vykort från england

Att resa i england.

Lilla london get wild.

Om man inrättat sitt liv med att dagligen genomsöka soprummen, källaren och vinden i sitt eget kvarter hemma, ger london en korrekt inramning till sitt egna loppmarknadsliv.

Här kan man anse sig passa in genom sin enkla livsstil, man är billig och internationell. Man passar in i sin självpåtagna världsförbättrarroll.

Och glömmer bort att den vanlige engelske arbetaren inte delar dessa värderingar.

Man kan gå runt på londons gator, göra något oväntat och se reaktionen.

Det blir troligen ingen reaktion.

Och man kan hänvisa till en omdefinierad egen primitiv kulturform för sitt agerande.

Man är inte intressant.

Att lilla london, göteborg lagts i malpåse vet alla utom göteborgarna som anser att deras privilegiesystem är så inarbetat att de kan stå över all information, alla etikettsregler och alla lagar.

Att se dessa människor med total brist på kompetens och folkvett, det spelar ingen roll om de vistas i uddevalla eller på londons gator. De är off.

Att se dessa människor på det trestjärniga hotellet i olika positioner var en plåga. Utan serveringsvana och med bristande kunskap i det engelska språket se dessa lindrigt sagt inkompetenta människor försöka få ut ett par kaffekannor och lite bröd, var en plåga.

Att sätta sig på en engelsk badort med syftet att skapa dram runt sin egen person. Vem är intresserad av detta?

Tyvärr är den enkla sanningen, ingen.

Och vi får anta att det var förorten från lilla london som agerade i denna teaterföreställning.

Självupptagen och högfärdig, lever i sin enfald att man är guds gåva till mänskligheten. Det är inte så.

Att vandra bland dessa containerfynd och se deras patetiska försök till att verka londoner,londonbo föll på tröskeln.

Patetiska människor i en sliten miljö.

Man kan om man har en utbildning, servitör , förlåtas om språket inte är fulländat. Man kan om man är Torkaybo och pratar ordentlig engelska lära sig serveringsyrket från grunden genom att servera frukost på ett trestjärningt hotell.

Men att i för liten uniform och med dåliga språkkunskaper och bristande kompetens, och en inställning att det är roligare att springa i hotellrummen och rota i resväskor än att sköta frukostserveringen. Då har vi hamnat i en tragedi.

Och likväl som den östeuropeiska hotellkulturen blir dominerande i behandlingen av östeuropéer i sverige blir den engelska, belgiska, franska och spanska hotellkulturen tongivande för behandlingen av den delen av den svarta befolkningen som vistas i sverige.

Man får tänka sig för när man sätter sin fot i främmande land. Man får tänka sig för när man använder ursprungsbefolkningen som leksaker för sitt eget höga nöjes skull.

England, Frankrike, Spanien och Belgien liksom Sverige är moderna civilisationer, och att som en slags representant från en primitiv kultur, och anse sig vara kapabel att regera, arbeta och domdera ursprungsbefolkningen för sina privilegier och syften är inte acceptabelt.

Förorten i sverige anses som en farlig plats. Jag skulle vilja omformulera denna mening tillavvikande. Man följer inte de språkliga konventionerna, man följer inte de demokratiska spelreglerna.

Och att tro att dessa hemmagjorda attityder skulle fungera ute i ett normalt samhälle, kan man glömma.

Och hur kan man ens i sin egen spegelbild tro att man är intressant.

Att se malplacerade svenska förortsbor i england, hur kan man ens tänka tanken att detta skulle vara intressant. Då har man Hammarkullens värderingsnorm som ram, mall.

Denna plats som tror att genom sin bedrövliga karneval ger en roll av superstar. Genom att skutta runt i en hemsydd dräkt skulle detta ge en favörer och högre positioner i internationella sammanhang.

Är man dum eller?

Syftet med vistelsen i england var att köpa ett par nya dr martenkängor efter att ha fått dessa sönderskurna i katrineholm av en asiatisk kvinna som väntade på uppehållstillstånd på ett vandrarhem.

Ett svensk-gambianskt vandrarhem där man genom självsuggestion hade en uppfattning om att den afrikanska trumning och den afrikanska dans man utförde var av världsklass. Och hade planer på att ordna en världsmusikfestival. I katrineholm.

Ojojoj. Det får vi ta seriöst. Det kan påverka priset på kaffe, olja och socker.

Och dessa två är så prominenta att de ska ha elräkningen betald av kommunen. Och dessa två är guds gåva till mänskligheten, så här behöver man inte ens sköta sitt arbete som vandrahemsvärd. Det räcker att man visar sig, så ska världen häpna.

Jag har aldrig sett något liknande. Jag trodde inte man kunde vara så högfärdig och så enfaldig. Men det kunde man, i katrineholm.

Och man var vacker också.

De armanimodeller jag såg i milan, det bleknade i jämförelsen med dessa två i ålder fyrtio är och med ett leverne som var promiskuöst. Man var nästan lika vacker som hammarkullens karnevaldrottning och kung 2011. Och se det var ett riktigt sagopar det. i minoriteternas bakvatten.

Och i hammarkullen, göteborg har man stadsdelspolitiker. Som man känner. Och ändå sitter östeuropeer och uttalar sig om situationen i sitt nya hemland som en upprepning av hemlandet, på youtube.

Visste man inte detta, som stadsdelspolitiker och varför gjorde man inga förberdelser för att detta inte skulle upprepas? Känner man inte till verkligheten i dessa länder. I sina projekt, överlevnadsläger, dansuppvisningar i kulturens namn.

Hur agerar man som stadsdelspolitiker i dessa områden. Hur behandlar man information i dessa stadsdelsnämnder. I demokratisk ordning.

Och england behöver inte se detta. Tro mig. De har sina egna kulturella falanger.

reflexion om det mångkulturella samhället…

Hur ska man komma tillrätta med problemen i de mångkulturella områdena i Sverige.

Hur ska den moderna demokratin formuleras, och hur vill man bli behandlad i främmande land.

För att ta reda på detta besöker jag, med en teaterutbildning och en förmåga till analys olika delar av europa. Där jag i hotellmiljön söker svar på mina frågor.

Och nu vet jag hur man vill bli behandlad, i förhållande till ursprungsbefolkningen.

I Sverige finns en ursprungsbefolkning som är relativt liten. Och deras intressen i det land de är födda, anser jag bör tillvaratas.

Och detta medför vissa restriktioner i privilegier och kulturella arrangemang för den invandrande befolkningen.

Att använda lätt svenska i den obligatoriska undervisningen, är inte att tillvarata ursprungsbefolkningens intressen. Att anställa outbildad arbetskraft i skolor och barnomsorg tillvaratar inte ursprungsbefolkningens intressen. Och hur kommer man tillrätta med detta?

Och det ska se ut så här….

 

När en invandrare kommer till sverige skall en person med bristande kompetens och språkkunskaper möta upp som har som syfte att lära sig språket.

Invandrarens personliga tillhörigheter skall ses som troféer och man kan ta dem eller förstöra dem eller använda dem. Detta skall inte ses som stöld utan som en kulturell övning.

Man får smutsa ner invandrarens kläder eller prova dem. Detta skall inte ses som en kränkning utan som en rättighet av landets personal.

I nyckelpositioner, ambassader eller polis, tull etc skall outbildade utklädda privatpersoner pröva på hur det är att arbeta.

På caféer, restauranger etc skall tillfälliga bekantskaper pröva på serveringsarbetet, de skall inte behöva tala mer än enkel svenska. Och de skall inte kunna ta en tillsägelse. Det behöver inte vara rent och kaffemaskinen skall inte vara rengjord och kaffet skall inte serveras korrekt utan man skall skoja till det hela. Gärna koka på gammal sump.

Service skall inte utföras som en tjänst utan ses som ett skämt.

Lägenheten som invandraren får behöver inte vara städad och man skall ha fri tillgång till att gå¨in i lägenheten som personal. Man kan ta kaffe eller hygienartiklar, eller krydda livsmedlet med egna produkter.

Blir man trött lägger man sig i invandrarens säng och utövar olika aktiviteter.

Som personal i olika kommunala inrättningar kan man om man vill låta bli att svara. Turistinformationer eller liknande informationsinrättningar skall ses som en kulturellt avvikande miljö där man skojar och svarar fel. Man visar fel på kartan eller hittar på. Man lär sig prata svenska.

Så vill en invandrare bli behandlad. Asiat, arab, afrikan eller latinamerikan.

Detta är ett degenererat samhälle med en primitiv kultur och har tagit steget från den moderna civilisationen, alltså bör speciella områden inrättas för dessa nykomlingar skall få en igenkännande effekt i sin  nya miljö.

Med hemlandets livsmedel kryddade med diverse egna tillsatser. Befolkningen skall förses med olika luktande gaser som man demonstrerar för invandrare. Då är vi i sverige. Och har antagit ett internationellt mönster.

Och detta skall ses som en bestraffning för man är sur. Man är avundsjuk och tycker att det är orättvist.

Alla personer som möter invandraren skall ha en politisk åsikt och tycka om kultur.

Den information som sprids om invandraren skall vara upplockad under observationer av amatörer i olika åldrar. Dessa amatörer skall med olika märkliga kläder och beteende fånga information och reaktioner om invandraren som man sedan för vidare. Detta för att lära känna invandraren.

Man bör använda ett lätt språk och hitta på olika meningar som man upprepar i invandrarens närhet, för att se reaktionen. De uttalanden man gör får gärna vara påhittade, och provokativa. Man kan ha åsikter om plötslig spädbarnsdöd, samt ha en designad bakgrund. Så man är intressant.

vykort från calais

Le figaro

Under min tripp i calais och dunkerque och byn hazelbrouk läste jag le figaro. Jag tycker det hör till folkvett att läsa dagstidning i främmande land. även om jag inte förstår varje ord så är journalistiska texter uppbyggda enligt samma mönster över hela världen och jag läser enbart t kodord och nyckelmeningar i alla journalistiska texter, en träningssak, och man kan söka ordagrant i andra tidningar om man vill ha mer grundlig fördjupning. Och den blev hemskt tunn.

Nu vet jag inte hur det är i frankrike men i sverige är det så att privatpersoner anser sig kunna använda journalisters arbetstid för sitt privata bruk. De anser att deras person är så viktig att de kan utnyttja journalistens kompetens för att plocka fram information, främst om privatpersoner, personuppgifter, som de tycker är intressant att veta ifall man skulle träffa den personen, så har man ett övertag eftersom man vet olika saker som man kan använda emot den personen. Alla förstår nu att jag pratar om en grupp som blandar ihop privilegier, och lagar. Arbetstid och fritid. Frivillighet och tvång. Och detta gillar inte jag. Katrineholmskuriren kan jag tänka mig har en del journalister som istället för att göra sitt journalistiska arbete springer ärenden åt den nyinflyttande befolkningen som inte kan läsa. Enligt de mänskliga rättigheterna eller en annan märklig konstruktion av rättvisa.

Och detta accepterar inte jag. Och agerar utifrån det jag hört. Dementera gärna och servera en fullvärdig tidning som folk anser vara värd pengarna.

Den artonde mars är det mors dag i england och på nätet läser jag att man uppdagat en skandal i uruguay där sjukhuspersonal mördat patienter.

Nu måste man komma ihåg att dessa två tidningar är produkter som av kvalitetsskäl inte är värda att betala för, men om det är sant kan man undra varför.

Kanske det var nattpersonal som måste sova på natten. Kanske var nattpersonalen känslig för ljud på natten. Man vill inte bli väckt. Då får man sova nu.

kampen går vidare…

jag fortsätter min kamp för Frankrikes tågtrafik på regionalnivå.

tågvärden har nu fått en vindtätt jacka, en svart och rymlig jacka med neongröna linjer, och detta tackar jag för. men tåget emellan Lille och dunkirque ger nya argument.

det finns inte ett universitet i varje by i Normandie, där man kan studera foucault och de stora grabbarna inom fransk vetenskap.

men det finns unga människor i Normandie, som har rätt till högre studier.  och de fyller en funktion i det noramdiska bysamhället genom att de bildar familj och skolan finns kvar i byn och detta är normalt.

det finns många äldre i Normandies byar som är födda där, och växt upp i byn och det är deras liv, men ibland händer det att de behöver in till stora staden.

vi kan skapa ett beroende av snälla grannar och vi kan säga

använd bussen. det kan vi göra men det är ingen lösning. det finns trappsteg på tåg och bussar. och perrongerna är inte alltid nybyggda. i den lilla byn är det inte ovanligt att man inte har ett stationshus. det blåser och det snöar på den franska slätten. kanske snöar. det är ovärdigt.

kvinnor i frankrike har reagerat starkt över de obevakade övergångarna, och kanske denna skapelse från Eche-sur- Alsette, som är Luxemborgs andra stad, kan inspirera

lookbook> france> dunkirk

information i ett tidsperspektiv i olika nivåer….

Jag skriver en bok. En bok som kritiserar den kristna etiken i modern tid. Syftet är att upprätta den hemlösa kvinnan, i europa. Detta är ett mänskligt och inhumant tillstånd av liv och existens, och vi lägger detta på samhället. Härbärgen och kyrkan.

I frankrike finns enligt en reklam på TV 8 miljoner hemlösa människor, och vi får anta att siffran inte räknar med illegal invandring, tillfälligt boende hos släktingar, institutionsboende som sjukhus, fängelser, studentkorridorer och liknande

Boken innebär inte ett fokus på ett offer, det vore alldeles för enkelt, jag använder fragmentet och ser konsekvenser utifrån detta. Ett exempel på detta är följande betraktelse. jag beskriver inte denna kvinna för att jag har en längtan av att leva hennes liv, jag behöver inte det, jag kan tänka mig in i situationen, jag är författare, analytiker och använder logiken som verktyg. och varför visar jag det här.

det finns ett program på tv 3 som heter adam live, en av programledarna gick ut i det offentliga rummet och grimaserade, syftet var att se hur folk reagerar, och detta ansågs vara roligt.

är programledaren oförskämd? eller leker hon bara att hon är oförskämd, och vad händer om alla nyhetsbolag testar sverige genom att ge en avvikande information från övriga världen, bara för att se hur svenska journalister och allmänhet reagerar. hur de agerar.

vi kan kalla det gränsen för mänsklig dumhet, i ett kulturellt perspektiv.

Vad är en atom?

Anta att fyraåringen vid frukostbordet frågar sin mamma

Vad är en atom?

Modern,en ung kvinna med en fyraåring och ett spädbarn, skall denna måndagmorgon svara på denna fråga.

Det är få människor som har periodiska systemet latent i huvudet, och även om denna unga kvinna har ett vagt begrepp om atomer, hur förklarar hon det för sin fyraåring på ett begripligt sätt.

Vi natar att hon faktiskt vill förklara för sitt barn vad en atom är, för att det hör till allmänbildningen och nu när hon är hemmafru, eftersom hon har ett spädbarn, anser att detta är en skyldighet som mamma, att förklara saker för sitt barn.

Vi antar att hon slår upp ordet atom i wikipedia och får en förklaring om kärna och elektroner osv. kanske det finns en illustration, och kanske hon visar detta för sitt barn.

Det här är en atom.

Och anta att barnet inte godtar den förklaringen, eftersom den inte är korrekt, och anta att hon bestämmer sig för att besöka biblioteket denna dag.

Det lilla barnet frågar vad är en atom och vill ha en förklaring som barnet kan förstå. Är detta möjligt. I informationssamhället.

Och i så fall, hur?

Vi antar att denna lilla familj bor i stadens förort och för att ta sig till biblioteket måste man åka buss.

Modern packar ner spädbarnet i vagnen och klär sonen och han vill ha sin lilla cykel med sig. Det kan hända.

Nu är det så i europa att samtidigt som samhället kräver ett snabbt flöde av information, så stänger man ner biblioteken i ytterområdena av besparingsskäl. Alla förväntas ha tillgång till datorer.

Att ta sig på bussen med barnvagn och ett fristående barn med cykel kan vara lite problematiskt. Är kvoten av barnvagnar redan fyllt, det kan hända. Får den lilla familjen vänta till nästa buss.

Att få på en barnvagn och ett fritt barn på bussen kan vara en enkel match, men det kan också vara trappsteg, och man skall lyfta på barnvagn, den lilla cykeln och barnet. Och betala.

Vi antar att staden och stor, och det kan hända att man får byta buss eller till annat fordon inom kollektivtrafiken.

Och detta tar tid. Lillasyster kanske vaknar eller barnet blir törstigt, osv.

Till sist kommer man fram till biblioteket, och ställer frågan

Vad är en atom?

Är det då en utbildad bibliotekarie kan hon eller han snabbt plocka fram litteratur, lämplig för åldern i ämnet.

Och barnet kan förstå vad en atom är, och kanske man kan dricka vatten, lillasyster kan pysslas om, och man kan låna lite barnböcker eller lyssna på musik på biblioteket.

Om det av besparingsskäl inte är utbildad personal i information, blir resultatet ett annat. Det blir förvirring.

Först plockar man fram fel litteratur, för svårt kanske, eller också hittar man inte boken, eller så är den utlånad.

Kan bibliotekarien förklara för fyraåringen vad en atom är. Kan den outbildade personalen förklara för fyraåringen vad en atom är.

Min lösning på problemet är att modern säger.

Barnet frågar : vad är en atom?

Modern svarar, det är en ny glassort, och hoppas att ungen går på det, så kan man fråga pappa när han kommer hem om han dagen därpå kan ta reda på vad en atom är. Det kan vara bra att kunna.

Fragment.

Att vara ung och ha två små barn, är normalt

Att vara ung och ha två barn och bo i stadens ytterområde är normalt. Hyrorna i centrum gör att man inte har råd. Detta är den sociala strukturen i staden.

Att ha ett barn som frågar om saker, är normalt och att man inte är ett levande lexikon är normalt.

Vem har rätt till information. Det lilla barnet har rätt att veta vad en atom är, det hör till allmänbildningen. Men hur lång tid skall det få ta innan man kan få ett svar, i informationssamhället?

Kommunikationer sätter gränser för den normala familjen genom att man sorterat liknande människor i ett område. Det är normalt att unga familjer med små barn bor i ytterområdena, och av kostnadsskäl eller nonchalans anpassas inte kommunikationen efter behovet. Det är samma typ av bussar som kör i områden med äldre som i områden med yngre befolkning, trots att de har helt olika behov.

Den unga människan prioriterar barnvagnen emedan den äldre delen av befolkningen prioriterar sittplats och ett lugnare tempo. I en stor stad.

Och stadens ekonomi gör att informationen koncentreras till centrum och att servicen försämras genom personaltimmar försvinner eller kvaliteten.

Man kan bygga upp ett transparant försvar, att hon har tid. Hon är ju ändå hemmafru. Eller också kan hon genom ombud, mannen få sin information som hon kan förmedla till sitt barn.

Den sociala strukturen och kommunikationer begränsar informationen för en ung människa med två små barn.

Nu gällde det barnets fråga om vad en atom var, men det kan ses i ett större perspektiv.

Vi antar att familjen prioriterat bort dagstidningen. Antingen för man inte accepterar informationen som förmedlas, eller av ekonomi.

Men detta är en fullvärdig medborgare som har rösträtt och lever i en demokrati. I staden, i informationssamhället, där informationen skall vara snabb.

Eller skall man sortera informationen utifrån centrum. Att i centrum av staden har man tillgång till information, relativt snabbt och ju mer perifer man är ju mindre information skall man ha.

Här bildas naturligtvis ett vakuum. Här bildas ett informationsvakuum. Det bildas kunskapsluckor, vilket försvårar samhällsdebatten.

Proffstyckare och recensenter för debatten om hu staden ser ut. Och dessa åsikter ifrågasätts inte eftersom man inte vet vad de pratar om.

I atomen finns en kärna och runt kärnan rör sig elektroner, och beroende på elektronernas antal har man systematiserat dem i ett system av grundämnen.

Dessa grundatomer kan sammanfogas i olika kedjor och bilda nya ämnen. Detta är en kemins grundantagande, men i samhället är centrum och periferi ingen enhet. De är skilda från varandra, genom den fysiska kommunikationens stryktur. Och här funderar jag på om det inte är så att samhällets grundantagande är att i periferin, i förorten vet man inget, och vill inget veta. Och här bildas en förväntanskultur.

Man förväntar sig att i förorten vet man inget och så blir det så.

Det är självklart att denna unga kvinna i skolan läste om atomer, men det är inte samma sak som att förklara för sitt fyraåriga barn vad en atom är. Det är två olika informationer. Olika syften och olika målgrupp.

Har en fyraåring i dagens europa rätt att få veta vad en atom är? Eller är detta en farlig information.

Astrologen Galileo hävdade att jorden snurrade runt solen, och avrättades, för att man sedan kom på att det var så. Och i dag kan ett barn i stadens centrum få reda på vad en atom är inom en timme, emedan ytterområdenas barn får veta att det är en glassort eller använda en hel dag eller vänta på faderns förklaring. Då har man tagit självständighet, jämställdhet till en helt ny nivå. En ny dimension skulle man kunna säga. Och vi accepterar detta som en sanning. Vi förväntar oss ingenting annat.

Eller vidare om modern använder telefonen. Hon har en vän som vistas i stadens centrum. Hon ringer sin vän och ber denne gå in på biblioteket och se hur man förklarar vad en atom är för en fyra åring.

Och vi antar att vännen respekterar fyraåringen och hämtar en korrekt version av vad en atom är.

Här vandrar modern på nattgammal is. Hon delegerar frågan till en vän. Hon går in i ett beroende. Hon överlämnar sig åt vännens välvilja. Hon köper ingen tjänst.

Vännen skall utifrån sin moral utföra hämtning av en korrekt version av vad atom är.

Därefter skall hon när hon får svaret göra en bedömning av sanningshalt och sannolikhet.

Detta är i det privata rummet. Detta är staden där man köper en tjänst och utlämnas till arbetskraftens moral och humör om de vill utföra arbetsuppgiften eller inte.

De kallar det makt. Man tar betalt för att utföra ett arbete utifrån den arbetsbeskrivning osm finns och klarar inte av att skilja sitt privatliv från arbetslivet. Har man dessutom en tradition av en annan kultur, blandas den in i yrkesrollen.

Världen är mycket komplex för en fyraåring. Barnet har med sig sin cykel överallt. Barnet vet inte varför, men det handlar om rörelse. Liksom elektronerna rör sig runt kärnan för att hålla ihop atomen, kärna och skal bildar en enhet, så har barnet med sig sin cykel för att illustrera en enhet, eller samurajen som alltid har sitt svärd vid sin sida, av kulturell tradition.

tanken i tre dimensioner….

Jag vet inte om detta är en fördom, och i så fall bör den kritiseras och ifrågasättas.

När man träffar en fransman eller en fransyska, så är det som ett energifält runt dem. Tanken och orden lever i varsin sfär. Man tänker i tre plan, historia, nutid och framtid, emedan samtalet håller sig till ämnet.

Detta kan ibland bli lite utsvävande då man skjuter in tankar och associationer i samtalet. Man kastar ut fem trådar i inledningen och så pratar man för att i slutet dra ihop alla trådarna och en ordning har införts.

Om inte detta sker är det ingen riktig fransman.

Jag upptäckte en liknande tendens hos kvinnan på caféet i Andalusien. Hon pratade med sin väninna samtidigt som hon planerade upp dagens sysslor i huvudet samtidigt som hon sökte information om de gäster som fanns i caféet. Hon hade detta energifält runt sig. En levande människa.

Vi i kalla norden anser medelhavets människor temperamentsfulla och livliga. Jag skulle nog vilja påstå att detta är en konsekvens av tanken.

Jag säger inte att svenskar inte tänker. De tänker mycket klokt och mycket logiskt. Men det tar lite tid. Och detta är en förändring som skett. Jag har aldrig uppfattat svensken som trögtänkt men däremot kan jag uppfatta att informationen som svensken behöver lite trög.

Och journalisten säger. Det är stressigt. Vi hinner inte kolla. Allt ligger online. Och här kommer min kritik.

Tanken i tre dimensioner. Bakgrundsfakta, parallella händelser och framtida konsekvenser, som man som journalist inte skall uttala. Det får man överlåta åt läsaren. Men görs detta. Och om inte, varför?

Överlevnad handlar om att utifrån tidigare erfarenheter kunna möta nya situationer.

Daghemmet, skolan visar på olika erfarenheter för den unga människan, för att förbereda individen för framtiden. Detta är tanken med utbildning och undervisning. Och här kommer de lokala läroplanerna in. Ges alla individer de erfarenheter de behöver för att möta framtiden i sitt land där de är födda, eller sker en slags information om hur det är i ett annat land, och i så fall varför skall man göra detta på daghem och i skola. Varför skall man frångå den tradition som svenskt undervisningssystem har? Och vem behöver denna avvikelse?

Detta skulle jag vilja ha redogjort för av de representanter som på betald arbetstid i massmedia hävdar sitt annorlunda ursprung, och sin annorlunda kultur.

Jag är inte intresserad, och varför skall jag se det om det inte intresserar mig?

en tiggande moder svea på deken…

Det är väl ingen hemlighet att moder svea ute i europa har en framtoning av senildement nucka som med fördel bär långt hår och jeans eller lufsenoverall till t-shirten.

Detta land där invånarna hämtar sin information om världen från mjölkförpackningen som innehåller den statligt subventionerade mjölken. Den kostar o.7 euro och detta ger anledning till folkstorm, samtidigt som skolmateriel och skolbyggnader är kraftigt eftersatta och den outbildade personalen vågar inte säga till.

Detta ger ingen bra reklam för sverige, eller svensk politik. Att se det mångkulturella samhällets svensk representanter coacha europa ger heller inte mersmak.

Och vill man se en konkretisering av denna form av lindrig intelligens kan man med lätthet trycka på knappen som startar Tvapparaten. Där kunskap och spirituell dialog bytts ut mot oförskämdheter och fräck attityd.

Man sitter i nätverk. Man nätverkar. Jag skulle rekommendera dessa nätverk att försöka stava sig igenom något annat än gratistidningar och reklamblad från ICA. Att se dessa profiler som fortfarande i sitt långa hår tror att pappa är kung och kulturföreningen styr världen. Man hjälper varandra, är patetiskt.

Jag finner det märkligt att man född i sverige, uppfostrad på dagis, av samhället, fortfarande inte har lärt sig hur man pratar i sverige. Är man verkligen så naiv att man tror att samhället utvecklas för att man har kammat håret. Att samhället utvecklas för att man ger komplimanger och små presenter som uppskattning.

Då ska man inte arbeta i TV. Då ska man över huvud taget inte arbeta. Man lever i en parallellvärld, och detta kallas galenskap.

Att svensk TV skall sänka sig till en slags mjölkförpackningsinformation som passar de svaga i samhället, de marginaliserade är ointressant.

Och tyvärr finns den degenererade kvinnan i förvaltningar och institutioner. Man hjälper till, gör fel och förstår inte.

Detta får konsekvenser som diskriminering, förtroendekriser och förakt. Detta är inga faktorer som utvecklar vare sig relationer emellan kvinna man, språkgrupp och språkgrupp eller ens utvecklar samhället.

Jag skulle rekommendera bankpersonal, försäkringskassor att snarast växa upp, kliva ur sina billiga importskor, se sig i spegeln och ta ansvar för det man ser.

Papper eller tyg gör att man kan andas. Man kan börja där och sakta, steg för steg inse sina begränsningar. Se sin outbildade dåligt uppdaterade gestalt och ta ansvar för detta, och överlämna arbetsplatsen till en som behöver den.

Och sen kan man gå in på toaletten och undersöka hur toalettstolen fungerar. Vart vattnet kommer från och hur många liter det behövs till varje spolning, glöm inte att trycka på knappen på väggen, då tänds ljuset. Det går lättare då, när man ser.

Därefter kan man gå ut i verkligheten och ta reda på hur många sittplatser respektive platser för stående det finns i den kollektivtrafik man använder i regionen. För det vet man inte.

Världen är komplex. Och steget från att leka bankkamrer till att räkna hur många sittplatser det finns i lokalbussen är enormt. Ett språng för den lilla människan som ska ha fribiljetter och inte har en tradition av att besöka en balettföreställning.

En privat dator, datorsekretess, datoretikett vad är det? är den global eller ingår den i den lokala läroplanen i sverige? Man kan ju alltid chansa. Man kan leka i en kvinnas dator för det gör ju ingenting. Man kan säga att man kontrollerar städningen, eller stavningen. Då är man journalist i Sverige. Oförskämd med fräck attityd, man nätverkar. Har en jargong.

Moder svea framstår i europa som en senildement nucka iklädd lufsenoverall eller jeans och t-shirt, hels urtvättad. En favvis, en snackis. Med långt, ovårdat hår. Man nätverkar och har inte tid. Lika barn leka bäst.

att arbeta som kvinna på svensk TV…

när man ser på svensk TV där nya kvinnliga profiler skall introduceras, så får man liksom en tanke i huvudet skall förverkligas, annars kommer man att straffa omvärlden. kanske kissa i en kommunal bassäng, bara för att få sin vilja igenom. man anser detta vara ett mått på kvinnlighet.  och man har ett kvinnligt nätverk som hjälper en att nå sina syften. som håller ordning på den kritiska massan. och då låter det så här…

“Jag ska bli journalist när jag blir stor. Jag ska ha en egen talkshow. Det är lätt, man skriver ner tio frågor på ett papper och så läser man dem och intervjuoffret svarar. Det tar inte så lång stund. Det är lätt.

Och så ska jag vara programledare, och ingen får ställa frågor till mig. Jag ska inte ha svåra ämnen som ekonomi, politik eller samhälle, utan sminktips och fråga hur folk kände sig.

Lite lättsammare. Det är min definition av underhållning, lite lättsammare.

Och så ska jag göra research. Man går bara in hos folk och läser dagböcker och tittar i fotoalbum. Så vet man lite om deras historia. Det är intressant. Och så ska jag måla mig i ansiktet så jag är brun och fräsch.

Det tycker folk om. Att man är fräsch. Man behöver inte säga så mycket, bara man är fräsch. Jag har ett temperament. Är kanske lite dominant och jag ska ha ett nätverk av kvinnor och om det är någon som säger något negativt om mig, så skall de ha smisk.

Och jag ska jobba på TV. Jo, jag är lite dominant. Jag vill gärna bestämma och jag vill gärna ha uppmärksamhet. Det tycker jag känns bra. Mina känslor är viktiga för mig.

Jag skall inte diskutera litteratur i min talkshow. Jag läser inte böcker. Jag tycker det är fult med glasögon. Skönhet är viktigare för mig, särskilt i TV.

Jag ska bli journalist när jag blir stor och tycker om att bestraffa och påpeka folk brister. Nej, jag tycker inte att jag är dum. Och jag behöver ingen utbildning och jag behöver ingen allmänbildning. Det finns andra som tar hand om detta.”

denna kvinnotyp är inte intressant, och jag rekommenderar dem att söka sig till de länder som har en åsiktsstyrning i sina medier, kanske Egypten eller Syrien. där deras temperament och sensitivitet kan styra debatten., om vad man får säga och vad man får tycka. de är totalt ointressanta i svensk TV och totalt ointressanta som människor. de är för endimensionella och okunniga, och kan inte skilja på det privata och det offentliga samtalet. och denna sommar kommer OS att sändas från London, timme efter timme. många som annars inte tittar på sport anser att detta evenemang är viktigt att följa, för allmänbildning. “ en snackis”.

vykort från Dunkirk

Dunquerque

En fransk hamnstad, som tillhör Flandern och även om man pratar franska har flamländskan även ett fäste här, vilket innebär att man även har anknytning till belgiska Flandern.

Minoriteter, och minoriteters intressen. I Belgien har den språkliga debatten rasat och om detta är bra eller dåligt kan jag inte svara på, det enda man kan säga , det är.

Men Flandern är mer än bara flamländska. Kulturen är mer än bara språket. Språket bör ha ett innehåll. Här i dunquerque har man sin årliga karneval som speglar kulturen.

Och man får anta att man har sina traditionella maträtter, arkitektur, barnens kultur, sånger och sagor som är kulturellt anknutna.

I sverige finns en tradition av folkdräkter och folkliga dräkter men även av allmogens kläder som inspirerade och inpirerades av det som idag är folkliga dräkter och de berättar för oss om allmogens kultur och arbete.

Man skulle önska att detta även togs med i debatten om minoriteter. Kulturell arkitektur och kulturella dräkter.

Detta behöver inte nödvändigtvis betyda att alla flanderns invånare går i folkdräkt eller bor i kulturminnemärkta bostäder, men att man tar en hänsyn till folkliga mönster och traditioner, även i den moderna designen. Detta skulle förtydliga det europeiska modet, och den europeiska bostaden.

Under mina resor i europa har jag stött på svenskar, dels med invandrarbakgrund men även födda i sverige. Och om den kulturella debatten i sverige är ansträngd, finner man inget av detta på resan.

Det är få turister som faktiskt besöker museer, gallerier eller konstmuseum. Och anledningen skulle vara att man inte vill. Det är få turister som faktiskt besöker olika delar av trakten, ägnar en tanke åt arkitekturen eller de kyrkobyggnader som dock är en viktig del av landets karaktär.

Man funderar över kulturbegreppet, och hur pass viktigt detta är för en svensk.

Och jag har den åsikten att man inte vet vad man pratar om.

Personligen finner jag dessa utomeuropeiska kultursatsningar överdrivna när jag vandrar här i dunquerque. Här berättar varje hus en egen historia. Det är en vacker stad och invånarna har rätt att vara stolta över sin stad.

Och härifrån går färjan till Dover, så jag får åka till London och köpa nya dr Marten i en legendarisk affär.

Dr Marten, mina röda kängor som blev sönderskurna i Katrineholm. Varför? På vandrarhemmet i mitt hyrda rum. Man hade kurser i afrikansk dans och i afrikansk trumning. Jag dansar inte afrikansk dans och skulle aldrig ägna en vecka åt trumning. Det är en verklighet man får acceptera.

Och vi får väl anta att den tillfälliga hotellpersonalen som jag mött i belgien och frankrike inte har den flamländska kulturen för sina ögon. Detta har nog mer en ekonomisk och lustbetonad koppling.

Jag finner det fruktansvärt oförskämt att med dålig språkkunskap och total brist på kunskap om den trakt man befinner sig på, lek i hotellen. Respektlöst och ovärdigt.

Sommaren 2012 kommer att bli kall och regnig i europa, och det kommer säkert att bli en trevlig semesterupplevelse att i ett regnigt europa i sommar, i de överbefolkade europeiska större städerna. invandringen från afrika bland annat är mer än kaotisk.

man ska ha OS i london under sommaren, det sänds i TV….

Det har skett en förändring i synen på kvinnan i europa och jag vet inte om jag tycker att detta är intressant.

Jag vill börja mitt resonemang med följande åsikt.

Jag anser att om man ger sig på ursprungsbefolkningen, trakasserar eller visar bristande respekt som besökare eller invandrare, då har man gjort sitt på arenan. Då har man mitt fulla förakt.

Och detta går inte att reparera. Det bara är så.

Under mina resor i europa, har jag märkt en tydlig attitydförändring i beteendet av en ensam kvinna på resa. Man finner detta häpnadsväckande. Jag får höra att man är avundsjuk för att jag får resa. Och anser därmed att man har rätt att markera denna orättvisa.

Vad ska vi ha hotell till i europa?

Dessa har på något underligt vis förändrats från att vara en säkerhet för turister nattetid. En plats där man kan få information om staden, förvara sina saker i ett låst rum samt sova på ett hygieniskt sätt. Det är inte så längre.

Helt plötsligt har dessa hotell förvandlats till något slags välgörenhetsinrättningar för fattiga människor från främmande land. De ska se på rummet heter det. på alla Tvkanaler i europa finns kriminalserier ochofta ingår en hotellinteriör i sceneriet. Vad ska man se.

Det försvinner saker ur rummet. Saker förstörs. Mp3spelare, kamera. Det försvinner hudlotion och kaffepulver.

Vem säger att jag skall på något sätt utjämna orättvisor i världen genom att i mitt betlada hotellrum förse fattiga människor med olka ting, för att de är avundsjuka.

Vem säger att jag skall bistå med sängplats och dusch för fattiga människor för att de vill prova ett hotellrum. Vem säger det?

Europa säljer dåliga tjänster och försvaret man anger är att man är avundsjuk. Och man ger sig rätten att ge sig på en ensam kvinna, för att hon är stark.

Det är klart jag är stark. Jag är uppfostrad i en demokrati. Jag är en självständig kvinna. Detta är diskriminering. Detta är trakasserier, varken mer eller mindre, och var kommer det ifrån.

Vi kan kalla det främmande kultur, avvikande kultur, eller vi kan ställa oss frågan; vad är sovial komptens?

Det finns en pågående debatt om vad är död. Hjärndöd eller hjärtdöd. Jag är av den åsikten att fungerar inte hjärnan är man död.

Hur definierar man hjärnverksamhet, tanken. Vi har i Sverige ett skolsystem som grundar sig på en utvecklingspsykologi formulerad av Piaget, och den erkänner stadier. Att barnet går från lägre till högre stadier. Och då hjärnan är fullt utvecklad har man reversibelt tänkande. Att kunna vandra i tanken. Man brukar förklara detta med från ax till bröd.

Detta innebär att man skall klara av att tänka sig in i en annan människas situation utan att pröva deras kläder, eller leva deras liv. Detta krävs för att klara av att fungera i ett civiliserat samhälle. Vi har lagar om jämställdhet, vi har lagar om integritet och vi har lagar som grundar sig på mänskliga rättigheter.

Till exempel så är ett cigarettpaket i en jackficka på en arbetsplats fortfarande tillhörande individen som bär jackan. Det är inte så att cigaretterna tillhör arbetsplatsen, och detta krävs att man förstår, annars begår man ett patetisk och kränkande agernade. Invandrare eller infödd. Man förlorar omvärldens respekt.

Att kalla detta kulturellt, blir i sammanhanget löjligt. Man faller under strecket. Man kommer ur banan.

Och det hjälper föga att agerandet upprepas. Och det hjälper föga att man kallar det experiment.

Att klara av att urinera på därvid anvisad plats tillhör också samhällets krav på enskilda individen.

Detta innebär att man inte urinerar i offentliga bassänger, det betalda hotellrummets toalett eller i gathörnen. Här har hjärnan ingen medveten tanke. Man handlar på impuls och reflexbasis.

Hur skall man tolka detta i ett perspektiv av hjärn- eller hjärtdöd. Min åsikt är klart redovisad.

Frågan är nu, dessa människor som inte klarar av att sköta sina behov på ett korrekt sätt, utan skall ha uppmärksamhet för att de gör fel, hur skall dessa människor behandlas.

Hur skall man behandla dessa människor som i sin avundsjuka inte kan respektera en annan människas val eller agerande, utan skall ha uppmärksamhet. Min åsikt är tydligt redovisas.

Fungerar inte hjärnan, kan man inte tänka utifrån de kriterier samhället kräver, är man antingen död eller bör inte ha frigång.

I Malmö våldets stad. I Göteborg där krogen sprängs. I dessa städer där man ideligen kränker ursprungsbefolkningen gång efter annan.

I Frankrike där man tillfälligt tar in turister i receptionerna för att de skall ha roligt och se hur ett hotell ser ut inifrån.

Man kallar sig barnslig. Man försvarar sitt barnsliga beteende med att det var någon som sa, eller alla gör så.

I samhället krävs att varje individ som skall ha frigång, skall kunna särskilja sin egen tanke från gruppen. Detta är en definition på demokrati. Valet av handling. I detta samhälle anses tvångsbeteende som något sjukligt. Vi anställer inte folk på europeisk arbetsmarknad för att det ska vara roligt för enskilda individer, vi anställer folk för att de förväntas visa upp en kompetens. Språklig och informativt korrekt.

Om man som besökare eller invandrare ger sig på ursprungsbefolkningen, kränker deras kultur, deras spårk eller deras hem och familj, har man enbart mitt förakt. Det är möjligt att jag är den enda i sverige som läst mänskliga rättigheterna, det är möjligt att jag är den enda kvinna i sverige som kämpat för kvinnors rätt till sina egna tankar och sina egna beslut, men så är det. att hävda att man kommer från en kultur där kvinnan skall ha en lägre position eller vara hemma, fungerar inte enligt ovan nämnda definition. Den medvetna tanken att kunna skilja på sin egen person från gruppen i tid och rum. Och jag finner det helt ointressant att diskutera med dessa individer, eller se dem dansa och spela trumma. Vi har skattemedel för dessa individers kulturella behov. De har lokaler och kan ansöka om pengar för att sy upp sina kulturella kläder i föreningens namn.

Och detta är unikt. Jag vet ingen folkdansare som inte äger sina egna kläder, utom i sveriges förorter.

I fredstid markerar man ett avståndstagande genom undvikande och beröring. I krig skjuter man eller spränger . man kanske skall fundera på detta i våldets malmö. Där cykelstölder ökar, klädcontainrar vandaliseras, och hotellen är välgörenhetsinrättningar för fattiga människor från främmande länder som vill ha lite roligt och se hur ett hotell ser ut på insidan.

Skall man kalla dessa människor medvetna eller omedvetna. Politisk asyl? Vad innebär detta, egentligen? Och vad innebär kvinnofrid? Vad innebär hemfrid, för en människa med politisk asyl? När man kränker ursprungsbefolkningen i dess hemland har man inte omvärldens förtroende, hur svårt kan det vara? det behövs ingen spejare för att fatta det.

hur presenterar man information i fransk TV, om man jämför…

En reflektion över språket.

Jag har under två dagar haft TV:n på här i frankrike. Och medvetet tittat på olika typer av program.

Jag finner språket mycket enkelt uppbyggt.

Om man refererar ett sportarrangemang, det har varit paris – nice cykellopp och det har varit rugby, så går allt fort och den manlige kommentatorn formligen sprutar ur sig information. Det är självklart att detta flöde är rensat och enkelt, på grund av hastigheten.

Men när samma flöde, subjekt predikat objekt punkt används i ett långsammare tempo blir det löjligt. detta är ett språkbruk man använder för barn eller människor i lärande, inte i en debatt om kultur. jag lyssnade på en diskussion mellan två kvinnor om en film. Tempot var långsamt, de hade få kameror och en film, en film, så var konceptet. Det viftades i händerna, mycket ”donk” och alla måleriska uttryck var basala. Petit, grand, rouge, noir osv. och sakta masade de sig igenom åsikterna om film, huvudperson, regissör och författare, enkelt filmat framifrån, vy ,framifrån. Och det var ofta det blev ett öh, man tappade tråden.

För att inte generalisera kvinnors debattförmåga i TV tittade jag på topmodel Sverige, och fann dessa unga kvinnor som gör uttalanden om det som hänt mycket mer nyanserat och ett mer avancerat språkbruk, än dessa kulturella figurer i fransk TV.

När jag var i Belgien diskuterades och debatterades språk. Flamländska eller franska och i samtal med olika personer ansåg de att man använde språket på olika sätt, man förklarade olika saker, valde språk efter ämne och använde språket mer som ett signalsystem förutom det som faktiskt sas.

När man däremot ser på matlagningsprogrammet, en diner presque parfait, där amatörer pratar om mat, matlagning och viner är språket mer nyanserat. Man använder många inskjutna bisatser och är mycket engagerad i ämnet. Man tycker om att prata om mat och man tycker om att presentera mat, och självklart får dessa program en mer krävande publik. Som kräver att man kan prata rent.

Grammatiken sätter gränser för tanken heter en vetenskaplig sanning i språkliga sammanhang. Och kanske man ska se språkbruket hos dessa blonderade, kraftigt makeupade kvinnor i närmare medelåldern, men fortfarande bibehållna, kanske man skall se språket som en spegel av deras tankar om verkligheten.

Subjekt, predikat objekt. Enkelt. Ingen komparation, inget tempus och ett luddigt kasus. När man ser på svensk debatt, använder tittaren språkbruket som en måttstock och man kan genom språkbruk, skapa sig en bild om klasstillhörighet, vana att argumentera samt vana att anpassa språket till ämnet mer än till åhöraren. Man använder en terminologi som hör till ämnet mer än säger truc, grej, eller du vet och viftar. Man verbaliserar en kunskap, eller visar en kraftig brist på kunskap.

Är man van att prata med barn, lyssnar man automatiskt på hur de bygger upp sina meningar, för att se vilken nivå man skall använda i samtalet, om man kan prata svenska.

Detta just för att använda språket som ett verktyg mer än som en mall för ljudflöden.

Man vill ha ett innehåll i språket och ge barnet en chans till att kunna kommunicera med omvärlden på ett civiliserat sätt. Ett samtal, en dialog.

I kulturdebatten blev det en tendens av att säga något och sedan formulera nästa mening inne i huvudet och vid tystnad, säga något. Det var inte alltid samtalet byggde på varandras reflektioner.

Man älskar sin egen röst, och är van att inte bli ifrågasatt, man är ju så liten och söt. Kanske känslig. I Frankrike med det enkla språket.

Jag tror ingen ens skulle komma på tanken att begära att dessa två kulturdebattörer skulle ge en teknisk analys över hur man anpassar kulturella uttrycket till gestaltning. Att se hur kameran, kameravinklar understryker känslor och undermeningar i historien. Varför man valde att filma och inte sätta upp en teaterföreställning eller filma författaren som läser innantill i en kamera.

Detta leder till en fråga om information. Vem har rätt att yttra sig? Är detta information en lördagkväll, att två kvinnor skall berätta handlingen i en film. Jag tror att franska folket klarar att läsa baksidetexen på dvd fodralet. Har dessa kvinnor sett filmen de diskuterar? Är de bekant med filemn som konstnärligt uttryck?

Och när man ger sig in i en debatt vad filmen vill säga oss, vad regissören menade, är man inte i ett gränsland där åsiktsstyrning råder? Denna produkt bör hållas inom landet och inte exporteras.

Att de kvinnor i topmodel sverige skulle kunna diskutera skillnaden emellan scen, kamera och det skrivna ordet , och där med förskjuta debatten till en kulturell debatt förstår alla. Men de arbetar inte som programledare i ett kulturprogram. De är med i en tävling.

Frågesporter är mycket populärt i frankrike, och uppbyggnaden av fråga faktasvar ger oss en ledtråd om att frankrike har en tanke om vad information är. Eftersom programledaren i frågesporten säger

Korrekt. Svaret är korrekt.

Om jag satt i ledningen för detta program skulle jag inte visa detta program, då det var för enkla analyser, för mycket styrning av hur man skall uppfatta handlingen. Detta passar sig inte i en fri TV.

Denna typ av argument hör hemma i en regim där fria val och kritik och ifrågasättande inte har utrymme., och jag skulle rekommendera dessa kvinnor att söka sig dit. Detta är min åsikt om kvinnliga programledare i fransk TV. Man har ingen utbildning i information. Och skall inte arbeta i ett media som producerar information.

vykort från en blödande metropol..

sverige exporterar välutbildad, stabil arbetskraft, men detta är inget som Belgien uppskattar.

belgien är inget jag rekommenderar. historiska centrumkärnor, vi har sett orenoverade hotellrum förut.

och visst, det kan väl vara intressant för de belgiska kvinnor som inte platsar bland de inhemska männen att starta ett nytt liv med en utomeuropeisk invandrare, lära sig att spela trumma och de kan prata engelska.

ett nedbantat och blonderat nervvrak, men det behöver inte vara utländskt turistkapital inblandat för att detta par skall få till det i sänghalmen.

man betalar inte för att få underkläder provade, eller resväskan genomgången. jag kan tänka mig att det behövs slå på stora trumman för att få sig ett i belgien, men man kan vara lite mer diskret, och betala för sitt eget hotellrum. utanför belgiens gränser är detta inget märkvärdigt.

jag rekommenderar inte belgien som turistland. och det är tydligen att man behöver vara ifred för att ordning på sitt intima liv. och detta är inget utomstående turister skall behöva involveras i eller bistå med sexuella signaler. pinsamt.

belgien har förfallna städer med bristande utbildningssystem, och en låste ekonomi, mycket bundet kapital vilket resulterar i en förslummad infrastruktur, och skall man dessutom bistå med sitt betalda hotellrum och sina resväska för att medelålders kvinnor skall få lite spänning i sänghalmen, det är inte acceptabelt.

och vad pratar med dessa kvinnor om.

var det bra för dig?