till alla örnar i göteborg....
en vanlig tisdag fick chefredaktören nog. på den lilla lokaltidningen hade nyhetsförmedlingen fått stå tillbaka för skvaller, korsord, kakrecept och annat trams. artiklarna var lika urvattnade och plagierade som de solglasögon man köper på gatan. kopior av kopior.
och journalisterna vankade på.
jo det är bra, jag får göra det jag vill. jo det är bra.
nu skall vi ha en kick-off av det imaginära slaget.
han ringe traktens slott och bokade borggården en heldag, inklusive ankor, gäss och gräsänder.
menyn skulle bestå av anka, utspädd, blaskig skumpa och bordet dukas med läckande blomvaser.
så symboliskt. en slags humor av det journalistiska slaget.
dagen skulle inledas med utklädsel, så de kvinnliga gästerna fick leka prinsessa i rosa med strumpeband, oh herrarna fick var
"kung för en dag"
de fick också ansvaret att hålla ordning på agendan.
svårt men ansvarsfullt.
efter utklädsel skulle ankorna visas fram. för att umgås med ankorna fick de härma ankorna och sjunga sånger med ankmotiv. de var ju så söta så det var roligt att härma och peka.
sedan fick gåsen komma fram, som en gest åt den kvinnliga delen av gruppen. de vaggade fram som gäss och sjöng sånger om gåsen.
till sist skulle det hela avrundas med en vildare variant. gräsanden. hanen skiljer sig frn honan, och detta kunde man tydligt se. de snattrar.
fåglarna fördes ut och nu skulle det bildas pysselstationer.
station ett. en kines lär ut enklare origami och med hjälp av tillklippt tidningspapper viker man en fågel i kolossalformat. lite knixigt men jag tror de flesta kunde prestera.
station två. en dagisfröken lär ut hatten. att vike en enkel huvudbonad för kräftskivan. en trekantig. trevlig kultur tyckte de flesta. och billigt.
station tre. lite trixigare. här skulle man blåsa upp en ballong utan att smälla den och forma en anka med hjälp av sönderrivna tidningar och tapetklister. så kladdigt, men inspirerande. ankann har en lätt form som man kan forma i ett tidigt statium. det blir fort resultat om man säger så.
station fyra. och nu kommer en gammal klassiker, palmen. man skulle rulla ihop en tidning och inte hoa i röret, inte slå röret i huvuet på grannen. röret skulle klippas i en kanten och sedan, vips man drar inifrån och palmen formar sig framför dina ögon.
materialet var så gott som gratis, och produkten hade ungefär samma läsarvärde som artiklarna under det senaste halvåret.
de röda flammorna på journalisten på utrikes tydde på att hon fattat att någon borde höja ribban.
de 28 tecknen som utgjorde alfabetet kunde användas lite oftare. inte bara bilder.
rubriksättaren fastnade med fingrarna i röret och kunde inte dra ut palmen. kinesen fick hjälpa till, och se rubriksättaren har en palm i sin ägo.
nu var et underhållning på borggården. en scen hade byggts upp och där kommer traktens stjärnreporter som flyttat till USA, eller.
det var inte stjärnreportern, det var en look-alike som på scenen mellan två brunnar läste en dikt. i den ena brunnen fanns konsonanterna och i den andra fanns vokalerna.
dikten handlade om sanningen och den var allvarlig. look-alike läste med stor inlevelse och all förstod seriositeten, i yrket.
poeten möter journalisten i en gränsöverskridande punkt där saga blir sanning och sanningen blir dikt.
att nå denna punkt är få förunnat.lennart hyland i karusellen nådde denna punkt under sin karriär.
för att lätta upp det hela och behålla glättigheten sjöng look-alike en sång om tryckfelsnisse.
nu var et supé.
bordet var dukat och vattnet droppade över hela linneduken. en läcka.
ankan kom och skumpan var blskig och allt var så skojigt, så skojigt så skojigt så.
skrattet fastnade i halsen för ankan var seg och trådig.
den röda tråden hade gjort entré.
och nu skulle tacktalet hållas av den kvinnliga journalisten som också var författare till den provocenade och humoristiska boken "den lilla rosa under kudden"
tacktalet skulle ha en feministisk vinkel på anktemat. talet var spirituellt.
för att inte bländas av denna skönhet skulle solglasögonkopiorna tas på. och där satt hel kåren i kopior och åt trådig anka i vattendroppet.
så symboliskt.
alla tågade ut till den väntande limon, med utstyrslar och presenter.
ja se det var en riktig jul, som för föräldralösa barn.
blev tidningen bättre. man kan inte göra guld av hamstrar, så är det.
och chefredaktören köpte sig en ny krokidocka, istället för den som försvann ur lägenheten. var tog den vägen?
