onsdag 30 juni 2010

>resplanen….

nu har jag organiserat upp mina resplaner.
balkan och baltikum var en punkt på min “to do list” och detta har jag nu klarat av. i min egen takt.

nästa projekt är arabländerna. syrien, jordanien, libanon och dubai. tanken är att se beduiner och se “proffsnomader”.
jag gillar tanken med att vara mobil.att utnyttja ett minimum av resurser för sin överlevnad.

efter detta ökenprojekt
skall jag vända blicken mot USA där jag skall lifta från kust till kust med truckdrivers. "the king of the road". finns det likheter i nomadernas tankar och dessa truckdrivers.
det finns vissa antagande i detta. alla måsten som finns i den bofasta världen bör vändas upp och ner.
vad är viktigt på vägen?
hur skapas normer, värderingar, trender.
om detta skall jag skriva en bok och bli stenrik... och bygga ett ökenpalats. detta är organiseringen. nu skall jag bara finslipa samtalet. det offentliga och det privata samtalet.

ventspils denna heta dag i juni….

denna dag i ventspils på den lettländska västkusten var en varm dag. de flesta hade sökt sig till den vackra sandstranden.
26 grader celsius.
ventspils har en isfri hamn vilket är viktigt för transporter.
ventspils har också ett castle som renoveras av Eu-pengar.
och jag som alltid tjatar om wooden house blev tyst.
så mycket hus, så mycket hus.

men highlighten i denna utflykt var en park med marint tema.
i denna strama parkanläggning hade man satsat på skulpturer av drivved, vrakved och fartygsdetaljer. ett djärvt och nytt

grepp vilket gjorde parken intressant.
sedan fanns det aquapark och lekpark men denna marina park var riktigt spännande. pedantskött förstås. man kan ana att

ventspilsborna är stolta över sin park.

skulle jag vara i alla fall.

en sak jag reflekterade var att alla industribyggnader var helt rena från klotter och graffiti. rent och snyggt.

 DSC00820 DSC00821 DSC00825 DSC00829 DSC00834 DSC00835 DSC00836 DSC00839 DSC00840 DSC00841 DSC00853 DSC00855

tisdag 29 juni 2010

saulkrasti 26 grader varmt celsius

denna dag i lettland, strålande sol och varmt, valde jag att fly asfalten för att upptäcka sandstranden i Saulkrasti.

trots den lätta brisen kände man att det var varmt.
jag vandrade på den flera mil långa sandstranden och hittade en liten kubformad restaurang med puffar som man kunde sola på.

man kunde hyra jet-ski eller bara dricka sprit eller som jag. äta en fiskrätt med sallad.

ja denna saulkrasti beach var min räddning denna dag.


kanske inte viktigt för dig men viktigt för mig....
man ser ju en del när man vandrar runt i främmande stad. i byns affär som denna förmiddag inte var välbesökt, tio personer

kanske och två kassor.
här kommer en kvinna inforsande, tre personer i kö och hon har glömt en sak så hon ber en väninna passa hennes plats i kön,

det är tre personer i kön.
då är man stressad. hon hade så mycket att göra.

så kommer jag ner till stranden, där hittar jag en ung familj med ett litet barn och där är alltid allting på plats. det är

handlat, det är städat och det är tvättat.
denna unge familjefar känner ingen tillfredställelse i att ha en fru som stressar runt för hans skull.
jag vet.
så olika.

en dag på stranden bara.

DSC00811 DSC00812 DSC00813 DSC00814 DSC00816

väl tillbaka i riga skulle jag köpa en baddräkt som jag sett under gårdagens kvällspromenad men jag hittade inte affären.
vad arg jag blev. jag som alltid hittar rätt, hade missbedömt avståndet eller var jag för trött eller var det bara för mycket

nya intryck.

det är stora bekymmer vill jag lova.

söndag 27 juni 2010

reflektion över tallinnborna

det känns som tallinn borna och övriga estonia också levt i ett vakuum en längre tid.

unga människor slänger ur sig något på sitt eget språk när man går förbi, alla tider på dygnet. jag uppfattar et som oförskämdheter.

detta finner man mycket roligt.

unga människor i klungor kommer mot en med hotfull attityd.

i affärer drar man sig inte för att stå och glo vad jag väljer. demonstrativt stirrar. eller ställer sig i vägen, man vill gärna blockera gångarna i affären för att bilda kö bakom.

och vill gärna vältra sig i sin osmaklighet, fetma illaluktande andedräkt, bakfylla och trassligt hår.

som man vill briljera med sin isolering från övriga världen.

några barn går förtvivlat runt och försöker sälja en tidning. man läser inte tidningar, ingen köper tidningen.

det kan hända att detta är estoniens drömtillvaro att stoppa folk i affären, att vara i vägen i affären, att var oförskämd på gatan på sitt eget språk eller att äta ohämmat med onyttigheter.

ett svart och trasigt liv ger en svart och trasig tillvaro. pinsamt.

en dag i tallinns botaniska trädgård

Tallinns botasniska trädgård var en riktig highlight.
Så välordnad och vacker. Blommor och planteringar är verkligen tallins styrka.
Rosarium
azaleadal
syrenberså
stenparti: rock garden
och stora ytor med trädplanteringar.
En enorm rabatt med iris i olika färger.
Ja se detta var ett riktigt äventyr.

        “and the rock garden really rocked”

i växthusen med tillhörande café hade en ung estnisk konstnär vernissage. jag har en viss allergi mot siden målningar och broderade tavlor, men denna kvinna hade lyckas skapa ett starkare uttryck utan att förlora motivets skönhet. jag tyckte det var vackert. Jag var där 11.00 då de öppnade, var med och öppnade grinden och efter detta kom familjer. Någon hade en liten fest i parken.
Denna soliga söndag var det dags att “refresch” familjerelationen och varför inte promenera i botaniska trädgården.
På bussresan tillbaka såg jag en strand och en marina. Så eftermiddagen vandrade jag längs stranden till Pirita och eftermiddagen ägnades åt rask promenad och att titta på vindsurfare och kitesurfare på Pirita beach.
Sedan promenerade jag tillbaka. Många cyklade, rollerskates eller powerwalkade. Lätt motion denna söndag.
Alla har vi väl ett par kilo som skall slipas bort.DSC00768 DSC00722 DSC00723 DSC00725 DSC00733 DSC00735 DSC00736 DSC00756 DSC00766

lördag 26 juni 2010

vm-festen i sydafrika 2010

jag har inte följt detta evenemang helt och fullt men nu känns det som det finns en vinnare. slovakien har gjort en charmig insats. supporters på läktarna är en cirkus i sig och på plan, rolig fotboll av goodlooking players.

jag vet inte om de går för guld men att de vunnit, solklart.

everybody loves them.

och jag har rest i slovakien och slovenien också för den delen. huvudstäderna bratislava respektive ljubljanan tillhör väl inte mina favoritplatser men länderna är så vackra. Mycket berg och floder .

jag missade bussen…..

Jag missade bussen till viljandi.
Detta eftersom jag ville smaska på min laxsmörgås utan att sitta på en skakig buss.
Det finns kanske åttio stolar i vänthallen, det vare kanske fem personer i vänthallen, och naturligtvis skall en alkoholiserad man med dålig andedräkt sätta sig bredvid mig. Demonstrativt för att förstöra min måltid.

Klockan 9.00 gick bussen till tartu och detta hände aldrig i balkan men händer alltid i baltikum. Man har ovanligt svårt att förstå sin position i det sociala rummet.
Man tror att man är som liberoreklamen; champs.
Står konstant i vägen. I affären, i bussen.
Hur svårt kan det vara.

Taru kändes bara
oh nej jag har sett det förut. Floden och ett castle. Eu pengar som renoverar och lokala förmågor som utför jobbet.
Mer än tråkigt.
Jag åkte vidare till viljandi och fann det annorlunda. Man hade byggt en modell av castle i musumet så den unga generationen levandegörs sin historia. Trevligt.
Området med trähus var slingrande och typiskt estniskt.

Vi har små pittoreska trähusstäder i sverige också, lite mer välskötta kanske. Men de har samma underhållningsvärde. Folk gillar sin byggnadshistoria.
Man gör gärna utflykter till dessa pittoreska städer, oftast vid kusterna
Smögen, kungshamn, strängnäs etc. sverige har mycket kust.

Sen en buss hem. Intressant att se estniska trähus i olika grader av förfall eller uppbyggnad. Solen sken.
Tartu däremot hade fått ny prenumeration på spray. De var wc-fresch, tårgas eller vad är det de vräker på sig.
Förväntar sig dessa medelålders kvinnor och män, kraftigt överviktiga att någon skall förgripa sig.
Man antastar inte fattiga eller fula människor.så tartuborna kan lugnt promenera till sin ruin längs floden. Det är dem väl unt.
De har betalat skall i halva sitt liv.

torsdag 24 juni 2010

nyhetsuppdatering svenska karnevaler

jag ägnade morgonen åt att studera tidningsartiklar från lundakarnevalen.
och blev inte särskilt imponerad.
jag har sett det förut, hört den förut och anser väl att den har samma underhållningsvärde som en uppsats om svensk textilindustri i efterkrigstid. det var nämligen mitt bidrag till året på lunds universitet. jag fick respons som

-jag förstår inte syftet

-det räcker inte

och det är väl en tydlig summering över lunds karnevalande.

detta så kallade tåg. en levande kultur måste uppdateras, utvecklas.
detta känns gammalt och överviktigt.

jag var inte där men de artiklar och bloggar jag läst håller en sval likgiltig ton som tyder på tappat intresse.

svenska arrangemang har en tendens till att vilja uppfostra folket. man vill gärna anspela på svagheter, detta är min åsikt. vill styra tanken, minns du…

och detta vill gärna bli amatöristiskt och  för klubben för inbördes beundran.

rykten på stan gör gällande….osv

jag vänder blicken mot tallinn där jag befinner mig för ögonblicket. och detta är en stad med olika ansikten.

festivaler som

flower festival

week of operetta

festival for contempory dance; dynamo.

medeltidsdagar i sitt slott.

 

zagreb i kroatien har förutom sin filmfestival

konstbiennal; ryska ikoner.

kiev i ukrania har en eldfestival.

och i detta perspektiv karnevalskungar, karnevalsdrottningar och utklädningskläder, ambullerande nöjesfält.

mer än tråkigt och samhällsfrånvänt. en längtan tillbaka….

vad trött jag blev…

vad trött jag blev....

efter att ha vistats i landet en månad och rest en del inom landet med buss, så fick jag nog. på varenda busstur har vi haft

sällskpa av en överförfriskd herre.
sluddrar och allmänt störig. anser sig ha rätt att prata högt att stoppa bussen för att röka. vara vanvårdad.
första fyllan ungefär.
så jag tänkte att nu på midsommar skall vi se. jag drack fruktansvärda mängder vin och öl. jag åt fruktansvärda mängder mat.

kloickan fyra promenenerade jag runt till busstationen öppnade och satte mig på en stol för att invänta en buss till

viljandi.
jag sov inte pratde inte högt.
och innan dess, jag kastade inte flaskor i gatan, jag ragglade inte omkring. jag skrek inte oförskämdheter efter

förbipasserande.

och jag var redlöst berusad. jag besökte en restaurang. det är midsommar i estonia en crazy night och där på pizzerian kommer

en servitris fram en tvärhand hög hon arbetade ensam. men det kan ju hända något.
jag var berusad men åt med kniv och gaffel och betalade min mat och dryck. jag viftade i armarna och pratade högt. jag bad om

ursäkt dagen därpå, men vad kan inte hända dessa ensamarbetande servitriser.

och se en innovativ fyllehund astade plastflaskor på gatan. ölflaskor av plast.
partykulturen i estonia är inte rolig. ingen klubbkänsla alls.
och saaremaaklubbens midsommar, jag vet inte. jag var inte där.
klockan sex på morgonen sitter folk och sover.
man kan vara hel och ren och ändå ha festat hela natten. man behöver inte bevisa att man var full, det syns ändå.
folk ser och känner igen ,
- den personen har druckit alkohol, hur svårt kan det vara?

osorterade tankefragment 2

osorterade tankefragment.

varför gör jag det här?
varför plockar jag upp minnesfragment. diskrimineringsombudsmannen säger sig inte ha tid med mitt ärende.

stalkning i SOU 2008:81 är väl ett tydligt tecken på att fenomenet inte är isolerat. femtiotusen människor tvingas överge sin

lägenhet, sitt boende per år i sverige efter systematisk förföljelse och DO säger sig inte ha tid. dett är inte i

svältkatastorfens angola, det är sverige.
varför skall vi ha den typen av människor i ämbeteten när de inte vill ha jobbet.
vem avvgör kvalitet i yrket?

leker de? den enda lek jag kan tänka mig är att de leker med sig själv på toaletten, i övrigt är det nog

befattningsbeskrivningar som gäller.

Brandkåren i malmö har rykte om sig att de inte kommer i tid. de försenar utryckningen.
ryktet på stan säger så. detta har, detta är min reflexion, resulterat i att rosengårdsborna tagit som uppgift att fostra

brandkåren.
på välgrundad fakta och rimlighet har de kommit fram till att man kan elda och ringa brandkåren, man kan aksta sten.

och svenska folket ger full support till denna handlingskraft, jag skojar.

brandkåren gör inga utryckningar till rosengård utan poliseskort vilket ger förseningar.

vad skall man med en brandkår till som kommer försent?

polisen i malmö går helt på tips. man patrullerar efter tips.

i Möllan blev befolkningen störd av tidningsbudet. mella fyra på morgonen och sju på morgonen var det ett smällande i dörrar,

retande av hundar. och det är klart att folk reagerar.
tidningskungen kände sig hotat och ringer polisen. han var så känslig.
att kunna öppna och stänga dörrar av oliak beskaffenhet måste vara en grundkomponent i yrket.
vad skall man med en sådan polis till.
så man kan retas, provocera och terrorisera sin omgivning, och får man en tillsägelse eller en reaktion så ringer man

polisen.
det är klart att man tappar intresset, det är klart att det blir ett utanförskap. man har inte tid att engagera sig i

polisiär dumhet. enkla lösningar.

malmö central.

vi får verkligen hoppas att sekuritasvakterna på malmö tågstation packar sin ryggsäck och blir backpackers.
var det inte så att jag fick min ryggsäck stulen av personalen på centralstationen.
jag hade stoppat in den i betalförvaring och till min förvåning var den borta. jag skickades runt till städarna, och fick sedan bakvägen reda på att man var nyfiken var det var i ryggsäcken.

detta är inte normalt.
och malmö vaktpatrull kan ju se hur hjälpsamma vakterna är i andra länder, när det gäller att hjälpa till.

det finns ingen normalbegåvad vakt som beter sig så utom i malmö.

och vem blir imponerad av något dylikt.

vidare om man tar tåget i skåne kan man vara rätt säker på att i den tysta kupen sitter en dum blondin och pratar. i den tysta kupen, så tom i bollen att hon inte ens kan tolka bilder.
varsågod, bollen är din. hon är fräck.

de tio dagarna krympte till sex dagar….

de tio dagarna på ön saaremaa blev bara sex. här i estonia firar man midsommar onsdag torsdag och förmodligen de tre övriga dagarna också.
den redan låga servicenivån blir till intet under dessa dagar.
men solen sken för det mesta. en busstur till öns mitt resulterade i en två timmar lång vandring i ogallrad blandskog.
min tanke var hela tiden vad händer om det börjar brinna efter en längre torrperiod, en värmebölja. träden stod så tätt att
bärkraften inte fanns.
tät undervegetation.
tankarna går till svenska skogar eller fastlandets skogar för all del.
i sverige ägnas stort utrymme åt viltvård, skogsvård och ett livskraftigt trädbestånd. dels för att det är ekonomiskt men också för älgjakter bland annat.
på ön finns ingen brandkår som klarar en skogsbrand.
och krossat glas överallt.
vem går på gatan och dricker öl för att sedan krossa flaskan i gatan. vilken förälder tillåter sin tonåring gå drickande öl ur flaskan, det är spritkultur.

och jag råkade besöka en restaurang som serverade pulversoppa.
men kocken var så söt i sin nya kockskjorta så det gjorde ingenting.
att hyra en cykel för att studera omgivningarna gick om intet då det var glas överallt.

jag kände att midsommarfirandet skulle uppta hela öns uppmärksamhet och att jag inte ville delta så jag reste till tallinn.
och se det var en annan historia

DSC00489 DSC00486 DSC00488

onsdag 16 juni 2010

tankar runt en kuststad vid östersjön på andra sidan

haapsaalu

det regnar i haapsalu

och detta passar mig precis.
jag måste ta tag i kilona. man kan ju inte se ut som en flodhäst bara för att man kommer från södra sverige.

jag besökte stadens tygaffär, inga lingarner. och skulle man av en tillfällighet ha en pojke som kanske gillar motorcyklar, fotbollar eller bilar så kan man inte inreda för honom. så mycket syntet, så mycket rosa.

och naturligtvis, man skall var lite speciell. kunde inte engelska. visste inte vad wool var. att i detta läge börja prata om ekologiska tyger, växtfärgade garner skulle bara kännas som att förnedra.
inte min typ av affär.

man förstår nu varför det bildas kluster. borås zagreb osv.
annars kan man ju alltid sova. det är tyst och lugnt. mycket mygg.
i denna miljö med hus i miljonklassen skall nu en vinter åter komma. här är oljepannan en kommande kostnad.
efter mexiko kommer oljan gå nupp minst det dubbla och ebnsinpriset likaså.
vad skall man göra.
åka taxi?

haapsalu 2

jag tog en promenad på lördagmorgonen klockan var halvåtta och jag gick ner till hamnen. det finns ett grönt stort trähus som renoveras för EUpengar av lokla hantverkare.
huset kommer från nån höjdare under sovjettiden som hade sitt sommarnöje här och nu skall det rustas upp för turister.
halvåtta denna morgon efter allt regnandet sitter de lokala hantverkarna på det gröna husets tak. så lojalt. det går inte att arbeta under pressenningar i regnet så man får ta tideen som finns.

för det hade väl ändå inte regnat in. det regnar ute.

huset kommer att bli så vackert när det är färdgit.och som en extra knorr skapat arbetstillfällen. vidare på min promenad finner jag en grupp män som lyfter ut lister genom fönstret på ett övergivet hus, man får hoppas att ägaren visst om detta.
haapsalu.

fragment att bearbeta minnesfragment från en svunnen tid, anteckningar

att bo


om man vill betal hyra skall man bo i angered.
de många renoveringarna trissar upp priserna utanför staden.
resorna blir dyrar, men man kan ju cykla.
man tycker så mycket om sin lägenhet att man trotsar arbetslöshet och utförsäkringar bara för att bo.
söker en mindre lägenhet bara.
att resa
övriga sverige reser. man söker nya impulser, söker förstå världen, orienten och afrika. men inte angered. man känner folka från andra världsdelar så man behöver inte resa.

vi får hoppas nu att de trendsetters som finns i angered trots sin ålder packar ryggsäcken och reser ut, som en förebild för unga generationen.
alla timmar i det lokala gymet, simbassä ngen eller i motionsspåret har väl gett kroppen den fräschör och det psyke man behöver för att ta sig fram i världen.
antingen om man levt i ett stabilt förhållande i tjugo trettio år, som tål påfrestningar, eller om man bytt ut den gamla till en fräschare upplaga kan man testa sitt förhållande i resandet. visa upp sig.
man kan leva billigt.
luffa runt i turkiet, dricka de lokala vinerna och den hembrända rakin. äta de turkiska maträtterna.
en upplevelse utöver det vanliga. hitta egna smultronställen och sedan luffa vidare till den greakiska övärlden.
olivlundar och lantbröd.
med vanan att leva billigt bör detta inte vara något problem.
och kanske man får inspiration att läsa ett språk på kvällstid, efter arbetet.
när man har nått den mognadsgrden kan man visa den yngre generationen hur man beter sig på tåg och buss. hur man beter sig i simhallen, eller bara under promenaden.
så att sverige åter igen får upp ryktet som civiliserad nation. man bör ju tänka på sin approach utomlands.i det mångkulturella samhället.

med två löner och barnen stora har man en tämligen god ekonomi och kan unna sig litegrann i medelåldern.
renoveringen sköter bostadsbolagen.

och om man skall tjäna lite extra stora pengar kan man alltid, vältränad och med bra, psyke ta ett jobb på en oljerigg. antingen i mexiko eller nordsjön.
det är härligt med det lilla extra, förorten där man hjälper varandra. och påverkar varandra som en slags terapi.
koppla tv
splittra familjen
flytta
banken talar om för sina vänner olika ekonomiska status.
det kan ju vara gott att komma ifrån städ och matlagning ett tag, det är ju så jobbigt att dammsuga.
i angered.
ska vi göra en affisch, en städaffisch.
så har malmös unga flickor fått en ryggsäck och skall ut och se sig om i världen. backpacker.
med samma frenesi som hemma, minsta motstånd leder till ett världskrig.
världen står inte på tå för dig lilla gumman.
med en före detta frisyr och omålad trampar man runt i staden. totalt ovetande om var man befinner sig.
i sin egen lilla bubbla där man tror att man är guds gåva till mänskligheten.
och man tycker saker, högt och ljudligt.
totalt utan självbehärskning.

och med en slags ide om att man kommer från en internationell miljö.
och detta är så långt från verkligehten man kan komma.
det finns ingenstans i den normalbegåvade världen man beter sig så.
och är man van att klampa in till folk fem på morgonen, och är man van att gå i skåp och lådor hos folk så klart att det är svårt att förstå att man är annorlunda.
det är som stridsvagnar som utifrån sin begränsade lilla värld tar beslut och analyserar världen.

och så tittar man på bakgrund.
med ord som
"det finns bara en kapten på en båt"
som utgångspunkt. den arbetslöse fadern som efte kockums nedläggning på sjuttiotalet varit arbetslös och försökt hålla ihop familjen.
med markservice bestående av att den illegale spritlangaren bär in spriten och ställer den i kylskåpet. det skall vara service, han får ju betalt.
det har väl blivit lite mycket sprit under åren med kompisar. och dotterns frustration över de sluddriga obegripliga svaren på frågorna leder till
-hon är lite arg.

och modern håller käften som hon är lärd. det är jobbigt att säga till.

dessa unga damer, fostrad i denna internatiuonella miljö, skall nu ut i världen. och det blir inte bra.
min far är alkoholist.

polisen var där varje vecka. grannar ringer invandraren hade slitit loss garderobsdörra mitt i natten.
polisen tyckte det var bättre att sova.
man kan ju undra om det där pappret med 5000 om det inte hade tillkommit under hot.
inte i göteborg.
detta skulle man kunna kalla övergrepp i rättsak men inte i göteborg
där är det när polisen står med byxorna nere vid knävecken och leker med sig själv, en degenerad yrkesmoral i en kår som nått total mänsklig förnedring.

- och är det så mycket som en prick på porslinet så åker hela tallrikshögen ner i diskhon.
och man får diska om.
auktoritär.

så mycket disk så mycket disk, och det luktade illa.

länge hade jag deadly catch som favoritsysselsättning när jag behövde lite manlig fägring.
tuffa grabbar fiskar i berings hav trotsar is och snö för att kasta krabbtinorna i havet.
och bara en kapten på båten.
tuffa grabbar med muskler och regnrockar.

men nu har jag hittat en ny favoritsysselsättning.

black gold på discovery. innan approgrammet.
primate planet.
black gold handlar om unga snyggingar som skitiga med hjälm borrar efter olja.
jeansen sitter som de ska och muskler och platt mage.
så sexigt att tvn ryker.
handfloor det är de som förlänger borröret.
oljeriggen heter big dog 28. och när skiftet är slut kommer en tiopoängare till girlfriend och hämtar upp sin black goldklimp i öknen.
så går de på amerikansk fotboll, eller dricker öl på den lokala puben, spelar biljard.

det är härligt att se vackra karlar leka med olja. på lördagar i discovery här i baltic states.

sönderskurna stövlar. att härma.


genusordning

om man bor i angered kan det hända att man efter en hel dag på jobbet och efter att ha hämtat två barn på dagis blir uppraggad av en granne som vill ha hjälp med flygbladsutdelning.'
det är inte oförskämt eller att se något fel in detta. man tjatar lite och är charmig.tigger.

om man är ensmstående i angered kan det ringa i telefonen. busringning. man får frågor om priser och vad man kan.


om man bor i angered och kanske tycker att kilona rasar iväg efter två graviditeter, är detta var mans angelägenhet.
alkoholister går man ur huset och skriker oförskämdheter efter en.
de sitter på bänkar och tjötar.
kvinnor kommer fram flinande och frågar om detta är istället för sex.
är detta ett substitut för sex.
går du ner i vikt när du springer.

och man ser inget fel i detta. man ser inte oförskämdheten.
det finns bara en kapten på båten. markservice.

söndag 6 juni 2010

narva mellan estonia och ryssland 2

på bussen till narva denna lördagsmorgon finns naturligtvis den obligatoriska festprissen. han har varit ute hela natten och är nu på väg hem. full och pratsam, detta guds gåva till mänskligheten pratar med alla och har ingen förståelse för att andra resenärer inte har samma flöde denna morgon.

i göteborg är det vanligt. hög procent av arbetslöshet gör att alkoholen tar över. dessa överförfriskade män provocerande, lynniga med blandmissbruk.

på spårvagnen, alla nationaliteter, fulla finnar eller fulla svenskar. alla vet. och ju längre resan löper ju mer förbannade blir de. spinner loss och alla vet att tanten hemma kommer att få stryk när han vacklar in genom dörren, hon betalar hans dricka och får  ta skiten och polisen flinar och frågar

bor han här, nu sover ni båda två.

den överförfriskade estländaren går av i Rakvere och är på gott humör då andra bussresenärer hållit humöret uppe.

väl framme i Narva står det milslånga köer av tradare som skall in i Ryssland. och tydligen är detta inte ovanligt.

nitiska tullare , men är det inte lite överdrivet.

någon borde göra något. eu-medlem och allt.

på min promenad i narva ser jag fabrikslokaler, industribyggnader . stor och nedlagda förfaller de. Det handlar om 1000-tals kvadratmeter.

vad jag skulle göra med dessa lokaler om jag fick bestämma. glasgolv, glastrappor. utställningshallar. visa upp ryssland för köande bilister. pälsar, bärnsten, vodka.

this town is build by dreams.

lördag 5 juni 2010

narva mellan estonia och ryssland

 

jag besökte narva denna lördag. tog bussen klockan 7.15 till narva.

som ombyte mot alla krusidullhus var detta en stad i stram rysk arkitektur. men med två slott. ett på ryska sidan och ett på estoniska sidan. två slott med en strid och temperamentsfull flod emellan, narvafloden.

jag kom till dark garden och fann denna omedelbara kärlek.DSC00623  en springbrunn i skogen.

vidare i promenaden kom jag till Narva sadam(hamn) och där fanns en mycket personlig restaturang.

café och bar och matservering i hamnen. en rustik lokal, intressant. det fanns en scen också.DSC00636 DSC00635

till sist hamnade jag i artgallery och där var en, som väntat, fin och tänkvärd utställning av gammalt och nytt inrymt i en historisk lokal.DSC00639DSC00617 en nedlagd fabrik….

DSC00629 DSC00630 DSC00637

KUMU ett konstmuseum

under fredagen kunde jag besöka tallinns konstmuseum. KUMU.

en fantastisk upplevelse.

jag uppskattade avantgardeavdelningen och den moderna människan mest.

Mägi är ett namn, Sonje Ringe ett annat.

och på contemporyavdelningen möts du av en oral sexualakt i  olja, för att i avskedet beskåda en fräck blondin med vidöppet sköte som tillfredsställer sig själv i väntan på mannen.

tredje vågen feminismen i full blom. att bejaka sina kvinnliga sidor.

blonderad, bystopererad och beroende, känslomässigt, ekonomiskt.

en tillbakagång till en degenererad  kultur.

en femtiotalsidyll, där kvinnan ber om matpengar och städar, och mannen ojojoj.

utställningen var i tre plan, och så estoniskt ifrågasättande som man kan begäraDSC00604 DSC00603

torsdag 3 juni 2010

reflexion över estonia

i mitt möte med estonia finner jag en seriös approach. man har i anslutning till inträdert i eu inventerat all miljö och “protektat” det som skall. man har inventerat all kultur och i reklamen säljs estonia med närproducerad mat och uppkäftigt hantverk.

här har man ett robust utryck, som är sitt eget.

etniskt korrekt

estoniskt korrekt.

enligt den guide jag fick tag i www.vistitestionia.com finns hur mycket som helst att göra. och festivaler.

denna gång skall jag besöka kuster. östersjöns kustlandskap. haapsalu där kommer Ilon Wikstrand från. hon som illustrerat astrid lindgrens böcker.

saaremaa, narva, tartu, tallin, viljandi, valga.

ett litet land med utrymme för många möjligheter.DSC00574 DSC00439 DSC00570

tisdag 1 juni 2010

trädgårdsmässa i tallinn juni 2010

jag promenerade runt i gamla staden i tallinn denna soliga dag och hittade en liten park med följande trädgårdsmässa, som kan fungera som inspiration för semesterträdgården i sverige.DSC00564 DSC00548 DSC00550 DSC00551 DSC00552 DSC00553 DSC00554 DSC00555 DSC00556 DSC00558 DSC00559 DSC00561 DSC00562 DSC00563