jag ägnade morgonen åt att studera tidningsartiklar från lundakarnevalen.
och blev inte särskilt imponerad.
jag har sett det förut, hört den förut och anser väl att den har samma underhållningsvärde som en uppsats om svensk textilindustri i efterkrigstid. det var nämligen mitt bidrag till året på lunds universitet. jag fick respons som
-jag förstår inte syftet
-det räcker inte
och det är väl en tydlig summering över lunds karnevalande.
detta så kallade tåg. en levande kultur måste uppdateras, utvecklas.
detta känns gammalt och överviktigt.
jag var inte där men de artiklar och bloggar jag läst håller en sval likgiltig ton som tyder på tappat intresse.
svenska arrangemang har en tendens till att vilja uppfostra folket. man vill gärna anspela på svagheter, detta är min åsikt. vill styra tanken, minns du…
och detta vill gärna bli amatöristiskt och för klubben för inbördes beundran.
rykten på stan gör gällande….osv
jag vänder blicken mot tallinn där jag befinner mig för ögonblicket. och detta är en stad med olika ansikten.
festivaler som
flower festival
week of operetta
festival for contempory dance; dynamo.
medeltidsdagar i sitt slott.
zagreb i kroatien har förutom sin filmfestival
konstbiennal; ryska ikoner.
kiev i ukrania har en eldfestival.
och i detta perspektiv karnevalskungar, karnevalsdrottningar och utklädningskläder, ambullerande nöjesfält.
mer än tråkigt och samhällsfrånvänt. en längtan tillbaka….
