i mitt sökande efter vad är kommunikation, hittar jag fler och fler infallsvinklar, point if view.
kommunikation kan vara orättvis. detta fick jag lära mig under de två månaderna på kroatiska landsbtgden.
en småstad med kommunikation till stora staden? hur kommunicerade de egentligen. den fysiska kommunikationen var bil, tåg eller buss. men hur kommunicerade man egnetligen?
ungdomar bussas till storstadens skolor i gamla bussar med energikrävande motorer, dåliga material. de färdas förbi ett skrotupplag av gamla bilar som förfaller. floden svämmar över och träden faller och får ligga så. hur sker kommunikationen? de ser dagligen förfallna, övergivna boningshus, de ser klottret ta över. hur kommunicerar man egentligen.
vi vet att Kroatien bytt regim från en toppstyrd organisation till en demokratisk plattform, med parlamentarism och flerpartisystem.
men hur definieras demokrati.
hur sker kommunikationen i denn odefinierade demokrati.
i en toppstyrd organisation är kommunikationen enkelriktaduppifrån och ner. toppen definierar allt.
man kan kalla det ansvar. hur definierar man ansvar?
vem lär dessa unga människor i den gamla bussen ansvar.
samhället eller familjen?
och hur lär man den unga människan att bli en god medborgare med den skolvägen?
det finna inga pengar?
det finns inga pengar till infrastrukturell utveckling?
är landet överbefolkat, är skatterna för låga, är räntorna för låga, eller är detta en skröna?
men är det en demokrati om den infrastrukurella utvecklingen ger ett orättvist system?
om man överger den toppstyrda organisationen där samhället tog ansvar för individens kunskap i dagehm och skolor, om man överger den och ser familjen som uppfostrare, men vardör tillåter man att barnen får en sämre kollektivtrafik än storstaden. man låter sina barn dag efter dag åka i gamla bussar, överfulla bussar i rusningstrafik. det tar tid.
i en demokrati, där man själv får bestämma.
varför skall man då ha ett kollektivt kommunikationssytem i en demokrati? för barn och gamla, eller.
är detta ett befriande system som gör landet mindre beroende av oljepriset på världsmarknaden.
är det kollektiva kommunikationssystemet en faktor som gör att man kan tilägna sig stadens kultur, oberoende av ålder.
är det kollektiva kommunikationssystemet en hörnsten i stadens demokratibegrepp, i definitionen av demokrati sett ur ett tätortsperpektiv.
för familjer i fertil ålder är det kollektiva kommunikationssystemet definitivt en frigörande faktor. miljöaspekt och tillgänglighet.
man kan ha barnet med sig.
hur definierar man kommunikation?
i en demokrati har man fredliga kampmetoder. man påvisar en orättvisa, man förhandlar.
Barnen berättar om den situation som råder på bussen, och enligt de demokratiska spelreglerna skall förälderns som fullvärdig medborgare med rösträtt klara att påvisa denna orättvisa för makten,
barnen klottrar på tågset, gamla spårvagnar som en acceleration av att det finns en orättvisa.
men det blir ingen reaktion. i en demokrati används tvåvägskommunikation, dialog.
det är ett ansvar man har som förälder att se till att barnens behov tillfredställs. mat och kläder är bara en bråkdel av vad de behöver för att bli fullvärdiga medborgare i en demokrati.
hur definierar man kommunikation?
det är en mors plikt att påvisa för makten att om den indrastrukturella utvecklingen skall innebära att man enbart utnyttar storstadens skolor skall kollektiva kommunikationssystemet vara anpassat, effektivt och ha en kvalitet.
klarar den östeuropeiska modern detta?
hur definierar vi demokrati?
hur definierar vi kommunikation?
