ny adress:plastic7number

vi har inget att säga varandra….

Om man anser att det finns grupper i samhället som man absolut inte har något gemensamt med, är den fredliga vägen avståndstagande och undvikande. Det kan gälla transvestiter, homosexuella, satanister eller helt enkelt en grupp som tillhör en subkultur som man inte vill ha med att göra. Raggare, bikers, punkare eller liknande.

I berlin finns en grupp svenska unga kvinnor. och om jag inte har förstått saken helt fel, så fungerar deras närvaro på följande sätt.

Man åker till berlin och skaffar sig en beskyddare. Antingen betalar man med pengar eller med tjänster. Denne beskyddare är inte en vän eller pojkvän utan skall hjälpa en ur knepiga situationer.

Man anser sig ha rätt att bete sig hur som helst. Oförskämd, stjäla, förfölja, arbeta utan arbetstillstånd för denna beskyddare har makt att fixa detta.

Och man vill pröva olika saker och beskyddaren skall fixa detta åt den svenska kvinnan. Och hon invaggas i att beskyddaren verkligen har dessa befogenheter och hon blir fräckare och mer verklighetsfrånvänd.

Och de tre månaderna går och allt är så roligt att hon stannar kvar. Och är nu illegal invandrare, och beskyddaren glider iväg. Han visar sig mer sällan och kvinnan försöker på olika sätt påkalla hans uppmärksamhet. Hon söker honom, förföljer. Hon söker upp gamla arbetsplatser där hon arbetat oc bråkar. Hon beter sig märkligt och möts av likgiltighet. Och hon söker lojalitet hos sina bekantskaper. Hon arbetar för ingen lön. Hon blir billig och ett verktyg. Och hon är så fixerad vid att hitta sin beskyddare att hon inte tänker resa hem.

Och det hela blir märkligare och märkligare. Så har jag uppfattat situationen och unga svenska kvinnors närvaro i berlin, illegala invandrare utan rättigheter och med dåligt språk. För att bli beskyddade.

Och om man som infödd berlinare inte tycker detta är intressant så undviker man dessa kvinnor. ganska självklart.

Malmö av banan

 

När man reser i tyskland så blir man bortskämd. Infrastruktur är komplett och dagstidningar är som dagstidningar skall vara.

Jag trivs i tyskland, strukturerat, organiserat och effektivt. Kollektivtrafiken är definierad och alla vet att syftet med transporten.

Syftet är att ta sig från punkt a till punkt b på en utsatt tid. Och för detta betalar man en summa. Man köper en biljett, och kliver på vid en hållplats och kliver av vid en annan. Det är ingen plats där outbildade människor skall uppleva yrkeslivet, låna uniform och låtsas arbeta och ens vänner skall åka gratis i uppmuntrande syfte. Den personal som klipper biljetter, eller framför tåget är anställda för detta syfte.

Och är man så ointelligent att man inte kan sätta sig in i kollektivstrafikens arbetsuppgifter utan måste ha en konkret bild passar man inte för arbetsmarknaden.

Vägar och trottoarer hölls under vintertid rena från snö, och tågen kunde i snöfall framföras i normal hastighet.

Så kommer man till malmö. En stad överlastad med juldekorationer i stadens centrum. Lampor och ljusslingor i en överdriven uppvisning av energislöseri. Samtidigt som vi läser att kommunen skall minska arbetstidsuttag och budgeten skall saneras.

I denna stad där förseningar av tågtrafik är mer regel än undantag. Malmö kallar sig en expanderande kommun vilket innebär nybyggnation av bostäder. Renoveringar och förtätning i anslutning till befintlig byggnad är ingen debatt som förs, eller ens möjligt då avlopp och vattenledningar är i dåligt skick, och inte aktuellt för renovering. Man får inte störa stadens självutnämnda nobless.

I denna stad finns utomparlamentariska grupper som har till uppgift att påverka. I andra delar av europa kallas det fascism men inte i malmö. Man har inte läst på.

Och i dessa påverkansgrupper kan man till exempel ge sig på homosexuella från frankrike. En grupp fransmän från paris besöker malmö. Och i gruppen finns även homosexuella. Och nu vaknar slinkan i malmö som skall förföra en svart fransman, och drar sig inte för att organisera en grupp i denna fråga. En svart homosexuell fransman skall återföras till normen. Och denna norm definieras som blond, kortväxt och smal ung kvinna. Och detta skall anses som ett ideal.

I paris där mannen bor och lever är detta inget ideal, det är en ironisk gest av kvinnligheten.

Och detta förstår man inte malmö. Man förstår inte eftersom man inte deltar i den europeiska debatten.

Dessa män reser med sina vänner inte med sina sexuella referenser. Och det är möjligt att man besöker rfsl eller pridekommiten. Och det är möjligt att man känner till eller vill lära känna dem. Man kanske vill dikutera en pridefestival i malmö eller en kampanj mot prostitution.

I frankrike rasar kvinnoorganisationerna över prostitutionens legalitet. Man accepterar den. Franska kvinnoorganisationer anser att attityden till prostitution, droger och beskydd är menlös, vilar på en lögn och leder till en föraktfull attityd mot svaga grupper och detta leder till en negativ samhällsutveckling.

Och malmö har avsagt sig all information som inte passar deras syften. I malmö skrivs inget om homosexuella, prostituerade kvinnor och män, därför att vissa grupper har sagt ifrån att den typen av information inte skall finnas. Med hänvisning till hemlandets kultur, och då lyder man i malmö.

I denna stad där man inte är rasist.

Malmö har en åsikt som ingen annan har. Till exempel har man åsikter om hur en relation skall se ut. inte vad den skall innehålla, utan hur den skall se ut. kvinnan skall vara liten och blond och mannen skall vara lång och svarthårig. Man skall ha slitna kläder, och tycka om andras barn. Man skall ha ett öppet hem med många besökare och man skall inte arbeta heltid.

Samtalen skall innehålla nittio procent gnäll över relationens brister. Man träffas aldrig.

Och för en utomstående är detta obegripligt.

För mig är har en relation ett innehåll, ett syfte. Och jag fick under min tid mycken kritik för att jag ville att måltiden med familjen skulle vara privat. Barnens kamrater fick gå hem och inte vänta i rummet eller delta. Detta för att vid middagsbordet skulle man kunna diskutera familjeangelägenheter, och detta innebar mycket organisation. Hur skulle man nästla sig in vid mitt matbord. Och så är det i malmö. Privatlivets seder och traditioner anses som en offentlig handling och man använder påverkansgrupper för att förstöra familjens sammanhållning. Och varför?

Man har ingen uppfostran

Man har ingen politisk skolning

Man har inga egna definierade syften

Detta är ett moraliskt dilemma. Att påverka för en renovering av vattenledningar, det ser man inte. Men att en familj vill äta middag en viss tid utan observatörer det är stort. Det är ett ptoblem. I malmö.

Och hur kan det bli så. Skåne har av tradition skickliga ekonomer och skickliga politiker. Man har genom historien haft starka ledare, både kvinnor och män, och detta kan under vissa tider verka negativt på samhällsutvecklingen och i vissa tider främja en samhällsutveckling.

Den starka ledarrollen är idag otydlig och malmös profil tämligen oskarp.

Från att ha varit en stad som byggdes runt hamnen eller kockums är man idag en stad med festival och kultur. i vad denna kultur består vet nog ingen. Det finns överallt men i malmö är det något alldeles fantastiskt. Juldekorationer, malmöfestival osv.

Dessa påverkansgrupper arbetar med alternativa metoder, utan ideologi och utan att interagera med parmanetariska grupper. Det hela är tämligen likgiltigt. Och man kan se exempel på denna påverkan. Man promenerar på tågstationen i olika organiserade cirklar. Ett mönster för att befria sig från tvångstankar. Man använder tvångsmässig upprepning för att påverka.

Och förstår inte att tvångsbeteende inger inte respekt.

Malmö har en likriktning av åsikter, utseende och pessimism.

Vi anar en invandrargrupps endimensionella och kulturimperialistiska inflytande på ursprungsbefolkningens arena. Man har skapat egna spelregler, baserade på ett privilegiesystem mer än rättvisa och eftersom man inte kan tillgodogöra sig ny information, så vandrar man bakåt i tanken, historien och utvecklingen.

Man föraktar kvinnor, hemlösa, homosexuella och diskriminerar dessa grupper mer eller mindre öppet men man är inte rasist.

Utomlands är detta inte populärt. Och vi antar att europa har klagat.

I gratistidningen city v 02 visar sexcoachen upp sig och skall utbilda malmöbon i tillfredsställelse, och det kan behövas. I en relation som ska ha ett utseende och inget innehåll.

Ärligt talat. Man tröttnar innan man ens börjat. Det är så lågt, så odemokratiskt och så patetiskt att man blir oförskämd av bara farten.

Det är oerhört

 

Kan detta vara sant.

Man hade besök i staden från paris. En grupp fransmän. Och det visade sig att de var svarta och att det fanns homosexuella män med i gruppen.

Att vara homosexuell är i många afrikanska stare olagligt, så deras existens i västeuropa och paris är berättigad. De ingår dock i ett samhälle och har manliga vänner och kvinnliga vänner.

Och här får man göra en distinktion mellan vän och kärlek.

Och i detta besök var det kvinnor från stadens mellanskikt som fann en utmaning i att öfrföra dessa män. Man attackerade dem och menade att de skulle vara tacksamma och smickrade. Är detta sant. Ingen man gick på de franska kvinnorna. Man kanske svarade och uppsakattade deras fräschör, att vara sedd, men inte mer.

I det mångkulturella samhället, är det intressant att förföra det omöjliga, och i så fall. Det saknas en meningsfull fritid. En hobby eller nåt.

Och vad är det som säger att man är attraktiv? Paris har fyra miljoner invånare och fashion week och andra skönhetsarrangemang. De kvinoor de umgås med är mycket paranta.så varför skulle du, din lilla bondlurk vara intressant. Att man skulle frångå sin övertygelse för att ge sig hän med en malmöhagga. Ointelligent, skitig och med en fräck attityd. I övriga samhället är detta osmakligt, och jag tror att dessa unga franoser klarar av att sköta sina seuella behov utan din medhjälp.

Tack för kaffet.

City malmö

 

Jag läser normalt inte gratistidningar, jag vet inte varför med jag tycker inte om innehållet, men jag gjorde ett undantag.

Politiker sågar reform om läxhjälp.

Mitt grundantagande om barns förmåga till inlärning är följande

Ingen föds dum. I det mångkulturella samhället har barnet två kulturer att lära, vilket ger ett dualistiskt perspektiv emedan i ett homogent samhälle ges barnen en mer nyanserad bild av det egna samhället.

Detta kräver en intelligent människa och ett barn är en intelligent människa. Varför blir det fel i skolan.

Är det en attityd, kan läraren inte kommunicera med barnen, är disciplinen bristfällig. Varför.

Och nu finns det en reform om läxhjälp. Då anar vi att man anser att tiden är felet. Barnen behöver mer tid. Jag skulle vilja påstå att fokus är det intressanta. Att inte långsamt gå från ett stadie till ett annat utan öka hastigheten till en högre nivå. Och utifrån detta strukturera informationen. Vi har bara en begränsad tid. Den måste användas. Svensk arbetskraft är inget undantag. Det är för mycket runt omkring. Det går för långsamt.

I fortsatt studie av denna gratisblaska har vi fyra självutnämnda postorderjetset som uttalar sig om en festival, ett tvprogram och film.

Festivalen är en housefestival och citat” så länge föräldrarna fortsätter att fatta noll kommer househajpen bara växa”

Jag lyssnar inte på house. Och här har vi svensk lokaltidning. Så länge föräldrarna fattar noll…

Vem ska informera dem. Om man har en lokaltidning som fyller sitt syfte så skulle föräldrarna förstå vad housemusik är, varför unga människor lyssnar till den och vad det innebär. Genom att tidningen refererar, förklarar och visar en playlist med housemusik. Då fattar inte föräldrarna noll.

Och då är man i sverige. Syntax error. Utomparlamentariska påverkansgrupper som försvarar sin existens med hjälp av andra kulturers historiska misslyckanden.

En ostrukturerad debatt med otydliga definitioner och enkel innebörd. Du är rasist. Jag är bäst på plan.

Social struktur> tvättmaskinen

 

Jag har bott i det mångkulturella samhället i svensk design. Och blev sjukskriven. Jag är utbildad fritidspedagog och hade ett heltidsarbete i samma område.

Området hade svenska och invandrad befolkning. Det politiska och ekonomiska medvetandet är lågt och dagstidningar är sällsynta. Hur får dessa människor information om nya rön.

Som exempel på detta kan jag beskriva min erfarenhet. Jag har alltid haft egen tvättmaskin. Jag är uppvuxen så och anser inte att det är sämre att tvätt i den gemensamma tvättstugan men jag har alltid varit aktiv, arbetat, studerat och mina tider kanske inte har passat den gemensamma tvättstugan.

Och efter skilsmässan köpte jag en energisnål tvättmaskin med inbyggs kondenstumlare. Senaste modell.

Och se, detta tyckte man var intressant i området. Man ville titta på tvättmaskinen. Man vill pröva tvättmaskinen och mer och mer. Så när jag inte vara hemma kunde man låna nyckeln och gå in och tvätta i min tvättmaskin.

Det är tärande att ha främmande människor i lägenheten. Det blir en påfrestning att ha oärliga och ointelligenta människro springande och lånande och rotande i mina grejer. Så jag blev sjukskriven.

Och se, detta ombildades i de invandrande boendes hjärnor till att jag var lite märklig. Och det blev mer och mer. Och här blir det intressant.

Man går in med nyckel i min lägenhet när jag arbetar. Man arbetar inte själv. Vid min hemmavistelse är jag udda. Fast man själv är hemma. Och när en människa är hemma och udda, så kan man tillåta sig saker. Man kan ta cykeln. Hon är konstig. Man kan gå in i tvättstugan och stjäla en hemstickad tröja, hon är konstig. Man kan gå in i lägenheten och prova kläder i garderoben, hon är konstig. Och man kan hälla kemiska substanser i min kaffeburk. Jag är konstig.

Så placerade latinamerikanarna en illegal invandrare i min lägenhet, för att kunna kontrollera tvättmaskinen, som man ville ha. Och så ville man ha min lägenhet, eftersom jag renoverat, och var konstig. Och den hade ett bra läge. Och man blev mer och mer isolerad från lag och ordning, skapade en egen lagstiftning.

Och alla förstår, att detta är svensk arbetarklass sätt att trycka ner uppkomlingar. I sveige gillar vi inte social climbers.

Det är högfärdigt och osmakligt att gå in i en främmande människas lägenhet för att man är avundsjuk, och detta fick ett eskalerande förlopp. Hade man brytt sig om befolkningen hade man sett till att de styrdes upp till ett svenskt normalt beteende. Alla visste. Så småningom byggde man nya tvättstugor, då de befintliga var i dåligt skick och hade varit så länge. Bostäderna var förfallna. Vattenledningar, avlopp var inte i topptrim. Klotter i källaren. Och befolkningen struntade i detta, eftersom man hade små privata lösningar. Man lånade ursprungsbefolkningens grejer.

Och man hade en karneval med utländsk kultur som utgångspunkt.

Ursprungsbefolkningens rättigheter åsidosattes. Disciplin, språk, läroplan sattes åt sidan till förmån för kulturella avvikelser. Och den invandrande befolkningen blev mer och mer bisarr i sina undersökningar av samhällets konstruktion. Man ersatte befintlig personal med vänner som skulle rapportera och man stängde området.

Jag studerade och man skickade representanter från området att följa upp och tolka mitt beteende. Spejare. Och genom att jag är politiskt skolad, har en hög ekonomisk kunskap och en stor kännedom om göteborg, skolsystem blev tolkningarna kanske inte helt tydliga.

Och så var jag ju konstig.

Jag körde ett race helt enkelt. Idag står förorten i de stora städerna med dagstidningar som enbart bevakar delar av samhället. Matrecept och bilolyckor, tågförseningar och vädret. För att anpassa sig till de samtalsämnen som invandrare tycker är värda att diskutera med svenskar.

Detta är en begränsad del av verkligheten. Sverige är en demokrati och vi har tydlig lagstiftning om privat ägande, integritet och politiskt arbete.

Personligen anser jag att den grupp i göteborgs förort har stulit sina cyklar, sina tyger, sina garner och berättat för omvärlden sina åsikter om det nya landet och de invånare som fanns från början och personligen tycker jag att de har misslyckats. De har inte förstått vad en demokrati är, de har inte förstått vad en svensk är och då kanske man inte skall vara kvar.

Jag har inget mot det mångkulturella samhället, jag har inget mot människor födda i främmande land. Men man måste ha en viss respekt för tidsaspekt och rumsaspekt.

Man kan inte som i göteborg återskapa ett slags diktatur, där man ger sig själv oinskränkt makt och hänvisar till en plats som inte finns. Det latinamerika som göteborg har fått se existerar inte, mer än i förorten i göteborg. Och det är ointressant. En stelnad struktur, med statiska funktioner om städning, hushållsarbete samt bibliotekets funktion blir patetiskt.

Man ger sig tillåtelse att leka med statsmakterna och det är inte acceptabelt. Och vad gör man med människor som efter fyrtio år inte kan läsa sitt nya modersmål. Mitt tips är att de återvänder till barndomen, lär sig sitt modersmål på nytt och parallellt lär sig det nya landets språk. Och borstar tänderna med sin egen tandborste.

Att man inte kan tillgodogöra sig ironi, parodi och omvänd bevisföring handlar om intelligens, mångfald och tolerans. Är man inskränkt och fördomsfull så blir detta ett ideal. Förorten är begränsande och begränsad. Och det finns en viss finess i detta. Man stör.

datorintrång i STF.s lokaler

denna dag 20130108 upptäcker jag att jag har haft olovlig påhälsning i datorn genom det internet som finns i vandrarhemmet. malmö. det är inte första gången. jag har även haft påhälsning och genomgång av mina tillhörigheter i vandrarhem i STF.s regi.

man har även haft sexuell aktivitet i min säng i mitt enkelrum. lammhult, stöld av datorkabel och tshirt i växjö. lån av dator och usbuppkoppling samt vandalisering av kängor i katrineholm.

jag har även fått lånat ut sängen i mitt pravata hem i förorten i göteborg, tvättmaskin, kök och garderob. invandrare skall frottera sig med sin älskarinna, i min lägenhet. och det är kulturellt.

jag har påtalat dessa incidenter men inget händer. STF tillhör den internationella organisationen international hostelling. som har informerat alla sina medlemmar om läget i sverige. turismen uteblir.

hotellen är inget undantag. folk pratar. och för att europa skall förstå situationen har jag rest i europa och haft belackare från sverige med i släptåg. i sevilla, i berlin, i lille. och man städar på hotellen och man arbetar i receptionen, utan språk, utan kunskap om landets prostitutionslagstiftning och utan hyfs och folkvett.

och STF klarar inte av att markera. då får vi gå utomlands. journalister och turistorganisationer, international hostelling. vad kan de göra.

de kan inte bota tvångsbeteende. de kan inte bota maniskt beteende och de kan inte bota svartsjuka. det är sjukdomstillstånd. de kan heller inte förklara för individer att kleptomani, mytomani och nymfomani inte är kulturella egenskaper det är sjukdomstillstånd. vad kan de göra?

kan de påverka informationen? kan de påverka kommunikationer? kan de prata med journalister? eller politiker, eller ambassader?

jag tror nästan att att de kan det. eller bryssel. där ländernas representanter sitter i samma korridor.

och kanske detta med beskyddare/ beskyddad inte är en lämplig sysselsättning i en demokratisk modern, industrialiserad värld. kanske detta härrör från en förgången tid. då det fanns soptippar, då det fanns brunnar på gården, då tidningen inte var särskilt vanlig, telefonen var ovanlig. kanske det var från den tiden som beskydd var vanligt.

i en demokrati förväntas att man själv skall klara av att tygla sina passioner, sina drifter. urin och avföring på rätt plats, sexualitet på rätt plats med rätt person. det förväntas att man skall klara att skilja på arbetstid och fritid. att man skall kunna respektera privatägande och särskilja detta från offentligheten.

vad gör man då med den omättliga sexualiteten?

vad gör man vid otillåten datoranvändning, privata datorer?

tja, det finns metoder. låt oss kalla det att man smakar på sin egen medicin.

internationel hostelling, internationella organisationer, internationella journalister. det är min metod. och stark medicinering.