ny adress:plastic7number

vi har inget att säga varandra….

Om man anser att det finns grupper i samhället som man absolut inte har något gemensamt med, är den fredliga vägen avståndstagande och undvikande. Det kan gälla transvestiter, homosexuella, satanister eller helt enkelt en grupp som tillhör en subkultur som man inte vill ha med att göra. Raggare, bikers, punkare eller liknande.

I berlin finns en grupp svenska unga kvinnor. och om jag inte har förstått saken helt fel, så fungerar deras närvaro på följande sätt.

Man åker till berlin och skaffar sig en beskyddare. Antingen betalar man med pengar eller med tjänster. Denne beskyddare är inte en vän eller pojkvän utan skall hjälpa en ur knepiga situationer.

Man anser sig ha rätt att bete sig hur som helst. Oförskämd, stjäla, förfölja, arbeta utan arbetstillstånd för denna beskyddare har makt att fixa detta.

Och man vill pröva olika saker och beskyddaren skall fixa detta åt den svenska kvinnan. Och hon invaggas i att beskyddaren verkligen har dessa befogenheter och hon blir fräckare och mer verklighetsfrånvänd.

Och de tre månaderna går och allt är så roligt att hon stannar kvar. Och är nu illegal invandrare, och beskyddaren glider iväg. Han visar sig mer sällan och kvinnan försöker på olika sätt påkalla hans uppmärksamhet. Hon söker honom, förföljer. Hon söker upp gamla arbetsplatser där hon arbetat oc bråkar. Hon beter sig märkligt och möts av likgiltighet. Och hon söker lojalitet hos sina bekantskaper. Hon arbetar för ingen lön. Hon blir billig och ett verktyg. Och hon är så fixerad vid att hitta sin beskyddare att hon inte tänker resa hem.

Och det hela blir märkligare och märkligare. Så har jag uppfattat situationen och unga svenska kvinnors närvaro i berlin, illegala invandrare utan rättigheter och med dåligt språk. För att bli beskyddade.

Och om man som infödd berlinare inte tycker detta är intressant så undviker man dessa kvinnor. ganska självklart.

Malmö av banan

 

När man reser i tyskland så blir man bortskämd. Infrastruktur är komplett och dagstidningar är som dagstidningar skall vara.

Jag trivs i tyskland, strukturerat, organiserat och effektivt. Kollektivtrafiken är definierad och alla vet att syftet med transporten.

Syftet är att ta sig från punkt a till punkt b på en utsatt tid. Och för detta betalar man en summa. Man köper en biljett, och kliver på vid en hållplats och kliver av vid en annan. Det är ingen plats där outbildade människor skall uppleva yrkeslivet, låna uniform och låtsas arbeta och ens vänner skall åka gratis i uppmuntrande syfte. Den personal som klipper biljetter, eller framför tåget är anställda för detta syfte.

Och är man så ointelligent att man inte kan sätta sig in i kollektivstrafikens arbetsuppgifter utan måste ha en konkret bild passar man inte för arbetsmarknaden.

Vägar och trottoarer hölls under vintertid rena från snö, och tågen kunde i snöfall framföras i normal hastighet.

Så kommer man till malmö. En stad överlastad med juldekorationer i stadens centrum. Lampor och ljusslingor i en överdriven uppvisning av energislöseri. Samtidigt som vi läser att kommunen skall minska arbetstidsuttag och budgeten skall saneras.

I denna stad där förseningar av tågtrafik är mer regel än undantag. Malmö kallar sig en expanderande kommun vilket innebär nybyggnation av bostäder. Renoveringar och förtätning i anslutning till befintlig byggnad är ingen debatt som förs, eller ens möjligt då avlopp och vattenledningar är i dåligt skick, och inte aktuellt för renovering. Man får inte störa stadens självutnämnda nobless.

I denna stad finns utomparlamentariska grupper som har till uppgift att påverka. I andra delar av europa kallas det fascism men inte i malmö. Man har inte läst på.

Och i dessa påverkansgrupper kan man till exempel ge sig på homosexuella från frankrike. En grupp fransmän från paris besöker malmö. Och i gruppen finns även homosexuella. Och nu vaknar slinkan i malmö som skall förföra en svart fransman, och drar sig inte för att organisera en grupp i denna fråga. En svart homosexuell fransman skall återföras till normen. Och denna norm definieras som blond, kortväxt och smal ung kvinna. Och detta skall anses som ett ideal.

I paris där mannen bor och lever är detta inget ideal, det är en ironisk gest av kvinnligheten.

Och detta förstår man inte malmö. Man förstår inte eftersom man inte deltar i den europeiska debatten.

Dessa män reser med sina vänner inte med sina sexuella referenser. Och det är möjligt att man besöker rfsl eller pridekommiten. Och det är möjligt att man känner till eller vill lära känna dem. Man kanske vill dikutera en pridefestival i malmö eller en kampanj mot prostitution.

I frankrike rasar kvinnoorganisationerna över prostitutionens legalitet. Man accepterar den. Franska kvinnoorganisationer anser att attityden till prostitution, droger och beskydd är menlös, vilar på en lögn och leder till en föraktfull attityd mot svaga grupper och detta leder till en negativ samhällsutveckling.

Och malmö har avsagt sig all information som inte passar deras syften. I malmö skrivs inget om homosexuella, prostituerade kvinnor och män, därför att vissa grupper har sagt ifrån att den typen av information inte skall finnas. Med hänvisning till hemlandets kultur, och då lyder man i malmö.

I denna stad där man inte är rasist.

Malmö har en åsikt som ingen annan har. Till exempel har man åsikter om hur en relation skall se ut. inte vad den skall innehålla, utan hur den skall se ut. kvinnan skall vara liten och blond och mannen skall vara lång och svarthårig. Man skall ha slitna kläder, och tycka om andras barn. Man skall ha ett öppet hem med många besökare och man skall inte arbeta heltid.

Samtalen skall innehålla nittio procent gnäll över relationens brister. Man träffas aldrig.

Och för en utomstående är detta obegripligt.

För mig är har en relation ett innehåll, ett syfte. Och jag fick under min tid mycken kritik för att jag ville att måltiden med familjen skulle vara privat. Barnens kamrater fick gå hem och inte vänta i rummet eller delta. Detta för att vid middagsbordet skulle man kunna diskutera familjeangelägenheter, och detta innebar mycket organisation. Hur skulle man nästla sig in vid mitt matbord. Och så är det i malmö. Privatlivets seder och traditioner anses som en offentlig handling och man använder påverkansgrupper för att förstöra familjens sammanhållning. Och varför?

Man har ingen uppfostran

Man har ingen politisk skolning

Man har inga egna definierade syften

Detta är ett moraliskt dilemma. Att påverka för en renovering av vattenledningar, det ser man inte. Men att en familj vill äta middag en viss tid utan observatörer det är stort. Det är ett ptoblem. I malmö.

Och hur kan det bli så. Skåne har av tradition skickliga ekonomer och skickliga politiker. Man har genom historien haft starka ledare, både kvinnor och män, och detta kan under vissa tider verka negativt på samhällsutvecklingen och i vissa tider främja en samhällsutveckling.

Den starka ledarrollen är idag otydlig och malmös profil tämligen oskarp.

Från att ha varit en stad som byggdes runt hamnen eller kockums är man idag en stad med festival och kultur. i vad denna kultur består vet nog ingen. Det finns överallt men i malmö är det något alldeles fantastiskt. Juldekorationer, malmöfestival osv.

Dessa påverkansgrupper arbetar med alternativa metoder, utan ideologi och utan att interagera med parmanetariska grupper. Det hela är tämligen likgiltigt. Och man kan se exempel på denna påverkan. Man promenerar på tågstationen i olika organiserade cirklar. Ett mönster för att befria sig från tvångstankar. Man använder tvångsmässig upprepning för att påverka.

Och förstår inte att tvångsbeteende inger inte respekt.

Malmö har en likriktning av åsikter, utseende och pessimism.

Vi anar en invandrargrupps endimensionella och kulturimperialistiska inflytande på ursprungsbefolkningens arena. Man har skapat egna spelregler, baserade på ett privilegiesystem mer än rättvisa och eftersom man inte kan tillgodogöra sig ny information, så vandrar man bakåt i tanken, historien och utvecklingen.

Man föraktar kvinnor, hemlösa, homosexuella och diskriminerar dessa grupper mer eller mindre öppet men man är inte rasist.

Utomlands är detta inte populärt. Och vi antar att europa har klagat.

I gratistidningen city v 02 visar sexcoachen upp sig och skall utbilda malmöbon i tillfredsställelse, och det kan behövas. I en relation som ska ha ett utseende och inget innehåll.

Ärligt talat. Man tröttnar innan man ens börjat. Det är så lågt, så odemokratiskt och så patetiskt att man blir oförskämd av bara farten.

Det är oerhört

 

Kan detta vara sant.

Man hade besök i staden från paris. En grupp fransmän. Och det visade sig att de var svarta och att det fanns homosexuella män med i gruppen.

Att vara homosexuell är i många afrikanska stare olagligt, så deras existens i västeuropa och paris är berättigad. De ingår dock i ett samhälle och har manliga vänner och kvinnliga vänner.

Och här får man göra en distinktion mellan vän och kärlek.

Och i detta besök var det kvinnor från stadens mellanskikt som fann en utmaning i att öfrföra dessa män. Man attackerade dem och menade att de skulle vara tacksamma och smickrade. Är detta sant. Ingen man gick på de franska kvinnorna. Man kanske svarade och uppsakattade deras fräschör, att vara sedd, men inte mer.

I det mångkulturella samhället, är det intressant att förföra det omöjliga, och i så fall. Det saknas en meningsfull fritid. En hobby eller nåt.

Och vad är det som säger att man är attraktiv? Paris har fyra miljoner invånare och fashion week och andra skönhetsarrangemang. De kvinoor de umgås med är mycket paranta.så varför skulle du, din lilla bondlurk vara intressant. Att man skulle frångå sin övertygelse för att ge sig hän med en malmöhagga. Ointelligent, skitig och med en fräck attityd. I övriga samhället är detta osmakligt, och jag tror att dessa unga franoser klarar av att sköta sina seuella behov utan din medhjälp.

Tack för kaffet.

City malmö

 

Jag läser normalt inte gratistidningar, jag vet inte varför med jag tycker inte om innehållet, men jag gjorde ett undantag.

Politiker sågar reform om läxhjälp.

Mitt grundantagande om barns förmåga till inlärning är följande

Ingen föds dum. I det mångkulturella samhället har barnet två kulturer att lära, vilket ger ett dualistiskt perspektiv emedan i ett homogent samhälle ges barnen en mer nyanserad bild av det egna samhället.

Detta kräver en intelligent människa och ett barn är en intelligent människa. Varför blir det fel i skolan.

Är det en attityd, kan läraren inte kommunicera med barnen, är disciplinen bristfällig. Varför.

Och nu finns det en reform om läxhjälp. Då anar vi att man anser att tiden är felet. Barnen behöver mer tid. Jag skulle vilja påstå att fokus är det intressanta. Att inte långsamt gå från ett stadie till ett annat utan öka hastigheten till en högre nivå. Och utifrån detta strukturera informationen. Vi har bara en begränsad tid. Den måste användas. Svensk arbetskraft är inget undantag. Det är för mycket runt omkring. Det går för långsamt.

I fortsatt studie av denna gratisblaska har vi fyra självutnämnda postorderjetset som uttalar sig om en festival, ett tvprogram och film.

Festivalen är en housefestival och citat” så länge föräldrarna fortsätter att fatta noll kommer househajpen bara växa”

Jag lyssnar inte på house. Och här har vi svensk lokaltidning. Så länge föräldrarna fattar noll…

Vem ska informera dem. Om man har en lokaltidning som fyller sitt syfte så skulle föräldrarna förstå vad housemusik är, varför unga människor lyssnar till den och vad det innebär. Genom att tidningen refererar, förklarar och visar en playlist med housemusik. Då fattar inte föräldrarna noll.

Och då är man i sverige. Syntax error. Utomparlamentariska påverkansgrupper som försvarar sin existens med hjälp av andra kulturers historiska misslyckanden.

En ostrukturerad debatt med otydliga definitioner och enkel innebörd. Du är rasist. Jag är bäst på plan.

Social struktur> tvättmaskinen

 

Jag har bott i det mångkulturella samhället i svensk design. Och blev sjukskriven. Jag är utbildad fritidspedagog och hade ett heltidsarbete i samma område.

Området hade svenska och invandrad befolkning. Det politiska och ekonomiska medvetandet är lågt och dagstidningar är sällsynta. Hur får dessa människor information om nya rön.

Som exempel på detta kan jag beskriva min erfarenhet. Jag har alltid haft egen tvättmaskin. Jag är uppvuxen så och anser inte att det är sämre att tvätt i den gemensamma tvättstugan men jag har alltid varit aktiv, arbetat, studerat och mina tider kanske inte har passat den gemensamma tvättstugan.

Och efter skilsmässan köpte jag en energisnål tvättmaskin med inbyggs kondenstumlare. Senaste modell.

Och se, detta tyckte man var intressant i området. Man ville titta på tvättmaskinen. Man vill pröva tvättmaskinen och mer och mer. Så när jag inte vara hemma kunde man låna nyckeln och gå in och tvätta i min tvättmaskin.

Det är tärande att ha främmande människor i lägenheten. Det blir en påfrestning att ha oärliga och ointelligenta människro springande och lånande och rotande i mina grejer. Så jag blev sjukskriven.

Och se, detta ombildades i de invandrande boendes hjärnor till att jag var lite märklig. Och det blev mer och mer. Och här blir det intressant.

Man går in med nyckel i min lägenhet när jag arbetar. Man arbetar inte själv. Vid min hemmavistelse är jag udda. Fast man själv är hemma. Och när en människa är hemma och udda, så kan man tillåta sig saker. Man kan ta cykeln. Hon är konstig. Man kan gå in i tvättstugan och stjäla en hemstickad tröja, hon är konstig. Man kan gå in i lägenheten och prova kläder i garderoben, hon är konstig. Och man kan hälla kemiska substanser i min kaffeburk. Jag är konstig.

Så placerade latinamerikanarna en illegal invandrare i min lägenhet, för att kunna kontrollera tvättmaskinen, som man ville ha. Och så ville man ha min lägenhet, eftersom jag renoverat, och var konstig. Och den hade ett bra läge. Och man blev mer och mer isolerad från lag och ordning, skapade en egen lagstiftning.

Och alla förstår, att detta är svensk arbetarklass sätt att trycka ner uppkomlingar. I sveige gillar vi inte social climbers.

Det är högfärdigt och osmakligt att gå in i en främmande människas lägenhet för att man är avundsjuk, och detta fick ett eskalerande förlopp. Hade man brytt sig om befolkningen hade man sett till att de styrdes upp till ett svenskt normalt beteende. Alla visste. Så småningom byggde man nya tvättstugor, då de befintliga var i dåligt skick och hade varit så länge. Bostäderna var förfallna. Vattenledningar, avlopp var inte i topptrim. Klotter i källaren. Och befolkningen struntade i detta, eftersom man hade små privata lösningar. Man lånade ursprungsbefolkningens grejer.

Och man hade en karneval med utländsk kultur som utgångspunkt.

Ursprungsbefolkningens rättigheter åsidosattes. Disciplin, språk, läroplan sattes åt sidan till förmån för kulturella avvikelser. Och den invandrande befolkningen blev mer och mer bisarr i sina undersökningar av samhällets konstruktion. Man ersatte befintlig personal med vänner som skulle rapportera och man stängde området.

Jag studerade och man skickade representanter från området att följa upp och tolka mitt beteende. Spejare. Och genom att jag är politiskt skolad, har en hög ekonomisk kunskap och en stor kännedom om göteborg, skolsystem blev tolkningarna kanske inte helt tydliga.

Och så var jag ju konstig.

Jag körde ett race helt enkelt. Idag står förorten i de stora städerna med dagstidningar som enbart bevakar delar av samhället. Matrecept och bilolyckor, tågförseningar och vädret. För att anpassa sig till de samtalsämnen som invandrare tycker är värda att diskutera med svenskar.

Detta är en begränsad del av verkligheten. Sverige är en demokrati och vi har tydlig lagstiftning om privat ägande, integritet och politiskt arbete.

Personligen anser jag att den grupp i göteborgs förort har stulit sina cyklar, sina tyger, sina garner och berättat för omvärlden sina åsikter om det nya landet och de invånare som fanns från början och personligen tycker jag att de har misslyckats. De har inte förstått vad en demokrati är, de har inte förstått vad en svensk är och då kanske man inte skall vara kvar.

Jag har inget mot det mångkulturella samhället, jag har inget mot människor födda i främmande land. Men man måste ha en viss respekt för tidsaspekt och rumsaspekt.

Man kan inte som i göteborg återskapa ett slags diktatur, där man ger sig själv oinskränkt makt och hänvisar till en plats som inte finns. Det latinamerika som göteborg har fått se existerar inte, mer än i förorten i göteborg. Och det är ointressant. En stelnad struktur, med statiska funktioner om städning, hushållsarbete samt bibliotekets funktion blir patetiskt.

Man ger sig tillåtelse att leka med statsmakterna och det är inte acceptabelt. Och vad gör man med människor som efter fyrtio år inte kan läsa sitt nya modersmål. Mitt tips är att de återvänder till barndomen, lär sig sitt modersmål på nytt och parallellt lär sig det nya landets språk. Och borstar tänderna med sin egen tandborste.

Att man inte kan tillgodogöra sig ironi, parodi och omvänd bevisföring handlar om intelligens, mångfald och tolerans. Är man inskränkt och fördomsfull så blir detta ett ideal. Förorten är begränsande och begränsad. Och det finns en viss finess i detta. Man stör.

datorintrång i STF.s lokaler

denna dag 20130108 upptäcker jag att jag har haft olovlig påhälsning i datorn genom det internet som finns i vandrarhemmet. malmö. det är inte första gången. jag har även haft påhälsning och genomgång av mina tillhörigheter i vandrarhem i STF.s regi.

man har även haft sexuell aktivitet i min säng i mitt enkelrum. lammhult, stöld av datorkabel och tshirt i växjö. lån av dator och usbuppkoppling samt vandalisering av kängor i katrineholm.

jag har även fått lånat ut sängen i mitt pravata hem i förorten i göteborg, tvättmaskin, kök och garderob. invandrare skall frottera sig med sin älskarinna, i min lägenhet. och det är kulturellt.

jag har påtalat dessa incidenter men inget händer. STF tillhör den internationella organisationen international hostelling. som har informerat alla sina medlemmar om läget i sverige. turismen uteblir.

hotellen är inget undantag. folk pratar. och för att europa skall förstå situationen har jag rest i europa och haft belackare från sverige med i släptåg. i sevilla, i berlin, i lille. och man städar på hotellen och man arbetar i receptionen, utan språk, utan kunskap om landets prostitutionslagstiftning och utan hyfs och folkvett.

och STF klarar inte av att markera. då får vi gå utomlands. journalister och turistorganisationer, international hostelling. vad kan de göra.

de kan inte bota tvångsbeteende. de kan inte bota maniskt beteende och de kan inte bota svartsjuka. det är sjukdomstillstånd. de kan heller inte förklara för individer att kleptomani, mytomani och nymfomani inte är kulturella egenskaper det är sjukdomstillstånd. vad kan de göra?

kan de påverka informationen? kan de påverka kommunikationer? kan de prata med journalister? eller politiker, eller ambassader?

jag tror nästan att att de kan det. eller bryssel. där ländernas representanter sitter i samma korridor.

och kanske detta med beskyddare/ beskyddad inte är en lämplig sysselsättning i en demokratisk modern, industrialiserad värld. kanske detta härrör från en förgången tid. då det fanns soptippar, då det fanns brunnar på gården, då tidningen inte var särskilt vanlig, telefonen var ovanlig. kanske det var från den tiden som beskydd var vanligt.

i en demokrati förväntas att man själv skall klara av att tygla sina passioner, sina drifter. urin och avföring på rätt plats, sexualitet på rätt plats med rätt person. det förväntas att man skall klara att skilja på arbetstid och fritid. att man skall kunna respektera privatägande och särskilja detta från offentligheten.

vad gör man då med den omättliga sexualiteten?

vad gör man vid otillåten datoranvändning, privata datorer?

tja, det finns metoder. låt oss kalla det att man smakar på sin egen medicin.

internationel hostelling, internationella organisationer, internationella journalister. det är min metod. och stark medicinering.

fel på ventialationen…

för ett antal år sedan hade man en kravall i malmö. enligt tidningarna var en grupp med namn reclaim the street på marsch och man krossade glasrutor och skyltfönster.

och alla var upprörda över detta. detta är en åtgärd som man brukar ta till i utomparlamentariska kretsar så man leker med ventilationen och sprejar illaluktande dofter i offentliga rum. kan man inte öppna fönstret, så krossas rutan. och detta skall man förstå. och personligen tror jag att det finns en koppling mellan bilbränder och de individer som vistas ute i det offentliga rummet iförda sprejer och andra osmakliga dofter.

att man i egenskap av invandrare kan låna nyckeln till mitt privata hem och leka i mitt skafferi, är pinsamt och tragiskt.

att ha en egen lagstiftning och kalla det kultur, är kulturimperialism. och hur hanterar man detta med att förortens befolkning måste snoka i källare, vindar och lägenheter efter information. häller vatten i mjölken och rotar i skåp och lådor. hur kommer man till rätta med detta. någon sa polisanmälan. men jag tycker inte att det ska behöva gå så långt. man kanske kan ta in dem i hemmet och prata med dem. kanske göra en utflykt i bilen. besöka en strand eller en sommarstuga. eller varför inte lousiana, titta på konst. vi måste ju förstå att många av dessa invandrare och förortsbefolkning har traumatiska upplevelser. man kanske har varit i Turkiet eller varit tvungen att flytta tjugofem gånger. svårt att hålla fokus efter dessa svåra upplevelser. och balansen. yrsel.

det finns ett politiskt språk, man märker upp städer. genom extrema handlingar. till exempel glaskrossning.

sevilla 2011

under min vistelse i sevilla, som för övrigt är en vacker och intressant stad ur många aspekter, så kom jag självklart i kontakt med flamenco. sevilla är lite speciellt då man har två riktningar inom flamecon. dels det man kallar sevillianas som har sina rötter i den lokala danstraditionen och dels den mer expressiva flamencon som kommer från gypsy style.

under den tid jag var i sevilla hade svenskar, troligen malmöbor, utsett sig själva till flamencokungar.

man spelade gitarr och skrålade på gatan och tog över danskurser och introducerade sin egenhända hemmagjorda flamenco. detta är inte acceptabelt, och som alla vet är zigenarkulturen lite speciell då man blir förnedrad. man trakasserade urspungskulturens kultur, och jag är övertygad om att man inte visste att det var detta man gjorde.

och vem skall påtala det olämpliga i detta beteende. hur du dansar i ditt hem, eller i ditt hotellrum är din ensak, men om man skall ge kurser i dans bör man veta vad man gör. jag är övertygad om att malmö kommer få en del bekräftelser på sitt beteende och jag kan nog med all säkerhet påstå att malmö som kulturstad är ute ur leken.

det fanns och jag vet inte om det finns fortfarande ett tango och flamencopalats i malmö och jag rekommenderar detta ställe om det fortfarande existerar, att gå en kurs i flamenco.

zigenare och även spanjorer är kända för sin hämndlystnad och det som hände är fullständigt oacceptabelt. och de sigenarfamiljer som finns i malmö ombedes att hålla sig passiva, tills de får instruktioner av de sina.

man har hästdroskor för turister. man kan åka häst och vagn mot betalning i stadens centrum.

nu är det så här att denna verksamhet skall regleras som all övrig professionell trafik, taxi limosin etc. de skall finnas möjlighet till vila, rekreation, vatten och ser jag en häst som timme efter timme går på asfalt eller kullersten utan skor, blir jag förbannad. i min värld skall denna kusk piskas upp, så han eller hon lär sig. så fungerar det i min hästvärld.

att vara fyra år…

när man som fyraåring ser människor rota i containrar för välgörenhet efter kläder.

när man går förbi daghemmet och ser en personal som inte talar svenska komma ut från daghemmet en lördag, och man vet att han har rotat i kylskåpet.

när man är fyra år och samme man kommer, men är inte detta mammas tshirt, han är glad och börjar ställa frågor, och nästa dag ligger tshirten i mammas hylla.

när man är fyra år och hör invandrare gnälla över att det är kallt, vad gör man. man plockar fram sin pingvin som farmor gett en. man reser en del, till farmor och till mormor.

vad får man för bild av vuxenvärlden.

och när jag träffar mannen som lånade min tshirt och ser en äldre man med långt slitet hår. troligen för att han vill se ung ut, och han har en osynlig stämpel i pannan. han använder skitiga droger.

han går in i min lägenhet och kryddar mitt kaffe. sömnmedel, uppiggande eller illaluktande. jag har inte gett tillåtelse.

ett vrak bland alla andra vrak. en gubbe med en tjugo år yngre flickvän. för att hålla igång. och han spanar på grannarna.

och när jag möter denne man så tänker jag.

aha, så karismatisk. detta skal bli göteborgs hjälte. detta är så dum och högfärdig en människa kan bli. som göteborg. en småstad i en stor kostym. totalt obegriplig. en hjälte. det behöver göteborg. liseberg, bokmässan och filmfestival och en långhårig äldre man som hjälte. denna stad som föraktar kunskap och kvinnor är hål som inte kan arbeta. deras syfte är att sköta markservice.

så fick göteborg en hjälte. en man med invandrarbakgrund. och det är kallt, och det snöar och det regnar ute. och man plogar och det blir översvämning. och man skriker i karusellerna på liseberg. och man har en hjälte.

visserligen sliten och visserligen utan ekonomisk kunskap och ålderdomliga idéer om vad som är kvinnligt och manligt. ett fotbollsproffs. han sa så. och vi trodde honom, nästan. en göteborgsk hjälte.

en campingsommar med badminton…

en sommar för länge sedan spelade jag badminton en hel sommar med en tolvårig pojke. han bodde på campingen i en lite hyrstuga och vi spelade badminton. hans mamma spelade inte badminton, och mammans vän och pojkens vän speldade inte badminton eftersom han arbetade på dagarna. men på kvällen kunde han spela med sin lille kamrat.

och jag köpte blå badmintonracket och ett paket fjäder bollar.

när jag med min gryende migrän kom till bromölla camping, så hyrde jag en stuga. jag ville vara ifred efter tysklandsresan, men det var ett fasligt spring i min hyrda stuga, då jag var ute. man passade på, och man tog kaffe, och man tog våtservetter. man känner sig otrygg anser jag att man hyr en stuga som på något vis är ett slags privat showroom för socialfall och alkoholister. att dessa besökare skulle masa sig iväg till intersport och handla badmintonracket eller varje kväll splea badminton med ett barn. aldrig. de är för högfärdiga. det är vman när man är på samhällets botten, eller strax över. så typiskt. kan inget , vill inget men så fruktansvärt nyfiken och kontrollerar med stränga ögon. och som sagt ett parti badminton på gräsmattan. aldrig.

det är pinsamt att visa upp för internationella gäster. vem vill se det där?

kunskapskanalen inspirerar i föredragsform…

söndag en bankman talar om eu-krisen i kunskapskanalen. han raljerar, han är från SEB.

han är en sk “kärring”. detta ord får man inte säga, men denne man raljerar.

han växlar perspektiv mellan sverige, global och europeisk. han nämner kris. men han nämner inte monetära basen i en relation med ekonomisk tillväxt. han gör ekonomin till en slags oformlig sak och hänvisar till skulder i de olika länderna som han låter oss förstå är europiska. han hävdar att den ekonomiska makten förskjuts österut.

jag saknar en definition på kris. denna definition bör vara normativ och avse monetära basen och ekonomisk tillväxt. jag saknar också en fördelning mellan företag, förvaltning och hushållen.

vi måste komma ihåg att när framkrike, spanien  och tyskland skriver kris i tidningen så har de en mycket högre tillväxt i sin ekonomin. man kan jämföra med svenskt sextiotal och sjuttiotal. och minsta nedgång i dessa höga tillväxtsiffror ger ett underskott i vinsten och man skriker kris.

och detta kan jag enbart analysera som att man har koll på läget. i dessa länder är kunskap om ekonomi en allmänbildning. alla vet. från bankman till hemmafru, emedan vi i sverige står som fån när regeringen presenterar budget eller sitter. man klarar inte av att förstå. fast han pratar korrekt grammatisk svenska.

denna bankman vill inte ha ett nationellt perspektiv, han förordar handel och han undviker två saker. hushållens sparande och miljökostnader. han gör definition mellan ekonomisk och finansiell politik. och han använder 2008 som ett basår.

han ser likheter mellan tillväxtekonomier, världen och underutvecklade ekonomier. man ska inte göra så. det är inte korrekt.

och varför gör han så. han vill kolla vem som reagerar? han vill bevisa något?  han föraktar sin publik?

europas medlemsstater har olika monetära baser. europas medlemsstater har olika ekonomisk tillväxt. och europas medlemsstater har olika politiskt och journalistiskt fokus. le monde, die welt stora tidningar med utbildade journalister har en lite större pejl på läget än katrineholmskurirens medarbetare.

och vi i sverige läser kris i eu, därför det stod så på dn-löpet. men kris i förhållande till vad. när uppstår en kris? en ekonomisk nedgång är ett tillstånd då vinsten minskar, men monetära basen är intakt. investeringar ökar monetära basen. och när investeringarna uteblir då är det kris. och där är sverige 2013. företagen lägger ned. företagen drar tillbaka sina projekt. och kommunerna sparar pengar på barnomsorg, skolor, sjukvård. kommunerna undergräver arbetarens arbetsvillkor i andra ordningen och företagen lyssnar till den signalen och avstår från att investera. oops.

och svenska journalister säger inte att det är kris i sverige. valutan är stabil gentemot euron och dollarn. och då är det inte kris.

svensken inträder på turistarenan, och hamnar bakom direkt….

svenskar utomlands kan ha olika attityd, och omvänt man kan ha olika attityd gentemot svenskar. det är logiskt.

i europas stora städer har svenskar en helt annan position, ett helt annat rykte än i badorten.

vi har alla, oavsett om vi är utländska eller inhemska turister stött på oviljan och föraktet över att man besöker deras stad.

det finns ett slags ägande i den svenska staden och främlingar är inte välkomna.

och detta innebär att man själv får bekosta caféernas, restaurangernas och affärers existens. och det går inte. det innebär också att man isolerar sig från trender, information och nya varor. man blir en slags byfåne. isolerad och med gammal information. det innebär också att staden utvecklar egenheter och attityder som inte finns någon annanstans. man blir udda och avvikande.

och turisten uteblir. att man sedan ger sig ut i europa och nu förväntar sig att man nu skall bli mottagen, omhändertagen och man anser sig kunna arbeta i den främmande staden i europa, fungerar inte. och man skaffar sig en beskyddare som ordnar detta. men det fungerar inte. det finns ingen anledning att man skall ta någon annans tjänst, bara för att man vill detta.

östeuropeer har försökt men blivit hemskickade, och nu är det svenska kvinnors tur. man skall arbeta utomlands på café och hotell.

och den inhemska befolkningen vill inte ha det så, och turister vill inte ha det så.

så går vi till den latinamerikanska gruppen som hävdar att de inte kan främmande språk, men i spanien skall de ändå ha latinamerikansk personal. alltså är det inte språket som är probelm, utan de ska snoka och jag vill påstå stjäla. och detta är inte acceptabelt. och nu vet alla varför jag agerade som jag gjorde i förorten. man fattar inte att man ger sig på arabiska barn med sin spanska rotvälska, för att få stjäla toalettpapper och mjölk.

och vidare placerar en illegal invandrare för att jag skall städa och passa upp på detta vidunder.

och nu är det svenskar. nu är det jag som måste ha svensktalande personal, och detta har jag aldrig påstått och kommer aldrig att påstå. inte på europeiska hotell eller caféer. och varför gör man detta. man tycker det är kul.

latinamerika har bland de lägsta bnp i världen och högsta våldsstatistiken i de stora städerna. och investeringar uteblir. de kan inte arbeta. de är långsamma,outbildade, intrigerar och dåligt allmänbildade.

och nu svenskar, de är långsamma, outbildade intrigerar och dåligt allmänbildade, men de har en beskyddare.

och investeringar uteblir, företagen lägger, inga nyanställningar och inflationen ger högre matpriser och högre hyror.

och vad gör man då. gräver i soptunnor, stjäl ur lägenheter och klottrar på husfasader. och kallar detta politisk verksamhet.

och jag vill inte delta. och enligt svensk manéer så avstår jag och undviker dessa människor. de följer efter.

och jag rese r utomlands, och de följer efter och nu vill jag ha svensktalande personal, de arbetar. och de journalister jag pratar med utomlands, accepterar inte detta beteende. och agerar.

i dessa länder informerar man om svenskar. inhemska och immigranter. detta är inte rasism. det är antropololgi. läran om främmande kulturer och raser. det kallas så.

svenskarna är en främmande kultur, så avvikande att man måste förklara i tv hur de agerar, tänker och kommunicerar. då har man lämnat det civiliserade, moderna samhället och vandrat bakåt till en slags primitiv ickeexisterande verklighet. blond, tydlig hierarkisk genusordning. intriger och otrohet som vapen för att vara åtrådd. för att kunna reproducera sig. skilsmässa på skilsmässa. lite avvikande. och flockmedvetenhet. i rollspelet på tågstationerna.

som jane goldwell bland babianerna. den approachen har svenskar. malmö i avlagda kläder från missionen, med hårtofs. ett sluddrig spårk och dålig hållning. jagande någon i gruppen. man ser inget, hör inget eller kommunicerar. man letar efter en person.

var är han…..

jag reser ensam, går sällan ut på kvällarna och köper eller tillverkar mina kläder. oops

norge vann kampen om turisterna…

varenda utländsk tidning har stora reportage om norge. den nya turistmetropolen. man tycker oslo är en charmig stad med attityd och kusten med lofoten som flaggskepp är exotiskt och unikt. norrmännen är välutbildade srtiga och lättsamma med en charm och humor som passar den moderna människan.

sverige har väl inte samma fräschör. tomellilla camping var ett magplask. i den veckohyrda stugan fick jag snokande campingäster som försåg sig med våtservetter och kaffe under mina promenader.

lite för pinsamt för att jag skall acceptera. socialfall och alkoholister i ostädade husvagnar som står och gapar utanför vagnarna. det är svårt att se en ny människa i sverige. man måste luta sig framåt och gapa.

kanske tv6 kan gör anågot detta. man kan sända startrek eller stargate atlantis i repris. sci fi serier, gärna äldre där tittaren får möta olika utseenden och olika tekniker för samtal. det kan vara en träning för svensken.

hotell i sverige fungerar lite annorlunda än i övriga europa. man får se en efterbliven städare som är upptagen att dra vagnen i korridoren. ofokuserat och ostrukturerat flamsar man runt i hotellet och allt tar tre gånger så lång tid. och man behöver en väktare. att strukturera och organisera sitt arbete ingår i arbetsuppgiften och har man ett avvikande beteende och språk kan det vara svårt att förstå detta.

arbetstiden är det man betalar för i sverige. detta förväxlas ofta med hårfärg. man tro att närvaron av en tunnhårig missfärgad blondering är värt pengarna. det är inte så. utomlands går man inte in i restaturanger, hotellreceptioner och caféer där dessa arbetar. man vet att människan är ointelligent och att det vankar någon beskyddare i omgivningen som inte kan ta en tillsägelse.

det finns en slags koliknande dumhet över den svenska kvinnan. lite för trög, lite för dåligt språk och dåligt allmänbildad för att man skall acceptera. var är cowboyen som passar sina kor?

sävligt masar man runt, gärna med ett tuggummi munnen och

jag vet inte, är den stående kommentare. och detta tycker man är lustigt. då är man svensk humor.

eller att byta ut råvaror och ingredienser. sälja billig glass i en dyrare förpackning.

eller som jag såg nu. den latinamerikanska unga modern kommer med tre resväskor. och har trligen varit och stulit ur källarförråd och vindsutrymmen i den lilla staden för att sälja i sin kamrats affär, i ett bohemiskt område. kanske haga i göteborg, eller möllevången i malmö. sälja gammal vindsröjning till turister. man har en slags attityd att så fort turisten försvinner ur synhåll så existerar inte världen. turister har inga vänner, pratar inte. kan inte ringa en tidning eller prata med en journalist. och hotellpersonalen drar sig inte för att infoga gästerna i sin livsföring. kanske man behöver sponsor.

jag ska uppfostra nu. jag har varit lite dålig på detta.

jag använder enkelbiljetten. brålanda, katrineholm, nynäshamn, södertälje.

man har lite svårt att konkurrera om arbetstillfällena. har man lekt i bankerna eller. en tunnhårig blondin, utan allmänbildning står inte högt i kurs utomlands, så är det bara.

alltid efter, bakom och hinner inte ikapp…

jag upplever att utomlands är det lätt att snabbt fånga debatten. jag upplever att utomland flödar det åsikter, attityder, riktningar och ismer. men i sverige har man liksom inte hängt med. kanske det beror på skolans bristande roll. kanske det beror på att sverige under en lång tid ansett att nivån måste vara låg för att alla skal kunna fatta, förstå. men så långsamt. vem sa att skolan måste lära långsamt. vi arbetar långsamt. vi tänker långsamt, vi pratar långsamt och vi rör oss långsamt.

jag har under mina år i förorten ständigt fått kommentarer som

du går för fort

du pratar för fort

du resonerar för fort

hur hinner du med

ett rasanade tempo. det är svårt i förorten att hålla tempot. att hålla fokus, det är lättare att gnälla och skylla ifrån sig, eller fuska. och där är vi nu. sverige, alltid efter, svensken alltid bakom alltid långsam och upprepar det som vi redan vet. och man tycker man är lustig.

företagsnedläggningar, man flyttar produktionen utomlands. och svensk arbetskraft har visat upp sig i sin strålglans. europa kan avstå. och varför blev det så?

svårt att ta instruktioner..

i en instruktion finns alltid en normativ betraktelse som ett underliggande fundament.

en instruktion kan även vara osagd. jag uppfattar svensken som finkänslig. man anser sig inte ha rätt att kritisera. man avstår. man går inte in på caféet där personalen anser att de har rätt att leka med kaffemaskinen. man dräller med sumpen och kaffet är svagt. man anser att denna individ bakom disken har svårt att förstå instruktioner så man avstår från cafébesöket.

vi har vid upprepade tillfällen läst i dagspress att restaturangerna har dålig besöksfrekvens, och jag tolkar detta som att svensken faktiskt avstår. man har en viss vana vid servering, matlagning och hygien och finner det olämpligt att besöka svenska restaturanger och se personal som inte förstår instruktioner, utan har egna lösningar på hur mat skall lagas, ingridienser förvaras och hur borden skall dukas. och vem har hjärta att återföra dessa individer till verkligheten. de har ju så roligt. man leker och man är engagerad i sin lek. man leker kock, leker servitör och leker diskare. lite barnslig.

och man åker utomlands, äventyrlig och svensk, kanske blond. och man tjatar och söker argument vardör man skall arbeta utomlands. varför just denna svenska skall ta arbetet från en av ursprungsbefolkning. man kanske anser sig vara intressant, vacker,exotisk.

och om man använder berlin som exempel. en metropol med invånare från världens alla hörn, tysken är känd för sitt resande, och tidningar är fyllda av resereportage. varför skulle denna berlinare anse att en svensk blondin som inte ens kan hantera en kaffemaskin korrekt vara intressant. varför skulle en dussinvara av svensk blondin vara exotisk. varför skulle han eller hon över huvud taget acceptera sämre service på knagglig tyska. man avstår. och den svenska exotiska tillfälliga personalen får en semesterupplevelse utöver det vanliga. att stå i baren och prata svenska med sina kompisar i tyskland. då har man förstått. då har man verkligen tagit turismen till en helt ny nivå.

svensk och mallig, högfärdig, svårt att förstå, svårt att förstå instruktioner, svårt att anpassa sig till ett normativt beteende. man leker, eller gör som hemma. man är hemma. man känner sig hemma, man installerar sig och tjatar, har egna lösningar som hemma. därför ingen anser det vara värt att få denna person att förstå en instruktion, hemma.  och då är man svensk.

en vacker vetenskap…

under min gymnasietid i ungdomen läste jag språklinjen som innebar att man läste latin. plus b och c språk.

och engelska naturligtvis, förutom svenska. detta innebar också att matematik inte prioriterats.

och under en tid på komvux, då jag behövde läsa in dataämnen och naturligtvis matematik, och jag kom till d-kursen och halva e-kursen, men då privatlivet i min lägenhet var lite stökig var jag tvungen att avbryta studierna.

dock sa min matematiklärare att

matematik är en vacker vetenskap.

nu läser vi i tidningen att sverige har sämre kunskaper i matematik än övriga europa. och i min hjärna ringer en klocka som säger

man kanske borde göra något åt detta, och hur ska man göra.

det jag funderar på om man inte kan kräva av svenska dagstidningar att en journalist skall kunna ta reda på

finns det elektroniska spel för dator eller tv som använder matematiska begrepp

finns det litteratur för olika nivåer att köpa. finns det förlag som ger ut böcker om matematik. dels där man skriver om matematik och dels där man ger övningsexempel, matematiska regler.

kan man kräva detta eller är det någon myndighet som skall göra detta och ge en stencil till dagspressen som de kan kopiera, eftersom de är stressade.

eller skall man acceptera att övriga världen blir mer och mer avancerad i sitt matematiska tänkande som också ger effekt på ekonomi, logik och normtänkande, och svenska folket blir mer och mer inriktad på dagsform, gott humör, olika regler, tycker om eller tycker inte om. och om man går in i detta beteende hur fungerar då relationer till omvärlden, inom turism, handel, sjöfart och flyg.

på denna fråga kan jag inte svara. man kanske kan fråga norska folket eller danska folket. vad tycker ni?

att hyra rum i malmö…

att hyra ett rum i malmö hos en familj med tre barn kan ha sina sidor.

jag fick erfara en mycket märklig tid.

man betalar punktligt för ett rum och har tillgång till kök, bad och tvättstuga.

sedan visar det sig att man underförstått skall städa, diska samt betala familjens mat och diskmedel. det kan också innebära att man blir utskälld för att man vistas i tvättstugan under tiden man vistas. då övriga gäster vill kolla tvätten i tvättmaskinen och ta för sig av det man behöver låna. trosor, strumpor en t-shirt. och det kan också innebära att man får stövlar sönderskurna, bara för att kontrollera. jag köpte två par stövlar under tiden jag bodde i rummet och fick båda paren sönderskurna. jag fick kläder nedsmutsade då man använde mina kläder för att göra rent askfaten. detta är inte normalt. mannen i huset hade varit inne på behandling för alkoholism och anledningen till min hyresnärvaro var att mannen upplevt aggressivt emot barnen. mannen arbetade inom Skåneregionens sjukvård och alla två av barnen bodde hemma, arbetslösa och utan studier. mitt rum användes flitigt under min  frånvaro och man ansåg att man kunde ta det man behövde och detta för att man var inom mannens revir.

hissen fungerade sporadiskt så en man på nedre botten använde hissen och fastighetens elaggregat för experiment. han lekte med spänning och volt och elförbrukningen var naturligtvis enorm. vilket hyresgästerna fick betala.

man bryter upp dörrar emellan fastigheter och ställer upp branddörrar för att man tycker det är spännande att vistas i källarutrymmen. man leker där och studerar källarförrådens innehåll.

hur ser det ut i detta bostadsområde. hur hög är läskunnigheten. hur väl är svenska språket underbyggt. hur stor del av den vuxna befolkningen har postgymnasial utbildning.

fastighetsägarna vill gemensamt göra om dessa k-märkta fastigheter till bostadsrätter och hyresgästerna som anser att det är deras hus motsätter sig denna utveckling.

i denna stadsdel har man lagt bort svensk lagstiftning och skapat en egen policy, som är luddig och kopplad till sk ledargestalteroch deras godtycke. det är mycket kontroll av individer. man följer efter och man följer upp. i vilket ärende var personen där och förstår inte vilken löjlig och nojad person man utgör.

man gör detta för att man vill ha bra hyresgäster.

lite gettobetonat.

utomhusmiljön, samt gårdmiljöerna vandaliseras och sptunnor överfylls då hyresgästerna inte vill källortera.

malmö stads gatunämnd har i lokaltidningen påtalat den extrema nedskräpning som området har.

och jag är ganska övertygad om att denna stadsdel med sin egen policy och livsstil har kostat alla malmöbor en tusenlapp extra i månaden. hyror, livsmedelpriser, städning och underhåll av gator, cykelställ och planteringar.

och till detta kommer andra områden med egen policy. bränder och klotter.

och vilken nationalekonomi stödjer detta beteende. och vem initierar detta och utifrån vilken ekonomisk teori.

vi lever i en verklighet där pengar är betalningsformen, och allt har ett pris. och vi har en struktur där löner, material, tjänster och arbetskraft ingår för att få ett arbete utfört. om man har synpunkter på detta, får man påverka grundlagen, kommunallagen eller den balk som avser fastigheter, privat ägande, hyreskontrakt och underhåll. att ta lagen i egna händer stör ekonomin och i fel riktning.

och detta förstår små barn om man förklarar det för dem. och för dessa barn är det mer intressant att få en glass, än att  en person städar runt papperskorgen varje dag för att man inte orkar kasta skräp och matrester i papperskorgen. det städas för att undvika råttor. och den ekvationen förstår mycket små barn, men inte deras föräldrar och vuxna som skall vara förebilder och kulturella representanter för samhället där det lilla barnet växer upp, och miljöpåverkas.

vi väntar…

världen väntar på en aha.upplevelse.

jag väntar på att göteborgs försäkringskassa skall räkna ut rätt ersättning och kompensera mig för den tvååriga misshandeln, då jag vistades på gbg.s universitet.

universiteten i sverige har stora problem med datorhaveri, databaser och så vidare. källor och uträkningar. är det någon som försöker säga något. har detta någon adress.

handels skriver doktorsavhandlingar om streckkoder. kanske trendsättaren i förorten bör informeras. vi håller jämna steg, och hur låg nivå skall sverige ha.

telias arbetsplats med 400 anställda la ner. är det någon som försöker säga något.

och nu hade det blivit fel i mina fonder. och latinamerikanska kulturföreningen hade hyrt buss, för att göra en utflykt och titta till sina landsmän i malmö.

saab har lagt ner, är det någon som försöker säga något. bensinpengar och kanske nordea i katrineholm och nordea i vänersborg har en del i den utvecklingen.

ute i europa, stiger kunskapsnivån genom skolreformer och tidskrifter och television och dagspress men inte i sverige.

här hålls informationen mycket kort, för att inte säga knapphändig.

kanske vi kan se trend i detta. kanske trendsättaren i göteborg och hans låt oss kalla det privatarmé får nöja sig med en lite mer lokal roll, i fortsättningen. vi väntar.

gringa, loca, idiota och puta. och så var jag ett mörker. dessa epitet  kanske man inte bör kalla ursprungsbefolkningen offentligt.

datorintrång, stölder av bilder och musik är kanske ingen lämplig sysselsättning.

förtal och uppvigling är kanske en olämplig sysselsättning.

den informella makten i göteborgs förort, pratar om delegering och arbetsbyte.

vi har sett outbildade läkare, fotvårdsspecialister, tandläkare och psykologer. och kanske vi skall återföra kulturella föreningen till ordningen. vi väntar.

och kanske de unga blonderade spejarna inte är kapabla att tolka verkligheten som den bör tolkas. och kanske man inte skall göra olaga intrång.

polis och vaktbolag i göteborg och malmö. och rollspelsgrupper ute i europa som patrullerar och delegerar och byter kostymer.

vi väntar, än är botten inte nådd. hyreshöjningar, höjda matpriser, avgifter för bil och vägar ökar.

än är botten inte nådd. vi väntar.

nationalekonomi, företagsekonomi och statsvetenskap, internationella relationer och språkvetenskap är discipliner inom internationella universitet. och kanske man måste inse att om man efter fyrtio år i exil och fortfarande inte förstått, för överlämna makten till det parlamentariska, demokratiska, politiska system som europa har. visst det kan vara roligt att skicka barnen att kontrollera, att olovandes gå in i lägenheter och snoka. att intervjua personer och spela roller. att avlyssna telefoner, sätta upp dolda kameror. men så här i en spegel av nationens ekonomi.

vilken kulturell bestraffning vill du ha?

och när chilejuntan avsattes och chilenska folket reste sig. räckte det med att man skickade ut en militär och sa

“I am sorry”. knappast. var det inte så att man spikade upp fötryckarnas familjer på träporten. eller har jag läst min historia fel.

det kanske står fel i historieböckerna, och hammarkullens karnevalskommitée vet hur det var? vi får väl fråga de latinamerikanska journalisterna när de anländer? vi väntar. så vi får ett rättvist besked. vad är rättvisa?

och nu vet alla att om man blir erbjuden ett vin som är utspätt eller har fel etikett så erbjuder man sig att diska.

malmös systembolag. nu vet ni.

och så låter vi lastbilarnas last vara ifred vid färjeterminalerna och vid rastplatserna. de är privat egendom. är detta uppfattat.

till sist skulle jag vilja uppmana svenska tvkanalers ledning att upplysa sina medarbetare om att televisionen är ett massmedia, och inte ett media för privata intressegrupper eller hälsningar till vänner.

jag är ordentligt trött på dumma blondiner som i en slags staplad ordström förösker klä sina tankar i ord.

jag liksom alla självständiga individer kan tänka själva och fatta sina egna beslut, och jag liksom de flesta läskunniga klarar av att hålla den personliga hygienen.

och jag är inte intresserad av invandrarkulturer. kulturimperialism är inget för mig. eller att gräva i grannarnas kylskåp och frys.

och skall det bli rättegång så får det väl bli krigsrätt. det var ju krig.

det finns inga gränser för hur ointelligent en människa kan bli.

häktad?

turism inom EU

norge är det stora turistlandet utomlands. man tycker att kusterna med fjordarna är unika och att oslo är en spektakulär stad.

personligen tycker jag att danmark är en plats man kan besöka. de små öarna med olika karaktärer som sammanbindes med den för mig typiska arkitekturen och det böljande jordbrukslandskapet som avbryts av ett vattendrag. det är en ö.

norges popularitet är för att det är vackert, men jag skulle vilja poängtera att vid den tragiska händelsen då 80 unga människor miste livet skötte sig journalister, politiker och polis exemplariskt efter regelboken. man gav den information till befolkning och internationell press som var lämplig. man hängav sig inte i en patetisk uppvisning av sorg utan lät anhöriga vara ifred. det förstår alla att familjer och anhöriga har förlorat en familjemedlem och att detta är svårt. men som utomstående kanske man mer ser till de strategier landet använder för att återföra sina landsmän till ordningen.

och vi jämför med sverige. polisen står maktlös, visar upp sig på helsidan om sina umbärande på arbetsplatsen. kanske man ska erkänna att arbetsuppgiften är för avancerad, och lämna över platsen, uniformen till en som behärskar situationen. som polis möter man många olika människor i olika humörsvängningar. och det kan verka provocerande att människor gör motstånd. men det är liksom arbetets art.

vi har sett lokaltidningar frossa i sorg, ljus, fackeltåg, tårar och det är osmakligt.

och vi har sett politiker som uttalar sin fullständiga avsaknad av exakthet. man svamlar och man förstår inte man är inte informerad. och fet ger ett uttryck av lite efter, lite bakom händelsernas centrum. och i internationell media är detta inte acceptabelt.

man bör komma ihåg att när övriga europa når högre höjder i kunskap, genom journalistiken så går sverige bakåt. tv, lokaltidningar, bibliotek klarar inte av att möta de nya informationsrönen, de nya teknikerna för information, utan man tror att soffprogrammet, en invandrare och enkla konkreta föremål i klara kulörer är konceptet för en lyckad tv.stund.

kanske det har hänt en del i människans sätt att använda perceptionen  genom åren.

jag befinner nu på bromölla camping. detta är inte tysk standard, eller fransk camping. och man undrar varför sverige gick med i eu, när man skall ha en personlig prägel.

sommartid finns en affär, och jag undrar hur ser informationen ut i den affären.

vilka dagstidningar har man, vilka tidskrifter och finns det övrig litteratur, eller cd eller dvd. hur ser informationen ut. man har en tv i den stuga jag hyr, men inget avlopp och inget rinnande vatten. och för detta skall man ha 2975 under lågsäsong.

och jag antar att man plockat undan de ting som normalt finns i stugan. och varför?

personalen har fått information om mig innan jag anländer. att jag dricker mycket och skriker. samt att jag inte städar efter mig.

jag har haft migrän efter en upprepad misshandel med sparkar i huvudet. misshandeln var en konsekvens av att jag inte städade i mitt hem, trots kontroll av främmande makt.

och att jag höjde rösten i mitt eget hem då jag fann passiviteten och den bristande intelligensen lite tärande.

denna passivitet infinner sig även här. tv.n är modellen för vakentid. och i denna miljö har omsorgsförvaltningen placerat människor med olika funktionshinder. och här får de sitta, utsatta för receptionistens godtycke. hon har ingen utbildning i att motivera individen, utveckla talanger och att skapa incitament för att se sin självbild och på så sätt kunna bygga upp sin jagidentitet. det finns en spegel på toaletten det är allt.

det passerar utanför staketet ett äldre par med en hund. de skall gå längs stranden för att hunden skall få röra på sig. det är stimuli den dagen.

och detta är svensk turism.

och detta är en ganska vanlig mentalitet. man gnäller över kylan och sätter sig framför tv.n och tittar på flyttfåglar som följer värmen eller valar som vandrar över halva jordklotet. och det är kallt.

eller det vandrarhem i katrineholm. där den höggravida kvinnan bad om ursäkt för att hon inte städat, emedan den gambianska vännen satt i tvsoffan och hade tråkigt. han var ledsen och saknade sina vänner. de trummade tillsammans.

det tjugo centimeter tjocka snötäcket låg där det låg. cigaretter försvann ur mitt paket på natten och datorns gigabyte försvann i en rasande fart. jag tittar aldrig på film, och inte på nätterna.

södermanland, dalsland bohuslän kan nog anse sig som var ute ur leken beträffande allt. man har lekt i bankerna med turisters pengar. och då får man inga investeringar, inga besökare och de turistsatsningar som gjorts i området får av branschen tydliga markeringar om att avstå från fortsatt verksamhet. simhallar, skridskohallar är för de boende. arbetslösa och utan utbildning, då dessa flyttas från orten. de följer arbetet. det är den struktur vi har i detta land, och det bör man känna till som anställd eller egen företagare.

var kommer då denna attityd ifrån. tv, arbetslös, ingen information.

en förklaring kan vara fritidsgården.

jag minns i gbgs förort ett djärvt grepp i den mulitkulturella miljö ville man skapa en ideell fritidsgård, som var normativ. som vanligt folk. man ansåg daghemmen var lite stela och för pedantiska. och här ville man ha en mer avslappnad stil. man tittade på amerikanska aktionfilmer. man köpte en dricka, en godispåse eller en kaka. det fanns kaffe. musiken var hög och modern och man var tillsammans. det fanns ett pingisbord och man hade radiostyrda bilar. under sommarhalvåret grillade man lämpliga kvällar. och alla var vänner. samtalen var vardagliga.

vi ser här embyot till slackern. den arbetslösa människan som lever sitt liv framför tv.n. inga dagstidningar och inga studier eller ens förberedelse för morgondagen.

meningen. nej nu måste jag hem. jag ska ha parov i skolan i morgon och måste läsa på.

den ideella fritidsgården var jordens mitt. den enda utblicken mot samhället var en utflykt med buss. man diskuterade inte internationella händelser eller politik eller hälsa. en fotbollsklubb hade omklädningsrum i anslutningen till lokalen, men var inte accepterade. de ställde frågor. och de byggde sedemera ett eget klubbhus. tillsammans.

fritidsgården föll samman och de danskvällar man anordnade för ungdomar blev supkalas och man fick ha knattedisco. där små barn sprang runt och åt godis. och man busade på toaletten. drog i dörren och lekte med taolett papper. och detta skall vara normativt. en vanlig svensk familjs fritid. utan tidskrifter, böcker och utan diskussioner om det som står existerade inte.

göteborg är en stad med nöjesfält, filmfestival och bokmässa. och jag skulle önska att man kanske kunde jämföra dessa verksamheter i övriga europa. hur presenteras boken i andra sammanhang. hur presenterar en författare sitt yrke. teknik, stilgrepp,

och hur presenterar och väljer man filmer i andra delar av europa. och vad är syftet med film. hur vässas argumenten i filmen gentemot en skriven text, eller en teaterföreställning. varför film.

eller nöjesfältet. varför nöjesfält. är det eurodisney utanför paris, eller futurscope eller är det folkparkens karusell och virvelvind. vad är liseberg. vem skall besöka liseberg och vad förväntas man tycka.

är turism en utflykt med buss tillsammans med vännerna från gården. är detta turism.

och vad är den vanliga människans åsikt om fritid. i ett normativt perspektiv.

jag föredrar tysk camping. och jag tycker arkitekturen ute i europa är roligare än göteborg. jag tycker om österlen. det är vackert och finns gårdsbutiker, roligare kläder och kul grejer i affärerna och roliga skulpturer och fontäner. parker och planteringar i de välbevarade små städerna på österlen.

men alla älskar norge. jag tycker också om norge. men om jag skall vara en äkta turist. så är frankfurt och munchen mina ställen. stora tyska städer. stadskärna och industrier.

här kastas man in i tyskens vardag. man kan lätt plocka upp debatten, litteratur och tidskrifter är lättillgängliga. tv.n har kanaler.

och då pratar vi kanaler.

maten är uppdaterad och fräsch. förpackningar, innehåll. det är strukturerat. inget flum, inget dalt. utan det är strukturerat för att fungera för många människor i rörelse, aktiva individer i en stor stad. och det gillar jag som turist.

var tog papa dee vägen…

var tog artisten papa dee vägen. han gifte sig med en tjugo år yngre kvinna.

det går bra, sa papa dee.

sedan läste vi i tidningen om en misshandel. hon hade ätstörningar, och psykiska problem. hon sa ja och menade nej och var extremt svartsjuk. rädd att bli övergiven.

nyår firades i vila. ute och vila. jag har migrän efter att ha blivit sparkad i huvudet med stålhättor samt en dansk skalle. i mitt eget hem.

ja. dessa latinamerikaner de kan. och jag var inte svartsjuk och jag hade inga ätstörningar och när jag sa nej så menade jag nej. jag skulle slås till lydnad. jag var för självständig. strukturerade mitt liv.

och eftersom jag är flamencodansare, är diffust skuttande i märkliga kläder inte intressant, och jag åker inte karusell eller äter mat på gatan. råttskräck.

men papa dee. varför är inte han programledare. musikalisk och göteborgare. kanske han kan visa upp arkitektur i göteborg. eller kulturella bostäder från kåkstäder världen över.

och som trendsättaren sa

att renovera är en livsstil. och då gör vi så. eller varför inte renovera en bil, eller en motorcykel. eller en moped. nu när cykeln har punktering.

nyår i tv eller i poesins värld. eller migrän….

återvändandet till sverige gör att man jämför svensk TV med andra länders TV, och nyårsafton på fyran var bingolotto, en svensk variant på the spinning wheel.

det startade i slutet av åttiotalet och har en slags moral genom att det hjälper idrotten.

och programmets intellektuella nivå, består i att de tävlande svarar på frågor som vad heter du, och var bor du?

därefter skall programledaren läsa upp bingonummer, öppna lådor och snurra ett hjul. och detta sker vecka efter vecka. det är ju inte fråga lund precis, eller tiotusenkronorsfrågan.

det är tveksamt om svenskar med tillgång till dagens internet, appar och smartphone skulle klara att hålla ett ämne i fokus på den nivån som krävdes av dåtidens programledare.

och vi ser en vinkonnässör öppna champagne med en skridsko, och den kvinnliga programledaren hade denna dag en vamplook. en tajt svart urringad klänning med lurex, och nådde väl inte ända fram.

det är svårt att bära femtiotalets vamplook i dagens sverige. vampen kräver, attityd, snärtig dialog och framför allt en hållning. de långa slanka benen skall bära upp looken och det är svårt.

kanske en klädsam kavaj eller klubbjacka och cityshorts och rejäla sneekers av tyg i en klatchig kulör hade varit mer lämpligt. vattenkammat hår och en robust, munter attityd. kanske en lapp med ett litterärt citat av sin favoritpoet.

så här låter mitt

CXVIII

STENSPERMIER

I MUREN RUNT FÅNGVÅRDSANSTALTEN

DET VÄLDIGA KEJSARSNITTET

SKA KOMMA.

och här far associationerna fritt. ett svärd, en sabel eller liknande som med ett snitt öppnar buken på väktaren och väktaren lutar sig blekt fram tar sig för magen och händerna färgas röda och allt faller ut och landar med ett plask på stengolvet.

och väktaren faller liksom i ultrarapid och landar i sin egen avkomma på stengolvet. tyrannen, väktaren har landat, och kanske är jag kvinna. kanske är jag våldtagen, kanske är jag misshandlad och här i cellen med sabeln i hand förlöser jag den manlige fångvaktaren, den enda och sista förlossningen han får delta i.

och sedan kan man fortsätta. om psykiska murar, om fysiska murar.

och graviditeter, plötslig spädbarnsdöd, dödfödda barn och tv.s proffstyckare som inte förstår hur man insamlar, bearbetar och förmedlar   information. i denna dikt finns en logik, en kärna. bokstäverna formas till en perception, inte en bild utan just en perception som ger oss associationer och detta, mina läsare. är första steget till hjärnaktivitet, en formulerad tanke. detta är grunden för allt intellektuellt arbete.

schack, dart och biljard

jag skulle önska att sporten tänkte lite mer out of the box.

tänk om vi fick se någon av de kvinnliga sportjournalisterna intervjua en känd schackspelare. den kalkylerande, planerande sportsmannen möter den kvinnliga, romantiska journalisten från svensk television.

eller den fokuserande dartspelaren. perfektionisten. pricksäker möter den lite mer sökande, travande journalisten.

eller biljardspelaren. professionell, utan nerver möter den kvinnliga, känslosamma, oplanerade journalisten.

vilka frågor skulle komma ur den målade munnen, och hur skulle svaren läggas upp. strategi möter strategi. den svenska kvinnan möter en tekniksport, en nervsport. taktik, iskall nerver möter strategier. och journalisten. som en upptäcktsresande i mannens värld.

ett fantastiskt möte. utan gränser och utan gemensamma referenser.

där hängivenheten möter ett sätt att tjäna enkla pengar. det vore intressant faktiskt.

vi läser i tidningen..

i sölvesborgstidningen löradg 5 januari 2013 kan man läsa att de planerade 500 arbeten inom byggbranschen inte blir av. och enligt sövesborgstidningen kan man förstå att byggbranschen står inför en kris.

vad kan detta bero på? här får man se till arbetskraften och investeringar. vi får nog erkänna att svensk arbetskraft inte kan konkurrera med övriga europa. man arbetar långsammare, har svårare att ta instruktioner och vill gärna ha egna lösningar på hur arbetet skall skötas. man anställer egna vikarier för att kunna sköta sin fritid. och sverige får nog anse att investeringarna uteblir då de internationella relationerna är kyliga.

jag har under min europatour sett svenska människors syn på interaktion. man ska städa på hotell, man ska arbeta i caféer och restauranger. och man anser att ens egna insats är fullt tillräcklig. man är fysiskt närvarande och man pratar svenska vilket skulle ge en trygghet för sina vänner. och med den inställningen kanske man får förstå att man inte passar i ett modernt multilingualt samhälle. kanske man skall söka sig till lite mer primitiva samhällen.

svensk arbetskraft har genom sitt skolsystem och sina dåliga matematikkunskaper och brist på anpassning, effektivitet och kvalitet minskat sina  konkurrensmöjligheter. man arbetar inte, man leker.