jag har en ny kärlek. kamir rashid, plastdesigner.
ett underbart formspråk med rena städade linjer och avskalade former. en framtid.
jag läste i tidningen, och blev blixtförälskad, som man kan bli i en människa som man bara vet man känner, älskar och aktar.
det blir så ibland.
och så hade han ju designat en cykel, och då faller jag pladask. ekologiskt korrekt. och den var så vacker. inga detaljer bara form, funktion och färg i ett samspel som ger synergieffekt. man vill veta mera.
lite knallgröna köksprodukter, en glassmaskin.
det arabklingande namnet ger associationer.
Associationer av revansch, han drivs av vrede.
Associationer av minoretet, förföljelse,trakasserier.
så är det i min värld. jag vet inte om han eller hans familj har blivit förföljd i sitt hemland, men tanken bara kommer.
i mitt liv har jag stött på så många minoriteter, ständigt förföljda av den skenheliga dumheten. som istället för att försöka förstå enbart provocerar, serverar oförskämdheter med ett hånleende. de är överallt. lever i sin lilla värld där JAG härskar. man förföljer, man särbehandlar, med intriger och lögner skapar man en lojalitet. i en enkel värld av vi och dom.
jag har under min brokiga levnad stött på udda existenser, och funnit dem intressanta, levande.
homosexuella, handikappade, hemlösa,immigranter, konstnärer, dansare, berber, beduiner, samer och alltid finns det ett översitteri i deras närhet.
skaffa dig ett riktigt jobb. du ska gifta dig och skaffa barn. man ger en chokladbit och ler mot den handikappade. ger en peng till den hemlösa och känner sig överlägsen.
vad vet du om livsvillkor? vad vet du om deras historia? vad vet du vad de kan?
man utgår från sig själv, ett tomt och innehållslöst liv utan frågor, utan svar.
var kommer detta beteende ifrån? hemmet eller aporna eller varifrån? ingen aning.
och den fria världen bara föraktar, i ett avståndstagande fördömer man förföljaren och förföljaren bara skrattar och berättar roliga anekdoter. märker de inte tystnaden.
att sätta sig på höga hästar.
jag vet inte men cykel i sin avskalade form och platsen för presentationen ger mig en hint om: här finns inget att ta. ingen ringklocka, ingen lampa, ingen broms eller växelvajer, inget handtag och ingen sadelvärmare. ingenting som du kan pilla sönder, eller snatta. man ger sig rätten att stäla från minoriteter. toalettpapper, cigaretter.
klåfingrig. svårt att skilja på mitt och ditt.
den systematiska förföljelsen av en minoritet under en falsk övertygelse om att man ska lära dem att bli en bättre människa. och även om man i sin högfärd döper det till socialt arbete, experiment, anpassningsprogram eller likannde så är det förföljselse av och respektlöshet mot en kultur.
och vad har du gjort i ditt liv som gör dig till guds ställföreträdare, jag bara frågar?
och var kommer det ifrån. aporna. vi anser oss vara mänskliga med religion, kultur och seder och traditioner.
hemmet. det måste vara fel någonstans när föräldrarna ger tillåtelse till detta vidirga beteende. kan man inte ta hand om sina egna barn skall man inte ta hand om andras, så enkelt är det.
kamratgruppen, men då splittrar man den kamratgruppen.
