torsdag 10 februari 2011

just nu sitter jag fast i berlin. resan hem var inte planerad. jag hade planerat att stanna i kroatien sex mander och har ingen ekonomi för att resa runt i europa.

sedan är det väl en protest i detta ocksa, det skall erkännas. efter att ha fatt min resväska demolerad, hjul vreds pa sned och sönderskuren. efter att ha fatt mina nya stövlar sönderskurna, kände jag att detta är för mycket. grejer och mat försvann ur den lägenhet jag hyrde och daotrn fick funktioner avinstallerade under min franvaro.

detta var ett slags amatörterrorism som inte accepteras. tills lut förstod kroaterna hur det stod tillm vem som gjorde vad och vem som ljög och skyllde ifran sig.
jag var riktigt illa ute ett tag, det skall man veta. lögner och förtal.

här i berlin hamnade jag i en annan märklig företeelse.
jag befinner mig i ostkreuz och försökte sälja min symaskin. det är vanlit att man köper och säljer begagnade symaskiner. man byter efter behov. nya funktioner. lättare modell, sa detta är inget med fattigdom att göra. man är varsam om sin maskin och behöver en funktionsduglig maskin. ingen modern kvinna har samma maskin i trettio ar längre, och secondhandmarknaden gör att fler börjar sy. man kanske känner sig mer hemma i en modell utan broderier. osv.

här i ostkreuz finns bara en tygaffär, och deras urval av tyger är inte fräscht. detta kan bero pa att det just bara finns en, eller att kvinnorna är isolerade och inte far information om nya produkter. de vet att sortimentet var gammalt. broderigarner har bytt förpackning, men inte här. det är klart att ingen köper tyger som de inte tycker om. och dyrt. och det var inga exklusiva tyger. en affär. utan konkurrens.
i ostkreuz finns bara en affär som köper och säljer maskiner. och har sevice. en affär.
en stor tung brotter i 6000 kronor klassen, en dalig overlook. alla vet att elna är bäst. dyra, stora tunga maskiner och detta är inte modernt idag tar man fram sin maskin, syr och ställer undan den. ingen har rad att ha syrum. jag kom med min östeuropeiska lilla lätta maskin i ett okänt märke. 2000 kronor men helt perfekt för hushallet. dessa kvinnor far all information, de far all support fran grossister. jag besökte tva en för broderi och tillbehör, garn fräscht uppdateraat materail inte sa stort sortment, men utsökta val, kunniga.
i tygaffären fanns allt fran exklusiva ulltyger till stretchiga blanka syntetmaterial. mycket färger, mycket kvaliteer och pris varierar efter kvalitet.

sa nu far jag söka mig till ett annat omrade för att sälja min maskin.
är det en blockad, är det sa att man stoppar nyetableringar. det är underligt att folk är arbetslödsa här.