torsdag 30 juni 2011

det regnar i långasjö idag…

det regnar i långasjö idag…

och jag kan andas ut. en dag till att överleva undan barkborreangreppet.

vem minns barkborren, denna farsot som under sjuttiotalet ödelade svensk skogsindustri,

jag var liten då och tidningarnas svarta rubriker och bilderna på barkborreangripna träd vars virke inte ens kunde användas i pappersindustrin gav oförglömliga minnen i min själ. och här grundlades mitt ekologiska ställningstagande.

när det gäller skogen, efter en lång tid av sol, värmebölja och ogallrad skog kommer paniken, barkborreangrepp,

det ligger som ett spöke över svenska sommaren. den som inte var liten och inte hade sommarstuga mitt i de stora bolagsskogarna förstår inte konsekvensen av denna lilla skadeinsekts verkningar. det var verkligen fruktansvärt för oss som var med.och vi barn, maktlösa och som offer vandrade vi runt i oanvändbar skog. barkborren hade gjort entré i vårt medvetande.

men idag regnar det och här i småland är det blandskog och jag tror nog att det ligger några kronor i skogen.

där jag kommer från är skog , kapital. svamp och bär och vandringsstigar är charmigt men huvuduppgiften med skog är kapital, svensk exportvara. och skogsbränder och barkborren är de stora hoten mot svensk skog. så är jag uppfostrad.

barkborren var fasansfull.

vad händer i grekland, och spridningseffekten…..

vi ser på TV de upplopp i grekland efter den sparplan som introducerats.

grekland, turistmecka. hur kunde det gå så illa. man kan ana att bankerna inte har internationellt förtroende, global respket.

och hur kan det komma sig?

turistsektorn har ju varit så stor och fungerat som en ryggrad i den grekiska ekonomin, och så plötsligt ekonomisk kris.

hur kan det komma sig?

har de grekiska bankerna inte internationellt förtroende?

och frågan blir skall detta fortsätt norrut på kartan., skall hela östeuropa drabbas av samma brist på respekt och förtroende på grund av dåligt skötta banker. en bankpersonal som inte ser längre än näsan är lång och som inte klarar av sköta sitt arbete. det är allvarligt att förlora respekten i bankvärlden i ett  internationellt perspektiv. nästan lika allvarligt som att inte klara sina miljöpolitiska åtaganden.

miljön är viktig.

glasriket inspirerar…..

jag befinner mig nu i sveriges glasrike, småland. konstglas och kvalitetsglas med världsrykte.

och har väl inte hunnit se nästa generations glasföremål än. orrefors och kosta boda är vackert men har hittat sin form. den nya generationen ska enligt folk på trakten vara lite mer kontroversiell.

konsten och konsthantverk måste utvecklas, man måste hitta nya former.

mina minnen av glas är av en helt annan karaktär. göteborg, en illegal invandrare vistades i mitt hem under en tvåårsperiod och en natt slogs hela min servis och glas och porslin sönder. vad hade hänt.

grannarna ringer polisen som anser att jag hade låst in denne illegale invandrare,olga frihetsberövande kallade man detta.

att jag under ett års tid ring och meddelat polisen att denne man inte skulle vistas i min lägenhet  då han var oförskämd, stal mina saker och sålde samt misshandlade mig och min hund, i ett förebyggande kulturellt syfte. han var nummer ett i raden som skulle få mig till ett lydigt redsakp som skulle nöja mig med att vara hemma  och städa och passa upp denne självutnämnde kulutrambassadör. det har skett förr och det sker idag. av skräck skall svenska kvinnor försörja dessa tredje världen representanter och se till att de har sina kulutrella privilegier såsom betala då de uppvaktar yngre kvinnor.

nu blev det inte så.

men hur roligt är det att sopa glas och porslin klockan tre på natten samt stänga av kylskåpet då denna illegale invandrare slet loss kylskåpsdörren av vrede. kanske han hade tagit felaktiga illegala mediciner och fått en kraftig snedtändning.

göteborgspolisen har tydligen inte sett den typen av beteende förut. det kanske är dags att de lär sig.

men hur? kanske man skall ordna en lokal festival, eller annat stort evenemang och bjuda in speciella gäster? de måste lära sig sitt yrke, en slags vidareutbildning. lära sig att definiera lagar, kultur och massavvisningar av illegala invandring.

det ingår i tjänsten. och vi skall inte diskriminera någon utifrån, etnicitet, kön, religion eller ideologi. det säger svenska lagen.

'behöver göteborgspolisen lästräning, eller enbart en enkel lektion i logik, kausalitet, almanackan och klockan.

hur reagerade denna uniformerade kår.

de tyckte att det var dags att sova.

göteborgspolisen, i den stora hårda farliga staden.

pinsamt. de borde lära sig att knäppa knapparna i uniformen och klippa håret. de ser för jävliga ut, som om de bodde på en brasliliansk soptipp, och det är inte kläderna, det är fetman.

detta är mitt minne kopplat till glas och jag kan diska.

onsdag 29 juni 2011

miljöpolitiskt medvetande…

jag har mycket svårt att acceptera människor som inte har ett globalt miljömedvetande, utan lever i en fragmenterad verklighet, där jaget och den omedelbara tillfredsställelsen är det primära. den endimensionella människan som inte kan tänka logiskt. som inte klarar att  hålla flera tankesteg i huvudet.

som inte har ett tankesystem med flera aspekter på ett fenomen i huvudet. det är ointressant att diskutera tycker jag.

för mig är miljön och jämställdhet en självklarhet eftersom samhället måste utvecklas, och i min världsbild är det en omöjlighet att utveckla samhället genom att förtrycka halva befolkningen. helt ointressant.

och i detta finns ett antagande att människor i den kategorien är ointressant. de är osynliga, några slags gråzonsgestalter som bara är i vägen. det finns säkert de som anser att detta är intressanta människor, och det får stå för dem, jag tillhör inte den fancluben.

aggressiv , eller inte. med eller utan plastikkirurgi. de kan simma.

emmaboda tar klivet in i metropelen….

det sista jag såg av Gdynia var busstationen där jag tog buss 570 ut till Stena terminalen. en symbolisk resa från den primitiva kulturen till den moderna civilisationen.

alla städer expanderar. detta är en sanning vi måste acceptera.och när staden expanderar, expanderar behovet av kommunikation. vägnät, bussar, tåg får en högre belastning. bussarna blir större och tyngre, och gatorna lever i en annan tid. busslinjerna blir fler, och turtätheten ökar. detta måste organiseras.

nu skall Gdynia ha en stor musikfestival och man får anta att det kommer resenärer från annorstädes.

är det så lämpligt att bygga om tågstationen i detta läge, med ökad belastning på bussar och taxi?

det finns en kosmisk ordning och det finns kaos.

väl i sverige tog jag buss nr 6 in till karlskrona centrum. där bytte jag till emmabodabussen och är nu inkvarterad i hotell Amigo med bodega el torro.

och i och med denna turismsatsning tar emmaboda ett kliv in i metropolerna.

bodega el torro uppfyller alla kriterier av spansk hotellkultur, mitt i emmaboda.

nu är vi i glasriket mitt i småland.

under frukosten var TV.n på, men jag var lite för intresserad av ett knäckebröd så jag uppfattade inte namnet på den poet som cyklar från stockholm till gibraltar, för ett skriva ett poesialbum.

det hela är en psykisk och fysisk resa, symbolisk med den monotona  rörelsen i cykeln som möter infallet, impulsenen i de möten med människor och miljö och nya upplevelser.

detta kan bara sluta på ett sätt. knallsucé.DSC02570

måndag 27 juni 2011

I used to be fat…..

i denna polenresa ingick en del TVtittande och ett program som jag fann intressant var

I used to be fat.

där en amerikans designprodukt tog sig an unga människor med övervikt. på 110 dagar gick denne  unge man ner 30 kilo, han tog sin examen och han började arbeta som personlig tränare. det var helt OK.

men den personliga tränaren var något alldeles extra. vältränad, tatueringar, smart guy, körde motorcykel, en riktig designprodukt.

anna skipper är bra, men det här var bättre.

vad gjorde jag i mpolen egentligen. jag bodde i gdansk på ett mysigt familjehotell som var nyrenoverat. jag bodde i gdynia på ett strandhotell, 200 meter från beachen. jag bodde i en villa. jag besökte Sopot med sin strand, men stannade inte.

det är häftigt att bo på strandhotell, lite som bretagne. och så promenerade jag på stan och åkte i nedklottrade tåg. har man aldrig bott på ett riktigt strandhotell så har man missat något. c´est la vie.

färja i östersjön

jag har åkt stena line emellan karlskrona och gdynia. med stena line.

min erfarenhet av färja är göteborg fredrikshamn, samt klaipeda karlshamn.

göteborg fredrikshamn har olika karaktär dag och natt. dagen är trevlig man kan äta frukostbuffé som är riktigt trevligt. man har landkontakt nästan hela tiden, och resan tar bara tre timmar.

karlshamn klaipeda är mest inriktad på lastbilschaufförer och deras behov, självklart detta är den stora kunden. man har hytt och sover mest.

karlskrona gdynia. tar tio timmar. det finns resturang, kvällstid har man dans, men det är lite trött. man har sett det förut. varuutbudet är pinsamt igenkännbart.

om man kunde köpa småflaskor med alla absolut vodka, alla smakerna i en kartong skulle jag köpa det. bodyshop hade en hylla. och de hade fyra små burkas osv. det gillar jag. så man kan prova hemma i lugn och ro. stå och lukta med testerna är tråkigt. folkligt.

över huvudtaget är färjan folklig. man har en idé om hur folk vill ha det och det är inte så. jag pratade med ett par från karlskrona. de hade startat på morgonen, med spa och middag och skulle inte gå i land utan ta båten tillbaka, sova tidigt i sin hytt.detta var deras semester 24 timmar och de var nöjda med detta.

om det fanns en jazzorkester ombord, improvisation, fusion och bebop, då skulle jag köpa en flaska calvados eller beska droppar i taxfree sätta mig i jazzklubben supa mig full och gå in en ny dimension tillsammans med orkestern. då skulle jag älska stena line , fullständigt lojal, men idag. måste man åka båt så får man väl göra det då. men helst inte. tio timmar av bara nya klanger, svart och nya improvisationer. alla jazzfreaks vet vad jag talar om. tio timmar. that is heaven.

hamnen i Gdynia

här i Gdynia skall under veckan som kommer vara en stor musikfestival. den så kallade Heineken-festivalen. Alla Gdyniabor ser fram emot denna festival.

en stor musikfestival i utkanten av staden.

för övrigt. polen är ingen modemetropol och restauranger på stranden, är inte detta lite väl uttjatat.Seatower i hamnen är så spektakulärt.

när jag åkte bil längs hamnen tänkte jag. så tyst här är. Alla containrarna var staplade, alla kranarna var stilla och inga båtar. hamnen var tom på båtar. är detta normalt?

de lastbilar som körde containrar var på väg till hamnen och troligtvis skulle de åka med färjan. hur är det med hamnarna i östersjön egentligen. de tyska hamnarna lever, men hu är det med östeuropa? egentligen.

jag har sett på polsk TV, mycket amerikanska serier. självklart. manliga kockar lagar mat och övertydligt skär de sallad och använder fettsnåla alternativ. Manliga trädgårdsdesigners planterar övertydligt enligt engelsk tradition. alla program är men ljudet nedskruvat och en polsk uppläsare som läser alla replikerna. bra tycker jag.

mycket CSI i alla varianter, och ett barnvänligt program som sänds varje dag om en hjälte som läser chicago post om olyckor, han rusar ut och hjälper offret att komma undan, och tidningens rubrik  ändras.

en påminnelse om att det i tidningen är information inte en beskrivning. man använder nyheter för att kunna påverka i sin närmiljö. skolgårdar, sophämtning, städning av rabatter. etc

lite övertydligt, men barnen tycker säkert att det är roligt. och så är det en katt, som har en guidande roll, lite mystisk. man vet inte om det är en trollkarl egentligen.

ett positivt program med en god hjälte, bra förebild för de polska barnen.

annars är polen som övriga östeuropa. eftersatt infrastruktur och man kanske borde tänka lite på sin egen livsstil, istället sör att kontrollera turister och grannar. lite fräschör kanske.

sedan har östeuropa och västeuropa inte samma skönhetsideal, livsstilsideal, olika religion och olika liv. svårt att mötas.

söndag 26 juni 2011

den svenska blondinen reformerar östeuropa….

jag kan tänka mig en trend, att svenska arbetslösa, skoltrötta unga människor genom Schengenavtalet väljer en polsk storstad.

den svenska blondinen, redo att tävla, konkurrera flyttar till en polsk storstad, städar trappor, diskar på en restaurang och lär sig polska lite här och lite där. jag tror det skulle passa en mängd unga svenska blondiner med smak för internationella kontakter.

en polsk storstad eller en annan storstad. kanske träffa sin drömprins.

han hade en relation, men så kom lilla jag och då gick det som det gick. man kan inte styra sina känslor.

vi har sett detta förut.

malmö och göteborg verkar i en jämförelse lite präktigt. det är så rent i Sverige.

ett par år i en riktig storstad. verkar vara en utmaning för den hårda blondinen. med smak för internationella kontakter.

här kan man arbeta politiskt. kommunikationer och information. bygga upp folkbibliotek.

titta över gatunätet. nationell och lokal tågtrafik, bussar inom stadsregionen. det finns mycket att göra för den svenska blondinen som tycker om att ta över. arbetar man inte politiskt i sverige kan man ju göra det i ett internationellt perspektiv.

ordna aktioner, nätverk, demonstrationer. så cool. very cool.

lördag 25 juni 2011

polen i backspegeln

Efter fem dagar i polen kan jag inte påstå att bilden av östeuropa förändrats nämnvärt. Kopplingen emellan individ och struktur är lika obefintlig som alltid.

Känslan för natur och staden är lika obefintlig som alltid.

I västeuropa som naturligtvis är min referens arbetar man med grönytor i staden nu, det offentliga rummet som miljö för tillvaron. Att döma av de grönytor i de tre städerna i polen är detta inte intressant. Man gräver upp plantor ur rabatterna, går genom häckar och över gräsmattor. Personalen har inga elbilar eller uppdaterade redskap och jag tror inte att de har särskild hög status, medan man i västeuropa anser att dessa stadens trädgårdsmästare är viktiga för stadens rykte.

Kollektivtrafiken är eftersatt och detta ger ökat användande av bilen vilket ger för stort slitage på vägnätet.

Den politiska sfären är i ett icketillstånd och överlämnas till något diffust, märkligt i huvudstaden.

De renoveringar och nybyggen som sker raseras effektivt av den folkliga opinionen, och detta är den rådande attityden.

Fredagens agentfilm på TV Nikita, ger oss en aning om att detta är ett ideal. Att följa efter och söka information om en person.

De omoderna kläderna, det billiga sminket, resväskorna låter oss förstå att detta är de signaler som turistsektorn ger marknaden. Denna lyhörda känsliga marknad som lyssnar på signaler.

Kioskerna med blommor alla tider på dygnet låter oss förstå att om man behöver blommor gräver man inte upp dem ur rabatterna.

De lekplatser staden har för sina barn ger oss signaler om människans värde.

Här existerar inte individen i ett strukturellt perspektiv utan har en egen sfär, den privata. Känslan för gatan, kvarteret, staden och miljön är inte invånarnas ansvar.

Där känner jag mig mer hemma i den västeuropeiska livsstilen, där stadens invånare bor i staden. De anser att de har ansvar för klotter, cyklar, bilar på sin gata. Att affären hålls fräsch och att personal, oavsett om det är trädgård, sophämtning eller parkeringsvakt så är detta en person som skall kunna utföra sitt arbete på ett värdigt sätt. Detta innebär ett samarbete. När soporna hämtas skall parkering inte ske framför portar eller tunnor och detta är självklart i västeuropa. Men detta betyder inte att de personer som arbetar i området behöver deklarera sitt privatliv. Man underlättar i deras yrkesverksamhet bara.

Man är ganska noga med att allt runt hemmet fungerar. Man har goda relationer med skola, förskola, sophämtning, snöröjning, fastighetsskötare, ett sätt att bygga upp trygghet. Detta är det normala västeuropa. Och jag är ganska övertygad om att dessa individer skall ha bra och fungerade arbetskläder och skor. det är en facklig fråga.

En förbipasserande turist har inte samma intresse, vare sig privatliv eller tillhörigheter. En förbipasserande bara. Och ingen i västeuropa skulle behöva ta ansvar för att personal skulle kläs av förbipasserande. Varför? Det verkar inte normalt.

Jag har inget förtroende för östeuropa. Det är en politisk fråga.

Jag anser att det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen har en ordentlig lekplats. Ordentliga bussar eller annan kollektivtrafik för att komma till skolan eller kvällsaktiviteter. De skall ha vackra parker att promenera i med skolkamrater eller familj.

Vidare anser jag att västeuropa har en trevligare syn på kvinnan. Man skall trivas ihop. Vill man se något vackert finns det modeshower eller filmer. Frun, välklädd, välvårdad i håret och orka med sin vardag. Det är familjens vardag.

Här i östeuropa läggs stor vikt vid kvinnors utseende, man hypar turister. Man är överlägsen mot personal- jag finner detta helt ointressant. Felaktigt fokus. Och vill definitivt inte lära mig mer, bli involverad eller ”checked up” av hotellpersonal. Sjukt.

Det finns grupper i västeuropa också, som har den attityden. Högfärdiga och uppblåsta skall de köra med personalen. De hamnar i förorten och får bygga upp något bra med utomeuropeiska undertoner.

Att göra något bra av det.

Och över alltihop finns tankarna om

Brunkolkraftverk

Läckande kärnkraftverk

Orenade avlopp ut i östersjön

Avgaser i städerna

Försurat grundvatten med mera med mera. Och om detta vet polacken intet, och ändå har vi samma information i väst och östeuropa. Vad kan det bero på? Tradition. Normer. Vad tycker polacken är viktigt att veta?

fredag 24 juni 2011

gdynia är en törstig stad>juni 2011

DSC02556DSC02546DSC02547DSC02548DSC02549DSC02552DSC02553DSC02554DSC02555DSC02545

torsdag 23 juni 2011

lookbook>gdynia<catholic church

lookbook>gdynia>seatower

DSC02523DSC02524DSC02525DSC02526DSC02527DSC02528

onsdag 22 juni 2011

vi är inga strukturalister…

om jag var liten här i Gdansk skulle jag vara det värsta världen har skådat. ett fruktansvärt barn.

ingen förälder säger till sitt barn

nu kan du gör stora hål i golvet, så gör vi här. man säger, nu får du sopa golvet, plocka upp kläder och böcker samt rätta till mattan. om du inte kan sköta ditt rum, ska du inte ha något rum.

om detta barn nu går ut på gatan så finns det stora hål i trottoaren och asfalten på vägen är trasig.

det blir inte sant det föräldern sa.

i västeuropa har all barnutbildning en strukturalistisk inriktning. man söker hela tiden hitt samspelet mellan omgivning och miljö.

men här i östeuropa har skall man med tvång och hårda nypor fostra individen till en god människa. man har ett individperspektiv och detta gör att västeuropa och östeuropa inte kan samarbeta.

man har helt olika syn på barnens roll. avgaser, sophantering, ogräs och planteringar. man gör som man vill.

man ser inte att man ljuger för sina barn. det är så man i västeuropa uppfattar familjerelationen i östeuropa. man uppfostrar en individcentrerad person som inte ser omgivningen. man uppfostrar sina barn till att inte bry sig om planteringar, träd, papperskorgar.

detta gör att outbildad arbetskraft inom skola och barnomsorg utan ett aktör strukturperspektiv, får det svårt att fostra västeuropeiska barn, det kan inte kommunicera. och konflikterna blir tydliga. tvång och hårda nypor ger en oförstående människotyp. och detta behöver inte västeuropeisk barnuppfostran.

lookbook>poland>graffitti

DSC02509DSC02510DSC02511DSC02512DSC02513DSC02514DSC02515DSC02516DSC02517

Gdansk i backspegeln

 

polen har säkert sin fanclub men jag tillhör inte den.

det är för mycket vandaliserade rabatter, trasiga vägar och nedklottrade väggar för att jag ska finna det intressant. den polska människan är en mycket viljestark och självständig individ och jag kan tänka mig att modern i en familj med fyra barn och trångbott inte  alltid har en drömtillvaro.

när man åker tåg från Gdynia till Gdansk är tåget nedklottrat och några tonåringar hr upptäckt att dörrarna kan hållas öppna under färd.

jag kan tänka mig att fröken i skolan skall genomföra en utflykt, kanske till sopot med sin strand, och föräldrar stöttar detta med matsäck och handduk, barnen är förväntansfulla  och så möts man av dess vandaliserade, skitiga och nedklottrade tågvagnar. inte roligt. och när de dessutom är farliga för man kan hålla dörrarna öppna under färd är dt inte roligt längre. man ger fel signaler till barnen.

och så är det hela tiden. föräldrar, skolan ger en signal att man ska tycka om sin stad Gdansk, man ska tänka på andra människor och staden ger andra signaler. för ett litet barn är detta otydligt och dubbelmoral. och jag tycker inte om det.

vem har rätt till staden?

jag anser att små barn har rätt till sin barndom, sin verklighet och till sin stad. de har rätt till städad tågvagnar, rensade rabatter. jag anser att skolbarnen har rätt till en verklighet som är städad och sann. jag anser att små barn har rätt till att det föräldrar säger skall vara sant. man skall inte klottra i tågen. och detta säger föräldrarna till sin barn och då anser jag att de har rätt att de en städad tågvagn. jag anser att polska barn har rätt till att det föräldrar säger skall staden i sina signaler visa. polen är en tungrodd uppfostringsplats. det är motstridiga budskap, onödiga budskap som förmedlas till barnen.

staden signalerar hela tiden, överallt. här är trasigt, här är smutsigt, här är vandaliserat. detta är vad du är värd- och föräldrarna säger att du ska hålla rent och snyggt omkring dig.  du ska vara duktig i skolan och en god kamrat,

Gdansk har säkert sin fanclub men jag tillhör inte den. tyvärr.

lookbook>poland>future

DSC02473DSC02478DSC02481DSC02482DSC02483DSC02490DSC02491DSC02493DSC02494DSC02495DSC02496

lookbook>poland<hotelline

DSC02467DSC02468DSC02469DSC02470DSC02471DSC02472