5
Detta var dagen för byte av hotell. Det skulle var en konferens i hotellet och jag var välkommen att stanna men det kostade det dubbla.
Hur som helst nu bor jag i södra delen av staden. I Malmö surfade jag en del på Berlin, och skulle idag besöka en ung spännande designgrupp, Berlinomat. Och det var ett eget uttryck.
Nu är inte jag någon expert, men i Sverige går trenden mer åt Japan. Gudrun Sjöden har rest i Buthan och Nepal för att hitta nya mönster. Mer färg och organiska former, etnochict. Här i effektiva trygghetssökande Berlinarbetar man medutsökta material och skärningar, gärna i svart och grått.
I love it.
På vägen då jag skulle hämta mitt bagage kom en grupp kindergarten på U-bahn med sina fröknar. Alldeles runda kinder i ansiktet, kavat blick och mede spänd förväntan skulle de på utflykt, eller hade de varit på utflykt . De såg friska och harmoniska ut allihop.
Det var länge sedan jag såg en så homogen barngrupp.
I malmö bodde jag i ”bohemien chic area” och dagmammorna skämdes att ta ut de trötta och okammade barnen. Ingen stad är bättre än sin barnomsorg.
Berlin ist groβ. Men allt är ordnat. Man funderar ju hur i all världen Göteborg och Malmö får hålla på. Stadsdelsreformer. Först trodde jag att det berodde på att det var för stort att administrera en storstad, men Berlin är ett exempel på att det inte är så.
Felet med att allt är så krångligt i Malmö och Göteborg ligger inte i storleken, felet ligger på en psykisk nivå. Man vet inte vad man håller på med helt enkelt, klarar inte av att tänka ut konsekvenser om…
Man har fastnat i ett slags ålderdomlig ”trial-and-error” metod.
Jag kan aldrig tänka mig att man här i Berlin har dessa otaliga omstruktureringar som man har i t ex Göteborg, där kokersketjänster försvinner. Man kan inte ha mat på daghemmen för den försvinner. Det är inte kokerskan som äter eller tar hem den, men det är hon som får gå. Detta kan vara en av anledningarna till att barnen i Sverige inte ser lika friska ut som de tyska barnen.
Och det är en utbildning på tre år på Högskola för att bli förskollärare. I Sverige är daghemmet ett stöd för föräldrarna i situationer som skilsmässa, ett nytt syskon, flytt osv. men om daghemmen fylls upp av outbildad arbetskraft med språksvårigheter finns inte det stödet, tyvärr.
I Berlin andas allting ordning. Vidare trivs jag i områden där det finns en ekonomi och en jämställdhet emellan könen. Jag har lite svårt för det mångkulturella samhället sär grupper skall skapa ett minireservat med hemlandets värderingar och kultur. Jag klarar inte det. Ser det bara som en dålig ursäkt att få förtrycka kvinnan och varför skall jag se detta. Passivt.
Efter att ha släpat min stora väska över hela Berlin checkat in så promenerade jag omkring, köpte lite ”lebensmittel” och tittade på Tv. Jag älskar eurosport och MTV.
