bastionen i Klaipeda lithuania 2010

denna  målning hittade jag i klaipeda en kuststad i litanien.

den skulle aldrig kunna målas i sverige.

brist på tradition.

detta är en snygg, snygg målning.

en gata med attityd i riga

denna gata mitt i riga är så lettisk, så typisk och pietetsfullt renoverat. här är det riktigt bra.

och se vem har målat till mig..

batman och grejer den var inte där igår, någon ser mig.

there is a god, you know…

festivaler i landsorten

efter att ha rest i östeuropas storstäder och följt de festivaler som erbjuds, så vänder vi blickarna till sverige.
festivallandet

göteborgs två höjdare hammarkullefestivalen och göteborgskalset.
och malnö möllevångsfestivalen som anordans för att möllan håller på att förändrats.
mer bostadsrätter och hureshöjningar.
och malmöfestivalen som är en förutsättning för handeln.
man blir varm av denna målsättning.

här i riga där jag befinner mig just nu har man 2006 till 2008 haft graffitifestivaler sär man stöttar och lyssnar till unga rebbeliska konstnärer.
man dansar inte på gatorna i hemsydd kostymer.
möllan håller på att förändras.
råttor och klotter, gatubolaget plockar 17 säckar skräp per dag, då möllanborna inte hittar papperskorgen.
möllan håller på att förändras.
vi har second hand affärer och man behöver inte gå i UFFcontainers för att hitta sina paltor.
möllan håller på att förändras.

augustenborg var ett område med extremt dåligt rykte, kriminalitet och missbruk, är idag en ekologisk stadsdel med topprykte, inga råttor inga sjutton säckar och tydliga strukturer för återvinning.

vi måste acceptera som svenska medborgare att ett skolsystem som inte uppfyller kraven för godkänt inte kan klara av att politiskt sköta ett bostadsområde.

höja hyrorna. vi lever lilla möllan i en ekonomisk verklighet där allt kostar, toalettpapper, tepåsar, tvätt och diskmedel samt hårschampo och vem som håvar in cashen kan variera.

ingen normalbegåvad kan efter att ha sett dessa patetiska försök till Entertainment ta malmö på allvar.

och nu pågår PRIDEfestivalen i stockholm. landsorten dansar på gatorna,

det etablerade konstuttrycket i riga….

efter dagens museebesök skulle jag bekanta mig med den lokala dryckeskulturen i cider. restaurangerna har två sorter äpple och päron.

i österlen och framför allt i bretagne där jag fått min uppfostran är cider en dryck baserad på äpple med olika grad av sötma.
så är det inte här.

i livsmedelsaffären var det rött och grönt och flaskor eller burkar. allt var sött, sött.

ärligt talat jag hällde ut hälften av de produkter jag inhandlat.
och  gick på en bar och drack kaffe för att komma tillbaks till livet.
det var en hemsk upplevelse.

konst i latvia.
det var ju uppgiften denna resa.
jag har besökt stadens privata gallerior och funnit en ljum upplevelse.
detta hade aldrig kunnat vara tallinn eller litaunia.
på dagens agenda stod museum. contempory var ett intressant hus men jag har sett det förut. de projekt som erbjöds,

vem bryr sig?.

för tio år sedan i paris eller berlin hade de inte uppmärksammats. de hade varit  för amatörmässiga.
nationalmuseet, intressant hus med en mängd tavlor. ett kostsamt projekt som enbart befäster den bild man har av rigas konstliv.

museet för foreign art var inrymt i stadens slott och här var holländska mästare, tyska mästare från 1600-talet, 1700-talet.
här koncentreras måleriet runt perspektivet och ljuset och de stilleben som presenterades, visade just detta, och porträtten

just detta.

gårdagens besök
lativa under ockupationen 1950-1990 gav,anser jag en snedvriden bild av ryssens inblandning i konstuttrycket.
att skylla amatörmässig och dåligt skolade målare på en rysk övermakt är lite väl magstarkt.
bristande teknik och ett felaktigt val av motiv är tecken på dåligt måleri inte på förtryck.
'
estonia och lituania har en helt annan konstupplevelse under dessa år. en bländande teknik, men en begränsning i val av

motiv.
detta gäller även latvias konsthantverk. sten, keramik, trä och framför allt textil.

i st peters kyrka visas  just nu en textil utställning. inte med religiösa förtecken utan mer att motverka fördomar runt textila

arbeten. den broderade tavlan.
här fanns ett utbud från stram återhållen konst till den djärva provocerande urkraften som det textila uttrycket kan behärska.
allt presenterades i denna vackra gotiska kyrka..

inom konstbegreppet måste man skilja på
teknik
uttryck
placering i tid och rum, livslängden.

under tiden studerar jag graffiti. här i riga har man haft under åren ett antal festivaler och you tube presenterar filmer

med olika verk och intryck. intressant.

detta är en lokal figur som figurerar inom rigas vägguttryck

souveniren

visa lite respekt

efter mina tre månader i baltikum har jag kommit fram till souveniren. minnet av semestern.

bärnsten och linnetyger, raggsockor är väl helt OK.
men varför inte shoppa loss.
köp ett trähus i ett av de tre länderna.
använd de kyliga vinterkvällarna att skrapa fönsterbågar.
riva pigment och blanda egen äggoljetemperafärg.
so chic
varför inte släppa salsakursen, dansa lettiska folkdanser samt lära sig ett baltiskt språk i den svenska aftonskolan.
bli halvtidsbalt och komma tillbaks till det ursprungliga. underliga potatisrätter med smör, lokalt ölbryggeri.
allt i en gungande sambatakt.
kom ihåg att de är just frisläppta från kommunismen. 1991.

i detta rustika land utan viltstängsel och med begagnade lokalbussar. inköpta från sverige bland annat, då sveriges kommuner skulle  bli miljövänliga och köra ekologiskt. då säljer man bussarna till baltikum.
rustikt.
denna del av europeiska unionen som inte haft en vomens lib. en feministisk frigörelse.

detta påverkar genusordningens dynamik i en viss riktning.

löner, konsumentmönster, boende,

souvenir.
svensken köper aldrig svensk konst.
kanske man kan stötta en lettisk grafiker.

efter dagens vandring i gallerier hittade jag daugav gallerija.
ett riktig galleri. mycket konst som är inköpt bara för man tycker om konst, och tänker inte i finansiella termer.
eller ge ett brett utbud.
där finns vackra objekt.
och lådor fulla med grafiska blad, trägolvet knarrar och det är lie knepigt att hitta.
en upplevelse.
den konstnärliga friheten.

efter att vandrat i ventpils maritima openair museum, klaipedas skulpture park med 100 olika objekt, var det dags för riga att visa framfötterna i den konstnärliga frihetens timma.
kul.

det går som en dans….

det regnar i riga, efter en lång tid av sol och hetta. detta gör att jag snöar in i computerworld.
you tube.

sjuttio-åttiotalet jag minns.
de vilda festerna på gayklubbarna innan jag fick barn.

i en tid av motstånd. vi tog avstånd från diskriminering, vi tyckte saker, vi hade en politisk åsikt. vi var

samhällsförändrare.

jag drunknade i DEVO, erasure, depeche mode, talking heads, och mindes en tid i göteborg. efter proggen, nationalteatern

växte en ny rörelse fram
garageligan. underground, med tydliga influenser från englands musikklubbar.

det var tider det.
i göteborg var musiken levande, allt från dansband i nordstan. jag tror det hette generalen. trubadurer, rockklubbar.
extremt.

var är detta nu?

någonstans avstannade leklusten, musikaliteten. kanske i samband med alla salsaklubbar med gratis danskurser.
man skulle röra sig i mönster.  dessa desperata sökande efter lojalitet. man skulle göra något för att få vara med, i göteborg.

hammarkullekarnevalen och göteborgskalaset, visa att du är kompis.

jag tittade vidare i you tube och hittade lady gagas konsert i maj stockholm.
''den bruden ksn ösa. ojojoj.
och en video där hon dansar med någon av latinamerikas juntor.kanske chilejuntan.
och cigaretter.

symboliskt sätter hon den lilla världen under luppen och plockar fram med pincetten.
själv har jag fått stifta bekantskap med något som skulle liknas  vid chilejuntans hårdhänta behandling. på ett svenskt daghem. det är ju bra om man vet vilken världsdel man befinner sig i.

denna outbildade latinamerikan sliter bort en sexårig pojke från matboret och skriker. jag vet fortfarande inte syftet med

denna patetiska uppvisning. pojken var sex år och vägde trettio kilo. men det finns väl brudar som tänder på sånt.

en auktoritär och gammaldags uppfostran. jag gör det inte. den typen av våld passar inte i svensk daghemsniljö,

då man betalar för platsen.
om det hade varit en snyltare, ingen åtgärd, men föräldrarna betalar för att barnet skall vistas i trygg miljö.

så kan det vara i svensk förort.
men som sagt det finns brudar som tänder på sånt.
...alla min kvinnor....

alejandro, sjunger lady gaga.

som nunna eller i bara mässingen.

andy bell, erasure. spelar i en helt annan division. högklackat för att komma upp sig i samhället, tyngdlyftardräkt är

verkligen ett lyft.
här finns tydliga influenser av den debatt som pågick i slutet av åttiotalet.
varför dansar han med skedar?
i stand by your man visar andy häcken i den paljetterade cowboykostymen som i vilda västern.

här uppmanas kvinnan att stå ut med mannens snedsprång, kämpa på i den grå vardagen, tvätta på.
var är detta nu?

var försvann dessa ideal,

var har förortens enkla sanningar tagit vägen.
det finns bara en kapten på en båt, jag tog på mig matrosmössan direkt.
en karl som vet var skåpet skall stå,

jag möblerar om till musik, elektrisk

….jag jobbar med musik…. elctric

 

….och hösten och vårens trend är blanka syntettyger, satängvävda med spetsar.

blanka tyger och kantat med spetsar, och sängkammarblick.

om man behöver hjälp med att lura ner flickorna i sängen.

strandhugg i baltiska kusten

nu har jag gjort min baltik resa, ja den är väl inte slut än.
mitt fokus med resan var kusten. den andra sidan östersjön, the baltic sea.

tallinn
haapsalu
saaremaa
saulkrasti
riga
jurmala
kolka
ventspils
liepaja
palanga
klaipeda
nida.

om jag skall resa i baltikum igen blir det slott eller lokala ölbryggerier.

att resa längs kusten känns som sommarlov på sextiotalet. sandstrand, glass letande efter toaletter, dricka vatten.

"fnatting around"

det blir inte mycket gjort. det är för varmt, det kommer något emellan, man blir brun och man skall tvätta.
totalt onyttigt.

nu reser jag inåt till daugavpils. latvias andra stad och har det som utgångspunkt för stadsbesök i omgivningen.
därefter tillbaka till riga.
riga med sitt symboliska origo.
jag ser det inte som ett zero utan mer som en utgångspunkt för flera dimensioner, flera vinklar och fler krafter, riktningar....

 

16 juli 2010

ett hus

 

16 juli 2010

ett politiskt arbetsbyte baltikum - sverige

i malmö sverige finne en kommunalpolitiker med baltiskt ursprung. reepalu.
denna man har under åren låtit gutturala ljud komma ur strupen som skall uppfattas som en politisk debatt.
åsikter om slumområden , gettofieringen,
åsikter om kapitalistiska spelregler
åsikter om svenskt moralsikt förfall.

kanske man skulle önska att någon talade om för enne politiska representant skillnaden mellan gubbsjukt skvaller och

politisk analys och hur man hittar kuprinolburken innan ohyran får fäste i trähusen.

och vad skulle hända om en svensk bibliotekarie skulle vifta med fingrarna och neka en immigrant internet, inte tala engelska.
det är inte normalt.

nå reepalu, medlem av EU var står vi i transgenderfrågan?, homosexuellas rätt i samhället.?
skall barn slås och diskrimineras för att de har två mammor hemma i sverige?

skall outbildad, immigrerad personal i svensk barnomsorg och skola påverka barnen enligt hemlandets traditioner?

vem äger vatten och luft?, vem skall betala städningen av östersjön?

personligen har jag lärt västkustens båtfolk att knyta ihop soppåsen och bära den till soptunnan i gästhamnen, inte bara jag.

vem har rätt till information, och vem avgör integritetsfrågan.
Det kan man ju fundera på när du står och gräver i andras tillhörigheter, eller spyr ut alla oförätter som begåtts på facebook.

i malmö.

Immigrantkostymen till trots!

här i litauen har man påbörjat en kampanj om diskriminering i detta finns också unicefs barns rätt i samhället, barn i krigets skugga.

mänskliga rättigheter. rätten till information, till ett språk. till ett skolsystem som har en objektiv människosyn.

turisten i fokus

efter att ha studerat livsmedelsaffärer, jag har aldrig sett så mycket frysdiskar med färdiglagat i hela mitt liv, jo det har jag i malmö.
och i bokhandeln var halva ytan fylld av kokböcker och inredning.
hade detta varit sverige hade detta varit en kraftig kritik mot kvinnorna. i sverige urholkas kokkonsten, och tv visar

matlagningsprogrm. hur man steker, skär kokar och presenterar.
men här i litauen kanske et betyder något annat.
i Sverige har matlagningen urartat så till den milda grad att i ytterområdena i storstäderna har man hälsoprojekt, där

kvinnor lär sig att laga mat, motionera samt ha en aktiv fritid.
komma bort från köksbordet kaffekoppen och skvallret med grannarna, veva in en fryspizza i micron och sleva i sig ur

kartongen.

det fryst färdiglagade rätterna tar stor yta och sedan kommer sprit, vin och öl och fyller upp resten. kul.
man kanske skall ta och prova en kycklingsoppa på en restaurang, pulver eller?.
men vad gör man om man använder färdiglagat.
läser sagor för sina barn?
spelar fotboll med sina barn?
tittar på TV
läser böcker från biblioteket?

man har tid.

min åsikt efter två månader i baltikum är att den traditionelle turisten åker till baltikum för att dricka billig alkohol och

besöka en sexklubb, och det finns ingen anledning att ändra på detta.
efter att ha ätit det franska köket, det bulgariska, slovenska och serbiska köket är maten inte bra.
de infrastrukturella problemen efter frigörelsen från sovjet ger brister.
natur och stränder finns på andra ställen.
tallinn, riga och vilnius gör inget särskilt intryck på mig.
de infrastrukturella bristerna ger en smak av hemstickade raggsockor med blommor på. ingen vill ha dem.
i bosnien och serbien stickar man också strumpor med tradition. färgglada sockar för alla åldrar. man vill dansa i dem.

litteratur i klaipeda

denna dag skulle jag leta efter litteratur om de litauanska trakorsen.
receptionisten tipsade om en bokhandel som fanns vid busstationen och ar fanns
sprakkurser i engelska nyborjare till universitet
tyska likadant
franska likadant
men ingen litauansk litteratur

sa jag gick till biblioteket, och mottes av en kvinna som helt tappat greppet om verkligheten. man kan val lamna flaska hemma i alla fall,
gammalt haftat material, i geografi fran 40.talet/
denna dam kunde inte engelska.
att fraga denna kvinna om information om litauens roll inom eu pa olika sprak, som ar obligatoriskt kandes helt fel.
det ar mojligt att denna kvinna har en egen varldsuppfattning men inom eu finns tydliga regler om information och franvaro av information,
i en antikvitetsaffar fick jag tva titlar pa litauanska forfattare som skrivit i amnet.

ch ett tips om en bokhandel utanfor staden i ett shoppingcenter akropolis.
ingen litteratur,
jag borjar forsta de svenska eumotstandarna som menade att medlemskap i eu underlattar
droginforsel
illegal invandring bla a till sexindustrin
behallandet av nationellt skolsystem.
jag vkan inte uttala mig om litauens skolsystem, ha asikter bara,
det jag vet ar att i sverige innebar medlemsskap i eu stora kunskapsklyftor pga formagan att tillagna sig den offentliga informationen,

det är en fråga om tempo……

det är en fråga om tempo.

denna eviga friktion. i det lilla baltikum är allt så långsamt. här finns inga miljonstäder, här finns inga kollektiv, här

finns tid. man har tid att sitta i parken på en bänk en lördageftermiddag. man har tid, det händer inte så mycket.
i Zagreb, belgrad är hyrorna dyra. man delar lägenhet och eftersom storstadspulsen är hög gäller det att organisera.
dusch, tvättmaskin för att detta inte skall inkräkta på fritid och yrke.
kanske har man två jobb, kanske kombinerar man yrke och studier. det händer mycket i storstaden och man vill gärna vara med.
detta ställer höga krav på friktionsfrihet, anpassning.
att åka spårvagn i Zagreb är inte påfrestande. folk går av och folk går på, inget krångel.
man stämplar sin biljett. på trottoaren går man till höger vilket gör att man undviker konfrontation.
man gör det man ska, ööööö.

det är en fråga om tempo. efter att ha rest i miljonstäder med ett högt tempo och ett stort utbud av aktiviteter verkar

baltikums städer tämligen små, långsamma.
beroende på den tidigare erfarenheten.efter att ha levt i städer där hyrorna är dyra, och vänner delar lägenhet, livsyta

verkar baltikums erfarenheter lite egoistiska.
i den stora staden med ekonomiska gemenskaper, man delar köksbord, tvättmaskin, tvapparat med ett minimum av friktion.
man vet sin position i det sociala rummet.
det är självständiga individer med en mängd åtagande, aktiviteter, jobb, studier och vänner.
man ägnar sig inte åt att stoppa upp livsmedelskön i affären, bara för att få uppmärksamhet.
man har klivit ur bubblan av jagsökandet. detta sker i den biologiska åldern av två år.

efter att ha upplevt båda leverne. högt livstempo och lågt tempo kopplat till självständighet respektive identitet genom

kollektivet föredrar jag miljonstäerna. även om avstånden är stora och det är dyrare, det är mer mänskligt.

att stoppa upp i livsmedelsaffären, kassakön bara för att retas. för billigt. man blir bara tjock. för mycket friktion.

k-center i klaipeda

 

denna dag i nida

på den litauanska kusten finns ett fenomen kallat the Curonian Spit.

en halvö, landtunga omger en lagun samt gränsar till Kalinigrad, russian oblast.

ohboy ohboy…

som ett minikroatien.

jag tog färjan över till Smiltyna och därefter bussen till Nida.

vi for genom sagoskogen och man bara väntade att de litauska sagoväsen  skulle dansa fram.

det var lövskog, barrskog, hedar med enar t o m en död skog, fylld med svarta fåglar kanske korp.

väl framme i nida var det en ny sagobok som öppnade sig.

dagen var varm, fantastisk och innehållsrik. trots att den var mycket turistanpassad, så var den rolig.

och vackert ljus.

denna split är ingår i UNESCO:s världsarvslista.

annars har jag lite svårt för turiststuket men denna dag fungerade det.

att inspireras till infrastrukturell förändring

inför bröllopet låser man ett hänglås i broräcket och slänger nyckeln i sjön för att äktenskapet skall hålla för evigt, lokal tradition

infrastrukturella problem.

man har infrastrukturella problem i latvia. de sa så på turistinformationen då jag frågae om  bussturer.
det var en varm dag och det gick bara tre turer till denna dela av latvia.

de infrasrukturella problemen kommer sig av att de nyligen frigjort sig från kommunismen, sa den engelsktaladen guiden i riga.
detta skulle vara förklaringen till att det finns en så stor mängd förfallna trähus i kuststäderna.
jag skulle nog hellre kalla det sentimentalitet, beslutsångest.

hur som helst här i litauen har man kommit över sin kommunismfrigörelse för tjugo år sedan. man har bevarat det som skall bevaras och så bygger man nytt.

klaipeda växer, och de infrastrukturella problemen existerar inte. man bygger bort dem.
det finns bussar, det finns vägar och det finns fungerande hamnar.

under kvällstimmarna besökte jag en nybyggd katedral och bostadsområden runt denna byggnad.
och där kan man få inspiration till att piffa upp radhuset eller sextiotalsvillan i mexitegel.
här fanns fantasi, bygglädje, vinklar och vrår. det var inte alls tråkigt,
och jag tror att dessa kvinnor klarar av att dammsuga utan att tycka det är jobbigt.

och barnen är så fruktansvärt väluppfostrade, i hela baltikum. stora skolklasser vandrar i storstäder med en fröken bland bilar, cyklar,bussar och trafik. och de går säkert.

en dag i palanga

en dag i palanga

när man är på kusten kan man passa på att besöka andra städer. denna dag var palanga, en badort.
trevlig. beach med kritvit sand och fylld av människor.
spektakulära hus och på vägen ner till beachen kunde man köpa turistanpassade produkter, inklusive rökt fisk.

om man inte ville sola och bada kunde man ta en promenad längs kanalen, eller sitta på alla uteserveringar.

en riktig kustpärla.
dock ville jag besöka en by till men se busstationen var under renovering och ingen tidtabell, kanske från klaipeda.

riga – vilnius - klaipeda

 

….en dag riga, nästa vilnius och nu klaipeda. en hamnstad i litauen.

ventspils i Latvia och klaipeda i litauen har fungerande hamnar.varför?

med tanke på göteborg och malmös öden beträffande hamnar och nedläggningar, ställer man sig undrande.

varför kan man han hamnar här och inte i sverige?

klaipeda är dock mycket  mer än sin hamn. en vacker stad med brokig historia.

denna dag i 33 graders värme gjorde jag min första vandring i staden.

hamnen, old town, pedestrian walk. alla uteserveringarna och alla vackra hus.

trevligt.

vilnius är en festivalernas stad och är sommartid överfull av besökare.

klaipeda är också en sommarstad men med en annan framtoning.

eftermiddagen ägnades åt en skulpturpark som låg tvärs över gatan, där jag befinner mig.