Bilden av den forne Jugoslavien vi får i Sverige är följande:
En familj som värnar om din integritet. Man vill inte gärna ha besök i sitt hem, utan träffas hellre utanför hemmet. På ett cafe eller restaurang. Och detta får man respektera.
Orsaken till detta är en nyfikenhet som är utan gräns. Man besöker enbart för att snoka. En dammråtta växer till oanade proportioner.. och vem bryr sig.?
Man besöker väl en människa i olika faser i livet, ibland glad ibland ledsen. Man besöker väl en individ inte ett fenomen.
Den bild vi får i Sverige är att man vill inte gärna ge ut sina cigaretter.
-kan jag få rn cigarett, bjuder du på en cigarett?
Ses inte med blida ögon. Man tigger.
Och detta får man väl respektera.
Men man har lite svårt att säga nej. Och orsaken till detta är:
Det finns en outtalad regel i det östeuropeiska samhället att man inte tar ett nej.
Vid ett avvisande inträder en mekanism som säger, detta tål inte jag. Jag skall minnsann…..
Man vill gärna retas och testa gränser.
Detta kanske härror från ett toppstyrt system eller också en fix idé.
En känsla av makt för den lilla människan.
Det rimmar dåligt med de demokratiska spelreglerna vi har.
I vårt samhälle, ett ekonomiskt styrt, där köp och sälj är de spelregler vi har. Byte av varor sker via det monetära systemet. Vi byter varor mot pengar. Varan byter ägare.
Men att säga nej, du får inga cigaretter av mig, det är svårt att säga. Varför?
Den östeuropeiska mannen vill ogärna låna ut pengar. Och det får man respektera.
De östeuropeiska familjerna i Sverige säger det är fel på SFI. De blandar olika kulture, och detta är fel..
Och detta får man respektera.
De jugoslaver vi har i Sverige kommer från ett skolsystem där mycket repetitiv inlärning förekommer. Man gynnar utantillkunnandet. Och kräver snabba korrekta svar.
Medans den demokratiska skolan inte lika gärna ser till en sanning. Man kan ha olika åsikt i en fråga och detta ses som en kunskapsoptimering. Man visar inte samma respekt för tanken, metoden att finna kunskap.
Man leker i skolan.
Det moderna samhället kräver en flexibilitet. Att man kan skilja en toppstyrd organisation från en mer demokratisk från botten styrd organisation. Man bör kunna spelreglerna i båda.
Man bär kunna byta territorium och fatta att man gjort det.
Så fungerar det i det moderna samhället.
Det moderna samhället kräver att individen skall kunna sätta sina egna gränser, vara informerad i olika kulturer, religioner och ideologier.
Och för detta ända mål har vi skolsystem.
Beträffande språket. Svenska elever kan tillägna sig ett främmande språk utan att föräldrar talar detta. I svensk skola lär man ut ett officiellt korrrekt språk som inte är fyllt av slang eller andra språk. Det finns i sverige ett slags invandrarsvensk, man har ett eget språk och detta kan tyckas charmigt, men det tycker inte jag.
Den traditionella invandraren föredrar att umgås med sin egen språkgrupp och har en attityd av vi och dom.
En vanlig metod att skaffa sig kunskap är att bli presenterad för en person som skall kunna ämnet, man använder ogärna tidningar, databaser eller andra skriftliga källor.
Utan frågar sig fram.
Man har sällen en morgontidning och läser inte gärna kvällstidningar. Nyhetsförmedlingen sker via TV spontant.
Och denna information tar jag med mig till Balkan. Jag går inte in i privata hem. Jag köper mina cigaretter själv. Jag köper min mat, mna hygienartiklar. Jag köper de biljetter jag behöver.
Här tolerans dock ingen privat sfär. Man skall bjuda på cigaretter, man skall få sina ägodelar, sitt hyrda hem genomsökt. Man kallar sig agent. Man kollar upp saker.
Mina informationskällor säger att sommaren 2011 skall bli extremt varm.
Jag följer dock den utstakade turistfåran. Och söker mig till Mellanösterm och Arabländerna, Iran, Assyrien. Orienten lockar mer än detta.
Det finns inget att göra. Det finns inget att se.
I den by jag hyr en lägenhet tillfälligt är det bara infrastrukturella problem. Snöröjningen fungerar inte. Bussar blir försenade. Livsmedelsleveranser blir försenade.
Vattenledningar grävs av, av en tillfällighet.
De stora modehusen är inte representerade, och det finns inget eget mode. De kläder som finns i affärer har funnits i väst i tio år.
Balkan vill inte ha turister. De vill prata sitt eget språk, och umgås med sina egna. Och så får det bli.
Man tigger ju inte om att få svara på dumma frågor, eller få dumma svar. Det känns olustigt.
Att få kläder och skor förstörda. Så meningslöst.
Folk följer efter en på promenaden, stirrar och denna eviga mobiltelefon.
Om någon av mina barn ägnade sig åt en så meningslös verksamhet, jag skulle genast stoppa beteendet och sätt ungen i något mer intressantare än att amatörspana på en turist som besöker stadens offentliga museer.
Och man kallar detta rollspel. Med en rollspelsledare som har utsett ett objekt. Så ljuger ledaren ihop historier och dessa människor ska söka indicier.
Det får bli orienten. Jag har aldrig sett en öken. Bara på vykort.
Man måste även om man vistas bland dessa lydiga patienter att individen har en egen vilja, och vill inte följa rollspelet. Inte jag i alla fall.
Rollspel används i väst för att rehabilitera knarkare, återfallsförbrytare och andra med defekter i sin anpassning till det moderna samhället. Och så här i Östeuropa förstås.
Jag har nu i åtta veckor inte fått tillgång till språkundervisning utan varit föremål för diverse practical jokes. Och det är tråkigt.
Det kan man ju tänka på när man lämnar sitt barn till daghemmet eller skolan där en främmande fågel möter upp. Det är tråkigt. Han kan inte förklara, jan kan inte läsa en saga. Han kan bara göra små hyss, sitta och sy i en sko eller nåt. Och detta är inte dålig kvalitet, det är ödets ironi.
Tack sveerige.
.
