visa lite respekt
efter mina tre månader i baltikum har jag kommit fram till souveniren. minnet av semestern.
bärnsten och linnetyger, raggsockor är väl helt OK.
men varför inte shoppa loss.
köp ett trähus i ett av de tre länderna.
använd de kyliga vinterkvällarna att skrapa fönsterbågar.
riva pigment och blanda egen äggoljetemperafärg.
so chic
varför inte släppa salsakursen, dansa lettiska folkdanser samt lära sig ett baltiskt språk i den svenska aftonskolan.
bli halvtidsbalt och komma tillbaks till det ursprungliga. underliga potatisrätter med smör, lokalt ölbryggeri.
allt i en gungande sambatakt.
kom ihåg att de är just frisläppta från kommunismen. 1991.
i detta rustika land utan viltstängsel och med begagnade lokalbussar. inköpta från sverige bland annat, då sveriges kommuner skulle bli miljövänliga och köra ekologiskt. då säljer man bussarna till baltikum.
rustikt.
denna del av europeiska unionen som inte haft en vomens lib. en feministisk frigörelse.
detta påverkar genusordningens dynamik i en viss riktning.
löner, konsumentmönster, boende,
souvenir.
svensken köper aldrig svensk konst.
kanske man kan stötta en lettisk grafiker.
efter dagens vandring i gallerier hittade jag daugav gallerija.
ett riktig galleri. mycket konst som är inköpt bara för man tycker om konst, och tänker inte i finansiella termer.
eller ge ett brett utbud.
där finns vackra objekt.
och lådor fulla med grafiska blad, trägolvet knarrar och det är lie knepigt att hitta.
en upplevelse.
den konstnärliga friheten.
efter att vandrat i ventpils maritima openair museum, klaipedas skulpture park med 100 olika objekt, var det dags för riga att visa framfötterna i den konstnärliga frihetens timma.
kul.
