4
Jag vaknar tidigt här i Berlin, jagsomnar tidigt också.
Jag börjar mer och mer inse att en etta i Vittenau skulle vara helt planenligt att hyra. 500 euro ungefär.
Där skulle jag kunna skriva mina spektakulära romaner om frihet > trygghet. Staden och kommunikation, alla nät som finns i livet.
Denna dag började tidigt. jag brukar köpa kaffe på busstationen här bredvid, så även idag. De öppnar tidigt och det passar mig.
Vid åttatiden åkte jag med u-bahn till Bulow. Inget var öppet men kyrkan var stor och en intressant stadsdel.
Det var kontroll på banan fyra eller fem gånger fick jag visa färdbevis och få mig förklarat att man stämplar bara veckokort en gång.
Ich bin Ausläder. Men hantyckte inte att det var något konstigt eller speciellt med det. Tyckte väl att man skulle fattat.
Denna dag skulle jag ägna åt kyrkor. Den förta kyrkan var Nikolaiviertel, man kunde dock inte gå in i den eftersom de renoverade.
Kyrkan i Bulow låg så märkligt. Liksom inklämd mellan husen och U-Bahn. Men den var vacker, så här tidigt var den inte öppen.
Stadens äldsta kyrka heter Kaiser Wilhelm Gedächtnis-kirche, en ruin visserligen men bredvid har man byggt upp ett vackert kyrkorum av kassetter. Dessa kassetter utgörs av glasmosaiker.
Att besöka den del av muren som är kvar kändess som ett måste, så jag tog U-bahn dit.
Muren revs och detta skulle vara som en symbol för frihet.
Bredvid muren ligger en nybyggd kyrka i stram arkitektur, ”less is more”, och den kändes så äkta, så sann. Den kändes som ett uttryck för det kyrkan skall vara, ja den var kristen.
Vad gör västerlänningar av sin frihet.
Äter kanske. I Berlin finns mat överallt. Och man äter, överallt. Im U-bahn, im Straassse, über alles.
Essen, essen, essen.
Efter klockan midnatt är det lättklädda damer som erbjuder sina tjänster på TV. Är detta frihet.
Eller som i Malmö, en container bara. Att rota i en container, det tycker man är frihet.
I södra Sverige är det sportlov nu. Och snö.
Om man river den fysiska muren, rivs också då alla psykiska murar människor emellan. Jag uppehåller mig mycket vid funderingar om kommunikation.
Nu var tnaken att jag skulle filma ögonblick på ”Potsdamer platz” och ”Alexanderplatz”, men i Bahnhof vid Potzdam finns trevliga små butiker och en gjorde naglar.
Jag har aldrig tyckt att det var någonting för mig men tänkte att det kunde väl vara en trevlig souvenir från Berlin. ibland denna grupp av unga asiater öppnades en ny värld. Kvinnan som tog sig an mina naglar hade små streck placerade övernaglarna och vi pratar nu om nanomillimeter och exakthet. Det var vackert.
Och då fick jag också streck på mina naglar. De är som konstverk. I denn nagelstudio fick man verkligen känna –vi är olika.
Jag kände mig mest som en elefant bland dessa gaseller. Så fingerfärdiga med ett stort mått av koncentration och exakthet.
Det kändes som de tyckte om det de gjorde. Om jag skall fortsätt med detta skulle jag vilja använda kinesisk kallografi som utgångspunkt för nagelkonsten. Att använda tuschpenselns uttryck.
Det kunde man jobba på.
Detta äventyr tog en stund men jag hann med att filma ögonblick från kända platser i Berlin.
Jag hann även till Kreuzberg, Berlins pittoreska område, ” bohemien chic” och fick köpt mitt ullgarn till mina virkade muddar. Man kan inte ha hela vantar när man har så vackra naglar som jag har.
Highligths
Lafayette
Nagelstudion
Kyrkan invid muren
