jag har nu rest nio manader i östeuropa och tre manader i baltikum. storstadssemester är ett alternativ för den som inte är intresserad av bad och sol eller skidorter.
men vem vill vandra i de östeuropeiska storstäderna?
gatorna kantas av överfulla soptunnor med en alkis som assecoir, när han eller hon rotar efter kläder.
trottoarer överfulla med parkerade bilar av äldre modell. bensinslukande.
i affärerna säljs kläder som blivit över fran väst. billigt.
kollektivtrafiekn är kraftigt eftersatt och miljötänkandet har inte natt ända fram. bussar är gamla och slukar bensin.
husfasaderna vittnar om den daliga luften. de är minst sagt smutsiga, och putsen faller av. avgaser är ett problem so sopats under mattan i denna del av världen.
bostäderna är byggda av riktigt daliga material, billiga och därför kalla och dragiga.
som medlem i Europeiska unionen blir man förskräckt över denna tillbakagang. infrastrukten är undermaliga och hur skall man kunna investera i detta i en krisekonomi?
information har inte definierats i dessa storstäder. utländska tidningar finns inte. Tv:s nyheter är av lokla karaktär. nagot som östeuropeen känner igen. man är daligt insatt i globala fragor och detta förklaras med att man inte har en politisk tradition.
den lilla människan är okunnig om kapitalistiska spelregler, politiska spelregler.
de rämnade asfalterade gatorn far symbolisera mentaliteten. för tung belastning. bilen anses fortfarande vara en statussymbol och gator i stor staden har inte byggts för den ökade bilismen, liksom renhallning, fastighetsskötsel inte har kapacitet att följa bilismen.
östeuropeen väljer att fostra sina barn i hemmet med en äldre släkting och detta fostrar en typ av individ som inte har en naturlig plats i det kollektiv som stora staden utgör.
infrastrukturella problem.
jag väljer att stänga denna dörr, eller dra ner ridan. detta är inget alternativ till västeuropeiska storstäders turism.
detta skall ses som en introduktion till sveriges pagaende strukturomvandling av offentliga sektorn med start 1993 och är nu inne i rationaliseringsfasen. en nödvändighet för att möta det moderna samhället
