6
Tordag i Berlin. Dagens uppgift var att besöka et v stadens bibliotek. Men först skulle jag väl besöka Ostbahnhof och se hur de hemlösa bor. De hade ett storthus som en borg, och jag kan tänka mig att det är en kyrklig organisation som ligger bakom. Där dessa människor kan duscha. Å mat pusta ut efter alla strapatser. På borggården fanns husvagnar med eget boende.
Fråga med dessa välgörenhetsinrättningar är om de inte bevarar och legitimerar ett livsmönster. All hemlöshet av vuxna människor bottnar i en protest. All hemlöshet i västerlandet är en bekräftelse på att samhället kan förändras.
I dessa välgörenhetsinrättningar arbetar kvinnor som känner ig värdefulla och är absoluta med att servera kaffe och ta fram handdukar till hemlösa personer.
Det kostar att vara alternativ och ”bohemien chic”.
Detta är stadens pris om man vill ha spektakulär arkitektur. Det kostar.
Nu hade jag tagit fel på Nordbahnhof och Hauptbahnhof så jag kom åter till muren. Frågan är åter igen
Frihet, vad gör man av den?
Och när är tryggheten spöket av svart oro som styr dig.
Jag jämför med den man jag bodde inneboende hos. Han hade två barn hemmaboende, de var ca 25 bägge två. Han arbetade inom vården. När han var ledig festade han med sina polare och det var detta som var livet. Inom vården där han arbetade, intog han sina måltider och visade med all tydlighet att han inte trivdes. Han duschade sällan och hade internetdater med jämna mellanrum, förväntansfulla kvinnor som han lekte med. De två tjugofemåringarna tiggde cigarettpengar och åt vad som fanns i kylskåpet. De spelade dataspel dygnet runt. Det fanns inga jobb.
Var detta friheten?
Till sist kom jag till ett bibliotek och kunde surfa en timme på internet för 50 cent. Det blev ingen utekväll denna torsdag, för de klubbar jag skulle besöka var stängda på torsdagar.
På vägen till biblioteket kom en skolklass som skull åka amma u-bahn. Deras lärare pratade perfekt tyska med sina elever. Jag minns min tid i Göteborgs förorter där kurdiska och persiska barn skulle lära sig svenska med latinamerikansk accent. Det var tider det. Och de fick inte åka skridskor och de fick inte gå i simskola. Det var för jobbigt. Kanske hade dessa barn varit och simmat. I Göteborg har man ofta omstruktureringar där man rensar i personalgruppen, eller i inköpen. Nu var det tvål och toalettpapper som skulle sparas in på. Kokerskorna hade redan försvunnit. Man har lön när man arbetar i svensk barnomsorg, och man har pedagogiska måltider och reducerat pris på träningskort. Svensk barnomsorg är ingen välgörenhetsinrättning, det är en vinstdrivande arbetsplats. Där man lär ut språk bland annat.
Dagen var omvälvande, och man slutar aldrig att förvånas över ekvationen frihet och information. Tysk TV är ingen höjdare beträffande folkbildare, hur den är som opinionsbildare kan jag inte uttala mig om efter en vecka. Det var tomt på biblioteket.
