I staden finns sju linjer inom kollektivtrafiken. Detta skall fungera som ett miljövänligt alternativ till den växande biltrafikens avgaser.
I staden måste man visa upp sitt färdbevis annars får man böta.
Under en period var vartenda tågset, buss fullständigt nedklottrat.
Det fanns individer i samhället som bar sin egen betydelse. De skulle på egen hand ta hand om kollektivtrafiken.
Man hade som mål att mellan två hållplatser. Med en spritpenna klottra ned fönster, väggar, säten till oigenkännlighet.
Syftet var att väcka debatt.
Debattens fokus skulle precisera turtäthet, fräschör och kollektivtrafikens räckvidd kapacitet i förhållande till invånarantal och dess utveckling.
Hur var det nu?
Hur gick debatten.
Personligen anser jag detta vara fel väg att gå i en politisk kamp, men förstår spänningen att trotsa. Att vara kriminell för den goda sakens skull.
Tappra hjältar.,
När vi passerar stadens badhus som definitivt inte är en miljövänlig instans, energikrävande och förbrukar sötvattensreserven, men har en effekt på ungdomars idrottsintresse.
Man kan simma, simhoppa eller konstsimma.
Ett sätt att fostra i idrottsföreningens tradition. Och jag anser med följande iakttagelser att badhuset inte fyller den funktion som syftet föreskrev.
Vikarier på vikarier. Insändare på insändare om dålig hygien.
De traditionella språksvårigheterna med invandrad personal.
En grupp äldre motionssimmare som terroriserar motionssimmarnas banor.
Man skall stoppa mitt i banan. Man skall samtal vid kanten. Man skall kissa i vattnet, man skall spänna ut magen och man skall inte duscha innan man går i bassängen.
Jag har simmat sedan jag var fem år. Jag har tagit otaliga barn till simskolan, där simfröken med stjärnstatus lärt alla barn att simma. Hon är en viktig person i barnens liv och hon har 100%-ig framgång. Alla barnen lär sig simma.
Barnen har alla kulörer och olika bakgrund. Även de barn som kommer från ökenländer simmar totalt orädda för vatten. Dessa kloka föräldrar som vet att e bytt världsdel och även om deras barndom inte bestod i skridskoåkning, och simskolor vet de att detta är en verklighet för den andra generationen.
Att se dessa äldre motionssimmare, med sina svinerier är patetiskt, och personalens passivitet i en kommunal förvaltning gör att man helt plötsligt förstår och stöder politikerna som i strukturomvandlingen av offentliga sektorn gör besparingar och minskade budgetar. Helt plötsligt ser man kommunal service som en koloss på lerfötter, man ser samhällets förfall och degenerering. Kommunal service skal fungera som en stabilisator, här skall vissa grundläggande faktorer hållas. Man passar tiden. Man sköter sina uppgifter automatiskt. Man kommunicerar med gäster, brukare och värnar integritet.
Att badhuset blir en privat lekstuga för personalens kamrater är pinsamt.
Att arbeta i en kommunal verksamhet innebär en viss form av mognad och enskilt ansvar. Man lyder under kommunallagen, med tydliga regler om diskriminering och hur man undviker denna patetiska attityd.
Det gäller att kunna läsa. Det finns tydliga arbetsbeskrivningar i all kommunal verksamhet, och man behöver inte ”hjälpa till”.
Personalens skvaller är outhärdligt.
Som besökare med en normalbegåvads kunskap om kommunal verksamhet och miljölagstiftning blir man mållös. Det är så smaklöst.
