om man skall jämföra den italienska kvinnan med den kroatiska kvinnan och de vilka faktorer som påverkar individens val och livsvillkor, tittar man naturligtvis på barndom och skolsystem.
den italienska barnsomsorgen främst, där barn vistas i grupp, är känd för sin kvalitet och anpassning till individens behov.
all gruppverksamhet har till uppgift att fostra individen till en duglig samhällsmedborgare. reggio emilia eller motessori har båda fokuserat uttrycket. att kunna uttrycka sin vilja elleråsikt. för detta ändamål använder man olika tekniker. resultatet blir att dessa barn är starka individer som lätt anpassar sig till samhället och kan uttrycka sin åsikt.
och detta känner jag igen. den italienska kvinnan uppfostrar barn, hundar, fastighetsskötare etc med samma intensitet. jag anser inte att hon är genuslös eller okvinnlig för att hon uttrycker en åsikt. hon är en duglig samhällsmedborgare.
den kroatiska kvinnans barndom sker i hemmet, ofta uppfostras hon av en äldre släkting. man bor i hus med generationsboende och här finns ingen uttalad målsättning. man är liten och söt, det räcker.
i det vuxna livet har denna kvinna inte fått lära sig att uttrycka en åsikt, hon tycker ingenting. detta kan ibland få konsekvenser som impulsiva utbrott över ingenting.
hon är en dramaqueen. när hon vill ha uppmärksamhet hittar hon på någonting som hon kan klaga över, oftast en person i närheten, oftast oskyldig, och hon hittar på någonting för att få en anledning att prata med en man.
en drama queen.
personligen finner jag dessa skvalleraudienser mycket okvinnliga och bortkopplade från genusidentiteten. men hon är liten och söt och påtalar att hon blivit förfördelad, sant eller osant, hon har ingen känsla för anpassning. hon är uppfostrad till en självcentrering.
hon hittar på någonting att diskutera för att få uppmärksamhet.
den italienska kvinnan ser sig inte som ensam. behöver hon prata finns det män eller kvinnor att prata med. samhället är uppbyggt så att ingen är ensam. det är familj, kamratgrupper. och hon är uppfostrad att ha en åsikt, en vilja och en identitet.
det händer att den kroatiska kvinnan möter fenomen i samhället, det kan vara en person, som hon inte förstår och då går hon till en man och berättar sina iakttagelser utifrån sin syn på saken, färgad av sin självcentrering. han skall nu förklara fenomenet. han har aldrig sett eller stött på fenomenet, men förväntas ha en åsikt. eller också ska han kontrollera, utifrån sin syn på saken. och detta tar tid, meningslös tid. i denna förklaring finns ingen analys eller förankring i omvärlden. alla fenomen förklaras i sin isolering. tid och rum har ingen plats i förklaringen.
vad skall då den kroatiska kvinnan göra för att bli en fullvärdig medborgare i ett demokratiskt land. söka visum kanske? så det finns ett papper på att hon är en fullvärdig medborgare med fri och rättigheter, åsiktsfrihet och rätt till information. detta är vad det kroatiska skolsystemet lär ut, men i samhället finns en avvikande tradition.
så uppfattar jag de olika identiteterna, och sedan får man välja var man vill lägga sitt fokus.
jag skulle rekommendera en kraftig sanering av branschen under en femårsperiod, och att personalen utbildas i främmande kulturer, lagar om arbetsmiljö, personlig integritet. etc.
och jag skulle inte skicka mina tjugoåriga barn till östeuropa på resa.
jag har sett alldeles för många unga människor sittande på hostelet vaktande sin säng och sina saker, för att slippa besök i sängen eller få sin packning genomsökt.
turistpersonalen är överlag ologisk, vet inte hur man behandlar information samt det finns för många dramaqueens för att det hela skall ge ett profisionellt intryck. det är pinsamt. hela turistsektorn är pinsam. och detta med att följa efter travellers för att se vad de gör. vänner till turistpersonalen skickas ut på spaning.
det är lågt. det bemötande turister får är ovärdigt.
