Le figaro
Under min tripp i calais och dunkerque och byn hazelbrouk läste jag le figaro. Jag tycker det hör till folkvett att läsa dagstidning i främmande land. även om jag inte förstår varje ord så är journalistiska texter uppbyggda enligt samma mönster över hela världen och jag läser enbart t kodord och nyckelmeningar i alla journalistiska texter, en träningssak, och man kan söka ordagrant i andra tidningar om man vill ha mer grundlig fördjupning. Och den blev hemskt tunn.
Nu vet jag inte hur det är i frankrike men i sverige är det så att privatpersoner anser sig kunna använda journalisters arbetstid för sitt privata bruk. De anser att deras person är så viktig att de kan utnyttja journalistens kompetens för att plocka fram information, främst om privatpersoner, personuppgifter, som de tycker är intressant att veta ifall man skulle träffa den personen, så har man ett övertag eftersom man vet olika saker som man kan använda emot den personen. Alla förstår nu att jag pratar om en grupp som blandar ihop privilegier, och lagar. Arbetstid och fritid. Frivillighet och tvång. Och detta gillar inte jag. Katrineholmskuriren kan jag tänka mig har en del journalister som istället för att göra sitt journalistiska arbete springer ärenden åt den nyinflyttande befolkningen som inte kan läsa. Enligt de mänskliga rättigheterna eller en annan märklig konstruktion av rättvisa.
Och detta accepterar inte jag. Och agerar utifrån det jag hört. Dementera gärna och servera en fullvärdig tidning som folk anser vara värd pengarna.
Den artonde mars är det mors dag i england och på nätet läser jag att man uppdagat en skandal i uruguay där sjukhuspersonal mördat patienter.
Nu måste man komma ihåg att dessa två tidningar är produkter som av kvalitetsskäl inte är värda att betala för, men om det är sant kan man undra varför.
Kanske det var nattpersonal som måste sova på natten. Kanske var nattpersonalen känslig för ljud på natten. Man vill inte bli väckt. Då får man sova nu.
