dessa element. Nya dansövningar och större ansvar för planeten i dess nya form. I denna värld kommer vatten och luft vara ett. Som ett plasma tillstånd. Vatten och luft äro ett.

Och jord och eld äro ett. Jag har talat, sa älvkungen. Och så satte sig älvkungen i spindeltronen av stålull som inte skimrade denna dag. det var en orostid, i älvkungens rike.

öijer och berlin…

min förebid i skrivande är bruno k öijer. jag är en stor beundrare av denne svenske poet. anarkisten, rebellen som respektlöst blandar orden i en sällsam kompott och nya bilder gestaltar sig i läsaren.

och med utgångspunkt från öijers poesi skrev jag denna betraktelse över berlin i europa, och är ganska mallig faktiskt. jag tyckte om den.

Berlin, en plats byggd av konflikter

Över den svarta himlen flyger en trasig ängel och hamnar i ett rökmoln från en av alla industrier.

Jag måste ha luft, tänker ängeln och tappar fart.

Till sist kommer ängel ur molnet och vi är i berlin. En modern storstad. Staden som byggs av konflikter.

Vem äger luften, tänker ängel och försvinner ut till vänster. Vi är i berlin.

I detta område med hus, gator, parker och konflikter.

Det kunde varit en vanlig stad men det är en konfliktfylld area.

En metropol.

Viljor slåss om marken, till ett pris som närmar sig astronomin.

Och över alltsammans ligger konfliktspöket.

Tysk marschmusik skall tävla med modern amerikansk schlagermusik.

Kvinnans tid skall delas mellan arbete och familj. Man måste rationalisera, effektivisera, införa maskiner.

På denna plats där kärleken fullständigt krossats av tillgängligheten. Alltid redo att behaga.

I detta friktionsfria samhälle är den trasiga ängeln överallt och ingenstans.

I den gigantiska domen svävar intigheten och orden har mist sin betydelse, vi är i berlin, en metropol byggd av konflikten.

Traditionen flamsas sönder av en modern teknokratisk linje som i en neongrön färg visar oss vägen genom staden i form av en walking tour på engelska för tio euro. Från ordning till kaos. En konflikt som imploderar i turisten.

I ett neongrönt moln av förvirring.

Och fyra på morgon kommer tidningsbudet och damen med taxen, de vippar fram taxen och damen. Tidningsbudet tittar upp från tidningsbunten och ser förvånad över.

De går likadant, fast de har olika teknik för framåtskridande. Han tar ett krafttag runt snöret till den enorma tidningsbunten, det hugger till i ryggen. Just detta lyft ut ur bilen är ett lyft som han gjort i fem års tid varje dag och värken påminner honom om att han har förbrukat sin tid väl. Som en äkta plikttrogen arbetare utan klagan och med förnöjdhet accepterat det omöjliga lyftet för att få ut tidningsbunten.

Vi är i berlin. Den neongröna linjen för dig vidare över gatan till det absolut vackraste huset i världen, bankpalatset i stål och glas. Som en väldig demon formar sig byggnaden mot gryningen. Som en svart demon som låter dig förstå att du är priviligerad, som står framför detta bankpalats just här och just nu.

Och taxen skäller till. Voff. Och damen hälsar på en förbipasserande. Trottoaren är ren och här kastar man inte skräp. Man tar hand om barnen och städar köket, och här i denna stad gör man faktiskt rent diskmaskinen. Och det är unikt.

I denna metropol, där berliner filharmonikerna är som guldänglar, de svävar i en ren akustisk, av tekniks finess. Den understryker de toner som svävar över salen i konserthuset, där guldänglarna arbetar. Där varje ton bär sin egen betydelse, varje ton för musiken framåt i en linje. Med omtagningar, harmonier, disharmonier och tempoförskjutningar, starkt och svagt men här kallas det inte konflikt, det kallas livet.

torsdag 6 december 2012

malmö stadsbibliotek…

vid det ofrivilliga besöket i malmö, så swedbank inte klarat av att hålla tidsgränsen blev allt fördröjt två dagar.

jag besökte stadsbiblioteket och fick en chock. mangavolymer, dvd, hade tagit upp en stor yta. personalen var outbildad och kallade sig i biblioteksassistent. mycket nya datorer och det som tidigare varit bibliotekets styrka hade idag ändrat karaktär.

tidigare var den utbildade bibliotekarien en tillgång och kvalitetslitteraturen ett signum.

men så tänker man vidare. sverige är mer än sina tre stora städer och många små orter vill behålla sina ungdomar kvar i samhället för att säkerställa återväxten, och kanske denna moderna lättare genre, ger ett mer berättigande för att unga människor skall känna sig uppdaterade och bekräftade.

för mig var all skönlitteratur, populärmusik, dataspel och manga för låg nivå, och särskilt efter att vandrat runt i paris biblioteque nationale, men som sagt sverige måste anpassa nivån till sin läsekrets.

och man har tagit en helt annan väg än övriga europas länder. de ovan nämda genrena förväntas tillhöra dagligvaror, livets nödtorft och inget för bibliotek. men som sagt för unga människors tidsfördriv och smak, helt okej.

vistelsen i berlin…

mitt besök i berlin blir en trevlig samvaro.

eftersom jag påkallat svinerier i mitt hotellrum, där lojala kvinnor med svensk anknytning, utan arbetstillstånd och uppehållstillstånd arbetat i europas hotell. i europa anses detta opassande och de säkerhetskameror kan bekräfta påhälsningar vid min frånvaro.

detta anses inte lämpligt i den hårda konkurrensen och särskilt inte i en tid då hotell och hostel skall standardiseras och inventeras för att östeuropas hotell skall hålla samma standard som väst.

de dejter de svenska kvinnor fick i tyskland var civil polis och militär, i tjänst.

vi pratar NATO. om man som i trelleborg anser att thailändska städerskor skall diktera besöken, så är detta inte accepterat i euroap. spanien, tyskland, frankrike, överallt har jag haft polis och militär bevakning som sett svineri i min resväska, snatterier av vattenkokare, vandalisering av mina tillhörigheter, och man kallar det fascism, vilket är förbjudet.

under min resa blev jag presenterad för en mängd ryska journalister. de sökte upp mig och detta är jag självklart tacksam för. under min resa blev jag presenterad för en representant för amerikanska armen som beundrade mig för mitt mod och att jag var så strategisk.

och i sverige kan man utan att skäms byta ut personal och sätta in outbildad arbetskraft, uppfostrade i ett av världens sämsta skolsystem. man bryter hotellsektretess, banksekretess för att svina sig. och tycker att man är rolig. europa kan hålla sig för skratt, tro mig.

och frånvaron av utländska besökare fortsätter. med motiveringen, man möter för många oförskämda invandrare. de har ett dåligt språk och en dålig allmänbildning och en arrogant attityd.

och det finns inget att se som inte finns annorstädes.

i och med inträdet i den nystartade bankunionen kan man hoppas att sekretess och kompetens får bli en del av svenskt bankväsen. förtroendet för banker är grunden till investeringar, företagsetableringar och det vet alla att sverige tagit en annan riktning. har den thailändska städerskan läst nationalekonomi? har hon läst en svensk dagstidning?

de tyska männen låter hälsa att svenska kvinnor är okunniga, inkompetenta och ointressanta sängkamratar samt bör läsa på tysk prostitutions lagstiftning. de flesta hotell i europa har sina metoder för gästernas trivsel och trevnad och säkerhet skall garanteras, det måste man för att behålla turismen.

sverige är en liten valuta och i jämförelse med rubeln, euro eller dollar kan man tycka att man borde ta skeden i vacker hand, respektera mänskliga rättigheter och ursprungsbefolkningens grundlagsstiftande rättigheter, och inte sätta sig på höga hästar, man kan klämd till dös av en fallande häst, fattar du? har du läst nationalekonomi?

till sist. aldrig mera fet på tv 3 tycker jag är ett program i tiden. unga männsikor tvingar sig att lyfta sig själv i kragen gör en extrem insats och får en nyckel, som symbol. en nyckel till framtiden, till de nya trenderna. mycket bra.

och kanske att tyskland kan lämnas utanför de hemmagjorda påverkansmetoderna som “leka pappa”, controllers och rollspel. det verkar imbecillt.

jag föredrar att sköta mina internationella relationer med ambassader, internationella journalister samt militär. och anser att detta är mest politiskt korrekt samt ligger i linje med sveriges neutralitetspolitik.

och till göteborg

vill du ha krig, ta värvning i syrianska kriget, du kanske kan arbeta som fältartist. sjunga och spela gitarr, eller trolla och berätta sexistiska skämt, kommentera enskilda individer och ställa dumma frågor. och chilenska kulturföreningen får ursäkta, men det här är min arena.

tisdag 4 december 2012

bibliotek sverige och europa

när man reser i europa, kanske man besöker biblioteken i de städer man besöker. kanske för att jämföra.

ett svenskt bibliotek har sin största utlåning av barnlitteratur och skönlitteratur. denna skönlitteratur består i bestsellers gärna amerikanska som man kan köpa i pocketutgåva under hundralappen.

denna sk skräplitteratur finns inte på biblioteken utomlands. ej heller absolut music eller partysamlingar.

dessa pocketböcker köper man. läser och slänger. dessa cd köper man lyssnar och kasserar. de har kort livslängd.

och detta anser svenska biblioteksbesökare är ett mått på ett bra bibliotek. att låna ut skräplitteratur för att ge folket de folket vill ha.

utomlands finns en mer intelligent litteratur med lång livslängd. faktaböcker.

utomlands finns heller inte reseguider eller geografiböcker i samma utsträckning, så dessa anses vara privat. något man inköper.

man lånar inte reseguider och tar med på resan.

svensken anses inte snål. vi har en annorlunda ekonomi. där den offentliga sektorns låga nivå, sjukvårdens svinn, två miljarder per år betalas av inflation vilket resulterar i högre boendekostnader, matpriser, kultur, resor, dagstidningar, tidskrifter osv.

och detta har vi valt. genom att önska. genom att påverka.

utomlands verkar detta som vansinne, ett orättvist system som hör hemma i en diktatur, en latinamerikansk diktatur.

att låna ut seriemagasin för att detta skall betalas dyrt i matpriser.

då har man kontroll, över vad?’

skräpkultur betalas av skolpengen, och hur blev det så?

låt oss kalla det bristande intelligens, bristande språkkunskaper och bristande kunskap om samhället och ekonomi.

har du läst nationalekonomi. om inte. låt ursprungsbefolkningen vara. låt anställd personal med adekvat utbildning sköta sitt arbete utan din inblandning. ett gott råd bara.

sverige anses också vara ett land med en stor olikhet i kunskap. det bildas eliter och detta ger en oro i samhället vilket leder till våld och aggressivitet. ett exempel på detta är malmö.

många vet inget, och få vet allt. man städar bort skolans resurser, för att fler skall få arbete. och hur man kom fram till den ekvationen, då måste man vara mycket blond.

hur som helst, de utländska biblioteken har en högre intellektuell nivå och man förväntar sig att besökaren har ett mycket bättre språk, än svenska bibliotek. men visst läser europeen skräplitteratur, man köper dem i kiosken.

man kräver ett fullgott språk för att kunna läsa litteraturen.

och vad du tycker om detta, är inte intressant. tyvärr