vykort från trädgårdsföreningen

hej

jag har besökt franska parker, franska botaniska trädgårdar men aldrig har jag sett så vackra blommor. stora gräsmattor och stora träd. jag tycker inte att man skall ha för mycket olika blommor i trädgården. som i göteborg gräs bara som barnen får leka på. och en trasig solstol låg slängd i en rabatt. det var en installation. och en man åkte på åkgräsklipparen, lite oplanerat men vad gör det. alla kan ju inte vara proffs.

man har ett rosarium i trädgårdsföreningen. många olika sorters rosor och när de blommar så skiner solen. det är det vackraste rosariet i hela världen, för det är i göteborg.  det är så vackert att ingen vågar besöka det.

man går till kiosken och spelar istället. på hästar, tips och trav. man gillar spänningen.

man har haft cirkusuppvisning på gräsmattan i trädgårdsföreningen. man jonglerade mest med bollar. och man gick på lina eller balansbollar. det har vi aldrig sett förut. det kommer en cirkus till göteborg ibland, men det kostar pengar att besöka cirkusen, och är man rökare och en gambler så finns det inga pengar till cirkusbiljetten. det regnarde och det var pölar på gatan. spårvagnen var blå och vit. en gammal teckning.från en gammal ritskola med blyerts och tusch. göteborg är så intressant, aldrig sett något liknande från bilfönstret.

vykort från hotellet

man kan inte bete sig på hotellet. man skickar fram en sökhund, man är oförskämd och man har bytt ut maten mot soptunnornas innehåll. man hyr ut ekonomirum för priser på exklusivare rum. man anser att man har rätt till det, eftersom man hjälper en kamrat som inte fick snatta cigaretter på daghemmet, han var konstintresserad. besökte luisiana i danmark på arbetstid, och gick hem och bytte byxor det var en penna som läckte. han besökte mig i mitt hem när jag inte var hemma. han omnämns i litteraturen, men han läser inte böcker. han läser inte ens sagor  för barnen , det kommer för mycket folk till daghemmet. han har många vänner som stödjer och pratar uppmuntrande. han står med ett ben i vardera kultur. den ordlösa kulturen där man har ett eget språk, som bara vissa förstår. dem som tillhör inre kretsen. var är vi? det kunde varit berlin –45 men det är bara ett daghem i en förort i göteborg. staden som har en egen information och gör upp egna regler för besök.

hotellet hade marint tema. det såg ut som taiwan, barnarbete och förbjudna material och brandsläckaren var stuleln det blir så.

uiddevalla kom, uddevalla kom. etta, två . secret agents kom.

vykort från malmö central

när jag kom till malmö central, den hade byggts om. arkitekten hade märkt upp byggnaden, vi har ett eget språk som bara vi förstår, så mindes jag hur man stulit min ryggsäck ur förvaringsskåpet. man kallade sig securitas, men ingen annan håller med. tyvärr musikbranschen sjunger om denna plats och den omnämns i litteraturen. en skabbig man med dålig spanska och ännu sämre svenska kallade sig missionär, och det skulle han inte ha gjort. man får dåligt rykte.

vykort från biblioteket….

man kroppsvisiterar människor som är konstiga eller nervösa. eller hundar som söker knark eller tips från coachen. nina hagen kroppsvisterades och nu väntar en tysk vår.i uddevalla finns tullens systrar. de undersöker väskan och skickar fram en hund. bh:n skar de sönder i uddevalla.

Biblioteket var inte till för alla. Biblioteket var inte till för oss. Vi rev ut alla böckerna ur hyllan och skrek till bokomslagen håll käften. Ni bra tjatar. Ni säger ingenting. Ni berör inte. Och tror du inte att de började prata. Cd-bok.

Och då blev jag  förbannad. Säger jag att boken ska vara tyst, så lyder man. Barbara cartland hon vet hur man skriver. Lydigt och snällt och sockrat och rosa.

Hon pratar inte i munnen. Hon pratar bredvid munnen, med kluven tunga. Hon är drottningen av tystnaden av stillhet och att utan mening i ordens labyrint få tiden att gå, att slå ihjäl tiden.

det kom en räkning om livscoachningskurs i göteborg. jag har aldrig besökt en livscoachningskurs i hela mitt liv och behöver ingen kurs i göteborg. staden med egen information, som ingen annan har.

vykort från likgiltigheten..

vykort från likgiltigheten
när man som jag kommer från ett annat land fast jag är född i sverige betyder ingenting någonting.det spelar ingen roll eftersom jag ändå inte har rätt till min egen framtid. jag är en kulturell representant från ett anat land.

så står vi i marängporten och drömmer om himmelriket
det blev inte så. det blev en vy över älvsborgsbron och kråkorna äter soporna igen

jotack ,det var intressant att se hur en obildad lotsar en igenom verkligheten. det tog lite tid bara. arbetsproduktiviteten sjunker behöver du en låda till dina samlade vykort?

vykort från redaktionen…

vykort från tidningen

jag ser ut som en porrstjärna men jag är journalist
jag får intressanta svar i intervjuerna. jag inger respekt, och det är jag tacksam för. jag bor ju i staden som egentligen är  tidningsmogulen, fast ingen läser oss. tidningen är för dyr. man kan ju få gratisnummer, eller lösnummer

skrivandet är ett hantverk, ett kunnande ,man kan inte stjäla det.

metro
jag är en reklam för parfymeriet i nedre frankrike
jag är inställsam smickrande och detta ger mig klara fördelar framför en kritisk press. en latte bara så är jag god och glad på dagen.

jag börjar fastan i yrkets återvändsgränd jag hittar inte ord
jag har glömt etiken och ser nya snabba reportrar ta över mina artiklar och flashar
jag tappar tråden men jag håller ihop
jag vet vad jag kan

jag kommer från götet och ger bort min själ
man gillar billiga ting eller gratisbiljetter
vår fax är trasig vi får ingen information vi hittar på bara

jag är den fulländade journalisten. jag hämtar min stil från herrtidningar. jag får intressanta svar. jag är den fulländade journalisten. ingen läser.

vykort från gatan

jag ska börja med en ny teknik

att i några få rader skissa ett fenomen, en känsla ett skede, vi kan kalla det vykort.

skissartade gestaltningar som får läsaren att betrakta, fundera och bygga upp fantasislott runt skissen.

Vykort från gatan

Stolen är blå som damen i affären sitter på, vattenpölen har torkat nu.

Bilen bara stod där som en rosa karamell och bredvid stod en liten flicka i kappa en röd kappa och mamman tittade i skyltfönstret

Man stressar fram i flödet av trafik, bussen svänger kort och cykeln har ingen naturlig plats i filen.

Bilar kör fram i natten man ser dem inte man anar när två ögon stirrar från sidan på bussen som stannat för att plocka upp två vinddrivna existenser och metron, underjorden denna lysande mask som för en fram i natten där ljusen dansar i nattens malande ström av spårvagnsskrammel
så blir allt tyst. Klockan är natt och bussen i garaget

blomman var det enda jag kunde relatera till. Mitt i rondellen fanns hon som en protest för allt det växande som inte fanns i närheten. Bara teknik och signaler, jag såg på blomman som flämtade och tänkte var är stadens puls.

Hur ser det ut när staden vaknar. Är det mörker eller ljusnar det. har man trätofflor eller stilettklackar på fötterna när man smattrar in på caféet för att få dagens första espresso i en liten kopp med ett brett leende.

Jag bara stod i gathörnet som en avdankad fallen ängel och tänkte detta är jag. Det här är som mitt ruttna liv. Vi äro ett gathörnet och jag.

Ibland känner man. OK nu är det så här att äter du upp mig gatjävel så äter jag upp papperskorgen. Man känner att man måste sätta gränsen stensnävt. Annars flyter man bara med längre och längre in i stadens mysterier, förtrollningar, återvändsgränder, mystiska dörrar och kärleken bakom hörnet.

Det regnar i gatan slår det liksom upp droppar och dansar i luften och bilarna är liksom ruggigare än duvan som sitter och lurar under taket, väntande på uppehåll. Men regent dansar i gatan och vattnet är liksom stoppande för hjulet i bilens passerande, blinkande ström. Nu är det grönt. Nu får vi gå.

Färgerna i staden är olika efter humör, ibland ser man bara blått och ibland ser man bara rött. De finns där hela tiden men man ser olika. Grannen säger att det beror på hur man vaknar ,på örat eller på näsan. Och det tror jag på. Om man har glömt borstat tänderna är allt grått.

tonen i beskrivningen

jag anser att en språkligt konvention i svenska språket saknas i dagens texter. beskrivningar har ett ordval och känslor har ett annat. om man är arg skall detta synas i texten. detta sker inte idag, man kan fråga sig varför?

i franskan finns de tydligt. om man läser le soir eller le figaro ser man direkt i ordvalet hur skribenten reagerar på nyheten, även hur orden flödar. detta sker inte i svenskan lika självklart.

jag har bloggat klart. det är tråkigt.

svensk lokaltidning under den internationella luppen av mediabevakning…

Vad ska vi ha svenska journalister till? Dagstidningar och kvällstidningar. De kan ju ingenting.

Skall vi ha tidningspappret att slå in porslin och glas när vi flyttar. Är det därför vi har byggt upp en mediavärld.

I japan har man lärt apor att känna igen ordgrupper, så får de äpplen och det tycker de är gott. Är apan hungrig känner han igen fler ordgrupper. Så pekar han på den ordgruppen då ledaren säger ett ljud och får ett äpple. Är detta trenden i svensk journalistik.

Man bygger upp artiklar som om det vore ordgrupper, får man äpplen då eller?

Det är inga källhänvisningar, often en endimensionell analys. Det är oftast enbart en aspekt som framkommer. Och man hävdar att man ger folk det de vill ha. Vad ska vi ha den typen av verklighet till. Och vad ska vi med den observatören av verkligheten som tycker så till, resereportage skrivs av sextonåringar för att deras föräldrar kommer från landet, vad käckt.

Min hund är född i ludvika, så jag kan åka till ludvika och skriva reportage. Jag är kvalificerad eftersom jag har anknytning till ludvika genom hunden. Då är vi på katrineholmskuriren, eller GP. Där får de stora reportrarna stå tillbaka för att man känner redaktionen och det tycker man är bra. Man kan lämna inte en korg äpplen och så skriver de att dahlström varit ute på facebook, retas lite att han är kontrollerad. Skjutjärnsreportern i blond hästsvans har gjort ett avslöjande reportage om en lokalpolitikers telefonvanor. Att katrineholms ekonomi är pedantskött, att den kommunala servicen är svensk standard och att man förvaltar kommuninvånarnas skattepengar på ett fördömligt sätt, det förstår inte denna journalist. Hennes kunskap om samhällets uppbyggnad är inte tillräckligt stor. Annars skulle hon inte ha skrivit som hon gjorde.

Vad ska vi med svenska journalister till. Är hon vacker? Och vem avgör detta? Armani skulle aldrig anställa henne för att visa kläder. Det är referensen på skönhet i västvärlden. Och där platsar inte svenska journalister. Varken herrar eller damer. Aalltså får man lita till andra kvaliteter. Och detta borde vara observationen av verkligheten, och nu förstår alla att det är ett logiskt tankefel här.

Frågan som journalisten skulle ha ställt är vems verklighet, och nu kommer tystnaden. Nu går vi in i korridoren tyst diplomati.

Vems verklighet skall journalisten beskriva. Är det sin egen vardag, är det vännernas bekymmer, är det ett genomsnitt av prenumeranterna eller är det maktens verklighet.

Och för att beskriva en verklighet som prenumeranterna, läskretsen vill ha måste man förstå den verklighet som dessa människor lever i. man måste förstå hur deras livsrum är beskaffat, detta kallas allmänbildning. Dagisfröken i katrineholm känner barnens livsrum. Hon vet exakt hur valserna går i hemmet. Vilak som har rutiner och vilka som gör dom de vill. Vilka som har sagoböcker i hyllan och vilka som ser på aktionfilmer. Och dagisfröken behöver inte göra hembesök. Det vet hon, hon är kompetent. Och hon kan föra ett samtal på den nivå som föräldrar och barn behöver. Och kommunpolitiker i katrineholm har folkets förtroende, det ser man och det förstår man. Och han vet exkat vad folk, barn unga och gamla vill ha. Och vad de behöver och vilke prioritet olika verksamheter skall ha. Det förstår man.

Men vad ska man ha journalisterna till? De som skulle ge det folk ville läsa. Om dagisfröken är bekant med dahlström är facebook inte intressant. Om dagisfröken inte känner dahlström är facebook itne intressant. Och detta stod på förstasidan en vanlig dag. denna artikel vilar i ett privatsamtal. Detta är en följd av ett privat samtalsom journalisten har haft, inte med dahlström utan med en vän, och denna facebookhype ger artikeln den utformning den faktiskt har. Hon har ett annat syfte med artikel än det som står. Den är utformad för en särskild utvald person. Och vad ska vi ha den typen av journalistik till. Ge bruden äpplen? Och en kamera så kan hon ta lite kort och göra ett digitalt album till facebooksidan. Skriva kan hon definitivt inte.

Skjutjärnsreportern i USA var en fruktad herre. Watergateskandalen. Vietnamkriget var de stora frågorna som avhandlades i amerikansk press. Och där var man noga med faktagranskning och källhänvisning. Det var avlyssning av telefoner som avslöjade watergateskandalen och president nixon, världens mäktigaste man behandlades som en nickedocka. En plastdocka med blont hår och blå ögon. Journalisten kan vara en mäktig person, men makten har två sidor och man kan lätt bli ett lyteskomiskt inslag i dagsprogrammet. Vem har sagt skuggmarionetter. Jag läste detta på DN:s politiska debattsida i socialdemokraternas nya ledare. Skuggmarionetter. Det finns en slags dockteater i asien där man spelar med stavdockor och marionetter kanske bakom ett skynke med en lampa. Ville man i denna artikel påpeka att partiet var en dockteater. Och vems åsikt företräder man då? Vems verklighet beskriver man då? Man skärpte plötsligt till sig ibland reklamannonser, matrecept och sudokon. Färgglada bilder och glättiga annonser. Helt plötsligt skulle man provocera och verka medveten och drar till med skuggmarionetter. Man har suttit många år nu och låtit fingrarna spela rytmiskt över tangentbordet, och sagt det blir som det blir. Jag är så impulsiv, och helt plötsligt skulle man inta en medveten position i det offentliga samtalet. Och detta gör man genom att hänvisa till en kulturform på Bali. Jag finner ordvalet löjeväckande och inte särskilt provocerande. En politisk skribent har en helt annan uppgift. Kanske man skall inta en mer analytisk arbetsmodell och se hur politiska beslut påverkar läsaren i första steget, andra steget och i framtiden. Vad innebär en socialdemokratisk omdaning i ideologin för läsaren. Hur påverkar den nya ledaren sveriges roll i EU. Hur kan sverige göra sin röst hörd genom den nya ledaren, och vad vill vi att eu skall veta om sverige. Att svenska folket inte vet att det är skogens år. Att svenska folket tror att genom att lägga gamla dagstidning i återvinningscontainern så sparar vi miljön. Att en tidning läses i princip av en och en halv läsare. Att svenska dagstidningar har tvbilagan på torsdagar. Vad vill läsaren att EUparlamentet skall veta om sverige. Det står på den digitala förstasidan på svenska men man kan översätt rubriken till i stort sett alla språk. Internet är ett globalt media. Och det finns ett yrke som heter mediabevakare. Informatiken på universitetet har särskilda kurser i mediabevkaning som mått på olika fenomen i samhället. På lokalnivå och på riksnivå. Om detta vet katrineholmskuriren intet. Därför hon inte kan se dem, och då finns de inte. Detta är hennes verklighet. Denna kvinna skulle aldrig använda ordet som skuggmarinetter i en politisk artikel, hon har aldrig sett en skuggteater alltså finns den inte. Och denna kvinna har medarbetare i närområdet som tipsar i metropolen katrineholm. Och detta ligger på internet och kan läsas av skjutjärnsreporterna i chicago, som ha en kompis vars fru är dagisfröken. Det kan hända. Och man tycker det är intressant med svensk och framför allt dansk barnomsorg för dessa har världsrykte. Ett pedagogiskt världsrykte hur man behandlar handikappade barn, annorlunda barn, vegeterianer och religiösa minoriteter, hur man klarar av att integrera och introducera annorlunda grupper i dessa samhällen så att de förstår och känner tillit till det nya samhället. Detta är imponerande, och för framtiden ett mycket viktigt arbete. Man undviker kravaller, rasism och hets mot folkgrupp och detta tycker man är så intressant i andra världsdelar och om detta vet journalisten i katrineholsmkuriren inte ett enda dugg. Vad ska vi ha svensk journalistik till. Jag har fått fyra kameror stulna ur mitt hem och ur min privata väska. Ge dem till journalisterna de kan låna samma och så kan de ta bilder av datorn från olika vinklar och lägga upp en sida på facebook så ha de nått sin fulländning. Skarpt. Så skriver man inte. Hur ser befolkningens sammansättning ut i katrineholm. Vad vet man om de nya svenskarna och deras kontaktnät. Så fort det är muslimer har de ett gigantiskt kontaktnät. De kan plocka fram vilken information som helst bara genom att knäppa med fingrarna. Katrineholmskuriren. Respektlöst och obildat. Och så diskriminerar man de somaliska kvinnorna i tidningen, och man är så korkad att man inte ens vet om att man gör det. Och detta skall man ha svenskt presstöd för. Oanständigt. man kanske kan söka anställning på en herrtidning istället och skriva reportage med insinuationer, undermeningar och dialektala skämt på menyn.

För det är ju så att de fem sörmländska lokaltidningarna har legat under den internationella luppen länge, och så ville man ha en objektiv bedömning av en som är läs. Och skrivkunnig, och så fick man det. och de insinuationer och de lokala ordföljder och de halvkvädna visor som beskrivs i dessa tidningar, dialektala uttalanden kan diskuteras i ett informationssammanhang i den mångkulturella befolkningen. Och jag tackar sömlands journalistkår för visat intresse. Spanien, Frankrike, småländska vandrarhem listan kan göras lång. Det är ju alltid bra att ha ett ansikte för den internationella kritiken som sörmlands journalister får utstå. Sörmalands fem lokaltidningar skall omorganiseras och journalisterna skall utbildas i seriös faktagranskning, informationsbearbetnming. Att rota i min resväska och prova mina kläder har inget med journalistik att göra. Diskriminering ingår inte i journalistens arbetsuppgifter. Och katrineholmskuriren är en symbol för svensk dålig journalistik, över hela världen. Och det är inte jag som sett till detta. Jag lever i ett annat informationsflöde än det svenska.

på sveriges framsida följer man sin trend…

Om man delar in arbetskraften i en diskurs där ena gränsen utgörs av en kropp enbart värd sin atomvikt som skall förvaras och vars funktion är att balansera upp andra sidan jordklotets atomvikter, och den andra gränsen består av en arbetskraft med människovärde. Människovärde betyder självrespekt egen matkultur, eget språk, egen religion och en självständighet som innebär att man vill ha sitt livsrum intakt. Ty rummet är en social konstruktion, enligt västerländskt vedertaget tänkande så finner vi att sveriges framsida. Från göteborg till malmö har en avvikande trend än övriga sverige.

Man gör som man blir tillsagd. Frågan ”kan du kolla vad den och den gör” åtlyds utan ifrågasättande på sveriges framsida. Och man kontrollerar och man rapporterar. Och tänker inte på vad man gör eller säger. Man ifrågasätter inte. Det rimliga vore att neka och säga det får du göra själv eller varför frågar du inte den och den själv. Man lyder. Man gör som folk säger och inte som folk gör.

Detta är skrämmande. Och framför allt det är olagligt. Men detta gör man på sveriges framsida, år efter år. Och kläderna slits och man köper ännu mer slitna kläder, och årstiderna förändras men man går ändå med tygskor i minusgrader.

Och man ifrågasätter inte. Och tidningarna skriker skolorna blir sämre och man avsätter miljoner för att förbättra matematikundervisningen, men man gör som man blir tillsags. Man följer en trend. Och man studerar inte livsrummet som trenden befinner sig i. man funderar inte över den sociala konstruktion som bäraren av yttrycket ”kan du kolla vad den och den gör” utan vart man än befinner sig så gör man som man blir tillsagd.

Och oavsett om man är sjukskriven, lönearbetar, är hemma för vård av barn, i skolan eller arbetslös, så gör man som man blir tillsagd. Detta är inte normalt. Ingenstans i världen gör man så. I kommunistdiktaturer skiljer man tydligt på arbetstid och privattid, men inte på sveriges framsida. Man kontrollerar. I affären kollar man varukorgen. På badhuset kontrollerar man underkläder, på hotellet kontrollerar man resväskan och på caféet kontrollerar man kaffekoppen. Inte sin egen, inte platsen man kontrollerar vad den och den gör.

Och vattenkvaliteten i badhuset är undermålig, och vattenkvaliteten i kaffemaskinen är undermåligt, och det blir pölar på gator och trottoarer, och det finns inte varmvatten alla tider på hotellet, men det ser man inte.

Om man hade en egen matkultur, en egen tradition egna sedvänjor skulle man klä sig efter årstiden. Man skulle välja de affärer man själv vill och man skulle välja de caféer och motionsformer man själv ville. Men det gör man inte. Och arbetsproduktiviteten sjunker i sverige och tjänstekvaliteten sjunker. Det blir våldsammare och samhället hårdnar. Och detta skriver tidningarna men man gör som man blir tillsagd. Man lyder trendsättaren. Grattis sveriges framsida. Bollen är rund och det blev självmål. Ett fotbollsproffs.

håll ihop det här nu malmö posten kan sorteras fel…

göteborgs nya lyxhotell har ett snarlikt namn som postboxförvaringen i malmö med invandrarägare. posten har sorterats fel i malmlö och personuppgifter  har lästs av obehöriga.

man får nog räkna med att även posten kan göra fel. det är så roligt, man är så nyfiken att läsa andras personuppgifter, och berätta och informera. diskriminering av ursprungsbefolkningen och lojalitet med den latinamerikanska gemenskapen som inte inser felaktigheten i att stjäla mat ur kylskåpen på kommunal verksamhet, eller papper till toaletten, dem som inte klarar av att tvätta händerna efter toalettbesöket av kulturella skäl, det finns inget vatten i öknen.

man får söka vatten. det finns ett talesätt i svenska språket som lyder

jag fick en utskällning så jag var inte värd vatten. sök vatten göteborg. sök vattnet. världen undrar. världens journalister undrar…

på försäkringskassan finns en egen verklighet…

Det finns en lyteskomik inom offentlig förvaltning. Man har ett antal kvinnor som inte har läst lagen som anser att deras position innebär att ge eller inte ge lön till svenska kvinnor födda i sverige av svenska föräldrar. Man diskriminerar ursprungsbefolkningen för att invandrare, även de analfabeter ska ha sina privileier. De tål inte en tillsägelse. Försäkringskassan har inte betalt ut min ersättning och detta är ett straff för att jag hade mage att påpeka att mitt hyrda hotellrum inte var allmän skådeplats. Vi använder inte kulturella privilegier på en försäkringskassa i sverige. Jag accepterar inte systematisk förföljelse av invandrare, östeuropeer eller latinamerikaner. Och det var ju så att när livsmedel försvann ur daghemmets frysar så påpekade jag detta, och tog kontakt med internationella journalister, och det passade inte den högfärdiga halvspråkiga befolkningen i förorten, alltså skulle jag iväg.frysas ut och detta genom att ha en uppvärmd lägenhet och lojala kvinnor på försäkringskassan somtyckte om kött och invandrare och dessa har under 23 år räknat ut fel ersättning för att stötta stölder av dagehmmens livsmedel i göteborg. Det är svårt att vara politisk flykting man kommer inte ihåg vad man sa på migrationskontoret. Jag är inte imponerad av invandrare. Jag anser inte att utvecklingen skall behöva gå bakåt i miljöfrågor, i kvinnofrågor och med sjunkande arbetsproduktivitet och tjänstekvalitet för att dessa politiska flyktingar inte kan läsa eller har svårt att förstå. Det finns andra sysselsättningar än att uppta en plats på svensk arbetsmarknad. Och dessa trogna kamrater som genom den manipulerade informationen lydigt och snällt betalr ut fel ersättning. Och detta är ett bekvämt bestraffningsmetod i slummen där språkliga konventioner enbart har underlivsbaserade budskap. Man har älskarinnor. Sverige har dåligt rykte och hela världen vet att impotenta överåriga invandrare leker på försäkringskassan, socialkontor och man tycker det är pinsamt. Är du ledsen

Jag accepterar inte stölder av livsmedel. Det finns gränser för arbetskraften och språket är en gräns. Jag har ett alldeles för avancerat språk för förortens invandrare skall hänga med i resonemanget, tyvärr och av hänsyn till deras inkompetens avstår jag från samtal. Och avlyssnar naturligtvis inte deras telefoner. Jag är inte nyfiken. Jag vet nivån. Det suyns ju på dem. Billiga kläder, dålig hållning, vanvårdat hår och oborstade tänder. Mer?

Det finns grupper i svenska samhället som har en egen verklighet. Man ser inte att i sitt eget kylskåp står två liter cocacola och till frukost serveras chokladpuffar med 80 procent socker. Man ser inte detta, man ser inte heller att i badrummet används inte tandborsten eller tandkrämen av dem som dricker cocacola eller äter chokladpuffar.

I ett ordentligt hem äter man på regelbundna tider, borstar tänderna morgon och kväll samt unnar sig något sött efter maten. Lite glass en chokladbit eller liknande.

När man kommer till pizzerian och skall köpa pizza så vet man att detta är inte bra mat men det är gott och det kan vara roligt att pröva. Och ibland kan det hända att barnen får något litet sött, en chokladbit eller en slickepinne eller liknande, och detta är en helt normal svensk tradition att i samband med måltiden äta något sött. Och har man en god tandvårdshygien så spelar detta absolut ingen roll.

Men i familjen med coca cola och chokladpuffar är det kanske fri tillgång på cocacola, man äter när man är hungrig och man äter ofta pizza. När dessa människor ondgör sig över slickepinnen i pizzerian eller att grannen vid inhandlandet av cigaretter köper en godis till grannens unge som följde med, är det hela en tragedi. Att man inte kan ordna bättre aktivitet åt ett litet barn än att grannens promenad till kiosken är dagens höjdpunkt, att man utan betänkligheter sätter sig och ringer för att tala om denna händelse utan att över huvud taget ens fundera på sina egna matvanor eller dem man ringer till. Nu har vi lämnat två och femtio godis och klivit in i en egen verklighet. När man sedan ringer tandläkaren och frågar om detta är lämpligt får man till svar nej. Och nu har man hittat en krigsstrategi,

När grannen sedan kommer till folktandvården och möts upp av hämndens änglar som skall ta strid för två och femtio godiset har vi lämnat sverige och hamnat i östeuropa.

Detta är olagligt även om man har invandrarbakgrund. På arbetsplatser diskriminerar vi inte. Och invandrarbakgrund, språksvårigheter hjälper inte. När man kommer till tandläkarhögskolan trappas diskrimineringen upp och nu visar polen sitt fula ansikte.

Alla vet att malmös kulturella elit har en egen informationsbehandling. Man kollar aldrig upp källor, man har en endimensionell analys på verkligheten och drar sig inte för att gå till peronangrepp. Man följer gärna efter till badhus och kissar i bassängen. Jag ahr aldrig i hela mitt liv kissat i en bassäng och lärt barnen att gå på toaletten. Jag har aldrig i hela mitt liv baktalat en människa., annat än som en ledtråd till att den personen skall sluta prata bakom ryggen på mig.

Rumänien, östeuropa. Börjar man föra in hämndaktioner på arbetsplatsen. Skicka tandläkare med tvivelaktig utbildning att hämnas på godisinköpet, då är det det man gör. Då har vi en ny tradition på svensk arbetsmarknad och vi har en ny tradition i hemlandet. Och detta kallas blockad. Vissa grupper har inte tillträde till svensk arbetsmarknad och vidda länder har inte tillträde till samma varor som övriga världen.

Vi ser klädutbytet i göteborgs klädaffärer och ser att det är äldre modeller som blivit över i andra länder, och ser till att göteborgaren får billigare kläder, enligt kulturellt mönster från östeuropa. Vi vet att enerrgipolitiken i dessa länder är otillräcklig, och inför detta system i sverige. Höjda elpriser, höjda priser på bensin och olja. Och leker hämndens änglar.

Vi har stor grupp östeuropeer i malmö. De har visat sitt intresse och presenterat sig. Och de har fått sett sin egen kultur spelas upp i repris, på repris och den eskalerar. I sverige har vi en svensk arbetsmakrnad och vill man ha uppmärksamhet i form av svansviftningar kan vi skicka en granne med en pudel. Så man får positiv respons.

I våldets malmö, som dels är ett utslag av malmös informationsbehandling, som är i en helt egen klass gentemot övriga världen, och dels just utslag av dessa hämndens änglar som skall uppfostra. Skära sönder stövlar, gå in i hyrda förråd. Och det är folk som inte tolererar att dumheten får styra deras liv. Det finns människor som har lämnat kommunistdiktaturer och inte vill ha eftersläntrare med hemlängtan och nu förstår alla innebörden i uttrycket

Kan man dö av hemlängtan? I östeuropeiska språkgruppen finns metoder för disciplinering som inte är acceptabelt. Och det är dags att dessa grupper rensar i sin åsiktsflora om hur folk skall vara annars gör jag det, och då blir det en ny start. Man börjar från noll. Detta är sverige en demokrati. Och ett nej är ett nej och ett ja är ett ja. Det är två alternativ som individen har. Man vill inte eller man vill. Och genom att frånta individen information begränsar man dess rörelsefrihet. Genom att frånta individen dess rätt att söka information fråntar man individen dess kunskap. Man har här ett val. Och belgien ligger 20 timmar bort och jag pratar franska, jag pratar tyska och jag pratar engelska. Jag klarar att ta kontakt med journalister och jag klarar att sätta gränser för mig själv och för städerskan från polen på hotellet.

Jag äter inte croissanter till frukost i sverige, men gör detta i frankrike. Och jag lär barn särskilt understimulerade barn svensk matkultur.

Och nu tycker jag att förorten skall ta och läsa nutidshistoria och ta reda på vad har hänt i mexiko, polen, rumänien sedan 1993. Och dra parallelller till sin egen verklighet. Och så får man definiera ursprungsbefolkning, yttrandefrihet, korrekt information och demokratiska rättigheter och värdera hur viktigt detta är i sverige emot sin egen taksiga situation där man understimulerad och oföretagsamhet kallar det kultur. Vem är jag? Vatten i skon.

Och kan man inte innebörde i arbetsproduktivitet och tjänstekvalitet ska man inte vistas på svensk arbetsmarknad. Kan man inte skilja på arbetsuppgift och lojalitetsprövning skall man inte vistas på svensk arbetsmarknad. Kanske en anställning i östeuropa kan vara något, och göra något bra av det. visa respekt underkastalse vara tyst och fråntagande av sina rättigheter att säga nej. Visa sin kvinnlighet, sina kvinnliga strategier. Ta hand om turisters tillfredsställelse.

en dag är tandborsten gammal, en dag är åsikterna transparanta…

Arbetsproduktivitet och tjänstekvalitet är vedertagna mått på arbetets art. Detta är mått som använda över hela världen. Arbetstid och ledning är mått på arbetets organisering.

I ett jämförande perspektiv över ett område kan man mäta och jämföra arbetets art. I hela sverige har vi tidningar, lokalpress och vi har grundskolor och vi har barnomsorg. Och vi har människor som använder dessa institutioner för information.

Vi har förstått att skolan i sverige är sämre än i utlandet samtidigt som vi har en standardisering av kunskap på universitet, och detta borde kräva en standardisering av allmänbildningen. Och detta har vi i sverige ingen chans att uppfylla. Vår allmänbildning är lägre än utomlands.

Och då får vi titta på informationen. Lokalpress och grundskola har inte uppfyllt europas kriterier på allmänbildning. Arbetsproduktivitet och tjänstekvalitet. Och nu står faktum klart. Det finns grupper i samhället som roar sig med att sänka arbetsproduktiviteten och tjänstekvaliteten bara för att man tycker det är roligt.

Man tystar ner nyheter och man busar i skolan. Och då får vi se på värdet på arbetsmarknaden. Svenskar platsar inte på europeiska arbetsmarknad. Det vet alla som sett malmös blondiner i aktion ute i europa på hotellen. De är avvikande. De har inte grundläggande kunskap om arbetets art.

Vi ser i sverige att människor stoppas i sin yrkesutövning eller sin inlärning. Detta är en attityd. Man tycker det är kul att stoppa plugghästen. Och förorten, kan man hitta något där.

Egna, lokala kursplaner. Arbetslösa skall in i skolan och använda slöjdsalar och köket för kurser. Och tidningar tystas ner, bara för man tycker det är roligt.

Har man som jag sett färgan från tanger i tarifa, så är invandrare inget märkvärdigt. De är för många.

Har man som jag sett arbetetets organisering i paris eller belgrad så är man inte imponerad av vare sig kommunistländer eller afrikanska länders utbildningssystem. Och har man sett hammarkullekarnevalen är man inte imponerad av svensk förortsstandard att organisera arbetet, och detta är en åsikt som jag delar med hela europas journalistkår. Som med egna ögon sett samma sak som jag. Vi kan kalla mig guiden.

När jag ifrågasätter lokaltidningarnas nyhetsflöde är detta strategiskt. Hela världen förstår exakt vad som pågår inom svensk tidningsvärld. Och detta är oacceptabelt.

Kamratgruppens lojalitet. Människor som inte har definierat arbetsproduktivitet och tjänstekvalitet i ett internationellt perspektiv skall över huvud taget inte yttra sig, det är det första. Att ha åsikter om en branschs utformning kräver kunskap inte kultur. Det är det andra.

Och när man visar upp en kultur skall man åtminstone besökt landet som man hävdar att man representerar det är det tredje.

Hela världens journalister vet exakt vad som pågår i svensk journalistik

Hela världen vet exakt vad som pågår i svenska skolor

Hela världen vet exakt vad som pågår inom svenska hotell

Och detta handlar inte om att folk pratar. Vi har en annan organisering än att utföra arbetet. Man har en kontrollfunktion som är tidskrävande.

Att tysta ner kan ha sina konsekvenser. Man kan skämta sexistiskt och man kan tycka att lyteskomik är intressant. Och förstår man inte att man är ett lyteskomiskt inslag så är det ingen som är intresserad av att tala om det.

Andra generationen invandrare i ett europeiskt perspektiv. Frankrike, spanien tyskland anses som extremt obildade, utan anständighet. Någonting som man helst inte vill hantera. En spanjor en fransman och en tysk är för oss en människa som kommer från ett annat land, men är i sitt eget hemland en ursprungsbefolkning. Och i sverige tillhör de människor som är födda i sverig av svenska föräldrar ursprungsbefolkning och börjar man ge sig på dessa individer och hävda att det är kulturellt, då åker man av banan. Och det är så självklart att detta behöver man inte nämna, formulera eller tolka. Och ger man sig in i undervisningssystemet då åker man av banan och ger man sig på den fria pressen och kallar det ta kulturellt, då åker man av banan. Och detta är så självklart att det behöver man inte ens nämna. Och fortsätter man mopsa så blir man ett lyteskomiskt inslag och där är sverige idag. Hela världens journalister har sett göteborgs självutnämnda lyteskomiska elit i aktion. Överlevnadsläger i naturreservat, kursverksamhet i skolans lokaler, karnevalsuppvisning i kulturell sfär och de har följt organiseringen av spejare och kontrollanter.

Det är olagligt och det är pinsamt. Man har inte världens förtroende. Man anses vara skit under naglarna. Och nu hamanar vi i rasismen. Och nu har man gjort bort sig. Nu är argumenten transparanta. Nu är kraschen ett faktum. Och nu har cykeln punktering och hunden har löss. Och tandborsten är spretig och tandkrämen är slut. Och arbetet på försäkringskassan inget roligt och diskrimineringen ett ord på världens agenda. Kvarterspolis, journalist, advokat. Stick och brinn göteborg. Ni är ur leken. Ni är ett lyteskomiskt inslag.

lookbook>sweden>uddevalla

Till uddevallas kommunledning

detta konvolut ligger i kommunledningens brevlåda på måndag. rolig läsning, och barnen leker hund.

Man får inte säga till

Hur kan hotell riverside ett hotell i fyra våningar med ca femtio dum på varje våning få existera utan att aircondition fungerar. Hur kan detta hotell få ta betalt med nära 800 kronor per natt. Man har outbildad personal i receptionen och man har ett nyckelsystem som är alldeles för lätt att kopiera.

Hur är detta möjligt. Är ni efterblivna eller?

Hur kan sköna rum få tre stjärnor. Ett amatörmässigt renoverat hotell som inte har hiss, enbart trappor, man har en hund i receptionen och personalen fifflar med maten. Hur är detta möjligt. Man har inte air condition och städerskan klarar inte av att siksa tandborstmuggarna. Detta kallas designhotell och gästerna har skänkt litteraturen i bokhyllan. Detta innebär att tiggande gäster bytt ut den ordinarie litteraturen, vi kan kalla det låna.

Hur är detta möjligt

Hur är det möjligt att hotellet i best westerns kedja, tvärgata till kungsgatan får fyra stjärnor med en heltäckningsmatta som inte är rengjord sedan sextiotalet. Och den östeuropeiska städerskan orkar inte städa korridorerna. Är ni medvetna om vilket rykte uddevalla har.

Jag föreslår att man genast flyttar sj:.s anställda till ett annat hotell, typ riverside. De skall ine behöva äta mat med utgånget datum för att invandrare skall tigga på hotellet som en hund.

Att uddevalla har en slapp och menlös invandrarpolitik är en sak. Det finns kyrkliga välgörenhetsinrättningar och socialkontrakt. Men att blanda in hotell i denna allt annat än stilfulla hantering. Då är det stopp.

Och blandar man in mig och börjar nalla på mina konton. Oh man. Då har man satt sin sista potatis. Jag reser en del. Jag ahr kontakt med hela europas journalistkår och efter hammarkullen, göteborgs osnygga hantering av mig som utbildad personal som satte stopp för stölder av daghemmens matvaror, skrattar nu europa åt dessa patetiska ekonomiska försök att rädda privatlivets statusjakt.

Ta genast bort SJ:s personal från hotellet. De pratar. Det finns järnvägar över hela europa TGV, Renfe osv.

Hur står det till egentligen. Internationella relationer är inte att mesa med utomeuropeiska investeringar. Uganda gör inga hotellinvesteringar i uddevalla. Lär dig det. Sanera hotellen eller också blir det lussanering som i stockholm. Det finns utbildad personal som söker arbete på hotell, flerspråkiga och med ordentlig bakgrund som har mat hemma. Det räcker.

I östeuropa tog jag dit hela världens journalistkår. Euroap, USA, arabiska journalister. Menar jag allvar. Är jag en kulturell leksak. Behöver jag säga mer?

Och vem säger att jag vill visa upp mina texter för personalen på sköna rum. Jag skriver med flerstaviga ord. Och hänvisar till litterärar referenser i mina texter, och detta klarar inte de av. Det finns bibliotek i uddevall. Där läser man texter inte i privata datorer. Är detta uppfattat.

Och jag vill inte ha illegala invandrare i min närhet. Vita, gröna, blå eller vita. Ta bort dem.

På mitt skrivbord ligger senaste numret av hemslöjd en kvalitetsprodukt i papper med miljöansvar. På första sidan ligger en sljuten björn. På sidan 18 har vi en kvinna som gör smycken av döda fjärilar.

Och vi har hört fjärilseffekten och vi har ordstävet att inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten. Och nu har vi malmö. Det kommer att vara en del turbulens i malmö under helgen och detta kan inte aina i kvarteret göra så mycket åt. Det ligger på ett helt annat bord. Ute i europa- det är för mycket pengar i hotellen för att andra generationens tiggare skall ha företräde. Tyvärr.

Jag skulle rekommendera aina att ta semester. Städa i trädgården eller vandra i parken med tygskorna på fötterna.

Lyxhotell i göteborg….

Det finns en universitetsutbildning i turism. Gymnasieskolan har hotell och restaurang på programmet. Den personal jag träffat på sveriges tre och fyrstjärninga hotell har inte denna utbildning. De har inte behörighet att söka dem eftersom de har bristande betyg. Det hjälper inte att man är blond, snarare stjälper ryktet.

Hotellet har en entrefunktion. Här upprättas nivån på hur vidare kontakter skall ske i samarbetet. Göteborg har fått ett lyxhotell. Stor investering och stora vinster.

I europa har man följande åtgärder.

Minsta misstanke om att personalen fifflar med maten. Byter ut varor mot sekunda kvalitet och säljer för egen räkning. Hotellet stängs-

Minsta misstanke om att hotellet fifflar med kontokort, hotellet stängs

Minsta misstanke om att hotellet hyser långtidsboende, till exempel illegala invandrare, hotellet stängs och byter ägare. Det finns de hotell som enbart hyser flyktingfamiljer. Sverige har en mjukare och mer tolerant linje. Man accepterar hög sjukfrånvaro. Man accepterar privata besök på rummen, av personalen. Inte gästerna. Personalen har besök på arbetstid.

Man tillåter lån av hotellets inredning och inventatrier, man tillåter lån av gästernas tillhörigheter. Och man har en egen information om husdjur på hotellet.

Den outbildade personalen tillåter sig att ta beslut om detta på egen hand.

Det är slut med detta nu. Ursprungsbefolkningen är inga leksaker. Hotellen är inga kulturella miljöer där man ska lära gästerna hur det är i främmande land, där man inte varit. Och denna gång är det bryssel som får ge dirketiv till alla euländer för att det skall vara rätt person. Har man utomeropeisk bakgrund, och skall lära sig språket på arbetstid. Man behöver en dator t. ex så sjunker arbetsproduktiviteten.

Turismbranschen innebär en information som är unik. Och tyvärr även om hotellpersonal i uddevalla tycker att energiprojekten i spanien är eu-baserade så är de inhemska investeringar från företag. Man står inte och ljuger i receptionsdisken.

Svensk arbetskraft har en förmåga att ständigt klampa i klaverat med sin endimensionella analyser av skeendet ute i europa. Man vet inte man förstår inte. Och man får en tillfällig impuls att säga något man tycker låter vettigt.

I restatuangköket slickar man av fingrar, lägger tillbaka skedar i bestickkorgen efter avsmakningen. Detta är inte internationellt gångbart och då säger man

Ja men så gör vi.

Svensk arbetskraft i europa anses vara efterbliven. Och nu har europa åter fått se unga flickor med självförtroende klampa runt i hotellreceptionerna ute i europa.

Redan 1993 fick världen reda på att man fifflade med maten i hammarkullen, stal cyklar, kameror var inne i privata hem och bytte ut maten. Och fick se hur perosnal på försäkringskassa diskriminerade sjukskriven personal till förmån för sina vänner med invandrarbakgrund. Och se en karneval och se framväxandet av hemsidor i internets barndom där det privata samtaler offentliggjordes. Och här grundlades föraktet för sverige och svenskarna. Den lilla människan, kämpande emot svält, kommunikationer, och kyla. Och det var inte lätt. Att tigga smånadskort, bensinpengar, ta mat och använda spisen i en representant för ursprungsbefolkningen och kalla detta rättvisa. Världen är inte road.

Salsapajas eller ej. Göteborg har fått ett lyxhotell och i en spegel av förortens beteende är detta en katastrof. Kontrasterna möts , som i plasman. Det blir för skarpt. Bilderna blir för tydliga och de svarta strecken runt figurerna påminner om kartoon. Sterotypa kvinnobilder möter verkligheten i billiga kläder och containerfynd.

Som sagt detta är gårdagens nyheter och tämligen ofråscht som en antibakteriell behandling emot löss. Tämligen exklusivt men nödvändigt. Och planen lyfter varje dag från london och paris. Massavvisning, och här är turismen en spegel av den behandling som invandrare utsätter ursprungsbefolkningen för. Alla läskunniga vet. Som läser franska tidningar.

Och det är ingen som säger till. Det är naivt att tro att världen består av kvarteret. Det är naivt att tro att om man säger att man är journalist och inte använder trestaviga ord att man blir trodd. Det är naivt att tro att man stjäla mat från göteborgs kommun och anses vara värd vatten. Och det är naivt att kalla sig fotbollsproffs när detta är ett flerstavigt ord. Bollen är sydd av hexagoner och pentagram och detta är symboler och dessa symboler används i andra sammanhang i andra kontextuella sammanhang har de en helt annan betydelse. Svart blir vitt och vitt blir svart.

De betalande daghemsbesökarna är uttråkade av trasiga spel, utebliven mjölkleverans, slut på toalettpappret för att nattliga besökare anser att de har rätt att vara där. oboy oboy oboy.

Rapport från helvetes förgård. Big brother ser dig. Och han är inte militär. Han har motoriska störningar. Kanske har han svårt med trappan, kanske han uttrycker sig lite annorlunda. Liksom med dålig artikulation eller pratar nasalt. Kanske är han för smal, eller har spinkiga ben. Och han pratar definitivt dålig spanska, och franska. Anständighet och respekt för ursprungsbefolkningen borde vara självklarheter på en arbetsplats särskilt om de har adekvat utbilsning. De har högre arbetsproduktivitet och det är större chans att arbetet finns kvar i omorganiseringen.

Vi önskar lyxhotellet i göteborg lycka till och jag lovar att detta kommer bli en knallsuccé. Gästerna har mycket att prata om. Man kan analysera hur göteborgaren är. Observera göteborgaren. Följa efter göteborgaren osv. det ska bli kul faktiskt. Och terassen. För frukost.

är det sant bara för att det stod på löpsedeln….

Vi läser på löpsedeln att heidi klum skall skiljas från sin svarta popartist.

Och det är väl inte mycket att diskutera. Präktig tyska, tänker på framtiden, på barnens bästa och klädbranschens bästa. En rakryggad toppmodell med egna åsikter. Fostrad enligt tysk logik och effektivitet. En kvalitetsprodukt i USA med europeiska värderingar. Det kan vara svårt att förstå, och nu skall vackra Iman ta över project runaway, så hennes kompisar får göra kläder i TV, med sjunkande tittarsiffror och fiffiga gags. Och outbildade kameramän och lågbudget en kamera, närbild och vy. Det ser vi fram emot.

Men här i europa skall vi ha suropeiska kläder. Minimalistisk design och lång livslängd i medelkvaliteter. Prioritet enfärgade och lättskötta. Inte så tunga tyger utan de skall torka snabbt, ur energisynpunkt. att slippa torktumla. Och de gamla jeansen kan vi lägga i påsar och ge till förorten.

Men hon är riktigt vacker hon Iman, somaliskan. Och seal han ser inte så dum ut han heller. Och attityd har de båda två. En vacker pakt. En vacker allians. Det ska bli roligt att se Imans polare sy kläder utan mönster och se vad de pratar om. Deras språkliga konventioner äro ju inte som vanliga människors konventioner. Ty de hava ett hemligt språk, som bara de förstår. Det ska bli kul faktiskt.

man sviker socialdemokratin och vill till vänster men jag funderar på arbetets värde….

Arbetsproduktionen, ett mått på arbete. Ett vedertaget mått på hur mycket produktion per timme. Detta säger inget om kvalitet på produktionen. I tjänster, det går att producera tjänster på ett arbetsplats, man har ett serviceyrke, värderas tjänsten utifrån kundtillfredsställelse. Hur nöjd kunden är med den tjänst som producerades, och det finns tre kriterier kvalitet, effektivitet och anpassning.

Europa har en lägre arbetsproduktivitet än övriga världen. Och detta innebär att vissa länder har en hög arbetsproduktivitet och vissa länder har en låg arbetsproduktivitet. Och det innebär att vissa grupper inom landet har en låg arbetsproduktivitet och vissa grupper har en hög arbetsproduktivitet och det innebär att inom gruppen osv.

Men sammantaget, medelvärdet är att europa har en lägre arbetsproduktivitet än övriga världen. Och detta kan bero på många saker.

Vi bryter ner detta påstående till en bransch, en grupp i ett land, i en stad. Vi använder Uddevalla. Sveriges framsida och vi använder hotellen i uddevalla.

Här har man i småstadens karaktär valt att ha tre och fyrstjärniga hotell och detta för att man vill ha en viss typ av gäster. Man vill ha välutbildade och ekonomiskt oberoende gäster med en bred global kunskap och allmänbildade. Gäster som inte förstör och betalar för sig. Detta är uddevallas intention. Och så kommer illvilliga grupper som inte vill ha det så. De vill ha på ett annat sätt, men inte så. De vill ha vanliga människor. Och i detta finns en ideologi om att vanliga människor är tiggare, dåligt pålasta och gärna med internationella bakgrund. Och så börjar förfallet. Man diskar inte. Man städar inte. Man byter ut böckerna i bokhyllan, och man byter ut maten i frysarna. Och tänker inte på att arbetsproduktionen var arbete per timme. För detta kände man inte till. Att man skapar en campingplats ingår inte i dessa människors begreppsvärld eftersom de observerar verkligheten utifrån sin referens, martyrens. Vi har inte kanonisering i sverige. Vi har ett kvalitetsystem inom hotellbranschen. Det har man över hela europa, och vi tigger inte i sverige. Detta är sverige. Och man städar inte och man diskar inte.

Men varför sjunker arbetsproduktiviteten bara inom vissa områden av branschen. Det måste man se på. Har personalen adekvat utbildning. Har vikarien adekvat utbildning. Och hur är tjänstekvaliteten beskaffad i dessa omården. Och hur sköts de arbetsuppgifter som ingår i hotellet.

Här krävs kunskap. Och det går att mta kunskap. Nationella prov i grundskolan, betyg och omdömen och adekvat utbildning är de styrmedel vi har.

Att kompisar svälter för att de inte kan sköta sinn hushållsbudget är inte hotellets problem. Det är två skilda fenomen. Att grupper inom uddevalla vill dra utvecklingen tillbaka och ha hit sina fattiga vänner har inget med uddevallas intentioner av hotellverksamhet att göra. Och det kan vara svårt för vissa grupper att förstå detta, då man inte har logiken och svensk lagstiftning framför sina ögon. Man har sina vänners semester som fokus. Och det kan man ha men inte på sin arbetsplats. Hotellet är en arbetsplats och inte en kyrklig välgörenhetsinrättning för tiggare och fattiga arbetslösa människor. Och turisterna har information. En del har information som utvecklar samhället och en del har information som drar samhällsutvecklingen baklänges. Arbetarklassen har sina inkvarteringar, miljörörelsen har sina inkvarteringar, kvinnorörelsen har sina inkvarteringar. Det ingår i deras organisering av information. Och dessa grupper har ingen organisation, de kan inte organisera sina inkvarteringar utan har en tanke om att ta över befintliga strukturer. Servicenivån sjunker, och informationen tar en annan riktning. Informationen handlar nu om de grupper som har som syfte att ta över befintlig inkvartering. De tre och fyrstjärniga hotellen. Man pratar inte om hotellen man pratar om arbetskraften. Och man pratar om attityder och denna diskussion är inte samhällsutvecklande, snarare tvärtom. Den sänker stadens rykte om arbetskraften. Och fler blir fattiga fler tigger och fortfarande är hotellen ingen kyrklig välgörenhetsinrättning.

Det finns socialkontrakt och det finns privatarméer som sanerar svinaktiga personalgrupper. Och de används.

1000 ord på en tågstation på tjugo minuter en övning….

Alla trodde ju att nu när hammarkullens dominanta befolkningsgrupp fått respons så skulle det bli andra bullar i latinamerika. Miljön skulle få sig ett lyft, en ansiktslyftning istället för en kladd av billig hudlotion. Alla trodde att pappret skulle bli knäckfrågan, och nu skulle det vara slut med skövling av regnskogar, nu skulle kåkstäder saneras och nu skulle barn och kvinnor upprättas. Och vi väntade och vi väntade. Och jag åkte till östeuropa för nu tänkte jag att nu skall denna politska elit verkligen städa och göra rent hus i sin världsdel, där CIA har varit och knarkkartellerna, kokainet skulle det vara slut med, och i östeuropa läser vi franska tidningar på nätet och en ny kandidat till presidentposten i Chile och nu tänkte vi, nu blir det verkligen en korrekt politisk debatt om mexicos fiskvatten, den utfiskade mexico bay måste få upprättelse och medvetenheten måste äntligen segra.

Varför har man annars varit i sverige, detta kalla land i över trettio år om man inte har en ambition att resa sig ur Tvsoffan och vispa undan ölburkarna slå näven i bordet och säga.

Jag är en fri och självständig individ med höga ideal. Jag har en moral. Men det kom aldrig. Och ökenspridningen. Vi trodde att de varmaste, mest extrema klimaten skulle vara en lagom utmaning för dessa machomän. Men se miljöförstöringen är värre än någonsin. Den ekonomiska situationen gör att kvinnor och barn har det sämre än någonsin.

Kampen för sina rättigheter, vart tog den vägen. Och den militanta miljörörelsen hade väl varit på sin plats att lära av dessa strategier. Kunskap, information på basnivå och information på toppnivå. En medvetenhet. En stategisk informationskampanj enligt maoistiska förtecken, där den kollektiva kunskapen ger ett strategiskt och långsiktigt utvecklande av de rätta tankarna. Vi trodde de hade lärt och alla anhängare, de lojala stöttepelarna likt islams fem pelare. Bönen allmosan, vallfärden, boken och guden. Det kanske hade varit en väg till latinamerikas uppgång. Kampen för en rättvisare värld, där amerikanska plastdockor inte har tillträde. De blonda och blåögda idealen som kineska barn tillverkar under omänskliga arbetsvillkor för att familjen skall överleva i en hård och kall värld. Som en kinesrestaturang i storbildsformat.

En plasma så vi, en skinnsoffa såg vi och en broderad säl på en tavla i ett vardagsrum. Men var det rent. Hjälpligt städat och listerna var dammiga. Vi har landat sa örnen av plast som man köpt på impuls på en lokal loppmarknad. En kul grej faktiskt. Att dra ut bord på gården och sälja av källaren. Det var kul faktiskt. Kul att tjäna pengar.

Eller vattenkriget. Det var kul faktiskt. I ett globalt perspektiv att kasta vatten ur petflaskor på göteborgs gator. De vill vi gärna se i repris. 2006 och framåt. Ett vattenkrig på gator och torg. Det är medvetet och alternativt. Lite militant faktiskt. Och miljövänligt. Det var rent färskvatten, eller sötvatten kan man också kalla det. men det var rent i göteborg.

Vi har rent vatten i kranarna i sverige och detta är en modell för livskvalitet. Att ha en kran och ha rent vatten som man kan kasta på varandra i ett vattenrkig. För att glömma den hårda kalla vardagen. Man kan tänka tillbaka framför plasman 52 tum på sommaren då man hade vattenkrig.

Man kan vara lite alternativ ibland, som en plastdocka tillverkad i kina. Blond och blåögd med korta ben. Det är gulligt. Och ett stort hår så man ser liten ut det funkar bra till de råttätna jeansen och skitiga tygskorna med två olika snören, och veronica maggio snyltar fram jag kommer. Med spänd hals och dålig artikulation, men hon sjunger jazz och funk.

Den bruden har verkligen tagit improviserad jazz till en helt egen nivå. Går igenom vallen, krossar befintliga strukturer och är verkligen innovativ. Och i göteborg av alla platser. Sveriges framsida, där man har färskvatten i kranarna och naturskyddade skogsområden i som man kan köra motocross i eller ha överlevnadsläger med motorsåg. Storstilat. Det är verkligen stilfullt. Innovativ. Man förstår verkligen medvetenhetens vingslag, och den glokala kursplanen med eget komponerat material i förortens folkhögskola, där man utbildar journalister som skriver sånt som folk vill läsa. Där är man medveten. Där arbetar man frontat lokal och global nivå för medvetenheten. Att rättvisan kan ha olika glasögon. Minst två par som man fått eller snott hos en granne. Två par glasögon, vilket innebär att man kan se saken från två håll. Det är medvetet och stilfullt och kul faktiskt. Ett innerum och ett uterum. Det regnar. Det är en tråkig dag. då tar man fram sina minnen. Loppmarknaden eller vattenkriget. Båda medvetna aktiviteter som ger ryggrad åt den kulturella verksamheten. Imponerande och kul faktiskt.

Och egen information. Man har en egen information, lite speciell för man har egna behov av information. En slags egen verklighet. En information som är mångfaldig och platsar i det mångkulturella landskapet. En pöl, en översvämning i tvättstugan, en läckande kran och med fjärilseffekten blir detta en flodväg i thailand. Det är information i påverkans högborg. Då påverkar man utan ord. Utan språkliga konventioner. Detta skall inte ses som förfall eller vandalisering. Det är en medveten politik för bättre livsvillkor i indianreservaten i latinamerika. Så att de får bada, eller brasilien därvar det översvämning och barnen kunde inte simma. Men det var kul med vattenkriget i göteborg som en postitiv vändning på taskiga odds. Och varför var det översvämning i brasilien. Det regnar varje år i brasilien men helt plötsligt var det översvämning och alla ickesimkunniga fick varsin brädbit att klamra sig fast vid, för att se hur länge de orkade. Och lite till och lite till. Kämpande människor. För sina livsvillkor. Och medborgarna i välfärdssamhället sverige hade vattenkrig och loppmarknad, eller luskrig och vattenmarknad. Som venedig. Där har man vatten. Karnevalen i venedig. Med masker och dräkter och vagnar med fyra hjul och gulddekor. Som ett renessanspalats. Vad avundsjuk jag blir.

och tanbortsglaset var inte rent….

uddevalla.

i vanliga fall brukar jag äta frukost bestående av nybakat bröd från det lokala bageriet med hemgjord marmelad efter säsongens frukter och bär på skinande rent porslin och rena servetter, nypressad apelsinjuice. detta gör man på trestjärniga hotell i europa. väljer man ett billigare alternativ sjunker standarden på frukosten men porslinet är rent och brödet nybakat. på detta hotell i uddevalla, hade man passat på att städa frysarna och betalar man 950:- för ett exklusivt rum så får man äta rester. detta är faschist-uppkomlingar utan vett och etikett, utan anständighet och folkvett, med en bokhylla som anstår ett socialkontrakt.

och vill jag se en billig nakenmodell så köper jag en herrtidning, jag tar inte in på ett tre stjärnigt hotell för att se städerskan som vältrar sig i sin egen förträfflighet att hon inte ens kan diska tandborstglaset . så exklusivt. personalen är uppkäftig och arrogant, tigger och skall ha presenter.

det värsta jag sett. det är bara att presentera en kokerska från det kommunala daghemmet så de kan servera billigt kött, skattat och klart, som i förorten i göteborg. där länsar man frysarna på barnens köttranson, utan betänkligheter. hela terminens köttvaror slinker ner i kassen, och man skäms inte ens. man har det svårt, det är kallt.

månpocket har klimatsmart papper….

Jag köpte en månpocket på pressbyrån i sverige. Och den var klimatsmart. Man stöttade FSC som ansvarar för ansvarsfullt skogsbruk. Och detta har jag inte tänkt på. Vi vet papper, information och klorblekning och att debatten ibland blossar upp och vi har våra återvinningsstationer som vi slänger papper i. och andra länder i europa har det inte, och så tänker vi inte mer på detta.

Men nu kom frågan upp, tänk om du tvingas välja.

Tänk om någon säger

Nu får du välja böcker eller tidskrifter. Pappret räcker inte till båda.

Jag väljer böcker.

Nu får du välja böcker eller dags och kvällstidningar. Pappret räcker inte till båda.

Jag väljer böcker

Nu får du välja tidskrifter eller dags och kvällstidningar

Jag väljer tidskrifter.

Min prioritet är böcker, tidskrifter, dagstidningar.

Och så säger någon jamen alla böcker borde inte tryckas. Alla tidskrifter borde inte tryckas osv.

Men denna debatt platsar inte inom pappersfrågan. Frågan om pappret. Och papper till reklamblad, och papper till förpackningar och papper till påsar. Och vi har våra återvinningsstationer. Men om jag köper godis i affären inte lämnar jag påsen i containern. Jag slänger den i papperskorgen. Och nu är det inte trovärdigt längre.

Månpocket tar ansvar genom att se till att pappret tillverkas av korrekt skog. Och det måste finnas skog som avverkas. Det måste finnas en tillverkningsindustri av papper. Nytt papper. Men till vad?

Dags och kvällspress kan säga att vi har returpapper så vi är korrekta. Tidskrifter med glättat papper och flerfärgstryck, som jag tycker om, är de korrekta. Egentligen inte. Men jag tycker om hemslöjden, glänta, ordfront och arkitektur. Vad konstigt att juset dessa tidskrifter har en miljövänlig policy. Men jag säger inte att herrtidningar, bilsport osv inte skall få finnas. De har sin publik. Men om man tar bort en hel bransch, då har jag en prioritet.

Vem kan överleva digitalt. Dags och kvällspress överlever digitalt. Överlever tidskriften. Hjälpligt. Det är få som kommer att prenumerera på allas digitalt. Men köper den av tradition i ICA när det är kallt och regnigt.

Boken. Det går men de böcker jag läser kommer aldrig så långt. Bilkungen, om Henry Fords liv. En biografi från 1920. 30-talet av en svensk seriös forskare som beskriver Henry Fords uppfinning av T forden och de umbäranden han möter på vägen. En läsarupplevelse utöver det vanliga. Men upplagan. På svenska, håller inte för dagens faktagranskning, men tonen är underbar. Detta är inte digitalt stoff.

Jag har inga problem med att läsa dagstidningen från TV:n. Men när det gäller böcker är jag inte lika villig att ta tjuren vid hornen. Detta med hänsyn tagen till mångfalden, historien. Och sedan är jag petig med översättning. Flyter det inte, så lämnar jag boken. Jag sitter inte och läser dåliga översttningar.

Tidskrifter på Tvskärmen. Det funkar nog alldeles utmärkt. Men inte böcker.

Detta är en ståndpunkt. Information och papper. Detta säger inget om innehållet eller nytta. Ej heller om livslängd av information. Detta säger heller inget om manipulation av det digitala ordet. Detta är enbart en pappers – informationsaspekt. Och om man nu börjar bryta ned pappersprodukten med information, så slutar det med att det vi behöver egentligen får plats i informationsdisken på biblioteket. Men nu läser jag min nya månpocket om amerikansk journalistik ” de imperfekta” och trivs utmärkt med språk, innehåll, tryckning, översättning, debutant. Den var kul, faktiskt

jag träffade en jurist i civilrätt

tänk att när jag träffade en jurist i civilrätt i milano. han var mongol och uppvuxen i sibirien, så menade han på att de åtgärder som jag utsatts för i göteborg. av bostadbolag, försäkringskassa osv, inte var lagliga. det var brott emot folkrätten. så märkligt att detta utföres av invandrare och deras kamrater. och så märkligt att de inte känner till lagen. och så märkligt att man tigger i göteborg.man ska ha presenter annars arbetar man inte. man har sina privilegier. och man känner inte till… det finns många anledningar till att man inte kan sitt arbete, i göteborg. och nu skall jag till belgien.

civilrätt, folkrätt.

någon nämnde maffia. oh jag är imponerad. denna stad med outbildad arbetskraft.

en skitig heltäckningsmatta och rökning utomhus..

Hotellen i uddevalla är nog det absolut värsta jag varit med om. Det kostar 100 euro per natt och personalen har inte ens folkvett. Man har en idé om att ej betalande gäster skall se på rummen. Detta innebär att man ger sig rätten att kontrollera resväskor. Man ger sig rätten att klippa sönder underkläder och strumpor. Man har påtagir sig en roll av kontrollant. Det ingår inte i arbetet på hotell. Man ger sig rätten att gå in i privata datorer, man kontrollerar.

På detta hotell, designhotell har man helt missförstått designens idé. Det är postorder. Man har lagt ner pengar på burkar och brickor, och i bokhyllan står litteratur som folk har lämnat. Man måste förstå att betalar man 100 euro per natt är man läskunnig. Kanske det hade varit på sin plats att ta fram mer litteratur från lokala författare. Birger sjöberg känd vänersborgsprofil eller nya författare allan johansson.

Man betalar inte för att se en burk för thepåsar eller brödskivor. Denna inredning är som något Lulu carter snickrat ihop genom att plagiera Tricia Guild i Tvprogrammet ensam hemma. Det fyrstjärninga hotellet några kvarter bort har en heltäckningsmatta som inte rengjorts på säkert trettio år. Personalen är arrogant och anser sig ha rätten att vara fräck. Man är obildad.

Det är otvättade händer, det är städmaterial framme och det är allmännt förort. Personalen är tillfällig och man har satsat på blondiner. Vill jag se blondiner som är stolta över sin kropp köper jag en herrtidning och får den stimulansen.

Man betalar inte 100 euro för att ta skit från en ouppfostrad människa som inte har på stället att göra. Det är mycket som fallerar. Rökning utomhus innebär att man tar hänsyn till allergiker och för brandrisk. Men dammet, kemikalierna. Det hela är bisarrt. Det är inte värt pengarna.

Sverige har en hotellkultur som liknar en fritidsgård i förorten. Det kommer kamrater inramlande och skall hälsa på. De har inget att göra och vill prata. Detta är ett tre-stjärnigt hotell med många brister. Och den så kallade designen som man anser som flaggskepp är töntig. Inte funktionell och är inte inredning. Det är utställning och fungerar inte som boendemiljö. Ingen betalar för att bo i en IKEAkatalog. Om jag var en internationell gäst skulle jag tappa förtroendet för sverige och svensk arbetskraft. Det hela går långsamt och de blonderade städerskorna är inget man visar upp i internationellt sammanhang. De signalerar helt andra saker än renhet och kompetens. Hotellen i uddevalla är inte genomtänkta. Man famlar i mörkret och har gått in i en sfär man inte behärskar.

Det hela är pinsamt, och går man ner på vandrarhemmen är katastrofen ett faktum. Vi läser om lussaneringar. Vi läser om elräkningar som kommunen skall betala. Vi pratar om personal som inte behärskar svenska språket och därmed inte kan läsa de lagar och förordningar som avser inkvarteringar.

Vi har en personal som inte kan skilja på sin fritid och sitt arbete utan anser att deras personliga privilegier är viktigare än service. Varför är det stjärnor på skylten utanför? Varför är det markerat med STF:s flagga. I den normala världen är detta en symbol för den service man kan förvänta sig innanför väggarna. Och detta uppfylls inte för personalen har helt andra ting framför sina ögon. Man skall tigga pengar åt en kamrat med invandrarbakgrund. Tiggeri och snatteri är förbjudet på ett hotell. Stölder är förbjudet på hotell. Och detta snokande, av en outbildad personal som skall retas. Det står ingenstans att personalen har en bevakande, kontrollerande och retsam roll, med inslag av snatterier, vandalisering och oförskämdheter.

Detta är en svensk arbetsplats. Inte en kulturell miljö med uppvisande av utomeuropeiska privilegiesystem. Och fattar man inte detta, vad gör man på hotellet.

Det finns en bevakande attityd, man kollar när gästerna går ut och då passar man på att kontrollera väskor och hygienartiklar och man skäms inte ens. Man tycker att man stöttar en kamrat, man gör som en kamrat gjorde i en helt annan miljö. Det finns kartor, det finns jordglobar och det finns GPS. Detta har man för att visa upp olika platser på jordens yta, och fattar man inte detta skall man inte vistas på hotell. Man bör vistas på en institution med lärande av socialisering. Det finns lagar och regler för att undvika ocker, tiggeri, bettleri och vi har hygienregler för att undvika sjukdomar och löss. Och därför hyr man ett rum på hotell betalar man 100 euro per natt innebär detta att man skall garanteras att lakanen inte används av hundar eller utomstående. Fattar man inte detta, har man inget att göra på ett hotell. Det finns säkert en restresa till östeuropa, det finns säkert en restresa till latinamerika så man kan utöva sin kultur och sina egenheter i trygg miljö, där man blir förstådd. Men i sverige resulterar detta enbart i irritation och man vidtar åtgärder som inte alltid är trevliga.

Vi har ett mått på tjänstekvalitet. Hotellen är en service som säljer tjänster enligt ett stjärnmärkningssystem för nivån. Tjänstekvalitet i europa mäts i kundens tillfredsställelse. Detta är inte samma sak som att kamraterna får information av skandalkaraktär. Hotellen har inte skapats för att personalen skall ha något att prata om på festen. Gästerna betalar inte för att kontrolleras eller ifrågasättas, av kulturellt obildade människor utan folkvett. De gäster som kommer är ofta väl bevandrade med historisk och nutida traditioner i landet, de känner igen kvalitetslitteratur och söker sin information i andra möjligheter än de människor som vandrar utanför staketet. Kommer man som turist från ett europeiskt land är man ofta påläst politiskt, den normal kulturen om litteratur, musik och baletter. Man är inte intresserad av en grupp i stadens periferi och deras privata göromål.man har andra intressen än att leka språklärare. Vi pratar hotellkultur i sverige, i europa i en modern teknologi och en modern miljömedveten livsstil. En burk för thepåsar eller knäckebröd är lite för enkelt, lite för billigt för mig som turist. Jag kan köpa den på postorder. Detta är inte design, detta är inte inredning. Det är bristande respekt och kunskap. Te stjärnor eller inte. Äckligt.

hunden tigger inte på daghemmet i gbg

Den lilla hunden möter upp i hotellreceptionen på det trestjärniga hotellet sköna rum i Uddevalla. Hunden är söt och trevlig, lite väl nyfiken bara. Det är inte bekvämt. Men han är tydligen van att var i centrum hela tiden, för han får uppmärksamhet säger ägaren.

Jag blev orolig över branden i vandrarhemmet och det visade sig att det var löss som orsakade allting.

I göteborg har alla hundar löss, det vet man om man bor i förorten och har rötter från främmande land.

Det var ju så att när jag kom till förorten, efter en tids arbete i centrum. Vi pratar daghem nu. Så kom det barn som var sk hemmabarn och hälsade på. Man var nyfiken. Och detta gör man inte i centrum i göteborg. Hemmabarnen ville ha grejer. Och jag tycker inte detta är ett lämpligt beteende. Att kliva in på en kommunal verksamhet där man inte har tillträde och börja tigga. Men detta är tydligen göteborgsmodellen. Vi läser om mutskandaler, fribiljetter och trasiga spårvagnar. Man tigger i göteborg.

Då jag påkallade detta beteende stötte detta på mycken indignation av förortens kvinnor. hur kunde jag påpeka ett fel hos deras barn. Jag känner ju inte ens dem. De sökte upp mig på min arbetsplats.

Och barnen tigger. Då får vi väl skaffa en hund då, och visa hur man lär lägre stående varleser att inte tigga. Jag tog med hunden till daghemmet och ingen var allergisk. Tvärtom, flera föräldrar tyckte att edtta var intressant. Barnen fick lära sig att ta hand om en hund på daghemmet, och man kunde ställa frågor och lära hunden att inte tigga.

Kanske man skaffade en egen hund till barnen senare.

Och nu blev edt stor uppståndelse i området. Människor som inte hade med saken att göra hade åsikter om hundar på kommunal verksamhet. De kunde ha loppor och löss.

Hunden togs ur verksamheten och se. Det kom löss i barngruppen. Men hunden var inte kvar. Va konstigt.

Det föds barn i japan med genetiska skador än idag, efter atombomben. Och det finns förorten. Där argumenten växlar efter humör och efter årstid, inte efter logik, lagar eller anständighet som i till exempel göteborgs centrum, där barnen är exemplariska. Det var barnen i förorten också till slut.

Det måste vara svårt att vara latinamerikansk politisk flykting, när man har så stora bekymmer över hur den kommunala verksamheten styrs i samråd med föräldrar. Och man tigger. Nu funderar jag på båtarna i mexico, är de städade. Det var ju så att oljekatastrofen i mexikanska golfen, detta sedan länge utfiskade vattendrag har en del fattiga mexikanska fiskare. Har de städat båtarna, man vill ju inte ha petrolium i maten.

Man tröttnar. Det är argument så man har inte tid. Och detta tar tid. Självklarheter och bagateller förstoras upp av dessa latinamerikanska prinsar och prinsessor. Och ingen orkar förklara för dem att åsiktsfrihet är inte det som kommer ur din mun. Det är trakasserier.

Be mig inte förklara varför situationen i malmös rosengård ser ut som den gör. Be mig inte förklara varför det väller in illegala vapen i staden malmö. Och koppla för guds skull inte in förföljelse, stölder och tiggerier i detta. Det är fria människor som har en historia bakom sig och ett antal individer som anser sig ha åsiktsfrihet och yttrandefrihet.

Vi har alla rätt till integritet, etnicitet, religion, genus och det finns en anständighet. Nu ska jag till belgien och ta kontakt med turistdelegationen och diskutera outbildad arbetskraft, hygien och försäkringar med dem. I Belgien. och jag kommer inte att stjäla cyklar, eller knarka eller spela kung i baren.och hunden har inga löss, och alla kom ur vandrarhemmet utan brännskador eller andra men, tack vare personal.

göteborg får lyxhotell för internationella gäster

…och äntligen invigs göteborgs nya lyxhotell i posthusets gamla lokaler. det kan ju vara något att tänka på när medborgarna får långväga gäster, som ska studera göteborgs gatuliv och kultur, man kan bo på hotell. men det kostar ju, det är inte gratis. och markservicen är nog tillräcklig för dessa gäster….

hygienen i mathanteringen…

jag äter ogärna i sverige. maten smakar inte. jag vet inte varifrån det kommer, men man slickar på fingrarna, stoppar fingrarna i munnen. man smakar med teskeden och stoppar tillbaks den i burken. jag tappar aptiten direkt. och under min tid med den oinbjudne bolivianen i min lägenhet fick jag skåda en mathantering som jag aldrig trodde var möjlig, han kommer från en kåkstad där rent vatten är en bristvara och det är märkligt vad barndomens etikettsregler vid matbordet sitter i resten av livet.

utomlands har man exakt samma reaktion på svensk hygien vid mathanteringen. och finner väl svenska husmanskosten ointressant. det handlar nog inte om recepten eller råvarorna, utan den personliga hygienen samt kökets renlighet. man har skitiga trasor och städar med skitiga städredskap. eller har kemikalier i samband med matlagning. man ställer in använd disk i skåpen. det är klart man tappar aptiten då.

jag äter ogärna i sverige. katrineholm, malmö, växjö eller uddevalla.

det har brunnit i ett vandrarhem i stockholm läser vi i dagens nyheter tisdagen. 200 människor evakueras och vid den brevidliggande gymnasieskolan 650 elever. och då undrar man har personalen på vandrarhemmet utbildning att evakuera 200 man. hur gör man för att undvika panik, i trappor och folk är rädda för att kvävas eller dö. brandmän och polis har ju krisutbildning, men personalen. hur reagera de?

och så minns man östeuropa. tyllgardiner, heltäckningsmattor, plastmaterial, syntetmaterial och andra brandfarliga, rökutvecklande material i inredningen, och trappor. har de utbildning på folk med panik? hur gör man när man evakuerar 200 man i göteborg, i katrineholm, i lund. och så funderar man på alla hotellen i berlin, där man har illegala invandrare som bor i rummen, eller paris där familjer bor i rummen. vad händer om en person bränns inne som inte finns. eller sextio personer eller en illegal invandrare brännskadas. var får den personen vård. det är många frågor som dyker upp när det brinner i ett hotell eller som nu ett vandrarhem.

jag äter ogärna på svenska hotell. manstoppar fingrarna i munnen, tar med otvättade händer på bröd och livsmedel som andra skall äta. och blir förnärmade vid en tillsägelse. då säger vi inte till.

i malmö florerar illegala vapen. och så märkvärdigt är det inte att bli serverad av en svensk outbildad artonåring med hängade hår och otvättade händer. man kan avstå.

kvalitet, effektivitet och anpassning….

Vi ser en kvalitetsförsämring inom svensk arbetsmarknad. I ett jämförande perspektiv med övriga europa är svensk arbetskraft inte lika kvalificerad, om man utgår från de kriterier som man använder vid bedömning av tjänstekvalitet, kvalitet, effektivitet och anpassning.

Och vad beror detta på? Vi får väl anta att de lagar och förordningar som reglerar arbetsuppgiften inte efterlevs efter som man inte läst dem. Man kan inte läsa dem för man har inte den språkliga kompetensen att tillgodogöra sig detta språk. Utan istället använder man ett privilegiesystem, som man skapat i sin hjärna. Man kan kalla det kulturella aspekter, man kan kalla det lokala traditioner eller man kan kalla det personlighet.

Och detta får konsekvenser för tempot. Det tar längre tid att utföra arbetsuppgiften än om man kunde läsa och förstå arbetsbeskrivningen.

Vi har ett överuttag av tid i sverige. Vi arbetar för långsamt. I ett jämförande perspektiv av europa. Och det finns dem som anser att i afrika och i latinamerika så är detta OK. Och vi får komma ihåg att detta är helt andra ekonomiska och politiska strukturer.

Vi har också en grupp i samhället som anser att de har till uppgift att uppfostra andra individer. De tar inte ett nej, eller de skall behandlas med respekt.

Och detta kan innebära att man går in och gör ekonomiska sanktioner. Vi har också grupper som anser att de skal ha belöningar för att utföra sitt arbete. De skall ha presenter, belöningar och andra förmåner för att utföra sitt lönearbete. Vad innebär detta i praktiken.

Det kan innebära kommunikationsproblem då arbetskamraten inte kan prata rent. Det kan innebära att man får mindre betalt från försäkringskassan eftersom man inte gett en klocka till den som inte kunde prata rent.

Vidare har vi i sverige en strikt uppfattning om sexuella tjänster. Man får sälja sex, men det är olagligt att köpa sex. Torsken är förbjuden. I östeuropa är sexshopen en vanlig företeelse och detta påverkar samhällets syn på sexualitet och kvinnans roll i samhället. I västeuropa har vi en annan syn på detta och man bör förstå om man inträder på svensk arbetsmarknad att östeuropas ideologier från forna kommuniststater inte är acceptabelt i en demokrati. Vi har rätt att avstå. Vi har rätt att ifrågasätta arbetets kvalitet, effektivitet och anpassning. Vi har också en etisk aspekt på ursprungsbefolkningens tradition. I varje land finns entradition att utföra ett arbete. Det finns också en tradition att enbart ta instruktioner från ledningen, om en sådan finnes. Eller fackföreningar. Att kamratgruppen har åsikter om hur arbetet skall skötas är tyvärr inte intressant, inte lagligt.

Vi ser en kraftig försämring av arbetets urförande i sverige och samhället degenereras, släpar efter i utvecklingen.

Tandläkare och läkare vad ska vi ha dem till. De har två funktioner. Förebyggande såsom diet och preventivmedel och botande om skadan väl har skett. Och vi ska ha kompetent och utbildad personal på sjukhusen, som opartiskt behandlar patienten utifrån sin utbildning och inte utifrån kamratgruppens åsikter om anpassning.

Det finns lagar och regler i svenska samhället och det finns dem som noga läser och tar reda på vad som gäller, och det finns dem som anser att de inte behöver detta. De anser att deras närvaro på arbetsplatsen åtta timmar om dagen fem dagar i veckan förgyller livet för de övriga, och det är tyvärr inte så.

Det är få arbetsbeskrivningar som har humor som en arbetsuppgift. Det är få arbetsuppgifter som är upprättade för att personalen ska ha något att berätta för sina kamrater. Och det är ingen arbetsplats som är upprättad för att man skall snatta cigaretter, skära sönder stövlar eller använda andras privata kläder. Tyvärr har svenska människor inte förstått sin roll på svensk arbetsmerknad, utan omformar arbetsuppgiften till en slags uppfostrarroll. En slags bestraffning.

Vi vänder blickarna till malmö, en stad i våldsamheter tecken. Och ser alla dessa övertramp dagligen och vi ser en våldsam utveckling. Det finns människor som fortfarande lever i en värld av kommunismdiktatur och anser att respekt är att ringa försäkringskassan och ljuga för att individer skall få lägre ersättning. I sverige. Det finns människor som komna från fascistdiktaturer som ringer polisen och ljuger på oskyldiga människor för att på så sätt få uppmärksamhet. Och som man ropar i skogen får man svart. Det är en territoriell tradition.

Skånska människor är stabila, så även malmö. Skånska människor är intelligenta och har en tradition ur arbetarklassen. Utvecklingen i malmö är svensk arbetarklass markering av ett avståndstagande från privilegiesystem som inte kan införlivas i svensk lagstiftning. Jämställdhetsfrågor. Kvinnofrågor, lönefrågor och rättigheter.

Att avvika från arbetsplatsen under arbetstid för att utföra privata ärenden, med en ersättare utan behörighet kan upplevas som nonchalant och bristande respekt. Att inte använda de språkliga konventionerna kan uppfattas som bristande respekt och nonchalans och det ger också ett tillstånd av felaktig information och kommunikation. Arbetsplatsen och arbetsuppgiften skall ses som ett slutet system och man kan inte låta kamratgruppen förhandla om detta. Klarar man inte av språket så är man inte lämplig.

Kvaliten, effektiviteten och anpassningen av tjänstekvlaitet i sverige är inte jämförbar med övriga västeuropa. Och detta ger en sämre ekonomi, det ger en osäkerhet och avsaknad av trygghet. Sverige har lagt tillverkning av produkter utomlands eftersom arbetskraftens sammansättning inte är värd pengarna. Man kan kalla det höga löner.

Och nu hamnar vi i tjänstesektorn. Vi vill inte ha svenska arbetskraft som inte kan förhålla sig till sin arbetsuppgift på ett anständigt sätt. Man diskriminerar, man har olika regler för man och kvinna. Man missbrukar förtroende och man anser sig ha rätt att bestämma arbetsplatsens konstruktion utifrån. Vänersborgs tågstation. En städerska med invandrarbakgrund. Denna kvinna klarar inte av att själv säga till att städutrustningen är feldimensionerad, utan ringer en manlig bekant som skall förhandla med arbetsgivaren om städerskans städutrustning. Och detta är hemlandets tradition att kvinnor går till mannen. Denne pojkvän dras nu in i kvinnans arbetsuppgifts skötsel och det är inte lagligt.

Och städerskan förstår inte att i hennes arbetsuppgifter ingår att se till att man har rätt städmaterial. Och i hennes arbetsuppgifter ingår skötsel av städmaterial. Och om detta vet denna kvinna ingenting. Ingen har berättat detta för henne. Det finns arbetsbeskrivningar och svensk arbetsmarknad kräver att man skall känna till alla regler runt arbetsuppgiften. Men det behöver inte hon veta för hon har en annan bakgrund.

Som utomstående får man inte förtroende för detta. Man tröttnar. Och kastar pappmuggar och godispåsar på golvet, bara för att det hela är så pinsamt och ineffektivt, kvalitativt och missanpassat. Denna kvinna är inte lämplig att städa. En städare har en låg status på svensk arbetsmarknad. Det är en uppgift som man tar efter skolan eller under sommarlivet, i normala fall och det är självklart att man ser till att man har rena trasor. Det skall man klara i Sverige. Vi har inga martyrer inom protestantismen. Dessa finns i katolicismen, och detta är inget katolskt land, och om man skall vara martyr skall detta ske via påven i rom. Man kanoniseras, tror jag det heter. Och detta gäller avlidna personer, och detta gäller inte städerskan på vänersborgs tågstation.

Tre meter är hästarna i östeuropa i mankhöjd. Man har egen avel.

vi betalar inte fölr dåliga tjänster i sverige

På bussen från brålanda till vänerborg funderar man på kollektivtrafikens beskaffande. För mig är det en självklarhet att man har en kollektivtrafik som är ett värdigt alternativ till bilen i stad och i glesbygd.

I göteborg infördes terminskort för skolungdomar ganska sent in förhållande till andra kommuner, och vad detta beror på kan man enbart ha aspekter på, i det privata samtalet. Skolan var statlig och lokaltrafiken var kommunal. Vilket innebar att pengar överfördes från den statliga budgeten till en kommunal budget, och detta kom resenärer till godo.

Tider förändras och skolan blir kommunal och varför skall skolan vara kommunal? Man ville ha lokala läroplaner och kursplaner, och detta i en tid som universitetsstudier skall standardiseras i hel europa för att eleverna skall vara flyttbara. Ersmusstipendiet infördes. Och tyvärr de skolor som hävdat sin lokala kursplans suveränitet halkar utanför denna struktur. Dessa elever har svårt att hävda sig i den internationella konkurrensen.

Svenska skolan är i kris. På tio år har betygen som är det mått världen har på kunskap rasat så att dessa elever inte klarar av en normal universitetsundervisning.

Och kollektivtrafiken i de olika regionerna är allt annat än rättvist. Södermanlands länstrafik är toppklass. Man bytte ut alla bussar samtidigt och barnvagnar eller resväskor har samma prioritet som en skolungdom. Det är ett värdigt alternativ till privatbilismen.

Politiker idag lyssnar på signaler från väljarna och från marknaden, och marknaden har överblick framförhållning, och medborgarna tycker saker och lever i nuet. Det verkar impulsivt och oövertänkt de folkliga aktioner som dagens politiska struktur innehåller. Och internationellt i europa får sverige ett litet löjligt intryck. Och detta får vi leva med.

Vi lever i en tid av brytning.

Sverige har en historia som följer övriga europa, men inte afrika och inte latinamerika och inte asien. Vi har haft ett starkt motstånd emot statusjakt och prylhets, som invandrargrupper inte haft. Och detta leder till olika värderingar, bedömningar om vad som är status.

Sverige liksom övriga europa har haft en jämställdhetsdebatt och en kvinnorörelse som inte övriga världen haft. Och detta enligt demokratiska rättigheter. Man har rätt till sin egen ekonomi, sin egens kropp och sin egen utbildning, val av yrke och barnantal. Detta är inte en självklarhet i afrika, latinamerika och asien.

Och vi har svenska kvinnor som ger upp sin självständighet, man förändrar sin kropp för att behaga, man ger upp sin utbildning, sitt språk och sina livsvillkor för att följa mannens kulturella mönster, och utomlands skrattar man åt oss.

Och man funderar, liksom jag, i vad bestod den där kampen om självständighet som gjorde att du flydde. Hur definierar man självständighet när man ger sig på ursprungsbefolkningen i det nya landet, språk och personlighet skall anpassas efter mannens kulturella regler. Och invandrargrupper hävdar att deras kultur skall betalas av skattepengar, och vi ska spela enkla handtrummor och dansa afrikanskt och salsa. Och detta begränsar den svenska kulturens utveckling. Och hur kan man hävda detta i en demokrati. Och hur kan svenska människor acceptera att underskatta sin egen kultur till fördel för en primitivare kulturyttring.

Om man tittar historiskt, politiskt och socialt så har vi redan klarat av dessa hierarkiska system som invandrarkulturerna påvisar som sin personlighet. Och varför skall vi återgå till ett lägre stadie i utvecklingen? Och när man diskuterar detta utomlands så förstår man att den svenska kvinnan inte är riktigt med i debatten. Hon anses som ett våp utan hjärna, och hon trivs med detta. Att uppge sin självständighet, och ingår i en stereotyp massa som anser det jobbigt att behöva tänka och använda hjärnan och konklusionen i detta är att hon föredrar att använda ett parti som sitter sextio till sjuttio centimeter nedanför halsen. Då slipper hon tänka på sin egen självständighet. Sina egna kulturella kläder och sina danser, berättelser, sin historia och sitt kulturella arv. Hon blir något annat.

Och så hamnar vi i malmö. De våldsamma staden. Där dessa stereotypa kvinnor, en produkt av lokala läroplaner och kursplaner samt enkla, standardiserade kläder skall yrkesarbeta, eftersom de inte klarar av att studera.

Och när dessa kvinnor kommer i mer sofistikerade miljöer, med sin erfarenhet av lokala kursplaner och tvärsäkra åsikter om hur man ska bete sig, så är detta inte ett beteende som europa delar. Det avviker. Att man på trestjärniga hotell, fyrstjärniga hotell utan betänkligheter ramlar in med sitt blonderade hår och tygskor. Att detta hår är oklippt och vanvårdat. Det ser man inte för man har aldrig fått lära sig vad som krävs i ett internationellt sammanhang, i europa.

Och europa är inte mexico, europa är inte gambia eller kina. Och på ett hotell i europa förväntas det att man skall klara av de europeiska klädkoderna. Och gör man inte det förstår folk att man inte hör dit. Att man är lite efter i utvecklingen.

Och man tycker om invandrare. Men vad hjälper det på ett hotell i saragozza, om du tyckte om en invandrare i Möllevången, malmö.

Och man skall hjälpa invandrare så de ska vara som sitt hemland och om någon ifrågasätter eller avstår från detta är den dum och ska diskrimineras. Men vad flydde de ifrån. Var det inte rätten till att välja. Rätten till att avstå, rätten till en egen åsikt. Och detta funderar vi på i belgien, spanien, italien och frankrike. Och vi undrar hur det står till i hjärnan på den personal som arbetar i jämlikhetens, demokratins sverige. Och vi får inte ihop ekvationen.

Och något man känner igen? Vad är det? och då ska jag också göra så? Men var är din självständighet? Och man får inte säga till? Men var är sin självständighet? Och man ser svenskar i bryssel och frågar: är du född dum eller?

Och man diskriminerar, och förstår inte att man riskerar något? Man riskerar sin demokrati? Man riskerar sin självständighet? Man är för endimensionell för att leva i ett fritt land. kollektivtrafik, lokala kursplaner. Man stjälper sig själv, och man fattar inte detta. Man kände inte till. Man är politiskt medveten.

Och man frågar sig hur denna omtyckande av invandrare är beskaffad, genom att laga sönder mina tänder på tandläkarhögskolan? Hur hjälper man en invandrare då? Eller att jag skall få mindre ersättning från försäkringskassan? Hur hjälper man en invandrare då, i en demokrati, i ett självständighetens land?

Och hur påverkar man genom att inte köpa kläder, utan att hämta dem i återvinningscontainern? Hur påverkar man barnarbete, ekologiskt odlade naturmaterial genom att rota i min resväska och var är demokratin om man inte får säga till, ha en åsikt eller avstå från en bekantskap.

Diktaturen fostrar, oavsett om det är fascistisk eller kommunistisk, och detta har europa sett nu, gapande.

Malmöborna. Spottande eller snattande, ingen är förvånad över våldsamheterna i malmö. De lokala kursplanerna kanske skulle utformas mer efter mänskliga rättigheter än efter utomeuropeiska gruppers privilegier. Och nu skall jag till belgien, bryssel. I belgien pratar man franska, och då gör jag det med. I belgien.

och vi betalr inte för dåliga tjänster i sverige. och vi har inga kulturella och politiska aspekter i arbetsmarknaden i sverige. och svenska stereotypa kvinnor utan egen åsikt får gärna vara såp men försök inte påverka mig. det gör man inte i en demokrati. man förväntas känna till sina rättigheter och skyldigheter, och som god medborgare, vilket är daghemmets huvudfunktion så främjar man samhällets utveckling. och detta är inte samma sak som att arbeta outbildad i främmande land. det främjar inte samhällets utveckling om man betänker

kvalitet

effektivitet

anpassning. och är man så beskaffad att man går igång på att en människa besöker ett bibliotek, så att man spottar på den personen, skall man ha kraftfull gränssättning.  svenska kvinnor anses vara töntiga, och malmö toppar den innelistan. internationellt.

sverige, bryssel och europa…

Socialdemokraternas partiledare har avgått. Och man kan se detta i ett perspektiv av förtroendekris eller i ett perspektiv av nydaning.

Och kanske siktar den slutade ledaren på en karriär i Bryssel. Belgien är ett fantastiskt vackert land och intressant ur många aspekter. Språkligt och hur man hanterar information. Här vet man allt. Och här har jag rest runt, träffat medarbetare till olika länders politiker, journalister och diskuterat invandrarfrågor, diskriminering, kvinnofrågor och miljöfrågor.

Det finns en hög nivå av allmänbildning i landet och genom sin multi lingualitet har man ett kontaktnät som ger en jämförelse.

Socialdemokratin som den utformats i sverige har varit ett konkretiserande. Man har betonat konkreta frågor och handlingsplaner framför ideologiska spörsmål. Och detta var säkert nödvändigt med tanke på sveriges roll i europa. Man intog den linjen framför att helt gå upp i eu-debatten. Men jag tror att man måste kliva ur de lokala träskorna och se den arbetarorienterade, reformistiska politiken i ett europeiskt sammanhang. Se mellankrigstidens och efterkrigstidens handlingsprogram i ett nytt ljus. Vad innebar den solidariska lönepolitiken, vad innebar alva myrdals sociala ingenjörskonst i ett internationellt sammanhang. Hur har de internationella relationerna förändrats. Arbetskraftens sammansättning i dag har en helt annan uppbyggnad än då men ideologin är den samma. Skall den offentliga sektorn förändras, eller skall ideologin förändras?

Och jag tror att man skulle vinna på att förstå att ideologin, visionen är den samma nu som då, arbetskraftens sammansättning har förändrats och anpassningen bör ske i ett perspektiv av detta. Jag tror också att man bör bli mer europaorienterad. Se hur de stora städerna löser urbaniseringen. Hur de stora städerna löser massinvandringen. Legal och illegal. Och hur andra länder löser miljöfrågor och kvinnofrågor. Spaniens sätt att hantera energifrågan är annorlunda än sverige. Och socialdemokratin skulle få större handlingsutrymme om man toppstyrde partiet mer. De lokala förmågorna klarar inte alltid av situationen. Jag tänker göteborg, jag tänker malmö. Där en stor del av makten läggs på lokala förmågor. Och de har en dålig inblick i europeisk politik eftersom deras nätverk inte har kompetens och skolbildning. Utbildningen kan inte negligeras.

Vi har duktiga politiker i sverige. Och vi har journalister som är i en fas av förändring. Man vet inte om man skall vara en lokaltidning eller ett partiorgan. Man vet inte hur man skall förklara europas påverkan på det lokala samhället, och man vet inte hur stort utrymme internationella nyheterskall ha i förhållande till lokala nyheter. Kunskapen om europas länder på en bred nivå är tämligen dålig. Och man har en ny kunskap genom facebook. En fragmentarisk kunskap om lokala företeelser och individer. Men inte en övergripande kunskap om infrastrukturen. Detta är en tid då informationen är tillfällig och ytlig och tämligen ointressant. Och självklart att socialdemokratin i detta måste hitta nya aspekter och närma sig sin international.

I malmö beskrivs verkligheten som att det finns inga bostäder och det finns inga jobb.

Samtidigt som malmö är en expanderande kommun med bostadsbyggen längs hela stranden. Dock är dessa bostäder tänkta för en arbetskraft med egen ekonomi och kompetens, utbildning som större delen av malmös befolkning inte har.

Och detta för att den demografiska utvecklingen består i inflyttning i samband med malmöfestivalen av främst unga män utan arbete och utan utbildning. I malmö den våldsamma staden.

Det har havererat en lyxkryssare i den italienska arkipelagen. Jag tycker den får utgöra en illustration av malmö och göteborgs ekonomier med styrning av lokala politiker. emedan de mindre städerna och, glesbygden har sina relationer i en helt annan ordning.

Kanske jag skall resa i belgien?