Att resa i england.
Lilla london get wild.
Om man inrättat sitt liv med att dagligen genomsöka soprummen, källaren och vinden i sitt eget kvarter hemma, ger london en korrekt inramning till sitt egna loppmarknadsliv.
Här kan man anse sig passa in genom sin enkla livsstil, man är billig och internationell. Man passar in i sin självpåtagna världsförbättrarroll.
Och glömmer bort att den vanlige engelske arbetaren inte delar dessa värderingar.
Man kan gå runt på londons gator, göra något oväntat och se reaktionen.
Det blir troligen ingen reaktion.
Och man kan hänvisa till en omdefinierad egen primitiv kulturform för sitt agerande.
Man är inte intressant.
Att lilla london, göteborg lagts i malpåse vet alla utom göteborgarna som anser att deras privilegiesystem är så inarbetat att de kan stå över all information, alla etikettsregler och alla lagar.
Att se dessa människor med total brist på kompetens och folkvett, det spelar ingen roll om de vistas i uddevalla eller på londons gator. De är off.
Att se dessa människor på det trestjärniga hotellet i olika positioner var en plåga. Utan serveringsvana och med bristande kunskap i det engelska språket se dessa lindrigt sagt inkompetenta människor försöka få ut ett par kaffekannor och lite bröd, var en plåga.
Att sätta sig på en engelsk badort med syftet att skapa dram runt sin egen person. Vem är intresserad av detta?
Tyvärr är den enkla sanningen, ingen.
Och vi får anta att det var förorten från lilla london som agerade i denna teaterföreställning.
Självupptagen och högfärdig, lever i sin enfald att man är guds gåva till mänskligheten. Det är inte så.
Att vandra bland dessa containerfynd och se deras patetiska försök till att verka londoner,londonbo föll på tröskeln.
Patetiska människor i en sliten miljö.
Man kan om man har en utbildning, servitör , förlåtas om språket inte är fulländat. Man kan om man är Torkaybo och pratar ordentlig engelska lära sig serveringsyrket från grunden genom att servera frukost på ett trestjärningt hotell.
Men att i för liten uniform och med dåliga språkkunskaper och bristande kompetens, och en inställning att det är roligare att springa i hotellrummen och rota i resväskor än att sköta frukostserveringen. Då har vi hamnat i en tragedi.
Och likväl som den östeuropeiska hotellkulturen blir dominerande i behandlingen av östeuropéer i sverige blir den engelska, belgiska, franska och spanska hotellkulturen tongivande för behandlingen av den delen av den svarta befolkningen som vistas i sverige.
Man får tänka sig för när man sätter sin fot i främmande land. Man får tänka sig för när man använder ursprungsbefolkningen som leksaker för sitt eget höga nöjes skull.
England, Frankrike, Spanien och Belgien liksom Sverige är moderna civilisationer, och att som en slags representant från en primitiv kultur, och anse sig vara kapabel att regera, arbeta och domdera ursprungsbefolkningen för sina privilegier och syften är inte acceptabelt.
Förorten i sverige anses som en farlig plats. Jag skulle vilja omformulera denna mening tillavvikande. Man följer inte de språkliga konventionerna, man följer inte de demokratiska spelreglerna.
Och att tro att dessa hemmagjorda attityder skulle fungera ute i ett normalt samhälle, kan man glömma.
Och hur kan man ens i sin egen spegelbild tro att man är intressant.
Att se malplacerade svenska förortsbor i england, hur kan man ens tänka tanken att detta skulle vara intressant. Då har man Hammarkullens värderingsnorm som ram, mall.
Denna plats som tror att genom sin bedrövliga karneval ger en roll av superstar. Genom att skutta runt i en hemsydd dräkt skulle detta ge en favörer och högre positioner i internationella sammanhang.
Är man dum eller?
Syftet med vistelsen i england var att köpa ett par nya dr martenkängor efter att ha fått dessa sönderskurna i katrineholm av en asiatisk kvinna som väntade på uppehållstillstånd på ett vandrarhem.
Ett svensk-gambianskt vandrarhem där man genom självsuggestion hade en uppfattning om att den afrikanska trumning och den afrikanska dans man utförde var av världsklass. Och hade planer på att ordna en världsmusikfestival. I katrineholm.
Ojojoj. Det får vi ta seriöst. Det kan påverka priset på kaffe, olja och socker.
Och dessa två är så prominenta att de ska ha elräkningen betald av kommunen. Och dessa två är guds gåva till mänskligheten, så här behöver man inte ens sköta sitt arbete som vandrahemsvärd. Det räcker att man visar sig, så ska världen häpna.
Jag har aldrig sett något liknande. Jag trodde inte man kunde vara så högfärdig och så enfaldig. Men det kunde man, i katrineholm.
Och man var vacker också.
De armanimodeller jag såg i milan, det bleknade i jämförelsen med dessa två i ålder fyrtio är och med ett leverne som var promiskuöst. Man var nästan lika vacker som hammarkullens karnevaldrottning och kung 2011. Och se det var ett riktigt sagopar det. i minoriteternas bakvatten.
Och i hammarkullen, göteborg har man stadsdelspolitiker. Som man känner. Och ändå sitter östeuropeer och uttalar sig om situationen i sitt nya hemland som en upprepning av hemlandet, på youtube.
Visste man inte detta, som stadsdelspolitiker och varför gjorde man inga förberdelser för att detta inte skulle upprepas? Känner man inte till verkligheten i dessa länder. I sina projekt, överlevnadsläger, dansuppvisningar i kulturens namn.
Hur agerar man som stadsdelspolitiker i dessa områden. Hur behandlar man information i dessa stadsdelsnämnder. I demokratisk ordning.
Och england behöver inte se detta. Tro mig. De har sina egna kulturella falanger.
