Linje 5
Den känsliga kommunikationen
Den överkänsliga kommunikationen, utan ord.
När man läser om terrorismens offer som 200 döda i en bombattack mot tunelbanestation i Barcelona.
200 oskyldiga dödas, helt utan mening. Det finns ingen förklaring till att just dessa 200 skulle drabba.
Våldet är inte riktat, det bara är.
Detta leder till
Tidningsrubriker
Ökad flygtrafik
Ökat tunnelbyggande för att lösa trafikfrågan i städerna.
Men vem blir rädd?
Linje fem far fram i tunneln. Den tunneln där ingången pryddes av en graffitimålning, utförd av en amatör.
Det offentliga rummet börjar bli billigt. Eventaffischer och graffiti byts mot skulpturen, och vem blir rädd?
Denna känsla av ”maid i taiwan” / hembiträde i taiwan sprider sig som en magsjuka av gammal mat som åkt ut och in i frysen.
Strukturomvandlingen av den offentliga sektorn går in i strukturaliseringsfasen. Nu skall allatjänster maximeras till en minimerad kostnad.
Billig personal, gärna outbildad, mindre öppettider,och mindre antal.
Lokalintegreringar
Verksamhetsintegreringar.
Daghem, skolor, bibliotek gör sig överflödiga, för att vara lojala i ett välfärdssamhälle, som inte längre finns.
Privata lösningar?
Och vem blir rädd?
Vad genererar dessa neddragningar, sanktioner av ekonomisk art?
Den kommunala förämringen innebär ökad administrativa kostnader för privata företag vilket gör att nyetableringar av företag i regionen uteblir. Inga jobb.
Ge folket gratisbiljetter till stadens nöjesfält eller träningskort till arbetslösa ungdomar, för att hålle dem glada, på gott humör.
Om kommunen ändå expanderar genom byggnadssektorns exploatering innebär detta att östatsmänniskor utan familj, de sk gästarbetare används och de östtatare som bor här har ett handikap genom de ökade administrativa kostnader beroende på dåliga daghem, dåliga skolor osv.
Varför baltikum. NUTEC arbetar med välgörenhet för att generera handel.
Och vem blir rädd?
Detta genererar inte ökad flytrafik, fler tunnlar eller fler tidningsrubriker.
Linje 5 forsar ut ur tunneln och dagsljuset strömmar in i vagnen, och ingen blir rädd?
Den slängda metron på golvet säger att det varit terrorattack i pakistan, en bilbomb.
På nittiotalet var PKK i ropet och en svensk diplomat hade infiltrerats av kurdiska terrorister. Av dessa tidningsrubriker genererades en panik mot kurder.
Kunde man släppa sina barn tillett daghem där det vistades kurdiska barn, eller.
Hur sjukt som helst.
Men då var strukturomvandlingen i sin omvandlingsfas så det var ingen som tänkte på vad detta innebar.
Att peka ut oskyldiga barn från en etnisk minoritet och kalla dem terrorister.
Vem blev rädd?
Min konklusion blev av den resan att kommunikation är en underlig soppa av tillfälligheter placerade i tid och rum vilket färgar åsikten till dumhet.
