Linje 1
I stadens kollektivtrafik finns sju linjer som utgör stadens kollektivnät. Under de resans gång tänker man. Man minns, man planerar, man analyserar och tiden och rummet blir föränderligt. En lite tid av rörelse i intellekt och i stadens offentliga rum. Det finns hemliga rum i staden, förbjudna rum dit tanken smyger och det finns stängda rum där fantasin är gränsen.
När linje två passerar tandläkarhögskolan minns jag med fasa de besök jag försökte göra för ett antal år sedan.
En häxjakt.
Man får hoppas att de uppskattar den hjälp de fått.
Att de inspireras av de amerikanska designers som syr upp kostymer i olika material, för att få visa upp. Man behöver utklädningskläder när man improviserar i rollspelet.
Att de motiv som barn och ungdomar klottrat utanför utgör kulisser till de improvisationerna med särbehandling och brist på utbildning utgör ingredienser.
Motiven har form av olika kastrationsscener och de hela är tämligen bizzart, men man förstår att skolan inte är populär.
Hela vistelsen i dessa lokaler gjorde mig bara mer övertygad om att det verkligen finns klyftor i samhället där intelligens är klassrelaterat. Det finns en intellektuell underklass.
För ett ögonblick far jordbävningen i Haiti genom hjärnan. Jag råkade fråga om papperslösa flyktingars rätt till tandvård. Detta för att det var en ”het potatis” i tidningar. Och jag vet att dessa människor inte läser dagstidningar, inte efter det svar jag fick.
Denna människa fylld av sin egen förträfflighet, förstod inte fråga. Hon visste uppenbarligen inte vad jag pratade om.
Jag skulle inte vilja möta denna uppenbarelse efter en jordbävningsolycka. Hon var som ett efterskalv av malplacerad humor. Bredvid fanns ett daghem och en skola, samtidigt som grannen bredvid läste en tidning. På förstasidan beskrevs en tragisk misshandel med dödlig utgång av en ung kvinna .
Miljonprogrammet har än en gång visat sin otillräcklig att förvara det mångkulturella tendenserna.
Där kultur och tradition kastats dit av individer utan hänsyn till tid och rum.
Jag känner inte denna kvinna eller hennes familj.
Men minns en annan ung flickvän till en dubbelt så gammal pojkvän . Hon arbetslös och han vikarierade på daghemmet och hon var en flitig gäst. Ganska störande faktiskt. Det var trasiga pennor som skulle kontrolleras på personaltoaletten, det var f.d som skulle titta på när barnen åt lunch.
Det finns läroplaner, arbetsbeskrivningar och arbetsplaner för all kommunal verksamhet även inom miljonprogrammets ram. Jag vet ingen arbetsplats med seriös personal som tillåter gäster.
Det var störande.
Kvinnan hade misshandlats nattetid på väg hem från en fest. Han promenerade ensam.
Det var nyårsafton. hon var inte den enda kvinnan som misshandlades den natten, tro mig.
Inom hemmets väggar. det privata rummet, av kulturell tradition.
Jag vet kvinnor i detta område som vid skilsmässan från den unga mannen, får rådet att leva singel.
- Om jag ser dig med någon annan, svara jag inte för vad jag gör.
Om kvinnan trotsar vidtas åtgärder. Det finns alltid ”spejare” som rapporterar.
En häxjakt i modern tid.
Jag vet inte vad som orsakade åtgärden för den unga kvinnan, men hon var på fest, skulle flytta till en annan stad, pröva sina vingar.
Tanken vandrar sin egen väg.
Kickers, ett ungdomsgäng med kvinnliga förtecken. Ett kvinnogäng med svarta jackor och blont hår som svurit lojalitet mot varandra.
De skall stötta varandra i livets svåra stund. Om de besökte olika miljöer och släppte sin hårda attityd så skulle allt gå mycket lättare.
Det var du och jag mot världen, sjunger en göteborgssångare. Det kunde vara till dem. En fruktansvärd attityd, barn av sin tid och av sitt rum. Dessa kvinnor har aldrig varit utanför bostadsområdets gräns. jag vet, alla vet.
”Det kanske är dags att grilla marshmallows på en blondins hjärna”.
Tankarna vandrar som svart spöken efter hundåren i förorten. Häxjakter på homosexuella,politiskt aktiva och andra starka åsikter.
Varför och hur de uppstår. De är en produkt av tristess, trubbelmakare och passivitet. Isolering från övrig debatt, kultur och religion.
Vem skall bryta mönstret.
De politiker som är tillsatta enligt stadsdelsmodellen, fungerar inte. De är barn av sin tid och är för involverade.
”Alltid retar det nån”
Vi är bara människor, bara lite mer maktgalna , lite mer för mycket kanske.
Men det hjälper inte de unga kvinnor som inte kan starta nya relationer pga kulturell tradition annorstädes.
Jag tro det kallas hedersrelaterat våld. Hedersmord kanske, jag vet inte, ingen vet.
