En reflektion över språket.
Jag har under två dagar haft TV:n på här i frankrike. Och medvetet tittat på olika typer av program.
Jag finner språket mycket enkelt uppbyggt.
Om man refererar ett sportarrangemang, det har varit paris – nice cykellopp och det har varit rugby, så går allt fort och den manlige kommentatorn formligen sprutar ur sig information. Det är självklart att detta flöde är rensat och enkelt, på grund av hastigheten.
Men när samma flöde, subjekt predikat objekt punkt används i ett långsammare tempo blir det löjligt. detta är ett språkbruk man använder för barn eller människor i lärande, inte i en debatt om kultur. jag lyssnade på en diskussion mellan två kvinnor om en film. Tempot var långsamt, de hade få kameror och en film, en film, så var konceptet. Det viftades i händerna, mycket ”donk” och alla måleriska uttryck var basala. Petit, grand, rouge, noir osv. och sakta masade de sig igenom åsikterna om film, huvudperson, regissör och författare, enkelt filmat framifrån, vy ,framifrån. Och det var ofta det blev ett öh, man tappade tråden.
För att inte generalisera kvinnors debattförmåga i TV tittade jag på topmodel Sverige, och fann dessa unga kvinnor som gör uttalanden om det som hänt mycket mer nyanserat och ett mer avancerat språkbruk, än dessa kulturella figurer i fransk TV.
När jag var i Belgien diskuterades och debatterades språk. Flamländska eller franska och i samtal med olika personer ansåg de att man använde språket på olika sätt, man förklarade olika saker, valde språk efter ämne och använde språket mer som ett signalsystem förutom det som faktiskt sas.
När man däremot ser på matlagningsprogrammet, en diner presque parfait, där amatörer pratar om mat, matlagning och viner är språket mer nyanserat. Man använder många inskjutna bisatser och är mycket engagerad i ämnet. Man tycker om att prata om mat och man tycker om att presentera mat, och självklart får dessa program en mer krävande publik. Som kräver att man kan prata rent.
Grammatiken sätter gränser för tanken heter en vetenskaplig sanning i språkliga sammanhang. Och kanske man ska se språkbruket hos dessa blonderade, kraftigt makeupade kvinnor i närmare medelåldern, men fortfarande bibehållna, kanske man skall se språket som en spegel av deras tankar om verkligheten.
Subjekt, predikat objekt. Enkelt. Ingen komparation, inget tempus och ett luddigt kasus. När man ser på svensk debatt, använder tittaren språkbruket som en måttstock och man kan genom språkbruk, skapa sig en bild om klasstillhörighet, vana att argumentera samt vana att anpassa språket till ämnet mer än till åhöraren. Man använder en terminologi som hör till ämnet mer än säger truc, grej, eller du vet och viftar. Man verbaliserar en kunskap, eller visar en kraftig brist på kunskap.
Är man van att prata med barn, lyssnar man automatiskt på hur de bygger upp sina meningar, för att se vilken nivå man skall använda i samtalet, om man kan prata svenska.
Detta just för att använda språket som ett verktyg mer än som en mall för ljudflöden.
Man vill ha ett innehåll i språket och ge barnet en chans till att kunna kommunicera med omvärlden på ett civiliserat sätt. Ett samtal, en dialog.
I kulturdebatten blev det en tendens av att säga något och sedan formulera nästa mening inne i huvudet och vid tystnad, säga något. Det var inte alltid samtalet byggde på varandras reflektioner.
Man älskar sin egen röst, och är van att inte bli ifrågasatt, man är ju så liten och söt. Kanske känslig. I Frankrike med det enkla språket.
Jag tror ingen ens skulle komma på tanken att begära att dessa två kulturdebattörer skulle ge en teknisk analys över hur man anpassar kulturella uttrycket till gestaltning. Att se hur kameran, kameravinklar understryker känslor och undermeningar i historien. Varför man valde att filma och inte sätta upp en teaterföreställning eller filma författaren som läser innantill i en kamera.
Detta leder till en fråga om information. Vem har rätt att yttra sig? Är detta information en lördagkväll, att två kvinnor skall berätta handlingen i en film. Jag tror att franska folket klarar att läsa baksidetexen på dvd fodralet. Har dessa kvinnor sett filmen de diskuterar? Är de bekant med filemn som konstnärligt uttryck?
Och när man ger sig in i en debatt vad filmen vill säga oss, vad regissören menade, är man inte i ett gränsland där åsiktsstyrning råder? Denna produkt bör hållas inom landet och inte exporteras.
Att de kvinnor i topmodel sverige skulle kunna diskutera skillnaden emellan scen, kamera och det skrivna ordet , och där med förskjuta debatten till en kulturell debatt förstår alla. Men de arbetar inte som programledare i ett kulturprogram. De är med i en tävling.
Frågesporter är mycket populärt i frankrike, och uppbyggnaden av fråga faktasvar ger oss en ledtråd om att frankrike har en tanke om vad information är. Eftersom programledaren i frågesporten säger
Korrekt. Svaret är korrekt.
Om jag satt i ledningen för detta program skulle jag inte visa detta program, då det var för enkla analyser, för mycket styrning av hur man skall uppfatta handlingen. Detta passar sig inte i en fri TV.
Denna typ av argument hör hemma i en regim där fria val och kritik och ifrågasättande inte har utrymme., och jag skulle rekommendera dessa kvinnor att söka sig dit. Detta är min åsikt om kvinnliga programledare i fransk TV. Man har ingen utbildning i information. Och skall inte arbeta i ett media som producerar information.
