nu var det då dags att besöka en nationalpark i Latvia. sliteres nacionals parks.
cape code med fyr och beach.
bussen avgick 7.20 på morgonen och resan tog tre timmar.
vi åkte längs kusten från Riga och uppåt. gudomligt vackert.
väl framme kunde man gå en slinga och se en ruin av fyren och beachen. det första intrycket var ljuset. så vackert. som skagen i danmark.
sen kom frågorna. inget rinnande vatten. ingen Wc. varför är inte soporna tömda.
tre turer om dagen är inte det lite litet, eller var det fem.
denna söndag var det 28 grader celsius och solen gassade. ungefär 80 procent av rigs befolkning ahde tagit samma beslut som jag att gå till beachen. hela väg p 130 var kantad med bilar, parkerade bilar. det fungerar inte med buss om man har barn och vill kanske promenera och spendera ett par timmar på beachen.
man anvöänder bilen.
som relaxing och recreationarea var detta perfekt. sandstränder och flack skogsparti.
men kommunikationerna. och ortsbefolkningen. hur känns det att få hela byn invaderad av parkerade bilar.
har man ingen skärgårdskultur. varför har man inga skärgårdsbåtar. det finns marinor och bryggor i
engure
mersrags
roja
kolka.
och jurmala förståss med alla vackra trähusen.
nu har jag varit på alla stränder i Lettland. och ser väl infrastrukturella brister.
lettland är ett litet land och borde klara sig bättre.
och så grillar man i en nationalpark, jag vet inte vad jag skall tycka om det.
konklusion det är inte lätt att vara ekologiskt korrekt i detta lilla land, medlem av EU.
