jag fortsätter min kamp för Frankrikes tågtrafik på regionalnivå.
tågvärden har nu fått en vindtätt jacka, en svart och rymlig jacka med neongröna linjer, och detta tackar jag för. men tåget emellan Lille och dunkirque ger nya argument.
det finns inte ett universitet i varje by i Normandie, där man kan studera foucault och de stora grabbarna inom fransk vetenskap.
men det finns unga människor i Normandie, som har rätt till högre studier. och de fyller en funktion i det noramdiska bysamhället genom att de bildar familj och skolan finns kvar i byn och detta är normalt.
det finns många äldre i Normandies byar som är födda där, och växt upp i byn och det är deras liv, men ibland händer det att de behöver in till stora staden.
vi kan skapa ett beroende av snälla grannar och vi kan säga
använd bussen. det kan vi göra men det är ingen lösning. det finns trappsteg på tåg och bussar. och perrongerna är inte alltid nybyggda. i den lilla byn är det inte ovanligt att man inte har ett stationshus. det blåser och det snöar på den franska slätten. kanske snöar. det är ovärdigt.
kvinnor i frankrike har reagerat starkt över de obevakade övergångarna, och kanske denna skapelse från Eche-sur- Alsette, som är Luxemborgs andra stad, kan inspirera
