Det har skett en förändring i synen på kvinnan i europa och jag vet inte om jag tycker att detta är intressant.
Jag vill börja mitt resonemang med följande åsikt.
Jag anser att om man ger sig på ursprungsbefolkningen, trakasserar eller visar bristande respekt som besökare eller invandrare, då har man gjort sitt på arenan. Då har man mitt fulla förakt.
Och detta går inte att reparera. Det bara är så.
Under mina resor i europa, har jag märkt en tydlig attitydförändring i beteendet av en ensam kvinna på resa. Man finner detta häpnadsväckande. Jag får höra att man är avundsjuk för att jag får resa. Och anser därmed att man har rätt att markera denna orättvisa.
Vad ska vi ha hotell till i europa?
Dessa har på något underligt vis förändrats från att vara en säkerhet för turister nattetid. En plats där man kan få information om staden, förvara sina saker i ett låst rum samt sova på ett hygieniskt sätt. Det är inte så längre.
Helt plötsligt har dessa hotell förvandlats till något slags välgörenhetsinrättningar för fattiga människor från främmande land. De ska se på rummet heter det. på alla Tvkanaler i europa finns kriminalserier ochofta ingår en hotellinteriör i sceneriet. Vad ska man se.
Det försvinner saker ur rummet. Saker förstörs. Mp3spelare, kamera. Det försvinner hudlotion och kaffepulver.
Vem säger att jag skall på något sätt utjämna orättvisor i världen genom att i mitt betlada hotellrum förse fattiga människor med olka ting, för att de är avundsjuka.
Vem säger att jag skall bistå med sängplats och dusch för fattiga människor för att de vill prova ett hotellrum. Vem säger det?
Europa säljer dåliga tjänster och försvaret man anger är att man är avundsjuk. Och man ger sig rätten att ge sig på en ensam kvinna, för att hon är stark.
Det är klart jag är stark. Jag är uppfostrad i en demokrati. Jag är en självständig kvinna. Detta är diskriminering. Detta är trakasserier, varken mer eller mindre, och var kommer det ifrån.
Vi kan kalla det främmande kultur, avvikande kultur, eller vi kan ställa oss frågan; vad är sovial komptens?
Det finns en pågående debatt om vad är död. Hjärndöd eller hjärtdöd. Jag är av den åsikten att fungerar inte hjärnan är man död.
Hur definierar man hjärnverksamhet, tanken. Vi har i Sverige ett skolsystem som grundar sig på en utvecklingspsykologi formulerad av Piaget, och den erkänner stadier. Att barnet går från lägre till högre stadier. Och då hjärnan är fullt utvecklad har man reversibelt tänkande. Att kunna vandra i tanken. Man brukar förklara detta med från ax till bröd.
Detta innebär att man skall klara av att tänka sig in i en annan människas situation utan att pröva deras kläder, eller leva deras liv. Detta krävs för att klara av att fungera i ett civiliserat samhälle. Vi har lagar om jämställdhet, vi har lagar om integritet och vi har lagar som grundar sig på mänskliga rättigheter.
Till exempel så är ett cigarettpaket i en jackficka på en arbetsplats fortfarande tillhörande individen som bär jackan. Det är inte så att cigaretterna tillhör arbetsplatsen, och detta krävs att man förstår, annars begår man ett patetisk och kränkande agernade. Invandrare eller infödd. Man förlorar omvärldens respekt.
Att kalla detta kulturellt, blir i sammanhanget löjligt. Man faller under strecket. Man kommer ur banan.
Och det hjälper föga att agerandet upprepas. Och det hjälper föga att man kallar det experiment.
Att klara av att urinera på därvid anvisad plats tillhör också samhällets krav på enskilda individen.
Detta innebär att man inte urinerar i offentliga bassänger, det betalda hotellrummets toalett eller i gathörnen. Här har hjärnan ingen medveten tanke. Man handlar på impuls och reflexbasis.
Hur skall man tolka detta i ett perspektiv av hjärn- eller hjärtdöd. Min åsikt är klart redovisad.
Frågan är nu, dessa människor som inte klarar av att sköta sina behov på ett korrekt sätt, utan skall ha uppmärksamhet för att de gör fel, hur skall dessa människor behandlas.
Hur skall man behandla dessa människor som i sin avundsjuka inte kan respektera en annan människas val eller agerande, utan skall ha uppmärksamhet. Min åsikt är tydligt redovisas.
Fungerar inte hjärnan, kan man inte tänka utifrån de kriterier samhället kräver, är man antingen död eller bör inte ha frigång.
I Malmö våldets stad. I Göteborg där krogen sprängs. I dessa städer där man ideligen kränker ursprungsbefolkningen gång efter annan.
I Frankrike där man tillfälligt tar in turister i receptionerna för att de skall ha roligt och se hur ett hotell ser ut inifrån.
Man kallar sig barnslig. Man försvarar sitt barnsliga beteende med att det var någon som sa, eller alla gör så.
I samhället krävs att varje individ som skall ha frigång, skall kunna särskilja sin egen tanke från gruppen. Detta är en definition på demokrati. Valet av handling. I detta samhälle anses tvångsbeteende som något sjukligt. Vi anställer inte folk på europeisk arbetsmarknad för att det ska vara roligt för enskilda individer, vi anställer folk för att de förväntas visa upp en kompetens. Språklig och informativt korrekt.
Om man som besökare eller invandrare ger sig på ursprungsbefolkningen, kränker deras kultur, deras spårk eller deras hem och familj, har man enbart mitt förakt. Det är möjligt att jag är den enda i sverige som läst mänskliga rättigheterna, det är möjligt att jag är den enda kvinna i sverige som kämpat för kvinnors rätt till sina egna tankar och sina egna beslut, men så är det. att hävda att man kommer från en kultur där kvinnan skall ha en lägre position eller vara hemma, fungerar inte enligt ovan nämnda definition. Den medvetna tanken att kunna skilja på sin egen person från gruppen i tid och rum. Och jag finner det helt ointressant att diskutera med dessa individer, eller se dem dansa och spela trumma. Vi har skattemedel för dessa individers kulturella behov. De har lokaler och kan ansöka om pengar för att sy upp sina kulturella kläder i föreningens namn.
Och detta är unikt. Jag vet ingen folkdansare som inte äger sina egna kläder, utom i sveriges förorter.
I fredstid markerar man ett avståndstagande genom undvikande och beröring. I krig skjuter man eller spränger . man kanske skall fundera på detta i våldets malmö. Där cykelstölder ökar, klädcontainrar vandaliseras, och hotellen är välgörenhetsinrättningar för fattiga människor från främmande länder som vill ha lite roligt och se hur ett hotell ser ut på insidan.
Skall man kalla dessa människor medvetna eller omedvetna. Politisk asyl? Vad innebär detta, egentligen? Och vad innebär kvinnofrid? Vad innebär hemfrid, för en människa med politisk asyl? När man kränker ursprungsbefolkningen i dess hemland har man inte omvärldens förtroende, hur svårt kan det vara? det behövs ingen spejare för att fatta det.
