teaterhotellet före / efter

så är man på teaterhotellet i malmö, en fredagkväll i juletid.

senast jag besökte detta hotell la den polska städerskan mina kläder i skurhinken, med smutsigt vatten. detta trestjärniga hotell med en prislista på 100 euro per natt.

och visst har malmös kvinnor visat sina färdigheter ute i europa. man har städat och man har arbetat i bageri.

och om vi backar bandet. hur var det nu.

jag har alltid hävdat att jag skall ha utbildad personal, och detta mottogs med ett sarkastiskt fnysande och arbetsbyte infördes.

och i och med den pågående strukturomvandlingen inom offentlig sektor, ställdes nya krav på kompetens.

och vem var det som inte kunde studera på kvällarna, utan all utbildning skulle ske på dagtid, med vikarie eller man skulle ha betalt och kompenseras.

de var då det. lite högfärdigt kanske. nu skakas sverige av uppsägningar och bemanningsföretag.

och utomlands, jag lovar, man har aldrig sett något liknande.

svensken kan inte arbeta, inte hålla tempo, saknar grundläggande allmännbildning. men man kämpar på.  man går in på trestjärniga hotell, och man arbetar i affär. och det blir inte bättre.

man leker inte på hotell. då får man inga turister. man visar inte upp sin obildade arbetskraft, då får man inga investeringar. eller handelsförbindelser.

man kunde inte vidareutbilda sig på eget initiativ, men var det inte så att salsa kurserna var mycket populära, för att visa sin lojalitet med spansktalande gruppen.

ca tvåhundra tjänster ska bort på ett energiföretag här i malmö eon. och samtidigt svämmar staden över av juldekorationer.

det är för mycket, det är smaklöst och det är opassande. men malmöborna ser inte detta. fullt upptagna av sin egen person, skall man kolla upp. man skall finnas till hands och man skall resa ut i europa och besöka stora städer.

utan språk och med kläder som inte är okej.

man måste tillföra något i ett möte med en främmande kultur, och att döma av juldekorationerna kan man dra slutsatsen att europa inte är nöjda med malmöbornas arbetsinsats.

enfant terrible, värst i klassen, plocka poäng,  allt misslyckades.

och vi backar bandet. man gick in i min lägenhet i göteborg, för att kolla. lånade nyckeln och hade inte min tillåtelse. i göteborg. lite avvikande.

man diskriminerade arabiska språkgruppen före den spansktalande på kommunalt daghem. det är inte okej.

och man satte outbildad personal på banker, försäkringskassa och vården, bar för att jag ansåg mig ha rätt till utbildad personal, och ansåg väl att göteborgarens kompetens var lite avvikande om man jämför.

och så var jag högfärdig. i göteborg. det var då det.- oh lala-

och så var jag obejktiv i min yrkesutövning. man har väl kompetens.

och var inte konflikträdd.

jul i usa, som skribent och juldekorationsturist

från källaren:

inför resan till usa skriver jag en del noveller, som ger fragment av den verklighet som kallas europa och framför allt ett nutida sverige. utan försköningar och fasader, utan rakt av. det känns fräscht och det känns som en skarp och vass markering om vad europas feminism kan åstadkomma.

en novell som jag arbetar med  ser ut så här. barnomsorg i mångkulturellt perspektiv.

 

 

Kulturkrock i det lilla formatet // upp till tretton

Muslim – katolicism

Ny kunskap möter gammal tradition

Bristande respekt får konsekvenser av oanad betydelse för en lång tid framåt

Han hade högtflygande planer när han klev in på daghemmet. Lokalen låg mitt i området och hade tidigare varit en plats för alla, men var nu avsedd för enbart tjugo femåringar i form av daghem. Området var ett lågstatusområde och som i alla dessa område fanns alltid en fördröjning i tanken beträffande förändringar. Förändringar var egentligen av ondo. Man ville ha det som det var. Ett slags passiv observerande attityd. Alla förändringar genomfördes och man förstod inte att man accepterade förändringen när man sa ja.

Det var så. Man var liksom inte med. Man planerade allting, levde i nuet. Och man var posisitv i början med så kom historien ikapp och man ville ha det som det var. Och förstod inte att man kan inte göra så, i verkligheten.

Och nu kom hjälten och skulle återta sin lokal. Eller vara en representant för folkets vilja.

I lokalen fanns tjugo barn med bakgrund i annat land.

Mannen hade inget riktigt begrepp om hur världen såg ut. hans värld var området, affären, alla sina skilsmässor och kompisar.

Han visste inte att ett begynnande kritiserande av islam hade fått fäste i den globala debatten. Han visste inte att världen talade. Att världen hade åsikter och att detta påverkade hur man ser på olika fenomen, även i området.

Dessa barn hade en islamsk tradition.

Och detta var tanken. I denna tid sökte dessa föräldrar att uppfostra sina flickor till starka självständiga kvinnor. med två språk, egna åsikter och egna val. I deras vision av det nya landet fanns inget som

Att belönas av allah i nästa liv eller efter döden. Livet var här och nu. De försökte aktivt sammanföra sin hemlands kultur med det nya. Och detta tar tid. Detta kan vara svårt och man behöver tid. Tid för studier av det nya landet, tid för analys, tid att fråga, tid att svara.

Hjälten hade levt i det nya landet i tjugo år och totalt avskärmat sig från det som är det nya. Han hade tillsammans med likasinnande och lojala skapat en värld som egentligen skulle finnas på andra sidan atlanten men inte fanns där eftersom tjugo år hade gått.

Han ville inte acceptera.

Han beskrev sig själv som ett fotbollsproffs och sadlat om till en politisk debattör. Han skrev saker. Kanske en novell kanske en bok kanske en reportage. Men han skrev texter om det som han ansåg vara viktigt.

Hans syfte var att rädda lokalen till folket.

I barngruppen hade han placerat barn som han kände. De hade ett eget språk som de använde för kommunikation och det som kallades svenska var bara ord.

Det hela var förvirrande. Obehöriga började droppa in, och läroplanen om hur verksamheten skulle vara glömdes bort. Alla åt och ingen städade. Saker gick sönder men löagades inte, och saker försvann, och saker tillkom. Det var ostrukturerat och det var detta som folket ville ha.

Den muslimska föräldragruppen ville inte riktigt acceptera situationen. Det var inte den informationen de fått och det var inte detta de betalade för. Barnens språk började försämras. Dels hemspråket och dels det nya språket. Den struktur som barnen vant sig vid. Vid bordet, sagostund, simskola, rytmikstunden , biblioteksbesöket. Det bara rann ut i sanden. Sakta började strukturer upplösas, det blev mycket spontana besök. Det blev mycket olika möten som aldrig fördjupades. Folk kom och folk gick.

Ett slags flummande från hippietiden.

Föräldrarna som var mycket ambitiösa kände sig lurade. Språkliga missförstånd förvärrade situationen som egentligen inte var en situation. Det var ett kaos.

Men folket hade fått tillbaka sin lokal. Till vad. Och vad skulle de med lokalen till.

Föräldrarna flyttade från området. De hade högre ambitioner för sina barn, och platsade inte i områdets attityd. Kanske var de redan skadade av de ambitiös barnpedagogerna barnen hade mött den första tiden. De valde bort. De avstod. De ville inte delta. De ville vara hemma.

Vad händer egentligen när man inte uppfyller de förväntningar som verksamheten utlovat.

Hur reagerar omvärlden, den globala världen när en invandrargrupp diskriminenar en ny grupp människor, och kallar det kultur?

Och man är så isolerad från den globala debatten, att man har ett syfte som inte har med verksamheten att göra. Hur reagerar omvärlden på detta? Men omvärlden säger inget. Omvärlden reagerar inte i området och då finns inte den debatten, eller?

Och hur utmanövrerades den ordinarie personalen. Vad gjorde mannen i frökens lägenhet, när hon inte var där, varför tvättade han hemma hos henne, eller strök. Och ahde vänner där, och stal toalettpapper, mjölk. Vad gjorde han där?

Hade hon lovat honom att vara där. han avvek från sitt ordinarie arbete i lookalen för att vistas hemma hos fröken, när hon var i lokalen.

Hur agerar omvärlden i den frågan?

Hur reagerar omvärlden på detta?

Diskriminerings, särbehandling, tjänstefel.

Och hur reparerar man sitt dåliga rykte för barnen, för fröken och sina relationer med omvärlden.

Om man har den minsta kunskap om den arabiska världen borde man veta att iran och det som vi kallar kurdistan har en särställning i arabvärlden. Språk och egen kultur, arkitektur ger oss en indikation om deras avståndstagande från normen, massan osv.

Vad innebär det att vara självständig?

Att vara självständig innebär att man förhandlar med omvärlden. Och för att förhandla behöver man kunskap, ett språk och man går in i alla förhanslingar som jämlik.

Denna förhandling kan handla om territorium, ekonomi, handel. Och det underförstår att självständighet har ett stort mått av egendom. Egendom kan vara kultur, språk, historia, familj eller religion. En självständighet innebär att man erkänner en privat sfär, ett revir, ett territorium. Och denna egendom är värd att bevara. Hur långt man går i sin rätt till sin självständighet, sin förhandling och sin privata sfär är olika. Men att kränka någons territorium ses oftast som en krigshandling.

Och undanhållande av kunskap, plats och språk bör indikera på vilken nivå man valt.

Fråntagande av information. Fråntagande av kommunikation. Man fyller samhällsutvecklande information om samhället med missledande information utan värde. Ett tidsfördriv.

Och vad händer när man trakasserar ursprungsbefolkningen. Uppvigling.

Och vad händer när man trakasserar ursprungsbefolkningen i kommunal barnomsorg. Den utbildade personalen utsätts för diskriminering, genus och språk för att man tycker det är roligt. Och man kallar det kultur.

Den kommunala sekretessen bryts och man pratar och berättar , följer efter utomlands, och berättar små intrikata detaljer av privat natur. Och man gör detta i egenskap av kommunalanställd.

Hur ser detta ut utifrån?

Det ska vi ta reda på?

vad tycker man om svenska människor utomlands

för att ta reda på detta bör man bege sig utomlands.

jag började i östeuropa, och första frågan jag fick var

är du prostituerad?

svar nej, men jag förstod att sverige förknippas med prostitution. både manlig och kvinnlig. det skall vara rättvist.

under tiden i östeuropa förstod jag att sexualiteten var ett stort samtalsämne och man var mycket nyfiken på hur den svenska mannen utför akten. eller om han var kapabel att utföra den?

det var mycket rotande i resväskan, det var mycket följa efter på gatan och det var ständiga besök i min säng under den tid jag som lydig turist gjorde besök pås tadens museum och konstgallerier.

och jag antar att det var kvinnor med anknytning till sverige som introducerade detta.

är detta prostitution? är svenskan utomlands prostituterad?

och är den svenske mannen impotent eftersom den svnska kvinnan måste ge sig ut i europa och skaffa sig stimulans i en betald hotellsäng, utomlands. det verkar vara lite

gå över ån efter vatten?

men denna fundering förknippas nog med svensken. mannen prestationsångest och kvinnan ger sig ut i europa

ty, får man itne det man vill ha hemma får man ge sig ut, eller hur?

den lågkonjunktur som nu även drabbat svensken sätter väl ytterligare spår i de äktenskapliga plikterna.

det finns hjälpande leksaker. i berlin har jag guidat svensken till zoogarten. ett snyggt område med shopping. finns även en musikaffär, välsorterad för inköp av äldre musik, så slipper man vara i min dator och kopiera.

vad tycker man utomlands om svensken.

lever i en struktur av lojalitet och frustration. det vill sig inte riktigt. en misslyckad invandrarpolitik och en dålig journalistik.

det är väl det. skitiga hotellrum och skitiga restauranger med dåliga råvaror. och man söker sig till andra länder, renare och intressantare samtal. man lever ofta ett liv som man själv valt, har ing aideal av hollywoodfruar eller småstadsdrottningar. uppskattar skönhet men även kvinnor med åsikter och attityd.

sverige ger ett ganska tafatt intryck. lite kutryggig och med underliga kommentarer om världspolitik. det tycker man?

mest undrande kanske.

vad har man för definition på mänskliga rättigheter. ursprungsbefolkningens rättigheter osv.

humanism, logik, etik

vi läser i GP att schlagerfestivalen har utsett sina bidrag, och det tackar vi för. och army of lovers är med på bild.

senast denna popgrupp var med uttryckte bard en oro över att svenska folket inte kan rösta, och detta får vi ta seriöst. det kan påverka världsmarknadspriset på olja, kaffe och socker. så jag bestämde mig resolut för att åka till amerika och studera obamas medvetandeprogram bland fattiga människor för att dessa, skall med nystruken skjorta och rosig hy gå till valurnorna, jag gör något.

och kanske det polska flaggskeppet från förorten bör veta att hans kvinnliga landsmän inte är accepterade som arbetskraft i banker, CSN, socialkontor eller hotell. vare sig i sverige eller frankrike, spanien eller belgien. ty deras språkkunskaper är av ringa art. och det är så vi skaffar oss information, det är så vi kommunicerar.

jag är tveksam om schlagerfestivalen kommer att vara samma brudmagnet som tidigare. kanske den får samma dignitet som utomlands. ett töntigt schlagerrprogram som man tittar på om man är hemma och är sjuk eller bakfull. annars gör man något intressantare.

något att fundera på…

när man bor i förorten i göteborg kommer det alltid en högfärdig donna och säger spydigt

det kan du fundera på!

och då gör jag det.

norviks hamn, den planerade hamnen i nynäshamn. vilken nationalekonomisk teori ligger till grund för detta projekt?

att sverige står utanför den euroepiska unionen är ett faktum. genom att behålla den svenska kronan behålla vår valuta flexibel för låg och hög konjunkturer.

och nu får vi väl anta att lågkonjunkturen fått fäste i allas medvetande. vilka trendanalytiker har indikerat en ökad import och export. och ger inte detta en inflationistisk politik, vilket fördyrar levnadsomkostnaderna i det dagliga livet. hyror, livsmedel, konsumtionsvaror, emedan kapitalinvesteringar kan ha en viss fördel i detta ekonomiska klimat.

men behövs en ny hamn. de hamnar mellan strömstad och stockholm är av varierande effektivitet. kanske man skulle se till uppfräschning av befintliga hamnar och kanske detta skärgårdsområde kunde lämnas orört.

östersjön är känslig i många aspekter, och nu i den debatt om haven kanske det vore klokt att lyssna på miljörörelsen i fråga om hamnen.

och de boende vill ha orörd skärgård.

och jag har en känsla av att oljeskeppen hellre går till karlskrona, en känsla bara.

jag hade äran att möta en grupp unga damer som enligt uppgift var kommunal ledning. denna vecka gällde det likabehandlingsdag. vad nu detta innebär.

att undersöka resväskan och prova sängen på de tre och fyrstjärniga hotellen kanske inte räknas som lika behandling utan är mer ett uttryck för diskriminering. de polska städerskorna har en viss erfarenhet av att diskriminera zigenare och judar, alla vet.

vi vet inte mycket av det som händer i östeuropa just nu. små valutor, liten export och stor import, samt en eftersatt jordbrukssektor kanske inte är den bästa kartan för en lågkonjunktur. att satsa på infrastruktur skulle var en naturlig väg, men jag tror valutan sätter stopp för detta arrangemang. men vem vet, de kanske har egna nationalekonomiska teorier.

de har ju redan visat att de har en egen definition av vad en turist är, genom att ställa frågan

är du prostituerad?

vi skall vara mycket tacksamma att vi inte vet vad som försiggår i dessa länder denna dag och 2013.

turism vid havet?

tv-helg i sölvesborg

denna lilla blekingestad vi havet, en plats med ca tjugotusen invånare och en inte oäven turistinformation. här kan man ta sig ut till listerlandet där fiskelägena ger besökaren en pittorsk och lärande inblick i arkitektur, båtar och skärgårdsliv i blekinge.

vädret tillät inga större utflykter denna helg men världcupen i skidor var en kompensation som hette duga.

charlotte kalla har överraskat och likt en liten älva svävade denna svenska skidåkare fram genom skogen och man blir bara glad i själen av att någon kan åka skidor.

det fanns några andra också, men det var liksom skuggfigurer.

men denna skidtävling ger andra tankar. jag ser slovenien, slovakien, tjeckien, dessa lilleputtriken, estland, lettland och litauen likaså. och är det inte så att europa består just av minoriteter.

dessa små nationer med egen flagga egen språk och egen kultur.

och hur skall man väva in kulturimperalism i detta. dett spöke som kväver ursprungsbefolkningens egna traditioner till förmån för den nya invandraren.

och vem är betjänt av detta. är inte detta finessen med europa att det just finns en naturlig mångfald, med egen identitet.

och jag minns i förorten där man till och med gick in i källaren, och stal mina hemmagjorda julprydnader.

-vill ha, vill ha.

har inte traditionerna förfelats, när man inte ens kan fira sin egen jul. vad är kultur?

vi ser vidare rikard sjöberg, som enligt sin egen spegelbild anser sig vara guds gåva till mänskligheten, jag kan inte hålla med. om man jämför nivån på svenska frågor och tyska håller den svenska intellektuella nivån en lägre kvalite. vad beror detta på? är detta en anpassning eller en gest?

och till sist ser vi analysen i tv fyra morgonsoffa.ett powerchick visar upp olika julklappstips för programledarna.  ett krantillbehör som visar rött eller blått och en spotlight som visar olika färger.

du förstår så spännande. en lampa som kan ändra färg.

vad får jag i julklapp?

säg det. en upplevelse av amerika, harleydavidson och ett besök på ett konstmuseum. det är allt.

svensk tv är under all kritik, och jag hade satt mitt hopp till den utomeuropeiska befolkningen med egen kultur och ett välformulerat kulturbegrepp, men det blev inte så. konstigt.

http://www.rabalder.se

dessa två modeller från rabalders senaste kollektion såg jag i kalmar.

man arbetar med dova färger och mycket slitsar, volanger och veck. de nedtonade färgerna och de generösa modellerna passar det nordiska looken emedan den platinablonda färgade kvinnan ser nästan utklädd ut.

dock när jag kommer i mina kläder med slitsar och volanger väckte jag uppståndelse i nynäshamn. en manlig personal gick fullständigt i taket över dessa kläder. och jag antar att han inte har branschkännedom. denne man talade om för hela samhället att jag var konstig. och bjöd in större delen av den kvinnliga bekantskapskretsen för att prova mina kläder och naturligtvis var det svårt att tygla sina erotiska känslor, så min säng skulle prövas.

detta är inget man visar upp i ett internationellt sammanhang. jag anser att den planerade hamnen är för avancerat för nynäshamnsborna och bör flyttas till, lämpligen karlskrona. öppet hav. man undviker  skärgården arkösund ner till tjust.

det kan ju hända att i samband med båtarna följer intresserade internationella gäster, och det kan ju hända att alla inte är intresserade av att behaga en medioker personal på det nedlagda eriksson/telia. dagens mode är inte det man handlar på lågprismarknader.

personligen anser jag kanske att t-shirt med tryck inte platsar som serveringsplagg, men det är populärt och ger ett lågprisintryck.

att man i dessa t-shirt blandar vatten i vinet, och flinar vid serveringen, då har vi hamnat i fritidsgården i förorten.

nynäshamn är för gettobetonat, utan vett och etikett för att kunna administrera en hamn.

lookbook>sweden>västervik

byt ut poliserna mot brandmännen…

nu har vi sett kvinnliga poliser tala ut i TV om sin hårda verklighet. att vara kvinnlig polis kan vara både svårt och besvärligt. man träffar både snattare och tjuvar och en del pratar inte ens svenska. och vi anar en viss uppgivenhet. man äter frukost efter ett nattpass och så äter man innan man går till jobbet. en cykelstöld, en fortkörning och vapenvård. putsa batongen.

kanske man skulle ta och byta ut poliserna mot brandmännen. dessa eldsläckare, kollar brandsläckare men räknar sin algebra, gör sina sex timmar i den fysiska träningen för att hålla konditionen på elitnivå. och de dyker och de har gasmask. spännande jobb. och en egen slang. kanske detta skulle pigga upp i TVsoffan. lite vältränade brandmän. jag finner polisen lite trött, lite uppgiven. och jag ser inga matematikböcker i lunchrummet. man måste hålla kropp och hjärna i trim om man ska ha en chans i den undre världen annars hamnar man i diket, bortdribblad av en snorig pundare, och det mina vänner är inget jag rekommenderar. då har man hamnat på parketten och får inte dansa. kanske de ska bli vakter istället. eller bodyguard.åt dramaqueen från småstaden. eller donnan som går in till grannen och kollar lådor skåp och provar kläder ur garderoben när grannen inte är hemma. olaga intrång heter det, men det är krångliga ord, och är man kvinnlig polis så äter man frukost. olaga intrång, hemfridsbrott, man går in olovandes, man är nyfiken.

kanske brandmännen skulle vara bättre underhållning och nu i juletid, kanske granen brinner upp. var är jag i jul I USA, skall kolla obamas medvetandearbete. han vill öka den politiska aktiviteten och medvetenheten bland marginaliserade grupper. och detta ville jag se.

man mörkar inom journalistiken…2012

, inget anmärkningsvärt.jag tycker det är ytterst olämpligt att förhärliga våldet i hammarkullen som GP gjorde tisdagen 20 november. hammarkullen är en ytterst ordinär stadsdel. våld sker överallt. det har alltid varit våldsamt i nordöstra delarna av göteborg. starka viljor med egen självbild.

det har alltid förekommit våld , mot barn, mot familjer, mot minoriteter och mot kvinnor, men man jobbar med den biten.

det finns krafter som arbetar för ett privilegierat område.

det har förekommit våld  och det kommer att förekomma våld. någon går in i fel lägenhet, och någon skiljer sig.

men det stora flertalet går in i rätt lägenhet och gifter sig eller bor ihop som gifta. på journalistspråk heter det att mörka.  annars kanske man behöver en konkret markering i teleprintern.

man mörkar, så heter det.

tv 4 nyheter

kanske man skulle kunna begära att nyhetsredaktionen producerar nyheter istället för att bygga upp en depå runt tilde de paolo, och hennes systrar.

man måste förstå att det tar lite längre tid att förstå det som sker om man totalt saknar allmänbildning och en kunskap om nutidshistoria. kanske vi kunde få ett reportage om plantageekonomier, innan de försvinner eftersom ingen efterfrågar deras produkter, eller regnskogarna. innan de försvinner till pappersmassa.

kanske man kan kräva en samhällsaspekt, nutidsaspekt, genusaspekt eller ekonomisk aspekt på fördjupningarna, analyserna.

om man nu som de paolo står med ett ben i vardera  kultur, kanske man kan lyfta ena benet någon gång med innerbenlängd fyrtiofem centimeter. detta klarar fyraåringarna i sverige. det ingår i den obligatoriska fyraårskontrollen, ett enkelt sätt att kontrollera sans och balans i göteborg. kanske fler borde pröva, gp,s journalister till exempel. dessa lokalmatadorer som gör sig till folkets röst, och är inte värda pengarna. då har man succén i näven. då har man likt sverige gjort fyra mål i samma match under folkets jubel.

migrän och tjust skärgård

planerna här i västervik fick kastas om. en migränattack satte fart innanför fängelsemurarna. hotellet är ett gammalt ombyggt fängelse med tjocka väggar och galler för fönstren.

tanken var att beundra den vackra arkipelagen tjust skärgård men huvudvärken satte stopp.

så det fick bli matte på nätet istället. algebra. jag tycker så mycket om algebra. ju krångligare ju bättre.

migränen kommer av att ha blivit misshandlad med stålhättor på mitt eget köksgolv. han ville inte bo på hotell. kunde inte språket.

och sparkarna ackompanjerades av en salva på spanska av rasistisk och sexistisk art.

polisen tyckte han var söt. han var sömnig.

han behövde något att berätta för sina vänner. man har inte så många ord i denna värld. mycket konkret och mycket låg nivå. och man trivs med det.

den enda ljuspunkten på dagen var en hamburgare på mcdonalds och en sagobok, castor snickrar. ingen särskild rolig barnbok, men en bok, lästräning är alltid bra. i lugn och ro.

tjust arkipelag får avnjutas en annan dag. denna skärgård anses av många vara världens vackraste. det är fint. särskilt i storm.

en storm utomskärs och lite läigare inomskärs.

man kollar städningen i förorten….

när jag först anlände till malmö, gjorde jag en del förfrågningar. kvinnlig frigörelse och miljömedvetande. olika grupper med olika status i samhället, och man sa mig att i rosengård fanns det svenska människor, främst kvinnor som aldrig lämnat området.

och med en viss erfarenhet av förorten, tio år, visste jag exakt vad som pågick. grannar rotar i skåp och lådor, grannar följer efter dem i affären. ett tvångsbeteende  som förmedlas till generation efter generation.

en kravall iscensattes och skador och förstörelse betalas av hyresgästerna. uteblivna renoveringar och mindre skolbudget. lite kultur bara som kompensation.

men detta hjälper inte den del av ursprungsbefolkningen som används som terapimaterial av politiska flyktingar som kämpar för mänskliga rättigheter.

på barnens daghem fanns en afrikan med nio barn, som utan betänkligheter packade väckan lämnade fur och barn för att delta i  förortens kamp, han reste till Malmö och deltog som hemlig agent, spanade, klädde ut sig och hittade på egna tolkningar av det som skedde. fru och nio barn fick stanna hemma. denna niobarnsmor fick till hjälp en syster, eller svägerska med två barn vilket innebär elva barn och två kvinnor, medan mannen leker hemlig agent med ursprungsbefolkningen på annan ort. och detta färgar naturligtvis uppfattningen om intelligensbegreppet,

men det hjälper inte ursprungsbefolkningen i rosengård. hur gör man.

strategin är likriktning, gruppkänsla samt avvikande beteende.

sedan är det bara att röra på sig. bibliotek, universitet, skåne runt. och östeuropa och väst europa.

och nu hjälper jag rosengårds ursprungsbefolkning. och även om kyrka arbetar med svaga kvinnors självbild, så vet alla att det är inte där felet ligger. vi har i sverige en grupp människor som i sin enfald anser att de fullständigt smälter in i miljön, de kan arbeta i vilket yrke som helst. avbytare. de kan tolka alla händelser korrekt och ingen  iscensätter olika fenomen för att de skall gå igång. ingen bygger upp scener, utan verkligheten är intakt för att denna grupp skall smälta in och trakassera, utan att det märks.

kravallen i rosengård är en händelse, barn som eldar i soprum och soptunnor, kastar sten på brandkåren och polisen som intar en mjuk linje.

och föräldrarna kan inget göra. en normalbegåvad förälder skulle säga åt barnet att sluta, men har man själv smugit efter grannen, grävt i soporna efter information.

kära du, vi får vad vi förtjänar.

i våldets malmö. dessa barn som eldar, bråkar , vi måste komma ihåg att de protesterar mot ett felaktigt beteende. i detta område bärs samhällsutvecklingen upp av 7 till 10-åringar, medan deras föräldrar vältrar sig i sin egen präktighet. bär sin egen betydelse, och det finns inga jobb. tror jag det.

vad är information?

på lördagarna i tv 4 har vi haft nöjet att få besöka en subkultur, rockmusiken.

det känns angeläget att få möta en del av det europeiska samhället som är unikt. kunskapskanalen har en programserie om gatukonst och det känns lite grann som man saknar, det som en gång var.

rebellerna, de opportunistiska. med eget språk och med egna kläder. de frontade och tog den offentliga debatten till en ny nivå. och man hade som mål en generering av samhället. rebellen ifrågasatte verkligheten i ett uttryck som han kände, kunde och ägde.

detta har idag bytts ut mot soffprogram, citat, en bekräftelse av sin egen betydelse. blomplantering, en ung artist gina plockar poäng i schlagerfestivalen.

när min mamma var liten i slutet på trettiotalet, blev hon ovän med en flicka på gungparken, de lekte, och flickan fällde uttrycket

“ska du säga din jävla kines”. i slutet av trettiotalet rådde i stockholm en ekonomisk depression. ransoneringar och vedtravarna kantade gatorna. kalla vintrar och en polemik i debatten.

men det fanns inga kineser. bara min mamma som när hon var arg fick illgröna sneda ögon. temperament kallas det.

är detta information? är detta ett rasistiskt uttalande, att säga jävla kines i ett område där inga kineser finnes?

kan man inte definiera information, skall man inte söka information, eller arbeta med information. kan man inte formulera en information så att den inte kan missförstås i tid och rum och riktning bör man inte kommunicera med okända människor. och man bör definitivt inte arbeta på tv eller radio, och absolut inte som programledare i den statskontrollerade tvkanalen i ett kultursammanhang. då får man ingen kultur att recensera, tänk dig för lilla vän på babel. det finns folk bakom kameran också.

norvik hamn i ett perspektiv av karlskrona

den stora hamnen i swecos regi skall byggas.

om jag hade varit med i planeringsstadiet hade jag nog främst tittat på karlskrona.

stockholmsområdet. i en fartygs och båttrafik kan man itne stirra sig blind på regional nivå. havet angår alla.

även om sweco har en gedigen kompetens att bygga hamnen har nynäshamnborna en annan åsikt om vad ett hav skall användas till. jag tror inte alla är entusiastiska. och jag är inte helt övertygad om att alla förstår vad en stor båt innebär. och hur mycket last en stor båt innehåller.

debatten från frihamnen i göteborg om att farliga insekter, kackerlackor följer med från lastningen går jag inte in på. jag finner den överflödig.

nu måste södergående trafik passera alla tre skärgårdar st anna arkösund och gryt.  i och för sig tror jag inte att båtarna gör rent tankarna i östersjön. det är så inarbetat att östersjön är känslig, och genom bron i malmö köpenhamn stoppade man flödet vilket gör att syresättningen avstannar.

marken är komplex heter det vilket ger en viss fördröjning.

jag skulle tänkt utanför boxen och valt karlskrona. strategiskt. minst åverkan.

men man vill ha så lång sträcka som möjligt på havet. denna hamn  bästa av alla hamnar

vad är kultur?

under denna helg här i linköping tillät inte vädret mer än att titta på TV.

denna stad med sin kulturvecka artlink som fick lovande kritik för sina kulturella arrangemang. det var hög kvalitet och alla åldrar kunde ha glädje av någonting. men tyvärr var restaurangernas hygien och menyer inte av samma kvalitet.

och eftersom sverige är ine i  en känslig, trotsig fas av tänka själv så får vi avstå restaurangbesök.

programledarna har under flera år undlåtit sig att ta hand om sitt yttre. gamla jeans, lufsenoverall och ovårdat hår har nu bytts om till festmakeup och cocktaildress.

man vill markera att man är en kvinna som inte låter sig hunsas.

och se, bergerac hade ett videoklipp med en gosse som slängde paket och talade på hög volym om att underkläder var inget han kunde finna i julpaketet. och detta kan tyckas roligt, men har man som jag sett och upplevt högtidsdagar, julaftnar, födelsedagar fullständigt raseras av tiggande förortsbor som tycker att det är roligt att ställa till en scen, ett utbrott oinbjuden på en fest.

så man har något att berätta i kulturföreningen.  då kan man hålla sig för skratt.

jag bad dessa kulturföreningar som anse sig lära ut dans definiera sin målsättning och syftet med dansuppvisningen i karnevalen.

de skrattade åt mig, och nu definieras förortens kultur åt dem i tv alla kanaler, med humor och förlöjligande.

den amerikanska dansläraren. så sköter man de äktenskapliga plikterna i förorten, på hög volym och dirty word.

eller också går man till grannen. och har man sett detta existerar inte ord som rasism eller sexism. förorten får ursäkta, men jag har redan agerat.

tjänstekvalitet..

      sverige har vi gått in i i tjänstesamhället  och många menar att vi lämnat denna indelning för att närma oss informationssamhället.

och vad innebär ett tjänstesamhälle. hur mäter man en tjänst. vad betalar man för. en vara eller en tjänst har ett bruks värde och ett bytesvärde. det kanske man bör känna till.

hur mäts och värdesätts en tjänst i det moderna samhället. det kanske kan vara bra att känna till om man säljer tjänster.

kvalitet, effektivitet och anpassning.

vad innebär detta för sektorer som information, hotell eller barnomsorg.

lokaltidningen, är den effektiv, anpassad och kvalitativ. och är människans åsikt, den är inte värd pengarna ett mått på att lokaltidningen uppfyller de ovan nämnda kriterierna eller är bytesvärdet fel.

på hotellet har man bytt ut personalen mot tillfällig arbetskraft. man skall busa. är detta en försäljning av en tjänst som kan bedömas efter kriterier kvalitet, effektivitet och anpassning.

syftet är att påverka. man skall bearbeta sin känslor, aggressivitet, ilska, frustration och avundsjuka. och städar dåligt, provar kläder och stjäl som straff för man tycker att det är tråkigt och kan spelar över, överdriver. och man har ett stort mått av självförtroende, och man tar droger.

vad är denna tjänst i bytesvärde och bruksvärde. har man över huvud taget sålt en tjänst. man har inte sålt en tjänst som utlovar det som skylten med hotell utlovar. ordet hotell i europa är definierad enligt en viss tradition. integritet, säkerhet och privatliv. annars är det en bordell.

eller barnomsorg i kommunal regi.

är det att sälja en tjänst i barnomsorg enligt kriteriet effektivitet, kvalitet och anpassning om man

envisas med att prata spanska till persiska och arabisk barn

serverar gris till muslimbarn

avstår från simundervisning, skridskoåkning till förmån för att barnen skall se spansktalande män och kvinnor prata spanska

introducerar en graffittikurs för ungdomar i daghemmet, och tillåter dem röka under arbetet för att barnen skall få se en modern förortsföreteelse.

omdömet om dessa tre företeelser är

det är inte värt pengarna.

eller svensk tv.

hur agerar man om en arbetskraft inte ens klarar av att informera sig om grundförutsättningarna hon arbetar efter. att man därefter förstår att man just är en arbetskraft, och lojalitet, kultur och personlig attityd har en underordnad betydelse.

svensk arbetsmarknad är ingen kulturell arena. om arbetskraften är så usel. läggs sektorn ner, inte sant.

och vad innebär det att man inte har barnomsorg, hotell eller tidningar och tv. isolering i första, andra, tredje ordningen.

och när man sedan kommer ut i en internationell miljö kan man verka avvikande. som en annan valuta, en okänd valuta.

säg det med ett leende,,,

med anledning av den politiker som blev antastad av en kvinna och en man och markerade tydligt att deras närvaro störde. hade det varit jag hade jag utgått från att det var FICKTJUVAR, eftersom de var två. och detta av tidigare erfarenhet. men nu var det ju expressen, präktig svensk journalist med mobiltelefon som råddar ut i vimlet klockan fyra på morgonen, och får ett napp.

och här lär vi oss, vi ska inte sätta gränser och vi ska inte markera. vi ska som tv 4 servera våra oförskämdheter med ett leende.

vi som inte kan läsa tidningen, ingen har gett oss den, så kommer en person och talar om vad vi ska få se. vi ska vara tacksamma. vi ska frångå vårt svenska beteende för kvinnofrid, hemfrid och likt menlösa varelser från yttre rymden lulla omkring och le. gärna med stora uppspärrade ögon, som på tv. men vi ska le.

vi ska inte uppfostra, vi ska inte värna vår integritet och vårt privatliv, utan expressen ska få filma med mobilen fyra på morgonen, pressläggningen har redan varit, men krogens gäster måste få störas. tycker jag i alla fall. fyra på morgonen, tipsad, kommer expressens reporter och filmar och då ska vi le och säga något snällt. och kom detta ihåg att eftersom vi har politiska flyktingar i landet och dessa kan vara på krogen och bli rädda för ficktjuvar eller knarklangare eller knarkare med snedtändning, så måste vi tala försiktigt, eller viska som macdonalds när barnen läser böcker. ty, invandrare skriker ju aldrig på sina barn. ty feminister skriker aldrig på sina barn eller säger till för att de skall lära sig att låta bli. man är kompis med barnen, i en munter och positiv attityd får de springa omkring, de får klättra överallt och ta grejer i affären, bara för att de vill.

och feministen står bredvid, hon rör inte sitt barn, hon lutar sig inte ner för att sätta kraft bakom orden. barnet vill ha godis. vi ska tillåta barnen att pröva, experimentera och vi ska le. för annars kommer expressen och filmar. följer efter folk, trakasserar folk, citerar fel och överdriver, de prövar, exprimenterar. och det är positivt. de kanske inte kan läsa, nyheter på främmande språk.

och när taxibilarna följer efter ensamma nattvandrare i staden nattetid, så skall vi vara tacksamma att de bryr sig, inte störas eller irriteras utan låta dessa följa efter oss och se var vi tar vägen. pratar vi med någon, eller köper vi kaffe i det nattöppna caféet är detta så viktigt att man måste kolla upp hela proceduren. och vi ska förstå att vi borde ligga i sängen nattetid, med händerna på täcket och kammat hår i en fläta eller hårnät för att inte strö det blekta och skadade håret på kudden. särskilt inte i hotellets sängar, där någon annan skall sova. och glöm inte, le. du är filmad.

det blåser högervindar i europa

jag ser till min fasa att tv 4 gör sig till kritisk talesman för våld. att våldet skall bemötas med artighet.

jag har själv blivit sparkad i neddragen och sparkad i huvudet med stålhättor av en illegal invandrare, och vad han kallade mig var mycket grövre än det som den politker som avses någonsin hört i hela sitt liv. jag har fått mitt kök och vardagsrum fullständigt demolerat och när grannarna ringer polisen, säger de vid anländandet ni ska sova.

jag har rest ensam i europa och jag lovar er. man måste ta till kraftspråk för att sätta sig i respekt på gatan ute i europa.

men nu gör vi så här. att vid trakasserier, systematisk förföljelse i sverige, i frankrike ordnar man det annorlunda att i denna kvinna som flög på politikern fyra på morgonen närhet, stänger man av vatten, el, värme, slänger sopor och klottrar, man går även in i olika människors lägenhet och undersöker skåp och lådor, snattar kaffe, socker och diskmedel, systematiskt.

vi får anta att denne politiker betalar sin hyra, sina livsmedel och sitt tvättmedel och att han inte misshandlat en kvinnlig bekant för att få pengar till utevistelsen. men han var ute med ett par vänner och blir påflugen av en kvinna och en man som inte tycker om hans politiska ståndpunkt.

var sker den politiska debatten, skall den ske fyra på morgonen utanför krogen.

om en människa inte klarar av att placera sig och sitt beteende i tid och rum, anser jag att man kraftfullt skall markera att detta inte är okej. och detta med gatans språk eftersom allt utspelas på gatan.

i Frankrike om jag blir förföljd och trakasserad ordnar man militär och polisbevakning. om jag blir förföljd och spejad på utomlands, så märks detta. folk uppmärksammar detta, och om jag med ord markerar att nu är det bra, det räcker, så kommer ursprungsbefolkningen i Frankrike till min hjälp. man accepterar inte att folk förföljer och trakasserar turister eller kvinnor i Frankrike. går in på deras hotellrum, stjäl hygienartiklar, provar kläder eller stjäl vattenkokaren, kaffe och har sex i hennes säng. och jag tror att man kallar detta beteende just de ord som var så fruktansvärda. men det finns andra metoder att få folk att lyda. tro mig. järnridån är nära. personligen tycker jag uttrycket var milt och koncist, inte för mycket.

var är din ideologi, feminist

var är dina böcker, politiska flykting.

vi har en parlamentarism i sverige. det betyder att all politik skall var organiserad, annar är det utomparlamentarisk verksamhet, och det är olagligt. för vi får väl anta att de inte sa att han var ful, utan det var åsikterna man vände sig mot.

‘att säga att någon är ful. det kan man göra om man arbetar på café i södertälje och har polsk bakgrund.

jag sa att matpriserna skall gå upp pga av inflationen.

du är ful, och du är oförskämd mot min kollega gå med dig.

jag ska till Frankrike, stannar i berlin, pratar med punkarna på alexanderplatz, och minns den svenska kvinnan som hade högljudd sex på toaletten i den tyska stadsmissionen med en vän till mig.

vad gjorde jag där. en marockan hade stulit pengar från mitt konto genom banken, han hade en väninna som hotades att göra den transaktionen.

tv.s reporter anser jag kan ägna sig åt en annan verksamhet. starta en dagcentral för snälla människor, prata med dem, förstå dem. och hålla verkligheten utanför detta. de perfekta människorna som aldrig stjäl, som har vänner som skyddar dem och då kan man provocera, och bete sig märkligt. man har ett eget samhälle och man reser runt i europa, och bryter ihop och förstår ingenting. man blir ledsen.

tv 4 reporter bör inte resa utomlands, det kan vara farligt. alla vill inte bli filmade eller intervjuade av svensk tv. man vill över huvud taget inte ha med detta land att göra. man har sett påtända kvinnor i receptionen, ta fel betalt, vara vimsiga och ta in sina vänner på betalda hotellrum och utöva naturens under, helst en gift karl så att spänningen stiger. det finns inga utländska turister i sverige. man kan bli antastad. och datorintrång är förbjudet, det är förbjudet att gå in i betalda rum och stjäla cigaretter på hotell och vandrarhem, även om man inte kan svenska. och eftersom vi inte får använda kraftord, vilket är ett fullständigt normalt svenskt beteende när man blir förbannad, så gör vi på ett annat sätt. jag föreslår visum för in och utresa i sverige.

när blev svenska hotell en kulturell arena

svenska hotell är ingen arbetsplats. det finns ingen personal. det finns ett antal varelser, som anser sig utöva en slags blandning mellan daghem och kulturella övningar. och dessa kulturella övningar finns enbart i huvudet på dessa människor. de har inget med verkligheten att göra.och detta utövas av varelser som hjälper invandrare. att man inte klarar av att skapa en logisk tankestruktur, eller strukturera tanken, borde vara en självklarhet.

vi har människor som inte läst en bok på tjugo år i sverige. de kom hit som politisk flykting. de umgås med familjer som inte har läst en bok på tjugo år, för ingen annan klarar av den låga nivån. och när dessa kommer in på det fyrstjärniga hotellet och skall utöva kultur förfaller hotellet.

man städar inte, man byter ut maten, gammal mat mot färsk mat. man gör inte rent kaffemaskiner, frysar eller kylar. man ägnar sig åt amatörprostitution i hotellsängar som gäster betalar för och man förstör resväskor eller provar kläder. man hjälper invandrare, och har en slags idé om att man inte får säga till då blir det värre. var kommer den tanken ifrån. vem har infört dessa arbetsregler. om man inte vet vems om infört reglerna, skall man inte arbeta.

man skapar en egen verklighet, och detta kallas sinnessjukdom. så är det bara. en ledtråd kan vara daghemmet i hammarkullen göteborg. där barnen inte skulle läras att äta med kniv och gaffel, invandrargrupper ansåg att detta beteende var för avancerat. de hänvisade till sin politiska flyktingstatus, och jag frågade om de hade motoriska störningar.  frankfurt, berlin, munchen, strassbourgh, osv har sett hjälpande svenskar som haltar, stapplar och stör på tågstationer och de fattar inte att de stalkar. de fattar inte vad världen ser. de ser inte avsaknaden av kniv och gaffel vid matbordet på daghemmet som en prioritet. de ser de demokratiska spelreglerna, frihet och yttrande frihet som viktigare ting än att fjäska för en ålderstigen outbildad latinamerikan med oförmåga att utskilja verkligheten, regler, språk och anständighet. som helt utan begrepp om tid och rum, serverar griskött med sked och uppfostrar persiska barn på spanska. och detta anser svenskar vara kultur.

sverige har inga arbetsplatser. det finns ingen personal. och vem köpern en volvobil utomlands med den kulturella arbetsmoralen.

vad tror man att man är. och man glömmer att stänga av kranen, och man glömmer att betala på spårvagnen. man ska ha fribiljetter.

göteborg, ett reservat. en plats där man ser varandra som bollplank. en plats där man skall få in den biten. helt av banan, och hur  gisk det till?

vad har daghemmet med hotell att göra. ja, på den frågan kan jag enbart svara, fråga de som anser sig att de utför arbetsbyten i kulturellt syfte. de står i receptionen, de är blonda och de är oftast påtända av knark. fråga dem. de anser sig själva klara av de flesta arbetsuppgifter.

STF/international hosteling

svenska vandrarhem organiseras av bland annat  svenska turistföreningen och här i norrköping anser jag mig vara tvungen att beskriva en del fenomen.

på vägen hit passerade vi katrineholm, och där har vi ett vandrarhem som är farligt. mannen går in på nätterna och stjäl cigaretter, mannen kollar min dator och provar min teliainternet USB. kvinnan stjäl strumpor ut tvätt maskinen som man betalar femtio kronor för at låna. och man slär sönder skorna och man rotar i resväskan. jag påtalar detta för stf. me inget händer. jag påtalar detta för international hosteling och en bojkott av turism införs i sverige, då makarna var påverkade av knark och kvinnan var höggravid. det snöar och mannen, skottar inte. detta överlåts åt gästerna. och när jag kommer till frankrike så har mannen gragit igång en förföljelse av mig i främmande land, han är arg för jag har stulit en brödkaka som jag dessutom betalt.

denna man i sin ilska  förhandlar om elräkning och kommunen skall anordna en festival i afrikansk dans och musik. för han är arg.

nu är jag arg, och jag kräver stfs lednings avgång. vad gjorde katrineholsmtidningen. jag kräver att denna tidning läggs ner.

vad gjorde franska tidningar, vad gjorde fransk polis och fransk militär när en turist, kvinna förföljs i frankrike.

kära göteborg. jag har inte fötts i detta land för att prata enkel svenska , nöja mig med att se andra generation invandrare skutta runt i hammarkullen. jag är flamencodansare.

och när jag säger att jag ska ha utbildad personal så är det så.

det händer att jag möter personal på verkad av knark på tre stjärniga hotell, fyrstjärniga hotellorsaken är att man hjälper den gambianska mannen. han ska utvisas tillsammans med  de illegala invandrarna.

sverige skall inte ha invandrare då man inte klarar av att lära dem internationella relationer,inte svenska demokratiska spelregler, samt inte kan garantera ursprungsbefolkningens rättigheter. och det var därför de sa sig fly. det var inte så. det är inte så. politiska flyktingar kommer inte till sverige. om man definierar en politisk människa som läskunnig, anständig, intelligent,

och att se svenska människor hjälpligt svara på kunskapsfrågot i tv, eller hjälpligt piffa upp matlagningen i tv är pinsamt. riktig pinsamt, ingen vill se detta. ingen vill se sverige. det är inte vackert. och ingen vill se en påtänd invandrare.

och vad händer med de kvinnor som i sin hjälporganisering skall ut i europa och arbeta på hotellen, städa. vad händer när de skall visa upp vad de kan egentligen. när de skall betala för att vistas i lokalen.

stockholm kan stänga …..

sverige har gått in i en fyraårskontroll. likt en trotsig fyraåring sköter man sina arbetsuppgifter. man har tydliga riktlinjer för hur en människa ska se ut, och är lite för familjär.

utomlands anses detta vara obehagligt. en svensk standardvariant på kvinna, kommer alltid inflygande. har flaxiga rörelser. är alltid högröd i ansiktet vilket skär sig emot den märkliga blonderingen som hon anser vara sitt signum. hon pratar med gäll röst och öppnar dialogen med en lite för privat kommentar. och detta upplevs obehagligt, utomlands.

man tar avstånd vilket har en eggande effekt på svenskan. som tror att  ursprungsbefolkningen spelar svåråtkomlig för att locka svenska kvinnor till en mer varaktig relation. det är inte så. svensken anses vara lite enfaldig, lite för kategorisk och lite för stelbent för att vara intressant. man snörper gärna på munnen, och rynkar gärna på näsan, emedan man alltid anser sig vara kvalificerad och en tillgång i alla grupper i samhället. detta ger ett enfaldigt och lite märkligt intryck utomlands.

svensken är obehaglig, vräker gärna ur sig information om enskilda individer utan att veta hur det mottas. om man säger att en autistisk människa lever i en bubbla, så anser man att svenskar är.

under helgen har stockholm fått se prov på denna enfald. malmö har spelat rollspel. intagit centralstationen. likt en trotsig barnunge. jag har stött på detta i förorten. det är min fritidsgår. den kommunala verksamheten blir en privat klubb, och detta sprids i samhället, särskilt göteborg.

jag rekommenderar inte att föra ett logiskt resonemang med denna grupp som håller på med detta beteende. logik och förnuft existerar inte. den offentliga kommunala fritidsgården jämförs gärna med det privata vardagsrummet och man finner ingen konflikt i detta. framför du en åsikt som inte är sockrad med överdrivet smicker kan du räkna med att din privata lägenhet får påhälsning. man är för suverän för att diskutera verkligheten med vanligt folk. man är speciell.

gör son göteborg. bygg ett nytt torn i gothia tower, med en ny skaybar. och servera information om tvättmedel, tandkräm och schampoo till denna grupp. de är bara människor.

hotell terminus vid centralstationen har fyra stjärnor på dörren. men befolkningen, jag kan inte kalla detta personal. gestalter som upphåller sig i lokalen är en mer korrekt definition. förorten tar över. plumpt, fantasilöst och fullständigt indränkt i förortens värderingar. brödet byts ut. det färska brödet byts mot gammalt för att kompisarna i förorten ska ha. inga tidskrifter för det tryckta ordet existerar inte. vänner hälsar på, och skaffar sig information. slummigt och ofräscht, som en kulturlokal i förorten. och lismande, krypande städerskor som söker hemlig information.

jag förslår stockholm att stänga hotellen. besökarna kan köpa hårspännen. de kan besöka ett bibliotek för att lyssna på musik och de kan respektera skorna hos betalande gäster. jag har inte bjudit in dessa människor, jag har inte anställt dem, och kan man inte ta ett nej, och anser att man har rätt att retas för att andra gör det, så får man ta konsekvenserna av detta. jag kan alla spel.

ordfront anger tonen i förklaringsmodell…

i senaste numret av ordfront finns ett temanummer om yttrandefrihet, och jag anser att debatten kansek borde vara lite mer nyancerad och kanske lite merinriktad på yttrandefrihetens återvändsgränder.

det finns alltid två sidor av samma mynt. dock har den skribent som beskrivit ungerns inskränkningar av yttrandefriheten nått oss i sin beskrivning, och hon är kvinna.

detta är min bild av den östeuropeiska yttrandefriheten, felaktig eller korrekt. diskutera gärna detta.

denna grupp gör skillnad på det privata samtalet och det offentliga samtalet. det är en grundförutsättning. och det kan uppfattas som falskt och tvetydigt för en utomstående men inte för en i gruppen.

i den privata gruppen diskuteras ofta en händelse ett fragment. någonting har hänt och man försöker förstå. och är gruppen harmonisk, balanserad har man en attityd av öppenhet. man ser händelsen ur flera aspekter är noga med att relatera till historien, platsen, lagar och regler. vem som sa vad och så vidare. och detta är bildande. man lär sig och flera åsikter kommer upp. kvinnor, barn, hemmafrun, yrkesarbetande osv.

men om klimatet är negativ, sluter man förståelsen och öppenheten och blir ganska kategorisk. detta är mänskligt. att tala fritt och inte använda den formella åsikten som norm i samtalet, från media eller universitetet är en balansgång, och speglar mer gruppens hälsotillstånd än verkligheten.

och detta får konsekvenser.

men det finns en poäng i det privata samtalet. tvserier dubbas ofta i dessa länder och jag har sett CSI agenter tala serbiska. lettiska osv. och i en kontext av amerikansk medelklass bli csi en lustifikation av den nyfikenhet och den amerikanska människans märkliga fokus på detaljer, emedan detta i serbien eller lettland blir helt förfelat. det blir ett ideal.

ironin är alltså en social konstruktion. och yttrandefriheten måste tillåtas att ha språkliga konventioner. ironi och lustiga poänger måste få utrymme i den lokala debatten, utan att misstolkas och vändas emot uttalaren av en grupp från främmande land. det hela blir löjligt. ordfront är en skarp och intressant tidskrift, men jag saknar en nyansering.

de öde hotellen..

om en vecka kommer stockholms hotell inte ha en enda bokning. lämnar man över sitt arbete till påtända gäster från en annan stad så är detta en signal att man inte behöver sitt arbete. och då blir det så.

stckholms stad kan ju passa på att lägga om trottoarerna och fräscha upp i innerstaden. och stockholmarna kan sitta hemma och titta på den nya stalker-serien. på ett fyrstjärningt hotell förväntar man sig inte den oförskämda och påvra servicen som erbjuds. påtänd eller inte. man kan inte sitt arbete. och ingen betalar för att lära knarkare att arbeta. det är meningslöst.

med i detta kommer taxi, servicebutiker. eller varför inte fräscha upp på centralstationen, organisera om nu när det inte finns besökare. eller stäng, gå in i en stagnationsfas. leva på lager, stapelvaror, gamla kläder och återvinn tidningarna. det blir ju billigare, en huvudstad utan civilkurage, det är farligt. ingen söker sig till en farlig stad inte ens för kongress, eller konferens. det gör kriminella och blottare.

eller varför inte inspireras av den nya filmen call girl. en beställningsvara, se hur proffs arbetar. lite fräschare, inga frågor. det är en intressant bransch, vanligt i östeuropa. franska feminister kämpar förtvivlat mot prostitutionen. anser att kvinnor har rätt till sin integritet, men de har andra skolsystem där, och andra tidningar.

lite medvetnare.

är du nationalekonom eller?

svensk debatt har gått in i en återvändsgränd….

denna söndagmorgon i stockholm kvart över sex på morgonen besöker jag pressbyrån, för att köpa tidskrifter.

jag ser arena som menar att svenskar är kulturella rasister och inte kan möta främmande kulturer.

jag läser ordfront som ifrågasätter yttrandefriheten. och anser mig ha åsikter i denna fråga. och yttrar den här. är detta uppfattat.

yttrandefrihet kan också betyda inskränkthet, fördomar och konservativa åsikter som för samhällsutvecklingen bakåt.

om man i en moské uttalar åsikten: kvinnor skall ha täckt hår, är detta en fullständigt korrekt beskrivning av verkligheten, men om samma uttalande görs i en punkbar i berlin blir åsikten absurd.

och om man med sitt uttalande ger sig rätten att förfölja individer ur punkrörelsen för att uttalandet skall vara korrekt i hela samhället, en universell och generell sanning, så har vi en yttrandefrihet som är felaktigt formulerad. man vet inte hur yttrandefriheten som verktyg är konstruerad.

man skall formulera fördomar, intolerans och bristande respekt och klargöra att det är det man gör genom en kontext, och här brister debatten. man skapar citat, helt utan kontext och presenterar detta som en universell sanning, utan att ifrågasätta vad man gör, för att på så sätt vältra sig i sin egen präktighet att man är tolerant och frigjord. då är man kulturskribent i svensk media.

om man betänker att kulturen är en spegel av samhällsutvecklingen i ett fruset ögonblick. maten på tallriken reflekterar den jordbrukspolitik som förs, de handelsavtal som gäller och är ett uttryck för konsumentens röst, efterfrågan. om jag inte presenterar för något bättre, behåller jag det jag är van eller kan. detta gäller även min kultur. jag äter mina köttbullar tills jag får ett bättre alternativ, och det är inte säkert att kebab är mitt paradis. är detta uppfattat.

om jag anser att min kultur speglar jämställdhet, likhet mellan könen och rätten till högre utbildning, är det inte säkert att jag anser att kulturer med en annan genusordning är intressant.

om jag anser att min kultur har ett ekologiskt ansvar och inberäknar kommande generationer i sitt uttryck är det inte säkert att jag är intresserad av kulturer med en förmerande, optimerande inställning till material, råvaror eller energi.

detta är inte att vara kulturrasist. det är att använda sig av den demokratiska rättigheten fria valet, och kanske man har en hemlandets kultur där det fria valet är en naturlig faktor. man har inte en kultur som är hierarkiskt uppbyggd och legitimerar sin existens genom lojalitet, kvinnor skall ha täckt hår.

för mig är klädedräkten privat, och jag har inga åsikter om huvudbonader, men respekterar att man i vissa offentliga rum bör ha passande klädsel. det är allt.

om man nu anser sig vara kulturbärare av högre dignitet, kansek man kan fördjupa begreppet. påtala att kultur har en kontext, en tids och ett rumsposition. kanske man skall se kultur som en social konstruktion och inget som är universellt, generellt.

och kanske man skall se kulturen i ett samhällsutvecklande perspektiv. och då ställer jag mig mycket frågande till nödvändigheten av en sambakarneval. som för mig för tanken till plantageekonomi, skövlandet av regnskogar och urbanisering utan kontroll. vad är det jag skall se. färgerna och dofterna och gemenskapen.

jag har sett färger förr. jag äter inte gärna på gatan med tanke på matrester och råttor, jag tycker inte om stora folkmassor som skall har roligt, bara för att man förväntas ha roligt. jag tycker det är tråkigt.

kultur för mig, är en företeelse där man har tak över huvudet, eller är en fast installation över tid. en skulptur, en mural målning. annars är det inte kultur, det är en händelse. det är min åsikt.

stockholms turistbyrå

om vi antar att en vanlig internationell turist besöker europa, kan vi till exempel tänka oss en amerikansk student med rötter i ett asiatiskt land. det är ingen ovanlighet. han är amerikan men har asiatiskt utseende. denne amerikanska manlige student tränar oftast en kampsport och läser matematik eller ett tekniskt ämne på universitet och reser. vi antar att han vid besöket i stockholm vill se hur kampsporten utövas i denna stad. han besöker turistbyrån på tågstationen och möts upp av två polskor. båda är små och smala och kastar med ett märkligt blonderat hår och visar med all tydlighet att de är så stolta över sina kroppar. i sitt kroppsspråk. de pratar dålig engelska med brytning och vid frågan om ett kampsportscenter kan de inte svara. de söker på internet och efter ett långt väntande får de fram en ointressant adress.

vad ser amerikanen. dålig språkundervisning, tröga nätverk och han förutsätter att kampsporten inte har samma utbud som i USA. I USA har man olika discipliner och skolor inom samma budosport. karate kan ha olika skolor, olika tekniker och för en amerikan med asiatiska rötter är detta normalt. han förväntar sig inte att detta lilla land i norden har samma utbud och kanske ställer frågan om hur stort intresset är för budosporter, marshall art etc. och får nu svaret, näsan upp i vädret och man är en turistinformation om stockholms stad.

alla relationer mellan amerika och sverige har i detta havererat och det förstår inte den polska kvinnan bakom disken.

jag är född i sverige och råkade störa, med att ställa frågan om flamencocentret och följdfrågan om vilken dans som är populär i stockholm. stockholm blir aldrig kulturhuvudstad. det står helt klart.

om man är berest eller studerar möter man många människor varje dag och om de har tvättat håret eller har en benlängd på sextio centimeter är helt ointressant. snarare stör det, att en människa är så inne i sin egen pryl på arbetsplatsen. och vi antar att man tar in på hotel terminus tvärs över gatan och möts av smutsiga mattor, en utländsk personal med dåliga kunskaper i engelska. man ser inga tidskrifter, nedsuttna soffor och svaga lampor. och ställer sig frågan läser man aldrig i sverige? man serveras gammalt bröd och härsken fruktsallad vid frukosten där man köper färdigskurna ostskivor och grönsakerna är skurna av en amatör. detta är kraftigt ofräscht, och det var fyra stjärnor på dörren.

ingen betalar 100 euro för att kompensera sveriges usla invandrarpolitik eller lära invandrare hur man beter på sig ett hotell. och vi får anta att den invandrande personalen är där för att kunna servera hemlandets språk om det kommer gäster från deras hemländer. detta är inte service, det är trams.

jag har rest ett år i östeuropa, pratar inget slaviskt språk och det har förekommit att man inte pratar engelska på landsbygden. men de har kunnat kompenserat detta med broschyrer och internet. stockholms approach ger ett ålderdomligt intryck av att främlingar är ett märkligt släkte som man aldrig sett. och man förstå att relationerna är havererade. stillöst.

blondin och bylsig täckjacka är inget man förknippar med sexighet eller fräschör, inte ens om benlängden är sextio centimeter. snarare tvärtom.

eskilstuna i november

att handla cigaretter en tisdagsmorgon i eskilstuna centrum, ger en känsla av fientlighet. man vill inte ha turister. man följer efter. unga människor är inte i skolan och kvinnor med dålig självkänsla kanske avundsjukt ser på mina extremt långa ben och stailjade gångstil.

man vill inte ha turister. och detta får man väl respektera. detta är en stad för de boende. man har eskilstunakuriren, kläderna i affärerna är snäppet över lägsta godtagbara standard. mycket bylsiga täckkappor, inga accessoarer och mycket tygskor. lite billigare lite praktiska.

lägg ner hotellen bara, så ingen missförstår budskapet, och tror att man kan ta in på hotellet, gå på stan och kanske se en skulptur.

det är tydligen så att svensken har en mättnad på besökare. man är trött på främlingar och vill kanske hitta sin egen balans med de boende. detta får man respektera.

danmark, norge och finland finns ju. dessa huvudstäder har en lite annorlunda inriktning. norska oljan har gett en positiv effekt på industrin och tjänster. helsingfors anses vara en av världens vackraste städer och norge har en spektakulär modern arkitektur. självklart skall man respektera svenska människors vilja. och har man ingen anställd personal, ingen ordinarie har man i princip redan stängt. jag kan aldrig tänka mig att de personal jag mött i det fyrstjäriga hotellet utan språkkunskaper och känsla för vett och etikett är anställd utan är väl tillfälligt vistandes i hotellet, eftersom någon har sagt att man vill ha arbetsbyte.

vi citerar gärna i sverige, utan att precisera, sätta citatet i tid och rum eller ens ange den kontext citatet är hämtat från. och då kan man inte svenska, man kan inte prata. så är det bara-

alltså. eskilstuna tycker inte om turister. åk till oslo eller köpenhamn. det är mitt tips. underbara städer med en känsla för anständighet, och utan rödmosiga blondiner.

stockholm

stockholm är en stad för sina invånare. den är stor och rörig. jag åker kollektivt och promenerar obehindrat i hela berlin, men inte här. det är omöjligt om man inte bor här. jag är född i stockholm men kommer aldrig att bosätta mig här.

jag såg två äldre damer på en restaurang några kvarter bort. de hade klätt upp sig lite och träffades över en lunch. lite skvaller, lite hälsa, lite familj och mycket om stockholm. stockholmaren pratar mycket om sin stad. man älskar sitt stockholm och ordet hemmablind finns inte. man ser allt, och är alltid medveten om framtida planer i sina kvarter. en självklarhet. dessa två damer nyttjar inte stockholms nattliv, och då gör inte jag det heller. varför skulle jag?

det innehålelr inget som jag inte har upplevt förut. inget nytt, inget fräscht. lite sunkigt till och med. en del kallar det karaktär. jag kallar det brist på inspiration. man tycker inte att det är kul, helt enkelt.

och hur det blev så kan man fundera på? kanske de vätskor som folk envisas med att spruta på sig för att provocera. man är enfant terrible. men man fick se en äkta enfant terrible på centralstationen igår. en som lekte zigenare. ett minne för livet.

jag renoverar en livsstil…

att undersöka min lägenhet under min bortavaro, för att se vad jag är för en typ är inget jag rekommenderar. inte ens i göteborg. när man lär känna någon pratar man eller bjuder hem denna på middag. om man kan laga mat vill säga. så kan man fråga.

att leka med matvaror eller stjäla matvaror ur mitt skafferi, är inget jag rekommenderar, inte ens i göteborg.

att på min arbetsplats fråga mig om jag onanerar, eller är lesbisk, samt påtala min osexighet och lathet för utomstående är inget jag rekommenderar. och absolut inte i göteborg.

att under daghemsvistelsen visa upp töntig graffitti för muslimbarn i förorten göteborg är oförskämt. den musliska arkitekturen innehåller ornamentik, mosaik och ett linjespel som vid översträcker vår horisont. man vet inte vad man gör. detta är inte acceptabelt.

idag står vi inför en ny verklighet. uppsägningar och nedläggninger ger en ökad arbetslöshet, införs visum minskar rörligheten i europa. svenska kronan är en liten valuta och en inflation till följd av arbetslöshet kan regleras med devalvering, detta för att skydda hemmamarknaden, som inte existerar då den är nedlagd. då återstår tjänster, och den kvalitet som arbetskraften innehar på hotellen har redan inneburit att internationella turister avstår. återstår en satsning i humankapital. att utbilda sig. sverige ligger idag i bottenskiktet i  utbildning vilket innebär att kvaliten på den investeringen i hmankapitalet blir av undermålig kvalitet och ger en sämre konkurrensmöjlighet på europeiska arbetsmarknaden, och detta emedan spanien, Frankrike, england, tyskland håller sin journalistik i strama tyglar, samt den sk eurokrisen innebär satsningar på vidareutbildningar och projekt i miljöteknik och högteknologi. den utbildning sverige kommer att behöva är långt under den nivån, med avseende på arbetslöshetskvoten.

genom turismens uteblivande har den information vi har vant oss vis uteblivit då vi pratar med folk, snappar upp ett och annat. vi läser inte dagstidningar så de inte är värd pengarna och väljer underhållningsprogram på tv. var är informationen. och hur skaffar vi oss information om olika fenomen. kanske internet, kanske bibliotek i ett klimat av sänkta skatter och upprustning av förfallen infrastruktur. detta är den så kallade rävsaxen, helt enligt skolboken. eller moment 22. och hur blev det så.

ett klokt folk kan inte manipuleras, och sverige sekonomi har inte manipulerats, den har fösts som man föser kor, eller vi sitter i samma båt, men är kaptenen sjukskriven eller renoverar han  en livsstil. jag vet inte.

på kommunala daghem finns inskrivna barn som kommer från homosexuella par, de sk enkönde äktenskapen. och ändå finns det outbildad personal med utländsk härkomst som hävdar sin kulturella särart i arbetet, det är inte acceptabelt, att barn skall trakasseras i sitt hemland för att arbetskraften har en annan tradition. kanske homosexualitet är förbjuden i hemlandet. kanske man finner det osmakligt, men det är en laglig verksamhet, och föräldrar utövar ingen sexuella aktivitet i daghemmets lokaler, eller hur. det är inte all personal som kan svära sig fri från den passusen.

vi får det vi förtjänar. är man inte uppdaterad på nutidshistoria skall man inte arbeta på trestjärniga hotell eller över. man kan trampa i klaveret. kan man inte läsa arbetinstruktionen skall man inte arbeta på svensk arbetsmarknad, man kan trampa i klaveret. och det kan få förödande konsekvenser för nationalekonomin. är du professor eller?

du som klampar runt i nynäshman, bank, säljer biljetter till gotland, konsum och receptionen. ambullerande orakel. fullständigt övertygad om att datorintrånget inte märks eller ens registreras i nätverket. fullständigt övertygad om att kamerorna i korridoren inte registrerar springet i rummen med eller utan partner.

just nu befinner jag mig på hotell terminus i best westerns regi. fyra stjärnor. förra gången hade jag påhälsning i sängen under min bortavaro, och denna gången har man outbildad arbetskraft i hela hotellet. brister i språket och det är inte troligt att de stavat sig igenom dagens tidning och särskilt inte de utländska. det är knappast troligt att det efter presidentvalet vet hur USA. s regering agerar i katastrofen efter stormen, i politiseringsarbetet bland de marginaliserade grupperna. men de tycker det är roligt att pröva på ett hotell. de har aldrig varit på ett hotell förut. kontrollera en resväska, prova underkläder, undersöka toaletten och sängen, duscha osv. och sedan berätta för kompisarna om det man upplevt. integritet, är det en glassort eller en skattereform?

visum i europa…

det finns östeuropeiska länder som kräver visum för att dels komma in och dels resa ut ur landet. montenegro är ett av dessa länder och det är säkert flera.

jag är ganska övertygad om att sverige kommer att införa visum under 2013  eller 2014 efter att ha sett dessa rollepl på tågstationer i europas stora städer och ursprungsbefolkningens reaktioner. det är inte acceptabelt.

denna lördag ägnades dagen åt konståkning på europesport, och en stor del av åkarna hade flamencoinspirerade nummer. nu är ju flamencon en ganska likartad dans och kan underlätta den konstnärliga delen av programmen och de ger en dramatik och dynamik åt programmet. och jag tycker att åkarna tolkade flamencons karaktär bättre än någonsin. eftersom flamencon är en dans som betyder mycket för mig, vill man inte att den ska förlöjligas eller användas fel. inte jag i alla fall.  och kanske är flamencoinslagen en tillfällighet, kanske är det en manifestation emot den rasism som utövas av östeuropeer i spanien och frankrike främst emot romer. jag är övertygad om att visum är en konskekvens av trakassaerier emot romerna i främmande land. och det är inte acceptabelt.

vi har haft visum till Frankrike här i sverige i slutet av åttiotalet. och jag är ganska övertygad om att vi kan tacka den svarta befolkningen med rötter i nordafrika för den demonstrationen. grenoble brann, och vi hade många som skulle visa sin lojalitet med franska invandrare. kanske främst i norra Frankrike. normandie, bretagne då dessa inte ville släppa sin hemlands kultur och tradition till förmån för svarta befolkningens privilegiesystem. och de skulle uppfostras, kväsas.

Frankrike är väl kanske det land i hela europa som arbetat mest och intensivast för att undvika rasim,sexism. arbetat mycket för kvinnans ställning och för att invandrarens skall accepteras på arbetsmarknaden. men det har inte varit konfliktfritt. franska språket kan pratas på olika sätt. och på arbetsplatsen platsar inte hemlandets traditioner, lojaliteter eller tradition. och fransmannen måste acceptera en svart kvinna i arbetslivet. och detta har varit fyllt av konflikter. att östeuropas turister ger sig på romer för att imponera är inte acceptabelt, och jag har lite svårt att förstå deras närvaro i sverige efter de upplevelser man läst om sett och hört talas om under gångna året i Frankrike och spanien. man bränner upp en lägenhet i Lille. hela vindsvåningen övertänds av turister som inte har i huset att göra. mycket aggressivitet och mycket övervåld av östeuropeiska turister i spanien , frankrike emot romer.

jag tar avstånd från detta och kommer att behandla den slaviskspråkiga turisten som den förtjänar. är detta uppfattat. och jag tror med ganska stor säkerhet att sverige kommer att kräva visum för att vistas i europa. för säkerhets skull.

känner inte du till det. läser du inte internationella tidningar.

rollspel på stationen…

under gårdagen var det rollspel på stockholms central, alla var där.

det har varit rollspel på tågstationerna i berlin, frankfurt, munchen, strassburg och liege. ja på flera strällen i europa. och detta får vi ta seriöst. jag var zigenare. och sa fräcka kommentarer.

och vakterna var tillfälliga. först gick de civilklädda och sedan hade de fått låna kläder och lekte patrullerande. kläderna passade inte, men vi mörkar. vi mörkar, vi leker journalister. och tågpersonalen var tillfällig.

hur var det nu där i liege, på det trestjäriga hotellet när den utklädda kocken frågade om jag pratade spanska, hade han ett DALF-diplom för att arbeta i köket på det trestjärniga hotellet, eller hur kommunicerade han med belgiska leverantörer och gäster, hur tog han kontakt med dem. eller var han bara där för att hämta socker.

och var det inte han som dök upp i vimmerby, han mådde dåligt och behövde sova. tror jag det, att han mådde dåligt efter den medicineringen. men mörka, det här. vi måste förstå att belgiska trestjäriga hotell har lite högre ambitionsnivå än att ha spansktalande outbildad personal i köket. de belgiska gästerna är van vid en helt annan matlagning och ett annat bemötande. och i belgien betalar man för sockret. hotell är en känslig bransch, och jag rekommenderar inte att leka där.

Liege, det var rollspel i liege. folk åkte buss. folk promenerade på tågstationen, svenska människor i sämre kläder. belgarna uppfattade svenskarna som dåligt allmänbildade. man fick ingen kontakt med dem, de visste ingenting om det som händer i världen.

har man inga tidningar i sverige, läser man inga internationella tidningar i sverige, frågade man mig.

och man hade åsikter om invandringen i sverige. man undrade varför de inte hade utbildning. eller studerade utomlands, varför spelade de rollspel? och varför skulle detta rollspel vara så simpelt. vandra på tågstation. klä ut sig? men det måste man väl fatta att om man arbetar med folk måste man vara allmänbildad, flerspråkig och ha läst dagens tidning. är man född dum eller?

vad har svenska människor för bild av europa och europeisk arbetsmarknad. det varslas folk i sverige. att det var anställningsstopp vid naturlig avgång, det vet alla utom svenskar.

och nu har man varslat, tjänster skall försvinna. och kanske är det så att man måste närma sig europeiskt arbetstempo, och ställer samma krav på utbildning, anpassning och allmänbildning som i europa. och det bör man förstå, att kan man avvika två timmar från arbetet under arbetstid och detta inte märks, då har man för lite att göra. och detta kan man inte acceptera i en fri marknadsekonomi. större konkurrens, och större krav på språklig och att förstå verkligheten korrekthet.

alla tågstationer, busstationer i europa har kameraövervakning, liksom alla hotellkorridorer, hotellreceptioner, matsalar och entreer.

och dessa övervakningskameror studeras av ledningen, det får man anta.

stockholms polisen, och politiker studerade rollspelet på stockholms tågstation under gårdagen och fick se en zigenare trakasseras av utklädda människor. man gick i vägen. man sprutade otrevliga dofter, man stod och tittade, man satt och tittade. man följde efter, en zigenare. det var ett rollspel. jag hade klätt ut mig, en mössa. hur mår du? och vem har gett tillåtelse till detta. arbetsgivaren eller är detta en produkt av ett uttalande från göteborgs förort. en outbildad spansktalande man som tyckte arbetsbyte var helt okej på svensk arbetsmarknad? han hade egen anställningsshow i förorten. och avvek från arbetet. mixade unga graffittimålare med en daghemsverksamhet för krigsdrabbade barn.

han frågade mig om jag var lesbisk, eller om jag onanerade ofta. det är förbjudet att ställa sådana sexistiska frågor i sverige till kvinnliga kollegor, men han tyckte jag var lat och osexig, så det avsåg inte mig, det är rasism. men det förstod inte han. det var mycket han inte förstod. många jämställdhetsfrågor, diskrimineringsfrågor som han inte förstod, ingen hade sagt något. vi har utbildning i sverige och skriftlig information, det bör man veta när man arbetar på svensk arbetsmarknad, eller europeisk. den nivån var det i förorten och är fortfarande. det visade gårdagen. övriga europa har under lågkonjunkturen verkligen satsat och investerat på sitt humankapital, medan sverige spelar rollspel på tågstationer. jag kände igen ansikten. vi mörkar, det är pinsamt.

rätt president vann..?

det har varit val i USA och obama vann. detta påverkar, tro det eller ej, hela världsekonomin. och till min fasa upptäcker jag att detta gått stora grupper i nynäshamn spårlöst förbi.

man pratar om USA, och orsaken till detta är att jag har planer på att besöka USA, och detta vet man.

detta innebär en viss avundsjuka. jag har tagit mitt ansvar och visat vägen till biblioteket, och finner en skrämmande okunskap.

är detta vanligt i sverige, och i så fall vad beror detta på. jag återvänder till frankrike och fransk journalistik och jämför med svenska lokaltidningar. det står i alla tidningar om USAvalet, och ändå finns det människor som inte vet. hur är detta möjligt.

detta är demokratins dilemma. man behöver inte veta. och i detta finns det människor som annorstädes offrar livet för självständighet och yttrandefrihet.

att skicka dessa människor till USA vore inte att rekommendera. då vet man inte vad USA är, eller hur informationen fungerar.

strandskydd eller sjöbod…

detta är min åsikt i nyttjandet av svenska stränder. vi har i sverige av tradition värnat strandskydd. för fågelliv och för att nöjet av att se orörda stränder.

vi har även en en kärlek till sommar och hav. och vi har en tradition av alkohol i semestertid.

sverige har en lång och varierad kust och skärgården är grynnig och full av öar, bebodda och obebodda.

jag anser att kunskap och förståelse för kustens befolkning och för havens framtid måste öka. och att dricka under en vecka på stadens krogar och campingplatser kanske inte skapar en korrekt bild av verkligheten. därför anser jag att med utgångspunkt av sunnanås exempel av små sommarbostäder av sjöbodskaraktär med sommarvatten och tillhörande båtplats är en möjlig väg. jag vet att länsstyrelsen inte har varit helt entusiastisk, men om man garanterar fågelliv och undviker öarna så ser jag intressanta kapitaloptimerande synergieffekter.

den lågkonjunktur vi möter i småbåtsvarv och industri kan få en positiv skjuts uppåt, i en anpassning till ett nytt behov. ändrade semestervanor har gett negativa effekter för privatbåtssektorn, bra eller dåligt beror om man har ekologi eller ekonomi som utgångspunkt.

jag anser att genom köp av sommarstuga ökar ansvaret och kontakterna blir mer  riktade och fördjupade genom att sjöbodens ägare måste skapa sig en bild av kommun och befolkning, skapa varaktiga relationer och skapa ett förtroende på ett helt annat sätt en partyturisten som skall ha en  ny upplevelse, en kul semestererfarenhet.

sjöboden är fräsch, ligger nära vatten. en liten veranda och en affär och restaturang ger en association till campingliv men lite mer rustikt och inte helt ointressant, tycker jag.

råd till en kommun i lågkonjunktur

nynäshamn, med en haltande ekonomi och en sommarturism. jag skulle råda nynäshamns ledning att titta över banker med hjälp av bankinspektionen istället för tillfälliga arbetsbyten. banksekretessen är extremt viktig i det förtroende som finns i allt företagande, inklusive nyetableringar. förtroende för banker och arbetskraft.

jag skulle råda nynäshamns ledning att nyttja datorinspektionen om man vill gå in i privata datorer. detta för att säkerställa förtroendet iför hotell och caféer. förtroende för arbetskraft och medborgare.

och jag skulle råda nynäshamns ledning att rensa upp i svineriet runt långtradarna i hamnen. stölder, trakasserier och vandalisering ger ett sämre förtroende. vidare skulle jag lägga ner färjetrafiken till lettland och polen och istället satsa på Åland, men även finlands fastland.

det planerade hamnbygget i norvik är ett stort projekt som troligen kommer att byggas av utländsk arbetskraft genom bemanningsföretag, och kanske inkvarteras i hotell. jag rekommenderar egen personal. med erfarenheter från frankrike då östeuropeiska grupper på kombinerad semester och tillfällighetsarbetare kan ge sig rätten att kasta ut ett helt hotell med romer i nantes får jag nog.

dessa romska familjer visar det sig vid närmare efterforskning arbetade i nantes och hade löst det så att familjerna följde mannens arbete. detta kan man se på två sätt. antingen som en bra lösning eller en lösning som skapar avundsjuka. oavsett vilket anser jag

kanske att östeuropeiska människan kunskap om internationella relationer, ekonomiska teorier och företagsledning är så knapphändig och full av fördomar och ålderdomliga teorier att den är oanvändbar för en samhällsananlys.

vem har rätt att ha åsikter?

den allmänna attityden i nynäshamn inklusive den östeuropeiska arbetskraften är inte okej. högfärdighet och okunskap samt sockrat med en sexighet är bissart. att avvika från arbetet för att smöra en tillfällig partner är osmakligt och ger ingen vinst. enbart ett bristande förtroende och avsmak för arbetskraftens kapacitet.

norvikshamnen är ett stort projekt där mycket kapital och många internationella relationer är inblandade och nu är det ju så, att åkerier i sverige och utomlands inte ägnar sig åt välgörenhet, utan bedriver ett vinstdrivande företag som måste ha kundernas förtroende och leverera i tid. om detta uteblir så måste konsekvenser vidtas. och som exempel kan nämnas riksrasta brålanda och den isarena som byggdes i vänersborg till en tredubbel budget mot den planerade. förseningar och uteblivna leveranser samt en arbetskraft som har sin egen arbetstidplanering är inget att erkommendera i ett modernt sverige.

jag frågar alltid personalen om de arbetar här, om de är anställda eller är egna företagare. är man anställd, så gäller arbetstider, närvor och lagstiftning, inte lojalitet med kamrater eller tillfälliga nätverkskontakter. då försvinner arbetena eller kommun och stat måste omfördela resurser i infrastrukturen och detta leder oftast till att svagare grupper, barn, sjuka fär sina livsvillkor försämrade. och detta för att du skall gå och dra en låga i en lastbil på rasta eller ner i hamnen. detta för att du tycker att det är roligt att prova underkläder och skjortor ur en hotellgästs resväska. eller ge städerskan en snabbis. vad är en blottare?

ofta har man definitionen , en sjuk människa som leker med sig själv i en bil eller i en offentlig miljö, men vi får nog omvärdera den definitionen en smula. det är tydligen vanligare än man tror. att exponera sin nakna kropp. märkligt.

kan det finnas kvalitet i detta.

DALF, diplôme approfondi de langue française

dalf är en standardasierad kurs i franska och diplomet gäller i alla eu-länder. det tillkom för att möta eu.s tanke om standardiserad utbildning på universitet. frankrike var i pionjärledet och det finns i engelska också.

jag var med i första kursen i gbg. dock, blev jag motarbetad och misshandlad, då den spanskspråkiga befolkningen i förorten ansåg att jag skulle studera spanska, samt hade tagit som sin uppgift att uppfostra mig då jag var lite för intresserad av den arabiska kulturen och språket. jag arbetade på ett daghem med kurdiska,persiska och irakiska barn, och fann det naturligt att studera och läsa om kultur och religion. detta ansågs så nyfiket att man ansåg att man kunde gå in i min lägenhet och snoka i lådor och skåp, samt placera en av de sina i min lägenhet som skötte den fysiska agan, enligt sydamerikansk sed.

detta säger en del om den intellektuella status som faktiskt är verkligheten hos den grupp i samhället som i samma andetag gör sig till världssamvete och i egenskap av sin politiska flyktingstatus och gör sig till tolk för mänskliga rättigheter. all diskussion om mänskliga rättigheter utgår från ursprungsbefolkning och invandrad befolkning, samt minoritet och officiell nationstillhörighet. rasismdebatten i sverige  utgår från en endimensionell utgångspunkt där ursprungsbefolkningens rättigheter dagligen skäms, och man vet inte att det är det man gör. kulturella förtecken i kommunal regi kostar pengar. dessa finansieras på bekostnad av ursprungsbefolkningens kulturpengar och kanske utbildningen försämras då ursprungsbefolkningens kultur och tradition inte tuppmärksammas.

svenska skolor har försämrats under en tioårsperiod, och hur fördelas pengarna. hur sker investering i humankapital. hur säkerställs dessa investeringar för ursprungsbefolkningen och vad är kulturimperialism?

strandskydd eller sommarnöje

så här har man byggt i sunnanå- ett sommarstugeområde med sjöbodskaraktär. sunnanå ligger vid vänern och är mycket populärt, och vitaliserar kommunen, dels  med kapital och dels med nya människor. det är så vackert. ända problemet är sommar vatten. men jag tycker att det är ett alternativ som är intressant. och ett vinstgivande projekt.

hösten i nynäshamn..

det var ett tag sedan jag upplevde den svenska hösten, men nu är det gjort. tre veckor mitt i naturen. höstens färger, en storm och nattfrost är viktiga ingredienser i en höstkollektion av svensk natur.

vi svenskar har ju ett starkt band till naturen. där hittar vi återhämtning, nya infallsvinklar eller bara rekreation. vi är lite för beroende av naturen. vi prioriterar en skogspromenad före städningen eller matlagningen. vi svenska kvinnor, med egen vilja och eget liv, eller egen tid.

kanske detta är en bild från det förgångna. kanske den moderna hustrun lydigt stannar hemma och städar efter man och barn, och får ett reklamtips som belöning. en enkel gest som uppskattar kvinnans renlighet i massmedia, en reklamfilm om cillit bang eller ajax. alla på en gång. en minut eller två. så praktiskt, så enkelt. markservicen med feedback är ordnad. och den frustrerade kvinnan dänger fiskpinnarna i stekpannan, ilsket men lyder, och gör som man ska. man ska vara hembiträde åt sin familj. för en reklamfilm.

nej det är inte så. vi ser på tv tillsammans, vi delar upp arbetet, förvarar sig den svenska kvinnan med. vi har det bra. i höstmörkret.

okej, men nu har jag i svensk naturromantiks anda, lydigt och snällt upplevt höstens alla skiftningar. och jag gillade det, jättemycket. nu kommer kylan, och jag ser fram emot att se världsarvet bordeaux. med alla parker, floden, stadens kärna och bordeauxvinet, osten och kanske jag trippar ut i gryningen och köper mig en croissant och en café och lait.

den stora franska staden där man alla tider på dygnet kan köpa kaffe, cigaretter och sprit. inte så nyttigt kanske, men  det underlättar relationen i familjen. slipper tvångsmässig städning bara för att det skall vara så. man städar när det behövs. och röker gauloise eller gitane. så dekadent.

porten från afrika

här är bilder från tarifa. här går färjan till tanger i afrika flera gånger om dagen, och spanska nyhetssändningar informerar i ord och bild om flyktingströmmen från Libyen och övriga krigsdrabbade afrikanska nationer.

afrika är ju som bekant en kontinent med ett flertal länder som alla har differentierade problem. att spanska myndigheter skulle prioritera något land vore inte politiskt korrekt, och landet skulle få  problem i det internationella klimatet av relationer. situationen i tarifa och naturligtvis också i tanger är stundom mer är kaotisk. eller var. det var ett tag sedan jag besökte spanien. andalusien är mer än bara tarifa. kanske arkitekturen kan inspirera till ett nytänk i svensk bostadsbyggandet. inspirerat från en annan kultur.tidigare har debatten handlat om kulturimperialism beträffande kulturella bostäder och byggnader. en del i maktutövningen. man synliggör sin kontroll. men personligen anser jag att den debatten är överflödig. nya former, nya lösningar på det vi kallar fyra väggar och ett tak, en bostad. kanske enbalkong, kanske lite fönster.