jag ska bli president sjunger Ebba Grön.
I min studie av kvinnan och kvinnoroll, upptäcker jag en mystisk trend. Kvinnor I fyrtioårsåldern vill inte ha barn, de vill var smala, små med långt hår.
Som ett slags flickor med flickiga tankar om en superdaddy som de kan linda runt fingret.
Halva deras vakna tid går åt att undvika frestelser, mat , cigaretter, sprit och resten av tiden går åt att snärja ett omöjligt projekt I form av en karl som är for ung, for gammal eller gift.
All vaken tid går åt till detta. Mycket planerande blir det, svårt for den lilla hjärnan.
Detta med att grotta in sig I olika trender, hur man skall vara.Sätter sig på hjärnan
Jag har haft tur I min ovningar i sökande efter identitet och tillhörigheter
Alltid haft rätt killar som inte tillåter att tillhörigheten tar över personligheten.
Dessa kvinnor har ingen personlighet den försvann I samma stund som perfection tog över.
Alltid lagom.
Diskreta klader, det långa håret som assecoir.
Dessa kvinnor kan aldrig ta ett glas vin, då faller hela alltet, de har Inga gränser.
Vad skulle komma ut om de var fulla, oh ve och fasa.
Det har är kvinnor som tycker saker om andra kvinnor, eftersom inte barn ingår I livspaketet bor man se detta objekt som en sexig kropp, vad nu det är.
Sexighet brukar annars kopplas till personlighet och charm.
Dessa fyrtioåriga kvinnor ser sig sjalva som små barn, gärna med pipig rost, eller läspa, lägga huvud pa sned .
Ingen vill ha dem, därav de omöjliga projekten, kanske som en belööing eftersom de ser sig själv som beloningar.
De ser sig själva som really hot.
Och var kommer denna tanke ifrån. Dessa kvinnor med livsångest som ser sig som guds gåva till mänskligheten.
Som om gud har skapat världen och människorna till deras utnyttjande.
De kan hjälpa till. Förföljer gärna okanda manniskor, Son en kick i tillvaron.skaffar information och andra sjuka ideer. I deras verklighet ar det helt OK.
En självdoende ras. Var kommer de ifrån?
