vad trött jag blev....
efter att ha vistats i landet en månad och rest en del inom landet med buss, så fick jag nog. på varenda busstur har vi haft
sällskpa av en överförfriskd herre.
sluddrar och allmänt störig. anser sig ha rätt att prata högt att stoppa bussen för att röka. vara vanvårdad.
första fyllan ungefär.
så jag tänkte att nu på midsommar skall vi se. jag drack fruktansvärda mängder vin och öl. jag åt fruktansvärda mängder mat.
kloickan fyra promenenerade jag runt till busstationen öppnade och satte mig på en stol för att invänta en buss till
viljandi.
jag sov inte pratde inte högt.
och innan dess, jag kastade inte flaskor i gatan, jag ragglade inte omkring. jag skrek inte oförskämdheter efter
förbipasserande.
och jag var redlöst berusad. jag besökte en restaurang. det är midsommar i estonia en crazy night och där på pizzerian kommer
en servitris fram en tvärhand hög hon arbetade ensam. men det kan ju hända något.
jag var berusad men åt med kniv och gaffel och betalade min mat och dryck. jag viftade i armarna och pratade högt. jag bad om
ursäkt dagen därpå, men vad kan inte hända dessa ensamarbetande servitriser.
och se en innovativ fyllehund astade plastflaskor på gatan. ölflaskor av plast.
partykulturen i estonia är inte rolig. ingen klubbkänsla alls.
och saaremaaklubbens midsommar, jag vet inte. jag var inte där.
klockan sex på morgonen sitter folk och sover.
man kan vara hel och ren och ändå ha festat hela natten. man behöver inte bevisa att man var full, det syns ändå.
folk ser och känner igen ,
- den personen har druckit alkohol, hur svårt kan det vara?
