jag har nu rest nio manader i östeuropa och tre manader i baltikum. storstadssemester är ett alternativ för den som inte är intresserad av bad och sol eller skidorter.
men vem vill vandra i de östeuropeiska storstäderna?
gatorna kantas av överfulla soptunnor med en alkis som assecoir, när han eller hon rotar efter kläder.
trottoarer överfulla med parkerade bilar av äldre modell. bensinslukande.
i affärerna säljs kläder som blivit över fran väst. billigt.
kollektivtrafiekn är kraftigt eftersatt och miljötänkandet har inte natt ända fram. bussar är gamla och slukar bensin.
husfasaderna vittnar om den daliga luften. de är minst sagt smutsiga, och putsen faller av. avgaser är ett problem so sopats under mattan i denna del av världen.
bostäderna är byggda av riktigt daliga material, billiga och därför kalla och dragiga.
som medlem i Europeiska unionen blir man förskräckt över denna tillbakagang. infrastrukten är undermaliga och hur skall man kunna investera i detta i en krisekonomi?
information har inte definierats i dessa storstäder. utländska tidningar finns inte. Tv:s nyheter är av lokla karaktär. nagot som östeuropeen känner igen. man är daligt insatt i globala fragor och detta förklaras med att man inte har en politisk tradition.
den lilla människan är okunnig om kapitalistiska spelregler, politiska spelregler.
de rämnade asfalterade gatorn far symbolisera mentaliteten. för tung belastning. bilen anses fortfarande vara en statussymbol och gator i stor staden har inte byggts för den ökade bilismen, liksom renhallning, fastighetsskötsel inte har kapacitet att följa bilismen.
östeuropeen väljer att fostra sina barn i hemmet med en äldre släkting och detta fostrar en typ av individ som inte har en naturlig plats i det kollektiv som stora staden utgör.
infrastrukturella problem.
jag väljer att stänga denna dörr, eller dra ner ridan. detta är inget alternativ till västeuropeiska storstäders turism.
detta skall ses som en introduktion till sveriges pagaende strukturomvandling av offentliga sektorn med start 1993 och är nu inne i rationaliseringsfasen. en nödvändighet för att möta det moderna samhället
måndag 31 januari 2011
onsdag 5 januari 2011
tjanstekvalitet i sverige
tjänstekvalitet
inför steget in i eu formulerades en del riktlinjer, som till exempel tjänstekvalitet.
vad är tjänstekvalitet? detta för att främja rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden.
detta får konsekvenser på en mängd områden. tjänstekvalitet inom svensk barnomsorg, vad är tjänstekvalitet? utbildningen för att arbeta inom svensk barnomsorg, vad är tjänstekvalitet?
för en svensk medborgare är det ett grundkrav att personalen har utbildning för det den är anställd för, men i storstadens ytterområden kan det bli en orättvisa i gruppens målsättning då man prioriterar språk och man känner personen sedan tidigare.
för en del invandrargrupper som är van att söka information är de nya reglerna inför EU en logisk följd, man förstår varför, och anpassar sig. för en del invandrargrupper som inte är van att söka information väljer man att ta ett steg tillbaka och föredrar dem man känner som talar samma språk, utbildning blir inte så viktigt.
detta får givetvis konsekvenser. det svenska språket används sekundärt, då man föredrar att prata hemlandets språk. den läroplan som finns följs inte då man genom sitt ställningstagande i språket, inte följer läroplanen och dessa barn halkar efter i den utbildning som barn i sverige förväntas ha vid en viss ålder.
det finns argument som: barn skall leka, barn skall vara barn och i hemlandet gör man inte så.
vi lever i en tid av information, svensk barnomsorg förväntas delge sveriges medborgare de redskap som finns för att söka information, hantera information, bestämma vad är information och vad är skvaller, samt lära sig något av informationen.
kunden avgör kvalitet på tjänsten. de vill ha en som talar hemlandets språk och är nöjda. det är deras definition på kvalitet.
i ett längre perspektiv har dessa barn brister i kunskap som behövs för att t ex börja skolan.
de invandrargrupper som är van att söka information, kräver utbildad personal för sina barn och sätter hemlandets språk i andra prioritet. det blir en orättvisa.
vad är tjänstekvalitet? och skall kunden avgöra vad som är tjänstekvalitet?
man kanske kunde uppdra åt de lokala politiker att formulera vad en tjänstekvalitet i förorten innebär och vem avgör kvalitet?
inför steget in i eu formulerades en del riktlinjer, som till exempel tjänstekvalitet.
vad är tjänstekvalitet? detta för att främja rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden.
detta får konsekvenser på en mängd områden. tjänstekvalitet inom svensk barnomsorg, vad är tjänstekvalitet? utbildningen för att arbeta inom svensk barnomsorg, vad är tjänstekvalitet?
för en svensk medborgare är det ett grundkrav att personalen har utbildning för det den är anställd för, men i storstadens ytterområden kan det bli en orättvisa i gruppens målsättning då man prioriterar språk och man känner personen sedan tidigare.
för en del invandrargrupper som är van att söka information är de nya reglerna inför EU en logisk följd, man förstår varför, och anpassar sig. för en del invandrargrupper som inte är van att söka information väljer man att ta ett steg tillbaka och föredrar dem man känner som talar samma språk, utbildning blir inte så viktigt.
detta får givetvis konsekvenser. det svenska språket används sekundärt, då man föredrar att prata hemlandets språk. den läroplan som finns följs inte då man genom sitt ställningstagande i språket, inte följer läroplanen och dessa barn halkar efter i den utbildning som barn i sverige förväntas ha vid en viss ålder.
det finns argument som: barn skall leka, barn skall vara barn och i hemlandet gör man inte så.
vi lever i en tid av information, svensk barnomsorg förväntas delge sveriges medborgare de redskap som finns för att söka information, hantera information, bestämma vad är information och vad är skvaller, samt lära sig något av informationen.
kunden avgör kvalitet på tjänsten. de vill ha en som talar hemlandets språk och är nöjda. det är deras definition på kvalitet.
i ett längre perspektiv har dessa barn brister i kunskap som behövs för att t ex börja skolan.
de invandrargrupper som är van att söka information, kräver utbildad personal för sina barn och sätter hemlandets språk i andra prioritet. det blir en orättvisa.
vad är tjänstekvalitet? och skall kunden avgöra vad som är tjänstekvalitet?
man kanske kunde uppdra åt de lokala politiker att formulera vad en tjänstekvalitet i förorten innebär och vem avgör kvalitet?
tjanstekvalitet
jag frågade min granne, när jag bodde i Göteborg:
varför är hon den blonda längst ner alltid så sur och bitter?
jag vet inte. hon hade en svart kille förut och var alltid glad, nu har hon en svensk kille och ser alltid ut så där.precis så är det i göteborg. ingen får vara glad. det finns ett slags mörker mellan människor.
tjänstekvalitet
det finns proffesurer i tjänstekvalitet. hur skall en tjänst vara beskaffad, och vem avgör kvaliten?
kunden.
om jag inte är fel underrättad var detta inför steget in i EU. vilka kriterier kan man ställa på en tjänst och på den person som utför tjänsten.
den abslolut första frågan jag ställer är omvärldsorientering. skall man begära att personal som träffar folk från hela världen läser dagstidningar? skall en miljonstad ha tidningar på olika språk på tågstationen?
detta är informationsamhällets dilemma.
i debatten om tjänstekvalitet kan man utesluta östeuropa. där får man vara glad om man får behålla halva asken med cigaretter och hoppas at sängen inte använts till amorösa äventyr under min utevistelse. personalen spelar rollspel.
då får vi göra en avgränsning. turism i västeuropa.
kan man begära att hudkrämen och schampoot lämnas ifred på hotellet?
eller skall man informera personalen om att detta inte är varuprover.
vem skall informera, en granne, en chef, eller kunden.
skall de lagar som finns beträffande datorintrång gälla i alla de WIFI anslutningar som finns på inkvarteringen. skall de gälla även om personalen inte känner till den, eller tycker det är roligt att söka i andras datorer.
självklart att lagen gäller även om den inte läses.
turistsektorn bör saneras. lagar och förordningar bör informeras om och detta inte av gästerna. vi lever i ett modern civiliserat samhälle, och inte i någons rollspel, inte i personalens godtycke eller nyfikenhet.
vilka kriterier krävs för att arbeta i turistsektorn i västeuropa?
skall en arbetsmiljölag förbises bara för att personalen inte kan läsa den, eller förstå innebörden i den.
och är då den personen lämplig att arbeta inom turism, om man inte klarar att tillgodogöra sig arbetsinstruktioner.
denna typ av problem finns i Sverige också, dock i förorterna med immigranter som kräver arbete, och hävdar att SFI svenska för invandrare är dålig. man menar att svenskar inte kan lära ut sitt språk. mycket möjligt. men man får göra något själv också. läsa en dagstidning till exempel.
jag frågade min granne, när jag bodde i Göteborg:
varför är hon den blonda längst ner alltid så sur och bitter?
jag vet inte. hon hade en svart kille förut och var alltid glad, nu har hon en svensk kille och ser alltid ut så där.precis så är det i göteborg. ingen får vara glad. det finns ett slags mörker mellan människor.
tjänstekvalitet
det finns proffesurer i tjänstekvalitet. hur skall en tjänst vara beskaffad, och vem avgör kvaliten?
kunden.
om jag inte är fel underrättad var detta inför steget in i EU. vilka kriterier kan man ställa på en tjänst och på den person som utför tjänsten.
den abslolut första frågan jag ställer är omvärldsorientering. skall man begära att personal som träffar folk från hela världen läser dagstidningar? skall en miljonstad ha tidningar på olika språk på tågstationen?
detta är informationsamhällets dilemma.
i debatten om tjänstekvalitet kan man utesluta östeuropa. där får man vara glad om man får behålla halva asken med cigaretter och hoppas at sängen inte använts till amorösa äventyr under min utevistelse. personalen spelar rollspel.
då får vi göra en avgränsning. turism i västeuropa.
kan man begära att hudkrämen och schampoot lämnas ifred på hotellet?
eller skall man informera personalen om att detta inte är varuprover.
vem skall informera, en granne, en chef, eller kunden.
skall de lagar som finns beträffande datorintrång gälla i alla de WIFI anslutningar som finns på inkvarteringen. skall de gälla även om personalen inte känner till den, eller tycker det är roligt att söka i andras datorer.
självklart att lagen gäller även om den inte läses.
turistsektorn bör saneras. lagar och förordningar bör informeras om och detta inte av gästerna. vi lever i ett modern civiliserat samhälle, och inte i någons rollspel, inte i personalens godtycke eller nyfikenhet.
vilka kriterier krävs för att arbeta i turistsektorn i västeuropa?
skall en arbetsmiljölag förbises bara för att personalen inte kan läsa den, eller förstå innebörden i den.
och är då den personen lämplig att arbeta inom turism, om man inte klarar att tillgodogöra sig arbetsinstruktioner.
denna typ av problem finns i Sverige också, dock i förorterna med immigranter som kräver arbete, och hävdar att SFI svenska för invandrare är dålig. man menar att svenskar inte kan lära ut sitt språk. mycket möjligt. men man får göra något själv också. läsa en dagstidning till exempel.
varför är hon den blonda längst ner alltid så sur och bitter?
jag vet inte. hon hade en svart kille förut och var alltid glad, nu har hon en svensk kille och ser alltid ut så där.precis så är det i göteborg. ingen får vara glad. det finns ett slags mörker mellan människor.
tjänstekvalitet
det finns proffesurer i tjänstekvalitet. hur skall en tjänst vara beskaffad, och vem avgör kvaliten?
kunden.
om jag inte är fel underrättad var detta inför steget in i EU. vilka kriterier kan man ställa på en tjänst och på den person som utför tjänsten.
den abslolut första frågan jag ställer är omvärldsorientering. skall man begära att personal som träffar folk från hela världen läser dagstidningar? skall en miljonstad ha tidningar på olika språk på tågstationen?
detta är informationsamhällets dilemma.
i debatten om tjänstekvalitet kan man utesluta östeuropa. där får man vara glad om man får behålla halva asken med cigaretter och hoppas at sängen inte använts till amorösa äventyr under min utevistelse. personalen spelar rollspel.
då får vi göra en avgränsning. turism i västeuropa.
kan man begära att hudkrämen och schampoot lämnas ifred på hotellet?
eller skall man informera personalen om att detta inte är varuprover.
vem skall informera, en granne, en chef, eller kunden.
skall de lagar som finns beträffande datorintrång gälla i alla de WIFI anslutningar som finns på inkvarteringen. skall de gälla även om personalen inte känner till den, eller tycker det är roligt att söka i andras datorer.
självklart att lagen gäller även om den inte läses.
turistsektorn bör saneras. lagar och förordningar bör informeras om och detta inte av gästerna. vi lever i ett modern civiliserat samhälle, och inte i någons rollspel, inte i personalens godtycke eller nyfikenhet.
vilka kriterier krävs för att arbeta i turistsektorn i västeuropa?
skall en arbetsmiljölag förbises bara för att personalen inte kan läsa den, eller förstå innebörden i den.
och är då den personen lämplig att arbeta inom turism, om man inte klarar att tillgodogöra sig arbetsinstruktioner.
denna typ av problem finns i Sverige också, dock i förorterna med immigranter som kräver arbete, och hävdar att SFI svenska för invandrare är dålig. man menar att svenskar inte kan lära ut sitt språk. mycket möjligt. men man får göra något själv också. läsa en dagstidning till exempel.
jag frågade min granne, när jag bodde i Göteborg:
varför är hon den blonda längst ner alltid så sur och bitter?
jag vet inte. hon hade en svart kille förut och var alltid glad, nu har hon en svensk kille och ser alltid ut så där.precis så är det i göteborg. ingen får vara glad. det finns ett slags mörker mellan människor.
tjänstekvalitet
det finns proffesurer i tjänstekvalitet. hur skall en tjänst vara beskaffad, och vem avgör kvaliten?
kunden.
om jag inte är fel underrättad var detta inför steget in i EU. vilka kriterier kan man ställa på en tjänst och på den person som utför tjänsten.
den abslolut första frågan jag ställer är omvärldsorientering. skall man begära att personal som träffar folk från hela världen läser dagstidningar? skall en miljonstad ha tidningar på olika språk på tågstationen?
detta är informationsamhällets dilemma.
i debatten om tjänstekvalitet kan man utesluta östeuropa. där får man vara glad om man får behålla halva asken med cigaretter och hoppas at sängen inte använts till amorösa äventyr under min utevistelse. personalen spelar rollspel.
då får vi göra en avgränsning. turism i västeuropa.
kan man begära att hudkrämen och schampoot lämnas ifred på hotellet?
eller skall man informera personalen om att detta inte är varuprover.
vem skall informera, en granne, en chef, eller kunden.
skall de lagar som finns beträffande datorintrång gälla i alla de WIFI anslutningar som finns på inkvarteringen. skall de gälla även om personalen inte känner till den, eller tycker det är roligt att söka i andras datorer.
självklart att lagen gäller även om den inte läses.
turistsektorn bör saneras. lagar och förordningar bör informeras om och detta inte av gästerna. vi lever i ett modern civiliserat samhälle, och inte i någons rollspel, inte i personalens godtycke eller nyfikenhet.
vilka kriterier krävs för att arbeta i turistsektorn i västeuropa?
skall en arbetsmiljölag förbises bara för att personalen inte kan läsa den, eller förstå innebörden i den.
och är då den personen lämplig att arbeta inom turism, om man inte klarar att tillgodogöra sig arbetsinstruktioner.
denna typ av problem finns i Sverige också, dock i förorterna med immigranter som kräver arbete, och hävdar att SFI svenska för invandrare är dålig. man menar att svenskar inte kan lära ut sitt språk. mycket möjligt. men man får göra något själv också. läsa en dagstidning till exempel.
milano
milano
tåg från underbara trieste till Milano. en resa på fyra timmar. milano är annorlunda och jag vet inte om jag tycker om det.
jag förälskade mig i Trieste. det ligger så vackert vid havet och vacker arkitektur och lätt att hitta. jag har varit i italien förut och känner mig mer hemma här än i östeuropa. östeuropa var inte min grej, helt klart. ologiskt, gammaldags och utan charm.
vidare har jag svårt med informationen. vi är i informationssamhället och varför skall jag ta ett steg tillbaka. det var en svår tid. här har folk distans till gäster. man kan skilja på yrke och fritid, gäst och bän. vi är i informationssamhället och jag finner östeuropeen lite efterbliven. allmänbildningen och omvärldsorienteringen är väl inte vad den borde vara. och detta kan enbart läggas på individens lathet eller dumhet. det finns internet, tidningar gör ett utmärkt arbete, Tv och radio har en tydlig nyhetsbevakning men nej. man frågar en granne eller hittar på.
trieste ger ett helt annat, modernare intryck.. den italienska charmen är närvarande, men bussar är ekologiska, det finns möjlighet till källsortering. det finns en modernare, medvetnare ansats. tidningar på olika språk är närvarande, kvalitetslitteratur finns i kiosker och den politiska debatten är närvarande. man analyserar i det privata samtalet och skvallret får karaktären av en utvecklande samhällsdebatt. man är medveten om den allmänna samhällsdebatten och har en åsikt. både kvinnor och män. man har en politisk åsikt och slipper dessa dramaqueens med sina "spel" och irrationella utbrott. ologiska påhopp och när östeuropeen känner sig hotat, och det är inte mycket som behövs kommer kommunistdiktaturens maktstruktur upp i dagen. Men det finns säkert kvinnor med invandrarbakgrund som känner sig omhändertagna i det östeuropeiska systemet. skvallrar och ber mannen om lov.
självklart känner sig italienaren sig osäkra i det offentliga samtalet, det fungerar så, men det är ett annat utryck, man har helt andra referenser, drar paralleller till historien, till andra politiska system osv. debatten känns mer rumsren.
i italien är det helt annorlunda. min vistelse blir självklart att frossa i italienska design. linjer, färger och former.
efter ett par dagar i milano har jag nu bestämt mig. så här var det. när jag kom till trieste och gick in genom entren till detta underbara hus i nyklassicism från 1880., gick fram till hissen från 1920, som enligt värden fungerat helt perfekt, så visste jag att detta är italien, detta är den moderna världen. med en känsla för historien, värdet av arkitektur och genusordningen är funktionell.
när jag åkte snabbtaget från trieste till milano, visserligen med de tre trappstegen, men ändå kommunikationen har utvecklats.
när jag kommer till inkvarteringen, piero rotta, med ca hundra rum, möts av planer på ombyggnad i den senaste miljötekniken kunde jag andas ut. jag blev så trött.
här fanns inte dessa skojerier, man säger vad som kommer upp i huvudet, inga orationella utbrott från dramaqueen, ingen raseras infrastruktur. det bara var. de unga italienarna av båda könen är uppdaterade i senste snitt, artiga men med attityd. charmiga och roliga.
nyårsafton blev för mig inte mycket. milano fyller 150 år så fyrverkerierna var säkert spektakulära.
jag nöjer mig med de underbara christmasdecoration runt katedralen. och där runtokring.
alla stora modehusen är representerade och på nyårsdagen var milano ute på promenad. i denna stressade stad kunde man promenera i vintersolen, barnen var glada och polisen hade inget att göra.
den första dagen på året var bara så bra, en dag när milanoborna kunda malla sig över sin vackra dag. den är bara så fantastisk.
eftersom jag inte gjorde något särskilt på nyårsafton så tänkte jag att denna söndag kunde jag flanera runt katedralen och kanske dricka något gott.
tydligen hade byborna letat sig in till milano. det är en annorlunda stil. man stirrar, man stannar mitt i gatan, man gr framför fötterna på folk. i stora, stora städer fungerar inte den mentliteten. det blir irritation. paysanos kanske kan ta seden dit de kommer.
på den bar jag besökte hade tydligen ordinarie personal ledigt och den outbildade gruppen skulle sköta stället. jag kan inte förstå denna dyrkan av outbildad personal. här var det disk högt och lågt, folk fick vänta och martinin var svag, kanske utspädd.
jag är för mycket krogräv för att acceptera detta så jag gick. maccedonien och split där var det service.
tåg från underbara trieste till Milano. en resa på fyra timmar. milano är annorlunda och jag vet inte om jag tycker om det.
jag förälskade mig i Trieste. det ligger så vackert vid havet och vacker arkitektur och lätt att hitta. jag har varit i italien förut och känner mig mer hemma här än i östeuropa. östeuropa var inte min grej, helt klart. ologiskt, gammaldags och utan charm.
vidare har jag svårt med informationen. vi är i informationssamhället och varför skall jag ta ett steg tillbaka. det var en svår tid. här har folk distans till gäster. man kan skilja på yrke och fritid, gäst och bän. vi är i informationssamhället och jag finner östeuropeen lite efterbliven. allmänbildningen och omvärldsorienteringen är väl inte vad den borde vara. och detta kan enbart läggas på individens lathet eller dumhet. det finns internet, tidningar gör ett utmärkt arbete, Tv och radio har en tydlig nyhetsbevakning men nej. man frågar en granne eller hittar på.
trieste ger ett helt annat, modernare intryck.. den italienska charmen är närvarande, men bussar är ekologiska, det finns möjlighet till källsortering. det finns en modernare, medvetnare ansats. tidningar på olika språk är närvarande, kvalitetslitteratur finns i kiosker och den politiska debatten är närvarande. man analyserar i det privata samtalet och skvallret får karaktären av en utvecklande samhällsdebatt. man är medveten om den allmänna samhällsdebatten och har en åsikt. både kvinnor och män. man har en politisk åsikt och slipper dessa dramaqueens med sina "spel" och irrationella utbrott. ologiska påhopp och när östeuropeen känner sig hotat, och det är inte mycket som behövs kommer kommunistdiktaturens maktstruktur upp i dagen. Men det finns säkert kvinnor med invandrarbakgrund som känner sig omhändertagna i det östeuropeiska systemet. skvallrar och ber mannen om lov.
självklart känner sig italienaren sig osäkra i det offentliga samtalet, det fungerar så, men det är ett annat utryck, man har helt andra referenser, drar paralleller till historien, till andra politiska system osv. debatten känns mer rumsren.
i italien är det helt annorlunda. min vistelse blir självklart att frossa i italienska design. linjer, färger och former.
efter ett par dagar i milano har jag nu bestämt mig. så här var det. när jag kom till trieste och gick in genom entren till detta underbara hus i nyklassicism från 1880., gick fram till hissen från 1920, som enligt värden fungerat helt perfekt, så visste jag att detta är italien, detta är den moderna världen. med en känsla för historien, värdet av arkitektur och genusordningen är funktionell.
när jag åkte snabbtaget från trieste till milano, visserligen med de tre trappstegen, men ändå kommunikationen har utvecklats.
när jag kommer till inkvarteringen, piero rotta, med ca hundra rum, möts av planer på ombyggnad i den senaste miljötekniken kunde jag andas ut. jag blev så trött.
här fanns inte dessa skojerier, man säger vad som kommer upp i huvudet, inga orationella utbrott från dramaqueen, ingen raseras infrastruktur. det bara var. de unga italienarna av båda könen är uppdaterade i senste snitt, artiga men med attityd. charmiga och roliga.
nyårsafton blev för mig inte mycket. milano fyller 150 år så fyrverkerierna var säkert spektakulära.
jag nöjer mig med de underbara christmasdecoration runt katedralen. och där runtokring.
alla stora modehusen är representerade och på nyårsdagen var milano ute på promenad. i denna stressade stad kunde man promenera i vintersolen, barnen var glada och polisen hade inget att göra.
den första dagen på året var bara så bra, en dag när milanoborna kunda malla sig över sin vackra dag. den är bara så fantastisk.
eftersom jag inte gjorde något särskilt på nyårsafton så tänkte jag att denna söndag kunde jag flanera runt katedralen och kanske dricka något gott.
tydligen hade byborna letat sig in till milano. det är en annorlunda stil. man stirrar, man stannar mitt i gatan, man gr framför fötterna på folk. i stora, stora städer fungerar inte den mentliteten. det blir irritation. paysanos kanske kan ta seden dit de kommer.
på den bar jag besökte hade tydligen ordinarie personal ledigt och den outbildade gruppen skulle sköta stället. jag kan inte förstå denna dyrkan av outbildad personal. här var det disk högt och lågt, folk fick vänta och martinin var svag, kanske utspädd.
jag är för mycket krogräv för att acceptera detta så jag gick. maccedonien och split där var det service.
trieste
trieste i juletid är en stad med arkitektur. här finns de ståtliga fasaderna från förra sekelskiftet och stadsvandringen blir intressant ur ett historiskt perspektiv. de många uteserveringarna är bort nu i den kalla årstiden, men det finns fortfarande pittoreska cafeer, barer etc.
den chica italienskan försvann med EU:s kvot program för import av kläder. täckkappor och grova kängor. täckkappan är dåkigt sydd och av dålig kvalitet, som överallt.
de små boutiqerna med udda märken och modeller har svårt att klara sig. och överallt finns
en trötthet. vi har sett det förut.
jag hade trevligt de tre dagar jag var där. och det var inte planerat. min planering var att stanna i kroatien och studera språket och studera broderier .
i kroatien har debatten om yjänstekvalitet avstannat, jag vet inte varför. det finns regler om arbetstider, vad som ingår i tjänsten hur svårt kan det vara.
här i trieste åker man hissen upp .
den chica italienskan försvann med EU:s kvot program för import av kläder. täckkappor och grova kängor. täckkappan är dåkigt sydd och av dålig kvalitet, som överallt.
de små boutiqerna med udda märken och modeller har svårt att klara sig. och överallt finns
en trötthet. vi har sett det förut.
jag hade trevligt de tre dagar jag var där. och det var inte planerat. min planering var att stanna i kroatien och studera språket och studera broderier .
i kroatien har debatten om yjänstekvalitet avstannat, jag vet inte varför. det finns regler om arbetstider, vad som ingår i tjänsten hur svårt kan det vara.
här i trieste åker man hissen upp .
tisdag 4 januari 2011
milano
milano
tåg från underbara trieste till Milano. en resa på fyra timmar. milano är annorlunda och jag vet inte om jag tycker om det.
jag förälskade mig i Trieste. det ligger så vackert vid havet och vacker arkitektur och lätt att hitta. jag har varit i italien förut och känner mig mer hemma här än i östeuropa. östeuropa var inte min grej, helt klart. ologiskt, gammaldags och utan charm.
vidare har jag svårt med informationen. vi är i informationssamhället och varför skall jag ta ett steg tillbaka. det var en svår tid. här har folk distans till gäster. man kan skilja på yrke och fritid, gäst och bän. vi är i informationssamhället och jag finner östeuropeen lite efterbliven. allmänbildningen och omvärldsorienteringen är väl inte vad den borde vara. och detta kan enbart läggas på individens lathet eller dumhet. det finns internet, tidningar gör ett utmärkt arbete, Tv och radio har en tydlig nyhetsbevakning men nej. man frågar en granne eller hittar på.
trieste ger ett helt annat, modernare intryck.. den italienska charmen är närvarande, men bussar är ekologiska, det finns möjlighet till källsortering. det finns en modernare, medvetnare ansats. tidningar på olika språk är närvarande, kvalitetslitteratur finns i kiosker och den politiska debatten är närvarande. man analyserar i det privata samtalet och skvallret får karaktären av en utvecklande samhällsdebatt. man är medveten om den allmänna samhällsdebatten och har en åsikt. både kvinnor och män. man har en politisk åsikt och slipper dessa dramaqueens med sina "spel" och irrationella utbrott. ologiska påhopp och när östeuropeen känner sig hotat, och det är inte mycket som behövs kommer kommunistdiktaturens maktstruktur upp i dagen. Men det finns säkert kvinnor med invandrarbakgrund som känner sig omhändertagna i det östeuropeiska systemet. skvallrar och ber mannen om lov.
självklart känner sig italienaren sig osäkra i det offentliga samtalet, det fungerar så, men det är ett annat utryck, man har helt andra referenser, drar paralleller till historien, till andra politiska system osv. debatten känns mer rumsren.
i italien är det helt annorlunda. min vistelse blir självklart att frossa i italienska design. linjer, färger och former.
efter ett par dagar i milano har jag nu bestämt mig. så här var det. när jag kom till trieste och gick in genom entren till detta underbara hus i nyklassicism från 1880., gick fram till hissen från 1920, som enligt värden fungerat helt perfekt, så visste jag att detta är italien, detta är den moderna världen. med en känsla för historien, värdet av arkitektur och genusordningen är funktionell.
när jag åkte snabbtaget från trieste till milano, visserligen med de tre trappstegen, men ändå kommunikationen har utvecklats.
när jag kommer till inkvarteringen, piero rotta, med ca hundra rum, möts av planer på ombyggnad i den senaste miljötekniken kunde jag andas ut. jag blev så trött.
här fanns inte dessa skojerier, man säger vad som kommer upp i huvudet, inga orationella utbrott från dramaqueen, ingen raseras infrastruktur. det bara var. de unga italienarna av båda könen är uppdaterade i senste snitt, artiga men med attityd. charmiga och roliga.
nyårsafton blev för mig inte mycket. milano fyller 150 år så fyrverkerierna var säkert spektakulära.
jag nöjer mig med de underbara christmasdecoration runt katedralen. och där runtokring.
alla stora modehusen är representerade och på nyårsdagen var milano ute på promenad. i denna stressade stad kunde man promenera i vintersolen, barnen var glada och polisen hade inget att göra.
den första dagen på året var bara så bra, en dag när milanoborna kunda malla sig över sin vackra dag. den är bara så fantastisk.
eftersom jag inte gjorde något särskilt på nyårsafton så tänkte jag att denna söndag kunde jag flanera runt katedralen och kanske dricka något gott.
tydligen hade byborna letat sig in till milano. det är en annorlunda stil. man stirrar, man stannar mitt i gatan, man gr framför fötterna på folk. i stora, stora städer fungerar inte den mentliteten. det blir irritation. paysanos kanske kan ta seden dit de kommer.
på den bar jag besökte hade tydligen ordinarie personal ledigt och den outbildade gruppen skulle sköta stället. jag kan inte förstå denna dyrkan av outbildad personal. här var det disk högt och lågt, folk fick vänta och martinin var svag, kanske utspädd.
jag är för mycket krogräv för att acceptera detta så jag gick. maccedonien och split där var det service.
tåg från underbara trieste till Milano. en resa på fyra timmar. milano är annorlunda och jag vet inte om jag tycker om det.
jag förälskade mig i Trieste. det ligger så vackert vid havet och vacker arkitektur och lätt att hitta. jag har varit i italien förut och känner mig mer hemma här än i östeuropa. östeuropa var inte min grej, helt klart. ologiskt, gammaldags och utan charm.
vidare har jag svårt med informationen. vi är i informationssamhället och varför skall jag ta ett steg tillbaka. det var en svår tid. här har folk distans till gäster. man kan skilja på yrke och fritid, gäst och bän. vi är i informationssamhället och jag finner östeuropeen lite efterbliven. allmänbildningen och omvärldsorienteringen är väl inte vad den borde vara. och detta kan enbart läggas på individens lathet eller dumhet. det finns internet, tidningar gör ett utmärkt arbete, Tv och radio har en tydlig nyhetsbevakning men nej. man frågar en granne eller hittar på.
trieste ger ett helt annat, modernare intryck.. den italienska charmen är närvarande, men bussar är ekologiska, det finns möjlighet till källsortering. det finns en modernare, medvetnare ansats. tidningar på olika språk är närvarande, kvalitetslitteratur finns i kiosker och den politiska debatten är närvarande. man analyserar i det privata samtalet och skvallret får karaktären av en utvecklande samhällsdebatt. man är medveten om den allmänna samhällsdebatten och har en åsikt. både kvinnor och män. man har en politisk åsikt och slipper dessa dramaqueens med sina "spel" och irrationella utbrott. ologiska påhopp och när östeuropeen känner sig hotat, och det är inte mycket som behövs kommer kommunistdiktaturens maktstruktur upp i dagen. Men det finns säkert kvinnor med invandrarbakgrund som känner sig omhändertagna i det östeuropeiska systemet. skvallrar och ber mannen om lov.
självklart känner sig italienaren sig osäkra i det offentliga samtalet, det fungerar så, men det är ett annat utryck, man har helt andra referenser, drar paralleller till historien, till andra politiska system osv. debatten känns mer rumsren.
i italien är det helt annorlunda. min vistelse blir självklart att frossa i italienska design. linjer, färger och former.
efter ett par dagar i milano har jag nu bestämt mig. så här var det. när jag kom till trieste och gick in genom entren till detta underbara hus i nyklassicism från 1880., gick fram till hissen från 1920, som enligt värden fungerat helt perfekt, så visste jag att detta är italien, detta är den moderna världen. med en känsla för historien, värdet av arkitektur och genusordningen är funktionell.
när jag åkte snabbtaget från trieste till milano, visserligen med de tre trappstegen, men ändå kommunikationen har utvecklats.
när jag kommer till inkvarteringen, piero rotta, med ca hundra rum, möts av planer på ombyggnad i den senaste miljötekniken kunde jag andas ut. jag blev så trött.
här fanns inte dessa skojerier, man säger vad som kommer upp i huvudet, inga orationella utbrott från dramaqueen, ingen raseras infrastruktur. det bara var. de unga italienarna av båda könen är uppdaterade i senste snitt, artiga men med attityd. charmiga och roliga.
nyårsafton blev för mig inte mycket. milano fyller 150 år så fyrverkerierna var säkert spektakulära.
jag nöjer mig med de underbara christmasdecoration runt katedralen. och där runtokring.
alla stora modehusen är representerade och på nyårsdagen var milano ute på promenad. i denna stressade stad kunde man promenera i vintersolen, barnen var glada och polisen hade inget att göra.
den första dagen på året var bara så bra, en dag när milanoborna kunda malla sig över sin vackra dag. den är bara så fantastisk.
eftersom jag inte gjorde något särskilt på nyårsafton så tänkte jag att denna söndag kunde jag flanera runt katedralen och kanske dricka något gott.
tydligen hade byborna letat sig in till milano. det är en annorlunda stil. man stirrar, man stannar mitt i gatan, man gr framför fötterna på folk. i stora, stora städer fungerar inte den mentliteten. det blir irritation. paysanos kanske kan ta seden dit de kommer.
på den bar jag besökte hade tydligen ordinarie personal ledigt och den outbildade gruppen skulle sköta stället. jag kan inte förstå denna dyrkan av outbildad personal. här var det disk högt och lågt, folk fick vänta och martinin var svag, kanske utspädd.
jag är för mycket krogräv för att acceptera detta så jag gick. maccedonien och split där var det service.
kvinnor i olika system
om man skall jämföra den italienska kvinnan med den kroatiska kvinnan och de vilka faktorer som påverkar individens val och livsvillkor, tittar man naturligtvis på barndom och skolsystem.
den italienska barnsomsorgen främst, där barn vistas i grupp, är känd för sin kvalitet och anpassning till individens behov.
all gruppverksamhet har till uppgift att fostra individen till en duglig samhällsmedborgare. reggio emilia eller motessori har båda fokuserat uttrycket. att kunna uttrycka sin vilja elleråsikt. för detta ändamål använder man olika tekniker. resultatet blir att dessa barn är starka individer som lätt anpassar sig till samhället och kan uttrycka sin åsikt.
och detta känner jag igen. den italienska kvinnan uppfostrar barn, hundar, fastighetsskötare etc med samma intensitet. jag anser inte att hon är genuslös eller okvinnlig för att hon uttrycker en åsikt. hon är en duglig samhällsmedborgare.
den kroatiska kvinnans barndom sker i hemmet, ofta uppfostras hon av en äldre släkting. man bor i hus med generationsboende och här finns ingen uttalad målsättning. man är liten och söt, det räcker.
i det vuxna livet har denna kvinna inte fått lära sig att uttrycka en åsikt, hon tycker ingenting. detta kan ibland få konsekvenser som impulsiva utbrott över ingenting.
hon är en dramaqueen. när hon vill ha uppmärksamhet hittar hon på någonting som hon kan klaga över, oftast en person i närheten, oftast oskyldig, och hon hittar på någonting för att få en anledning att prata med en man.
en drama queen.
personligen finner jag dessa skvalleraudienser mycket okvinnliga och bortkopplade från genusidentiteten. men hon är liten och söt och påtalar att hon blivit förfördelad, sant eller osant, hon har ingen känsla för anpassning. hon är uppfostrad till en självcentrering.
hon hittar på någonting att diskutera för att få uppmärksamhet.
den italienska kvinnan ser sig inte som ensam. behöver hon prata finns det män eller kvinnor att prata med. samhället är uppbyggt så att ingen är ensam. det är familj, kamratgrupper. och hon är uppfostrad att ha en åsikt, en vilja och en identitet.
det händer att den kroatiska kvinnan möter fenomen i samhället, det kan vara en person, som hon inte förstår och då går hon till en man och berättar sina iakttagelser utifrån sin syn på saken, färgad av sin självcentrering. han skall nu förklara fenomenet. han har aldrig sett eller stött på fenomenet, men förväntas ha en åsikt. eller också ska han kontrollera, utifrån sin syn på saken. och detta tar tid, meningslös tid. i denna förklaring finns ingen analys eller förankring i omvärlden. alla fenomen förklaras i sin isolering. tid och rum har ingen plats i förklaringen.
vad skall då den kroatiska kvinnan göra för att bli en fullvärdig medborgare i ett demokratiskt land. söka visum kanske? så det finns ett papper på att hon är en fullvärdig medborgare med fri och rättigheter, åsiktsfrihet och rätt till information. detta är vad det kroatiska skolsystemet lär ut, men i samhället finns en avvikande tradition.
så uppfattar jag de olika identiteterna, och sedan får man välja var man vill lägga sitt fokus.
jag skulle rekommendera en kraftig sanering av branschen under en femårsperiod, och att personalen utbildas i främmande kulturer, lagar om arbetsmiljö, personlig integritet. etc.
och jag skulle inte skicka mina tjugoåriga barn till östeuropa på resa.
jag har sett alldeles för många unga människor sittande på hostelet vaktande sin säng och sina saker, för att slippa besök i sängen eller få sin packning genomsökt.
turistpersonalen är överlag ologisk, vet inte hur man behandlar information samt det finns för många dramaqueens för att det hela skall ge ett profisionellt intryck. det är pinsamt. hela turistsektorn är pinsam. och detta med att följa efter travellers för att se vad de gör. vänner till turistpersonalen skickas ut på spaning.
det är lågt. det bemötande turister får är ovärdigt.
den italienska barnsomsorgen främst, där barn vistas i grupp, är känd för sin kvalitet och anpassning till individens behov.
all gruppverksamhet har till uppgift att fostra individen till en duglig samhällsmedborgare. reggio emilia eller motessori har båda fokuserat uttrycket. att kunna uttrycka sin vilja elleråsikt. för detta ändamål använder man olika tekniker. resultatet blir att dessa barn är starka individer som lätt anpassar sig till samhället och kan uttrycka sin åsikt.
och detta känner jag igen. den italienska kvinnan uppfostrar barn, hundar, fastighetsskötare etc med samma intensitet. jag anser inte att hon är genuslös eller okvinnlig för att hon uttrycker en åsikt. hon är en duglig samhällsmedborgare.
den kroatiska kvinnans barndom sker i hemmet, ofta uppfostras hon av en äldre släkting. man bor i hus med generationsboende och här finns ingen uttalad målsättning. man är liten och söt, det räcker.
i det vuxna livet har denna kvinna inte fått lära sig att uttrycka en åsikt, hon tycker ingenting. detta kan ibland få konsekvenser som impulsiva utbrott över ingenting.
hon är en dramaqueen. när hon vill ha uppmärksamhet hittar hon på någonting som hon kan klaga över, oftast en person i närheten, oftast oskyldig, och hon hittar på någonting för att få en anledning att prata med en man.
en drama queen.
personligen finner jag dessa skvalleraudienser mycket okvinnliga och bortkopplade från genusidentiteten. men hon är liten och söt och påtalar att hon blivit förfördelad, sant eller osant, hon har ingen känsla för anpassning. hon är uppfostrad till en självcentrering.
hon hittar på någonting att diskutera för att få uppmärksamhet.
den italienska kvinnan ser sig inte som ensam. behöver hon prata finns det män eller kvinnor att prata med. samhället är uppbyggt så att ingen är ensam. det är familj, kamratgrupper. och hon är uppfostrad att ha en åsikt, en vilja och en identitet.
det händer att den kroatiska kvinnan möter fenomen i samhället, det kan vara en person, som hon inte förstår och då går hon till en man och berättar sina iakttagelser utifrån sin syn på saken, färgad av sin självcentrering. han skall nu förklara fenomenet. han har aldrig sett eller stött på fenomenet, men förväntas ha en åsikt. eller också ska han kontrollera, utifrån sin syn på saken. och detta tar tid, meningslös tid. i denna förklaring finns ingen analys eller förankring i omvärlden. alla fenomen förklaras i sin isolering. tid och rum har ingen plats i förklaringen.
vad skall då den kroatiska kvinnan göra för att bli en fullvärdig medborgare i ett demokratiskt land. söka visum kanske? så det finns ett papper på att hon är en fullvärdig medborgare med fri och rättigheter, åsiktsfrihet och rätt till information. detta är vad det kroatiska skolsystemet lär ut, men i samhället finns en avvikande tradition.
så uppfattar jag de olika identiteterna, och sedan får man välja var man vill lägga sitt fokus.
jag skulle rekommendera en kraftig sanering av branschen under en femårsperiod, och att personalen utbildas i främmande kulturer, lagar om arbetsmiljö, personlig integritet. etc.
och jag skulle inte skicka mina tjugoåriga barn till östeuropa på resa.
jag har sett alldeles för många unga människor sittande på hostelet vaktande sin säng och sina saker, för att slippa besök i sängen eller få sin packning genomsökt.
turistpersonalen är överlag ologisk, vet inte hur man behandlar information samt det finns för många dramaqueens för att det hela skall ge ett profisionellt intryck. det är pinsamt. hela turistsektorn är pinsam. och detta med att följa efter travellers för att se vad de gör. vänner till turistpersonalen skickas ut på spaning.
det är lågt. det bemötande turister får är ovärdigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)