Television
Har I kroatien har man alltid hallit en serios profil I sina nyhetssandningar. Det finns pa basta sandningstid ett magasinsprogram dar man fordjupar nyheter, intressanta debatter.
Kvinnliga journalister pratar med kvinnliga gaster. En larare dikuterar disiplin och respekt, en kvinnlig slalomakare och sa vidare.
Pa basta sandningstid visas en fransk film om vem har ratt till att bli alskad, gestaltad av franska bogar.
Detta skulle vara helt omojligt I svensk tv.
I sverige dar man utan att hora sig sjalv anser att manhaftiga kvinnor med asikter ar ett hot mot potensen.
Man blit impotent om kvinnan inte ar tyst och lojal.
I Malmo och det var inte jag tipsade man om glasspinnar och pincetter. Detta ar mycket under baltet och kanske I det perspektivet man maste at hansyn tiull kansliga tittare. Fran andra kulturer till exempel.
I ett internationellt perspektiv framstar svensk tv som en parodi sig sjalv.
Och varforskulle inte television vara opionsbildande eller skulle den vara bevarande och legitimerande av asikter, fran femtiotalet.
Da kvinnor var hemma med barnen.
Sa har tolkar Ljubliana den mangkulturella debatten.
Den latinska machokulturen. Det ar sa fint tycker jag nar man skall lara ursprungsbefolkningen sin kultur. Trots att FN sager att man skall visa respekt for just ursprungsbefolkningen. Heta latinrytmer med tillhornade machokultur. Detta ar samma grupp som blir impotent om en kvinna har asdikter.
I kroatien har man dopt en glasspinne till macho.
Och vem gar igang pa detta. Det ar mer an trakigt.
Den lydiga kvinnan.
I Bulgarien dansar man inte salsa, man har ett underbart balkankok och alla franska designer ar etablerade I Sofia.
I Kroatien har man lika manga kvinnliga programledare som manliga. Kvinnor tillats de battera och man har tydliga stallningstagande I homodebatten. Pa TV alltsa. Man ar opinionsbildare.
