barnarbete och ansvar för barnets arbete…

på svensk tv har visats en modellskola för barn, och konceptet var att lära mammorna hur man beter sig i ett barnarbete. barn fotograferas i reklamfilm eller postorderkataloger och mammorna skall sminka dem och lära dem visa upp sin bästa sida på kort och podie.

och det skall vara roligt och de skall vara trygga. jag säger inget om att barn arbetar med reklam eller kläder. det stör inte mig.

den bästa reklamen som jag tycker just nu i svensk TV är mekonomen direkt. där man har ett återkommande ansikte, med en kvinna som är vanlig, fast övervanlig. hon för sig övertydligt, pratar övertydligt och är sminkad överperfekt, och man får förtroende för detta företag direkt, och i och med att man har kontinuitet i reklamen får man en idé om fast, återkommande kund osv. det är den bästa reklamen just nu.

dessa barn, jag kan inte se någon av dem ha eget märke.  de är för vanliga. med vanligt svensk hårkvalitet, kluvna hårtoppar och man får inte klippa håret. det var ett par av barnen som hade ett välskött hår, från grunden.

och dessa mammor, tvingas ta beslut i stunden. hur pass påverkade är de av omgivningen. säger man ja för att retas, eller är man kall och kan bortse från känslor och stundens ingivelse.

man hade åsikter om skor och smink på barn. vad vet man om de kläder barnet visa. hur tillverkas det och hur färgas de, sys de och i vilka material.

jag säger ingenting om att abrn bakar pulverkakor i reklamfilm ,eller hjälper mamma att hänga tvätt. det stör mig inte. men coachningen. vad vet dessa kvinnor om kläder och framför allt, vad vet de om morgondagens modetrender.

och coacha barnet. det är självklart att ett barn blir besviken om det får något som de inte tycker är fint. kanske man skulle lyssna mer på reaktionen, eller också om barnet nu skall arbeta i kläder, påvisa vad som är trendigt och vad som kommer att bli trend. jag kan tänka mig att dessa kvinnor är kvarterets skönhetsdrottning och flankerad med sitt blonda långhåriga barn, kanske man skall fortsätta med det, eller fundera på att arrangera luciatåget i skolan. barn är barn och tycker det är roligt och de är trygga.

men mamman, men ett barn kan inte båda gå i skolan, modella samt lära upp mamman i kommande trender. i material och produktionsförhållanden. det är för avancerat för dem.

men man förstår att mammorna, blonda och blåögda tyckte det var roligt att se en kamera framifrån. säga hej till studiomannen och se hur en lampa släcks och tänds, vara tyst då man blir tillsagd. en ny erfarenhet helt enkelt. det var roligt och man kände sig trygg.

vykort från bryssel…

på vägen från Luxemburg upp till antwerpen bytte jag tåg i Bryssel. och se där kommer turister från göteborg skridande i sakta mak.

jag får väl anta att de kände sig manade att titta till…

efter att ha betalt en livscoachkurs i staden göteborg så kallade plikten hos de lojala göteborgarna att ge valuta för pengarna och skulle nu coacha mig. bryssel är en miljonstad och en vanlig vardag kan nog tempot vara ganska raskt i denna miljonstad, men se göteborg förivrar sig inte. de skrider, fyller upp hela trottoaren och långsamt klarar de av att tänka ut en betällning. att döma av brysselbornas stressade och nära gränsen till att brisera förstår man att denna promenad runt centralstationen har pågått hela dagen. och i reakläder från Ullared,( man ska ju inte vara för fin) lyser de upp tillvaron för brysselborna, sprider glädje. vill se glittret i ögat  över att få se den fulländade människan som man inte får säga till.

och efter att levt i en lägenhet med sexton grader, har jag min ledvärk och eftersom göteborgaren inte kan räkna, utan skall lära sig på arbetstid så lever jag på en lägre ersättning än det korrekta, men man kom väl på i efterhand.

och hela världen vet detta och försöker finkänsligt påtala att man bör i anständighetens namn ersätta mig, men inga klockor ringer. man behöver information, vad ville man. skulle man snatta kaffe eller socker. skulle man kontrollera städningen av väskan.

göteborg är av banan.

.. och vilken farmor från latinamerika vill sätta sig i flygplanet, kora atlanten för att se hammarkullen och sina barnbarn ätande framför TV.n och med egna språkliga konventioner uppblandat med babyspråk, och choser och pipig röst gnälla efter godis. vilken farmor vill se detta. och det var ju därför man skulle ha kulturella lokaler, hemspråk och karneval. göteborg har misslyckats, som vanligt höll jag på att säga, men jag sa det inte…

här i belgien, ett tvåspråkigt land flamländska och franska pratar barnen klingande flamländska och kan mycket väl föra sig med eller utan farmor.

i luxemburg har man franska som officiellt språk men samtalsspråket är luxemburgska och treåringar har ett mycket stort ordförråd, de talar rent och korrekt med naturlig grammatik. och hur vet jag det? det hörs. det har inga låssasspråk, barnen lär sig inte att vara söta, gnälliga eller speciella. sedan om de äter framför TV.n eller inte, vet inte jag. men de har redan vid tre års ålder en känsla för privat och offentlig miljö, och det är bra. då vet man vad man håller på med.

att se dessa göteborgare, med näsan i vädret och skridande i sakta mak, gav inte mersmak. man undrade bara hur gick det med råttorna i översvämningarna. dog de eller sprang de runt på trottoarerna. och ärligt talat jag bryr mig inte.  och jag vill inte titta till eller kontrollera städning eller disk. jag behöver lite mer substans i min information.

vykort från hotellet

jag har väntat länge nu.

jag har rest i två år och så gott som varje natt betalat för ett hotellrum, utom då den obildade personalen av tillfällig karaktär, utan arbetstillstånd och utan uppehållstillstånd arbetade, och fick säga

att det var fullt.

under dessa två år har jag mött människor som försöker kompensera sin brist på kompetens, sin  bristfälliga intellektuella status med sexuella signaler, och något som man anser vara charmerande förvirring. man är lite dum.

och man går in i en fantasivärld där man anser sig ha rätt att gå in i privata daoter, resväskor och hygienartiklar.

jag har väntat på att dessa städare skall klara av att gör en enklare rengöring enligt det schema som städinstruktionen utgör, och har fortfarande inte hittat en korrekt städning enligt de beskrivningar som finns för hotellstädning med hänsyn tagen till allergiker, astmatiker.

och vad beror detta på?

personalen är utbytt för att man skall ha  roligt.

personalen är utbytt för att man skall lära sig hur ett hotell ser ut inifrån

personalen är utbytt för man skall se ur ett hotell är byggt från grunden. hur golvplattan är gjuten, hur elledningar dras och hur mattor klistras.

eller man är analfabet

eller man är arrogant.

jag har väntat på¨att se dessa gåvor från gud göra underverk inom den europeiska hotellbranschen, eftersom man inte behöver utbildning.

varför skall man ha wifi? för att gästerna skall kunna nå information, och detta transformeras i personalen med begränsad hjärnkapacitet till att de också skall ha information, i en slags hemmagjord ologisk rättvisedefinition, och rationaliserar bort syftet med vistelsen utan att skäms, man är blond och spelar med sexuella signaler.

varför har man inte tillgång till nättidningar, varför finns det ingen encyklepedi på engelska eller orginalspråk, och vem skall initiera detta.

att man är naiv kan kompenseras med utbildning, att man är analfabet och inte har läsförståelse kan kompenseras med avståndstagande från arbetsmarknaden.

vem skall initiera ny verksamhet. varför finns denna servie i andra världsdelar och varför har man inte denna information tillgänglig på hotellen i europa.-

varför har man gamla kläder i affärerna. varför får inte idningar och tv  tillgång till samma information . är detta en konspirationsteori.

knappast.

kan man inte sköta sitt jobb skall man i ha ålderdomliga verktyg. tillbaka till grottan.

och när skall europeisk arbetskraft lära sig skilja på arbete och fri tid. hemmet och arbetsplatsen , en distinktion som infördes då bondesamhället övergick till industrisamhälle. och vem skall ? skolsystemet. och det gör skolsystemet, men det går fortfarande inte in. och vad gör man då?

varför finns det ingen encyklopedi på engelska och orginalspråk att tilgå på de trestjärninga hotellet?

varför finns det inga nättidningar i fullformat i nätverken på de trestjäriga hotellen?

jag har en ganska bred researcharea att spela med? många språk, olika delar av europa. detta är europa.

i cen världsdel där blondinen inte lklarar av en enklare rengöring enligt beskrivning, och anser sig vara charmig.

vykort från benelux, en värld med fasta värden…

När man är i sverige visar det sig att man egentligen inte vet så mycket om beneluxländerna. Man antar att det är bra, stabila ekonomier och lite småtråkiga människor.

Belgien skiljer sig från luxemburg. Belgien är på väg att förfalla. Liege är snusigt. I bryssel är det svårt att bedöma eftersom man har så enormt mycket turister.

Gamla tåg och illa skött lövskog, kantar den belgiska kollektivtrafiken. När man försöker lotsa sig igenom tv:ns programutbud hittar man de mest patetiska program. Filmtrailers, man pratar om ny teknik inom computers, men inte ett ord om innehållet.

Vi läser i tidningen att man haft en segsliten debatt av språklig karaktär. Franska eller flamländska, vilken har tagit mycket energi. Men jag hävdar att innehållet i tidningar och TV är så dåligt att man lika gärna kunde prata kalle anka-språk.

Sverige är inte bättre. Man manipulerar information, och tycker att detta är roligt. Man sorterar information för att förvilla, och rationaliserar bort vissa grundläggande fakta för att detta kan uppröra känsliga tittare. Osv.

Belgen är ett förslummat land.

På de flesta hotell finns wifi, en informationsbärande funktion som funnits i säkert tio år, men tror någon att hotellen skulle ha tillgång till nättidningar som en service. Glöm det. desssa hotell där man plockar in personal, turister utan uppehållstillstånd, arbetstillstånd som en slags prova på- kurs. Och kvaliteten blir därefter.

Det är uppen bart att de europeiska hotellen har ett förfelat syfte. Detta är inte längre en kvalitetsprodukt som följer de stjärnbeteckningar man har på dörren. Detta är något annat.

Kanske en lekplats för människor med bristande kunskap om yrket, samhället och språket och tror att man kan inventera sina vänner, med argumentet. Vi gör så i mitt hemland.

Hotellen i belgien är ett patetiskt fenomen, med en slags klichéebild om vad ett hotell är. Man kanske har sett detta i en dubbad såpopera.

I sverige har vi universitetsutbildningar för att arbeta inom service och turism. Det är inte samma sak som att stå och flina i receptionen, rota i resväskor och prova gästernas kläder för man har tråkigt och är för ointelligent för att läsa.

Belgien kan stoltsera med förfallna hus, ett förfallet garunär och en befolkning som inte längre kan skilja på dikt och verklighet.

Sverige är inte bättre. Vi har våra representtanter från det mångkulturella samhället som ine skall lyda lagar, som utan betänkligheter för anständighet, hittar på egna regler, diskriminerar och manipulerar information, man ljuger.

Och eu-parlamentet, denna kostsamma institution. Hur är informationen uppbyggd i denna enorma institution? Det är flera glapp i informationen.

Kanske man skall se på USA i ett lite vidare perspektiv. USA är mer än såpoperor och kriminalserier. USA har en informationshantering som är lite annorlunda. Man kanske måste acceptera att europa inte är chile -74, eller mexiko-92

Man kanske måste acceptera att europa är en världsdel med en egen historia vilket präglar vår anständighet. Man kanske måste erkänna att europa har en tudelad religion där kristendomen delas i protestanter och katoliker, och man kanske måste acceptera att islam finns naturligt i t ex. balkan och kanske använda denna erfarenhet som mall för hur man integrerar religion och tradition i ett europeiskt land.

När svenska människor säger:

Nej jag har ingen prenumeration på en dagstidning, det är inte värt pengarna. Jag får dessa lokal nyheter på annat håll, då blixtrar det i huvudet på mig, men lokalredaktionen i sverige med utt bevakningsområde på fem mil förstår inte detta. Och man leker med informationen, designar, hittar på och bortrationaliserar delar av verkligheten, på statligt presstöd.

Och efter att ha sett belgisk TV med denna debatt om franska eller flamländska är informationen en katastrof med hänsyn tagen till innehåll.

Och självklart avspeglar detta sig i folks agerande.

Hur man uppfostrar sina barn

Vilken framförhållning man har

Hur man deltar i samhällsdebatten

Vad har belgien för planer för metallåtervinning

Vad har belgien för planer för energiförsörjningen i framtiden

Är belgien självförsörjande av livsmedel genom sitt inhemska jordbruk

När man vandrar runt på belgiska gator, i Liege, Ibryssel så är dessa frågor inte det första man tänker på. Som i en förfallen svensk förort.

Dedt första man tänker på, och vilket decennium kommer du ifrån?

Europa, den toleranta miljön för fred och frihet. Europa ,där åsiktsfrihet och följsamhet är mottot på en bra dag. europa, där man tror att landet är något man skapat för att man skall åka runt på söndagarna så barnen får se var maten kommer ifrån. Jordbruket har inget egenvärde utan är enbart där som en uppvisning i hur man levde förr i världen. Europa, där stad och land fortfarande är två världar.

Och detta är en förlegad och fördomsfull åsikt. Förutsättningarna för kommunikation, information är helt annorlunda idag än på 1800-talet, men att man skulle ha tillgång till nättidningar på hotellet genom wifi, nej men oh. Detta skulle ju öka kunskapsmängden hos den betalande hotellgästen, en hotellgäst skall snatta tvål och schampoo och vräka i sig frukost, alla vet. För så var det på 1800-talet.

Var kommer denna klichéeåsikt ifrån. Och var kommer denna inskränkthet ifrån. Och hur påverkar denna åsikt, utvecklingen av kvalitet inom hotellrörelsen.

Skall man ha turism i staden

Skall man ha hotell i den form som de är utformade i dag

Eller skall man ha sovsalar, där resemontörer klättrar upp med verktygslådan till överslafen efter en tolv timmar lång arbetsdag inklusive resväg.

Eller skall man sova i bilarna för att städerskan inte skall kontrollera i resväskan. Städerskan är nyfiken.

Eller skall man sova i turistbussen, som busschauffören i östeuropa måste göra för att bussen skall fungera nästa morgon, då man inte kan bygga garage i huvudstaden i balkan.

Eller skall man campa.

Europa, den gamla världen, med gediget kapital och stabila flöden. Väx upp. Ett handsmitt balkongräcke är ett handsmitt balkongräcke, och inget mer. Ingen symbol, ingen makt, inget konstverk, en produkt av järn bara.

Städerna har ett sönderfallande vägnät och husen är långt ifrån nymålade. Varför?

vykort från resan med buss….

vad kan man göra på en buss. man kan prata högt i telefon, eller man kan leka hemlig agent. man kliver på, åker en sträcka, går av och har en kamrat som följer upp. det krävs en del pratande i telefon för att anordna en sådan aktion. och mycket tankeaktivitet.

och man kan fundera på Malmö, den våldsamma staden. där man tar lagen i egna händer och har arbetsbyten. man är i sin egen förträfflighet fullt kapabel att bortse från banksekretessen, och andra integritetslagar. man går in på försäkringskassor, banker, hotell och man är fullständigt övertygad om att man klarar detta arbete efter att ha levt i Malmös ghettoiserade förorter, man anser sig ha full social kompetens att klara dessa arbetsuppgifter eftersom man har invandrarbakgrund eller en internationell bekantskapskrets, och i dessa länder gjorde man för x antal år sedan. och nu kommer en logik i en egen dimension. tid och rum bortrationaliseras. man gör som man är van hemifrån. i våldets malmö. och man förföljer homosexuella, miljöaktivister och feminister. och man har en egen analys hur dessa människors intelligens är beskaffad.

eller också kan man läsa i tidningen om tågolyckor, båtolyckor eller lavinolyckor. lavin i Idre. fartyg på grund i italien eller ett tåg som kolliderade med en stoppbom i argentina med dödlig utgång. och en stoppad sambagrupp på en tysk karneval.

i malmö, där man har så starka åsikter om vad som är normalt. i våldets malmö. och de nya arbetspassen på tågen var så krävande att man skall sjukskriva sig i förväg som protest. var det inte så, att man var så kapabel att låna en uniform och hjälpa till. outbildad och utan krisrutin, vid brand, kollision eller panik så klarade man av att klippa biljetter på hotell eller tåg. i malmö där man levt sitt liv i förorten och ringer polisen när man känner sig träffad. våldets malmö. patetiskt

vykort på resan med tåg

vad ägnar man sig åt på tågresan. om man är på väg till granada i spenien ägnar man sig åt att passa väskan, då människor från sevilla anser som sin plikt att bevaka ordningen. går man på toaletten ger de sig på hjulen.

jo, de betalar skatt, och har rätt att ta lagen i egna händer. att de som andra skattebetalare  i spanien skulle demonstrera och påvisa arbetslösheten, verkar knappast troligt.

annars kan man läsa tidningar på nätet. det finns svenska tidningar, tyska tidningar och spanska tidningar.

förorten i göteborg har haft ett våldsamt 2011. bilbränder, glaskrossning, knivdåd och man ger sig på barn på skolgården, knivskär dem. en släkting stod det i tidningen. en hederskultur.

och nu skriker man på mer poliser. denna förort som förföljer homosexuella, miljöaktivister, feminister och ensamma mammor från ursprungsbefolkningen. man skriker på mer poliser i projekt oro.

där man har sambakarneval, och anser att detta är nog som kulturevenemang. sambakarneval. efter att ha sett bilderna från tyska karnevalen, och deras intresse för samba…. mer poliser skriker man i förorten. och ett projekt oro skapas.

det är patetiskt.

vi läser i DN under veckan att islossningen i belgrad flod medfört en del problem för de bosättningar, restauranger och båtar som låg i floden vintertid. den snabba temperaturhöjningen gav en snabb islossning med stora isflak vilket kan vara förödande för en båt eller en brygga.

hur vattenkvaliteten i denna flod som rinner genom belgrad på grund av bosättningar, restauranger och folklig attityd kan man enbart fundera på. i staden där pridefestivalen 2006 urartade, med dödlig utgång. om man tar lagen i egna händer som man gör i dessa länder, kan man förvänta sig en turism med specifika intressen.

Vykort från Luxemburg

Luxemburg imponerar kanske inte så där jättestort. Centrum har sina modebutiker men jag har sett kläderna förut, och tyvärr är det gamla kollektioner.

Våtservetterna på pharmacie kostar 7.37 euro och vi får väl anta att det är ”special price pour les touristes”.

Och på TV visas bilder av krossade sambaföreställningar på de tyska festivalerna. Man visar bilder från Yemen där det tydligen hettat till, och här i luxemburg har man våldsamheter i förorterna där de afrikanska grupperna lever.

Cèst la vie. Våldet i frnakrike ökar, och vad beror detta på.

TV visar att notre-dame paris fått en ny klocka i ett av tornen, och klockan låter som musik av änglar ,

folket i frankrike reagerar över tågtrafiken. Det finns tydligen sk ”pietons ”som är obevakade och ganska svårforcerade, särskilt om man har barnvagn eller rullstol, och tågen i frankrike går fort, mycket fort och nu vill man ha en förändring på säkerheten, för att undvika fler olyckor med dödlig utgång.

Man vill ha en annan konstruktion på de obevakade övergångsställena. Och vilka är det som tar upp den kampen, jo främst de franska vita kvinnorna. Så märkligt. Franska kvinnor skall se till säkerheten för sina barn. Har man en politisk tradition i frankrike, som avser både kvinnor och män, och varför skall man ändra på detta?

Alla kan ju inte leva i en kriminalserievärld och leka secret agent.

Som sagt de varor som säljs i centrum är inte intressanta, och man får anta att luxemburgborna tar bilen ut till shoppingcentret i utkanten av Luxemburg.

Och bensinpriserna ökar, och även priset på olja, 2.80 euro per litre är taket.

Europas arbetskraft är en fars. Sedan när har nyfikenhet varit en egenskap för att sälja sin arbetskraft per timme. Och hur kan jag veta detta? Det kan man undra. Jag har andra källor än journalister.

Vykort från Luxemburg

Belgien kan vara intressant ur flera aspekter. Magritte, Eddie Merx och tvåspråkighet. Man tyvärr hotellen ger ett avslaget intryck. Personalen med invandrarbakgrund anser att gästerna är leksaker och behöver inte kunna Belgiens historia eller kultur. Och vad ska jag göra där då.

Jag kan lika gärna gå in på biblioteket i vilken stad som helst och få bättre information. För att platsa på ett västeuropeiskt hotell bör man vara allmänbildad och ha lite större vyer än att snatta schampo. Det är min åsikt.

Personligen känner jag att Europa fördummats, man lever i sin lilla värld av egna regler och sin mobil, sin nalle där man kan nå sina vänner via kortnummer. Man hjälper varandra.

Och vi ser blonderade kvinnor med kopierade lågbudgetjeans och undrar

Vilken planet kommer du från?

Europa klädd i kopior och lågbudget. Och man kopierar klänningar och man kopierar t-shirt. Man blir beklämd.

Att se människor sprätta bort etiketterna från mina designkläder i Östeuropa, är pinsamt. Lollopard är seriösa kvinnliga designer från Malmö som arbetar medvetet och mer än seriöst. Deras kläder bör behandlas med respekt och definitivt inte kopieras.

Personalens beteende i Belgien var inte acceptabelt. Och här är man så övertygad om att gruppen kommer att stötta. Stötta vad då. Många bostäder i stadskärnan står tomma, arbetslösheten är hög och inga nysatsningar, inga investeringar. Arbetskraftens sammansättning har signalerat.

Luxemburg är en europeisk storstad med etablerad kultur och inte en ointressant grupp av konstnärer, och även litteratur.

Tyska och franska med influenser av portugisiska ger en latinsk grupp med ett latinskt temperament.

Att se robusta kvinnor från Östeuropa arbeta i caféer och bagerier och stoppa bröd i påsar och ta betalt, de känner sig tappra och skall lära känna Luxembourg på sitt eget vis. Och det fungerar inte alls. Det var en tråkig dag på caféet idag. Chefen var där hela dagen och utanför flockades de nyvunna vännerna. De förbrukade 2000 kalorier idag. Som modell är detta en vardag. C´est la vie.

Under gårdagen tittade jag på TV i luxemburg. Mycket matlagning, top chef france, halvåtta hos mig, kriminalserier och sport. Av en outgrundlig anledning visade man förra helgens Svenska rally, och det var tydligen ett lyckat arrangemang. Åkarna trivdes och åskådarna kunde sola. Men detta har vi ju läst i risktidningarna. Dagens nyheter, göteborgsposten. Ett internationellt arrangemang. Finland vann.the voice och reklam ganska lika svensk TV faktiskt.

I flera stora städer hr man denna veckan stora festivaler. Köln, Düsseldorf bland annat. Och dessa karnevaler är gigantiska och en folkfest. Jag finner det märkligt att dessa kulturella turister från Sverige som bosatt sig i Malmö för kulturen inte sökte sig till dessa partystäder. Tyskarna kan festa , believe me. Där är det klackarna i taket.

vykort från malmöguiden

Detta med att följa efter är en företeelse som jag och flera med dig stött på i malmö. Man betalar skoltrötta ungdomar och barn med godis för att de skall följa efter folk i stället för att gå till skolan. Och där är det inget problem. Där känner jag samhället och kan lotsa dem runt till lämpliga miljöer. Det är naturligtvis inte accepterat.

Det finns människor i malmö som har någon känsla för anständighet.

Och att se jonas hallberg styla tio unga kvinnor utan folkvett och utan modellmått, är pinsamt och att detta skulle ske framför kameran gör det hela extremt töntigt.

Och oavsett dessa förtäckta hot om röda naglar, klackar och presentade med basebollträn.

Jag är alldeles för oldschool , besökte ofta guykulturen under sjuttiotalet och det är alldeles för avancerat för jonas hallberg superstylist från LA. I dag är homosexualitet mer eller mindre accepterat, men på sjuttiotalet var det annorlunda, speciellt i Göteborg som var min arena för motverkande av diskriminering och fördomar. Denna stad där man inte investerar och inte köper böcker. Och även om jag inte är homosexuell, så finns det en anständighet, men idag ger man sig på ursprungsbefolkningen utan orsak och då är detta, det man gör. Och då gör vi så.

Jag skulle önska att dessa topmodelprogram togs bort från tablån, då de inte ger en rättvis bild av yrket. Och hur vet jag vet? Det kan man undra.

vykort från ett strömlöst sverige

Jag tittar inte på schlagerfestivalen i år. Jag har nog inte tittat på många år. Det är inte så att schlagerfestivalen är ett dåligt program, eller ens dålig underhållning, men vi kan kalla det för energikrävande. Det drar för mycket el.

Detta är en argumentationsteknik man använder i betongen. En kontroversiell och udda förklaring, låt oss kalla att väcka upp.

Man tittar inte på schlagerfestivalen för att det drar för mycket el, och sakta börjar man vakna. Det uppstår frågor. Om elförbrukning i sverige. Det går långsamt, men man börjar liksom ändra fokus, man sätts på ett annat spår. Det går långsamt men man tänker liksom annorlunda i betongen.

Vi läser i tidningen att så fort det blir en smula mer vind är det storm och folk blir strömlösa, det börjar snöa och folk blir strömlösa. I sina hem, de kanske har en djurbesättning. De kanske är bönder eller bara beroende av el. och inget händer.

Man behöver ström även om det stormar, även om det snöar. Och kanske man skall titta över hur strömmen fördelas. Kanske det skall omfördelas. Distribueras på ett annat sätt. Kanske ledningar måste konstrueras på ett annat sätt. Men varför händer ingenting?

Sverige ligger på den breddgraden att det under halva året är kallare klimat, detta vet vi. Och vi vet att mänga människor är beroende av ström när det är kallt och när det är varmt. Och ändå läser vi i tidningen att det saknas ström vi extremväder.

När man reser i södra Spanien har man en offensiv el-satsning. Folk i Spanien har en schlagerfestival men de har också ett högt mått av kunskap om el och man har försök med solpaneler och vindkraft, och man klarar av att hålla dessa två kunskapsfält aktuella i huvudet samtidigt. Både kunskapen om el och schlagerfestivalen, och man har åsikter om vilken låt som är bäst, fast man har ett projekt med solpaneler som man läser om i tidningen. Men detta går inte i sverige. När det är schlagerfestival så är det bara det. allt annat är ointressant. Och man lyssnar på vad artisterna tycker om schlagerfestivalen och sin egen låt, och man engagerar sig i ljusupplevelsen och kläderna, och man kämpar för att förstå. Och gör bara detta. Sverige måste lära sig att hålla två saker i huvudet samtidigt. Det finns folk som sköter schlagerfestivalen. Programledare, ljus och ljudtekniker och folk bakom kameran. Och det finns folk som är strömlösa vid extreväder som ett snöfall utgör. Och inga klockor ringer i hjärnan på den tvtittande svensken, som kanske har fullt upp med att sleva i sig middagen i det att man tittar på schlagerfestivalen. Det är svårt.

Gullan bornemark skrev på sextiotalet en barnvisa om de svenska barnen som skulle lära sig att spela kastanjetter som de spanska barnen, klok kvinna, en pionjär inom kognitiv forskning, att förstå.

vykort från ett delat land

Att resa i forna Tjeckoslovakien är som att resa i natt och dag. i tjeckien som är en blomstrande ekonomi ser vi på hotellen i prag, och detta oavsett prisklass tjeckiska människor som tar sig tid att förklara skillnaden mellan att leva i ett totalitärt styre och en demokrati. Man redogör klar och utan snyftande skillnader och likheter och i hur förändringen påverkar det dagliga livet.

Och i prag finns en väl utvecklad infrastruktur. Den moderna spårvagnen går ut till nya moderna bostadområden, i spektakulär design.

Vägar och skolor är inta fallfärdiga. Det är trevligt och intelligent och arbetskraften tar tag i invandrare med dramaqueentendenser direkt.

I den historiska delen av centrum finns små affärer med turistanpassning och här kan man se, som jag latinamerikanska tillfälliga expediter som känner sig hotade av att jag passerade och ringer polisen. Tyvärr blev de inte betrodda och jag blev introducerad i en journalistkrets av internationell härkomst som sedan följde mig i hela östeuropa.

I prag hade dessa obildade kvinnor ingen makt.

I slovakien däremot är infrastrukturen en katastrof och här används turister som små leksaker för befolkningen. Och man har förfallna caféer med outbildade baristor som är för lata för att städa. Och i detta förfall har daramqueen en position. Här finns ingen modern spårvagn som för oss ut till moderna nybyggda bostadsområden. Här finns inga investeringar eller nysatsningar. Och varför skulle man satsa på en högfärdig arbetskraft.

Året i östueropa, jag tittar inte mycket på Tv och speciellt inte på såpoperor. Men dessa är populära i de forna kommunistländerna och man ser detaljer, vad man tycker är sexigt hos aktörerna i dessa folkliga program. Östueropa är ” the joke of the week ”i USA:s mediavärld.

vykort från loveletters in the sand..

Vykort från den heta sanden

A loveletter in the sand…

Belgien, vad vet man om Belgien. Ett litet tvåspråkigt land med choklad, öl och magritte. De har förmodligen mer poesi och litteratur än jag känner till och mer arkitektur än jag känner till.

Jag sätter mig på ett café där den småskaliga industrin bakat brödet, och förstår att jag är i en modern ekonomi.

På hotellet har receptionsiten fyra sekunder på sig att skapa förtroende, och man förstår att här måste man tassa på tå. Frågan är om hon hittar dörren. Att gå in i en diskussion om modern belgisk konst och litteratur verkar främmande, och mycket riktigt. Hennes stora bekymmer är om man ska äta frukost.

Och man förstår att hon är turist och att hon läst mindre än jag. Hon är ingenting. Hennes sfär är motsatta könet och mat. Alla kvinnor är fiender och hon ser sig som en belgisk prinsessa. Men det gör inte jag. Att hotellrummet är ostädat spelar nu ingen roll. Hon har svårt att fokusera och trivs med att vara liten och dum, räknar på fingrarna och stoppar fingrarna i mun. Hon anser sig vara vacker och detta är helt ointressant i en hotellreception.

Jag byter hotell, ett trestjärnig toch får presenterad för mig en korkad blondin, en latinamerikan och en östeuropeisk kvinna i modell sliten, och ingen av dessa känner till magritte. De skulle gissa på en parfym. Och den latinamerikanska kvinnan envisas med att prata dålig spanska, och om jag vill prata spanska så åker jag till spanien. Jag tar inte in på ett trestjärnigt hotell i Liège för att se en obildad latinamerikan i fel miljö. Det är ointressant.

Och vi frågar oss, vilken information ger dessa kvinnor, on Belgien, om hotell och hemlandets arbetskraft.

Man förstår att östeuropas allmänbildning är låg, latinamerikas allmänbildning är låg och dessa kvinnors självkänsla är under bottestrecket.

Det förväntas i en demokrati att man skall ha en viss kunskap om vad man kan och vad konsekvenserna blir om man inte kan.

Jag tar en busstur och finner underbara bostadshus, delvis förslummade och många tomma. Man förstår att arbetsmarknaden är krympt. Och på den krympande arbetsmarknaden klampar östeuropa in och ska ta över.

Jag går till det morgonöppna bageriet och även här har vi den småskaliga industrielle livsmedelstillverkningen, vilket tyder på en modern ekonomi. Man står inte och bakar hemma på nätterna. Man sitter inte i hemmet bland barn och städning och stickar för försäljning, man har nått lite längre i sitt ekonomiska tänkande.

I detta morgonöppna bageri möter en östeuropeisk kvinna upp som låtsas prata franska med en kund. Och dem priserna som kunden betalar för brödet ligger långt under de priser som står skrivna. Och vi får anta att den östeuropeiska turisten sagt sig vara blyg. Man skall ha det bekvämt på semestern. Man ska prata med kamraterna och får gratis bröd, och hej och hå.

Och hur kan belgaren ställa upp på detta?

Är man blyg skall man bearbeta detta i psykologisk miljö, inte i bageriet i belgien.

Detta bottnar på en total brist på respekt för andra länder, andra språk, andra kulturella mönster. Och detta fattar man inte utan dansar in på stadens museum med en leksakutställning med hjärtantema. så pinsamt.

Och magritte är mycket fjärran i den här miljön.

Man får gärna besöka andra länder, men att över huvud taget påstå att detta skulle ha med mig att göra, glöm det. Och naturligtvis skulle även dessa blyga människor ner i resväskan och rota. Man har lämnat anständigheten.

Belgien är ett informationsland. Och man vet mycket väl vad ett fona kommunistland är, och ett par frågor bekräftar nivån. Och när östueuropas yngre generation defilerade framför polisen utanför kyrkan blev bilden optimal. Ett trasproletäriat med dålig hållning hasar fram över kullerstenarna flankerade av den dekorerade katolska kyrkan och polisen häpnade:

Hur dum får man bli?

Och när dessa människro uttalar sig om sin hemlands politik och sin hemlands journalistik blir man förskräckt. Man bör kunna alla bokstäver i alfabetet innan man akan läsa. Så är det bara.

Här hamnar vi åter igen i omedelbar behovstillfredsställelse. Mat, tak över huvudet, sexualdrift samt att få ha roligt, att få sig ett gott skratt. Och för detta ändamål reser man till belgien, Liége, ordnar bussresa och stickar barnkläder för försäljning. Jo, det var kul faktiskt.

Loveletter in the sand…

vykort från den svenska plasman..

Svensk TV.

Jag har inte tittat på svensk TV så mycket och i samtal med svenska människor ute i landet så är detta en lägre prioritet i vardagen.

Man har heller ingen dagstidning, för det är inte värt pengarna. De nyheter som beskrivs i lokaltidningen har ingen aktualitet.

Occh båda dessa media ligger på internet som nås av hela världen. Överallt kan man plocka upp TV:s playsajt eller lokalnyheter.

Och vi kan i ett annat land se hur ursprungsbefolkningen tvingas svara på märkliga frågor i adam live, på internet. Ursprungsbefolkningen är här kändisar. Och vi ser hur dessa människor tvingas dricka råa ägg och utföra märkliga konster, och de ska i sin amatörism laga mat och äta tillsammans, och ingen är intresserad. I ett internationellt perspektiv kan dessa lustiga skämt som den kvinnliga bisittaren med utomeuropeisk härkomst uppskattar så mycket och skrattar högt, te sig ganska makabra. Dessa tvångshandlingar platsar inte i en demokrati. Vi har haft i svensk TV ett amerikanskt program som hette fear factory eller liknande som var uppbyggt på detta vis. Och det är uppenbart att detta program sökte sin publik.

Svensk TV ger ett intryck av maktgalen och som om man är påtänd. Det är för mycket omotiverat, och man väntar bara på att äggen skall kastas på fönsterrutorna i svenska folkets hem, ursprungsbefolkningen, om man har fel åsikter. Och ingen är road. Och vi har sett fifflande med tittarsiffror för att behaga.

Det är ett dåligt program. Att man sedan i trollhättan gör egna program, enligt en källa i vem vet mest på TV 1 frågesportprogram är en helt annan sak. Alla har rätt att få informationen presenterad på ett sätt som man kan ta till sig och det har vi förstått att invandrare har en annorlunda väg till information, och så kan det vara. Man kan inte lära sig språk enligt europeiskt mönster. Det är tydligen så att SFI undervisningen är för avancerad för utomeuropeiska representanter och så vidare.

Men detta betyder inte att svensk TV skall frångå ett europeiskt informationsmönster eller ett europeiskt tillvägagångssätt att bygga upp program.

Ingen är road av att kändisar skall tvingas till en meningslös aktivitet för att den kvinnliga bisittaren skall ha roligt och få skratta i sändning. Det fanns ett liknande stjärnskott på svensk tvhimmel. Programledaren till kändisdjungeln som tydligen är barnledig och det tackar vi för.

Och kan man inte ta kritik, för man är känslig, så tvingar vi tvs medarbetare att ta kritik, enligt de signaler vi fått. Och vi skrattar högt.

Vykort från namur

Detta visade sig vara en vacker stad med spektakulär arkitektur, så vackert. Kanske ingen partystad men något vackert att titta på.

Denna lördag var det ganska tomt på gatorna. Kanske belgarna tittar på euriovision songcontest. Jag vet faktiskt inte.

Jag såg topchef france. Men deltagarna klarade inte av att göra den dessert som tävlingen avsåg. Det hela var en uppvisning i franska nerver och misslyckande. Men desserten var vacker att titta på.

Det kändes som svensk TV, när gästerna dricker råa ägg hos adam live med sin kvinnliga bisittare, det ska vara vackert att titta på. Om man gillar tänder. Och det gör man väl.

Jag ser fram emot magritte, att läsa om magritte på originalspråket och besöka museet i bryssel. Men nu, namur

Loveletters in the sand….

Vykort från den belgiska chokladbakelsen

 

Man får en ganska dubbel bild av belgien och Liege. Staden är mer än pittoresk, men tyvärr så förstör mängden med turister helheten. Man gör ett malplacerat och lite småkorkat intryck när man följer efter och kontrollerar. Man försöker vara övernormal.

Husen och även bostadshusen, planering av staden ger ett stabilt och intelligent intryck, men tyvärr. När den polska befolkningen skall spela belgare så faller det platt till marken. Belgaren är en mycket nyanserad person. Små detaljer avgör helheten.

Detta är så europeiskt. Och man förstår genom tvåspråkigheten har belgaren utformat en genialitet i det outsagda. Detta är en logisk konsekvens av tvåspråkigheten. Det sker i alla språkligt differnetierade länder. Och här måste man ha en väl utvecklad känsla för detaljer för att förstå, som turist kan vi aldrig nå in i deras sfär. Inte ens om vi är inviterade. Detta är den lilla nationens privilegier.

Att ens försöka verkar överambitiöst.

Jag har som vanligt stött på liege dramaqueen och fann henne tämligen simpel. Att dra igång större delen av staden för att en turist vill besöka katedralen och tågstationen. Då är man dramaqueen för sista gången. Då har man verkligen inte skött sitt uppdrag.

Jag är tämligen trött på dessa patetiska kvinnor nervklena och sexfixerade som ljuger sig till uppmärksamhet.

En drös människor skulle följa in i affären och se när jagköper en lokalt bryggd öl och en påse chips.

Liege behöver inga av denna sot. De behöver politkst skolade människor som kan få folk i de tomma lägenheterna och det är ingen som är intresserad av att passa upp på en sexfixerad polska . treo mig eller ej.

Och det skall följas efter på bussen. En lokalbuss med nummer 23 som det stod citadelle på. Vi åker genom fantastiska grönområden som sommartid kan vara Liege bornas rekreation och andhämtningspauser. Nu överfyllda av skräp och pantburkar med cocacola. Jag kan näppeligen tro att belgaren inte klarar av att lära sina barn att lägga skräp i papperskorgen. Jag tror de klarar detta. Eller jag vet.

Det är fel folk på platsen. De hör inte hit. Och naturligtvis ringer man polisen när man tillsagd. Man ser sig inte själv, man vill ha drama. Femhundra man kommenderas ut i stadens centrum och blir rädda av min tillsägelse på svenska. Skicka hem dem bara.

Min familj är en familj med starka viljor och vi lever våra liv som vi själva vill. Detta kan ibland resultera i en del avståndstagande och en del bekymmer. När min far frågade hur man förhåller sig drogade människor svarar expertisen släpp inte in dem. Jag skulle vilja överföra det rådet till människor som inte kan ta ansvar för sina handlingar. Man har inte tillräckligt med integritet för att veta vad man gör. Man gör som man blir tillsagd eller som man hört att någon gör. Sant eller inte sant. Man klarar inte av att relatera till anständighet. Sorgligt att detta skall drabba Europa. Men det är bara att bita ihop. Jag skall nu ta hit en del människor som jag har kontakt med som kan kontrollera upp relationer i staden.

Hur behandlas invandrare, hur behandlas ursprungsbefolkningen. Finns det skolsystem i liege och finns det inhemska journalister som kan hitta tangentbordet. Att låt mitt besök styras av en polska med dåligt självförtroende är inte troligt. Jag är en självständig människa och reser fritt och behöver inte vare sig fösas eller kontrolleras runt. Jag har en viss resvana och är väl inte rädd för någon. Men kräver en slags konvention i mötet på gatan. Det är basalt att vet hur man beter sig på stadens gator i en europeisk stad.

En självklarhet faktiskt. De retas.

och att tro att nallebjörnar tillverkade av asiatiska barn har på europeiska museer att göra tyder på en frappant dumhet. att över huvud taget sätt hjärtantingeltangel på ett europeiskt museum är politiskt inkorrekt och det  platsar inte i ett modernt samhälle.

det är oförskämt och tyder på en arrogans och oförskämdhet som inte är acceptabel.

och samtidigt vet vi att i östeuropa förföljs homosexuella, minoriteter osv. de får gärna besöka belgien. för det krävs bara ett pass. bussen körs av utbildad chaufför, men man ska kunna klara av att hålla sig inom anständigheten även om man är polack eller östeuropèe. så är det bara. det finns ingen lag som säger att jag skal guida dessa varelser i Liege, eller att få mina saker förstörda av en polska som ska leka dramaqueen och visa upp sina vänner. detta beteende platsar inte i en modern civilisation. jag rekommenderar en restresa till mexiko eller annat latinamerikanskt land, där machokulturen har sitt fäst. jag finner det hela löjligt.

Vykort från två jupiter

 

Det lokala bryggeriet här i liege heter tydligen jupiter. Då jag inte är en ölälskare fann jag ölen tämligen ointressant. Men den har säkert sin publik.

Och med ett suckande ser jag att tråden som jag sytt volangen på klänningen blivit avklippt. Och det var väl den självutnämnda polska skönhetsdrottningen som under sin nyfikenhet fann sig avundsjuk.

Det är inte konstigt vad man kan tillåta sig när man anser sig vara vacker. Och en hund som skällde så alla skulle förstå att hon hade en svartsjuk man eller liknande. Det är viktigt, i den delen av europa att vara bevakad, då är man någon.

Hon kände sig kanske ensam och behövde någon som skällde på sig.

Eller är hon här och gör reklam för östeuropa. Dit alla utomeuropeiska invandrare skall åka. För att få en ny start efter sitt magplask i västeuropa. Man kan delge varandra olika kunskaper. Hur man fifflar med elen eller hur man fifflar med fjärrvärme. Det kan bli översvämning, men med lite tur och skicklighet Kan man undvika de misstag man gjorde i göteborg bland annat. Det brann under festen och många dog. Det blev översvämning.

Och även om nu denna sexdrottning med självdestruktiva tendenser inte förstår allvaret så kommer hon nog att förstå vad en massflykt innebär. Det finns så många hemlösa i världen, och rättvisa måste skipas och östeuropa som har en öppen och positiv attityd till nyheter verkar vara en lämplig plats.

Malmö, våldets stad. Man borde ha mer hjärtan på museet. Kanske denna lilla gest skulle pigga upp alla tungsinta svenskar som tröttnat på dumheter. Man får in hyresgäster som fifflar med elen till hissen, fifflar med lysknappar i entren och grejar med fjärrvärmen för att omfördela värmen i elementen, bara för att kolla en grej. Kanske man ser lite längre. Kanske man ser sprickorna i fasaden. Kanske man ser ledningar rasa av trycket. Vad vet jag vad malmöborna ser. Jag vet bara vad jag ser, och även om huset inte är en arkitektonisk raritet så är det människor som bor där. de bor där och vill ha sina grejer ifred, inte behöva oroa sig för att en ledning skall explodera pga att någon ville leka med den vattenburna värmen i elementen.

Det finns gränser för vad jag tolererar. Malmöborna är mer tålmodiga än jag. Eller?

Vykort från tåget liege –namur

 

Jag undrar vad klockan är. Klockan är 19.30 och då börjar halvåtta hos mig i fyran på svensk TV.

Ett matlagningsprogram där svenska vanliga människor lär svenska folket att äta vid bordet. Man tvättar händerna innan man börjar laga maten och handlar varorna i affären. Steg ett i social kompetens. Man äter med kniv och gaffel, och vi får anta att betongen tittar på detta och letar fel.

De sitter framför tv:n och med smutsiga händer slevar de i sig vad de fick tag på i grannens kylskåp. De handlar inte, pengarna skall räcka till kulturen.

Dessa matlagningsprogram är inte för svensk publik. Deltagarna är leksaker åt invandrarbefolkningen.

De skall sitta där och visa upp hur en svensk middagsbjudning går till. Det är löjligt.

Jag är i belgien och även om jag aldrig satt min fot i ett belgiskt hem så vet jag hur de umgås. Vad konstigt.

Jag vet på ett ungefär genom att ha läst litteratur, läst kokböcker. Läst restaurangmenuer och sett i mataffären, och så vet jag. Vad konstigt.

Det är ett ganska vanligt system som europeiska människor har att använda logiken och kanske ställa en fråga när det passar. Och hur man efter trettio år har missat den poängen finner jag ointressant. Det ska man veta hur europeiska människor skaffar sig kunskap om vardagliga ting.

Vykort från det belgiska morgonkaffet och den belgiska våfflan och Le Soir

 

Jag dricker mitt kaffe i hotellrestaurangen och studerar den franskspråkiga tidningen Le oir som har en sida med Liege nyheter.

Tidningen har ett internationellt perspektiv, och man har ett europeiskt perspektiv, eller vinkel. Jag går ut genom dörren och svänger till vänster och där hittar jag en arkitektonisk skapelse som världen inte trodde var möjlig, jag är i Belgien.

Jag funderar på svenska lokaltidningar. Och jag funderar på hur ett reportage från Katrineholms-Kuriren skulle te sig från Lieges tågstation.

Och ärligt talat jag vill inte se.

Verkligheten är för fantastisk.

Och hur var det nu. Varför kämpade arbetarklassen så hårt för dessa lokaltidningar. Var det ör att stoppa informationen eller hur var det<+

Var edt inte så att man ansåg att sin lokala miljö var så viktig. Att regionen där man var född och uppvuxen var så viktig, att man ville i demokratins namn ha reda på alla regering och riksdagsbeslut och få dem formulerade på ett sådant sätt att man kunde ha åsikter. Och i motsatt riktning ens lokala bekymmer ansågs så viktiga för framtiden att man ville ha kanaler i en demokrati att föra sina åsikter till makten på ett korrekt och lagligt sätt.

Och varför sker inte detta. Södermanland har stad och land och fem lokaltidningar. Det kan man ha om man har en hög och intensiv politisk medvetenhet. Men man hade inte det.

Det finns en politisk elit i sörmalnd, och det finns en ekonomisk elit i sörmland och de bryr sig inte om vad de står i de fem lokaltidningarna.

I blekinge, grannlandskapet har man en tidning, som arbetar som det var tänkt. Redaktionen pratar inte med varenda individ i belkinge, men man känner sina läsare utifrån sin yrkeskompetens och beskriver verkligheten på ett sådant sätt att de kan tillgodogöra sig informationen.

Och detta är lokaltidningens syfte att presentera maktens ord på ett sådant sätt att folket kan förstå.

Och när man förstår något kan man ha åsikter, man kan optimera och man kan använda dessa belut i sina liv. Detta är demokrati.

Detta är inte samma sak som att skicka hälsningar eller pikar till enskilda individer i en tidning.

Svensk lokalpress ligger nu som ett internationellt medium. På internet. Och detta är ett globalt medium.

Varför har jag inte hört lokalpressen definition på lokalnyhet i detta nya medium. Man har diskuterat demokratibegrepp, men inte lokaltidningens roll i ett globalt medium. Orsak<. Det är så nytt.

Och vi vrider klockan tillbaka, vi backar bandet till hällristningens tid, så att journalisten utan utbildning i svensk lokaltidning känner sig trygg, på fast mark.

Och svenska folket drar sin metro ur det gröna tidningsstället och ser på textTV för att uppdatera sig inom sin kunskapsdomän. Nya viner på systemet, tips för balkongen och veckans sopprecept.

Unga människor har i alla tider revolterat emot det gamla. Man vill ha något nytt. Man diskuterar politik, kultur, litteratur, film och så vidare. Inte nu. Det kan vara känsligt. Vi har nya läsare från andra kuturer. Och det kan bildas en konflikt i deras liv av två kulturella möten så vi undviker detta och håller en neutral nivå.

Hej och hå.

Och vad stod det på hällristningen. Oftast att en ledare eller kung hade varit där och hälsat på. Och då¨gör jag så.

Vykort från enat europa

 

Man kan hålla sig för skratt, sätter det kalkrika vattnet i vrångstrupen och flinar åt de utomeuropeiska influenserna.

Vi ser i belgien ett antal polskor som anser sig vara charmiga och mycket komptenta. De har attityd. Och de har en stark vilja och kan inte ta ett nej. De vill gärna bestämma, var skåpet ska stå.

Annars

Vi ser i väderleksrapporten att temperaturen kryper under tio minus och vi som rest i dessa östra delar av Europa vet att detta inte är bra.

Hus, vägnät och elnät klarar inte av påfrestningarna. De kärnkraftverk som finns för energiförbrukningen har gått många år nu och kan haverera av ålder och bristande underhåll.

Det är inte charmigt. Det är inte att ha attityd och vilja bestämma. Vi vet också att man har en tradition att med alternativa metoder sköta sina funktionshindrade människor.

Och nu funderar man på vad skinnsoffan är värd. De två bilarna.

Det kommer att födas barn med mutationsskador i dessa områden efter denna extrema sommar, för varmt, och denna extrema vinter, för kallt.

Det är självklart att politiker i polen och övriga östeuropa arbetar på ett alternativt energiprogram. Alla vet. Men det kostar pengar och den östeuropeiska människan prioriterar billig el, vill inte betala skatt, köpa dagstidning då dessa pengar kan användas till öl och mat.

Man har ingen oljeuppvärmning i östeuropa. Man har inga naturliga handelsrelationer med arabvärlden. Man har inga naturliga handelsrelationer med ryssland. Man har kärnkraftsbaserad el. vindkraft är inte utbyggd, solkraft existerar inte.

Och nu ska man tillhöra västeuropa, vara en maktfaktor med attityd. Ta för sig av arbetstillfällen och varor.

Ett nedsmutsat medelhav och vi ser en befolkning som inte ens kan klä sina renhållningsarbetare. Ett kärnkraftshaveri hålls tyvärr inte inom nationsgränsen.

I Västeuropa har vi klätt sopåkaren och gett folket tydliga instruktioner att sortera soporna. I Västeuropa har vi en lagstiftning som förbjuder dumpning i havet.

Och när man i västeuropa, spanien, frankrike eller belgien ser dessa varelser med charm och attityd så undrar jag

Vilken planet kommer du ifrån?

Total avsaknad av bildning, kulturella referenser och folkvett och med en bild av sig själva som sexiga och pikanta. Jag delar tyvärr inte den uppfattningen. De finns p-rullar för den typen av aktivitet, och det är inte därför jag reser.

Och varför skall jag acceptera att de inte vill betala sin egen elräkning i sitt eget land. och varför ska jag se dessa obildade människor i bankkassan, på hotellet, i caféet. Försäkringskassan, tandläkaren. De kan ju inte läsa? Det försvinner alltid e liten summa när dessa tillfälliga arbetare skall visa sin kulturella makt. Dessa polacker med en historia av judehat och zigenarförföljelse. Och allt detta ligger på internationella journalisters bord, då sverige har en kamratlig anda inom arbetslivet.

Och nu väntar trenden i östeuropa. Gifta sig och skaffa många barn som i alla depressionstider, och kvinnan skall stanna hemma med alla barnen, i det dåligt underhållna huset, och man skall leva billigt. Med stulna cyklar och kläder från återvinningscontainrar. Man ska leka elektriker och dela på elledningar och låta bli att betala för hämtning av hushållssopor, slänger dem i floden istället för kärleken, som en äkta betongförort, med enkla tankar och enkla lösningar och avsaknad av kunskap om samhället. Man vill ju gärna ha något vackert att titta på.

Som ett äkta trasproleteriat med charm och attityd. Och stark attityd.

Jag har vid ett flertal tillfällen försökt stoppa denna snikenhet som finns inom svenskt arbetsliv, men inte blivit uppmärksammad. Så då får man använda internationella journalister, då de svenska inte kan skriva vad som helst. De har lojaliteter.

Nu står man där med ballarna i kläm, den lilla högfärdiga människan. Vi pratar olja, vi pratar internationell utbildning, universitet, vi pratar ambassader, vi pratar internationella handelsrelationer.

Och vi pratar betongen i göteborg. Förorten där man dricker cocacola istället för vatten, det glömde man bort i malmös tandvård när man skulle hjälpa sin rumänske kamrat., i betongen.

Kravlös kärlek?

Det sitter en kvinna i TV:n. hon har ett kontrakt. Hon är kontraktanställd. Hon har dansat i tv, hon har lagat mat i TV, hon har påannonserat tvprogram i TV och hon är nu bisittare i en talkshow. Hon har också fällt uttalande av tveksam karaktär vid ett flertal tillfällen, och hon sitter där och visar upp en kultur. Hon är som en gisslan. Hon skall vara där i sex år.

Och vi kommer till latinamerika vi kommer till afrika och det är en mycket smutsig historia.

Hälsningar från ett enat europa.

Vykort från Liege

 

Belgien är ett spännande land på många sätt. Mat, kultur, öl men även arkitektur i stad och land.

Man får ett intryck av att detta är ett intelligent och progressivt folk, som inte köper grisen i säcken.

Tyvärr har Belgien befolkats av turister. En blandning av unga svenskar och östeuropéer, som utan kulturella referenser och med bristande språkkunskaper skall lära känna Belgien genom att dela ut nycklar på hotellet och servera kaffe på caféer. Att hjälpa till.

Hålla sig borta från spriten.

Detta ger påminnelser om olika företeelser. Jag läser i tidningen Le Soir att termometern kryper ner mot 15 minus i bucarest, vilket innebär en katastrof.

Fattigdom och hemlöshet i denna stad är över det normala. De dragiga husen och de ålderdomliga industrierna kräver energi, vilket ger en överbelastning på de redan uttjänta kärnkraftverken från forna jugoslavens tid.

Att se dessa blonderade östeuropéer som drivs av nyfikenhet ger inte mersmak. att se dessa clowner flankerade av svenska produkter från den senaste skolreformen, då skolan övergick i kommunal regi från att varit statlig med lokala läroplaner ger ett intellektuellt vakuum, där några förvirrade belgare försöker sköta sitt jobb.

De lokala läroplanerna i sverige utformas efter de signaler som gers från brukarna, i detta fall föräldrarna. Malmö och Göteborg Har tydligen skickat sina skoltrötta barn till Belgien på inspirationsresa.

De lokala läroplanerna i göteborg och malmö har utformats efter de kommentarer föräldrarna gett. Och resultatet är en lätt orientering då eleverna är trötta, med stort inslag av utomeuropeisk kultur. Denna kultur består av maträtter, kläder och musik.

Vi har mycket skickliga politiker i sverige.

Denna promotionturné från östeuropa innebär att n under februari visas nallebjörnar från taiwan, kort och chokladaskar i temat love från zagreb. Och vi får anta att detta skall kopplas till valentinedagen.

Blonderad och glittrig i enkla kläder intar polskan receptionen och det är tyst. En hund skäller nervöst. Och man får en märklig känsla av att man vistas på en polsk sexshop. Och detta är ingen bild av Belgien.

Belgien har författare, konstnärer samt ett inhemskt kök av världsklass. Jag hade tänkt mig att besöka olika museer och gallerier, men taiwanesiska nallebjörnar med ett syntethjärta på magen med texten i love you känns inte intressant.

Och vi får anta att östeuropeiska kvinnor tycker Belgien en smula seriöst, allvarsamt. Och vill med läppstift och stilettklackar pigga upp den annars så grå vardagen. M

Och med sin blonderade lugg flirta sig till benfits.

Och vi sänder en tanke till Rumänien. Ingen kräver att arbetarna själva skall riva och renovera sina fastigheter, vi förstår att det krävs en opinionsbildning utanför. Ingen begär att rumänerna själva skal driva utvecklingen mot miljövänliga industrier och energiförsörjning.

Vad som händer nu är att belgarna får en felaktig bild av sverige, samt hindras i att söka korrekt information om östeuropa.

Alla har en bild av gamla östeuropeiska kommunistländer, och tyvärr attityderna och folklig tradition har fått ett djuåt fäste i folksjälen.

Och hur man lär känna Belgien genom att rota i turisters resväskor, den ologiska kopplingen får stå för östeuropeeiskt skolsystem. Att föräldrarna har en del i detta, tro vad ni vill?

På mitt skrivbord i hotellrummet ligger dagens nummer av Le Soir. Belgarna är ett välinformerat folk och de dagstidningar på flamländska och franska som finns i handeln är dels språkligt, dels kulturellt kopplade till läsekretsen. Man känner sina läsare och vet hur man skall förmedla informationen med språket som en kulturell spegel. Det oskrivna är lika viktigt som det uttalade. Kontextuella, språkliga och kultureflekterande finesser gör att den belgiska läsaren är uppdaterad.

Detta gör att landet belgien som är litet till ytan egentligen är et stort land på grund av sina invånare. Och denna lyhördhet, känslighet för nyanser avspeglar sig i bostäder. Och kanske var det där det började. Man sätter sin egen prägel på fasaden. Små detaljer och krumelurer visar på mer än att det bor människor bakom dörren. En mening som; je suis quelqu´un/ jag är någon far in i mitt huvud.

Och här i Liege denna fantastiska spektakulära tågstation i modern futuristik design. Den känns rymdstation, den känns kommunikation och den ger möjlighet till eftertanke.

lookbook>belgum>Liège

lookbook>sweden>gothenburg

Vykort från gbg…..

Ett mått på social kompetens kan vara att känna till Spinoza. Han ät ju trots allt en västerländsk filosof, som har varit kontroversiell.

Att ta upp denna diskussion i förorten verkar tämligen långsökt. Jag har inte ens försökt, tänkte inte tanken. Under mitt arbete med min bok anser jag att jag bör arbeta enligt min egen modell och självklart blir spinoza en referens, som man drar till en extrem nivå, varför inte.

Ett mått på social kompetens kan vara att kunna ha åsikter om spinoza. Beträffande de blonda självutnämnda shell-schocks som lotsar oss genom verkligheten i TVrutan, med ett slags hasande lufsande, är jag inte intresserad av deras åsikt om spinoza. Jag skulle finna den för trivial, analysen lite väl enkel. För mig representerar de en slags blond kvinnlighet. Ett slags bakåtsträvande och lydigt beteende som härrör från fyrtiotalet som ett svar på det multikulturella samhällets äldre generation som finner kvinnor lite väl självständiga av idag.

”det var bättre förr”. Dessakvinnor som finner sig i att stå i rökrutan och dela ut cigaretter till sina manliga kollegor, med ett dåligt samvete för att de röker.

De är klichéer, och de är triviala. Att vara lagom är inte rätt ord här. De är i fel rum, i fel tid. Och detta är deras hemlighet. De kickar på sin egen plattityd. Totalt ointressant. De är dåligt pålästa, de är slarvigt stylade och nöjer sig med att inte kunna prata med flyt. Man stakar sig gärna och tycker detta är roligt., kladdar i det slitna håret och har kläder som inte är anpassade för TV.

Är detta en konsekvens av att vara klubben som bär sin egen betydelse.

TV kan inte ägna sig åt välgörenhet. Svenska folket kan inte år efter år se dessa kvinnor lotsas genom muntliga redovisningar genom verkligheten bara för att de är stressade, inte hunnit läsa dagstidningen eller söka trender. Snälla människor skall komma till TVhuset och på enkel svenska förklara hur verkligheten är beskaffad för dessa malplacerade kvinnor som hjälper varandra. Kanske sverige bör närma sig europeiskt tempo, europeisk dialog och visst är det käckt med repriser, så att man får repetera viktiga begrepp osv. men övriga europa klarar detta och kanske man skall fundera på sitt rykte.

Spinoza, västerländsk filosof har en auktualitet än idag. Dessa kvinnor uttalanden har en livslängd på ett par minuter.

Under mina två år på resande fot blir det självklart en del besök på hotell, och likaväl som resemontörer och andra som reser en del dagar på året lär man sig snart:

Detta är en säng

Detta är en papperskorg

Detta är en dusch

Det är inte svårt, och man lär sig att skilja på olika kvaliteter, och olika prisklasser. När man i receptionen möts av en blond svensk avbytare med dåligt självförtroende och en mycket klichéebetonad verklighetsuppfattning, och därtill mycket bestämda åsikter om vad som är verklighet och vad som är regler, och utifrån sin egen betydelse sköter sitt arbete i receptionen, blir man förskräckt.

Allmänbildning och social kompetens är inte de första ord som dyker upp i huvudet över dessa kvinnors ljudramsor som kommer ur munnen. De passar definitivt inte på ett hotell som personal. Deras sociala kompetens är av den kvaliten att den kan jämföras med en kvadrering av negativa tal. De är nog de enda som anser att detta är helt OK.

Det är skrämmande att man är så totalt känslomässigt isolerad att man inte förstår finkänsliga styrfunktioner. Att man är så fullständigt övertygad om sin egen suveränitet att man inte känner avståndstagandet. Att man inte förstår kommentarer om aktualiteter inom politik, litterär eller film. Att se dessa representanter stå där med huvudet på sned och med ett generat leende påpeka att det är inte deras grej, bord eller har ingen aning. Och är fullständigt övertygade att gästerna har kommit för att visa dem nyheter, tips och möjligheter för att underlätta deras verkligen stressade tillvaro. De är fullt upptagna av att göra ingenting. Nattportieren läser inte på universitet, skriver inte en bok, eller ens broderar på jeansen. Ingenting. Jag finner det märkligt. Så slött.

Är de lata och osexiga, eller är detta den nya svenska kvinnan i det mångkulturella samhället. Som lydigt tar klivet tillbaka för att låta mannen bestämma, det är jobbigt att tänka.

Och i göteborg där paddan fortfarande är en turistattraktion. Till min förvåning hittar jag två ordningsvakter i färd att kasta ut en hemlös man med motiveringen att han var berusad. Han var tyst och ingen noterade hans närvaro. Om man betänker att i samma stad har samma ordningsvakter och polis låtit bli att kasta ut den illegale invandrare som härjade i min lägenhet, då han var trött och behövde sova. Då hade inte ordningsmakten befogenheter att ingripa sa man mig. Under en tvåårsperiod fick dessa trakasserier fortsätta

Anledningen till att mannen vistades där var en liter rohm i kylskåpet. Jag hade gjort en tysk dessert som innehöll frukt och sprit och det var så roligt att dricka ur denna dessert. När samme man slet loss kylskåpsdörrar, garderobsdörrar och rev ut allt mitt porslin mitt i natten och grannarna tillkallade polisen, jag var ute med hunden som var orolig i magen, sa dessa till mannen<.

”nu sover du, så kan hon städa…” i denna stund satte göteborg sig utanför all anständighet, all värdighet och satte sig bredvid. Och det spelar inte någon roll om man stoppar in latinamerikanska gästartister i TVrutan. Göteborg har gjort sitt på banan och europa är inte intresserade. Och när dessa göteborgare fjäskar på ute i europa och i sverige på hotellen, vill man bara spy. Hälsningar från Alexanderplats Berlin. Och det är säkert roligt att få prova en polisuniform och leka polis, men spinoza känner man inte till. Och att kasta ut hemlösa män från tåg och busstationer imponerar inte på mig.

vykort från europa

hej

det är kallt i europa på flera sätt. om man frågar en vanlig medborgare i kroatien hur energiförsörjningen fungerar tror de att man köper naturgas från sovjet. man vet inte, och man bryr sig inte.

politiker och journalister i kroatien vet mycket om energiförsörjningen i landet. och man vet mycket om sovjets energiförsörjning.

om man påpekar att kaffemaskinen behöver göras rent i ett av brattislvas caféer, för att kaffet har en bismak, vet hela balkan detta, och denna tillsägelse anses så fruktansvärd att man t o m vidtalar sverige och göteborgsposten skickar en ung outbildad kvinnlig journalist att göra resereportage från belgrad, och hon skriver om ett café och  göteborgsposten skäms inte ett enda dugg.

tjänstekvalitet. Göteborgspostens redaktion anser att  deras fullkomliga läsare på sveriges framsida inte behöver veta något annat om den staden. hur man hittar ett café. hon var på TV. det var en norsk TVshow och denna kvinna satt och skröt hur hon domderat ursprungsbefolkningen i egenskap av sin invandrarbakgrund.denna unga kvinna med rötter i östeuropa och jag tror det var samma. som kaffeskribenten hon var mycket stolt över att hon kväst ursprungsbefolkningen i skolan. människor födda i sverige av svenska föräldrar i skolan som är obligatoriskt. och detta hade hon gjort genom att pressa ned huvudet i en sopptallrik. hon fann sig själv någonstans i närheten av gud.

hela östeuropas unga befolkning fann denna tillsägelse med kaffemaskinen  så fruktansvärd att man som straff serverade svagt kaffe, osmakligt kaffe, samt stal kaffe från hotellrummet. här har man tagit sin betydelse till en egen nivå. man fryser i österuopa, och ingen bryr sig.knepig attityd, lite för slumbetonad för att jag skall agera.

fru vinter har gjort entré

Frankrike har snö och kallt, och det var ju väntat. det kändes i luften att vintern blir kall, om man är tränad.

östeuropa har också haft kallare än normalt.snö i bulgarien och rumänien. kallt i serbien. och i staden är inte alla hus lika välisolerade som kanske landsbygden. det har varit kallt länge nu efter en mycket varm sommar. baltikum har också mycket kallt och där är husen inte i toppskick. jag läser nattemperaturer under tio minus och snö. tåg och spårvagn, lokalbuss . det kan vara vissa problem. och jusen är inte isolerade för den kylan.

korsika har haft snöoväder. men jag läser inget i svenska tidningar om europeiskt väder.

och nu kommer fru vinter till sverige. med kyla från öster. hon är sträng hon, fru vinter. rättvis. är det kallt är det kallt för alla.

frankrike har en stor grupp afrikanska immigranter, och den pågående eurokrisen och de långvariga kylan påverkar naturligtvis situationen i frankrike för dessa människor.

baltikum har en stor grupp kvarvarande ryssar, som inte ansåg sig behöva lämna lettland men ändå vara ryssar. jag såg på lettiska och min lettiska är inte exemplarisk men så mycket förstod man att deras situation är lite bredvid samhället och hur ser deras situation ut i denna snö och köldknäpp. och jag vet inte att jag någonstans läst EU;s plan för bättre bostäder för medborgarna i de nya medlemsländerna. man renoverar slott och man inititerar arbetstillfällen, och personligen anser jag detta vara lite enkelt. min käpphäst är information, kommunikation och social struktur. men vi är olika EU och jag.

det är kallt i europa, och jag ska ta fru vinter i örat. ett nappatag när jag träffar henne.

Vykort från sveriges framsida

den lilla människan, behöver fokusera….

Att vistas på sveriges framsida innebär en del hänsynstagande. Här häckar den fulländande människan. Man får inte säga till denna människa. Frågan är om man får tilltala den. Den fulländade människan på sveriges framsida har tydliga åsikter om hur världen och samhället är uppbyggt, och självklart är perspektivet utifrån sin egen dagsform. Man kan vara sur, eller kritisk, misstänksam.

Den fulländande människan har tydliga åsikter om hur den fulländande människan se ut, vara klädd och vilka åsikter som är OK, faktiskt.

Och dessa skönhetsideal och åsikter anser man att världen bör rätta sig efter. Och går man ut ur domänen, drar sig den fulländande människan från att följa efter.

Och denna fulländande människa som man inte får tilltala, är så beskaffad att alla yrken på arbetsmarknaden passar denna människotyp. Man kan vara polis, tulltjänsteman eller sopåkare, hotellpersonal eller journalist.

Diskussionen skall hållas enkelt, och inledas jag tycker.

Och denna fulländande människa i gamla kläder och en märkligt uppsatt frisyr vet exakt hur barn skall vara klädda med hänvisning till att man själv varit barn.

Och man vet allt om hur barn skall fostras. Och man vet allt om hur verkligheten är beskaffad.

Den fulländande människan söker själv sin information och man söker själv sina lagar. Och man söker själv de åsikter man behöver.

Och detta kan se ut så att man går in i privata datorer, man har beskydd, man kan gå in i privata lägenheter osv. man skapar sina egna regler och skapar sina egna lagar.

Lagar om ägande, integritet eller kulturell, politisk verksamhet existerar inte på sveriges framsida eftersom man är den fulländande människan som man inte tilltalar.

Och på sveriges framsida. Han man helt lagt ner arbetsplats, servicenivå och hem. Det är samma sak. Och man har helt missat skillnaden emellan det privata och offentliga samtalet.

Sveriges framsida har inte likadan utveckling som övriga sverige och man har en helt avvikande utveckling emot övriga europa och ändå hävdar man att man har internationella relationer.

När man i england träffar den fulländande människan i fådd jobbjacka och en lite mössa, men dålig engelska sover i gymnastiksal och dricker öl ur burken i omklädningsrummet, och den fulländande människan talar om att han har en grupp av 200 man som lyder hans order är förtroendet för sverige fullständigt nedbombat, och när sveriges framsida anser att detta är kvaliteter att arbeta i den formella makten som politiker i den stora staden så är sveriges framsida tämligen ensam om den åsikten, och detta får vi respektera. Detta får vi ta seriöst. Det kan påverka priset på kaffe, olja och socker. Och kläderna är gamla, gamlare och gamlast. Vi måste lyda och visa respekt.

Och när den fulländande människan som inte tar tillsägelser trotsar och skall lära vanliga människor, att sängen på hotellet skall användas av främlingar, att man har rätt att kontrollera andras resväskor för att man vill, och ingen får säga till, för man är så vacker och man kan så många saker och man är beskyddad av sin internationella relationer, så gör vi så.

Hur definierar man högfärdig? Vad lägger man i begreppet uppkomling? Och kanske man kunde läsa utländska tidningar för att se hur den normala samhällsdebatten låter. Vilken ton och hur man fördelar tiden i samtalstid och hur man värderar uttalanden.

Det är få europeiska länder som anser att de illegala semesterdrömmar bör bekostas av privata okända männsikor för att rädda barnen, och rödakorset har välgörenhet. Det är få länder som anser att sverige är ett land värt att investera i mer än som ett påpekande att man inget kan.

Den fulländande människan har nått sin högsta position, en gratisbiljett i pariserhjulet, blond och utan celluiter. Och ingen lyssnar. Är du ledsen? Det finns inga jobb?

solen går ned i uddevalla bara…..

Vykort från Stenungssund

Hej

Här skiner solen

Allt är bra

Stenungssund är en trevlig stad

Hotellet ligger nära stationen

detta är sveriges framsida

det är en kuststad

alla har bil man har fjärrvärme och ett köpcentrum