Split I backspegeln
Jag vet inte vad jag hade vantat mig.
Kanske som ett Kroatiskt osterlen, med rokerier, konstnarer och det vackra ljuset, focus pa det narproducerade.
Alla dessa hus med tillhorande olivundar, dar man kallpressar sin olivolja till husbehov. En kvinna gick pa stationen och salde egenproducerad ost, det var allt.
Varfor hade hon ingen plats I de ovriga torgforsaljningen.
Jag hade definitive inte forvantat mig sa billigt. Billiga souvenir, uppkaftig serveringspersonal och turister I billiga klader.
Kanske om man ar van charterturist ar detta ett normaltillstand.
Jag provade det balkanska koket och fann det som en badplats for charterturister, for mcket olja och for mycket fett.
Om man anser tonen var arrogant vill jag hanvisa till svenska daghem och hur den unga osteuropeiska generatione ialla tonarter talar om for personable vad de tycker om maten.
Fraga vilken dagispersonal som helst.
Men visst det fanns ljuspunkter aven I detta. Stranden med restaturanger. Marijan, rekreationsomradet.
Att aka bat I adriatiskja arkepelagen.
Men pa det stora hela sa foredrar jag
Bretagne
Osterlen.
Mer Vardigt.
Men solen sken fran en klarbla himmel och det var ett underbart ljus.
Jag hade forvantat mig underbara gallerier.
I sverige traffade jag en serbisk kvinna som hade en salladsbar, och jag kan knappast tanka mig att nagon tyckte det var konstigt att en kvinna oppnat en restaurant, I sverige.
Hon var som den osteuropeiska kvinnan framstalls I Sverige, lyhord, trendkanslig, flexible och diplomatisk.
Jag tror nog att balkankoket skulle vinna pa att fornya bade maktforhallanden inom resaturangen och ravarors anvandning.
Stillastaenden ar tillbakagang.
Pa denna lunchrestaurang alskade man mat, det marks direkt.frascht och omtanksamt.
Det var det inte I Kroatien, kanske beroenden pa gasterna.
