under min ettariga resa, och nu atervändandet till sverige, gör att man tänker över vissa begrepp och fenomen i svenska samhället.
jag försöker formulera mina asikter, sa folk vet vad jag tycker. sa man har nagot att utga fran da det är jobbigt att tänka.
hur använder jag kultur.
DVD med föreställningar av cirque de soleil.
cybervandrar i museum pa internet.
ett besök per ar till en opera, ballet eller konserthus.
da är det främst huset jag besöker, och tycker att det är trevligt.
jag besöker stadens konsthall och följer graffiti.
men detta ger en snäv bild av sveriges kultur.
här finns ingen
subkultur
undergroundkultur.
jag besöker gärna ett svenskt midsommarfirande med folkdanslag.
men att i främmande land besöka en svensk dansuppvisning eller en dansrestaurang med svenskt dansband, förefaller otroligt.
kulturen existerar i en tid i ett rum.
kultur deltar i samhällsutvecklingens framatskridande.
kultur är bevarande av traditioner en trygghetsfaktor.
detta är tva asikter om kulturens existens.
traditioner är nagot man visar barnen för att de skall fa en nationell identitet.
det händer att jag firar jul, inte varje ar, men det händer. när barnen var sma, en traditionell jul varje ar.
det händer att jag firar midsommar, inte varje ar men det händer.
jag besöker inte gärna stadens festivaler. en konsekvens av ett kulturpolitiskt beslut om en summa pengar per person.
jag finner dem inte innovativa. samma koncept varje ar.
kultur skall följa samhällsutvecklingens framatskridande.
kanske jag borde vidga mitt kulturbegrepp?
söka mer i subkulutrer eller ta en kurs i oljemaleri där man malar efter vykort. ABF.
kulturbegreppet är urvattnat. invandrargrupper dansar sina hemlands danser, jag är inte road, men de har säkert sin publik.
storstadesn festivaler är ett kommersiellt jippo.
opera, teater och konserthus ger folk vad folk vill ha.
mot detta ställs fenomen som kulturimperialism.
vad är kulturimperialism?
är det da representanter fran tredje världen gör hembesök hos ursprungsbefolkningen. och skall ha betalt för sin insats.
detta skall inte ses som tiggeri, utan som vitalisering av ursprungsbefolkningens ekonomi, enligt hemlandets kulturella mönster. ohlala.
är detta kulturimperialism?
kultur i sverige är menlös. det finns inget innovativt i kulturen.
var är popkonsten?
de berörde.
Skane har under paskveckan nagot som kallas konstrundan.
alla etablerade konstnärer i regionen öppnar sina ateljeer, eller har utställningar.
detta är tillgänglit och inkluderar alla.
detta säger inget om kvalitet
men är full information och rättvist.
varför är det sa trögt.
är det publiken
är det bidragen
tvingas man inrätta sin verksamhet som kulutrarbetare i en viss riktning?
eller är kulturen anpassad till en enkelhet sa att alla kan delta.
men jag skall inget säga:
fotograferar väggar
ser pa cirkus pa DVD
cybervandrar pa internet.
detta pga tillgängligheten.
vad innebär kultur för alla?
vad innebär det att kulturen skall vara tillgänglig för alla?
dessa förortssatsningar för att fa folk som i vanliga fall inte utnyttjar kultur skall ges tillfälle att delta?
ger inte detta en urvattnad kulturyttring som tangerar frihetens gräns. man maste ha rätt att avsta.
kanske skall kulturen ha en kunskapsbärande funktion och inte en underhallande, vädjande till direkt basal behovstillfredsställelse.
det var trevligt
man blev glad
det var mycket att titta pa. är detta reaktioner som man vill ha som kulturarbetare.
finns det en kritik i enkelheten?
och har sverige rad med detta?
